The Protevangelium of James Den Protevangelium av James

Protevangelium Jacobi Protevangelium Jacobi

Protoevangelium Jacobi Protoevangelium Jacobi

Infancy Gospel of James Barndomsevangelium James

General Information Allmän information

From The Apocryphal New Testament - translated by MR James - 1924 Från de apokryfiska Nya Testamentet - översatt av James - 1924

Origen mentions the Book of James (and the Gospel of Peter) as stating that the 'brethren of the Lord' were sons of Joseph by a former wife. Origenes nämner bok James (och evangelium Peter) som anger att "bröder i Herren" var söner till Joseph av en före detta hustru. This is the first mention of it, and shows us that the book is as old as the second century. Detta är det första omnämnandet av det, och visar oss att boken är lika gammal som det andra århundradet. To collect later references to it is unnecessary. Samla senare referenser för att det är onödigt.

It is generally agreed that the story of the death of Zacharias (chs. xxii-xxiv) does not properly belong to the text. Det är allmänt överens om att historien om död Zacharias (chs. XXII-XXIV) inte riktigt hör till texten. Origen and other early writers give a different account of the cause of His death: it was, they say, because, after the Nativity, he still allowed Mary to take her place among the virgins in the Temple. Origen och andra tidiga författare ger en annan hänsyn till orsaken till hans död: det var, säger de, eftersom det efter Kristi födelse, han fortfarande får Maria att ta henne plats bland jungfrur i templet.

Difficulty is also caused by the sudden introduction of Joseph as the narrator in ch. Svårigheten är också på grund av plötslig Joseph som berättare i CH. xviii. xviii. 2 sqq. 2 sqq. We cannot be sure whether this means that a fragment of a 'Joseph-apocryphon' has been introduced at this point; or, if so, how far it extends. Vi kan inte vara säker på om detta betyder att ett fragment av en "Joseph-Apocryphon" har införts på denna punkt, eller, om så är fallet, hur långt den sträcker sig. We are sure, from a sentence of Clement of Alexandria, that some story of a midwife being present at the Nativity was current in the second century. Vi är säkra på, från ett straff av Clemens av Alexandria, att vissa historien om en barnmorska närvarande vid Födelsekyrkan var aktuell under det andra århundradet.

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
f= We have the book in the original Greek and in several oriental versions, the oldest of which is the Syriac. Vi har boken i den ursprungliga grekiska och i flera orientaliska versioner, varav de äldsta är den syriska. But, oddly enough, there is no Latin version. Men märkligt nog finns det ingen latinska versionen. The matter is found in an expanded and altered form in the 'Gospel of Pseudo-Matthew', but we have yet to find an old Latin translation of the present text. Frågan finns i en utökad och förändrad form i evangeliet om Pseudo-Matteus ", men vi har ännu inte hittat en gammal latinsk översättning av den nuvarande texten. Such a thing seems to have existed, for a book identifiable with ours is condemned in the Gelasian Decree. Något sådant tycks ha funnits, för en bok som kan hänföras till vår fördöms i Gelasian dekret.

In the early chapters the Old Testament is extensively drawn upon, and imitated; but the author is not familiar with Jewish life or usages. I de första kapitlen i Gamla Testamentet i stor utsträckning utnyttjas, och imiterade, men författaren är inte bekant med judiskt liv och sedvänjor.

The best recent edition of this book is a French one, by Amann. There is as yet no really critical edition of the text, in which all manuscripts and versions are made use of. Det bästa senaste utgåvan av denna bok är en fransk en av Amann. Det finns ännu inga verkligen kritisk utgåva av texten, där alla manuskript och versioner tas tillvara. I follow Tischendorf's in the main. Jag följer Tischendorf är i huvudsaken.


The Protevangelium of James Den Protevangelium av James

Text Text

Chapter I. Kapitel

1 In the histories of the twelve tribes of Israel it is written that there was one Ioacim, exceeding rich: and he offered his gifts twofold, saying: That which is of my superfluity shall be for the whole people, and that which is for my forgiveness shall be for the Lord, for a propitiation unto me. 1 I berättelserna om Israels tolv stammar står det skrivet att det fanns en Ioacim, än rik, och han erbjöd sina gåvor dubbelt, säger: Det som är mitt överflöd skall för hela folket, och det som är för min förlåtelse skall för Herren, för en försoning åt mig.

2 Now the great day of the Lord drew nigh and the children of Israel offered their gifts. 2 Nu stora Herrens dag nalkades och Israels barn erbjudit sina gåvor. And Reuben stood over against him saying: It is not lawful for thee to offer thy gifts first,-forasmuch as thou hast gotten no seed in Israel. Och Reuben stod över mot honom säga: Det är inte tillåtet för dig att erbjuda dina gåvor första-DÅ du har fått några frön i Israel.

3 And Ioacim was sore grieved, and went unto the record of the twelve tribes of the people, saying: I will look upon the record of the twelve tribes of Israel, whether I only have not gotten seed in Israel. 3 Och Ioacim var öm ledsen och gick till posten av de tolv stammarna av folket, sade: Jag kommer att titta på protokollet från Israels tolv stammar, om jag bara inte har fått utsädet i Israel. And he searched, and found concerning all the righteous that they had raised up seed in Israel. Och han sökte och fann om alla de rättfärdiga att de hade ställt upp utsäde i Israel. And he remembered the patriarch Abraham, how in the last days God gave him a son, even Isaac. Och han mindes patriarken Abraham, hur i de sista dagarna Gud gav honom en son, med Isak.

4 And Ioacim was sore grieved, and showed not himself to his wife, but betook himself into the wilderness, and pitched his tent there, and fasted forty days and forty nights, saying within himself: I will not go down either for meat or for drink until the Lord my God visit me, and my prayer shall be unto me meat and drink. 4 Och Ioacim var öm ledsen, och visade sig inte till sin hustru, men begav sig ut i öknen, och slog upp sitt tält där och fastade i fyrtio dagar och fyrtio nätter, säger inom sig själv: Jag går inte ner vare sig kött eller dricka tills Herren min Gud besök mig, och min bön skall åt mig att äta och dricka.

Chapter II. Kapitel II.

1 Now his wife Anna lamented with two lamentations, and bewailed herself with two bewailings, saying: I will bewail my widowhood, and I will bewail my childlessness. 1 Nu hans hustru Anna klagade med två jämmer, och klagade sig med två bewailings, sade: Jag kommer att klaga över min makes bortgång, och jag kommer att klaga över min barnlöshet.

2 And the great day of the Lord drew nigh, and Judith her handmaid said unto her: How long humblest thou thy soul? 2 Och den stora Herrens dag nalkades, och Judith hennes tjänarinna sade till henne: Hur länge ringaste du din själ? The great day of the Lord hath come, and it is not lawful for thee to mourn: but take this headband, which the mistress of my work gave me, and it is not lawful for me to put it on, forasmuch as I am an handmaid, and it hath a mark of royalty. Den stora Herrens dag har kommit, och det är inte lagligt för dig att sörja, men ta detta pannband, som mor i mitt arbete gav mig, och det är inte lagligt för mig att uttrycka det på, DÅ är jag en tjänarinna, och det har inte en märke av royalty. And Anna said: Get thee from me. Och Anna sa: Gå bort från mig. Lo! Lo! I have done nothing (or I will not do so) and the Lord hath greatly humbled me: peradventure one gave it to thee in subtlety, and thou art come to make me partaker in thy sin. Jag har gjort något (eller ska jag inte göra det) och Herren har mycket ödmjuk mig: MÖJLIGEN en gav den till dig i finess, och du kommer att göra mig delaktig i din synd. And Judith said: How shall I curse thee, seeing the Lord hath shut up thy womb, to give thee no fruit in Israel? Och Judith sa: Hur skall jag förbanna dig, se Herren har käften din livmoder, för att ge dig någon frukt i Israel?

3 And Anna was sore grieved [and mourned with a great mourning because she was reproached by all the tribes of Israel. 3 Och Anna var öm bedrövad [och sörjde med en stor sorg eftersom hon tillrättavisat alla Israels stammar. And coming to herself she said: What shall I do? Och kommer att själv sade hon: Vad skall jag göra? I will pray with weeping unto the Lord my God that he visit me]. Jag kommer att be med gråt till Herren min Gud, att han besöker mig]. And she put off her mourning garments and cleansed (or adorned) her head and put on her bridal garments: and about the ninth hour she went down into the garden to walk there. Och hon satte upp sin sorg kläder och rengöras (eller prydlig) huvudet och satte på sig sin brud kläderna, och vid nionde timmen gick hon ner i trädgården för att gå dit. And she saw a laurel-tree and sat down underneath it and besought the Lord saying: O God of our fathers, bless me, and hearken unto my prayer, as thou didst bless the womb of Sarah, and gavest her a son, even Isaac. Och hon såg en lagerkrans-träd och satte sig under det och bad Herren sade: O, våra fäders Gud, välsigna mig och hörsamma min bön, såsom du lät välsigna sköte Sarah, och gaf henne en son, med Isak .

Chapter III. Kapitel III.

1 And looking up to the heaven she espied a nest of sparrows in the laurel-tree, and made a lamentation within herself, saying: Woe unto me, who begat me? 1 Och titta upp på himlen hon espied ett näste av sparvar i Laurel-träd, och gjorde en sorgesång inom sig själv och sade: Ve mig, som födde mig? And what womb brought me forth for I am become a curse before the children of Israel, and I am reproached, and they have mocked me forth out of the temple of the Lord? Och vad livmodern förde mig ut för jag blev en förbannelse innan Israels barn, och jag förebrådde, och de har bedragit mig ut ur Herrens tempel?

2 Woe unto me, unto what am I likened? 2 Ve mig åt vad jag liknade? I am not likened unto the fowls of the heaven, for even the fowls of the heaven are fruitful before thee, O Lord. Jag är inte liknas fåglarna på himlen, för även höns på himlen är givande för dig, Herre. Woe unto me, unto what am I likened? Ve mig åt vad jag liknade? I am not likened unto the beasts of the earth, for even the beasts of the earth are fruitful before thee, O Lord. Jag är inte liknas djuren på jorden, ty även djuren på jorden är givande för dig, Herre. Woe unto me, unto what am I likened? I am not likened unto these waters, for even these waters are fruitful before thee, O Lord. Ve mig åt vad jag liknade? Jag inte liknas vid dessa vatten, för även dessa vatten är givande för dig, Herre.

3 Woe unto me, unto what am I likened? 3 Ve mig åt vad jag liknade? I am not likened unto this earth, for even this earth bringeth forth her fruits in due season and blesseth thee, O Lord. Jag är inte liknas vid jorden, ty även denna jord frambringar sin frukt i rätt tid och välsignade dig, Herre.

Chapter IV. Kapitel IV.

1 And behold an angel of the Lord appeared, saying unto her: Anna, Anna, the Lord hath hearkened unto thy prayer, and thou shalt conceive and bear, and thy seed shall be spoken of in the whole world. 1 Och se, en Herrens ängel visade sig och sade till henne: Anna, Anna, Herren har hörsammat din bön, och du skall bli havande och bära, och dina efterkommande skall bli omtalad i hela världen. And Anna said: As the Lord my God liveth, if I bring forth either male or female, I will bring it for a gift unto the Lord my God, and it shall be ministering unto him all the days of its life. Och Anna säger: När Herren min Gud lever, om jag frambringa antingen man eller kvinna, kommer jag få den till en gåva åt Herren min Gud, och det skall vara tjänande till honom alla dagar av sitt liv.

2 And behold there came two messengers saying unto her: Behold Ioacim thy husband cometh with his flocks: for an angel of the Lord came down unto him saying: Ioacim, Ioacim, the Lord God hath hearkened unto thy prayer. 2 Och se där kom två sändebud sade till henne: Se Ioacim din man kommer, med sina hjordar, ty en Herrens ängel kom ned till honom sade: Ioacim, Ioacim, Herren Gud har hörsammat din bön. Get thee down hence, for behold thy wife Anna hath conceived. Skaffa dig ner alltså, för se din hustru Anna Hath tänkt.

3 And Ioacim sat him down and called his herdsmen saying: Bring me hither ten lambs without blemish and without spot, and they shall be for the Lord my God; and bring me twelve tender calves, and they shall be for the priests and for the assembly of the elders; and an hundred kids for the whole people. 3 Och Ioacim satte ner honom och ringde sin herdarna sade: Ta mig hit tio felfria lamm och utan plats, och de skall vara för Herren min Gud, och ge mig tolv anbud kalvar, och de skall vara för prästerna och för montering av de äldste, och ett hundra barn för hela folket.

4 And behold Ioacim came with his flocks, and Anna stood at the gate and saw Ioacim coming, and ran and hung upon his neck, saying: Now know I that the Lord God hath greatly blessed me: for behold the widow is no more a widow, and she that was childless shall conceive. And Ioacim rested the first day in his house. 4 Och se Ioacim kom med sina hjordar, och Anna stod vid grinden och såg Ioacim komma, och sprang och hängde om hans hals och säger: Nu vet jag att Herren Gud har mycket välsignade mig: Ty änkan är inte mer en änka, och hon som var barnlös formulera. Och Ioacim vilade den första dagen i hans hus.

Chapter V. Kapitel V.

1 And on the morrow he offered his gifts, saying in himself: If the Lord God be reconciled unto me, the plate that is upon the forehead of the priest will make it manifest unto me. 1 och på morgonen han erbjöd sina gåvor, säger i sig själv: Om Herre Gud stämmas till mig, plattan som är på pannan av prästen kommer att uppenbaras för mig. And Ioacim offered his gifts and looked earnestly upon the plate of the priest when he went up unto the altar of the Lord, and he saw no sin in himself. Och Ioacim erbjöd sina gåvor och såg allvarligt på tallriken med prästen när han gick fram till altaret av Herren, och han såg ingen synd i sig själv. And Ioacim said: Now know I that the Lord is become propitious unto me and hath forgiven all my sins. Och Ioacim sa: Nu vet jag att Herren skall bli gynnsam till mig och Hath förlåtit alla mina synder. And he went down from the temple of the Lord justified, and went unto his house. Och han gick ner från templet motiveras av Herren, och gick till hans hus.

2 And her months were fulfilled, and in the ninth month Anna brought forth. 2 Och hennes månader var uppfyllda, och i den nionde månaden Anna födde. And she said unto the midwife: what have I brought forth? Och hon sade till barnmorska: vad har jag fött? And she said: A female. Och hon sa: En kvinnlig. And Anna said: My soul is magnified this day, and she laid herself down. Och Anna sa: Min själ är förstorat denna dag, och hon lade sig ner. And when the days were fulfilled, Anna purified herself and gave suck to the child and called her name Mary. Och när dagarna var uppfyllda, renat Anna själv och gav suga på barnet och gav henne namnet Maria.

Chapter VI. Kapitel VI.

1 And day by day the child waxed strong, and when she was six months old her mother stood her upon the ground to try if she would stand; and she walked seven steps and returned unto her bosom. 1 och dag för dag barnet vuxit sig stark, och när hon var sex månader gammal hennes mamma stod hon på marken för att prova om hon skulle stå, och hon gick sju steg och återvänt till sin barm. And she caught her up, saying: As the Lord my God liveth, thou shalt walk no more upon this ground, until I bring thee into the temple of the Lord. Och hon fångade upp henne och sade: Liksom Herren min Gud lever, skall du gå mer på denna jord, tills jag låta dig komma in i Herrens tempel. And she made a sanctuary in her bed chamber and suffered nothing common or unclean to pass through it. Och hon gjorde en fristad i sängen kammare och lidit ingenting gemensamt eller orent passera det. And she called for the daughters of the Hebrews that were undefiled, and they carried her hither and thither. Och hon gav för döttrarna i Hebreerbrevet som var obefläckad, och de bar henne hit och dit.

2 And the first year of the child was fulfilled, and Ioacim made a great feast and bade the priests and the scribes and the assembly of the elders and the whole people of Israel. 2 Och det första barnet var uppfyllda och Ioacim gjorde ett stort gästabud och bjöd prästerna och de skriftlärde och monteringen av de äldste och hela Israels folk. And Ioacim brought the child to the priests, and they blessed her, saying: 0 God of our fathers, bless this child and give her a name renowned for ever among all generations. Och Ioacim förde barnet till prästerna och de välsignade henne och sade: 0, våra fäders Gud, välsigna detta barn och ge henne ett namn känt för allt bland alla generationer. And all the people said: So be it, so be it. Och allt folket sade: Så får det, så var det. Amen. Amen. And he brought her to the high priests, and they blessed her, saying: 0 God of the high places, look upon this child, and bless her with the last blessing which hath no successor. Och han förde henne till översteprästerna och de välsignade henne och sade: 0 gud för höga platser, titta på detta barn, och välsigna henne med det sista välsignelse som har någon efterträdare.

3 And her mother caught her up into the sanctuary of her bed chamber and gave her suck. 3 Och hennes mor tog henne upp i helgedom sängen kammare och gav henne suga.

And Anna made a song unto the Lord God, saying: Och Anna gjorde en sång till Herren Gud och sade:

I will sing an hymn unto the Lord my God, because he hath visited me and taken away from me the reproach of mine enemies, and the Lord hath given me a fruit of his righteousness, single and manifold before him. Jag kommer att sjunga en hymn till Herren min Gud, ty han har besökt mig och tagit ifrån mig den smälek för mina fiender, och Herren har givit mig en frukt av hans rättfärdighet, enkel och svår för honom. Who shall declare unto the sons of Reuben that Anna giveth suck? Vem skall förkunna söner Rubens att Anna giver suga? Hearken, hearken, ye twelve tribes of Israel, that Anna giveth suck. Lyssna, lyssna, ni Israels tolv stammar, som Anna giver suck. And she laid the child to rest in the bed chamber of her sanctuary, and went forth and ministered unto them. Och hon lade barnet till ro i sängen kammare hennes helgedom, och gick fram och betjänade dem. And when the feast was ended, they sat them down rejoicing, and glorifying the God of Israel. Och när festen var slut, satte de ner dem glädjas, och prisade Israels Gud.

Chapter VII. Kapitel VII.

1 And unto the child her months were added: and the child became two years old. 1 Och åt barnet hennes månaderna lades: och barnet blev två år gammal. And Ioacim said: Let us bring her up to the temple of the Lord that we may pay the promise which we promised; lest the Lord require it of us (lit. send unto us), and our gift become unacceptable. Och Ioacim sade: Låt oss ta henne upp till Herrens tempel som vi får betala det löfte som vi lovade, lest Herren kräver det av oss (bokstavligen skicka till oss), och vår gåva bli oacceptabla. And Anna said: Let us wait until the third year, that the child may not long after her father or mother. And Ioacim said: Let us wait. Och Anna sa: Låt oss vänta till det tredje året, att barnet inte långt efter sin far eller mor. Och Ioacim sade: Låt oss vänta.

2 And the child became three years old, and Ioacim said: Call for the daughters of the Hebrews that are undefiled, and let them take every one a lamp, and let them be burning, that the child turn not backward and her heart be taken captive away from the temple of the Lord. 2 Och barnet blev tre år gammal, och Ioacim sa: Ring för döttrarna i Hebreerbrevet som är obefläckad, och låt dem ta var och en lampa, och låt dem brinna, att barnet inte vända bakåt och hennes hjärta tas fångenskap bort från Herrens tempel. And they did so until they were gone up into the temple of the Lord. Och de gjorde så tills de hade gått upp till Herrens tempel.

And the priest received her and kissed her and blessed her and said: The Lord hath magnified thy name among all generations: in thee in the latter days shall the Lord make manifest his redemption unto the children of Israel. Och prästen fick henne och kysste henne och välsignade henne och sade: Herren har förstorade ditt namn bland alla generationer: i dig i kommande dagar skall Herren göra utöva sin inlösen åt Israels barn. And he made her to sit upon the third step of the altar. And the Lord put grace upon her and she danced with her feet and all the house of Israel loved her. Och han gjorde henne att sitta på det tredje steget av altaret. Och Herren nåd sätta på henne och hon dansade med fötterna och hela Israels hus älskade henne.

Chapter VIII. Kapitel VIII.

1 And her parents sat them down marveling, and praising the Lord God because the child was not turned away backward. 1 Och hennes föräldrar satte ned dem förundra, och lovsjunga Herren Gud, eftersom barnet vände inte bort bakåt.

And Mary was in the temple of the Lord as a dove that is nurtured: and she received food from the hand of an angel. Och Maria var i Herrens tempel som en duva som näring: och hon fick mat ur handen på en ängel.

2 And when she was twelve years old, there was a council of the priests, saying: Behold Mary is become twelve years old in the temple of the Lord. 2 Och när hon var tolv år gammal, var ett råd av präster, säga: Se, Mary bli tolv år gammal i Herrens tempel. What then shall we do with her? Vad skall vi göra med henne? lest she pollute the sanctuary of the Lord. lest hon förorena helgedom Herren. And they said unto the high priest: Thou standest over the altar of the Lord. Och de sade till översteprästen: du står framför altaret av Herren. Enter in and pray concerning her: And whatsoever the Lord shall reveal to thee, that let us do. Träda in och be om henne: Och helst Herren skall uppenbara för dig, att låta oss göra.

3 And the high priest took the vestment with the twelve bells and went in unto the Holy of Holies and prayed concerning her. 3 Och översteprästen tog investering med tolv klockor och gick in till det allra heligaste och bad om henne. And lo, an angel of the Lord appeared saying unto him: Zacharias, Zacharias, go forth and assemble them that are widowers of the people, and let them bring every man a rod, and to whomsoever the Lord shall show a sign, his wife shall she be. Och se, en Herrens ängel visade sade till honom: Zacharias, Zacharias, gå ut och sätta ihop dem som är efterlevande folket, och låt dem att till varje människa en stång, och för den som Herren skall visa ett tecken, hans hustru skall hon vara. And the heralds went forth over all the country round about Judaea, and the trumpet of the Lord sounded, and all men ran thereto. Och härolderna gick ut över hela landet runt omkring Judeen, och trumpet av Herren lät, och alla män sprang dessa.

Chapter IX. Kapitel IX.

1 And Joseph cast down his adze and ran to meet them, and when they were gathered together they went to the high priest and took their rods with them. 1 Och Josef kastade ner sin Skarvyxa och sprang för att möta dem, och när de samlades de gick till översteprästen och tog deras stavar med dem. And he took the rods of them all and went into the temple and prayed. Och han tog stavar av dem alla och gick in i templet och bad. And when he had finished the prayer he took the rods and went forth and gave them back to them: and there was no sign upon them. Och när han hade avslutat bönen tog han stavar och gick fram och gav dem tillbaka till dem och det fanns inga tecken på dem. But Joseph received the last rod: and lo, a dove came forth of the rod and flew upon the head of Joseph. Men Joseph fick sista staven: och lo, dove en kom ut av staven och flög på huvudet Joseph. And the priest said unto Joseph: Unto thee hath it fallen to take the virgin of the Lord and keep her for thyself. Och prästen sade till Joseph: Dig Hath stannat ta jungfru till Herren och hålla henne för dig själv.

2 And Joseph refused, saying: I have sons, and I am an old man, but she is a girl: lest I became a laughing-stock to the children of Israel. 2 Och Josef vägrade och sade: Jag har söner, och jag är en gammal man, men hon är en flicka: så att jag blev till åtlöje för Israels barn. And the priest said unto Joseph: Hear the Lord thy God, and remember what things God did unto Dathan and Abiram and Korah, how the earth clave and they were swallowed up because of their gainsaying. Och prästen sade till Joseph: Hör Herren, din Gud, och kom ihåg vad saker Gud gjorde åt Datan och Abiram och Kora, hur jorden clave och de blev uppslukade grund av sin gainsaying. And now fear thou, Joseph, lest it be so in thine house. And Joseph was afraid, and took her to keep her for himself. Och nu fruktar du, Joseph, annars kommer den att vara så i ditt hus. Och Josef var rädd, och tog henne att hålla henne för sig själv. And Joseph said unto Mary: Lo, I have received thee out of the temple of the Lord: and now do I leave thee in my house, and I go away to build my buildings and I will come again unto thee. Och Josef sade till Maria: Lo, har jag fått dig ur Herrens tempel, och nu gör jag lämnar dig i mitt hus, och jag går bort för att bygga mitt hus och jag kommer igen till dig. The Lord shall watch over thee. Herren skall vaka över dig.

Chapter X. Kapitel X.

1 Now there was a council of the priests, and they said: Let us make a veil for the temple of the Lord. 1 Nu var det ett råd av präster, och de sade: Låt oss göra en slöja för Herrens tempel. And the priest said: Call unto me pure virgins of the tribe of David. Och prästen sa: Ring till mig rena jungfrur i stammen av David. And the officers departed and sought and found seven virgins. Och officerarna lämnade och sökt och funnit sju jungfrurna. And the priests called to mind the child Mary, that she was of the tribe of David and was undefiled before God: and the officers went and fetched her. Och prästerna kom ihåg barnet Maria, att hon var av stammen David och var obefläckad inför Gud: och officerarna gick och hämtade henne. And they brought them into the temple of the Lord, and the priest said: Cast me lots, which of you shall weave the gold and the undefiled (the white) and the fine linen and the silk and the hyacinthine, and the scarlet and the true purple. Och de förde dem till Herrens tempel, och prästen sa: Förkasta mig massor, som om man skall väva guldet och obefläckad (den vita) och fint linne och silke och hyacinthine, det rosenröda och true lila. And the lot of the true purple and the scarlet fell unto Mary, and she took them and went unto her house. Och mycket av det sanna purpurröda och det rosenröda föll till Maria och hon tog dem och gick till hennes hus.

[And at that season Zacharias became dumb, and Samuel was in his stead until the time when Zacharias spake again.] But Mary took the scarlet and began to spin it. [Och vid denna årstid Zacharias blev stum, och Samuel var i hans ställe tills den tidpunkt då Zacharias talade igen.] Men Maria tog det rosenröda och började spinna.

Chapter XI. Kapitel XI.

1 And she took the pitcher and went forth to fill it with water: and lo a voice saying: Hail, thou that art highly favoured; the Lord is with thee: blessed art thou among women. 1 Och hon tog tillbringaren och gick ut för att fylla den med vatten och lo en röst som sade: Var hälsad, du som konst starkt gynnad, Herren är med dig: Välsignad är du bland kvinnor.

And she looked about her upon the right hand and upon the left, to see whence this voice should be: and being filled with trembling she went to her house and set down the pitcher, and took the purple and sat down upon her seat and drew out the thread. Och hon såg sig omkring på höger och på vänster, för att se varifrån denna röst ska vara och är fylld med darrande hon gick hem till henne och sätta ner krukan och tog den lila och satte sig på sin plats och drog ut tråden.

2 And behold an angel of the Lord stood before her saying: Fear not, Mary, for thou hast found grace before the Lord of all things, and thou shalt conceive of his word. 2 Och se, en Herrens ängel stod framför henne säga: Frukta inte, Maria, ty du har funnit nåd inför Herren av allting, och du skall föreställa sig hans ord. And she, when she heard it, questioned in herself, saying: Shall I verily conceive of the living God, and bring forth after the manner of all women? Och hon, när hon hörde den tillfrågade själv, säger: Ska jag sannerligen uppfatta den levande Guden, och föra fram efter sättet av alla kvinnor? And the angel of the Lord said: Not so, Mary, for a power of the Lord shall overshadow thee: wherefore also that holy thing which shall be born of thee shall be called the Son of the Highest. Och Herrens ängel sade: Icke så, Mary, skall en Herrens kraft överskugga dig: varför även denna heliga ting, som skall födas av dig skall kallas Son Högsta. And thou shalt call his name Jesus: for he shall save his people from their sins. Och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder. And Mary said: Behold the handmaid of the Lord is before him: be it unto me according to thy word. Och Maria sade: Se tjänarinna Herren är före honom: vare sig det till mig efter ditt ord.

Chapter XII. Kapitel XII.

1 And she made the purple and the scarlet and brought them unto the priest. 1 Och hon gjorde den lila och det rosenröda och förde dem till prästen. And the priest blessed her and said: Mary, the Lord God hath magnified thy name, and thou shalt be blessed among all generations of the earth. Och prästen välsignade henne och sade: Mary, förstorade Herren Gud har ditt namn, och du skall vara välsignad bland alla generationer på jorden.

2 And Mary rejoiced and went away unto Elizabeth her kinswoman: and she knocked at the door. 2 Och Mary jublade och gick bort till Elizabeth henne FRÄNKA: och hon knackade på dörren. And Elizabeth when she heard it cast down the scarlet (al. the wool) and ran to the door and opened it, and when she saw Mary she blessed her and said: Whence is this to me that the mother of my Lord should come unto me? Och Elizabeth när hon hörde det kastade ner Scarlet (al. ullen) och sprang till dörren och öppnade den, och när hon såg Maria att hon välsignade henne och sade: Varifrån är det här för mig att mor min Herre skulle komma till mig? for behold that which is in me leaped and blessed thee. ty se det som är i mig hoppade och välsignat dig. And Mary forgat the mysteries which Gabriel the archangel had told her, and she looked up unto the heaven and said: Who am I, Lord, that all the generations of the earth do bless me? Och Maria glömde mysterier som Gabriel ärkeängeln hade sagt till henne, och hon såg upp åt himmelen och sade: Vem är jag, Herre, att alla generationer på jorden gör välsigna mig?

3 And she abode three months with Elizabeth, and day by day her womb grew: and Mary was afraid and departed unto her house and hid herself from the children of Israel. 3 Och hon vistas tre månader med Elisabet och dag för dag sitt sköte blev: Maria och var rädd och gick ända till hennes hus och gömde sig från Israels barn. Now she was sixteen years old when these mysteries came to pass. Nu var hon sexton år gammal när dessa mysterier hände.

Chapter XIII. Kapitel XIII.

1 Now it was the sixth month with her, and behold Joseph came from his building, and he entered into his house and found her great with child. 1 Nu var det sjätte månad med henne, och se Josef kom från sitt bygge, och han trädde in i hans hus och hittade henne bra med barn. And he smote his face, and cast himself down upon the ground on sackcloth and wept bitterly, saying: With what countenance shall I look unto the Lord my God? Och han slog honom i ansiktet och kastade sig ned på marken i säck och grät bittert, sade: Med vad ansikte skall jag se till Herren min Gud? and what prayer shall I make concerning this maiden? och vad bön skall jag göra om detta maiden? for I received her out of the temple of the Lord my God a virgin, and have not kept her safe. för jag fick henne ur tempel Herren min Gud en jungfru, och har inte hållit henne säkert. Who is he that hath ensnared me? Vem är den som har fastnat mig? Who hath done this evil in mine house and hath defiled the virgin? Vem har gjort denna onda i mitt hus och Hath de orenade oskuld? Is not the story of Adam repeated in me? Är inte berättelsen om Adam upprepas i mig? for as at the hour of his giving thanks the serpent came and found Eve alone and deceived her, so hath it befallen me also. för som vid tidpunkten för sin tacksägelse ormen kom och hittade Eve ensam och bedragit henne, så Hath det drabbat mig också.

2 And Joseph arose from off the sackcloth and called Mary and said unto her O thou that wast cared for by God, why hast thou done this? 2 Och Joseph uppstod ur det säck och heter Maria och sade till henne o du som Wast vårdas av Gud, varför har du gjort detta? thou hast forgotten the Lord thy God. du har glömt Herren, din Gud. Why hast thou humbled thy soul, thou that wast nourished up in the Holy of Holies and didst receive food at the hand of an angel? Varför har du ödmjukade din själ, du som Wast näring upp i den allra heligaste och lät få mat vid sidan av en ängel?

3 But she wept bitterly, saying: I am pure and I know not a man. 3 Men hon grät bittert, sade: Jag är ren och jag vet inte en människa. And Joseph said unto her: Whence then is that which is in thy womb? Och Josef sade till henne: Varifrån kommer då är det som är i din livmoder? and she said: As the Lord my God liveth, I know not whence it is come unto me. och hon sade: När Herren min Gud lever, jag vet inte varifrån det kommer till mig.

Chapter XIV. Kapitel XIV.

1 And Joseph was sore afraid and ceased from speaking unto her (or left her alone), and pondered what he should do with her. 1 Och Josef var öm rädd och upphörde från att tala till henne (eller lämnade henne ensam) och funderade vad han skulle göra med henne. And Joseph said: If I hide her sin, I shall be found fighting against the law of the Lord: and if I manifest her unto the children of Israel, I fear lest that which is in her be the seed of an angel, and I shall be found delivering up innocent blood to the judgement of death. Och Josef sade: Om jag gömma hennes synd, ska jag finnas slåss mot Herrens lag: och om jag uppenbart henne åt Israels barn, är jag rädd så att inte den som är i hennes vara fröet till en ängel, och jag skall hittas ger upp oskyldigt blod till dom död. What then shall I do? Vad skall jag göra? I will let her go from me privily. Jag kommer att låta henne gå från mig hemlighet. And the night came upon him. Och natten kom över honom.

2 And behold an angel of the Lord appeared unto him in a dream, saying: Fear not this child, for that which is in her is of the Holy Ghost, and she shall bear a son and thou shalt call his name Jesus, for he shall save his people from their sins. 2 Och se, en Herrens ängel visade sig för honom i en dröm och sade: Var inte rädda detta barn, för det som är i henne är av helig ande och hon skall föda en son och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder. And Joseph arose from sleep and glorified the God of Israel which had shown this favour unto her: and he watched over her. Och Joseph inträffade sömn och förhärligas, Israels Gud, som hade visat denna ynnest åt henne, och han tittade på henne.

Chapter XV. Kapitel XV.

1 Now Annas the scribe came unto him and said to him: Wherefore didst thou not appear in our assembly? 1 Nu Annas skrivaren kom till honom och sade till honom: Varför gjorde du inte i vår församling? and Joseph said unto him: I was weary with the journey, and I rested the first day. Josef och sade till honom: jag var trött av resan, och jag vilade första dagen. And Annas turned him about and saw Mary great with child. Och Annas vände sig om och såg Maria bra med barn.

2 And he went hastily to the priest and said unto him: Joseph, to whom thou bearest witness [that he is righteous] hath sinned grievously. 2 Och han gick hastigt till prästen och sade till honom: Joseph, till vem du bär vittne [att han är rättfärdig] har syndat sorgligt. And the priest said: Wherein? Och prästen sa: Vari? And he said: The virgin whom he received out of the temple of the Lord, he hath defiled her, and married her by stealth (lit. stolen her marriage), and hath not declared it to the children of Israel. Och han sade: oskuld som han fick ur Herrens tempel, han har skändat henne, och de gifte sig i smyg (bokstavligen stulit hennes äktenskap) och har icke förklarat att Israels barn. And the priest answered and said: Hath Joseph done this? Och prästen svarade och sade: Hath Joseph gjort detta? And Annas the scribe said: Send officers, and thou shalt find the virgin great with child. Och Hannas den skriftlärde sade: Skicka officerare, och du skall finna jungfru bra med barn. And the officers went and found as he had said, and they brought her together with Joseph unto the place of judgement. Och officerarna gick och fann som han hade sagt, och de förde henne samman med Joseph till den plats i domen.

3 And the priest said: Mary, wherefore hast thou done this, and wherefore hast thou humbled thy soul and forgotten the Lord thy God, thou that wast nurtured in the Holy of Holies and didst receive food at the hand of an angel and didst hear the hymns and didst dance before the Lord, wherefore hast thou done this? 3 Och prästen sa: Mary, varför har du gjort detta och varför har du ödmjukade din själ och glömt Herren, din Gud, du som Wast fostras i den allra heligaste och lät få mat på handen av en ängel och lät höra hymner och lät dansa inför Herren, varför har du gjort detta?

But she wept bitterly, saying: As the Lord my God liveth I am pure before him and I know not a man. Men hon grät bittert och sade: Liksom Herren min Gud lever jag rent framför honom och jag vet inte en människa.

4 And the priest said unto Joseph: Wherefore hast thou done this? 4 Och prästen sade till Joseph: Varför har du gjort detta? And Joseph said: As the Lord my God liveth I am pure as concerning her. Och Josef sade: Liksom Herren min Gud lever jag ren som rör henne. And the priest said: Bear no false witness but speak the truth: thou hast married her by stealth and hast not declared it unto the children of Israel, and hast not bowed thine head under the mighty hand that thy seed should be blessed. Och prästen sa: Bear ingen falsk vittnesbörd, utan tala sanning: du har gift sig i smyg och hafver inte förklarat det åt Israels barn, och har ställt inte böjde ditt huvud under stark hand att din säd skall bli välsignade. And Joseph held his peace. Och Joseph höll fred.

Chapter XVI. Kapitel XVI.

1 And the priest said: Restore the virgin whom thou didst receive out of the temple of the Lord. 1 Och prästen sa: Återställ jungfru vem du slog få ur Herrens tempel. And Joseph was full of weeping. Och Josef var full av gråt. And the priest said: I will give you to drink of the water of the conviction of the Lord, and it will make manifest your sins before your eyes. Och prästen sa: Jag kommer att ge dig att dricka av vattnet i övertygelsen om Herren, och den kommer att tydliggöra dina synder inför dina ögon.

2 And the priest took thereof and made Joseph drink and sent him into the hill-country. 2 Och prästen tog detta och gjorde Joseph dricka och skickade honom i backen-land. And he returned whole. Och han återvände helhet. He made Mary also drink and sent her into the hill-country. Han gjorde Maria också dricka och skickat henne i backen land. And she returned whole. Och hon återvände helhet. And all the people marvelled, because sin appeared not in them. Och allt folket förundrade sig, eftersom synden inte medverkat i dem.

3 And the priest said: If the Lord God hath not made your sin manifest, neither do I condemn you. 3 Och prästen sa: Om Herren Gud har inte gjort din synd uppenbart, inte heller jag dömer dig. And he let them go. Och han lät dem gå. And Joseph took Mary and departed unto his house rejoicing, and glorifying the God of Israel. Och Josef tog Maria och gick till sin hus jubel, och prisade Israels Gud.

Chapter XVII. Kapitel XVII.

1 Now there went out a decree from Augustus the king that all that were in Bethlehem of Judaea should be recorded. 1 Nu finns det gick ut ett dekret från Augustus kungen att alla som var i Betlehem i Judeen bör registreras. And Joseph said: I will record my sons: but this child, what shall I do with her? Och Josef sade: Jag kommer att spela in mina söner, men det här barnet, vad ska jag göra med henne? how shall I record her? hur ska jag spela in henne? as my wife? som min fru? nay, I am ashamed. ja, jag skäms. Or as my daughter? Eller som min dotter? but all the children of Israel know that she is not my daughter. men alla Israels barn vet att hon inte är min dotter. This day of the Lord shall do as the Lord willeth. Denna Herrens dag skall göra som Herren vill.

2 And he saddled the she-ass, and set her upon it, and his son led it and Joseph followed after. 2 Och han sadlade She-ass, och satte henne på det, och hans son lett och Joseph följde efter. And they drew near (unto Bethlehem) within three miles: and Joseph turned himself about and saw her of a sad countenance and said within himself: Peradventure that which is within her paineth her. Och de närmade (unto Bethlehem) inom tre miles: Joseph och vände sig om och såg henne av en sorgsen uppsyn och sade inom sig: KANSKE det som ligger inom hennes paineth henne. And again Joseph turned himself about and saw her laughing, and said unto her: Mary, what aileth thee that I see thy face at one time laughing and at another time sad? Och igen Joseph vände sig om och såg henne skratta och sade till henne: Mary, aileth det dig att jag ser ditt ansikte samtidigt skrattar och vid ett annat tillfälle ledsen? And Mary said unto Joseph: It is because I behold two peoples with mine eyes, the one weeping and lamenting and the other rejoicing and exulting. Och Maria sade till Joseph: Det är för att jag ser två folk med mina ögon, en gråt och klagade och de andra glädje och exulting.

3 And they came to the midst of the way, and Mary said unto him: Take me down from the ass, for that which is within me presseth me, to come forth. 3 Och de kom till mitt i vägen, och Mary sade till honom: Ta ner mig från röven, för det som är inom mig presseth mig, att komma fram. And he took her down from the ass and said unto her: Whither shall I take thee to hide thy shame? Och han tog henne ner från åsnan och sade till henne: Vart skall jag ta dig att dölja din skam? for the place is desert. för platsen är öken.

Chapter XVIII. Kapitel XVIII.

1 And he found a cave there and brought her into it, and set his sons by her: and he went forth and sought for a midwife of the Hebrews in the country of Bethlehem. 1 Och han hittade en grotta där och förde henne in i den och satte sina söner med henne, och han gick ut och sökte efter en barnmorska i Hebreerbrevet i landet i Betlehem.

2 Now I Joseph was walking, and I walked not. 2 Nu Josef gick och jag gick inte. And I looked up to the air and saw the air in amazement. Och jag såg upp till luften och såg luften i häpnad. And I looked up unto the pole of the heaven and saw it standing still, and the fowls of the heaven without motion. Och jag såg upp åt polen på himlen och såg det står still och höns på himlen utan rörelse. And I looked upon the earth and saw a dish set, and workmen lying by it, and their hands were in the dish: and they that were chewing chewed not, and they that were lifting the food lifted it not, and they that put it to their mouth put it not thereto, but the faces of all of them were looking upward. Och jag såg på jorden och såg en maträtt uppsättning och arbetare ljuga genom det, och deras händer var i skålen, och de som var tugga tuggade inte, och de som lyfte maten lyfte inte, och de som uttryckte det deras mun lägga det inte till detta, men i ansiktet på alla dem letade uppåt. And behold there were sheep being driven, and they went not forward but stood still; and the shepherd lifted his hand to smite them with his staff, and his hand remained up. Och se det fanns får drivs, och de gick inte framåt, men det stod stilla, och herden lyfte handen för att slå dem med sin personal, och hans hand var upp. And I looked upon the stream of the river and saw the mouths of the kids upon the water and they drank not. Och jag såg på strömmen av floden och såg munnen av barnen på vatten och de drack inte. And of a sudden all things moved onward in their course. Och plötsligt allt flyttas framåt i sitt lopp.

Chapter XIX. Kapitel XIX.

1 And behold a woman coming down from the hill country, and she said to me: Man, whither goest thou? 1 Och se en kvinna som kommer ner från berget landet, och hon sade till mig: Man, dit du gått till rätta? And I said: I seek a midwife of the Hebrews. Och jag sa: Jag söker en barnmorska i Hebreerbrevet. And she answered and said unto me: Art thou of Israel? Och hon svarade och sade till mig: Är du i Israel? And I said unto her: Yea. Och jag sade till henne: Yea. And she said: And who is she that bringeth forth in the cave? Och hon sa: Och vem är hon som bär fram i grottan? And I said: She that is betrothed unto me. Och jag sa: Hon som är trolovad med mig. And she said to me: Is she not thy wife? Och hon sade till mig: Är hon inte din hustru? And I said to her: It is Mary that was nurtured up in the temple of the Lord: and I received her to wife by lot: and she is not my wife, but she hath conception by the Holy Ghost. Och jag sade till henne: Det är Maria som fostras in i Herrens tempel, och jag fick henne till hustru, genom lottning: och hon är inte min fru, men hon Hath uppfattning av den helige Ande.

And the midwife said unto him: Is this the truth? Och barnmorskan sade till honom: Är detta sanningen? And Joseph said unto her: Come hither and see. Och Josef sade till henne: Kom hit och se. And the midwife went with him. Och barnmorskan gick med honom.

2 And they stood in the place of the cave: and behold a bright cloud overshadowing the cave. And the midwife said: My soul is magnified this day, because mine eyes have seen marvellous things: for salvation is born unto Israel. 2 Och de stod i stället för grottan och se ett ljust moln överskuggar grottan. Och barnmorskan sa: Min själ är förstorat denna dag, eftersom mina ögon har sett fantastiska saker, till frälsning är son till Israel. And immediately the cloud withdrew itself out of the cave, and a great light appeared in the cave so that our eyes could not endure it. Och strax molnet drog sig ut ur grottan, och ett stort ljus dök upp i grottan, så att våra ögon inte kunde stå ut. And by little and little that light withdrew itself until the young child appeared: and it went and took the breast of its mother Mary. Och genom att små och lite att lätta drog sig fram till det lilla barnet anlänt: och det gick och tog bröstet av sin mor Maria.

And the midwife cried aloud and said: Great unto me to-day is this day, in that ! Och barnmorskan ropade högt och sade: Bra till mig i dag är denna dag, i den! have seen this new sight. har sett denna nya syn.

3 And the midwife went forth of the cave and Salome met her. 3 och barnmorskan gick ut ur grottan och Salome träffade henne. And she said to her: Salome, Salome, a new sight have I to tell thee. Och hon sade till henne: Salome, Salome, en ny syn måste jag säga dig. A virgin hath brought forth, which her nature alloweth not. Jungfru har fört fram, som hennes natur alloweth inte. And Salome said: As the Lord my God liveth, if I make not trial and prove her nature I will not believe that a virgin hath brought forth. Och Salome sade: Liksom Herren min Gud lever, om jag inte rättegång och bevisa sin natur Jag kommer inte att tro att en jungfru har fört fram.

Chapter XX. Kapitel XX.

1 And the midwife went in and said unto Mary: Order thyself, for there is no small contention arisen concerning thee. 1 och barnmorskan gick in och sade till Maria: Order dig, för det finns ingen liten påstående uppstått om dig. Arid Salome made trial and cried out and said: Woe unto mine iniquity and mine unbelief, because I have tempted the living God, and lo, my hand falleth away from me in fire. Arid Salome gjorde rättegång och ropade och sade: Ve min missgärning och min otro, eftersom jag har frestade den levande Guden, och lo, min hand falleth ifrån mig i brand.

2 And she bowed her knees unto the Lord, saying: O God of my fathers, remember that I am the seed of Abraham and Isaac and Jacob: make me not a public example unto the children of Israel, but restore me unto the poor, for thou knowest, Lord, that in thy name did I perform my cures, and did receive my hire of thee. 2 Och hon böjde knä till Herren och sade: O mina fäders Gud, kom ihåg att jag är fröet Abrahams och Isaks och Jakobs gör mig inte ett offentligt exempel åt Israels barn, men återställer jag åt de fattiga, ty du vet, Herre, att ditt namn har jag utföra mina kurer, och fick min hyra av dig.

3 And lo, an angel of the Lord appeared, saying unto her: Salome, Salome, the Lord hath hearkened to thee: bring thine hand near unto the young child and take him up, and there shall be unto thee salvation and joy. 3 Och se, en Herrens ängel visade sig och sade till henne: Salome, Salome, lyssnat Herren har för dig: ta din hand nalkas det lilla barnet och tar upp honom, och det skall till dig frälsning och glädje.

4 And Salome came near and took him up, saying: I will do him worship, for a great king is born unto Israel. 4 Och Salome kom nära och tog upp honom och sade: Jag kommer att göra honom tillbedjan, för en stor kung är son till Israel. And behold immediately Salome was healed: and she went forth of the cave justified. Och se genast Salome blev läkt och hon gick ut ur grottan motiverad. And Io, a voice saying: Salome, Salome, tell none of the marvels which thou hast seen, until the child enter into Jerusalem. Och Io, en röst som sade: Salome, Salome, säg inget av de underverk som du har sett, tills barnet träder i Jerusalem.

Chapter XXI. Kapitel XXI.

1 And behold, Joseph made him ready to go forth into Judaea. 1 Och se, gjorde Joseph honom redo att gå ut i Judéen. And there came a great tumult in Bethlehem of Judaea; for there came wise men, saying: Where is he that is born king of the Jews? Och det kom ett stort tumult i Betlehem i Judeen, ty det kom vise män, säger: Var är han som är född judarnas konung? for we have seen his star in the east and arc come to worship him. för vi har sett hans stjärna i öster och båge kommer att dyrka honom.

2 And when Herod heard it he was troubled and sent officers unto the wise men. 2 Och när Herodes hörde att han var orolig och sände tjänstemän till de kloka män. And he sent for the high priests and examined them, saying: How is it written concerning the Christ, where he is born? Och han sände till översteprästerna och granskat dem och sade: Hur är det skrivet om Kristus, där han är född? They say unto him: In Bethlehem of Judaea: for so it is written. De säger till honom: i Betlehem i Judeen, ty så är skrivet. And he let them go. Och han lät dem gå. And he examined the wise men, saying unto them: What sign saw ye concerning the king that is born? Och han undersökte de vise männen och sade till dem: Vilka tecken såg ni om kungen som är född? And the wise men said: We saw a very great star shining among those stars and dimming them so that the stars appeared not: and thereby knew we that a king was born unto Israel, and we came to worship him. Och vise männen sade: Vi såg en stor lysande stjärna bland de stjärnor och ljusreglering dem så att stjärnorna syntes inte: och på så sätt visste vi att en kung föddes åt Israel, och vi kom för att dyrka honom. And Herod said: Go and seek for him, and if ye find him, tell me, that I also may come and worship him. Och Herodes sade: Gå och leta efter honom, och om ni hittar honom, säg mig, att jag också kan komma och tillbedja honom.

3 And the wise men went forth. 3 Och de vise männen gick fram. And lo, the star which they saw in the east went before them until they entered into the cave: and it stood over the head of the cave. Och se, gick stjärna som de såg i öster före dem tills de förs in i grottan och det stod över huvudet i grottan. And the wise men saw the young child with Mary, his mother: and they brought out of their scrip gifts, gold-and frankincense and myrrh. Och vise männen såg det lilla barnet med Maria, sin mor, och de förs ut ur sin ränsel gåvor, guld och rökelse och myrra.

4 And being warned by the angel that they should not enter into Judaea, they went into their own country by another way. 4 Och som varnas av ängeln att de inte bör träda i Judeen, gick de in i sitt eget land genom ett annat sätt.

Chapter XXII. Kapitel XXII.

1 But when Herod perceived that he was mocked by the wise men, he was wroth, and sent murderers, saying unto them: Slay the children from two years old and under. 1 Men när Herodes märkte att han blev hånad av de vise männen, blev han vred och sände mördare och sade till dem: Slay barn från två år och under.

2 And when Mary heard that the children were being slain, she was afraid, and took the young child and wrapped in swaddling clothes and laid him in an ox-manger. 2 Och när Maria fick höra att barnen skulle bli slagna, hon var rädd och tog det lilla barnet och insvept i lindakläder och lade honom i en ox-manger.

3 But Elizabeth when she heard that they sought for John, took him and went up into the hill-country and looked about her where she should hide him: and there was no hiding-place. 3 Men Elizabeth när hon hörde att de sökte efter John, tog honom och gick upp i backen land och såg på henne där hon skulle gömma honom och det fanns inget gömställe. And Elizabeth groaned and said with a loud voice: 0 mountain of God, receive thou a mother with a child. Och Elizabeth stönade och sade med hög röst: 0 Guds berg, erhåller du en mor med ett barn. For Elizabeth was not able to go up. För Elisabet var inte kunna gå upp. And immediately the mountain clave asunder and took her in. And there was a light shining alway for them: for an angel of the Lord was with them, keeping watch over them. Och strax berget clave sönder och tog henne i. Och det var ett ljussken alway för dem, ty en Herrens ängel var med dem, och vakar över dem.

Chapter XXIII. Kapitel XXIII.

1 Now Herod sought for John, and sent officers to Zacharias, saying: Where hast thou hidden thy son? 1 Nu Herodes sökt för John, och sände tjänstemän till Zacharias, säger: Var har du gömt din son? And he answered and said unto them: I am a minister of God and attend continually upon the temple of the Lord: I know not where my son is. Och han svarade och sade till dem: Jag är en minister av Gud och går kontinuerligt på Herrens tempel: Jag vet inte var min son är.

2 And the officers departed and told Herod all these things. 2 Och officerare avgick och berättade Herodes alla dessa saker. And Herod was wroth and said: His son is to be king over Israel. And he sent unto him again, saying: Say the truth: where is thy son? Och Herodes var vred och sade: Hans son till kung över Israel. Och han sände honom och sade: Säg sanningen: var är din son? for thou knowest that thy blood is under my hand. för du vet att ditt blod är under min hand. And the officers departed and told him all these things. Och officerare avgick och berättade allt detta.

3 And Zacharias said: I am a martyr of God if thou sheddest my blood: for my spirit the Lord shah receive, because thou sheddest innocent blood in the fore-court of the temple of the Lord. 3 Och Zacharias sade: Jag är en martyr av Gud om du gjuter mitt blod för min ande Herren shahen emot, därför att du gjuter oskyldigt blod i förgård av Herrens tempel.

And about the dawning of the day Zacharias was slain. Och om gryningen av dagen Zacharias blev dödad. And the children of Israel knew not that he was slain. Och Israels barn visste inte att han blev dödad.

Chapter XXIV. Kapitel XXIV.

1 But the priests entered in at the hour of the salutation, and the blessing of Zacharias met them not according to the manner. 1 Men prästerna upp i vid tiden för hälsningsfras, och välsignelsen av Zacharias träffat dem inte på föreskrivet sätt. And the priests stood waiting for Zacharias, to salute him with the prayer, and to glorify the Most High. Och prästerna stod och väntade på Zacharias, att hylla honom med bön, och att förhärliga den Högste.

2 But as he delayed to come, they were all afraid: and one of them took courage and entered in: and he saw beside the altar congealed blood: and a voice saying: Zacharias hath been slain, and his blood shall not be wiped out until his avenger come. 2 Men när han dröjde att komma, var de alla förskräcka och en av dem tog mod och trädde in, och han såg bredvid altaret stelnat blod och en röst som sade: Zacharias har blivit slagna, och hans blod skall inte raderas ut tills hans Avenger komma. And when he heard that word he was afraid, and went forth and told the priests. Och när han hörde detta ord han var rädd och gick ut och berättade prästerna.

3 And they took courage and went in and saw that which was done: and the panels of the temple did wail: and they rent their clothes from the top to the bottom. 3 Och de tog mod och gick in och såg det som skedde: och panelerna i templet gjorde jämra sig, och de hyrde sina kläder från topp till botten. And his body they found not, but his blood they found turned into stone. Och hans kropp fann de inte, men hans blod hittade de förvandlades till sten. And they feared, and went forth and told all the people that Zacharias was slain. Och de fruktade, och gick ut och berättade för alla människor som Zacharias blev dödad. And all the tribes of the people heard it, and they mourned for him and lamented him three days and three nights. Och alla stammar av folket hörde det, och de sörjde honom och sörjde honom tre dagar och tre nätter. And after the three days the priests took counsel whom they should set in his stead: and the lot came up upon Symeon. Och efter tre dagar prästerna rådgjorde vem de ska ställa i hans ställe och partiet kom upp på Symeon. Now he it was which was warned by the Holy Ghost that he should not see death until he should see the Christ in the flesh. Nu var han det var som varnades av den Helige Ande att han inte skulle se döden förrän han skulle se Kristus i köttet.

Chapter XXV. Kapitel XXV.

1 Now I, James, which wrote this history in Jerusalem, when there arose a tumult when Herod died, withdrew myself into the wilderness until the tumult ceased in Jerusalem. 1 Nu har jag, James, som skrev den här historien i Jerusalem, då det uppstod ett tumult när Herodes dog, drog in mig i öknen fram till tumultet upphörde i Jerusalem.

Glorifying the Lord God which gave me the gift, and the wisdom to write this history. Förhärliga Herren Gud som gav mig gåvan, och visdom att skriva denna historia.

2 And grace shall be with those that fear our Lord Jesus Christ: to whom be glory for ever and ever. 2 och nåd skall vara med dem som fruktar vår Herre Jesus Kristus: vem är härligheten i evighet. Amen. Amen.


This subject presentation in the original English language Denna fråga presenteras i den ursprungliga engelska språket


Send an e-mail question or comment to us: E-mailSkicka ett e-mail eller kommentar till oss: E-post

The main BELIEVE web-page (and the index to subjects) is at De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är