Book of Concord - Formula of Concord - Concordia Konkordieboken - Konkordieformeln - Concordia

General Information Allmän information

The Book of Concord is a collection of confessions of faith published in 1580, which generally are accepted by the Lutheran church. The book contains the three ecumenical creeds: the Apostles' Creed, the Athanasian Creed, and the Nicene Creed; and the six particular confessions of the Lutheran church: the Augsburg Confession, the Apology of the Augsburg Confession, the Schmalkald Articles, the Larger and Smaller Catechisms of Luther, the Formula of Concord, and an optional collection of patristic material. The Book of Concord är en samling trosbekännelser publicerades 1580, som i allmänhet accepteras av den lutherska kyrkan. Boken innehåller de tre ekumeniska trosbekännelserna: den apostoliska trosbekännelsen, de athanasiska Creed, och Nicene trosbekännelsen, och de sex särskilda bekännelser av den lutherska kyrkan: den Augsburgska bekännelsen, den försvarstal den Augsburgska bekännelsen, den Schmalkald artiklar, större och mindre katekesen av Luther, att Konkordieformeln, och en frivillig insamling av patristic material.

The Formula of Concord appeared in 1580, after protracted conferences, and was approved by 86 of the German states. Den Konkordieformeln dök upp i 1580, efter utdragna konferenser, och godkändes av 86 av de tyska staterna. It contains articles on the following theological issues: original sin, free will, the Eucharist, predestination, the rule of faith and the creed, justification, good works, the Law and the Gospel, the third use of the law, the person of Christ, the descent of Christ into hell, and the customs of the church, as well as an appendix concerning heresies and sectaries. Den innehåller artiklar om följande teologiska frågor: arvsynden, fri vilja, eukaristin, predestination, regeln om tro och trosbekännelse, motiveringen, goda gärningar, lagen och evangeliet, den tredje användningen av lagen, Kristi person , härstamning Kristus till helvetet, och seder i kyrkan, samt ett tillägg till irrläror och sectaries. The publication of the Book of Concord was an attempt to heal the divisiveness characteristic of the Lutheran movement since the death of Martin Luther 30 years earlier. Offentliggörandet av Konkordieboken var ett försök att bota de meningsskiljaktigheter kännetecknar den lutherska rörelsen sedan död Martin Luther 30 år tidigare. Although it was not accepted everywhere as binding, it came to serve as the source book for Lutheran orthodoxy. Även om det godtogs inte överallt som bindande, kom det att fungera som källa bok för lutherska ortodoxin.


Book of Concord - 1580 Konkordieboken - 1580

General Information Allmän information

Sometimes called The Confessions of the Evangelical Lutheran Church (German) or Concordia (Latin), this contains all the generally accepted symbols of the Lutheran Church. Ibland kallas som bekänner den evangelisk-lutherska kyrkan (tyska) eller Concordia (latin), innehåller detta hela allmänt accepterade symboler för den lutherska kyrkan. The Book of Concord comprises the following creeds and confessions: (1) the Apostles' Creed (ca. 186); (2) the Niceno-Constantinopolitan Creed (381); (3) the Athanasian Creed (ca. 350-600); (4) Luther's Large and Small Catechisms (1529); (5) the Augsburg Confession, written by Melanchthon and submitted by the elector of Saxony and other Lutheran princes at Augsburg in 1530; (6) the Apology of the Augsburg Confession (1531), written by Melanchthon against the Roman confutation which had rejected the Augsburg Confession; (7) the Smalcald Articles (1537), written by Luther and summarizing the Protestant understanding of the major articles of faith for a church council that was never called; (8) the Treatise on the Power and Primacy of the Pope (1537), written by Melanchthon to augment the Smalcald Articles; and (9) the Formula of Concord (1577), written to settle a number of disputes arising among Lutherans after Luther's death. The Book of Concord omfattar följande trosbekännelser och bekännelser: (1) den apostoliska trosbekännelsen (ca. 186), (2) Niceno-konstantinopolitanska Creed (381), (3) Athanasianska Creed (ca. 350-600); (4) Luthers stora och små katekeser (1529), (5) den Augsburgska bekännelsen, skriven av Melanchthon och lämnats av kurfursten av Sachsen och andra lutherska furstar i Augsburg 1530, (6) försvarstal av Augsburgska bekännelsen (1531) , skriven av Melanchthon mot den romerska vederläggning som hade avvisat den Augsburgska bekännelsen, (7) Schmalkaldiska artiklarna (1537), skriven av Luther och sammanfatta den protestantiska förståelse för de största trosartiklarna till kyrkofullmäktige som hette aldrig, (8 ) Avhandlingen på Power och påvens primat (1537), skriven av Melanchthon att öka det Schmalkaldiska artiklarna, och (9) Konkordieformeln (1577), skrivit att lösa ett antal tvister som uppstår mellan lutheraner efter Luthers död.

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
The Book of Concord was subscribed by over eight thousand pastors and by numerous territories and imperial cities of Germany. The Book of Concord tecknades med drygt åttatusen pastorer och av många områden och kejserliga städerna i Tyskland. It was accepted in Sweden and Hungary, but only the confessions before 1531 were accepted officially in Denmark-Norway (although the later confessions were never rejected). Det godkändes i Sverige och Ungern, men bara de bekännelser före 1531 godkändes officiellt i Danmark-Norge (även om den senare bekännelser avslogs aldrig). Since 1580 most Lutheran pastors throughout the world have subscribed, at least formally, the Book of Concord at their ordination. Sedan 1580 flesta lutherska pastorer i hela världen har anslutit sig, åtminstone formellt, att Konkordieboken på sin ordination. None of the Book of Concord is confined to any national church, but all the confessions are considered ecumenical, ie, orthodox and biblical and to be accepted by any Christian. Ingen av Konkordieboken är begränsad till nationella kyrkan, men alla bekännelser betraktas ekumeniska, dvs, ortodoxa och bibliska och att accepteras av alla kristna. All attempts since 1580 to add confessions to the Book of Concord have failed, although it has never been considered a sort of "closed canon." Alla försök sedan 1580 för att lägga bekännelser till Konkordieboken har misslyckats, även om det aldrig har betraktats som ett slags "stängd kanon."

RD Preus RD Preus
(Elwell Evangelical Dictionary) (Elwell evangelikal ordbok)

Bibliography Bibliografi
F. Bente, Historical Introductions to the Book of Concord; H. Fagerberg, A New Look at the Lutheran Confessions (1529-1537); R. Preus, Getting into the Theology of Concord; D. Scaer, Getting into the Story of Concord; E. Schlink, The Theology of the Lutheran Confessions. F. Bente, historiska introduktioner till Konkordieboken, H. Fagerberg, A New Look at the Lutheran Confessions (1529-1537), R. Preus, Getting into the Theology of Concord, D. Scaer, Getting into the story of Concord , E. Schlink, teologin av den lutherska bekännelser.


Formula of Concord - 1577 Konkordieformeln - 1577

General Information Allmän information

The last symbol, or confession, representing the doctrinal position of the Evangelical Lutheran Church. Den sista symbolen, eller bekännelse, som företräder de dogmatiska ståndpunkt av den evangelisk-lutherska kyrkan. It was completed in 1577 and was published in the Book of Concord in 1578. Den stod färdig 1577 och publicerades i Konkordieboken under 1578. It culminated some thirty years of arduous theological study and labor expended by hundreds of faithful Lutheran theologians as they sought to settle a number of doctrinal controversies which beset Lutheranism after Luther's death. Det kulminerade för cirka trettio år av svåra teologiska studier och arbete som utvecklas av hundratals trogna lutherska teologer som de försökte lösa olika doktrinära kontroverser som omgav lutherdomen efter Luthers död. Upon his death Lutheranism quickly fell into two parties. Vid hans död lutherdomen snabbt föll i två parter. The Philippists (sometimes called Synergists or Crypto-Calvinists) followed the more mediating spirit of Philip Melanchthon as he veered toward a synergistic doctrine of conversion and a weakening of total depravity and as he formulated a doctrine of the Lord's Supper which, although Lutheran, was couched in terminology acceptable to the Reformed. The Philippists (ibland kallas synergister eller Crypto-kalvinister) följt mer medlande anda av Philip Melanchthon som han vred mot en synergistisk läran om omvändelsen och en försvagning av total demoralisering och som han formulerade läran om Herrens nattvard som även lutherska, var formulerad i terminologi godtagbart för reformerta. Opposing the Philippists were the Gnesio (authentic) Lutherans who pointed out the deviations of Melanchthon and his followers, particularly condemning Melanchthon for accepting the Leipzig Interim, a compromise and evangelical politico-theological statement of faith and practice imposed by Emperor Charles V on the Lutherans in the German Empire after their defeat in the Smalcald War (1547). Motsätta sig Philippists var Gnesio (giltig) lutheraner påpekade avvikelserna i Melanchthon och hans anhängare, särskilt fördömande Melanchthon för mottagandet av Leipzig Interim, en kompromiss och evangeliska politisk-teologiska trosbekännelsen och praxis som följer av kejsare Charles V på lutherska i det tyska riket efter sitt nederlag i Schmalkaldiska kriget (1547).

When the two parties could not settle their controversies, a third large group of younger theologians arose to heal the division. När de båda parterna inte kunde lösa sina tvister, tredjedel stor grupp yngre teologer uppstod att läka divisionen. Chief among these were James Andreae, who spear-headed the effort toward concord, Martin Chemnitz, David Chytraeus, and Nikolaus Selnecker. These men, who had been students of Melanchthon and respected him highly, were also firmly committed to Luther's theology on the points at issue. Den främsta bland dessa var James Andreae, som spjut-headed ansträngningen mot Concord, Martin Chemnitz, David Chytraeus, och Nikolaus Selnecker. Dessa män, som hade varit studenter i Melanchthon och respekterade honom mycket, var också starkt engagerad i Luthers teologi på de punkter i fråga. They represented the best scholarship and most respected leadership among the Lutherans of the day. De representerade bästa stipendium och mest respekterade ledarskap bland lutheranerna av dagen. After almost thirty years of doctrinal discussion throughout Germany and many abortive attempts to construct doctrinal statements that would unite Lutherans again in the theology of Luther and the earlier Lutheran confessions, the Formula of Concord was written in 1577. Efter nästan trettio år av doktrinär diskussion i hela Tyskland och många misslyckade försök att bygga doktrinära uttalanden som skulle förena lutheraner igen i teologi Luther och tidigare lutherska bekännelser skrevs Konkordieformeln 1577. The document, together with an Epitome written by Andreae, was submitted to the Lutheran pastors, churches, and princes and subscribed by thirty-five imperial cities, the electors of Saxony, Brandenberg, and the Palatinate, and about eight thousand pastors. Dokumentet, tillsammans med ett sammandrag skriven av Andreae, överlämnades till lutherska präster, kyrkor och furstar och tecknas av trettiofem riksstäderna, väljarna i Sachsen, Brandenberg, och Pfalz, och cirka åtta tusen pastorer.

The Formula of Concord deals with the following articles of faith: (1) original sin (affirming total depravity); (2) bondage of the will (affirming monergism in conversion and salvation by grace alone); (3) justification (stressing the forensic nature of justification); (4) good works; (5) the distinction between law and gospel; (6) the third use of the law (ie, the necessity of preaching law in the Christian community); (7) the Lord's Supper (confessing the Lutheran doctrine of the sacramental union and the real presence); (8) the person of Christ (emphasizing the communication of attributes of the two natures); (9) the descent into hell (Christ's actual descent and victory over the forces of evil); (10) adiaphora; (11) predestination (to salvation by grace for Christ's sake, but not to hell); (12) various heresies (Anabaptism, Schwenckfeldianism, Neo-Arianism, etc.). Formula i Concord behandlar följande artiklar av tro: (1) arvsynd (bekräfta total demoralisering), (2) bondage av viljan (bekräftar monergism i omvandling och frälsning endast av nåd), (3) motivering (understryka rättsmedicinska natur motiveringen), (4) goda gärningar, (5) skillnaden mellan lag och evangelium, (6) Tredje användning av lagen (dvs nödvändigheten av att predika lag i den kristna gemenskapen), (7) Herrens nattvard (bekänna den lutherska läran om sakramentala unionen och verklig närvaro), (8) Kristi person (som betonar kommunikation av attribut för två naturer), (9) nedstigning i helvetet (Kristi verkliga härkomst och seger över de krafter onda), (10) Adiafora, (11) predestination (till frälsning genom nåd för Kristi skull, men inte till helvetet), (12) olika irrläror (Anabaptism, Schwenckfeldianism, Neo-arianismen, etc.).

RD Preus RD Preus
(Elwell Evangelical Dictionary) (Elwell evangelikal ordbok)

Bibliography Bibliografi
FHR Frank, Die Theologie der Concordienformel; EF Klug, Getting into the Formula of Concord; RD Preus and WH Rosin, eds., A Contemporary Look at the Formula of Concord; E. Schlink, The Theology of the Lutheran Confessions. FHR Frank, Die Theologie der Concordienformel, EF Klug, Getting into the Konkordieformeln, RD Preus och WH Kolofonium, eds., A Contemporary Titta på Konkordieformeln, E. Schlink, teologin av den lutherska bekännelser.


The Smalcald Articles - (1537) Schmalkaldiska artiklarna - (1537)

General Information Allmän information

The Smalcald Articles were articles of belief named for the town in Hesse-Nassau, Germany, where they were presented to Protestant leaders; now part of the Book of Concord, the normative collection of Lutheran confessions. Schmalkaldiska artiklarna var varor av övertygelse döpt efter den stad i Hessen-Nassau, Tyskland, där de lades fram för protestantiska ledarna, som nu ingår i Konkordieboken, de normativa samling lutherska bekännelser. The Articles were occasioned by the call of Pope Paul III for a council at Mantua. Invited to attend, the German Protestants through Elector John Frederick of Saxony asked Luther to prepare a confession for them to submit. Artiklarna föranleddes av Call of Pope Paul III till rådets i Mantua. Kallats, den tyska protestanterna genom kurfursten John Frederick av Sachsen bett Luther att förbereda en bekännelse för dem att lämna. Luther wrote them during Christmas, 1536. Luther skrev dem under julen 1536. Together with his Small and Large catechisms, they comprise his contribution to the Book of Concord. Tillsammans med sin lilla och stora katekesen, utgör de sitt bidrag till Konkordieboken. Illness prevented Luther's attendance when the princes and theologians met in February, 1537, at Smalcald. Sjukdom hindrade Luthers närvaro när furstar och teologer träffade i februari 1537, kl Schmalkaldiska. Luther's articles were subscribed by most of the theologians in attendance. Luthers artiklar har tecknats av de flesta teologer i närvaro. The princes delayed action, declaring their refusal to recognize the council, which never did convene. Furstar fördröjd, förklara sin vägran att erkänna rådet, som aldrig gjorde sammanträda.

The Smalcald Articles are grouped in three parts: (1) those concerning "the chief articles" of "the Divine Majesty," about which there was no controversy with Rome, as the Trinity; (2) those concerning "the articles which refer to the office and work of Jesus Christ or our redemption," about which there was controversy with Rome and no compromise was possible, as justification by grace alone through faith; (3) those concerning miscellaneous matters, about which there was controversy but which were open to negotiation, as monastic vows and the marriage of priests. Schmalkaldiska artiklarna är uppdelade i tre delar: (1) de som gäller "chefen artiklar" i "Den gudomliga majestät, kring vilken det fanns några kontroverser med Rom, som Trinity, (2) de som gäller" de artiklar som hänvisar till kontoret och arbetet i Jesus Kristus och vår återlösning, "ungefär som det var kontroversiellt med Rom och ingen kompromiss var möjlig, eftersom rättfärdiggörelsen genom nåd genom tro (3) bestämmelserna om diverse frågor, som det var kontroversiellt, men som var öppna till förhandling, som klostrens löften och äktenskap präster.

The articles were valued as "a bold, clear-cut testimony of the Lutheran position" and as a testimony of Luther's personal faith, for he wrote them at a time when he felt his death was near. De artiklar som har värderats som "ett djärvt och tydliga vittnesbörd om den lutherska ställning" och som ett vittnesbörd om Luthers personliga tro, för han skrev dem under en tid då han kände att hans död var nära. Published by Luther in 1538, a Latin translation appeared in 1541. Publicerad av Luther 1538, en latinsk översättning dök upp i 1541. By 1553 they were named the Smalcald Articles in an edition issued at Weimar. Av 1553 de namngavs Schmalkaldiska artiklarna i en upplaga som utfärdats i Weimar. Within a generation they won wide approval in Lutheran Germany and were included in the Book of Concord. Inom en generation de vann stort godkännande i lutherska Tyskland och ingick i Konkordieboken. Attached to them was the "Treatise on the Power and Primacy of the Pope" (1537) by Philip Melanchthon. Knutna till dem var "Avhandling om Power och påvens primat" (1537) av Philip Melanchthon. It was officially adopted at Smalcald and, while intended to supplement the Augsburg Confession, it became associated with the articles. Den antogs officiellt i Schmalkaldiska och samtidigt som avser att komplettera den Augsburgska bekännelsen, blev det i samband med artiklar.

CG Fry CG Fry
(Elwell Evangelical Dictionary) (Elwell evangelikal ordbok)

Bibliography Bibliografi
TG Tappert et al., trs. TG Tappert, et al., TRS. and eds., The Book of Concord; WD Allbeck, Studies in the Lutheran Confessions; RD Preus, Getting into the Theology of Concord; DP Scaer, Getting into the Story of Concord. och red., The Book of Concord, WD allbeck, Studier i den lutherska Bekännelser, RD Preus, Getting into the Theology of Concord, DP Scaer, Getting into the Story of Concord.


Book of Concord - Formula of Concord - 1577 Konkordieboken - Konkordieformeln - 1577

General Information Allmän information

Outline Disposition

Part I: EPITOME Del I: SAMMANDRAG

Part II: SOLID DECLARATION Del II: SOLID FÖRKLARING


(Some of the sections of the text follow:) (Några av de delar av texten följer:)


The Formula of Concord Den Konkordieformeln

Translated by F. Bente and WHT Dau Översatt av F. Bente och WHT Dau

Summary Sammanfattning

OF THE SUMMARY CONTENT, RULE, AND STANDARD according to which all dogmas should be judged, and the erroneous teachings [controversies] that have occurred should be decided and explained in a Christian way. Av sammanfattningen INNEHÅLLET, regel och standard enligt vilken alla dogmer bör bedömas, och den felaktiga läror [kontroverser] som har inträffat bör beslutas och förklaras i ett kristet sätt.

1. 1. We believe, teach, and confess that the sole rule and standard according to which all dogmas together with [all] teachers should be estimated and judged are the prophetic and apostolic Scriptures of the Old and of the New Testament alone, as it is written Ps. Vi tror, lär och bekänner att den enda regel och standard enligt vilken alla dogmer tillsammans med [alla] bör lärare uppskattas och bedömas är de profetiska och apostoliska skrifterna i Gamla och Nya Testamentets ensam, som det står skrivet Ps . 119, 105: Thy Word is a lamp unto my feet and a light unto my path. 119, 105: Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. And St. Paul: Though an angel from heaven preach any other gospel unto you, let him be accursed, Gal. Och St Paul: Även en ängel från himlen predika något annat evangelium för er, låt honom vara förbannad, Gal. 1, 8. 1, 8.

Other writings, however, of ancient or modern teachers, whatever name they bear, must not be regarded as equal to the Holy Scriptures, but all of them together be subjected to them, and should not be received otherwise or further than as witnesses, [which are to show] in what manner after the time of the apostles, and at what places, this [pure] doctrine of the prophets and apostles was preserved. Andra skrifter, dock för gamla eller nya lärare, oavsett vilket namn de bär, får inte betraktas som lika med de heliga skrifterna, men alla tillsammans utsättas för dem, och inte fått något annat eller mer än som vittnen, [ som ska visa] på vilket sätt efter apostlarnas tid, och på vilka platser, detta [ren] lära av profeterna och apostlarna var bevarad.

2. 2. And because directly after the times of the apostles, and even while they were still living, false teachers and heretics arose, and symbols, ie, brief, succinct [categorical] confessions, were composed against them in the early Church, which were regarded as the unanimous, universal Christian faith and confession of the orthodox and true Church, namely, the Apostles' Creed, the Nicene Creed, and the Athanasian Creed, we pledge ourselves to them, and hereby reject all heresies and dogmas which, contrary to them, have been introduced into the Church of God. Och eftersom direkt efter de tider av apostlarna, och till och med medan de fortfarande lever, falska lärare och kättare uppstod och symboler, dvs korta, koncisa [kategorisk] bekännelser skrevs mot dem i den tidiga kyrkan som ansågs enhälligt, universell kristen tro och bekännelse av den ortodoxa och sanna kyrkan, nämligen den apostoliska trosbekännelsen, den Nicene Creed, och de athanasiska Creed, förbinder vi oss till dem, och härmed förkastar alla irrläror och dogmer som i motsats till dem, har införts i Guds kyrka.

3. 3. As to the schisms in matters of faith, however, which have occurred in our time, we regard as the unanimous consensus and declaration of our Christian faith and confession, especially against the Papacy and its false worship, idolatry, superstition, and against other sects, as the symbol of our time, the First, Unaltered Augsburg Confession, delivered to the Emperor Charles V at Augsburg in the year 1530, in the great Diet, together with its Apology, and the Articles composed at Smalcald in the year 1537, and subscribed at that time by the chief theologians. När det gäller de splittringar i frågor om tro, men som har skett i vår tid, betraktar vi som Enighet och förklaring av vår kristna tro och bekännelse, särskilt mot påvedömet och dess falsk tillbedjan, avgudadyrkan, vidskepelse och mot andra sekter , som symbol för vår tid, den första, Oförändrat Augsburgska bekännelsen, som levereras till kejsaren Charles V i Augsburg under år 1530, i den stora riksdagen tillsammans med sina försvarstal och som består i Schmalkaldiska under år 1537, och prenumererar på den tiden av chefen teologer.

And because such matters concern also the laity and the salvation of their souls, we also confess the Small and Large Catechisms of Dr. Luther, as they are included in Luther's works, as the Bible of the laity, wherein everything is comprised which is treated at greater length in Holy Scripture, and is necessary for a Christian man to know for his salvation. Och eftersom dessa frågor berör också lekmännen och frälsning av sina själar, bekänner vi också de små och stora katekeser av Dr Luther, eftersom de ingår i Luthers verk, som Bibeln av lekmän, där allt består som behandlas utförligt i den heliga skrift, och är nödvändigt för en kristen människa att veta för hans frälsning.

To this direction, as above announced, all doctrines are to be conformed, and what is, contrary thereto is to be rejected and condemned, as opposed to the unanimous declaration of our faith. Till denna riktning, som ovan meddelade alla doktriner är att bli omformade och vad är, i motsats till det beslutet förkastas och fördömas, i motsats till den enhälliga deklarationen för vår tro.

In this way the distinction between the Holy Scriptures of the Old and of the New Testament and all other writings is preserved, and the Holy Scriptures alone remain the only judge, rule, and standard, according to which, as the only test-stone, all dogmas shall and must be discerned and judged, as to whether they are good or evil, right or wrong. På detta sätt skillnaden mellan de heliga skrifterna i Gamla och Nya testamentet och andra skrifter är bevarade, och de heliga skrifterna ensam kvar den enda domaren, regeln och standard, enligt vilken, såsom det enda test-sten, alla dogmer skall och måste urskiljas och bedömas, huruvida de är goda eller onda, rätt eller fel.

But the other symbols and writings cited are not judges, as are the Holy Scriptures, but only a testimony and declaration of the faith, as to how at any time the Holy Scriptures have been understood and explained in the articles in controversy in the Church of God by those then living, and how the opposite dogma was rejected and condemned [by what arguments the dogmas conflicting with the Holy Scripture were rejected and condemned]. Men de andra symboler och skrifter som nämns är inte domare, liksom i de heliga skrifterna, men bara ett vittnesbörd och förklaring av tron, hur som helst att Bibeln har tolkats och förklarats i de artiklar i kontroverser i kyrkan Gud genom att de då bodde, och hur motsatt dogm förkastades och fördömdes [av vilka argument dogmer konflikt med den Heliga Skrift förkastades och fördömdes].


The Formula of Concord Formula Concord

I. Of Original Sin I. om arvsynden

STATUS CONTROVERSIAE. STATUS CONTROVERSIAE.

The Principal Question in This Controversy. Huvudfrågan i denna konflikt.

Whether original sin is properly and without any distinction man's corrupt nature, substance, and essence, or at any rate the principal and best part of his essence [substance], namely, the rational soul itself in its highest state and powers; or whether, even after the Fall, there is a distinction between man's substance, nature, essence, body, soul, and original sin, so that the nature [itself] is one thing, and original sin, which inheres in the corrupt nature and corrupts the nature, another. Oavsett om arvsynden är korrekt och utan åtskillnad på människans korrupta natur, substans och väsen, eller åtminstone de viktigaste och bästa delen av hans väsen [ämne], nämligen den rationella själen själv i sin högsta statliga och befogenheter, eller om, även efter fallet, det är skillnad mellan människans substans, natur, väsen, kropp, själ och arvsynden, så att naturen [sig] är en sak, och arvsynden, vilken ingår i den korrupta natur och korrumperar natur , en annan.

AFFIRMATIVA. AFFIRMATIVA.

The Pure Doctrine, Faith, and Confession according to the Aforesaid Standard and Summary Declaration. Den rena läran, tron och bekännelsen i enlighet med nämnda Standard och summariska deklarationen.

1. 1. We believe, teach, and confess that there is a distinction between man's nature, not only as he was originally created by God pure and holy and without sin, but also as we have it [that nature] now after the Fall, namely, between the nature [itself], which eve n after the Fall is and remains a creature of God, and original sin, and that this distinction is as great as the distinction between a work of God and a work of the devil. Vi tror, lär och bekänner att det finns en skillnad mellan människans natur, inte bara som han ursprungligen skapades av Gud ren och helig och utan synd, men också eftersom vi har det [att naturen] nu efter fallet, det vill säga mellan art [sig], som eve n efter fallet är och förblir en skapelse av Gud, och arvsynden, och att denna skillnad är så stor som skillnaden mellan ett Guds verk och ett verk av djävulen.

2. 2. We believe, teach, and confess also that this distinction should be maintained with the greatest care, because this doctrine, that no distinction is to be made between our corrupt human nature and original sin, conflicts with the chief articles of our Christian faith concerning creation, redemption, sanctification, and the resurrection of our body, and cannot coexist therewith. Vi tror, lär och bekänner också att denna åtskillnad bör kvarstå med största omsorg, eftersom denna lära, att ingen skillnad skall göras mellan våra korrupta mänskliga naturen och arvsynden, konflikter med de viktigaste artiklarna i vår kristna tro om skapelsen , inlösen, helgelse, och uppståndelse i vår kropp, och kan inte samexistera med dessa.

For God created not only the body and soul of Adam and Eve before the Fall, but also our bodies and souls after the Fall, notwithstanding that they are corrupt, which God also still acknowledges as His work, as it is written in Job 10, 8: Thine hands have made me and fashioned me together round about. Ty Gud skapade inte bara kropp och själ av Adam och Eva före fallet, utan också våra kroppar och själar efter fallet, trots att de är korrupta, som Gud också fortfarande erkänner i sitt arbete, såsom det står skrivet i Job 10, 8: Dina händer har gjort och berett mig samman runt omkring. Deut. Mos. 32, 18; Is. 32, 18;. 45, 9ff; 54, 5; 64, 8; Acts 17, 28; Job 10, 8; Ps. 45, 9ff, 54, 5, 64, 8, Apg 17, 28, Job 10, 8; Ps. 100, 3; 139, 14; Eccl. 100, 3, 139, 14, Pred. 12, 1. 12, 1.

Moreover, the Son of God has assumed this human nature, however, without sin, and therefore not a foreign, but our own flesh, into the unity of His person, and according to it is become our true Brother. Dessutom har Guds Son antog denna mänskliga natur, dock utan synd, och därför inte främmande, men vår egen kropp, i enandet av hans person, och enligt det bli vår sanna Brother. Heb. Heb. 2, 14: Forasmuch, then, as the children were partakers of flesh and blood, He also Himself likewise took part of the same. 2, 14: DÅ, då, eftersom barnen var delaktiga av kött och blod, och han själv också tagit del av samma. Again, 16; 4, 15: He took not on Him the nature of angels, but He took on Him the seed of Abraham. Wherefore in all things it behooved Him to be made like unto His brethren, yet without sin. Igen, 16, 4, 15: Han tog inte på honom karaktär av änglar, men han tog på Honom Abrahams säd. Wherefore i allt det behooved honom att bli lik sina bröder, men utan synd.

In like manner Christ has also redeemed it as His work, sanctifies it as His work, raises it from the dead, and gloriously adorns it as His work. På samma sätt som Kristus har också återköpt det som sitt arbete, helgat det som sitt arbete, höjer den från de döda, och härligt pryder det som sitt arbete. But original sin He has not created, assumed, redeemed, sanctified; nor will He raise it, will neither adorn nor save it in the elect, but in the [blessed] resurrection it will be entirely destroyed. Men arvsynden Han har inte skapat tog inlöses, helgat, ej heller skall han ta upp den, kommer varken pryda eller spara det i de utvalda, men i [välsignade] uppståndelsen kommer det att bli helt förstörda.

Hence the distinction between the corrupt nature and the corruption which infects the nature and by which the nature became corrupt, can easily be discerned. Därav skillnaden mellan den korrupta natur och den korruption som infekterar naturen och av vilken art blev korrupt, kan lätt urskiljas.

3. 3. But, on the other hand, we believe, teach, and confess that original sin is not a slight, but so deep a corruption of human nature that nothing healthy or uncorrupt has remained in man's body or soul, in his inner or outward powers, but, as the Church sings: Through Adam's fall is all corrupt, Nature and essence human. Men å andra sidan, vi tror, lär och bekänner att arvsynden är inte en liten, men så djupt en korruption av den mänskliga naturen att ingenting frisk eller uncorrupt har varit i människans kropp eller själ, i sitt inre eller yttre krafter, men som kyrkan sjunger: Genom Adams fall är alla korrupta, natur och väsen människa.

This damage is unspeakable, and cannot be discerned by reason, but only from God's Word. Denna skada är outsägliga, och kan inte urskiljas på grund, utan endast från Guds ord.

And [we affirm] that no one but God alone can separate from one another the nature and this corruption of the nature, which will fully come to pass through death, in the [blessed] resurrection, where our nature which we now bear will rise and live eternally without original sin and separated and sundered from it, as is written Job 19, 26: I shall be compassed again with this my skin, and in my flesh shall I see God, whom I shall see for myself, and mine eyes shall behold . Och [vi påstå] att ingen utom Gud allena kan skilja från en annan karaktär och denna korruption om arten, som helt kommer att passera genom dödsfall, [välsignade] uppståndelse, där vår natur som vi nu bär kommer att öka och evigt leva utan arvsynd och åtskilda och söndrade från den, som är skriven Job 19, 26: Jag ska omringa igen med denna min hud, och i mitt kött skall jag se Gud, vem skall jag se för mig, och mina ögon skall skåda.

NEGATIVA Negativa

Rejection of the False Opposite Dogmas. Avslag på falska Opposite dogmer.

1. 1. Therefore we reject and condemn the teaching that original sin is only a reatus or debt on account of what has been committed by another [diverted to us] without any corruption of our nature. Därför vi förkastar och fördömer den undervisning som arvsynden är bara en reatus eller skuld på grund av vad som har begåtts av en annan [avledas till oss] utan korruption i vår natur.

2. 2. Also, that evil lusts are not sin, but concreated, essential properties of the nature, or, as though the above-mentioned defect and damage were not truly sin, because of which man without Christ [not ingrafted into Christ] would be a child of wrath. Också, att onda begärelser inte är synd, men concreated, viktiga egenskaper hos naturen, eller som om de ovan nämnda fel och skador som inte var riktigt synd, eftersom som man utan Kristus [ej ingrafted i Kristus] skulle vara ett barn av vrede.

3. 3. We likewise reject the Pelagian error, by which it is alleged that man's nature even after the Fall is incorrupt, and especially with respect to spiritual things has remained entirely good and pure in naturalibus , ie, in its natural powers. Vi också avvisa Pelagiska fel, av vilken det påstås att människans natur även efter syndafallet är okorrumperad, och särskilt när det gäller andliga ting har varit helt bra och ren i naturalibus, dvs i sin naturliga krafter.

4. 4. Also, that original sin is only a slight, insignificant spot on the outside, dashed upon the nature, or a blemish that has been blown upon it, beneath which [nevertheless] the nature has retained its good powers even in spiritual things. Också, att arvsynden bara en liten, obetydlig fläck på utsidan, streckade på arten, eller ett lyte som har blåst över det, under vilken [dock] arten har behållit sin goda befogenheter även i andliga ting.

5. 5. Also, that original sin is only an external impediment to the good spiritual powers, and not a despoliation or want of the same, as when a magnet is smeared with garlic-juice, its natural power is not thereby removed, but only impeded; or that this stain can be easily wiped away like a spot from the face or pigment from the wall. Också, att arvsynden bara ett yttre hinder för de goda andliga krafterna, och inte en plundring eller brist på densamma, som när en magnet är insmorda med vitlök-juice, är dess naturliga kraft därigenom inte bort, utan endast förhindras, eller att fläcken kan lätt torkas bort som en plats från ansiktet eller pigment från väggen.

6. 6. Also, that in man the human nature and essence are not entirely corrupt, but that man still has something good in him, even in spiritual things, namely, capacity, skill, aptness, or ability in spiritual things to begin, to work, or to help working for something [good]. Även hos människa människans natur och väsen är inte helt fördärvad, men att man ändå har något gott i honom, även i det andliga, det vill säga förmåga, skicklighet, läglighet, eller förmåga att i andliga ting att börja arbeta, eller för att hjälpa arbetande för något [bra].

7. 7. On the other hand, we also reject the false dogma of the Manichaeans, when it is taught that original sin, as something essential and self-subsisting, has been infused by Satan into the nature, and intermingled with it, as poison and wine are mixed. Å andra sidan avvisar vi också de falska dogmen om Manichaeans, när det lärs att arvsynden, som något viktigt och själv varande, har infunderats av Satan i naturen, och samsas med den, som gift och vin blandade.

8. 8. Also, that not the natural man, but something else and extraneous to man, sins, on account of which not the nature, but only original sin in the nature, is accused. Också, att inte den naturliga människan, utan något annat och främmande för människan, synder, på grund av vilken inte naturen, men endast arvsynden i naturen, anklagas.

9. 9. We reject and condemn also as a Manichaean error the doctrine that original sin is properly and without any distinction the substance, nature, and essence itself of the corrupt man, so that a distinction between the corrupt nature, as such, after the Fall and original sin should not even be conceived of, nor that they could be distinguished from one another [even] in thought. Vi avvisar och fördömer också som manikeanska fel doktrinen att arvsynden är korrekt och utan någon skillnad i sak, natur och väsen sig av korrupta människor, så att man skiljer mellan de korrupta natur, som sådan, efter fallet och original synd inte ens tänkas, eller att de skulle kunna skiljas från varandra [även] i tanken.

10. 10. Now, this original sin is called by Dr. Luther nature-sin, person-sin, essential sin, not because the nature, person, or essence of man is, without any distinction, itself original sin, but in order to indicate by such words the distinction between original sin, which inheres in human nature, and other sins, which are called actual sins. Nu är det arvsynd inkallats av Dr Luther natur-synd, person-synd, grundläggande synden, inte på grund av natur, person eller väsen av människan, utan åtskillnad, själv arvsynden, men för att ange en sådan ord skillnaden mellan den ursprungliga synden, vilken ingår i människans natur, och andra synder, som kallas faktiskt synder.

11. 11. For original sin is not a sin which is committed, but it inheres in the nature, substance, and essence of man, so that, though no wicked thought ever should arise in the heart of corrupt man, no idle word were spoken, no wicked deed were done, yet the nature is nevertheless corrupted through original sin, which is born in us by reason of the sinful seed, and is a fountainhead of all other actual sins, as wicked thoughts, words, and works, as it is written Matt. För arvsynden är inte en synd som begås, men det innebor i natur, substans och väsen av människan, så att, även om inga elaka trodde någonsin skulle uppstå i hjärtat av korrumperade människor, ingen tomgång ord uttalades, ingen ond dåd var gjort, men naturen är ändå skadad genom arvsynden, som är född i oss på grund av syndigt utsäde, och är en källa till alla andra verkliga synder, som onda tankar, ord och verk, som det står skrivet Matt . 15, 19: Out of the heart proceed evil thoughts. 15, 19: Ur hjärtat kommer onda tankar. Also Gen. 6, 5; 8, 21: The imagination of man's heart is evil from his youth. Också Gen 6, 5, 8, 21: fantasin hos människans hjärta är ont från sin ungdom.

12. 12. Thus there is also to be noted well the diverse signification of the word nature, whereby the Manichaeans cover their error and lead astray many simple men. Således finns det också noteras väl olika innebörd av ordet natur, där Manichaeans täcka sina misstag och förleds många enkla män. For sometimes it means the essence [the very substance] of man, as when it is said: God created human nature. För ibland innebär kärnan [själva innehållet] av människan, som när man säger: Gud har skapat den mänskliga naturen. But at other times it means the disposition and the vicious quality [disposition, condition, defect, or vice] of a thing, which inheres in the nature or essence, as when it is said: The nature of the serpent is to bite, and the nature and disposition of man is to sin, and is sin; here the word nature does not mean the substance of man, but something that inheres in the nature or substance. Men vid andra tillfällen innebär det att disposition och den onda kvalitet [disposition, skick, defekt, eller vice] av en sak, vilken ingår i det natur eller väsen, som när man säger: Den typ av ormen att bita, och karaktär och disposition av människan till synd, och är synd, här ordet karaktär inte innebär att innehållet i människan, utan något som innebor i naturen eller ämnen.

13. 13. But as to the Latin terms substantia and accidens , because they are not words of Holy Scripture, and besides unknown to the ordinary man, they should not be used in sermons before ordinary, unistructed people, but simple people should be spared them. Men som med latinska termer substantia och accidens, eftersom de inte ord i den Heliga Skrift, och dessutom okänd för den vanliga människan, bör de inte användas i predikningar tidigare vanliga, unistructed människor, utan enkla människor bör slippa dem.

But in the schools, among the learned, these words are rightly retained in disputations concerning original sin, because they are well known and used without any misunderstanding, to distinguish exactly between the essence of a thing and what attaches to it in an accidental way. Men i skolan, bland de lärda, är dessa ord med rätta bevaras disputationer om arvsynden, eftersom de är välkända och används utan några missförstånd, att någon tydlig åtskillnad mellan det väsentliga i en sak och vad lägger till det på ett oavsiktligt sätt.

For the distinction between God's work and that of the devil is thereby designated in the clearest way, because the devil can create no substance, but can only, in an accidental way, by the providence of God [God permitting], corrupt the substance created by God. För distinktionen mellan Guds verk och som djävulen därigenom utses på tydligaste sätt, eftersom djävulen kan skapa något ämne, men kan bara, på ett oavsiktligt sätt, genom Guds försyn [Gud tillåter], korrupta ämnet skapade av Gud.


The Formula of Concord Den Konkordieformeln

IV. IV. Of Good Works Över goda gärningar

STATUS CONTROVERSIAE. STATUS CONTROVERSIAE.

The Principal Question In the Controversy Concerning Good Works. Huvudfrågan I controversy gäller goda gärningar.

Concerning the doctrine of good works two divisions have arisen in some churches: Om läran om goda gärningar två divisioner har uppstått i några kyrkor:

1. 1. First, some theologians have become divided because of the following expressions, where the one side wrote: Good works are necessary for salvation. Först har vissa teologer splittras på grund av följande uttryck, där den ena sidan skrev: Goda gärningar är nödvändiga för frälsning. It is impossible to be saved without good works. Det är omöjligt att bli frälst utan goda gärningar. Also: No one has ever been saved without good works. Även: Ingen har någonsin varit frälst utan goda gärningar. But the other side, on the contrary, wrote: Good works are injurious to salvation. Men den andra sidan, tvärtom skrev: Goda gärningar är skadliga för frälsning.

2. 2. Afterwards a schism arose also between some theologians with respect to the two words _necessary_ and _free_, since the one side contended that the word _necessary_ should not be employed concerning the new obedience, which, they say, does not flow from necessity and coercion, but from a voluntary spirit. Efteråt en schism uppstod också mellan en del teologer med avseende på de två orden _necessary_ och _free_, eftersom den ena sidan hävdade att ordet _necessary_ inte bör användas om de nya lydnad, som de säger, inte följer av nödvändighet och tvång, men från en frivillig anda. The other side insisted on the word _necessary_, because, they say, this obedience is not at our option, but regenerate men are obliged to render this obedience. Den andra sidan insisterade på ordet _necessary_, eftersom de säger, är lydnad inte våra val, men återskapar män är skyldiga att göra detta lydnad.

From this disputation concerning the terms a controversy afterwards occurred concerning the subject itself; for the one side contended that among Christians the Law should not be urged at all, but men should be exhorted to good works from the Holy Gospel alone; the other side contradicted this. Från denna disputation om villkor en kontrovers efteråt inträffade om själva frågan, ty den ena sidan hävdade att bland de kristna lagen inte borde uppmanas alls, men männen måste förmanas att goda gärningar från det heliga evangeliet ensam, den andra sidan stred den här.

AFFIRMATIVA. AFFIRMATIVA.

Pure Doctrine of the Christian Churches concerning This Controversy. Rena läran om de kristna kyrkorna om denna kontrovers.

For the thorough statement and decision of this controversy our doctrine, faith, and confession is: För en grundlig redogörelse och beslut i denna kontrovers vår lära, tro och bekännelse är:

1. 1. That good works certainly and without doubt follow true faith, if it is not a dead, but a living faith, as fruits of a good tree. Att goda gärningar säkert och utan tvekan följa sanna tron, om det inte är en död, utan en levande tro, som frukten av ett gott träd.

2. 2. We believe, teach, and confess also that good works should be entirely excluded, just as well in the question concerning salvation as in the article of justification before God, as the apostle testifies with clear words, when he writes as follows: Even as David also describeth the blessedness of the man unto whom God imputeth righteousness without works, saying, Blessed is the man to whom the Lord will not impute sin, Rom. Vi tror, lär och bekänner också att goda gärningar måste helt uteslutas, lika bra i frågan om frälsning som i artikeln om rättfärdiggörelsen inför Gud, som aposteln vittnar med tydliga ord, när han skriver följande: Även när David också describeth den välsignelse av den man åt som Gud imputeth rättfärdighet utan gärningar, sade Salig är den man som Herren inte tillräknar synd, Rom. 4, 6ff. 4, 6ff. And again: By grace are ye saved through faith; and that not of yourselves, it is the gift of God; not of works, lest any man should boast, Eph. Och vidare: av nåden är ni frälsta genom tro och inte av er själva, det är Guds gåva, inte av gärningar, för att ingen skall berömma, Ef. 2, 8. 2, 8. 9. 9.

3. 3. We believe, teach, and confess also that all men, but those especially who are born again and renewed by the Holy Ghost, are bound to do good works. Vi tror, lär och bekänner också att alla män, men speciellt de som är födda på nytt och förnyas av den Helige Ande, är skyldiga att göra goda gärningar.

4. 4. In this sense the words _necessary_, _shall_, and _must_ are employed correctly and in a Christian manner also with respect to the regenerate, and in no way are contrary to the form of sound words and speech. I denna mening orden _necessary_, _shall_ och _must_ arbetar korrekt och på ett kristet sätt också när det gäller regenerera, och på något sätt strider mot den form av ljud ord och tal.

5. 5. Nevertheless, by the words mentioned, necessitas , necessarium , _necessity_ and _necessary_, if they be employed concerning the regenerate, not coercion, but only due obedience is to be understood, which the truly believing, so far as they are regenerate, render not from coercion or the driving of the Law, but from a voluntary spirit; because they are no more under the Law, but under grace, Rom. Men genom att nämnda ord, necessitas, necessarium, _necessity_ och _necessary_, om de användas om de regenererar, inte tvång, utan bara på grund av lydnad är att förstå, som den verkligt troende, eftersom de regenererar, blir inte av tvång eller framförande av lagen, men från en frivillig anda, eftersom de inte mer under lagen, utan under nåd, Rom. 6, 14; 7, 6; 8, 14. 6, 14, 7, 6, 8, 14.

6. 6. Accordingly, we also believe, teach, and confess that when it is said: The regenerate do good works from a free spirit, this is not to be understood as though it is at the option of the regenerate man to do or to forbear doing good when he wishes, and that he can nevertheless retain faith if he intentionally perseveres in sins. Därför har vi också tror, lär och bekänner att när det är sagt: regenerera göra goda gärningar från en fri ande, är detta inte tolkas som om det är vid val av regenerera människa att göra eller att låta bli att göra gott när han vill, och att han kan ändå behålla tron om han avsiktligt framhärdar i synder.

7. 7. Yet this is not to be understood otherwise than as the Lord Christ and His apostles themselves declare, namely, regarding the liberated spirit, that does not do this from fear of punishment, like a servant, but from love of righteousness, like children, Rom. Ändå är detta inte förstås på annat sätt än som Herren Kristus och hans apostlar själv förklara, nämligen om den frigjorda anda, som inte gör det av rädsla för straff, som en tjänare, utan av kärlek till rättfärdighet, som barn, Rom . 8,15. 8,15.

8. 8. Although this voluntariness [liberty of spirit] in the elect children of God is not perfect, but burdened with great weakness, as St. Paul complains concerning himself, Rom. Även om denna frivillighet [frihet i anden] i de utvalda Guds barn är inte perfekt, men belastas med stor svaghet, som aposteln Paulus klagar om sig själv, Rom. 7, 14-25; Gal. 7, 14-25, Gal. 5, 17; 5, 17;

9. 9. Nevertheless, for the sake of the Lord Christ, the Lord does not impute this weakness to His elect, as it is written: There is therefore now no condemnation to them which are in Christ Jesus, Rom. Ändå, av hänsyn till Herren Kristus, tillräknar Herren inte denna svaghet för sina utvalda, som det står skrivet: Det finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, Rom. 8, 1. 8, 1.

10. 10. We believe, teach, and confess also that not works maintain faith and salvation in us, but the Spirit of God alone, through faith, of whose presence and indwelling good works are evidences. Vi tror, lär och bekänner också att det inte fungerar upprätthålla tro och frälsning för oss, men Guds Ande enbart genom tro, vars närvaro och inneboende goda gärningar är bevis.

NEGATIVA. Negativa.

False Contrary Doctrine. Falskt motsats Doctrine.

1. 1. Accordingly, we reject and condemn the following modes of speaking: when it is taught and written that good works are necessary to salvation; also, that no one ever has been saved without good works; also, that it is impossible to be saved without good works. Därför avvisar vi och fördömer följande sätt att tala: när det lärs ut och skrivit att goda gärningar är nödvändiga för frälsning, också, att ingen någonsin har sparats utan goda gärningar, också, att det är omöjligt att bli frälst utan god verk.

2. 2. We reject and condemn as offensive and detrimental to Christian discipline the bare expression, when it is said: Good works are injurious to salvation. Vi förkastar och fördömer som kränkande och skadligt för kristna disciplin den nakna uttryck, då man säger: Goda gärningar är skadliga för frälsning.

For especially in these last times it is no less needful to admonish men to Christian discipline [to the way of living aright and godly] and good works, and remind them how necessary it is that they exercise themselves in good works as a declaration of their faith and gratitude to God, than that the works be not mingled in the article of justification; because men may be damned by an Epicurean delusion concerning faith, as well as by papistic and Pharisaic confidence in their own works and merits. Särskilt under de sista gångerna det är inte mindre af nöden att förmana män kristen disciplin [till levnadssätt aright och gudfruktiga] och goda gärningar, och påminna dem om hur nödvändigt det är att de utövar själva i goda gärningar som en deklaration av sina tro och tacksamhet till Gud, än att arbetena inte blandade sig i artikeln om rättfärdiggörelsen, att människor kan bli fördömd av ett Epicurean vanföreställning om tro, liksom av PAPISTISK och fariseiska förtroende för sina egna gärningar och förtjänster.

3. 3. We also reject and condemn the dogma that faith and the indwelling of the Holy Ghost are not lost by willful sin, but that the saints and elect retain the Holy Ghost even though they fall into adultery and other sins and persist therein. Vi avvisar också och fördöma dogm att tro och den inneboende den Helige Ande inte går förlorade genom uppsåtlig synd, men att de heliga och utvalda behålla den helige Ande även om de hamnar i äktenskapsbrott och andra synder och kvarstår där.


Also, see: Se även:
Augsburg Confession Augsburgska bekännelsen


This subject presentation in the original English language Denna fråga presenteras i den ursprungliga engelska språket


Send an e-mail question or comment to us: E-mailSkicka ett e-mail eller kommentar till oss: E-post

The main BELIEVE web-page (and the index to subjects) is at De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är