The Scots Confession of Faith Skottarna Confession of Faith

Outline Disposition

Chapter 1 - God Kapitel 1 - Gud
Chapter 2 - The Creation of Man Kapitel 2 - The Creation of Man
Chapter 3 - Original Sin Kapitel 3 - Original Sin
Chapter 4 - The Revelation of the Promise Kapitel 4 - Uppenbarelsen av Promise
Chapter 5 - The Continuance, Increase, and Preservation of the Kirk Kapitel 5 - bibehållande, ökning, och bevarande av Kirk
Chapter 6 - The Incarnation of Jesus Christ Kapitel 6 - inkarnationen av Jesus Kristus
Chapter 7 - Why the Mediator Had to Be True God and True Man Kapitel 7 - Varför Medlaren måste Sann Gud och sann människa
Chapter 8 - Election Kapitel 8 - Val
Chapter 9 - Christ's Death, Passion, and Burial Kapitel 9 - Kristi död, passion och Burial
Chapter 10 - The Resurrection Kapitel 10 - The Resurrection
Chapter 11 - The Ascension Kapitel 11 - Ascension
Chapter 12 - Faith in the Holy Ghost Kapitel 12 - Tro på den helige Ande
Chapter 13 - The Cause of Good Works Kapitel 13 - Orsaken till goda gärningar
Chapter 14 - The Works Which Are Counted Good Before God Kapitel 14 - Det verk som räknas bra innan Gud
Chapter 15 - The Perfection of the Law and The Imperfection of Man Kapitel 15 - Perfection av lagen och det ofullkomliga of Man
Chapter 16 - The Kirk Kapitel 16 - Kirk
Chapter 17 - The Immortality of Souls Kapitel 17 - odödlighet Souls
Chapter 18 - The Notes by Which the True Kirk Shall Be Determined From The False, and Who Shall Be Judge of Doctrine Kapitel 18 - Anteckningar från vilken True Kirk skall bestämmas från det falska, och som skall vara domare Läran
Chapter 19 - The Authority of the Scriptures Kapitel 19 - Myndigheten för Skrifterna
Chapter 20 - General Councils, Their Power, Authority, and the Cause of Their Summoning Kapitel 20 - allmänna råd, sin makt, myndighet, och orsaken till deras Summoning
Chapter 21 - The Sacraments Kapitel 21 - Sakrament
Chapter 22 - The Right Administration of the Sacraments Kapitel 22 - Rätt förvaltning av sakramenten
Chapter 23 - To Whom Sacraments Appertain Kapitel 23 - som sakramenten TILLHÖRA
Chapter 24 - The Civil Magistrate Kapitel 24 - The Civil Magistrate
Chapter 25 - The Gifts Freely Given to the Kirk Kapitel 25 - De Gåvor frivilligt lämna till Kirk

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
f= The full text is fairly extensive and is not currently included in BELIEVE. Den fullständiga texten är ganska omfattande och är för närvarande inte ingår i TRO.



The Scots Confession of Faith (1560) Skottarna Confession of Faith (1560)

Advanced Information Avancerad information

This was the first confession of faith of the Reformed Church of Scotland. It was drawn up in four days by six Scottish Reformers, Knox, Spottiswood, Willock, Row, Douglas, and Winram, each of whom bore the Christian name of John. Detta var den första trosbekännelsen i den reformerta kyrkan i Skottland. Det utformades i fyra dagar med sex skotska reformatorerna, Knox, Spottiswood, Willock, Row, Douglas, och Winram, var och en bär det kristna namnet John. Knox undoubtedly played the predominant role in this preparation. Knox spelade utan tvekan den framträdande roll i denna beredning. The Scottish Parliament adopted the confession in 1560 with little opposition. Det skotska parlamentet antog bekännelse 1560 med lite motstånd. Queen Mary, who still resided in France, refused to ratify the decision, with the result that it did not become the official confession until 1567, when Parliament reenacted it after her deposition. Queen Mary, som fortfarande är bosatt i Frankrike, vägrade att ratificera beslutet, vilket innebär att den inte blev den officiella bekännelse fram till 1567, då parlamentet reenacted det efter henne nedfall. The Scots Confession remained the official confession of the Scottish Reformed Church until it adopted the Westminster Confession of Faith in 1647. Skottarna Confession förblev officiella bekännelse av den skotska reformerta kyrkan tills godkände Westminsterbekännelsen år 1647.

The theology of the Scots Confession is Calvinistic and is in general agreement with other creeds of the Reformed churches. Teologin av skottarna bekännelsen är calvinistiska och är generellt avtal med andra trosbekännelser av den reformerta kyrkorna. In formulating the confession, Knox and his colleagues took into account the thinking and statements of a number of Reformers, eg, Calvin's Institutes, John a Lasco's Compendium, and Valerian Poullain's Liturgia Sacra. I utformningen av bekännelse, Knox och hans kollegor tog hänsyn till de tankar och uttalanden av ett antal reformatorerna, t.ex. Calvins Institutes, John A LASCO s kompendium, och Valerianus Poullain s Liturgia Sacra. It does not, however, merely restate what the Reformers on the continent had said, but has some of its own special characteristics. Det innebär dock inte bara upprepa vad reformatorerna på kontinenten hade sagt, men har vissa av sina egna speciella egenskaper. Though the Scots Confession lacks the systematic thoroughness of the larger Westminster Confession, it is a fresh document that bears witness to the living faith of the Scottish reformation. Även om skottarna bekännelsen saknar systematisk grundlighet av de större Westminster bikten, är det ett nytt dokument som vittnar om levande tro på den skotska reformationen.

The Scots Confession contains twenty-five articles of which twelve treat the basic doctrines of the Christian faith: God and Trinity; the creation and fall of humanity and the promises of redemption; the incarnation; the passion, resurrection, and ascension of Christ, and his return to judge the earth; atonement through the death of Christ; and sanctification through the Holy Ghost. Skottarna Confession innehåller twenty-fem artiklar varav tolv behandla grundläggande läror i den kristna tron: Gud och treenigheten, skapandet och faller av mänskligheten och löften om inlösen, inkarnationen, passion, uppståndelse och himmelsfärd Kristus, och han tillbaka för att döma jorden, försoning genom Kristi död, och helgelse genom den Helige Ande. Though traces of Calvinist emphases are noticeable in these articles, Reformed distinctives arise elsewhere. Även spår av kalvinistiska tyngdpunkter är märkbara i dessa artiklar, reformerta distinctives uppstå någon annanstans. Justification by faith is assumed; the doctrine of election is affirmed; Christ's spiritual presence in the Lord's Supper is emphasized, while transubstantiation and the view that the elements are bare signs are condemned. Rättfärdiggörelsen genom tron förutsätts, doktrinen av valet är bekräftade, Kristi andliga närvaro i Herrens nattvard betonas, medan transubstantiation och anser att de delar kala tecken fördöms. The "Kirk" is defined as "catholic"; it consists of the elect, and outside of it there is no salvation. The "" Kirk definieras som "katolsk" och består av de utvalda, och utanför det inte finns någon frälsning. The marks of the true kirk on earth are the true preaching of the word and the right administration of the sacraments and of discipline. De märken av det sanna Kirk på jorden är den sanna förkunnelse av ordet och rätten förvaltning av sakramenten och disciplin. Civil magistrates are stated to be lieutenants of God, whose duty it is to conserve and purge the church when necessary; but supreme authority is ascribed to the word of God. Civil domare uppges vara löjtnanter av Gud, vars uppgift är att bevara och rensa kyrkan när så behövs, men högsta myndighet kan tillskrivas Guds ord.

R Kyle R Kyle
(Elwell Evangelical Dictionary) (Elwell evangelikal ordbok)

Bibliography Bibliografi
GD Henderson, ed., The Scots Confession 1560; P. Schaff, The Creeds of Christendom, III, 479-85; JHS Burleigh, A Church History of Scotland; K. Barth, The knowledge of God and the Service of God According to the Teaching of the Reformation. GD Henderson, ed., Skottarna Confession 1560; P. Schaff, The Creeds kristenheten, III, 479-85, JHS Burleigh, en kyrka History of Scotland, K. Barth, kunskapen om Gud och Guds tjänst Enligt undervisningen i reformationen.


The Scots Confession of Faith (1560) Skottarna Confession of Faith (1560)

Advanced Information - Full Text Avancerad information - Full Text

Written by John Knox and five colleagues (1560 AD) Skriven av John Knox och fem kollegor (1560 AD)

Chapter 1 - God Kapitel 1 - Gud

We confess and acknowledge one God alone, to whom alone we must cleave, whom alone we must serve, whom only we must worship, and in whom alone we put our trust. Vi bekänner och erkänner en Gud, till vilken vi enbart måste sönderdelas, som ensam måste vi tjäna, som vi bara måste tillbe, och i hvilken allena vi sätter vår tillit. Who is eternal, infinite, immeasurable, incomprehensible, omnipotent, invisible; one in substance and yet distinct in three persons, the Father, the Son, and the Holy Ghost. Vem är evigt, oändligt, omätlig, obegripligt, allsmäktig, osynlig, en i sak och ändå skilda i tre personer, Fadern, Sonen och den Helige Ande. By whom we confess and believe all things in heaven and earth, visible and invisible to have been created, to be retained in their being, and to be ruled and guided by his inscrutable providence for such end as his eternal wisdom, goodness, and justice have appointed, and to the manifestation of his own glory. Av vem vi bekänner och tror allt mellan himmel och jord, synliga och osynliga har skapats, att vara kvar i sitt väsen, och styras och ledas av sin outgrundliga försyn för sådan som hans eviga visdom, godhet och rättvisa har utsett, och uttryck för sin egen ära.


Chapter 2 - The Creation of Man Kapitel 2 - The Creation of Man

We confess and acknowledge that our God has created man, ie., our first father, Adam, after his own image and likeness, to whom he gave wisdom, lordship, justice, free will, and self-consciousness, so that in the whole nature of man no imperfection could be found. From this dignity and perfection man and woman both fell; the woman being deceived by the serpent and man obeying the voice of the woman, both conspiring against the sovereign majesty of God, who in clear words had previously threatened death if they presumed to eat of the forbidden tree. Vi bekänner och bekräftar att vår Gud har skapat människan, dvs., Vår första fader, Adam, efter sin egen avbild och likhet, som han gav vishet, nåd, rättvisa, fri vilja, och självmedvetande, så att hela människans natur ingen brist kunde hittas. Ur denna värdighet och perfektion man och kvinna som båda föll, kvinnan luras av ormen och människan lyda röst kvinnan, både konspirera mot den suveräna majestät Gud, som i tydliga ord hade tidigare hotade döden, om de antas att äta av det förbjudna trädet.


Chapter 3 - Original Sin Kapitel 3 - Original Sin

By this transgression, generally known as original sin, the image of God was utterly defaced in man, and he and his children became by nature hostile to God, slaves to Satan, and servants to sin. Genom denna överträdelse, allmänt känd som arvsynd, till Guds avbild har utplånats helt hos människa, och han och hans barn blev av naturen fientligt till Gud, slavar under Satan, och tjänare till synd. And thus everlasting death has had, and shall have, power and dominion over all who have not been, are not, or shall not be born from above. Och därmed den eviga döden har haft och ska ha, makt och herravälde över alla som inte har, får inte, eller inte vara född från ovan. This rebirth is wrought by the power of the Holy Ghost creating in the hearts of God's chosen ones an assured faith in the promise of God revealed to us in his Word; by this faith we grasp Christ Jesus with the graces and blessings promised in him. Denna pånyttfödelse är formad av kraften i den Helige Ande skapar i hjärtat hos Guds utvalda en säker tro på Guds löfte uppenbarat för oss i sitt ord, genom denna tro vi förstå Kristus Jesus med nåd och välsignelser lovade i honom.


Chapter 4 - The Revelation of the Promise Kapitel 4 - Uppenbarelsen av Promise

We constantly believe that God, after the fearful and horrible departure of man from his obedience, did seek Adam again, call upon him, rebuke and convict him of his sin, and in the end made unto him a most joyful promise, that "the seed of the woman should bruise the head of the serpent," that is, that he should destroy the works of the devil. Vi tror hela tiden att Gud, gjorde efter den skrämmande och hemsk avfärd människan från sin lydnad, sök Adam återigen uppmana honom, tillrättavisa och döma honom för hans synd, och till slut gjorde honom en gladaste löfte, att " utsäde av kvinnan borde krossa huvudet på ormen, "det vill säga att han skulle förstöra verk av djävulen. This promise was repeated and made clearer from time to time; it was embraced with joy, and most constantly received by all the faithful from Adam to Noah, from Noah to Abraham, from Abraham to David, and so onwards to the incarnation of Christ Jesus; all (we mean the believing fathers under the law) did see the joyful day of Christ Jesus, and did rejoice. Detta löfte upprepades och tydligare då och då, det var emot med glädje, och mest hela tiden emot av alla troende från Adam till Noa, från Noa till Abraham från Abraham till David, och så vidare till inkarnation av Kristus Jesus , alla (vi menar de troende fäder enligt lag) såg den glada dagen i Kristus Jesus, och gjorde jubla.


Chapter 5 - The Continuance, Increase, and Preservation of the Kirk Kapitel 5 - bibehållande, ökning, och bevarande av Kirk

We most surely believe that God preserved, instructed, multiplied, honored, adorned, and called from death to life his Kirk in all ages since Adam until the coming of Christ Jesus in the flesh. Vi flesta säkert tror att Gud bevarade, uppdrag, multiplicerat, hedrad, smyckade, och kallades från död till liv hans Kirk i alla åldrar sedan Adam till Kristi Jesus i köttet. For he called Abraham from his father's country, instructed him, and multiplied his seed, he marvelously preserved him, and more marvelously delivered his seed from the bondage and tyranny of Pharaoh; to them he gave his laws, constitutions, and ceremonies; to them he gave the land of Canaan; after he had given them judges, and afterwards Saul, he gave David to be king, to whom he gave promise that of the fruit of his loins should one sit forever upon his royal throne. För han kallade Abraham från sin fars land, instruerat honom, och multiplicerat hans säd, han underbart bevaras honom, och mer underbart levererade sin säd från slaveri och förtryck Farao, för dem han gav sin lagar, författningar och ceremonier, till dem Han gav Kanaans land, sedan han hade givit dem domare, och efteråt Saul, gav han David till konung, som han lovade att av frukten från sina länder bör man alltid sitta på hans kungliga tronen. To this same people from time to time he sent prophets, to recall them to the right way of their God, from which sometimes they strayed by idolatry. Att samma personer från gång till gång han skickade profeter, för att påminna dem till den rätta vägen för deras Gud, som ibland kommit bort från avgudadyrkan. And although, because of their stubborn contempt for righteousness he was compelled to give them into the hands of their enemies, as had previously been threatened by the mouth of Moses, so that the holy city was destroyed, the temple burned with fire, and the whole land desolate for seventy years, yet in mercy he restored them again to Jerusalem, where the city and the temple were rebuilt, and they endured against all temptations and assaults of Satan till the Messiah came according to the promise. Och även på grund av sin envisa förakt för rättfärdighet han var tvungen att lämna dem i händerna på sina fiender, som tidigare hotats av munnen av Moses, så att den heliga staden förstördes, templet brann i eld, och hela landet öde i sjuttio år, men i barmhärtighet han återställt dem tillbaka till Jerusalem, där staden och templet byggdes, och de uthärdade mot alla frestelser och angreppen av Satan till Messias kom enligt löftet.


Chapter 6 - The Incarnation of Jesus Christ Kapitel 6 - inkarnationen av Jesus Kristus

When the fullness of time came God sent his Son, his eternal wisdom, the substance of his own glory, into this world, who took the nature of humanity from the substance of a woman, a virgin, by means of the Holy Ghost. När så småningom kom sände Gud sin Son, hans eviga visdom, innehållet i hans egen ära, till denna värld, som tog typ av mänskligheten från innehållet i en kvinna, en jungfru, genom den Helige Ande. And so was born the "just seed of David," the "Angel of the great counsel of God," the very Messiah promised, whom we confess and acknowledge to be Emmanuel, true God and true man, two perfect natures united and joined in one person. Och så föddes "bara utsäde av David," de "Ängel stor försvarare av Gud," den mycket utlovade Messias, som vi bekänner och bekräftar att vara Emmanuel, sann Gud och sann människa, två perfekta enat naturer och gick i en person. So by our Confession, we condemn the damnable and pestilent heresies of Arius, Marcion, Eutyches, Nestorius, and such others as did either deny the eternity of his Godhead, or the truth of his humanity, or confounded them, or else divided them. Så som vi bekänner oss till, fördömer vi förbannade och PESTARTAD irrläror Arius, Marcion, Eutyches, Nestorius, och sådana andra som gjorde antingen förneka evighet hans gudomen, eller sanningen om hans mänsklighet, eller förbannade dem, eller annars delat dem.


Chapter 7 - Why the Mediator Had to Be True God and True Man Kapitel 7 - Varför Medlaren måste Sann Gud och sann människa

We acknowledge and confess that this wonderful union between the Godhead and the humanity in Christ Jesus did arise from the eternal and immutable decree of God from which all our salvation springs and depends. Vi erkänner och erkänna att denna underbara förening mellan gudomen och mänskligheten i Kristus Jesus uppstå från de eviga och oföränderliga dekret från Gud från vilket all vår frälsning fjädrar och är beroende av.


Chapter 8 - Election Kapitel 8 - Val

That same eternal God and Father, who by grace alone chose us in his Son Christ Jesus before the foundation of the world was laid, appointed him to be our head, our brother, our pastor, and the great bishop of our souls. Samma eviga Gud och Fader, som endast av nåd valde oss i hans Son Jesus Kristus före skapelsen av världen var som utnämnde honom till vår chef, vår broder, vår präst, och den store biskopen i våra själar. But since the opposition between the justice of God and our sins was such that no flesh by itself could or might have attained unto God, it behooved the Son of God to descend unto us and take himself a body of our body, flesh of our flesh, and bone of our bone, and so become the Mediator between God and man, giving power to as many as believe in him to be the sons of God; as he himself says, "I ascend to my Father and to your Father, to my God and to your God." Men eftersom motsättningen mellan Guds rättvisa och våra synder var sådan att inget kött i sig kan eller har nått fram till Gud, behooved det Guds Son att stiga ned till oss och ta sig en kropp i vår kropp, kött av vårt kött och ben av våra ben, och så bli medlare mellan Gud och människa, att ge makten till så många som tror på honom som Guds söner, som han själv säger, "jag stiga upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud. " By this most holy brotherhood whatever we have lost in Adam is restored to us again. Genom denna mest heliga brödraskap vad vi har förlorat i Adam kommer tillbaka till oss igen. Therefore we are not afraid to call God our Father, not so much because he has created us, which we have in common with the reprobate, as because he has given unto us his only Son to be our brother, and given us grace to acknowledge and embrace him as our only Mediator. Därför är vi inte rädda för att kalla Gud vår Fader, inte så mycket eftersom han har skapat oss, som vi har gemensamt med de förtappade, så att han har givit oss sin enfödde Son för att vara vår bror, och gett oss nåd att erkänna och omfamna honom som vår enda ombudsman. Further, it behooved the Messiah and Redeemer to be true God and true man, because he was able to undergo the punishment of our transgressions and to present himself in the presence of his Father's judgment, as in our stead, to suffer for our transgression and disobedience, and by death to overcome him that was the author of death. Vidare behooved den Messias och frälsare för att vara sann Gud och sann människa, eftersom han kan genomgå straffet för våra överträdelser och att presentera sig själv i närvaro av sin Faders dom, som det i vårt ställe, att lida för våra överträdelser och olydnad, och med döden för att besegra honom som upphovsmannen till döden. But because the Godhead alone could not suffer death, and neither could manhood overcome death, he joined both together in one person, that the weakness of one should suffer and be subject to death--which we had deserved--and the infinite and invincible power of the other, that is, of the Godhead, should triumph, and purchase for us life, liberty, and perpetual victory. Men eftersom gudomen inte ensamt kan lida döden, och varken kunde mandom övervinna döden, gick han med båda tillsammans i en person, att svagheten i en bör lida och bli föremål för döden - som vi hade förtjänat - och det oändliga och oövervinnlig makt av de andra, är att i gudomen, bör triumf, och köp för oss liv, frihet och evig seger. So we confess, and most undoubtedly believe. Så vi bekänna, och de flesta säkert tror.


Chapter 9 - Christ's Death, Passion, and Burial Kapitel 9 - Kristi död, passion och Burial

That our Lord Jesus offered himself a voluntary sacrifice unto his Father for us, that he suffered contradiction of sinners, that he was wounded and plagued for our transgressions, that he, the clean innocent Lamb of God, was condemned in the presence of an earthly judge, that we should be absolved before the judgment seat of our God; that he suffered not only the cruel death of the cross, which was accursed by the sentence of God; but also that he suffered for a season the wrath of his Father which sinners had deserved. But yet we avow that he remained the only, well beloved, and blessed Son of his Father even in the midst of his anguish and torment which he suffered in body and soul to make full atonement for the sins of his people. Att vår Herre Jesus offrade sig själv ett frivilligt offer åt sin far för oss, att han lidit motsägelse av syndare, att han var skadad och plågades för våra överträdelser, att han dömdes den rena oskyldiga Guds lamm, i närvaro av en jordisk domare, att vi bör vara befriad inför domstolen för vår Gud, att han led inte bara grym död på korset, som var förbannade med meningen med Gud, men också att han lidit en säsong vrede fadern som syndare förtjänade. Men ändå får vi bekänna att han var den enda, väl älskade och välsignade son till sin Fader, även mitt i sin ångest och plåga som han utsattes för i kropp och själ att fullt försoning för synder sitt folk. From this we confess and avow that there remains no other sacrifice for sin; if any affirm so, we do not hesitate to say that they are blasphemers against Christ's death and the everlasting atonement thereby purchased for us. Från detta vi erkänna och bekänna att det inte återstår något annat offer för synd, och om någon bekräfta så kan vi inte tveka att säga att de är hånfulla mot Kristi död och den eviga försoningen därmed köpts för oss.


Chapter 10 - The Resurrection Kapitel 10 - The Resurrection

We undoubtedly believe, since it was impossible that the sorrows of death should retain in bondage the Author of life, that our Lord Jesus crucified, dead, and buried, who descended into hell, did rise again for our justification, and the destruction of him who was the author of death and its bondage. Vi anser utan tvekan, eftersom det var omöjligt att sorger döden bör behålla i träldom författaren i livet, att vår Herre Jesus korsfäst, död och begraven, som nedsteg till helvetet, gjorde stiga igen för vår rättfärdiggörelse och förstörelsen av honom som var upphovsman till död och slaveri. We know that his resurrection was confirmed by the testimony of his enemies, and by the resurrection of the dead, whose sepulchers did open, and they did rise and appear to many within the city of Jerusalem. Vi vet att hans uppståndelse bekräftades av vittnesmål från hans fiender, och genom uppståndelsen från de döda, vars gravar var öppen, och de gjorde upp och verkar många i staden Jerusalem. It was also confirmed by the testimony of his angels, and by the senses and judgment of his apostles and of others, who had conversation, and did eat and drink with him after his resurrection. Det bekräftades också av vittnesmål från hans änglar, och genom våra sinnen och dom i hans apostlar och andra som hade samtal, och gjorde äta och dricka med honom efter hans uppståndelse.


Chapter 11 - The Ascension Kapitel 11 - Ascension

We do not doubt but that the selfsame body which was born of the virgin, was crucified, dead, and buried, and which did rise again, did ascend into the heavens, for the accomplishment of all things, where in our name and for our comfort he has received all power in heaven and earth, where he sits at the right hand of the Father, having received his kingdom, the only advocate and mediator for us. Vi vill inte tvivel om att precis samma kropp som föddes av jungfru, korsfäst, död och begraven, och som gjorde stiga igen, klättra upp gjorde till himlen, för fullgörande av alla saker, där det i vårt namn och vår komfort han har fått all makt i himlen och på jorden, där han sitter i den högra av Fadern, som fått sitt rike, den enda förespråkare och medlare för oss. Which glory, honor, and prerogative, he alone amongst the brethren shall possess till all his enemies are made his footstool, as we undoubtedly believe they shall be in the Last Judgment. Vilken ära, heder, och företrädesrätt, skall han ensam bland bröderna besitter tills alla hans fiender gjorde sin pall, som vi säkert tycker att de skall vara i yttersta domen. We believe that the same Lord Jesus shall visibly return for this Last Judgment as he was seen to ascend. Vi tror att samma Herren Jesus synligt skall återkomma till denna yttersta domen eftersom han sågs stiga. And then, we firmly believe, the time of refreshing and restitution of all things shall come, so that those who from the beginning have suffered violence, injury, and wrong, for righteousness' sake, shall inherit that blessed immortality promised them from the beginning. Och då tror vi bestämt, vliotiden och alltings återställelse skall komma, så att de som från början har utsatts för våld, skador och fel, för rättfärdighetens skull, skall ärva det välsignade odödlighet lovade dem från början .

But, one the other hand, the stubborn, disobedient, cruel persecutors, filthy persons, idolaters, and all sorts of the unbelieving, shall be cast into the dungeon of utter darkness, where their worm shall not die, nor their fire be quenched. Men en å andra sidan, den envisa, olydiga, grym förföljare, smutsiga personer, avgudadyrkare och alla typer av icke troende, skall vara gjutna i fängelsehålan den yttersta mörker, där deras mask inte ska dö, eller deras elden aldrig slockna. The remembrance of that day, and of the Judgment to be executed in it, is not only a bridle by which our carnal lusts are restrained but also such inestimable comfort that neither the threatening of worldly princes, nor the fear of present danger or of temporal death, may move us to renounce and forsake that blessed society which we, the members, have with our Head and only Mediator, Christ Jesus: whom we confess and avow to be the promised Messiah, the only Head of his Kirk, our just Lawgiver, our only High Priest, Advocate, and Mediator. Minnet av den dagen, och av dom som skall verkställas i den, är inte bara ett betsel med vilka våra köttsliga lustar är fastspända, men också sådan ovärderlig tröst att varken hotar världsliga furstar, eller rädslan för närvarande fara eller tidsmässiga döden, kan få oss att avstå från och överge det välsignade samhälle som vi, medlemmarna, har med vår chef och enda medlare, Kristus Jesus, som vi bekänner och bekänna att vara den utlovade Messias, den enda chefen för hans Kirk, bara våra lagstiftare , vår enda överstepräst, Advocate, och medlare. To which honors and offices, if man or angel presume to intrude themselves, we utterly detest and abhor them, as blasphemous to our sovereign and supreme Governor, Christ Jesus. Till vilken ära och kontor, om människan eller ängel anspråk på att tränga sig, avskyr vi helt och avskyr dem, som en hädelse att vår suveräna och högsta chef, Kristus Jesus.


Chapter 12 - Faith in the Holy Ghost Kapitel 12 - Tro på den helige Ande

Our faith and its assurance do not proceed from flesh and blood, that is to say, from natural powers within us, but are the inspiration of the Holy Ghost; whom we confess to be God, equal with the Father and with his Son, who sanctifies us, and brings us into all truth by his own working, without whom we should remain forever enemies to God and ignorant of his Son, Christ Jesus. Vår tro och sin säkerhet härrör inte från kött och blod, det vill säga från naturliga krafter inom oss, men inspirationen av den Helige Ande, som vi bekänner att vara Gud, lika med Fadern och hans Son, som helgar oss och ger oss in i hela sanningen av sin egen arbetstid, utan vilken vi alltid ska vara fiender till Gud och ovetande om hans Son, Jesus Kristus. For by nature we are so dead, blind, and perverse, that neither can we feel when we are pricked, see the light when it shines, nor assent to the will of God when it is revealed, unless the Spirit of the Lord Jesus quicken that which is dead, remove the darkness from our minds, and bow our stubborn hearts to the obedience of his blessed will. Till sin natur vi är så döda, blind och perversa, som inte heller kan vi känner när vi stack, se ljuset när den lyser, eller samtycke till Guds vilja när det uppenbaras, om inte Herrens Ande Jesus egga det som är död, tar bort mörkret från våra sinnen, och böja våra envisa hjärtan till lydnad av hans välsignade kommer. And so, as we confess that God the Father created us when we were not, as his Son our Lord Jesus redeemed us when we were enemies to him, so also do we confess that the Holy Ghost does sanctify and regenerate us, without respect to any merit proceeding from us, be it before or after our regeneration. Och så, som vi bekänner att Gud Fader skapade oss när vi inte var, som hans Son vår Herre Jesus friköpt oss när vi var fiender till honom, så även vi erkänna att den Helige Ande helgar och återhämtar oss, utan respekt för någon fördel som kommer från oss, vare sig före eller efter vår regeneration. To put this even more plainly; as we willingly disclaim any honor and glory from our own creation and redemption, so do we willingly also for our regeneration and sanctification; for by ourselves we are not capable of thinking one good thought, but he who has begun the work in us alone continues us in it, to the praise and glory of his undeserved grace. För att uttrycka det ännu tydligare, eftersom vi gärna friskriver sig ära och härlighet från vår egen skapelse och inlösen, så gör vi gärna också för vår förnyelse och helgelse, ty genom oss själva vi inte kan tänka en god tanke, men den som har påbörjat arbetet i oss ensamma fortsätter vi i den, till pris och ära av hans oförtjänt nåd.


Chapter 13 - The Cause of Good Works Kapitel 13 - Orsaken till goda gärningar

The cause of good works, we confess, is not our free will, but the Spirit of the Lord Jesus, who dwells in our hearts by true faith, brings forth such works as God has prepared for us to walk in. For we most boldly affirm that it is blasphemy to say that Christ abides in the hearts of those in whom is no spirit of sanctification. Orsaken till goda gärningar, bekänner vi, är inte vår fria vilja, men Herrens Ande Jesus, som bor i våra hjärtan genom den sanna tron, frambringar sådana verk som Gud har berett åt oss att gå i. För vi mest djärvt bekräftar att det är hädelse att säga att Kristus håller sig i hjärtat hos dem, hos vilka det ingen anda helgelse. Therefore we do not hesitate to affirm that murderers, oppressors, cruel persecutors, adulterers, filthy persons, idolaters, drunkards, thieves, and all workers of iniquity, have neither true faith nor anything of the Spirit of the Lord Jesus, so long as they obstinately continue in wickedness. Därför har vi tvekar inte att påstå att mördare, förtryckare, grym förföljare, äktenskapsbrytare, smutsiga personer, avgudadyrkare, drinkare, tjuvar och alla ogärningsmännen har varken sanna tron eller något av Herrens Ande Jesus, så länge de envist fortsätta i ondska. For as soon as the Spirit of the Lord Jesus, whom God's chosen children receive by true faith, takes possession of the heart of any man, so soon does he regenerate and renew him, so that he begins to hate what before he loved, and to love what he hated before. För så snart Herrens Ande Jesus som Guds utvalda barn får av sann tro besitter i hjärtat av någon människa, så snart gör han återskapa och förnya sig, så att han börjar hata det innan han älskade, och att älska det han hatade innan. Thence comes that continual battle which is between the flesh and Spirit in God's children, while the flesh and the natural man, being corrupt, lust for things pleasant and delightful to themselves, are envious in adversity and proud in prosperity, and every moment prone and ready to offend the majesty of God. Därifrån kommer att kontinuerlig kamp som går mellan kropp och själ i Guds barn, medan köttet och den naturliga människan är korrupt, lust för saker trevliga och härliga sig själva, är avundsjuk på motgångar och stolt i välstånd, och varje ögonblick liggande och redo att förolämpa majestät Gud. But the Spirit of God, who bears witness to our spirit that we are the sons of God, makes us resist filthy pleasures and groan in God's presence for deliverance from this bondage of corruption, and finally to triumph over sin so that it does not reign in our mortal bodies. Men Guds Ande, som vittnar om vår ande att vi är Guds söner, gör oss motstå smutsiga nöjen och stöna i Guds närvaro om befrielse från denna träldom av korruption, och slutligen att besegra synden, så att det inte regera i våra dödliga kroppar. Other men do not share this conflict since they do not have God's Spirit, but they readily follow and obey sin and feel no regrets, since they act as the devil and their corrupt nature urge. Andra män delar inte denna konflikt eftersom de inte har Guds Ande, men lätt att följa och lyda synden och känner ingen beklagar, eftersom de fungerar som djävulen och deras korrupta natur uppmana. But the sons of God fight against sin; sob and mourn when they find themselves tempted to do evil; and, if they fall, rise again with earnest and unfeigned repentance. Men Guds söner kampen mot synden, snyfta och sörja när de befinner sig frestad att göra ont, och om de faller, åter stiga med allvar och oskrymtad ånger. They do these things, not by their own power, but by the power of the Lord Jesus, apart from whom they can do nothing. De gör dessa saker, inte av egen kraft, men i kraft av Herren Jesus, bortsett från vem de kan göra någonting.


Chapter 14 - The Works Which Are Counted Good Before God Kapitel 14 - Det verk som räknas bra innan Gud

We confess and acknowledge that God has given to man his holy law, in which not only all such works as displease and offend his godly majesty are forbidden, but also those which please him and which he has promised to reward are commanded. Vi bekänner och erkänner att Gud har gett människan hans heliga lag, där inte bara alla dessa verk som misshaga och kränka hans gudomliga majestät är förbjudna, utan också sådana som behagar honom och som han har lovat att belöna har befallt. These works are of two kinds. Dessa arbeten är av två slag. The one is done to the honor of God, the other to the profit of our neighbor, and both have the revealed word of God as their assurance. Det ena är gjort till ära Gud, den andra till förmån för vår granne, och båda har visat Guds ord som en försäkran. To have one God, to worship and honor him, to call upon him in all our troubles, to reverence his holy Name, to hear his Word and to believe it, and to share in his holy sacraments, belong to the first kind. Att ha en Gud, dyrka och hedra honom och uppmana honom i alla våra bekymmer, att vörda hans heliga namn, att få höra hans ord och att tro det, och att dela på hans heliga sakramenten, tillhör den förstnämnda typen. To honor father, mother, princes, rulers, and superior powers; to love them, to support them, to obey their orders if they are not contrary to the commands of God, to save the lives of the innocent, to repress tyranny, to defend the oppressed, to keep our bodies clean and holy, to live in soberness and temperance, to deal justly with all men in word and deed, and, finally, to repress any desire to harm our neighbor, are the good works of the second kind, and these are most pleasing and acceptable to God as he has commanded them himself. Acts to the contrary are sins, which always displease him and provoke him to anger, such as, not to call upon him alone when we have need, not to hear his Word with reverence, but to condemn and despise it, to have or worship idols, to maintain and defend idolatry, lightly to esteem the reverend name of God, to profane, abuse, or condemn the sacraments of Christ Jesus, to disobey or resist any whom God has placed in authority, so long as they do not exceed the bounds of their office, to murder, or to consent thereto, to bear hatred, or to let innocent blood be shed if we can prevent it. För att hedra far, mor, prinsar, linjaler och högre makter, att älska dem, att stödja dem, att lyda deras order om de inte strider mot Guds bud, för att rädda livet på oskyldiga, att undertrycka tyranni, till försvara de förtryckta, för att hålla våra kroppar rena och heliga, att leva i soberness och nykterhet, att hantera rätta med alla människor i ord och handling, och slutligen för att förtränga att vilja skada vår nästa, är de goda verk av andra slag, och dessa är mycket tilltalande och godtagbar för Gud så som han har befallt dem själv. Akter om motsatsen är synder, som alltid misshaga honom och väckte hans vrede, till exempel, inte att uppmana honom ensam när vi behöver, inte att få höra hans ord med vördnad, utan att fördöma och se ner på det, att ha eller idoler dyrkan, att upprätthålla och försvara avgudadyrkan, lätt att aktning prästen Guds namn, vanhelga, missbruk, eller fördöma sakrament Kristus Jesus, att vara olydig eller emot något som Gud har placerat i myndigheten, så länge de inte överskrider gränserna för sitt ämbete, till mord, eller att medge detta, att bära hat, eller att låta oskyldigt blod spridas om vi kan förhindra det. In conclusion, we confess and affirm that the breach of any other commandment of the first or second kind is sin, by which God's anger and displeasure are kindled against the proud, unthankful world. Sammanfattningsvis, vi bekänner och bekräftar att överskridandet av alla andra bud på den första eller andra slag är synd, genom vilken Guds vrede och missnöje är upptänd mot stolt, otacksamma värld. So that we affirm good works to be those alone which are done in faith and at the command of God who, in his law, has set forth the things that please him. Så att vi bekräftar goda gärningar för att vara de enda som sker i tro på Guds befallning som i sitt lag, har satt fram det som behagar honom. We affirm that evil works are not only those expressly done against God's command, but also, in religious matters and the worship of God, those things which have no other warrant than the invention and opinion of man. Vi bekräftar att onda gärningar är inte bara de som uttryckligen gjort mot Guds befallning, utan också i religiösa frågor och dyrkan av Gud, sådant som inte har någon annan motiverar än uppfinningen och uppfattning om människan. From the beginning God has rejected such, as we learn from the words of the prophet Isaiah and of our master, Christ Jesus, "In vain do they worship Me, teaching the doctrines and commandments of men." Från början Gud har avvisat sådana, som vi lär oss från ord till profeten Jesaja och vår herre Jesus Kristus, "Förgäves dyrkar de mig, undervisning läror och människors bud."


Chapter 15 - The Perfection of the Law and The Imperfection of Man Kapitel 15 - Perfection av lagen och det ofullkomliga of Man

We confess and acknowledge that the law of God is most just, equal, holy, and perfect, commanding those things which, when perfectly done, can give life and bring man to eternal felicity; but our nature is so corrupt, weak, and imperfect, that we are never able perfectly to fulfill the works of the law. Vi bekänner och erkänner att Guds lag är mest rättvis, lika helig och perfekt, befallande sådana saker som när de väl gjort, kan ge liv och föra mannen till evig lycka, men vår natur är så skadat, svag och ofullständig , att vi aldrig kan helt att uppfylla verk av lagen. Even after we are reborn, if we say that we have no sin, we deceive ourselves and the truth of God is not in us. Även efter att vi återfödas, om vi säger att vi inte har synd, vi lura oss själva och sanningen om Gud är inte i oss. It is therefore essential for us to lay hold on Christ Jesus, in his righteousness and his atonement, since he is the end and consummation of the Law and since it is by him that we are set at liberty so that the curse of God may not fall upon us, even though we do not fulfill the Law in all points. Det är därför viktigt för oss att gripa Kristus Jesus, i hans rättfärdighet och försoning, eftersom han är slut och fullbordan av lagen och eftersom det är genom honom som vi är inställda på fri fot så att Guds förbannelse får inte falla över oss, trots att vi uppfyller inte lagen på alla punkter. For as God the Father beholds us in the body of his Son Christ Jesus, he accepts our imperfect obedience as if it were perfect, and covers our works, which are defiled with many stains, with the righteousness of his Son. Så Gud Fader skådar oss i huvuddelen av hans Son Jesus Kristus, accepterar han vår ofullkomliga lydnad som om det vore perfekt, och täcker våra verk, som är fläckade av många fläckar, med rättfärdighet hans Son. We do not mean that we are so set at liberty that we owe no obedience to the Law--for we have already acknowledged its place--but we affirm that no man on earth, with the sole exception of Christ Jesus, has given, gives, or shall give in action that obedience to the Law which the Law requires. Vi menar inte att vi är så inställd på friheten som vi är skyldiga ingen följa lagen - vi har redan erkänt sin plats - men man bekräftar att ingen människa på jorden, med undantag av Jesus Kristus, har gett, ger, skall eller ge i åtgärder som lydnad mot den lag som lagen kräver. When we have done all things we must fall down and unfeignedly confess that we are unprofitable servants. När vi har gjort allt vi måste falla ned och unfeignedly erkänna att vi är onyttiga tjänare. Therefore, whoever boasts of the merits of his own works or puts his trust in works of supererogation, boasts of what does not exist, and puts his trust in damnable idolatry. Därför ståtar vem av förtjänsterna med hans egna verk eller sätter sin tilltro till verk av ÖVERLOPPSGÄRNING, skryter om det som inte finns, och sätter sin lit till förbannade avgudadyrkan.


Chapter 16 - The Kirk Kapitel 16 - Kirk

As we believe in one God, Father, Son, and Holy Ghost, so we firmly believe that from the beginning there has been, now is, and to the end of the world shall be, one Kirk, that is to say, one company and multitude of men chosen by God, who rightly worship and embrace him by true faith in Jesus Christ, who is the only Head of the Kirk, even as it is the body and spouse of Christ Jesus. Eftersom vi tror på en Gud, Fadern, Sonen och den Helige Ande, så vi tror att det från början har det varit, är och till slutet av världen nu skall vara, en Kirk, det vill säga, ett bolag och många människor är utvalda av Gud, som med rätta tillbedjan och omfamna honom som en sann tro på Jesus Kristus, som är den enda chefen för Kirk, även när det är kroppen och make av Kristus Jesus. This Kirk is catholic, that is, universal, because it contains the chosen of all ages, of all realms, nations, and tongues, be they of the Jews or be they of the Gentiles, who have communion and society with God the Father, and with his Son, Christ Jesus, through the sanctification of his Holy Spirit. Detta Kirk är katolsk, dvs universell, eftersom det innehåller den valda i alla åldrar, av alla riken, nationer och tungomål, vare sig de är judar eller att de av icke-judar, som har gemenskap och samhälle med Gud Fader, och med hans Son, Jesus Kristus, genom att helga sin helige Ande. It is therefore called the communion, not of profane persons, but of saints, who, as citizens of the heavenly Jerusalem, have the fruit of inestimable benefits, one God, one Lord Jesus, one faith, and one baptism. Det kallas därför gemenskap, inte av profana personer, men av helgon, som i egenskap av medborgare i det himmelska Jerusalem, har frukten av genomgripande, en Gud, en Herre Jesus, en tro och ett dop. Out of this Kirk there is neither life nor eternal felicity. Therefore we utterly abhor the blasphemy of those who hold that men who live according to equity and justice shall be saved, no matter what religion they profess. Av detta Kirk finns varken liv eller evig lycka. Därför är vi fullständigt avskyr hädelsen av dem som anser att män som lever efter jämlikhet och rättvisa skall bli frälsta, oavsett vilken religion de bekänner sig till. For since there is neither life nor salvation without Christ Jesus; so shall none have part therein but those whom the Father has given unto his Son Christ Jesus, and those who in time come to him, avow his doctrine, and believe in him. För eftersom det varken är liv eller frälsning utan Kristus Jesus, så skall ingen ha del i dessa men de som Fadern har gett åt sin son Jesus Kristus, och de som i tid komma till honom och bekänna sin lära, och tror på honom. (We include the children with the believing parents.) This Kirk is invisible, known only to God, who alone knows whom he has chosen, and includes both the chosen who are departed, the Kirk triumphant, those who yet live and fight against sin and Satan, and those who shall live hereafter. (Vi inkludera barn med troende föräldrar.) Denna Kirk är osynlig, som endast Gud, som ensam vet vem han har valt, och omfattar såväl de valda som avvek de Kirk triumferande, de som ännu lever och kamp mot synden och Satan, och de som skall leva nedan.


Chapter 17 - The Immortality of Souls Kapitel 17 - odödlighet Souls

The chosen departed are in peace, and rest from their labors; not that they sleep and are lost in oblivion as some fanatics hold, for they are delivered from all fear and torment, and all the temptations to which we and all God's chosen are subject in this life, and because of which we are called the Kirk militant. De valda är lämnade i fred och vila från deras arbete, inte för att de sover och går förlorade i glömska som vissa fanatiker håll, som om de levereras från all rädsla och plåga, och alla de frestelser vi och alla Guds utvalda är föremål i detta liv, och på grund av vilka vi kallas Kirk militanta. On the other hand, the reprobate and unfaithful departed have anguish, torment, and pain which cannot be expressed. Å andra sidan avvek förtappade och otrogna har ångest, plåga och smärta som inte kan uttryckas. Neither the one nor the other is in such sleep that they feel no joy or torment, as is testified by Christ's parable in St. Luke XVI, his words to the thief, and the words of the souls crying under the altar, "O Lord, thou that art righteous and just, how long shalt thou not revenge our blood upon those that dwell in the earth?" Varken den ena eller den andra är i så sömn att de känner ingen glädje eller plåga, vilket vittnar om Jesu liknelse i Lukas XVI, hans ord till tjuv, och orden om själarna gråt under altaret, "Herre , du som konst rättfärdig och rättvis, hur länge skall du inte hämnas vårt blod på dem som bor på jorden? "


Chapter 18 - The Notes by Which the True Kirk Shall Be Determined From The False, and Who Shall Be Judge of Doctrine Kapitel 18 - Anteckningar från vilken True Kirk skall bestämmas från det falska, och som skall vara domare Läran

Since Satan has labored from the beginning to adorn his pestilent synagogue with the title of the Kirk of God, and has incited cruel murderers to persecute, trouble, and molest the true Kirk and its members, as Cain did to Abel, Ishmael to Isaac, Esau to Jacob, and the whole priesthood of the Jews to Christ Jesus himself and his apostles after him. Eftersom Satan har arbetat från början för att smycka sin PESTARTAD synagoga med titeln Kirk av Gud och har eggat grym mördare förfölja, problem och antasta den sanna Kirk och dess medlemmar, som Kain gjorde att Abel, Ismael Isak Esau till Jakob, och hela prästerskapet av judarna till Kristus Jesus själv och hans apostlar efter honom. So it is essential that the true Kirk be distinguished from the filthy synagogues by clear and perfect notes lest we, being deceived, receive and embrace, to our own condemnation, the one for the other. Så det är viktigt att den sanna Kirk särskiljas från den smutsiga synagogorna genom tydlig och perfekt anteckningar så att vi, blir lurade, ta emot och omfamna, att vår egen fördömande, den för de andra. The notes, signs, and assured tokens whereby the spotless bride of Christ is known from the horrible harlot, the false Kirk, we state, are neither antiquity, usurped title, lineal succession, appointed place, nor the numbers of men approving an error. Noterna, skyltar, och försäkrade symboliska där fläckfri Kristi brud är känd från den fruktansvärda sköka, den falska Kirk anger vi, varken antiken, tillskansat titel, Lineal arv, utsedda platsen, eller antalet män godkänna ett fel. For Cain was before Abel and Seth in age and title; Jerusalem had precedence above all other parts of the earth, for in it were priests lineally descended from Aaron, and greater numbers followed the scribes, Pharisees, and priests, than unfeignedly believed and followed Christ Jesus and his doctrine; and yet no man of judgment, we suppose, will hold that any of the forenamed were the Kirk of God. För Cain var innan Abel och Seth i ålder och titel, Jerusalem hade företräde framför alla andra delar av jorden, för i den var präster lineally härstammade från Aron och fler följde de skriftlärde, fariséerna, och präster, än unfeignedly trodde och följde Kristus Jesus och hans lära, och ändå ingen av dom, förmodar vi, kommer att finna att någon av forenamed var Kirk av Gud. The notes of the true Kirk, therefore, we believe, confess, and avow to be: first, the true preaching of the Word of God, in which God has revealed himself to us, as the writings of the prophets and apostles declare; secondly, the right administration of the sacraments of Christ Jesus, with which must be associated the Word and promise of God to seal and confirm them in our hearts; and lastly, ecclesiastical discipline uprightly ministered, as God's Word prescribes, whereby vice is repressed and virtue nourished. Anteckningarna från den sanna Kirk, därför tror vi att bekänna, och bekänna att vara det första verkliga förkunnelse av Guds ord, som Gud har uppenbarat sig för oss, eftersom skrifter av profeterna och apostlarna förklara, för det andra , rätt förvaltning av sakramenten i Kristus Jesus, som måste vara kopplad ord och Guds löfte att täta och bekräfta dem i våra hjärtan, och slutligen, uppriktigt kyrkliga disciplin verkade, som Guds Ord föreskriver, där vice är förtryckta och dygd näring. Then wherever these notes are seen and continue for any time, be the number complete or not, there, beyond any doubt, is the true Kirk of Christ, who, according to his promise, is in its midst. Då oavsett var dessa anteckningar är inloggad och fortsätt som helst, vara nummer fullständig eller ej, där, bortom alla tvivel, är den sanna Kirk av Kristus, som enligt sitt löfte, i dess mitt. This is not that universal Kirk of which we have spoken before, but particular Kirks, such as were in Corinth, Galatia, Ephesus, and other places where the ministry was planted by Paul and which he himself called Kirks of God. Det är inte så universell Kirk som vi har talat om tidigare, men särskilt Kirks, som var i Korinth, Galatien, Efesos och andra platser där ministeriet planterades av Paul och som han själv kallade Kirks av Gud. Such Kirks, we the inhabitants of the realm of Scotland confessing Christ Jesus, do claim to have in our cities, towns, and reformed districts because of the doctrine taught in our Kirks, contained in the written Word of God, that is, the Old and New Testaments, in those books which were originally reckoned as canonical. Sådana Kirks, vi invånare i riket i Skottland bekänner Jesus Kristus, hävdar att vi har i våra städer, och reformerade distrikt på grund av den doktrin som lärs ut i våra Kirks, i den skriftliga Guds ord, det vill säga Gamla och Nya Testamentet, i de böcker som räknades ursprungligen som kanoniska. We affirm that in these all things necessary to be believed for the salvation of man are sufficiently expressed. Vi hävdar att i dessa allt som krävs för att bli trodda för människans frälsning är tillräckligt uttrycks. The interpretation of Scripture, we confess, does not belong to any private or public person, nor yet to any Kirk for pre-eminence or precedence, personal or local, which it has above others, but pertains to the Spirit of God by whom the Scriptures were written. Tolkningen av Skriften, bekänna vi, inte hör till någon privat eller offentlig person, inte heller till att någon Kirk för överlägsenhet eller företräde, personlig eller lokal, som det har framför andra, men avser Guds Ande av vem skrifterna skrevs. When controversy arises about the right understanding of any passage or sentence of Scripture, or for the reformation of any abuse within the Kirk of God, we ought not so much to ask what men have said or done before us, as what the Holy Ghost uniformly speaks within the body of the Scriptures and what Christ Jesus himself did and commanded. När oenighet uppstår om rätt förståelse av passage eller meningen i Skriften, eller om reformering av missbruk inom Kirk av Gud, borde vi inte så mycket att fråga vad människor har sagt eller gjort före oss, så vad den Helige Ande jämnt talar i själva Bibeln och vad Kristus Jesus själv gjorde och befallde. For it is agreed by all that the Spirit of God, who is the Spirit of unity, cannot contradict himself. Ty det råder enighet bland alla om att Guds Ande, som är den anda av enighet, kan inte motsäga sig själv. So if the interpretation or opinion of any theologian, Kirk, or council, is contrary to the plain Word of God written in any other passage of the Scripture, it is most certain that this is not the true understanding and meaning of the Holy Ghost, although councils, realms, and nations have approved and received it. Så om tolkning eller uppfattning av någon teolog, Kirk, eller rådet, är i motsats till rena Guds ord skrivna i en annan passage i Skriften, är det säkrast att detta inte är den sanna förståelsen och innebörden av den Helige Ande, Även råd, riken och folkslag har godkänts och fått det. We dare not receive or admit any interpretation which is contrary to any principal point of our faith, or to any other plain text of Scripture, or to the rule of love. Vi vågar inte ta emot eller ge en tolkning som strider mot någon viktigaste utgångspunkten vår tro, eller till någon annan oformaterad text i Bibeln, eller till regeln om kärlek.


Chapter 19 - The Authority of the Scriptures Kapitel 19 - Myndigheten för Skrifterna

As we believe and confess the Scriptures of God sufficient to instruct and make perfect the man of God, so do we affirm and avow their authority to be from God, and not to depend on men or angels. Som vi tror och bekänner Bibeln Guds tillräckligt för att undervisa och göra perfekta människan av Gud, så gör vi bejakar och bekänna sina befogenheter för att vara från Gud, och inte beroende av män eller änglar. We affirm, therefore, that those who say the Scriptures have no other authority save that which they have received from the Kirk are blasphemous against God and injurious to the true Kirk, which always hears and obeys the voice of yer own Spouse and Pastor, but takes not upon her to be mistress over the same. Vi hävdar därför att de som säger Skriften har ingen annan myndighet utom det som de har fått från Kirk är hädisk mot Gud och skadliga för den sanna Kirk, som alltid lyssnar och lyder röst yer egen make och pastor, men tar inte på henne vara härskarinna över samma.


Chapter 20 - General Councils, Their Power, Authority, and the Cause of Their Summoning Kapitel 20 - allmänna råd, sin makt, myndighet, och orsaken till deras Summoning

As we do not rashly condemn what good men, assembled together in general councils lawfully gathered, have set before us; so we do not receive uncritically whatever has been declared to men under the name of the general councils, for it is plain that, being human, some of them have manifestly erred, and that in matters of great weight and importance. Som vi fördömer inte obetänksamt vad goda män, sammanfogade med varandra i allmänna råd som lagligen samlats in, har satt upp, så vi inte får något okritiskt vad har förklarats män under namnet allmänna råd, för det är uppenbart att, som människa, vissa av dem är uppenbart felaktigt, och att i frågor av stor vikt och betydelse. So far then as the council confirms its decrees by the plain Word of God, so far do we reverence and embrace them. Hittills sedan som rådet bekräftar sitt dekret från slätten Guds ord, så länge vi vördnad och omfamna dem. But if men, under the name of a council, pretend to forge for us new articles of faith, or to make decisions contrary to the Word of God, then we must utterly deny them as the doctrine of devils, drawing our souls from the voice of the one God to follow the doctrines and teachings of men. Men om man, under namn av ett råd, låtsas att knyta till oss nya artiklar av tro, eller att fatta beslut som strider mot Guds ord, då måste vi fullständigt förneka dem som doktrinen om djävlar, dra våra själar från the voice om en Gud att följa läror och lära av män. The reason why the general councils met was not to make any permanent law which God had not made before, nor yet to form new articles for our belief, nor to give the Word of God authority; much less to make that to be his Word, or even the true interpretation of it, which was not expressed previously by his holy will in his Word; but the reason for councils, at least of those that deserve that name, was partly to refute heresies, and to give public confession of their faith to the generations following, which they did by the authority of God's written Word, and not by any opinion or prerogative that they could not err by reason of their numbers. Orsaken till att de allmänna råden uppfylls skulle inte göra någon permanent lag som Gud inte hade gjorts tidigare, inte heller till att bilda nya artiklar för vår tro, och inte heller ge Guds Ord myndigheten, mycket mindre att göra att detta är hans Ord, eller till och med riktig tolkning av det, vilket inte uttryckts tidigare av hans heliga vilja i sitt ord, men orsaken till råden, åtminstone av dem som förtjänar det namnet, var dels att vederlägga villfarelser, och att ge allmänheten bekännelse av sin tro på generationer efter, vilket de gjorde av myndigheten i Guds skrivna ord, och inte av någon mening eller privilegium att de inte kunde missta sig på grund av deras antal. This, we judge, was the primary reason for general councils. Detta vi domare, var den främsta orsaken till allmänna råd. The second was that good policy and order should be constitutes and observed in the Kirk where, as in the house of God, it becomes all things to be done decently and in order. Det andra var att en god politik och ordning bör utgör och observeras i Kirk när, som i Guds hus, blir det allt ske värdigt och i ordning. Not that we think any policy of order of ceremonies can be appointed for all ages, times, and places; for as ceremonies which men have devised are but temporal, so they may, and ought to be, changed, when they foster superstition rather than edify the Kirk. Inte för att vi tror att varje form av beslut av ceremonier kan utses för alla åldrar, tider och platser, så ceremonier som män har utarbetat är bara tiden, så de kan, och bör, ändras, då de främjar vidskepelse snarare än uppbygga the kirk.


Chapter 21 - The Sacraments Kapitel 21 - Sakrament

As the fathers under the Law, besides the reality of the sacrifices, had two chief sacraments, that is, circumcision and the passover, and those who rejected these were not reckoned among God's people; so do we acknowledge and confess that now in the time of the gospel we have two chief sacraments, which alone were instituted by the Lord Jesus and commanded to be used by all who will be counted members of his body, that is, Baptism and the Supper or Table of the Lord Jesus, also called the Communion of His Body and Blood. These sacraments, both of the Old Testament and of the New, were instituted by God not only to make a visible distinction between his people and those who were without the Covenant, but also to exercise the faith of his children and, by participation of these sacraments, to seal in their hearts the assurance of his promise, and of that most blessed conjuction, union, and society, which the chosen have with their Head, Christ Jesus. Som fäder med stöd av lagen, förutom den verkliga offer hade två viktigaste sakrament, det vill säga omskärelse och påsk, och de som avvisade dessa räknades inte bland Guds folk, så vi erkänna och bekänna att nu i tid av evangeliet har vi två förnämsta sakramenten, som ensam har instiftats av Herren Jesus och befallde att användas av alla som kommer att räknas av hans kropp, det vill säga, dopet och nattvarden eller tabell av Herren Jesus, som också kallas gemenskap hans kropp och blod. Dessa sakrament, både i Gamla testamentet och det nya, har instiftats av Gud inte bara göra en tydlig åtskillnad mellan sitt folk och de som var utan konventionen, utan också att utöva tron på sin barn och genom att delta i dessa sakrament, säl i sina hjärtan försäkran om sitt löfte, och att de flesta välsignade jämförda, facket och samhället, som de utvalda har med sin chef, Kristus Jesus. And so we utterly condemn the vanity of those who affirm the sacraments to be nothing else than naked and bare signs. Och vi fördömer fullständigt fåfänga hos dem som bekräftar sakramenten att vara något annat än naken och blottad tecken. No, we assuredly believe that by Baptism we are engrafted into Christ Jesus, to be made partakers of his righteousness, by which our sins are covered and remitted, and also that in the Supper rightly used, Christ Jesus is so joined with us that he becomes the very nourishment and food for our souls. Nej, vi tror förvisso att genom dopet vi engrafted i Kristus Jesus, som skall göras delaktiga av hans rättfärdighet, genom vilket våra synder är täckta och eftergift, och även att i nattvarden rätt använda, är Kristus Jesus så tillsammans med oss att han blir det mycket näring och föda för våra själar. Not that we imagine any transubstantiation of bread into Christ's body, and of wine into his natural blood, as the Romanists have perniciously taught and wrongly believed; but this union and conjunction which we have with the body and blood of Christ Jesus in the right use of the sacraments is wrought by means of the Holy Ghost, who by true faith carries us above all things that are visible, carnal, and earthly, and makes us feed upon the body and blood of Christ Jesus, once broken and shed for us but now in heaven, and appearing for us in the presence of his Father. Inte för att vi föreställa någon transubstantiation av bröd i Kristi kropp, och vin i sin naturliga blod, eftersom Romanists har perniciously undervisat och felaktigt trodde, men denna union och tillsammans som vi har med kropp och blod i Kristus Jesus i rätten att använda sakrament har åstadkommit med hjälp av den helige Ande, som genom sann tro leder oss över allting som är synliga, köttsliga och jordiska, och gör oss feed på kropp och blod i Kristus Jesus, en gång brytas och skjul för oss, men nu i himlen, och visas för oss i närvaro av sin Fader. Notwithstanding the distance between his glorified body in heaven and mortal men on earth, yet we must assuredly believe that the bread which we break is the communion of Christ's body and the cup which we bless the communion of his blood. Trots avståndet mellan hans förhärligad kropp i himlen och dödliga människor på jorden, men vi måste förvisso tror att det bröd som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp och den bägare som vi välsignar gemenskap i hans blod. Thus we confess and believe without doubt that the faithful, in the right use of the Lord's Table, do so eat the body and drink the blood of the Lord Jesus that he remains in them and they in him; they are so made flesh of his flesh and bone of his bone that as the eternal Godhood has given to the flesh of Christ Jesus, which by nature was corruptible and mortal, life and immortality, so the eating and drinking of the flesh and blood of Christ Jesus does the like for us. Således har vi bekänner och tror utan tvekan att de troende, inte i rätt användning av Herrens bord, så äter kroppen och dricka blodet av Herren Jesus att han finns i dem och de i honom, de är gjorda så kött av hans kött och ben av hans ben att det eviga gudomlighet har gett kött av Kristus Jesus, som av naturen är förgängliga och dödlig, liv och odödlighet, så att äta och dricka av kött och blod i Kristus Jesus är likadan för oss . We grant that this is neither given to us merely at the time nor by the power and virtue of the sacrament alone, but we affirm that the faithful, in the right use of the Lord's Table, have such union with Christ Jesus as the natural man cannot apprehend. Beviljar vi att detta varken är given till oss endast vid tiden eller av makt och kraft av sakramentet ensam, men vi påstå att den trogna, i rätt användning av Herrens bord, har en sådan förening med Kristus Jesus som den naturliga människan kan inte uppfatta. Further we affirm that although the faithful, hindered by negligence and human weakness, do not profit as much as they ought in the actual moment of the Supper, yet afterwards it shall bring forth fruit, being living seed sown in good ground; for the Holy Spirit, who can never be separated from the right institution of the Lord Jesus, will not deprive the faithful of the fruit of that mystical action. Ytterligare Vi bekräftar att även de trogna, hindras av oaktsamhet och mänsklig svaghet, inte vinsten så mycket som de borde i den faktiska tidpunkten för måltiden, men det senare skall bära frukt, är levande frö sått i god jord, för den Helige ande, som aldrig kan skiljas från höger institutionen på Herren Jesus, kommer inte att beröva de troende i frukten av det mystiska åtgärder. Yet all this, we say again, comes of that true faith which apprehends Christ Jesus, who alone makes the sacrament effective in us. Men alla här, säger vi igen, kommer denna sanna tron som uppfattar Kristus Jesus, som ensam gör sakramentet effektivt i oss. Therefore, if anyone slanders us by saying that we affirm or believe the sacraments to be symbols and nothing more, they are libelous and speak against the plain facts. Alltså, om någon förtalar oss genom att säga att vi bekräftar eller tror sakramenten vara symboler och inget mer, de är kränkande och tala emot rena fakta. On the other hand we readily admit that we make a distinction between Christ Jesus in his eternal substance and the elements of the sacramental signs. Å andra sidan har vi erkänner gärna att vi gör en åtskillnad mellan Kristus Jesus i hans eviga sak och de delar av den sakramentala tecknen. So we neither worship the elements, in place of that which they signify, nor yet do we despise them or undervalue them, but we use them with great reverence, examining ourselves diligently before we participate, since we are assured by the mouth of the apostle that "whoever shall eat this bread, and drink this cup of the Lord, unworthily, shall be guilty of the body and blood of the Lord." Så vi varken dyrkar elementen, i stället för det som de betecknar, ej heller vi föraktar dem eller undervärdera dem, men vi använder dem med stor vördnad, pröva oss flitigt innan vi delta, eftersom vi är försäkrade genom munnen av aposteln att "vem skall äta detta bröd och dricker denna kopp Herren, ovärdigt, skall vara skyldig till kropp och blod av Herren."


Chapter 22 - The Right Administration of the Sacraments Kapitel 22 - Rätt förvaltning av sakramenten

Two things are necessary for the right administration of the sacraments. Två saker är nödvändiga för att rätt förvaltning av sakramenten. The first is that they should be ministered by lawful ministers, and we declare that these are men appointed to preach the Word, unto whom God has given the power to preach the gospel, and who are lawfully called by some Kirk. Den första är att de bör betjänat med lagliga ministrar, och vi förklarar att dessa män utses att predika Ordet, ända som Gud har gett befogenhet att predika evangeliet, och som är lagenligt kallas av någon Kirk. The second is that they should be ministered in the elements and manner which God has appointed. Den andra är att de bör verkade i elementen och på det sätt som Gud har utsett. Othewise they cease to be the sacraments of Christ Jesus. Othewise de inte längre är sakrament Kristus Jesus. This is why we abandon the teaching of the Roman Church and withdraw from its sacraments; firstly, because their ministers are not true ministers of Christ Jesus (indeed they even allow women, whom the Holy Ghost will not permit to preach in the congregation to baptize) and, secondly, because they have so adulterated both the sacraments with their own additions that no part of Christ's original act remains in its original simplicity. Det är därför vi överge undervisning i den romerska kyrkan och avstå från sitt sakrament, för det första, eftersom deras ministrar är inte sant ministrar i Kristus Jesus (faktiskt de ens tillåta kvinnor, som den helige Ande inte tillåter att predika i församlingen för att döpa ), dels eftersom de har så uppblandade både sakramenten med egna tillägg att ingen del av Kristi ursprungliga rättsakten kvar i sin ursprungliga enkelhet. The addition of oil, salt, spittle, and such like in baptism, are merely human additions. Tillsats av olja, salt, spott, och liknande i dopet, är bara mänsklig tillägg. To adore or venerate the sacrament, to carry it through streets and towns in procession, or to reserve it in a special case, is not the proper use of Christ's sacrament but an abuse of it. Att dyrka eller vörda sakramentet, att genomföra det gator och städer i procession, eller att reservera det i ett särskilt fall, inte är en lämplig användning av Kristi sakrament utan ett missbruk av det. Christ Jesus said, "Take ye, eat ye," and "Do this in remembrance of Me." Kristus Jesus sade: "Var ni, äter ni" och "Gör detta till min åminnelse." By these words and commands he sanctified bread and wine to be the sacrament of his holy body and blood, so that the one should be eaten and that all should drink of the other, and not that they should be reserved for worship or honored as God, as the Romanists do. Med dessa ord och order som han helgade brödet och vinet som sakrament hans heliga kropp och blod, så att man ska ätas och att alla borde dricka av andra, och inte att de bör reserveras för tillbedjan eller äras som Gud Som Romanists gör. Further, in withdrawing one part of the sacrament--the blessed cup--from the people, they have committed sacrilege. Ytterligare, genom att dra in en del av sakramentet - välsignade Cup - från folket, de har begått helgerån. Moreover, if the sacraments are to be rightly used it is essential that the end and purpose of their institution should be understood, not only by the minister but also by the recipients. Dessutom, om sakramenten är att rätt använda är det viktigt att målet och syftet med sin institution bör förstås, inte bara av ministern, men även av mottagarna. For if the recipient does not understand what is being done, the sacrament is not being rightly used, as is seen in the case of the Old Testament sacrifices. För om mottagaren inte förstår vad som görs, är det sakrament inte riktigt användas, såsom framgår i fallet med Gamla Testamentet uppoffringar. Similarly, if the teacher teaches false doctrine which is hateful to God, even though the sacraments are his own ordinance, they are not rightly used, since wicked men have used them for another end than what God had commanded. Likaså, om läraren undervisar falska läror som är förhatligt för Gud, även om sakramenten är hans egen föreskrift, är de inte riktigt användas, eftersom ogudaktiga människor har använt dem för annat ändamål än det som Gud hade befallt. We affirm that this has been done to the sacraments in the Roman Church, for there the whole action of the Lord Jesus is adulterated in form, purpose, and meaning. Vi hävdar att detta har gjorts för att sakramenten i den romerska kyrkan, för där hela åtgärder för Herren Jesus har tillsatts i form, syfte och mening. What Christ Jesus did, and commanded to be done, is evident from the Gospels and from St. Paul; what the priest does at the altar we do not need to tell. Vad Kristus Jesus gjorde, och befallde att göra, framgår av evangelierna och från St Paul, vad prästen gör vid altaret behöver vi inte berätta. The end and purpose of Christ's institution, for which it should be used, is set forth in the words, "Do this in remembrance of Me," and "For as often as ye eat this bread and drink this cup ye do show"--that is, extol, preach, magnify, and praise--"the Lord's death, till He come." Slutet och syftet med Kristi institution, där det ska användas, det beskrivs i de orden, "Gör detta till minne av mig" och "Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker denna kalk ni visar" -- det vill säga, prisa, predika, förstora, och beröm - "Herrens död, tills han kommer." But let the words of the mass, and their own doctors and teachings witness, what is the purpose and meaning of the mass; it is that, as mediators between Christ and his Kirk, they should offer to God the Father, a sacrifice in propitiation for the sins of the living and of the dead. Men låt orden från massan, och sina egna läkare och läror vittne, vad är syftet och meningen med massan, det är det, som medlare mellan Kristus och hans Kirk, om de erbjuder till Gud Fadern, ett offer för försoning för de synder de levande och de döda. This doctrine is blasphemous to Christ Jesus and would deprive his unique sacrifice, once offered on the cross for the cleansing of all who are to be sanctified, of its sufficiency; so we detest and renounce it. Denna lära är hädiskt att Kristus Jesus och skulle beröva hans unika offer, en gång erbjöd på korset för rengöring av alla som ska helgas av dess tillräcklighet, så vi avskyr och tar avstånd från det.


Chapter 23 - To Whom Sacraments Appertain Kapitel 23 - som sakramenten TILLHÖRA

We hold that baptism applies as much to the children of the faithful as to those who are of age and discretion, and so we condemn the error of the Anabaptists, who deny that children should be baptized before they have faith and understanding. Vi anser att dopet gäller såväl för barn till de trogna som till dem som är gamla och godtycke, och vi fördömer fel anabaptistsna, som förnekar att barn ska döpas innan de har förtroende och förståelse. But we hold that the Supper of the Lord is only for those who are of the household of faith and can try and examine themselves both in their faith and their duty to their neighbors. Men vi har att måltiden för Herren är bara för dem som bor hos tro och kan försöka granska sig både i deras tro och deras plikt att deras grannar. Those who eat and drink at that holy table without faith, or without peace and goodwill to their brethren, eat unworthily. De som äter och dricker vid det heliga bordet utan tro, eller utan fred och välvilja till sina bröder, äta ovärdigt. This is the reason why ministers in our Kirk make public and individual examination of those who are to be admitted to the table of the Lord Jesus. Detta är anledningen till ministrarna i vår Kirk offentliggöra och individuell prövning av dem som skall tas upp till bordet av Herren Jesus.


Chapter 24 - The Civil Magistrate Kapitel 24 - The Civil Magistrate

We confess and acknowledge that empires, kingdoms, dominions, and cities are appointed and ordained by God; the powers and authorities in them, emperors in empires, kings in their realms, dukes and princes in their dominions, and magistrates in cities, are ordained by God's holy ordinance for the manifestation of his own glory and for the good and well being of all men. Vi bekänner och erkänner att imperier, är kungariken, riken och städer utses och instiftat av Gud, de befogenheter och myndigheter i dem, kejsare i imperier, är kungar i sina riken, hertigar och prinsar i deras rike, och domare i städer, ordinerade av Guds heliga lagstiftningsutkast som ett uttryck för hans egen ära och för det goda och välfärd för alla människor. We hold that any men who conspire to rebel or to overturn the civl powers, as duly established, are not merely enemies to himanity but rebels against God's will. Vi anser att alla män som konspirerar att revoltera eller att störta civl befogenheter, som vederbörligen konstaterats, inte bara fiender till himanity men gör uppror mot Guds vilja. Further, we confess and acknowledge that such persons as are set in authority are to be loved, honored, feared, and held in the highest respect, because they are the lieutenants of God, and in their councils God himself doth sit and judge. Vidare bekänner vi och bekräftar att sådana personer som finns i myndigheten är att vara älskad, ärad, fruktade och hölls i högsta respekt, eftersom de är löjtnanter av Gud, och i sina råd Gud själv doth sitta och döma. They are the judges and princes to whom God has given the sword for the praise and defense of good men and the punishment of all open evil doers. De är domare och furstar som Gud har gett svärd för beröm och försvar av goda män och bestraffning av alla öppna ont doers. Moreover, we state the preservation and purification of religion is particularly the duty of kings, princes, rulers, and magistrates. Dessutom säger vi att bevara och rening av religion är särskilt skyldighet kungar, prinsar, härskare och domare. They are not only appointed for civil government but also to maintain true religion and to suppress all idolatry and superstition. De är inte bara utses för civila regeringen, men också att upprätthålla sanna religionen och att undertrycka alla avgudadyrkan och vidskepelse. This may be seen in David, Jehosaphat, Hezekiah, Josiah, and others highly commended for their zeal in that cause. Detta kan ses i David, Jehosaphat, Hiskia, Josiah, och andra som är mycket beröm för sitt nit i sak.

Therefore we confess and avow that those who resist the supreme powers, so long as they are acting in their own spheres, are resisting God's ordinance and cannot be held guiltless. Därför bekänner vi och bekänna att de som motsätter sig den högsta makt, så länge de agerar i sina egna områden, gör motstånd mot Guds Ordinance och kan inte hållas utan skuld. We further state that so long as princes and rulers vigilantly fulfill their office, anyone who denies them aid, counsel, or service, denies it to God, who by his lieutenant craves it of them. Vi påpekar dessutom att så länge som furstar och härskare vaksamhet uppfylla deras kontor, den som förnekar dem stöd, råd eller tjänst, nekar till Gud, som genom sin löjtnant längtar det av dem.


Chapter 25 - The Gifts Freely Given to the Kirk Kapitel 25 - Gåvor frivilligt lämna till Kirk

Although the Word of God truly preached, the sacraments rightly ministered, and discipline executed according to the Word of God, are certain and infallible signs of the true Kirk, we do not mean that every individual person in that company is a chosen member of Christ Jesus. Även om Guds Ord verkligen predikade, rätta sakramenten verkade, och disciplin genomförs enligt Guds ord är vissa och ofelbara tecken på den sanna Kirk, menar vi inte att varje enskild person i bolaget är en utvald medlem i Kristi Jesus. We acknowledge and confess that many weeds and tares are sown among the corn and grow in great abundance in its midst, and that the reprobate may be found in the fellowship of the chosen and may take an outward part with them in the benefits of the Word and sacraments. Vi erkänner och bekänner att många ogräs och ogräset är Sådden bland säd och växa i ymnighet i dess mitt, och att de förtappade kan hittas i Sagan om det valda och kan ta en passiv del med dem på fördelarna med Word och sakramenten. But since they only confess God for a time with their mouths but not with their hearts, they lapse, and do not continue to the end. Men eftersom de bara bekänna Gud för en tid med munnen men inte med deras hjärtan, förfaller de, och inte fortsätta till slutet. Therefore they do not share the fruits of Christ's death, resurrection, and ascension. Därför får de inte delar frukterna av Kristi död, uppståndelse och himmelsfärd. But such as unfeignedly believe with the heart and boldly confess the Lord Jesus with their mouths shall certainly receive his gifts. Men såsom unfeignedly tror med hjärtat och modigt bekänna Herren Jesus med sina munnar kommer säkert få sina gåvor. Firstly, in this life, they shall receive remission of sins and that be faith in Christ's blood alone; for though sin shall remain and continually abide in our mortal bodies, yet it shall not be counted against us, but be pardoned, and covered with Christ's righteousness. För det första, i detta liv, skall de få syndernas förlåtelse och att kunna tro på Kristi blod ensam, ty ehuru synd skall stanna kvar och kontinuerligt följa i våra dödliga kroppar, men det skall inte räknas av mot oss, men att benådas och täckt med Kristi rättfärdighet. Secondly, in the general judgment, there shall be given to every man and woman resurrection of the flesh. Det andra, i den allmänna domen, skall det ges till varje man och kvinna köttets uppståndelse. The seas shall give up her dead, and the earth those who are buried within her. Haven ska ge upp sin död, och jorden de som är begravda i henne. Yea, the Eternal, our God, shall stretch out his hand on the dust, and the dead shall arise incorruptible, and in the very substance of the selfsame flesh which every man now bears, to receive according to their works, glory or punishment. Ja, den Evige, vår Gud, skall sträcka ut sin hand på damm, och de döda skall uppstå omutlig, och i själva kärnan av precis samma kött som varje man nu har, att få efter sina gärningar, ära eller bestraffning. Such as now delight in vanity, cruelty, filthiness, superstition, or idolatry, shall be condemned to the fire unquenchable, in which those who now serve the devil in all abominations shall be tormented forever, both in body and in spirit. Såsom nu glädje i fåfänga, grymhet, orenhet, vidskepelse, eller avgudadyrkan, får dömas till branden outsläcklig, där de som nu tjänar djävulen i alla styggelser skall plågas för evigt, både till kropp och själ. But such as continue in well doing to the end, boldly confessing the Lord Jesus, shall receive glory, honor, and immortality, we constantly believe, to reign forever in life everlasting with Christ Jesus, to whose glorified body all his chosen shall be made like, when he shall appear again in judgment and shall render up the Kingdom to God his Father, who then shall be and ever shall remain, all in all things, God blessed forever. Men de som fortsätter väl att göra till slut, modigt bekänner Herren Jesus, ta emot ära, ära och odödlighet, tror vi ständigt, att regera för evigt i ett evigt liv i Kristus Jesus, vars förhärligad kropp alla hans utvalda skall göras liknande, när han skall visas igen i målet och skall göra upp riket åt Gud sin Fader, som sedan ska vara och alltid skall förbli, alla i allting, Gud välsignade i evighet. To whom, with the Son and the Holy Ghost, be all honor and glory, now and ever. Till vem, med Sonen och den Helige Ande, att all ära och härlighet, nu och för alltid. Amen. Amen.

Arise, O Lord, and let thine enemies be confounded; let them flee from thy presence that hate thy godly Name. Stå upp, Herre, och låt dina fiender komma på skam, låt dem fly för din närvaro som hatar din gudomliga namn. Give thy servants strength to speak thy Word with boldness, and let all nations cleave to the true knowledge of thee. Ge dina tjänare styrka att tala ditt ord med frimodighet, och låt alla nationer sönderdelas till den sanna kunskapen om dig. Amen. Amen.


This subject presentation in the original English language Denna fråga presenteras i den ursprungliga engelska språket


Send an e-mail question or comment to us: E-mailSkicka ett e-mail eller kommentar till oss: E-post

The main BELIEVE web-page (and the index to subjects) is at De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är