Adiaphora, Adiaphorists Adiaphora, Adiaphorists

Advanced Information Avancerad Information

Adiaphora (Gk. "indifferent things"; German Mitteldinge, "middle matters") refers to matters not regarded as essential to faith which might therefore be allowed in the church. Adiaphora (Gk. "likgiltiga saker", tyska Mitteldinge "mitt område") avser frågor som inte anses vara av avgörande betydelse att tro som kan därför tillåtas i kyrkan. In particular the Lutheran confessions of the sixteenth century speak of adiaphora as "church rites which are neither commanded nor forbidden in the Word of God." I synnerhet den lutherska bekännelser av sextonde århundradet tala om adiaphora som "kyrkans riter som varken befallt eller förbjudet i Guds ord."

BELIEVE Religious Information Source web-siteACREDITO
Religioso
Informações
Fonte
web-site
Our List of 2,300 SubjectsNossa lista de 2300 Assuntos Religiosos
E-mailE-mail
Historically the Adiaphorists were those Protestants who, with Philip Melanchthon, held certain Roman Catholic practices (eg, confirmation by bishops, fasting rules, etc.) to be tolerable for the sake of church unity. This issue became the focal point for a bitter controversy prompted by the Augsburg Interim forced on the Lutherans in 1548 by Emperor Charles V and accepted by Melanchthon and others in the Leipzing Interim. Tidigare har Adiaphorists var protestanter som med Philip Melanchthon hölls vissa katolska metoder (t.ex. bekräftelse av biskopar, fasta regler, etc.) som kan tolereras med tanke på kyrkans enhet. Problemet blev i fokus för en bitter kontrovers uppmanad av Augsburg Interimsavtalet tvingas på Lutherans i 1548 med Emperor Charles V och godkänts av Melanchthon och andra i Leipzing interimsavtalet. The Gnesio - Lutherans, led by Nicholas von Amsdorf and Matthias Flacius, objected to the presuppositions and judgments concerning adiaphora that led the Saxon theologians (the "Philippists") to forge the Leipzig Interim. Den Gnesio - Lutherans, som leds av Nicholas von Amsdorf och Matthias Flacius, motsatte sig antaganden och bedömningar om adiaphora som föranledde Saxon teologer (den "Philippists") för att skapa Leipzig interimsavtalet. The "Gnesios" set down the basic principle that in a case where confession of faith is demanded, where ceremonies or adiaphora are commanded as necessary, where offense may be given, adiaphora do not remain adiaphora but become matters of moral precept. Den "Gnesios" som fastställs den grundläggande principen att i ett fall där trosbekännelsen begärs vid högtider eller adiaphora är befallt så behövs, där brott kan ge adiaphora inte förbli adiaphora men blir frågor av moralisk bud.

Those who supported the Interims argued that it was better to compromise appearances in terms of rites and customs than to risk the abolition of Lutheranism in Saxony. De som stödde interimsanställda hävdade att det var bättre att kompromissa framträdanden i form av riter och sedvänjor än att riskera att avskaffa Lutheranism i Sachsen. Although the controversy over the Interims became unnecessary after the Religious Peace of Augsburg in 1555, the dispute continued, and nearly two hundred tracts appeared discussing one stance or the other. Trots att kontroversen om interimsanställda blev onödigt efter religiösa freden i Augsburg i 1555, tvisten fortsatte och nästan tvåhundra skrifter verkade diskuterar en hållning eller det andra.

In 1577 the Formula of Concord brought an end to the question for Lutherans by setting forth three fundamental points concerning the nature of genuine adiaphora. Under 1577 Formula i Concord satte på frågan för Lutherans genom att ställa fram tre grundläggande punkter om vilka slag av äkta adiaphora. First, genuine adiaphora is defined as ceremonies neither commanded nor forbidden in God's Word and not as such, or in and of themselves, divine worship or any part of it (Matt. 15:9). This evangelical principle is integral to the very cornerstone of Reformation theology; it cuts off at the source all false claims of human tradition and authority in the church. Första, äkta adiaphora definieras som högtider varken befallt eller förbjudet i Guds ord och inte som sådana eller i och för sig, gudomlig dyrkan eller någon del av den (Matt. 15:9). Denna evangeliska princip ingår i den mycket hörnsten av reformationens teologi, det skär av vid källan alla falska påståenden om mänskliga traditioner och auktoritet i kyrkan. The second major point about genuine adiaphora is that the church does have the perfect right and authority to alter them so long as this is done without offense, in an orderly manner, so as to rebound to the church's edification (Rom. 14; Acts 16, 21). Den andra stora frågan om äkta adiaphora är att kyrkan har en perfekt rätt och myndighet att ändra dem så länge detta sker utan brott, på ett ordnat sätt så att vändas till kyrkans uppbyggelse (Rom. 14, Apg 16 , 21).

The third assertion goes to the heart of the entire matter: at a time of confession, when the enemies of God's Word seek to suppress the pure proclamation of the gospel, one must confess fully, in word and deed, and not yield, even in adiaphora. Det tredje påståendet är kärnan i det hela: i en tid av bekännelse, när fiender till Guds ord försöka undertrycka den rena förkunnelsen av evangeliet, ett måste erkänna helt, ord och handling, och inte ge, även i adiaphora. Here it is not a question of accommodating oneself to the weak, but of resisting idolatry, false doctrine, and spiritual tyranny (Col. 2; Gal. 2, 5). Här är det inte fråga om att anpassa sig till de svaga, men motsätter avgudadyrkan falska läran och andligt förtryck (Kol. 2, Gal. 2, 5). In sum, the Formula of Concord's position included adiaphora within the domain of Christian liberty, which may be defined as consisting of the freedom of believers from the curse (Gal. 3:13) and coercion (Rom. 6:14) of the law and from human ordinances. Sammanfattningsvis Formula i Concord ståndpunkt ingår adiaphora inom området Christian frihet, som kan definieras som består av fria troende från förbannelse (Gal. 3:13) och tvång (Rom. 6:14) i lagen och från mänskliga förordningar. This liberty is the direct result of justification (1 Tim. 1:9; Rom. 10:4). Denna frihet är en direkt följd av motiveringen (1 Tim. 1:9, Rom. 10:4).

Outside the Lutheran tradition more rigid forms of Protestantism developed, such as the English Puritans, who tended to hold that everything not explicitly allowed in the Bible was forbidden. Others, such as the Anglican communion, were less stringent and regarded many traditional practices, though without scriptural warrant, as adiaphora. Utanför lutherska traditionen mer stela former av protestantism, som till exempel de engelska Puritans, som tenderade att anse att allt som inte uttryckligen är tillåtet i Bibeln var förbjuden. Andra, till exempel den anglikanska gemenskapen, var mindre stränga och betraktas många traditionella metoder, men utan kontovaluta bevisupptagningsbeslutet, som adiaphora. Adiaphoristic debates continued to develop periodically. Adiaphoristic debatter fortsatte att utvecklas med jämna mellanrum. In 1681 a controversy arose between Lutherans regarding participation in amusements. I 1681 en kontrovers uppstod mellan Lutherans om deltagande i nöjen.

JF Johnson JF Johnson

(Elwell Evangelical Dictionary) (Elwell evangelisk Dictionary)

Bibliography Bibliografi
R Preus and W Rosin, eds., A Contemporary Look at the Formula of Concord. R Preus och W Kolofonium, eds., A Contemporary Titta på Formel i Concord.


This subject presentation in the original English language Denna fråga presenteras i den ursprungliga engelska språket


Send an e-mail question or comment to us: E-mailSkicka ett e-mail eller kommentar till oss: E-post

The main BELIEVE web-page (and the index to subjects) is at De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är