Franciscans Franciscans

Friars Minor, Gray Friars, Grey Friars, OFM Friars Minor, Gray Friars, Grey Friars, OFM

General Information Allmän information

The Franciscans are members of a religious order that follows the rule of Saint Francis of Assisi. Franciskanerna är medlemmar av religiösa ordnar som följer regeln om helige Franciskus av Assisi. The first Franciscans, called the Order of Friars Minor, followed an ideal of total poverty; they possessed nothing in common or individually. Forbidden to accept money, they lived from day to day by working and begging. Den första franciskanerna, kallade beslutet av Friars Minor, följde ett ideal av den totala fattigdomen, de hade ingenting gemensamt eller enskilt. Förbjudet att ta emot pengar, levde de från dag till dag genom att arbeta och tiggeri. When they began studying and living at universities, however, they had to modify their strict ideal of poverty. När de började studera och bo på universitet, men var de tvungna att ändra sina strikta ideal av fattigdom. By the time Saint Francis died (1226), the order had spread from Italy to England, the Holy Land, and all of Europe. Vid tiden Saint Francis dog (1226), hade så sprids från Italien till England, det Heliga landet, och hela Europa. The friars were known as the people's preachers. They wore a gray tunic with a white cord at the waist; hence, their English name Grey Friars. Tiggarmunkarna var känd som folkets predikanterna. De bar en grå tunika med en vit sladd i midjan, varför, deras engelska namn Grey Friars.

From the beginning, there were disagreements about the direction the order would take. Från början fanns det oenighet om i vilken riktning ordning skulle ta. The Franciscan minister general, Saint Bonaventure, sought a balance between the Conventuals, who wanted to adapt their poverty to the needs of the time, and the Spirituals, who wanted a strict poverty. Den franciskanska minister allmänhet Saint Bonaventure, sökt en balans mellan Conventuals, som ville anpassa sin fattigdom till behoven av tiden, och Spirituals, som ville ha en strikt fattigdom. The quarrel intensified during the 14th century when some of the Spiritual Franciscans, known as the Fraticelli, were condemned (1317 - 18) by Pope John XXII. Grälet intensifierats under det 14: e talet då några av de andliga franciskanerna, kallade Fraticelli dömdes (1317 - 18) av Johannes XXII. Disagreements about the ideal of poverty brought a permanent division in the 15th century between the Friars Minor Conventual and the Order of Friars Minor. Oenighet om ideal fattigdomen medförde en permanent delning i den 15-talet mellan Friars Minor Conventual och beslutet av Friars Minor. In the 16th century, the Order of Friars Minor Capuchin established a stricter independent branch of Franciscans. I den 16: e århundradet, fastställdes beslutet av Friars Minor Capuchin en striktare självständig gren av franciskanerna.

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
Preaching, teaching, foreign missions, and parish work remain the work of the Franciscans today. Förkunnelse, undervisning, utländska beskickningar och församlingsarbetet fortsätta arbetet franciskanerna idag. The Poor Clares, Franciscan nuns, are the second order. The Poor Clares, franciskan nunnor, är andra ordningen. The Third Order comprises lay men and women who combine prayer and penance with everyday activity. Many sisters, brothers, and priests follow the Franciscan ideal in communities affiliated with the Third Order. Tredje kungörelse omfattar låg kvinnor och män som kombinerar bön och botgöring med vardagliga sysslor. Många systrar, bröder och präster följ Franciscan ideal i samhällen är anknutet till den tredje graden. There are Franciscan communities in the Roman Catholic church and the Anglican (or Episcopalian) churches. Finns Franciscan samhällen i den romersk-katolska kyrkan och anglikanska (eller Episkopalkyrkan) kyrkor.

The English philosopher and scientist Roger Bacon was a Franciscan, as were the philosopher - theologians Duns Scotus and William of Occam. Den engelska filosofen och vetenskapsmannen Roger Bacon var en Franciscan, liksom filosofen - teologer Duns Scotus och William av Occam. Other famous Franciscans include Saint Anthony of Padua; two Renaissance popes, Sixtus IV and Sixtus V; and Junipero Serra, the founder of the California missions. Andra berömda franciskaner omfatta Sankt Antonius av Padua, två Renaissance påvar, Sixtus IV och Sixtus V, och Junipero Serra, grundaren av Kalifornien uppdrag.

Cyprian Davis Cyprian Davis

Bibliography Bibliografi
MD Lambert, Franciscan Poverty: The Doctrine of the Absolute Poverty of Christ and the Apostles in the Franciscan Order, 1210 - 1323 (1961); JR Moorman, A History of the Franciscan Order From Its Origins to the Year 1517 (1968); W Short, The Franciscans (1989). MD Lambert, franciskansk fattigdom: Läran om den absoluta fattigdomen i Kristus och apostlarna i Franciscan Order, 1210 - 1323 (1961), JR Moorman, A History of the Franciscan Order från sitt ursprung till år 1517 (1968), W Kort, franciskanerna (1989).


Franciscans Franciscans

Friars Minor Friars Minor

General Information Allmän information

Franciscans or Order of Friars Minor, is a religious order founded, probably in 1208, by Saint Francis of Assisi and approved by Pope Innocent III in 1209. Franciskaner eller ordningsföljd Friars Minor, är en religiös ordning grundades, troligen år 1208, av helige Franciskus av Assisi och godkänns av Innocentius III 1209. After devoting himself to a life of preaching, service, and poverty, Francis gathered around him a band of 12 disciples. Efter att ägna sig åt ett liv i predikan, service och fattigdom, samlades Francis omkring sig ett gäng 12 lärjungar. He led them from Assisi to Rome to ask for the blessing of the pope, who expressed doubt about the practicability of the way of life that the group proposed to adopt. Han ledde dem från Assisi till Rom för att be om välsignelse av påven, som uttryckte tvivel om genomförbarheten av den livsstil som gruppen föreslog att anta. Pope Innocent gave them his blessing, however, on condition that they become clerics and elect a superior. Innocentius gav dem sin välsignelse, dock under förutsättning att de blir präster och välja en överlägsen. Francis was elected superior and the group returned to Assisi, where they obtained from the Benedictine abbey on Mount Subasio the use of the little chapel of Santa Maria degli Angeli, around which they constructed huts of branches. Francis valdes överlägsen och gruppen återvände till Assisi, där de fått från benediktinerklostret på berget Subasio användning av det lilla kapellet i Santa Maria degli Angeli, kring vilket de hyddor byggda av grenar. Then, in imitation of Christ, they began a life of itinerant preaching and voluntary poverty. Då, i Kristi efterföljelse, började de ett liv av ambulerande förkunnelse och frivillig fattigdom.

At this time the brotherhood lacked formal organization and a novitiate, but as the disciples increased and their teaching spread, it became obvious that the example of Francis would not suffice to enforce discipline among the friars. Vid denna tid brödraskapet saknade formell organisation och en LÄROTID, men som lärjungarna ökat och deras undervisning spridning, blev det uppenbart att exemplet Francis inte skulle räcka för att upprätthålla disciplin bland munkarna. In 1223 Pope Honorius III issued a bull that constituted the Friars Minor a formal order and instituted a one-year novitiate. I 1223 Honorius III utfärdade en tjur som utgjorde Friars Minor en formell ordning och inrättade ett ettårigt LÄROTID.

Following the death of Francis in 1226, the convent and basilica at Assisi were built. Efter död Francis år 1226, byggdes klostret och basilikan i Assisi. Their magnificence disturbed some, who believed it inconsistent with Francis's ideals of poverty. Sin prakt störde någon, som trodde det oförenligt med Francis ideal fattigdom. After much dissension, Pope Gregory IX decreed that moneys could be held by elected trustees of the order and that the building of convents was not contrary to the intentions of the founder. Efter mycket splittring, Gregorius IX bestämt att medel som kan hållas av valda förvaltarna av ordning och att byggandet av klostren inte strider mot intentionerna i grundare.

As time passed, the order grew, the only body of equal power being the Dominicans. Med tiden växte ordning, det enda organ med samma effekt som dominikanerna. The Franciscans, however, became fractionalized, and in 1517 Pope Leo X divided the order into two bodies, the Conventuals, who were allowed corporate property, as were other monastic orders, and the Observants, who sought to follow the precepts of Francis as closely as possible. Franciskanerna blev emellertid fractionalized, och år 1517 Pope Leo X delade ordning i två organ, Conventuals, som fick företagets egendom, liksom andra klosterordnar och Observants, som sökte följer föreskrifterna för Francis så nära som möjligt. The Observants have ever since been the larger branch, and early in the 16th century a third body, the Capuchins, was organized out of it and made independent. The Observants har sedan dess varit större gren, och i början av det 16th århundradet tredjedel organ, Capuchins, organiserades av den och gjort oberoende. At the end of the 19th century Leo XIII grouped these three bodies together as the First Order of Friars Minor, designating the nuns known as Poor Clares as the Second Order, and the tertiaries, men and women living in secular society without celibacy, as the Third Order. I slutet av 19th century Leo XIII grupperade dessa tre organ tillsammans som den första beställningen av Friars Minor, val av nunnorna kallas dålig Clares som andra ordningen, och Tertiarer, män och kvinnor som lever i ett sekulariserat samhälle utan celibat, eftersom Third Order.

In addition to their preaching and charitable work, the Franciscans have been noted for their devotion to learning. Förutom deras förkunnelse och ideell verksamhet, har franciskanerna varit kända för sin hängivenhet för lärande. Before the Reformation in England they held many positions in the universities, prominent among the professors being John Duns Scotus, William of Ockham, and Roger Bacon. Före reformationen i England de hade många positioner inom universitet, framstående bland professorerna är Johannes Duns Scotus, William av Ockham och Roger Bacon. The order has produced four popes - Sixtus IV, Julius II, Sixtus V, and Clement XIV - and one antipope, Alexander V. Ordern har sammanställt fyra påvar - Sixtus IV, Julius II, Sixtus V, och Clemens XIV - och en motpåve, Alexander V.

On his first voyage to the New World, Christopher Columbus was accompanied by a group of Franciscans. På sin första resa till Nya världen, åtföljdes Christopher Columbus av en grupp av franciskanerna. The first convents in America were established by Franciscans, at Santo Domingo and La Vega in what is now the Dominican Republic. Första kloster i Amerika fastställdes av franciskanerna, i Santo Domingo och La Vega i vad som nu Dominikanska republiken. The rapid conversion of the Native Americans and the consequent enthusiasm of the missionary-minded in Spain led to the further spread of the order in the West Indies; before 1505, Ferdinand V, king of Castile, found it necessary to issue a decree that new convents should be placed at least five leagues apart. Den snabba omvandlingen av de infödda amerikanerna och den därav entusiasm missionären sinnade i Spanien ledde till ytterligare spridning av den ordning i Västindien, före 1505, Ferdinand V, kung av Kastilien, funnit det nödvändigt att utfärda ett dekret som ny klostren bör placeras minst fem mil från varandra. While the Spanish Franciscans gradually spread through the southern part of the New World as far as the Pacific Ocean, the French friars, who had arrived in Canada in 1615, at the behest of the French explorer Samuel de Champlain, set up missions throughout the north. Medan den spanska franciskanerna småningom spred sig i södra delen av Nya världen så långt som till Stilla havet, de franska munkarna, som hade anlänt i Kanada år 1615, på order av den franska upptäcktsresanden Samuel de Champlain, som inrättades uppdrag i hela norra . Today the Franciscans conduct a university and five colleges in the US, and a seminary, in Allegheny, New York. They also engage in regular parish work, as well as mission work among the Native Americans. Idag franciskanerna genomföra ett universitet och fem högskolor i USA, och ett seminarium i Allegheny, New York. De har även regelbundna församlingsarbetet, liksom missionsarbete bland indianerna.

The supreme government of the order is vested in an elective general, resident at the General Motherhouse, in Rome. Högsta regering beslutet ligger hos en elektiv allmänhet, bosatt på den allmänna Motherhouse, i Rom. Subordinate are the provincials, who preside over all the brethren in a province, and the custodes, or guardians (never called abbots, as are their counterparts in other orders), at the head of a single community or convent. Underordnade är provinstrupperna, som ordförande i alla bröderna i en provins, och custodes, eller vårdnadshavare (aldrig kallat Abbots, precis som deras motsvarigheter i andra order), i spetsen för en gemenskap eller kloster. These officers are elected for a period of two years. Dessa tjänstemän väljs för en period av två år.

In the eary 20th century a number of Franciscan communities for both men and women were established by various Anglican churches. I eary 20th Century ett antal Franciscan samhällen för både män och kvinnor infördes genom olika anglikanska kyrkorna. The most prominent of these is the Society of Saint Francis in Cerne Abbas, Dorset, England, which maintains several houses in the British Isles and in New Guinea. Mest framträdande av dessa är Society of Saint Francis Cerne Abbas, Dorset, England, som har flera hus på de brittiska öarna och på Nya Guinea. In 1967 a similar group in the United States was united with these English friars. 1967 en liknande grupp i USA förenades med dessa engelska munkarna.


Saint Francis of Assisi Saint Francis av Assisi

General Information Allmän information

Saint Francis of Assisi (1182-1226), was an Italian mystic and preacher, who founded the Franciscans. Helige Franciskus av Assisi (1182-1226), var en italiensk mystiker och predikant, som grundade franciskanerna. Born in Assisi, Italy and originally named Giovanni Francesco Bernardone, he appears to have received little formal education, even though his father was a wealthy merchant. As a young man, Francis led a worldly, carefree life. Född i Assisi, Italien och ursprungligen namnet Giovanni Francesco Bernardone tycks han har fått lite formell utbildning, trots att hans far var en rik köpman. Som ung man, ledde Francis en världslig, bekymmerslöst liv. Following a battle between Assisi and Perugia, he was held captive in Perugia for over a year. Efter en strid mellan Assisi och Perugia, hölls han fången i Perugia i över ett år. While imprisoned, he suffered a severe illness during which he resolved to alter his way of life. Medan fängslades, drabbades han av en svår sjukdom då han beslöt att ändra sin livsstil. Back in Assisi in 1205, he performed charities among the lepers and began working on the restoration of dilapidated churches. Francis's change of character and his expenditures for charity angered his father, who legally disinherited him. Francis then discarded his rich garments for a bishop's cloak and devoted the next three years to the care of outcasts and lepers in the woods of Mount Subasio. Tillbaka i Assisi 1205, framförde han välgörenhet bland de spetälska och började arbeta på återställande av fallfärdiga kyrkor. Francis ändrade karaktär och hans utgifter för välgörenhet retade hans far, som lagligt arvlös honom. Francis sedan kasseras hans rika kläder för en biskop kappa och ägnade de kommande tre åren för att ta hand om utstötta och spetälska i skogen på berget Subasio.

For his devotions on Mount Subasio, Francis restored the ruined chapel of Santa Maria degli Angeli. In 1208, one day during Mass, he heard a call telling him to go out into the world and, according to the text of Matthew 10:5-14, to possess nothing, but to do good everywhere. Upon returning to Assisi that same year, Francis began preaching. För sin andakt på berget Subasio återställde Francis förfallna kapellet Santa Maria degli Angeli. År 1208, en dag under mässan, hörde han ett samtal sa till honom att gå ut i världen och enligt texten i Matteus 10:5 -- 14, att äga någonting, men att göra gott överallt. Upon återvände till Assisi samma år började Francis predikar. He gathered round him the 12 disciples who became the original brothers of his order, later called the First Order; they elected Francis superior. Han samlade kring honom de 12 lärjungar som blev den ursprungliga bröderna i sin ordning, senare kallad den första ordern, de valde Francis överlägsen. In 1212 he received a young, well-born nun of Assisi, Clare, into Franciscan fellowship; through her was established the Order of the Poor Ladies (the Poor Clares), later the Second Order of Franciscans. Under 1212 fick han en ung, väl född nunna i Assisi, Clare, till franciskansk gemenskap, genom hennes fastställdes Order of the Poor Ladies (the Poor Clares), senare andra ordningen av franciskanerna. It was probably later in 1212 that Francis set out for the Holy Land, but a shipwreck forced him to return. Det var förmodligen senare under 1212 att Francis anges för det heliga landet, men ett skeppsbrott tvingade honom att återvända. Other difficulties prevented him from accomplishing much missionary work when he went to Spain to preach to the Moors. Andra svårigheter hindrade honom från att fullborda mycket missionsarbete när han reste till Spanien för att predika för morerna. In 1219 he was in Egypt, where he succeeded in preaching to, but not in converting, the sultan. År 1219 var han i Egypten, där han lyckades predika för, men inte i omvandling, sultanen. Francis then went on to the Holy Land, staying there until 1220. He wished to be martyred and rejoiced upon hearing that five Franciscan friars had been killed in Morocco while carrying out their duties. On his return home he found dissension in the ranks of the friars and resigned as superior, spending the next few years in planning what became the Third Order of Franciscans, the tertiaries. Francis gick sedan vidare till det heliga landet, stanna där tills 1220. Han ville bli martyrer och jublade när han hörde att fem franciskanska munkar hade dödats i Marocko under fullgörandet av sitt uppdrag. När han kom hem fann han splittring i ledet av munkar och slutade som överlägsen, tillbringa de kommande åren i planeringen vad blev tredje order av franciskanerna, den Tertiarer.

In September 1224, after 40 days of fasting, Francis was praying upon Monte Alverno when he felt pain mingled with joy, and the marks of the crucifixion of Christ, the stigmata, appeared on his body. Accounts of the appearance of these marks differ, but it seems probable that they were knobby protuberances of the flesh, resembling the heads of nails. I september 1224, efter 40 dagars fasta, var Francis bad på Monte Alverno när han kände smärta blandat med glädje, och märken av korsfästelsen av Kristus, stigmata, visades på hans kropp. Redovisning av utseendet på dessa märken är olika, men det verkar troligt att de var knölig protuberances av köttet, påminner huvudena på spikarna. Francis was carried back to Assisi, where his remaining years were marked by physical pain and almost total blindness. He was canonized in 1228. Francis fördes tillbaka till Assisi, där hans återstående år präglades av fysisk smärta och nästan total blindhet. Han blev kanoniserad i 1228. In 1980, Pope John Paul II proclaimed him the patron saint of ecologists. År 1980 proklamerade Pope John Paul II honom skyddshelgon för ekologer. In art, the emblems of St. Francis are the wolf, the lamb, the fish, birds, and the stigmata. I konsten, emblem: t Franciskus är varg, lamm, fisk, fåglar och stigmata. His feast day is October 4. Hans festdag är den 4 oktober.

Rev. Theodore M. Hesburgh Rev Theodore M. Hesburgh


Franciscan Order FRANCISKANORDEN

Advanced Information Avancerad information

The Franciscan Order is one of four thirteenth century orders of mendicant (begging) friars (Franciscan, Dominican, Carmelite, Augustinian) established to meet the urgent challenge of spiritual decline, urban growth, and the rapid spread of heresy (especially in southern France and northern Italy). Franciskanernas Ordern är en av fyra trettonde århundradet order av tiggare (tiggeri) Munkarne (Franciscan, Dominikanska, Carmelite, Augustinian) inrättas för att tillgodose de mest brådskande utmaningen andlig tillbakagång, stadsutveckling, samt snabb spridning av kätteri (särskilt i södra Frankrike och norra Italien). It was founded by Francis of Assisi and formally approved by Innocent III in 1210. Den grundades av Franciskus av Assisi och formellt godkännas av Innocentius III år 1210. Unlike earlier monasticism, the friars lived active lives within the world as preachers and ministers to the needy. Till skillnad från tidigare Monasticism levde tiggarmunkarna aktivt liv i världen som predikanter och ministrar till behövande.

Francis' deep suspicion of formal organization and learning and his extreme view of proverty (even physical contact with money was to be avoided) became the center of bitter conflicts within the Order. Francis djupa misstänksamhet av formell organisation och lärande och sin extrema syn på proverty (även fysisk kontakt med pengar skulle undvikas) blev i mitten av bittra konflikter inom Order. Early on, tension arose between the Zealots, who advocated strict observance of the founder's rule, and those factions (the Laxists, the Community) who favored various accommodations to reality. Tidigt uppstod spänningar mellan zeloterna, som förespråkade ett strikt iakttagande av grundarens regel, och de fraktioner (den Laxists, gemenskapen) som gynnade olika boende med verkligheten. Under papal auspices the Order was fully organized by 1240 as one international body with only clerics eligible for office (another departure from the spirit of Francis, who favored laity), and provision was made for property to be held in trusteeship to get around the prohibition against ownership. During the years 1257-74 tensions abated under the conciliatory minister general Bonaventure, who established a moderate balance between structure and vitality. Under påvlig ledning kungörelsen organiserades helt av 1240 som ett internationellt organ med endast präster berättigade till kontor (ett avsteg från Francis, som gynnade lekmän) och bestämdes att egendomen kommer att hållas i förvaltningsavtalet att kringgå förbudet mot äganderätten. Under åren 1257-74 spänningar mattades under försonliga ministern allmänna Bonaventure, som fastställde en måttlig balans mellan struktur och vitalitet. As an outstanding scholar, he also represented the increasing influx of Franciscans into the world of learning within the urban-based universities. Som en framstående vetenskapsman, representerade han också den ökande tillströmningen av franciskanerna i en värld av lärande inom stads-baserade universitet.

Following the death of Bonaventure a bitter debate ensued over the nature of apostolic proverty. Efter död Bonaventure en bitter debatt uppstod om arten av apostoliska proverty. The extreme view of the Spirituals (formerly the Zealots) was rejected by Pope John XXII, who in 1322 officially approved corporate ownership of property, arguing that Christ and the apostles as leaders of the church had owned property. Spirituals who fled became known as Fraticelli. Den extrema tanke på Spirituals (tidigare zeloterna) avvisades av påven Johannes XXII, som i 1322 officiellt godkända företagens ägande och hävdade att Kristus och apostlarna som ledare för kyrkan hade egendom. Spirituals som flydde blev känd som Fraticelli . Even outstanding figures such as the minister general Michael of Cesena and William of Ockham went into exile and denounced the pope. Även framträdande personerna som ministern allmänna Mikael av Cesena och William av Ockham gick i landsflykt och fördömde påven.

Difficult conditions of plague, warfare, and papal schism during the century and a half before the Reformation led to a general decline within the Order, but another movement for restoration of the strict rule emerged, the Observants. Svåra förhållanden av pest, krig och påvliga schism under och ett halvt sekel innan reformationen ledde till en allmän nedgång i ordningen, men en annan rörelse för att återställa de stränga regel uppstått i Observants. They were opposed by the more moderate Conventuals, who preferred urban residence to remote hermitages. Failure to unite these factions led Pope Leo X in 1517 to officially separate the Order into two independent branches, the Friars Minor of the Regular Observants (strict) and the Friars Minor Conventuals (moderate). De var emot av de mer moderata Conventuals, som vissa urbana bostad till avlägsna hermitages. Underlåtenhet att förena dessa grupper ledde Pope Leo X 1517 för att officiellt separera beställa i två fristående grenar, Friars Minor av de återkommande Observants (sträng) och Friars Minor Conventuals (moderat). Given their reforming instincts, the Observants soon divided into several factions, Discalced (shoeless), Rocollects, Reformed, and Capuchins (pointed cowl). Med tanke på deras reformera instinkter, snart Observants uppdelad i flera fraktioner, Discalced (Shoeless), Rocollects, reformeras och Capuchins (pekade kåpa). The latter played a significant role in the Counter-Reformation and by 1619 had gained complete autonomy. Den senare spelade en betydande roll i motreformationen och med 1619 hade fått helt självständigt. Again, internal division and the external challenge of the Enlightenment and revolutionary Europe weakened the Order until mounting pressure led Pope Leo XIII in 1897 to unite all Observant branches (except the Capuchins, who retained their independence). Återigen, försvagade inre splittring och yttre utmaning från upplysningstiden och revolutionära Europa ordern tills allt större påtryckningar ledde Pope Leo XIII 1897 att förena alla Observanta grenar (utom Capuchins, som behållit sin självständighet).

Alongside the Order of Friars Minor, with the three independent branches of Observants, Conventuals, and Capuchins, there emerged two other Franciscan Orders, the Second Order of nuns (Poor Clares), founded by Francis and his follower Clare in 1212, and the Third Order (Tertiaries) of mainly lay persons. Parallellt med beslut av Friars Minor, med tre oberoende grenar Observants, Conventuals och Capuchins, uppstod två andra Franciscan Order, andra ordningens nunnor (Poor Clares), grundat av Frans och hans efterföljare Clare i 1212, och den tredje Order (Tertiarer) av huvudsakligen lekmän.

The Franciscans, along with their rivals the Dominicans, represented a new spiritual force within the thirteenth century church. Franciskanerna, tillsammans med sina rivaler dominikanerna utgjorde en ny andlig kraft inom trettonde talskyrkan. As advocates of the simpler apostolic life of poverty and preaching, they struck a responsive chord among the growing number of townspeople who had become alienated from the monastic and hierarchical establishment. Nonetheless, instead of becoming rebellious heretics, the friars were obedient servants of the established church. Som förespråkare för de enklare apostoliska liv i fattigdom och predikande, slog de ett lyhört ackord bland det ökande antalet stadsborna som hade hamnat utanför klosterlivet och hierarkiska etablering. Men, istället för att bli upproriska kättare, var tiggarmunkarna lydiga tjänare till de etablerade kyrka. Like the town, the university became a major focus of their activity as they sought to prepare intellectually for their worldwide mission, confronting infidel, heretic, and indifferent alike with the truth of Christianity. Virtually every outstanding scholar of that age was a friar, including Bonaventure, John Duns Scotus, and William of Ockham among the Franciscans. Liksom staden blev universitetet ett stort fokus på sin verksamhet som de ville förbereda intellektuellt för sin världsomspännande mission, konfrontera otrogna, kättare, och likgiltiga både med kristendomens sanning. Nästan varje utestående lärd i den åldern var en munk, inklusive Bonaventure, John Duns Scotus och William av Ockham bland franciskanerna. Contrary to the spirit of Francis, however, the Order became aggressively associated with the repressive Inquisition and the anti-Jewish activities of the Western church during its effort to consolidate Christian society. Strider mot andan i Francis dock beslutet blev i samband aggressivt med repressiva inkvisitionen och anti-judisk verksamhet i västra kyrkan under sina ansträngningar att konsolidera kristna samhället.

RK Bishop RK Bishop
(Elwell Evangelical Dictionary) (Elwell evangelikal ordbok)

Bibliography Bibliografi
R. Brooke, The Coming of the Friars; J. Cohen, The Friars and the Jews; L. Little, Religious Poverty and the Profit Economy in Medieval Europe; J. Moorman, A History of the Franciscan Order from Its Origin to the Year 1517. R. Brooke, The Coming of tiggarmunkarna, J. Cohen, The Friars och judarna, L. Little, religiösa Fattigdom och Profit ekonomi i medeltidens Europa, J. Moorman, A History of the Franciscan Order från ursprung till år 1517.


Francis of Assisi Franciskus av Assisi

Advanced Information Avancerad information

(1182-1226) (1182-1226)

Francis of Assisi was the universally admired founder of the Order of Friars Minor (Franciscans). Franciskus av Assisi var allmänt beundrade grundare av beslutet av Friars Minor (franciskanerna). Born Francesco Bernardone, son of a wealthy cloth merchant from Assisi, he was a popular, high-spirited youth, much inspired by chivalric ideals of the troubador and the knight. Född Francesco Bernardone, son till en förmögen tyg köpman från Assisi, var han en populär, eldig ungdom, mycket inspirerad av ridderliga ideal Troubador och riddaren. In his early twenties he experienced a gradual but profound religious conversion, expressed in a number of dramatic gestures such as the exchanging of clothes with a beggar and kissing the diseased hand of a leper. I hans tidiga tjugoårsåldern han upplevt en gradvis men djup religiös omvändelse, uttryckt i ett antal dramatiska gester såsom utbyte av kläder med en tiggare och kyssa den sjuka handen av en spetälsk. After he had sold family merchandise in order to rebuild a local church, his enraged father, disgusted by the son's unworldly instincts, brought him to judgment before the bishop's court. Efter att han hade sålt familj varor i syfte att bygga en lokal kyrka, väckte hans rasande far, äcklad av sonens ovärldsliga instinkter, honom till dom innan biskopens domstol. Here Francis freely renounced his inheritance and, in a memorable act, stripped off his clothes as well to signify total abandonment to God. Här Francis avsagt fritt sitt arv och i en minnesvärd handling, klädde av sig sina kläder samt att betyda totalt övergivande till Gud.

Francis spent the next several years living as a hermit in the vicinity of Assisi, ministering to the needy, repairing churches, and attracting a small band of followers to his simple rule. Francis tillbringade de närmaste åren att leva som en eremit i närheten av Assisi, tjänande till behövande, reparera kyrkor och locka en liten skara anhängare till hans enkla regel. Pope Innocent III's approval of the fledgling order in 1210 was a major triumph; rather than being rejected as yet another threatening, heretical movement, the "little brothers" were embraced as a powerful current of reform within the established church. Innocentius III: s godkännande av nystartade För år 1210 blev en stor triumf, snarare än att vinna ännu ett hot, kättersk rörelse, "lillebror" har anammat som en stark ström av reformer inom den etablerade kyrkan.

Following a preaching mission in the Islamic East (including a remarkable audience with the sultan in Egypt), Francis returned home in 1219 to face a crisis. The movement now numbered some five thousand adherents, and pressure was mounting to establish a more formal organization. Distressed by this drift away from earlier spontaneity and simplicity, Francis increasingly withdrew to live out his mission by personal example. Intense meditation on the suffering of Christ led to the famous experience of the stigmata, signs in his own flesh of the wounds of his Master. And although he was more a preacher than a writer, in 1223 he completed a second rule (adapted as the official Rule of the Order) and about 1224 his most famous piece, "Canticle of the Sun," a paean of praise for God and his creation. Ill and nearly blind, he was finally brought back to Assisi from his remote hermitage and died on October 3, 1226. He was canonized by his friend Gregory IX in 1228, and his body was soon moved to the newly constructed basilica bearing his name.

The key to Francis's life was his uncompromising attempt to imitate Christ of the Gospels through absolute poverty, humility, and simplicity. He loved nature as God's good handiwork and had a deep respect for women (such as his beloved mother and Clare, his follower). At the same time, his willing obedience to the papacy and the priesthood allowed them to embrace this otherwise radical reformer and saint.

RK Bishop
(Elwell Evangelical Dictionary)

Bibliography
M. Bishop, St. Francis of Assisi; L. Cunningham, St. Francis of Assisi; O. Englebert, Saint Francis of Assisi; A. Fortini, Francis of Assisi; JH Smith, Francis of Assisi.


St. Francis of Assisi Franciskus av Assisi

Catholic Information Katolsk information

Founder of the Franciscan Order, born at Assisi in Umbria, in 1181 or 1182 -- the exact year is uncertain; died there, 3 October, 1226. His father, Pietro Bernardone, was a wealthy Assisian cloth merchant. Grundare av Franciscan Order, född i Assisi i Umbrien i 1181 eller 1182 - det årtalet är osäkert, dog där, 3 oktober 1226. Hans far, Pietro Bernardone, var en förmögen Assisian trasa köpman. Of his mother, Pica, little is known, but she is said to have belonged to a noble family of Provence. Hans mor, Pica, föga är känt, men hon sägs ha tillhört en adlig familj i Provence. Francis was one of several children. Francis var en av flera barn. The legend that he was born in a stable dates from the fifteenth century only, and appears to have originated in the desire of certain writers to make his life resemble that of Christ. Legenden att han var född i en stabil härrör från det femtonde århundradet enda, och verkar ha sin upprinnelse i en önskan om vissa författare göra sitt liv likna Kristus. At baptism the saint received the name of Giovanni, which his father afterwards altered to Francesco, through fondness it would seem for France, whither business had led him at the time of his son's birth. Vid dopet helgonet fått namn Giovanni, som hans far sedan ändras till Francesco, genom kärlek verkar det för Frankrike, hade dit företag ledde honom vid tiden för sonens födelse. In any case, since the child was renamed in infancy, the change can hardly have had anything to do with his aptitude for learning French, as some have thought. I alla fall, eftersom barnet döptes i barndomen kan förändringen knappast ha haft något att göra med hans fallenhet för att lära sig franska, som vissa har trott.

Francis received some elementary instruction from the priests of St. George's at Assisi, though he learned more perhaps in the school of the Troubadours, who were just then making for refinement in Italy. Francis fått några elementära instruktioner från präster i St George's i Assisi, men han lärde sig mer kanske i skolan av trubadurer, som var just då göra för förädling i Italien. However this may be, he was not very studious, and his literary education remained incomplete. Men detta kan vara, han var inte så flitig, och hans litterära utbildning varit ofullständiga. Although associated with his father in trade, he showed little liking for a merchant's career, and his parents seemed to have indulged his every whim. Även i samband med sin far i handeln, visade han lite sympati för en köpman karriär, och hans föräldrar verkar ha ägnat sig åt alla hans infall. Thomas of Celano, his first biographer, speaks in very severe terms of Francis's youth. Certain it is that the saint's early life gave no presage of the golden years that were to come. Thomas av Celano, hans första biograf, talar i mycket svåra termer av Francis ungdomar. Säkert är att helgonet tidiga liv gav något förebud om de gyllene åren som skulle komma. No one loved pleasure more than Francis; he had a ready wit, sang merrily, delighted in fine clothes and showy display. Ingen älskade nöje mer än Francis, han hade en färdig slagfärdighet, sjöng muntert, förtjust i fina kläder och prålig display. Handsome, gay, gallant, and courteous, he soon became the prime favourite among the young nobles of Assisi, the foremost in every feat of arms, the leader of the civil revels, the very king of frolic. Handsome, gay, artig och hövlig, blev han snart den främsta favorit bland de unga adelsmännen av Assisi, de främsta i varje vapenbragd, ledare för den civila fester, själva kungen av upptåg. But even at this time Francis showed an instinctive sympathy with the poor, and though he spent money lavishly, it still flowed in such channels as to attest a princely magnanimity of spirit. When about twenty, Francis went out with the townsmen to fight the Perugians in one of the petty skirmishes so frequent at that time between the rival cities. The Assisians were defeated on this occasion, and Francis, being among those taken prisoners, was held captive for more than a year in Perugia. Men även vid denna tid Francis visade en instinktiv sympati med de fattiga, och trots att han lagt ut pengar frikostigt, flöt det fortfarande sådana kanaler som för att bekräfta en furstlig ädelmod anda. När ett tjugotal, Francis gick ut med stadsborna att bekämpa Perugians i en av de små skärmytslingar så vanliga vid denna tid mellan de rivaliserande städer. Assisians besegrades vid detta tillfälle, och Francis, som är bland de tillfångatagna, hölls fången i mer än ett år i Perugia. A low fever which he there contracted appears to have turned his thoughts to the things of eternity; at least the emptiness of the life he had been leading came to him during that long illness. En låg feber som han det kontrakterade tycks ha vänt sina tankar till det som hör evigheten, åtminstone tomheten i det liv han hade gått i spetsen kom till honom under lång tids sjukdom. With returning health, however, Francis's eagerness after glory reawakened and his fancy wandered in search of victories; at length he resolved to embrace a military career, and circumstances seemed to favour his aspirations. Med återvänder hälsa, dock Francis iver efter ära och återuppväckte hans fantasi vandrade i jakt på segrar, omsider beslöt han att anamma en militär karriär, och omständigheter verkar gynna hans ambitioner. A knight of Assisi was about to join "the gentle count", Walter of Brienne, who was then in arms in the Neapolitan States against the emperor, and Francis arranged to accompany him. En riddare av Assisi var på väg att gå "den mjuka count", arrangerad av Walter Brienne, som då var i vapen i den napolitanska staterna mot kejsaren, och Francis att följa med honom. His biographers tell us that the night before Francis set forth he had a strange dream, in which he saw a vast hall hung with armour all marked with the Cross. Hans biografier berättar att kvällen innan Francis anges han hade en konstig dröm, där han såg en stor hall hängde med pansar alla markerade med korset. "These", said a voice, "are for you and your soldiers." "Dessa", sade en röst, "är för dig och dina soldater." "I know I shall be a great prince", exclaimed Francis exultingly, as he started for Apulia. "Jag vet att jag ska bli en stor furste", utropade Francis exultingly, som han startade för Apulien. But a second illness arrested his course at Spoleto. There, we are told, Francis had another dream in which the same voice bade him turn back to Assisi. Men en andra sjukdom greps hans kurs i Spoleto. Där får vi veta, Francis hade en dröm där samma röst befallde honom att vända tillbaka till Assisi. He did so at once. Han gjorde det på en gång. This was in 1205. Detta var 1205.

Although Francis still joined at times in the noisy revels of his former comrades, his changed demeanour plainly showed that his heart was no longer with them; a yearning for the life of the spirit had already possessed it. Även Francis fortfarande gick ibland i bullriga fester av hans tidigare kamrater, visar hans förändrade väsen tydligt att hans hjärta var inte längre med dem, en längtan efter liv anden hade redan hade det. His companions twitted Francis on his absent-mindedness and asked if he were minded to be married. Kamraterna twitted Francis på sin tankspriddhet och frågade om han var inställd på att vara gift. "Yes", he replied, "I am about to take a wife of surpassing fairness." "Ja", svarade han, "jag skall ta en hustru överträffa rättvisa." She was no other than Lady Poverty whom Dante and Giotto have wedded to his name, and whom even now he had begun to love. Hon var ingen annan än Lady Fattigdom vem Dante och Giotto har gift med hans namn, och som även han nu hade börjat älska. After a short period of uncertainty he began to seek in prayer and solitude the answer to his call; he had already given up his gay attire and wasteful ways. Efter en kort period av osäkerhet han började söka i bön och ensamhet svaret på hans samtal, han hade redan gett upp sitt gay klädsel och slösaktigt sätt. One day, while crossing the Umbrian plain on horseback, Francis unexpectedly drew near a poor leper. En dag, när de passerar umbriska slätten till häst, drog Francis oväntat nära en dålig spetälsk. The sudden appearance of this repulsive object filled him with disgust and he instinctively retreated, but presently controlling his natural aversion he dismounted, embraced the unfortunate man, and gave him all the money he had. About the same time Francis made a pilgrimage to Rome. Den plötsliga uppkomsten av detta motbjudande fyllt objektet honom med avsky och han instinktivt drog sig tillbaka, men snart kontrollera sin naturliga aversion han demonterats, omfamnade den olycklige mannen och gav honom alla pengar han hade. Ungefär samtidigt Francis gjorde en pilgrimsfärd till Rom. Pained at the miserly offerings he saw at the tomb of St. Peter, he emptied his purse thereon. Smärtade vid snåla utbudet han såg vid grav i Peterskyrkan, tömde han sin handväska detta. Then, as if to put his fastidious nature to the test, he exchanged clothes with a tattered mendicant and stood for the rest of the day fasting among the horde of beggars at the door of the basilica. Då, liksom för att sätta sin sparsmakade karaktär på prov, utbytte han kläder med en trasig tiggare och stod för resten av dagen fastande bland horder av tiggare vid ingången av basilikan.

Not long after his return to Assisi, whilst Francis was praying before an ancient crucifix in the forsaken wayside chapel of St. Damian's below the town, he heard a voice saying: "Go, Francis, and repair my house, which as you see is falling into ruin." Inte länge efter sin återkomst till Assisi, var medan Francis bad innan ett gammalt krucifix i den övergivna vägkanten Chapel of St Damian's nedanför staden, hörde han en röst som sade: "Gå, Francis och reparera mitt hus, vilket, som ni ser är falla i spillror. " Taking this behest literally, as referring to the ruinous church wherein he knelt, Francis went to his father's shop, impulsively bundled together a load of coloured drapery, and mounting his horse hastened to Foligno, then a mart of some importance, and there sold both horse and stuff to procure the money needful for the restoration of St. Damian's. Med detta uppdrag bokstavligt, som hänvisar till förödande kyrkan där han föll på knä, gick Francis i sin fars butik, impulsivt sammanförs i en massa färgade draperi, och montering hästen skyndade till Foligno, då en mart av viss betydelse, och det säljs både häst och sånt att anskaffa pengar nödigt för restaurering av St Damian's. When, however, the poor priest who officiated there refused to receive the gold thus gotten, Francis flung it from him disdainfully. Men när den stackars präst som förrättade där vägrade att ta emot guldet sålunda fått, Francis kastade den ifrån honom föraktfullt. The elder Bernardone, a most niggardly man, was incensed beyond measure at his son's conduct, and Francis, to avert his father's wrath, hid himself in a cave near St. Damian's for a whole month. Den äldre Bernardone, en mycket njugga man var uppretad övermåttan vid sin sons beteende, och Francis, för att undvika faderns vrede, gömde sig i en grotta nära St Damian's för en hel månad. When he emerged from this place of concealment and returned to the town, emaciated with hunger and squalid with dirt, Francis was followed by a hooting rabble, pelted with mud and stones, and otherwise mocked as a madman. När han kom ut från detta gömställe och återvände till staden, utmärglade med hunger och smutsiga av smuts, följdes Francis av en TUTNING slödder, bombarderade med lera och stenar, och i övrigt hånas som en galning. Finally, he was dragged home by his father, beaten, bound, and locked in a dark closet. Slutligen släpade han hem av sin far slagen, bunden och låst i en mörk garderob.

Freed by his mother during Bernardone's absence, Francis returned at once to St. Damian's, where he found a shelter with the officiating priest, but he was soon cited before the city consuls by his father. Freed av sin mor under Bernardone frånvaro återvände Francis på gång till St Damian's, där han fann ett vindskydd med den tjänstgörande prästen, men han nämndes snart innan staden konsuler av sin far. The latter, not content with having recovered the scattered gold from St. Damian's, sought also to force his son to forego his inheritance. Den sistnämnda nöjer sig inte med att ha återhämtat utspridda guld från St Damian's, försökte även tvinga sin son att avstå från sitt arv. This Francis was only too eager to do; he declared, however, that since he had entered the service of God he was no longer under civil jurisdiction. Detta Francis var alltför ivrig att göra, förklarade han emellertid att eftersom han hade gått in i Guds tjänst han inte längre står under civil jurisdiktion. Having therefore been taken before the bishop, Francis stripped himself of the very clothes he wore, and gave them to his father, saying: "Hitherto I have called you my father on earth; henceforth I desire to say only 'Our Father who art in Heaven.'" Then and there, as Dante sings, were solemnized Francis's nuptials with his beloved spouse, the Lady Poverty, under which name, in the mystical language afterwards so familiar to him, he comprehended the total surrender of all worldly goods, honours, and privileges. And now Francis wandered forth into the hills behind Assisi, improvising hymns of praise as he went. Har därför tagits före biskopen, avskalade Francis själv för mycket kläder han bar, och gav dem till sin far och sade: "Hittills har jag ringt min far på jorden, hädanefter jag lust att bara säga" Fader vår som är i himlen. "" Då och där, som Dante sjunger, var förrättades Francis bröllopet med sin älskade make, Lady Fattigdom, under vilket namn, i den mystiska språk efteråt så bekant för honom, förstod han den totala överlämnandet av alla ägodelar, utmärkelser och privilegier. Och nu Francis vandrade ut i bergen bakom Assisi, improvisera lovsånger som han gick. "I am the herald of the great King", he declared in answer to some robbers, who thereupon despoiled him of all he had and threw him scornfully in a snow drift. "Jag är förebud om den store kung", förklarade han i svar på några rövare, som därefter berövat honom allt han hade och kastade honom hånfullt i en snödriva. Naked and half frozen, Francis crawled to a neighbouring monastery and there worked for a time as a scullion. Naken och halv frysta, kröp Francis till en närliggande kloster och där arbetade en tid som DISKPOJKE. At Gubbio, whither he went next, Francis obtained from a friend the cloak, girdle, and staff of a pilgrim as an alms. Vid Gubbio, dit han gick bredvid, Francis från en vän, kappa, bälte och personal i en pilgrim som en allmosa. Returning to Assisi, he traversed the city begging stones for the restoration of St. Damian's. Återvänder till Assisi, förs han staden tigga stenar för restaurering av St Damian's. These he carried to the old chapel, set in place himself, and so at length rebuilt it. Dessa bar han till det gamla kapellet, som i stället sig själv, och så till sist byggde om. In the same way Francis afterwards restored two other deserted chapels, St. Peter's, some distance from the city, and St. Mary of the Angels, in the plain below it, at a spot called the Porziuncola. På samma sätt Francis återställd efteråt två andra övergivna kapell, St Peter's, en bit från staden, och St Mary of the Angels, på slätten nedanför, på en plats som kallas Porziuncola. Meantime he redoubled his zeal in works of charity, more especially in nursing the lepers. Tiden han fördubblade sin iver i barmhärtighetsverk, särskilt inom vård de spetälska.

On a certain morning in 1208, probably 24 February, Francis was hearing Mass in the chapel of St. Mary of the Angels, near which he had then built himself a hut; the Gospel of the day told how the disciples of Christ were to possess neither gold nor silver, nor scrip for their journey, nor two coats, nor shoes, nor a staff, and that they were to exhort sinners to repentance and announce the Kingdom of God. På en viss morgon år 1208, sannolikt 24 februari, var Francis höra mässan i kapellet av St Mary of the Angels, nära som han sedan byggde sig en hydda, evangeliet om dagen berättade hur Kristi lärjungar skulle ha varken guld eller silver, eller ränsel för resan, eller två lager, eller skor, eller en anställd, och att de skulle uppmana syndare till omvändelse och annonsera ut Guds rike. Francis took these words as if spoken directly to himself, and so soon as Mass was over threw away the poor fragment left him of the world's goods, his shoes, cloak, pilgrim staff, and empty wallet. Francis tog dessa ord som om de talade direkt till sig själv, och så snart mässan var över kastade bort de dåliga fragment kvar honom av världens varor, hans skor, kappa, Pilgrim personal, och tom plånbok. At last he had found his vocation. Äntligen hade han funnit sitt kall. Having obtained a coarse woolen tunic of "beast colour", the dress then worn by the poorest Umbrian peasants, and tied it round him with a knotted rope, Francis went forth at once exhorting the people of the country-side to penance, brotherly love, and peace. Som har fått en grov ylle tunika av "vilddjuret färg", då klänningen som bärs av de fattigaste umbriska bönderna, och knöt den runt honom med knuten rep gick Francis ut på en gång mana folket i land-skapet till bot, broderlig kärlek och fred. The Assisians had already ceased to scoff at Francis; they now paused in wonderment; his example even drew others to him. Bernard of Quintavalle, a magnate of the town, was the first to join Francis, and he was soon followed by Peter of Cattaneo, a well-known canon of the cathedral. Den Assisians hade redan upphört att håna Francis; de nu stannade i förundran, hans exempel även andra drog till honom. Bernard av Quintavalle, en magnat i staden, var de första att ansluta Francis, och han följdes snart av Peter av Cattaneo , en välkänd kanon av katedralen. In true spirit of religious enthusiasm, Francis repaired to the church of St. Nicholas and sought to learn God's will in their regard by thrice opening at random the book of the Gospels on the altar. I sann anda av religiös entusiasm, repareras Francis i kyrkan St Nicholas och försökte lära sig Guds vilja i förhållande till dessa genom att tre gånger öppning på måfå i evangelieboken på altaret. Each time it opened at passages where Christ told His disciples to leave all things and follow Him. "This shall be our rule of life", exclaimed Francis, and led his companions to the public square, where they forthwith gave away all their belongings to the poor. Varje gång det öppnas på ställen där Kristus sade till sina lärjungar att lämna allt och följa honom. "Detta skall vara vår regel om livet", sade Francis, och ledde sina följeslagare till torget, där de genast gav bort alla sina ägodelar till de fattiga. After this they procured rough habits like that of Francis, and built themselves small huts near his at the Porziuncola. Efter detta de upphandlade grov vanor likt Francis, och byggde sig små stugor i närheten av hans på Porziuncola. A few days later Giles, afterwards the great ecstatic and sayer of "good words", became the third follower of Francis. Några dagar senare Giles, sedan den stora extatiska och Sayer av "goda ord", blev den tredje efterföljare Francis. The little band divided and went about, two and two, making such an impression by their words and behaviour that before long several other disciples grouped themselves round Francis eager to share his poverty, among them being Sabatinus, vir bonus et justus, Moricus, who had belonged to the Crucigeri, John of Capella, who afterwards fell away, Philip "the Long", and four others of whom we know only the names. Den lilla skara uppdelad och gick omkring, två och två, som gör ett sådant intryck av deras ord och beteenden som förr eller flera andra lärjungarna grupperade sig runt Francis ivrig att dela hans fattigdom, bland dem är Sabatinus, vir bonus et Justus, Moricus, som tillhört Crucigeri, John av Capella, som sedan föll bort, Philip "Long", och fyra andra, som vi bara känner till namnen. When the number of his companions had increased to eleven, Francis found it expedient to draw up a written rule for them. När antalet hans kamrater hade ökat till elva, Francis fann det lämpligt att upprätta en skriftlig regel för dem. This first rule, as it is called, of the Friars Minor has not come down to us in its original form, but it appears to have been very short and simple, a mere adaptation of the Gospel precepts already selected by Francis for the guidance of his first companions, and which he desired to practice in all their perfection. Denna första regeln, som det kallas, av Friars Minor inte har kommit till oss i sin ursprungliga form, men det verkar ha varit mycket kort och enkel, en ren anpassning av evangeliet bud redan utsett Francis till vägledning för hans första följeslagare, och som han önskade att träna i all sin perfektion. When this rule was ready the Penitents of Assisi, as Francis and his followers styled themselves, set out for Rome to seek the approval of the Holy See, although as yet no such approbation was obligatory. När regeln var färdigt Penitents av Assisi, som Francis och hans anhängare titulera sig som anges i Rom för att begära godkännande från Heliga stolen, även om det ännu inte någon sådan gillande var obligatorisk. There are differing accounts of Francis's reception by Innocent III. Det finns olika konton Francis mottagning av Innocentius III. It seems, however, that Guido, Bishop of Assisi, who was then in Rome, commended Francis to Cardinal John of St. Paul, and that at the instance of the latter, the pope recalled the saint whose first overtures he had, as it appears, somewhat rudely rejected. Det förefaller emellertid att Guido, biskop i Assisi, som då var i Rom, berömde Francis Cardinal Johannes av St Paul, och att på initiativ av den senare påminde påven helgonet vars första trevare han, eftersom det visas något plumpt avslås. Moreover, in site of the sinister predictions of others in the Sacred College, who regarded the mode of life proposed by Francis as unsafe and impracticable, Innocent, moved it is said by a dream in which he beheld the Poor Man of Assisi upholding the tottering Lateran, gave a verbal sanction to the rule submitted by Francis and granted the saint and his companions leave to preach repentance everywhere. Övrigt i webbplatsen för olycksbådande förutsägelser andra i Heliga Kollegiet, som ansåg vilket sätt som föreslås av Francis som osäkert och ogenomförbart, Innocent flyttade det som sägs av en dröm där han såg den stackars mannen i Assisi upprätthålla vacklande Lateran, gav en muntlig sanktioner mot regel in av Francis och beviljade den helige och hans följeslagare tillstånd att predika omvändelse överallt. Before leaving Rome they all received the ecclesiastical tonsure, Francis himself being ordained deacon later on. After their return to Assisi, the Friars Minor -- for thus Francis had named his brethren, either after the minores, or lower classes, as some think, or as others believe, with reference to the Gospel (Matthew 25:40-45), and as a perpetual reminder of their humility -- found shelter in a deserted hut at Rivo Torto in the plain below the city, but were forced to abandon this poor abode by a rough peasant who drove in his ass upon them. Innan vi lämnar Rom alla fick den kyrkliga tonsuren, Francis själv vara ordinerade diakonen senare. Efter återkomsten till Assisi, den Friars Minor - ty så Francis hade döpt sina bröder, antingen efter minores eller lägre klasser, som vissa tror, eller som andra anser, med hänvisning till evangeliet (Matt 25:40-45), och som en ständig påminnelse om deras ödmjukhet - funnit en fristad i en övergiven stuga på Rivo Torto på slätten nedanför staden, men tvingades lämna denna stackars bostad av en grov bonde som åkte i hans röv på dem. About 1211 they obtained a permanent foothold near Assisi, through the generosity of the Benedictines of Monte Subasio, who gave them the little chapel of St. Mary of the Angels or the Porziuncola. Omkring 1211 de fått ett permanent fotfäste i närheten av Assisi, genom generositet benediktinorden Monte Subasio, som gav dem den lilla kapellet i St Mary av Angels eller Porziuncola. Adjoining this humble sanctuary, already dear to Francis, the first Franciscan convent was formed by the erection of a few small huts or cells of wattle, straw, and mud, and enclosed by a hedge. Angränsande denna ödmjuka fristad, redan kär Francis, den första franciskanska kloster bildades genom uppförandet av ett par små stugor eller celler Wattle, halm och lera, och omges av en häck. From this settlement, which became the cradle of the Franciscan Order (Caput et Mater Ordinis) and the central spot in the life of St. Francis, the Friars Minor went forth two by two exhorting the people of the surrounding country. Ur denna lösning, som blev vagga FRANCISKANORDEN (Caput et Mater Ordinis) och den centrala platsen i Life of St Francis, Friars Minor gick ut två och två förmanade folket i nejden. Like children "careless of the day", they wandered from place to place singing in their joy, and calling themselves the Lord's minstrels. Liksom barn "slarvig på dagen", vandrade de från plats till plats sjunga i deras glädje, och kallar sig Herrens gycklare. The wide world was their cloister; sleeping in haylofts, grottos, or church porches, they toiled with the labourers in the fields, and when none gave them work they would beg. Vida världen var deras kloster, sova i haylofts, grottor, eller Porches kyrka, slet de med arbetarna på fälten, och när ingen gav dem arbete de skulle tigga. In a short while Francis and his companions gained an immense influence, and men of different grades of life and ways of thought flocked to the order. I en stund Francis och hans kamrater fått en enorm inverkan, och män med olika grader av liv och sätt att tänka flockades till ordern. Among the new recruits made about this time by Francis were the famous Three Companions, who afterwards wrote his life, namely: Angelus Tancredi, a noble cavalier; Leo, the saint's secretary and confessor; and Rufinus, a cousin of St. Clare; besides Juniper, "the renowned jester of the Lord". Bland de nyanställda som vid denna tid av Francis var den berömda tre kamrater, som sedan skrev hans liv, nämligen: Angelus Tancredi, en ädel kavaljer, Leo, helgonets sekreterare och biktfader och Rufinus, en kusin till St Clare, förutom Juniper, "den berömda narren i Herren".

During the Lent of 1212, a new joy, great as it was unexpected, came to Francis. Clare, a young heiress of Assisi, moved by the saint's preaching at the church of St. George, sought him out, and begged to be allowed to embrace the new manner of life he had founded. Under fastan av 1212, en ny glädje, stor som det var oväntat, kom till Francis. Clare, en ung arvtagerska av Assisi, rörd av helgonets predikan i kyrkan St George, sökte honom och bad att få att anamma nya sätt att leva han grundat. By his advice, Clare, who was then but eighteen, secretly left her father's house on the night following Palm Sunday, and with two companions went to the Porziuncola, where the friars met her in procession, carrying lighted torches. Genom hans råd, Clare, som då var arton, men i hemlighet lämnade sin faders hus på natten till palmsöndagen, och med två kamrater gick till Porziuncola, där munkarna mötte henne i procession, transporterar tända facklor. Then Francis, having cut off her hair, clothed her in the Minorite habit and thus received her to a life of poverty, penance, and seclusion. Sedan Francis, ha skurit av sig håret, klädde henne i Minorite vana och därmed fick henne till ett liv i fattigdom, botgöring, och avskildhet. Clare stayed provisionally with some Benedictine nuns near Assisi, until Francis could provide a suitable retreat for her, and for St. Agnes, her sister, and the other pious maidens who had joined her. Clare stannade provisoriskt med några Benedictine nunnor nära Assisi, tills Francis skulle kunna utgöra en lämplig tillflyktsort för henne och för St Agnes, hennes syster, och andra fromma flickorna som hade gått med henne. He eventually established them at St. Damian's, in a dwelling adjoining the chapel he had rebuilt with his own hands, which was now given to the saint by the Benedictines as domicile for his spiritual daughters, and which thus became the first monastery of the Second Franciscan Order of Poor Ladies, now known as Poor Clares. Han Slutligen upprättades dem på St Damian's, i en bostad intill kapellet han byggde med egna händer, som gavs nu till helgon benediktinorden som hemvist för hans andliga döttrar, och som därmed blev den första klostret i den andra Franciscan Klarissor, numera känd som fattiga Clares.

In the autumn of the same year (1212) Francis's burning desire for the conversion of the Saracens led him to embark for Syria, but having been shipwrecked on the coast of Slavonia, he had to return to Ancona. På hösten samma år (1212) Francis brinnande längtan för konvertering av saracenerna fick honom att gå ombord för Syrien, men att ha lidit skeppsbrott vid kusten i Slavonien, han var tvungen att återvända till Ancona. The following spring he devoted himself to evangelizing Central Italy. Våren efter han ägnade sig åt evangelisation centrala Italien. About this time (1213) Francis received from Count Orlando of Chiusi the mountain of La Verna, an isolated peak among the Tuscan Apennines, rising some 4000 feet above the valley of the Casentino, as a retreat, "especially favourable for contemplation", to which he might retire from time to time for prayer and rest. Vid denna tid (1213) Francis från greve Orlando Chiusi berget La Verna, en isolerad topp bland de toskanska Apenninerna, stigande omkring 4000 meter över dalen av Casentino, som en retreat "särskilt gynnsamma för kontemplation", till som han kan dra sig tillbaka från tid till tid för bön och vila. For Francis never altogether separated the contemplative from the active life, as the several hermitages associated with his memory, and the quaint regulations he wrote for those living in them bear witness. För Francis aldrig helt skilt kontemplativa från det aktiva livet, eftersom flera hermitages samband med hans minne och pittoreska förordningar skrev han för de som bor i dem vittnar om. At one time, indeed, a strong desire to give himself wholly to a life of contemplation seems to have possessed the saint. During the next year (1214) Francis set out for Morocco, in another attempt to reach the infidels and, if needs be, to shed his blood for the Gospel, but while yet in Spain was overtaken by so severe an illness that he was compelled to turn back to Italy once more. En gång i tiden, faktiskt, en stark önskan att ge sig själv helt och hållet till ett liv i kontemplation tycks ha besatt helgonet. Under nästa år (1214) Francis anges för Marocko, i ett försök att nå de otrogna och vid behov göra , att utgjuta sitt blod för evangeliet, men samtidigt ändå i Spanien blev omkörd av så svår sjukdom att han var tvungen att vända tillbaka till Italien igen.

Authentic details are unfortunately lacking of Francis's journey to Spain and sojourn there. Autentiska detaljer är tyvärr saknas av Francis resa till Spanien och vistas där. It probably took place in the winter of 1214-1215. Det tog förmodligen rum under vintern 1214-1215. After his return to Umbria he received several noble and learned men into his order, including his future biographer Thomas of Celano. Efter återkomsten till Umbrien han fått flera adliga och lärda män i sin ordning, inklusive hans framtida levnadstecknare Thomas av Celano. The next eighteen months comprise, perhaps, the most obscure period of the saint's life. De närmaste arton månaderna ska omfatta, kanske det mest obskyra period av helgonets liv. That he took part in the Lateran Council of 1215 may well be, but it is not certain; we know from Eccleston, however, that Francis was present at the death of Innocent III, which took place at Perugia, in July 1216. Att han deltog i Laterankonciliet från 1215 kan mycket väl vara, men det är inte säkert, vi vet från Eccleston dock att Francis var närvarande vid död Innocentius III, som ägde rum i Perugia, i juli 1216. Shortly afterwards, ie very early in the pontificate of Honorius III, is placed the concession of the famous Porziuncola Indulgence. Kort därefter, dvs mycket tidigt i pontifikat av Honorius III, placeras koncession av den berömda Porziuncola Indulgence. It is related that once, while Francis was praying at the Porziuncola, Christ appeared to him and offered him whatever favour he might desire. Det berättas att en gång, medan Francis bad vid Porziuncola verkade Kristus till honom och erbjöd honom vad ja han skulle vilja. The salvation of souls was ever the burden of Francis's prayers, and wishing moreover, to make his beloved Porziuncola a sanctuary where many might be saved, he begged a plenary Indulgence for all who, having confessed their sins, should visit the little chapel. Att frälsa själar var någonsin bördan av Francis böner, och vill dessutom göra sin älskade Porziuncola en fristad där många skulle kunna räddas, han bad ett plenum Indulgence för alla som har bekänt sina synder, bör besöka det lilla kapellet. Our Lord acceded to this request on condition that the pope should ratify the Indulgence. Vår Herre denna begäran under förutsättning att påven skulle ratificera Indulgence. Francis thereupon set out for Perugia, with Brother Masseo, to find Honorius III. Francis därefter fastställs för Perugia, med broder Masseo, att hitta Honorius III. The latter, notwithstanding some opposition from the Curia at such an unheard-of favour, granted the Indulgence, restricting it, however, to one day yearly. Den senare, trots visst motstånd från Curia på en sådan oerhörd fördel beviljade Indulgence, begränsar den dock till en dag per år. He subsequently fixed 2 August in perpetuity, as the day for gaining this Porziuncola Indulgence, commonly known in Italy as il perdono d'Assisi. Such is the traditional account. Han fastställdes senare 2 augusti i all framtid, som den dagen för att få denna Porziuncola Indulgence, allmänt känd i Italien som il perdono d'Assisi. Detta är den traditionella konto. The fact that there is no record of this Indulgence in either the papal or diocesan archives and no allusion to it in the earliest biographies of Francis or other contemporary documents has led some writers to reject the whole story. Det faktum att det inte finns någon dokumentation om detta Indulgence vare påvens eller domkapitel arkiv och ingen hänvisning till det i de tidigaste biografier Francis eller andra samtida dokument har lett till att vissa författare att förkasta hela historien. This argumentum ex silentio has, however, been met by M. Paul Sabatier, who in his critical edition of the "Tractatus de Indulgentia" of Fra Bartholi has adduced all the really credible evidence in its favour. Detta argumentum ex silentio har dock mötts av M. Paul Sabatier, som i sin kritiska utgåvan av "Tractatus de Indulgentia" av Fra Bartholi har lagt fram alla de riktigt trovärdiga bevis till sin fördel. But even those who regard the granting of this Indulgence as traditionally believed to be an established fact of history, admit that its early history is uncertain. Men även de som gäller beviljandet av denna Indulgence som traditionellt anses vara ett faktum historia, medger att dess tidiga historia är osäker. (See PORTIUNCULA.) (Se PORTIUNCULA.)

The first general chapter of the Friars Minor was held in May, 1217, at Porziuncola, the order being divided into provinces, and an apportionment made of the Christian world into so many Franciscan missions. Den första allmänna kapitlet i Friars Minor hölls i maj 1217, vid Porziuncola, beslutet är indelat i provinser och en fördelning som gjorts av den kristna världen i så många Franciscan uppdrag. Tuscany, Lombardy, Provence, Spain, and Germany were assigned to five of Francis's principal followers; for himself the saint reserved France, and he actually set out for that kingdom, but on arriving at Florence, was dissuaded from going further by Cardinal Ugolino, who had been made protector of the order in 1216. Toscana, Lombardiet, Provence, Spanien och Tyskland överläts till fem av Francis främsta anhängare, för sig själv helgonet reserverade Frankrike, och han verkligen anges för detta rike, men när de anländer till Florens, var avskräcks från att gå vidare genom kardinal Ugolino, som hade blivit beskyddare av beslutet i 1216. He therefore sent in his stead Brother Pacificus, who in the world had been renowned as a poet, together with Brother Agnellus, who later on established the Friars Minor in England. Han skickade därför i hans ställe Brother pacificus, som i världen hade varit känd som poet, tillsammans med broder Agnellus, som senare etablerade Friars Minor i England. Although success came indeed to Francis and his friars, with it came also opposition, and it was with a view to allaying any prejudices the Curia might have imbibed against their methods that Francis, at the instance of Cardinal Ugolino, went to Rome and preached before the pope and cardinals in the Lateran. Trots framgången kom verkligen till Francis och hans tiggarmunkarna med det kom också motstånd, och det var i syfte att lugna de fördomar kurian kan ha insupit mot deras metoder att Francis, på initiativ av kardinal Ugolino, reste till Rom och predikade inför påven och kardinalerna i Laterano. This visit to the Eternal City, which took place 1217-18, was apparently the occasion of Francis's memorable meeting with St. Dominic. Detta besök i den eviga staden, som ägde rum 1217-18, var uppenbarligen anledning av Francis minnesvärda möte med St Dominic. The year 1218 Francis devoted to missionary tours in Italy, which were a continual triumph for him. Året 1218 Francis ägnas missionär turer i Italien, som var en ständig triumf för honom. He usually preached out of doors, in the market-places, from church steps, from the walls of castle court-yards. Han predikade ofta utomhus, på torgen, från kyrktrappan, från väggarna Castle Court-varv. Allured by the magic spell of his presence, admiring crowds, unused for the rest to anything like popular preaching in the vernacular, followed Francis from place to place hanging on his lips; church bells rang at his approach; processions of clergy and people advanced to meet him with music and singing; they brought the sick to him to bless and heal, and kissed the very ground on which he trod, and even sought to cut away pieces of his tunic. Lockade av den magiska förtrollningen av hans närvaro, beundrande skaror, oanvända i övrigt till något som de populära predika i folkmun, följt Francis från plats till plats hängde på hans läppar, kyrkklockorna ringde på hans inställning, processioner av präster och människor avancerade till träffa honom med sång och musik, förde de sjuka till honom för att välsigna och läka, och kysste själva marken där han trampade, och även försökt att skära bort bitar av rocken. The extraordinary enthusiasm with which the saint was everywhere welcomed was equalled only by the immediate and visible result of his preaching. Det extra entusiasm med vilken helgonet välkomnades överallt var endast jämföras med den omedelbara och synliga resultatet av hans förkunnelse. His exhortations of the people, for sermons they can hardly be called, short, homely, affectionate, and pathetic, touched even the hardest and most frivolous, and Francis became in sooth a very conqueror of souls. Hans uppmaningar till folket, för predikningar de kan knappast kallas, kort, hemtrevliga, tillgiven och patetisk, berörde även de hårdaste och mest oseriösa, och Francis blev i sanning en mycket erövrare av själar. Thus it happened, on one occasion, while the saint was preaching at Camara, a small village near Assisi, that the whole congregation were so moved by his "words of spirit and life" that they presented themselves to him in a body and begged to be admitted into his order. Sålunda hände det vid ett tillfälle, medan helgonet predikade på Camara, en liten by nära Assisi, att hela församlingen var så rörd av hans "ord av ande och liv", som de presenterade sig för honom i en kropp och bad att att släppas in sin beställning. It was to accede, so far as might be, to like requests that Francis devised his Third Order, as it is now called, of the Brothers and Sisters of Penance, which he intended as a sort of middle state between the world and the cloister for those who could not leave their home or desert their wonted avocations in order to enter either the First Order of Friars Minor or the Second Order of Poor Ladies. Det var för att ansluta sig, så långt som man skulle kunna vilja begär att Francis fram sin tredje order, som det heter numera, i Brothers and Sisters botens som var menat som ett slags mitt tillstånd mellan världen och klostret för dem som inte kunde lämna sitt hem eller svika deras gångbar avocations för att skriva in den första ordern av Friars Minor eller andra Klarissor. That Francis prescribed particular duties for these tertiaries is beyond question. Att Francis föreskrivna särskilda uppgifter för dessa Tertiarer kan inte ifrågasättas. They were not to carry arms, or take oaths, or engage in lawsuits, etc. It is also said that he drew up a formal rule for them, but it is clear that the rule, confirmed by Nicholas IV in 1289, does not, at least in the form in which it has come down to us, represent the original rule of the Brothers and Sisters of Penance. De skulle inte bära vapen, eller ta eder, eller delta i stämningar, etc. Det är också sagt att han drog upp en formell regel för dem, men det är klart att regeln, som bekräftades genom Nicholas IV år 1289, inte, åtminstone i den form som den har kommit till oss, utgör den ursprungliga regeln om syskonen botens. In any event, it is customary to assign 1221 as the year of the foundation of this third order, but the date is not certain. Under alla omständigheter är det brukligt att tilldela 1221 som året då grunden till denna tredje ordningen, men datumet är inte säkert.

At the second general chapter (May, 1219) Francis, bent on realizing his project of evangelizing the infidels, assigned a separate mission to each of his foremost disciples, himself selecting the seat of war between the crusaders and the Saracens. Vid den andra allmänna kapitel (maj 1219) Francis, böjd för att förverkliga sitt projekt att evangelisera de otrogna, tilldelas ett separat uppdrag att vart och ett av hans främsta lärjungar, själv välja plats för ett krig mellan korsfararna och saracenerna. With eleven companions, including Brother Illuminato and Peter of Cattaneo, Francis set sail from Ancona on 21 June, for Saint-Jean d'Acre, and he was present at the siege and taking of Damietta. Med elva kamrater, inklusive broder Illuminato och Peter av Cattaneo, som Francis segel från Ancona den 21 juni, för Saint-Jean d'Acre, och han var närvarande vid belägringen och tagande av Damietta. After preaching there to the assembled Christian forces, Francis fearlessly passed over to the infidel camp, where he was taken prisoner and led before the sultan. Efter predikan finns på den sammansatta kristna styrkorna, passerade Francis oförskräckt över till de otrogna lägret, där han togs tillfånga och ledde inför sultanen. According to the testimony of Jacques de Vitry, who was with the crusaders at Damietta, the sultan received Francis with courtesy, but beyond obtaining a promise from this ruler of more indulgent treatment for the Christian captives, the saint's preaching seems to have effected little. Enligt vittnesmål från Jacques de Vitry, som var med korsfararna på Damietta fick sultanen Francis med artighet, men bortom få ett löfte från denna härskare mer överseende behandling för de kristna fångarna verkar helgonets predikan har påverkat lite.

Before returning to Europe, the saint is believed to have visited Palestine and there obtained for the friars the foothold they still retain as guardians of the holy places. Innan han återvände till Europa, är helgonet tros ha besökt Palestina och det fås för tiggarmunkarna the fotfäste de fortfarande kvar som väktare av de heliga platserna. What is certain is that Francis was compelled to hasten back to Italy because of various troubles that had arisen there during his absence. Vad som är säkert är att Francis var tvungen att skynda tillbaka till Italien på grund av olika problem som hade uppstått där under hans frånvaro. News had reached him in the East that Matthew of Narni and Gregory of Naples, the two vicars-general whom he had left in charge of the order, had summoned a chapter which, among other innovations, sought to impose new fasts upon the friars, more severe than the rule required. Nyheter nått honom i öst som Matthew Narni och Gregorios av Neapel, de två vikarierna-general, som han hade kvar som ansvarar för ordning, hade sammankallat ett kapitel som bland annat nyheter, syftade till att införa nya fastar på tiggarmunkarna strängare än den föreskrivna regeln. Moreover, Cardinal Ugolino had conferred on the Poor Ladies a written rule which was practically that of the Benedictine nuns, and Brother Philip, whom Francis had charged with their interests, had accepted it. Dessutom Cardinal Ugolino hade tilldelats Poor Ladies en skriven regel som var praktiskt att i Benedictine nunnor, och broder Philip, som Francis hade tagit ut med sina intressen, hade godtagit den. To make matters worse, John of Capella, one of the saint's first companions, had assembled a large number of lepers, both men and women, with a view to forming them into a new religious order, and had set out for Rome to seek approval for the rule he had drawn up for these unfortunates. För att göra saken värre, John av Capella, en av helgonets första följeslagare, hade samlat ett stort antal av spetälska, både män och kvinnor, med syfte att bilda dem till en ny religiös ordning, och hade satt upp för Rom att söka godkännande för regeln han hade utarbetat för dessa olyckliga. Finally a rumour had been spread abroad that Francis was dead, so that when the saint returned to Italy with Brother Elias -- he appeared to have arrived at Venice in July, 1220 -- a general feeling of unrest prevailed among the friars. Slutligen ett rykte hade varit jämnt utomlands att Francis var död, så att när helgonet återvänt till Italien med broder Elias - han tycktes ha kommit till Venedig i juli 1220 - en allmän känsla av oro rådde bland munkarna.

Apart from these difficulties, the order was then passing through a period of transition. Bortsett från dessa svårigheter var att sedan passera genom en övergångsperiod. It had become evident that the simple, familiar, and unceremonious ways which had marked the Franciscan movement at its beginning were gradually disappearing, and that the heroic poverty practiced by Francis and his companions at the outset became less easy as the friars with amazing rapidity increased in number. Det hade blivit uppenbart att en enkel och välkänd, och BRYSK sätt som hade märkt det franciskanska rörelsen vid dess början var gradvis försvinner, och att de hjältemodiga fattigdom praktiseras av Francis och hans kamrater från början blev mindre lätt som munkarna med häpnadsväckande snabbhet ökade i antal. And this Francis could not help seeing on his return. Cardinal Ugolino had already undertaken the task "of reconciling inspirations so unstudied and so free with an order of things they had outgrown." Och detta Francis inte kunde undgå att se på hans återkomst. Cardinal Ugolino hade redan tagit på sig uppgiften "att förena inspiration så unstudied och så gratis med en tingens ordning de hade vuxit ifrån." This remarkable man, who afterwards ascended the papal throne as Gregory IX, was deeply attached to Francis, whom he venerated as a saint and also, some writers tell us, managed as an enthusiast. Detta märklig man, som sedan besteg påvestolen som Gregorius IX, var djupt fäst Francis, som han vördas som ett helgon och även några författare berätta, förvaltas som en entusiast.

That Cardinal Ugolino had no small share in bringing Francis's lofty ideals "within range and compass" seems beyond dispute, and it is not difficult to recognize his hand in the important changes made in the organization of the order in the so-called Chapter of Mats. Att kardinal Ugolino hade någon liten del i att föra Francis höga ideal "inom räckhåll och kompass" tycks tvekan, och det är inte svårt att erkänna sin hand i viktiga förändringar gjorts i organisationen av ordning i den så kallade kapitel av Mats . At this famous assembly, held at Porziuncola at Whitsuntide, 1220 or 1221 (there is seemingly much room for doubt as to the exact date and number of the early chapters), about 5000 friars are said to have been present, besides some 500 applicants for admission to the order. På denna berömda församling, som hölls i Porziuncola vid pingst, 1220 eller 1221 (det finns till synes mycket utrymme för tvivel om det exakta datum och antal av de tidiga kapitlen), ungefär 5000 friars sägs ha varit närvarande, förutom cirka 500 sökande till tillträde till ordern. Huts of wattle and mud afforded shelter for this multitude. Hyddor flätverk och lera tillförsäkras skydd för denna mångfald. Francis had purposely made no provision for them, but the charity of the neighbouring towns supplied them with food, while knights and nobles waited upon them gladly. Francis hade med flit inte tar hänsyn till dem, men välgörenhet i närliggande städer försåg dem med mat, medan riddare och adelsmän uppvaktade dem gärna. It was on this occasion that Francis, harassed no doubt and disheartened at the tendency betrayed by a large number of the friars to relax the rigours of the rule, according to the promptings of human prudence, and feeling, perhaps unfitted for a place which now called largely for organizing abilities, relinquished his position as general of the order in favour of Peter of Cattaneo. Det var vid detta tillfälle att Francis, trakasserat inget tvivel och desillusionerade över den ökande förrådd av ett stort antal av munkarna att koppla av påfrestningarna i regeln enligt maningar den mänskliga klokheten och känsla, kanske icke utrustad för en plats som nu kallas till stor del för att ordna förmågor, avstod från sin post som generaldirektör för beslut till förmån för Peter av Cattaneo. But the latter died in less than a year, being succeeded as vicar-general by the unhappy Brother Elias, who continued in that office until the death of Francis. Men den senare dog i mindre än ett år, som efterträdde honom som kyrkoherde-general av olyckliga broder Elias, som fortsatte att tjänstgöra fram till dess död Francis.

The saint, meanwhile, during the few years that remained in him, sought to impress on the friars by the silent teaching of personal example of what sort he would fain have them to be. Helgonet, under tiden, under de få år som blev kvar i honom, försökte imponera på munkarna som den tysta undervisning i personlig exempel på vad slags han skulle gärna ha dem vara. Already, while passing through Bologna on his return from the East, Francis had refused to enter the convent there because he had heard it called the "House of the Friars" and because a studium had been instituted there. Redan medan passerar genom Bologna vid hans återkomst från öst hade Francis vägrade att besöka klostret där eftersom han hade hört att det kallas för "House of the Friars" och eftersom ett studium hade inletts där. He moreover bade all the friars, even those who were ill, quit it at once, and it was only some time after, when Cardinal Ugolino had publicly declared the house to be his own property, that Francis suffered his brethren to re-enter it. Han bjöd dessutom alla tiggarmunkarna, även de som var sjuk, slutar det på en gång och det var först en tid efter, då kardinal Ugolino offentligt hade deklarerat huset för att vara sin egen egendom, att Francis led hans bröder komma tillbaka till det . Yet strong and definite as the saint's convictions were, and determinedly as his line was taken, he was never a slave to a theory in regard to the observances of poverty or anything else; about him indeed, there was nothing narrow or fanatical. Ändå stark och bestämd som helgonets övertygelse var och målmedvetet som hans linje togs var han aldrig en slav till en teori i fråga om ceremonier av fattigdom eller något annat, om honom faktiskt, det fanns inget smal eller fanatisk. As for his attitude towards study, Francis desiderated for his friars only such theological knowledge as was conformable to the mission of the order, which was before all else a mission of example. Vad gäller hans inställning till studier, desiderated Francis för hans munkar endast sådana teologiska kunskap som var överensstämmande med uppdraget av ordern, vilket är före allt annat ett uppdrag exempel. Hence he regarded the accumulation of books as being at variance with the poverty his friars professed, and he resisted the eager desire for mere book-learning, so prevalent in his time, in so far as it struck at the roots of that simplicity which entered so largely into the essence of his life and ideal and threatened to stifle the spirit of prayer, which he accounted preferable to all the rest. In 1221, so some writers tell us, Francis drew up a new rule for the Friars Minor. Följaktligen är han betraktade anhopning av böcker som i strid med fattigdom hans tiggarmunkarna förkunnade, och han motsatte sig ivrig längtan efter bara bok-lärande, så utbredd i sin tid, i den mån det slog till rötterna av den enkelhet som trädde så stor utsträckning tas essensen av hans liv och ideal och hotade att kväva bönens ande, som han stod att föredra framför alla andra. År 1221, så några författare berätta, Francis utarbetade en ny regel för Friars Minor. Others regard this so-called Rule of 1221 not as a new rule, but as the first one which Innocent had orally approved; not, indeed, its original form, which we do not possess, but with such additions and modifications as it has suffered during the course of twelve years. Andra ser denna sk Rule of 1221 inte som en ny regel, men den första som Innocent hade muntligen godkänt, verkligen inte sin ursprungliga form, som vi saknar, men med sådana tillägg och ändringar som har lidit under tolv år. However this may be, the composition called by some the Rule of 1221 is very unlike any conventional rule ever made. It was too lengthy and unprecise to become a formal rule, and two years later Francis retired to Fonte Colombo, a hermitage near Rieti, and rewrote the rule in more compendious form. Men detta kan vara, är sammansättningen kallas av vissa rättsstatliga 1221 mycket till skillnad från konventionella regel som någonsin tillverkats. Det var alltför omständliga och oprecis att bli en formell regel, och två år senare Francis drog sig tillbaka till Fonte Colombo, en eremitboning nära Rieti, och skrev om regeln i mer KORTFATTAD form. This revised draft he entrusted to Brother Elias, who not long after declared he had lost it through negligence. Denna reviderade förslaget han anförtrotts till broder Elias, som inte långt efter deklarerade han hade förlorat det genom oaktsamhet. Francis thereupon returned to the solitude of Fonte Colombo, and recast the rule on the same lines as before, its twenty-three chapters being reduced to twelve and some of its precepts being modified in certain details at the instance of Cardinal Ugolino. In this form the rule was solemnly approved by Honorius III, 29 November, 1223 (Litt. "Solet annuere"). Francis därefter tillbaka till ensamheten i Fonte Colombo, och omarbeta regel på samma sätt som tidigare, sitt tjugoförsta tre kapitel reduceras till tolv och några av dess föreskrifter har ändrats i vissa detaljer på initiativ av kardinal Ugolino. Vid denna form regeln godkändes högtidligt av Honorius III, 29 November, 1223 (Litt. "Solet annuere"). This Second Rule, as it is usually called or Regula Bullata of the Friars Minor, is the one ever since professed throughout the First Order of St. Francis (see RULE OF SAINT FRANCIS). Denna andra regeln, som det brukar kallas eller Regula bullata av Friars Minor är ett ända sedan bekände under första Order of St Francis (se artikel i Saint Francis). It is based on the three vows of obedience, poverty, and chastity, special stress however being laid on poverty, which Francis sought to make the special characteristic of his order, and which became the sign to be contradicted. Den är baserad på de tre löften om lydnad, fattigdom och kyskhet, särskilt understryker dock på att läggas om fattigdom, som Francis syftade till att göra speciella egenskap hos sin ordning, och som blev kännetecknet att motsägas. This vow of absolute poverty in the first and second orders and the reconciliation of the religious with the secular state in the Third Order of Penance are the chief novelties introduced by Francis in monastic regulation. Detta löfte absoluta fattigdomen i första och andra beställningar och försoning mellan de religiösa med en sekulär stat i Tredje ordningens botens är de främsta nyhet som infördes av Francis i monastiska förordning.

It was during Christmastide of this year (1223) that the saint conceived the idea of celebrating the Nativity "in a new manner", by reproducing in a church at Greccio the praesepio of Bethlehem, and he has thus come to be regarded as having inaugurated the popular devotion of the Crib. Det var under JULDAGARNA i år (1223) att helgonet kom på idén att fira Jesu födelse "på ett nytt sätt", genom att återge i en kyrka på Greccio the praesepio i Betlehem, och han har därför kommit att anses ha invigt populära hängivenhet av Crib. Christmas appears indeed to have been the favourite feast of Francis, and he wished to persuade the emperor to make a special law that men should then provide well for the birds and the beasts, as well as for the poor, so that all might have occasion to rejoice in the Lord. Julen tycks verkligen ha varit favorit fest Francis, och han ville förmå kejsaren att göra en särskild lag om att kvinnor bör därefter tillhandahålla bra för fåglar och djur, liksom för de fattiga, så att alla skulle få tillfälle glädjas i Herren.

Early in August, 1224, Francis retired with three companions to "that rugged rock 'twixt Tiber and Arno", as Dante called La Verna, there to keep a forty days fast in preparation for Michaelmas. Tidigt i augusti 1224, pensionerad Francis med tre kamrater för att "det robusta rock 'twixt Tibern och Arno", som Dante heter La Verna, där för att hålla en fyrtio dagar snabb inför Mickelsmäss. During this retreat the sufferings of Christ became more than ever the burden of his meditations; into few souls, perhaps, had the full meaning of the Passion so deeply entered. Under denna reträtt Kristi lidanden blev mer än någonsin bördan av sina betraktelser, till ett fåtal själar, kanske hade den fulla innebörden av Passion så djupt in. It was on or about the feast of the Exaltation of the Cross (14 September) while praying on the mountainside, that he beheld the marvellous vision of the seraph, as a sequel of which there appeared on his body the visible marks of the five wounds of the Crucified which, says an early writer, had long since been impressed upon his heart. Det var omkring fest upphöjelse av Korset (14 september) medan han bad på bergssluttningarna, att han såg den underbara synen av Seraph, som en uppföljare som det dök upp på hans kropp synliga märken av de fem såren den korsfäste, som säger en tidig författare, hade sedan länge varit imponerad över hans hjärta. Brother Leo, who was with St. Francis when he received the stigmata, has left us in his note to the saint's autograph blessing, preserved at Assisi, a clear and simple account of the miracle, which for the rest is better attested than many another historical fact. Bror Leo, som var med St Francis när han mottog stigmata, har lämnat oss i sin skrivelse till helgonets autograf välsignelse, konserverade i Assisi, en tydlig och enkel grund av mirakel, som för övrigt är bättre intygas än många andra historiska fakta. The saint's right side is described as bearing on open wound which looked as if made by a lance, while through his hands and feet were black nails of flesh, the points of which were bent backward. Helgonets högra sida beskrivs som påverkar öppna sår, som såg ut som gjorts av ett spjut, och genom hans händer och fötter var svarta naglar av kött, var de punkter som böjda bakåt. After the reception of the stigmata, Francis suffered increasing pains throughout his frail body, already broken by continual mortification. Efter mottagandet av stigmata drabbades Francis ökande smärtor hela hans späda kropp, redan brutit med ständig förödmjukelse. For, condescending as the saint always was to the weaknesses of others, he was ever so unsparing towards himself that at the last he felt constrained to ask pardon of "Brother Ass", as he called his body, for having treated it so harshly. För, nedlåtande som helgonet alltid var svagheterna i andra, han var alltid så skoningslösa mot sig själv som i sista han kände sig tvungen att be om förlåtelse "Brother Ass", som han kallade sin kropp, för att ha behandlat det så hårt. Worn out, moreover, as Francis now was by eighteen years of unremitting toil, his strength gave way completely, and at times his eyesight so far failed him that he was almost wholly blind. Utsliten, dessutom, som Francis nu var vid arton års oförtröttliga slit gav hans styrka vägen helt, och ibland hans syn hittills misslyckats med att han var nästan helt blind.

During an access of anguish, Francis paid a last visit to St. Clare at St. Damian's, and it was in a little hut of reeds, made for him in the garden there, that the saint composed that "Canticle of the Sun", in which his poetic genius expands itself so gloriously. Under ett anfall av ångest, betalas Francis en sista besök på St Clare på St Damian's, och det var i ett litet hus av vass, för honom i trädgården, att helgonet sammansatt som "Canticle of the Sun", där hans poetiska snille utvidgar sig så härligt. This was in September, 1225. Detta var i september 1225. Not long afterwards Francis, at the urgent instance of Brother Elias, underwent an unsuccessful operation for the eyes, at Rieti. Inte långt därefter Francis, i brådskande fall av Broder Elias, genomgick en misslyckad operation för ögonen, i Rieti. He seems to have passed the winter 1225-26 at Siena, whither he had been taken for further medical treatment. Han tycks ha klarat vintern 1225-26 i Siena, dit han tagits för vidare medicinsk behandling. In April, 1226, during an interval of improvement, Francis was moved to Cortona, and it is believed to have been while resting at the hermitage of the Celle there, that the saint dictated his testament, which he describes as a "reminder, a warning, and an exhortation". I april, 1226 vid ett intervall på förbättring, Francis flyttades till Cortona, och det anses ha paus på Eremitaget i Celle där, att helgonet dikterade sitt testamente, som han beskriver som en "påminnelse, en varning och en uppmaning ". In this touching document Francis, writing from the fullness of his heart, urges anew with the simple eloquence, the few, but clearly defined, principles that were to guide his followers, implicit obedience to superiors as holding the place of God, literal observance of the rule "without gloss", especially as regards poverty, and the duty of manual labor, being solemnly enjoined on all the friars. I detta dokument rörande Francis, skriver från fullheten av hans hjärta, uppmanar på nytt med det enkla vältalighet, de få men klart definierade principer som skulle vägleda sina följeslagare, underförstått lydnad till överordnade som innehar plats Guds bokstavliga iakttagande av regeln "utan gloss", särskilt när det gäller fattigdom, och skyldighet kroppsarbete, det högtidliga ålade alla munkarna.

Meanwhile alarming dropsical symptoms had developed, and it was in a dying condition that Francis set out for Assisi. Samtidigt oroväckande vattusiktiga symptom hade utvecklats, och det var i ett döende tillstånd att Francis anges i Assisi. A roundabout route was taken by the little caravan that escorted him, for it was feared to follow the direct road lest the saucy Perugians should attempt to carry Francis off by force so that he might die in their city, which would thus enter into possession of his coveted relics. En omväg togs av den lilla karavanen som ledsagade honom, för det fruktade följa raka vägen så att inte näsvis Perugians bör försöka göra Francis bort med våld så att han kunde dö i sin stad, vilket skulle träda i besittning av hans eftertraktade reliker. It was therefore under a strong guard that Francis, in July, 1226, was finally borne in safety to the bishop's palace in his native city amid the enthusiastic rejoicings of the entire populace. Det var därför ett starkt skydd att Francis, i juli 1226, bars slutligen i säkerhet på biskopsgården i sin hemstads bland de entusiastiska glädje för hela folket. In the early autumn Francis, feeling the hand of death upon him, was carried to his beloved Porziuncola, that he might breathe his last sigh where his vocation had been revealed to him and whence his order had struggled into sight. I början av hösten Francis, känsla hand död på honom, bars till sin älskade Porziuncola, att han kunde andas sin sista suck när hans kallelse hade uppenbarat för honom och varifrån hans order hade kämpat i sikte. On the way thither he asked to be set down, and with painful effort he invoked a beautiful blessing on Assisi, which, however, his eyes could no longer discern. På vägen dit han begärt att få ställa ner, och med smärtsamma ansträngning han åberopade en vacker välsignelse i Assisi, som dock kunde hans ögon inte längre urskilja. The saint's last days were passed at the Porziuncola in a tiny hut, near the chapel, that served as an infirmary. Helgonets sista dagarna antogs vid Porziuncola i en liten hydda, i närheten av kapellet, som tjänade som en sjukstuga. The arrival there about this time of the Lady Jacoba of Settesoli, who had come with her two sons and a great retinue to bid Francis farewell, caused some consternation, since women were forbidden to enter the friary. Den fördes dit vid denna tid av Lady Jacoba av Settesoli, som hade kommit med sina två söner och ett stort följe att bjuda Francis farväl, orsakade viss bestörtning, eftersom kvinnor var förbjudna att gå in i Friary. But Francis in his tender gratitude to this Roman noblewoman, made an exception in her favour, and "Brother Jacoba", as Francis had named her on account of her fortitude, remained to the last. Men Francis i sitt anbud tacksamhet till denna romerska riket, gjorde ett undantag i hennes namn, och "Broder Jacoba", som Francis hade döpt henne med anledning av hennes mod, var den sista.

On the eve of his death, the saint, in imitation of his Divine Master, had bread brought to him and broken. Dagen före sin död, helgonet, i imitation av sin gudomlige Mästare, hade bröd kommit till honom och trasiga. This he distributed among those present, blessing Bernard of Quintaville, his first companion, Elias, his vicar, and all the others in order. Denna han fördelas bland de närvarande, välsignelse Bernard av Quintaville, hans första följeslagare, Elias, hans kyrkoherde, och alla andra i ordningen. "I have done my part," he said next, "may Christ teach you to do yours." "Jag har gjort min del, sade han bredvid," Kristus kan lära dig att göra ditt. " Then wishing to give a last token of detachment and to show he no longer had anything in common with the world, Francis removed his poor habit and lay down on the bare ground, covered with a borrowed cloth, rejoicing that he was able to keep faith with his Lady Poverty to the end. Sedan vill ge ett sista bevis på distans och att visa att han inte längre hade något gemensamt med världen, bort Francis hans dåliga vana och lade sig på bara marken, täckt med en lånad trasa, glada över att han kunde behålla tron hans Lady fattigdomen till slutet. After a while he asked to have read to him the Passion according to St. John, and then in faltering tones he himself intoned Psalm 141. Efter en stund bad han att få läsa till honom lidande enligt Johannes, och sedan i vacklande toner han själv läses Psalm 141. At the concluding verse, "Bring my soul out of prison", Francis was led away from earth by "Sister Death", in whose praise he had shortly before added a new strophe to his "Canticle of the Sun". Vid den avslutande versen, "Ta min själ ut ur fängelset", Francis fördes bort från jorden genom "Syster Död", i vars beröm han strax innan lagt till en ny strof till hans "Canticle of the Sun". It was Saturday evening, 3 October, 1226, Francis being then in the forty-fifth year of his age, and the twentieth from his perfect conversion to Christ. Det var lördag kväll, 3 Oktober 1226, Francis är sedan i de fyrtiotvå femte året i hans ålder, och den tjugonde från hans perfekt omvändelse till Kristus.

The saint had, in his humility, it is said, expressed a wish to be buried on the Colle d'Inferno, a despised hill without Assisi, where criminals were executed. However this may be, his body was, on 4 October, borne in triumphant procession to the city, a halt being made at St. Damian's, that St. Clare and her companions might venerate the sacred stigmata now visible to all, and it was placed provisionally in the church of St. George (now within the enclosure of the monastery of St. Clare), where the saint had learned to read and had first preached. Helgonet hade i sin ödmjukhet, sägs det, uttryckte en önskan att bli begravd på Colle d'Inferno, en föraktad kulle utan Assisi, där brottslingar avrättats. Men detta kan vara, hans kropp, den 4 oktober, betalas i triumferande procession till staden, att sätta stopp gjordes vid St Damian's, att St Clare och hennes följeslagare skulle vörda den heliga stigmata nu synliga för alla, och det var tillfälligt ha placerats i kyrkan St George (nu inom inneslutningen i klostret St Clare), där helgonet hade lärt sig läsa och hade först predikade. Many miracles are recorded to have taken place at his tomb. Många mirakel registreras ha ägt rum vid hans grav. Francis was canonized at St. George's by Gregory IX, 16 July, 1228. Francis kanoniserad på St George's av Gregorius IX, 16 juli 1228. On that day following the pope laid the first stone of the great double church of St. Francis, erected in honour of the new saint, and thither on 25 May, 1230, Francis's remains were secretly transferred by Brother Elias and buried far down under the high altar in the lower church. På den dagen efter påven som den första stenen i den stora dubbla kyrkan St Francis, restes till minne av den nya helgon, och dit den 25 maj 1230, Francis kvarlevor flyttades i hemlighet av broder Elias och begravdes långt ner under högaltaret i nedre kyrkan. Here, after lying hidden for six centuries, like that of St. Clare's, Francis's coffin was found, 12 December, 1818, as a result of a toilsome search lasting fifty-two nights. Här, efter att ha legat gömd i sex århundraden, liksom i St Clare's, Francis kista hittades, 12 December, 1818, som ett resultat av en mödosam sök varaktig femtiotvå nätter. This discovery of the saint's body is commemorated in the order by a special office on 12 December, and that of his translation by another on 25 May. Denna upptäckt av helgonets kropp firas i ordning ett särskilt kansli den 12 december, och att hans översättning av en annan den 25 maj. His feast is kept throughout the Church on 4 October, and the impression of the stigmata on his body is celebrated on 17 September. Hans fest hålls hela kyrkan den 4 oktober, och intrycket av stigmata på sin kropp firas den 17 september.

It has been said with pardonable warmth that Francis entered into glory in his lifetime, and that he is the one saint whom all succeeding generations have agreed in canonizing. Det har sagts ursäktlig värme som Francis trädde i härlighet i hans livstid, och att han är ett helgon som alla efterföljande generationer har överenskommits i canonizing. Certain it is that those also who care little about the order he founded, and who have but scant sympathy with the Church to which he ever gave his devout allegiance, even those who know that Christianity to be Divine, find themselves, instinctively as it were, looking across the ages for guidance to the wonderful Umbrian Poverello, and invoking his name in grateful remembrance. Visst är, att även de som bryr sig lite om den order han grundade och som har men föga sympati med kyrkan som han någonsin gav sin hängiven lojalitet, även de som vet att kristendomen som gudomlig, befinner sig, instinktivt så att säga , ser över åldrar för vägledning till den underbara Umbrien Poverello, och åberopar sitt namn i tacksamt minne. This unique position Francis doubtless owes in no small measure to his singularly lovable and winsome personality. Denna unika position Francis förmodligen beror i stor utsträckning till hans sällsynt älskvärda och älskvärd personlighet. Few saints ever exhaled "the good odour of Christ" to such a degree as he. Få helgon utandad någonsin "den goda lukten av Kristus" i sådan grad som han. There was about Francis, moreover, a chivalry and a poetry which gave to his other-worldliness a quite romantic charm and beauty. Det var ungefär Francis, dessutom en ridderlighet och en poesi som gav hans andra-världslighet en ganska romantisk charm och skönhet. Other saints have seemed entirely dead to the world around them, but Francis was ever thoroughly in touch with the spirit of the age. Andra helgonen har verkar vara helt död för världen omkring dem, men Francis var någonsin grundligt i kontakt med tidsandan. He delighted in the songs of Provence, rejoiced in the new-born freedom of his native city, and cherished what Dante calls the pleasant sound of his dear land. And this exquisite human element in Francis's character was the key to that far-reaching, all-embracing sympathy, which may be almost called his characteristic gift. Han njöt av sångerna i Provence, gladde sig åt nyfödda fria hans födelsestad, och omhuldade vad Dante kallar behagliga ljudet av hans kära land. Och detta utsökta mänskliga faktorn Francis karaktär var nyckeln till att långtgående, allomfattande sympati, vilket kan vara nästan ringde sin karakteristiska gåva. In his heart, as an old chronicler puts it, the whole world found refuge, the poor, the sick and the fallen being the objects of his solicitude in a more special manner. I sitt hjärta, som en gammal krönikören uttrycker det, fann hela världen tillflykt, fattiga, sjuka och självdöda är föremål för hans omsorger på ett speciellt sätt.

Heedless as Francis ever was of the world's judgments in his own regard, it was always his constant care to respect the opinions of all and to wound the feelings of none. Likgiltiga eftersom Francis någonsin var i världen dom i sin egen fråga, var det alltid hans ständiga omsorg att respektera åsikter av alla och att såra känslor av ingen. Wherefore he admonishes the friars to use only low and mean tables, so that "if a beggar were to come to sit down near them he might believe that he was but with his equals and need not blush on account of his poverty." One night, we are told, the friary was aroused by the cry "I am dying." Varför han förmanar tiggarmunkarna att använda bara låg och betyder bord, så att "om en tiggare skulle komma att sitta nära dem han kan tro att han var men med sina jämlikar och behöver inte rodna på grund av sin fattigdom." One night , säger man, det Friary väcktes av skrik "Jag dör." "Who are you", exclaimed Francis arising, "and why are dying?" "Vem är du", sade Francis uppstår, och varför dör? " "I am dying of hunger", answered the voice of one who had been too prone to fasting. "Jag dör av hunger", svarade rösten av en som hade varit alltför benägen att fasta. Whereupon Francis had a table laid out and sat down beside the famished friar, and lest the latter might be ashamed to eat alone, ordered all the other brethren to join in the repast. Varpå Francis hade ett bord som ut och satte sig bredvid utsvulten munken, och lest dessa skulle skämmas att äta ensam, beordrade alla andra bröder att delta i måltiden. Francis's devotedness in consoling the afflicted made him so condescending that he shrank not from abiding with the lepers in their loathly lazar-houses and from eating with them out of the same platter. Francis devotedness i trösta de drabbade gjorde honom så nedlåtande att han ryggade inte från följer med de spetälska i loathly Lazar-hus och att äta med dem ur samma tallrik.

But above all it is his dealings with the erring that reveal the truly Christian spirit of his charity. Men framför allt är det hans kontakter med de felande som avslöjar verkligt kristen anda av hans välgörenhet. "Saintlier than any of the saint", writes Celano, "among sinners he was as one of themselves". "Saintlier än någon av de helgon", skriver Celano, "bland syndare han var en av dem själva". Writing to a certain minister in the order, Francis says: "Should there be a brother anywhere in the world who has sinned, no matter how great soever his fault may be, let him not go away after he has once seen thy face without showing pity towards him; and if he seek not mercy, ask him if he does not desire it. And by this I will know if you love God and me." Skriva till en viss minister i den ordning, säger Francis: "Det bör finnas en bror någonstans i världen som har syndat, oavsett hur stor soever hans fel kan vara, låt honom inte gå iväg efter att han har en gång sett ditt ansikte utan att visa synd mot honom, och om han inte begära nåd, fråga honom om han inte önskar det. Och det jag kommer att veta om du älskar Gud och mig. " Again, to medieval notions of justice the evil-doer was beyond the law and there was no need to keep faith with him. Igen, medeltida föreställningar om rättvisa i ILLGÄRNINGSMAN var bortom lagen och det fanns ingen anledning att hålla fast vid honom. But according to Francis, not only was justice due even to evil-doers, but justice must be preceded by courtesy as by a herald. Men enligt Francis, inte bara var rättvisa beror även på missdådare, men rättvisa måste föregås av artighet som av en härold. Courtesy, indeed, in the saint's quaint concept, was the younger sister of charity and one of the qualities of God Himself, Who "of His courtesy", he declares, "gives His sun and His rain to the just and the unjust". This habit of courtesy Francis ever sought to enjoin on his disciples. Artighet, faktiskt, i helgonets pittoreska koncept, var yngre syster till välgörenhet och en av egenskaperna hos Gud själv, som "av hans artighet", förklarar han, "ger sin sol och Hans regn på rättfärdiga och orättfärdiga". Denna vana av artighet Francis försökt någonsin att upphöra om hans lärjungar. "Whoever may come to us", he writes, "whether a friend or a foe, a thief or a robber, let him be kindly received", and the feast which he spread for the starving brigands in the forest at Monte Casale sufficed to show that "as he taught so he wrought". "Den som kan komma till oss", skriver han, "om en vän eller en fiende, en tjuv eller en rånare, låt honom vara vänligt emot", och festen som han spred till svältande rövarna i skogen på Monte Casale räckte till visar att "när han undervisade så han åstadkommit".

The very animals found in Francis a tender friend and protector; thus we find him pleading with the people of Gubbio to feed the fierce wolf that had ravished their flocks, because through hunger "Brother Wolf" had done this wrong. Den mycket djur som finns i Francis anbud vän och beskyddare, sålunda finner vi honom vädjar till folk Gubbio att mata den hårda varg som hade ravished sin hjord, ty genom hunger "Brother Wolf" hade gjort detta fel. And the early legends have left us many an idyllic picture of how beasts and birds alike susceptible to the charm of Francis's gentle ways, entered into loving companionship with him; how the hunted leveret sought to attract his notice; how the half-frozen bees crawled towards him in the winter to be fed; how the wild falcon fluttered around him; how the nightingale sang with him in sweetest content in the ilex grove at the Carceri, and how his "little brethren the birds" listened so devoutly to his sermon by the roadside near Bevagna that Francis chided himself for not having thought of preaching to them before. Francis's love of nature also stands out in bold relief in the world he moved in. Och de tidiga legender har lämnat oss många en idyllisk bild av hur djur och fåglar lika mottagliga för charmen hos Francis milda sätt, trädde i kärleksfull med honom, hur de jagade UNGHARE försökte fånga hans meddelande, hur den halva fryst bin kröp mot honom under vintern för att få mat, hur naturen falken flaxade omkring honom, hur näktergalen sjöng med honom i ljuvaste innehållet i ilex lunden vid Carceri, och hur hans "lilla bröder fåglarna" så lyssnade andäktigt på hans predikan av vägarna nära Bevagna att Francis chided själv för att inte ha tänkt på att predika för dem tidigare. Francis kärlek till naturen också står i bjärt i världen han flyttade in He delighted to commune with the wild flowers, the crystal spring, and the friendly fire, and to greet the sun as it rose upon the fair Umbrian vale. Han glad att kommunicera med vilda blommor, kristall våren och Friendly Fire, och att hälsa solen som steg på mässan umbriska vale. In this respect, indeed, St. Francis's "gift of sympathy" seems to have been wider even than St. Paul's, for we find no evidence in the great Apostle of a love for nature or for animals. I detta avseende, verkligen, St Francis "gåvan av sympati" tycks ha varit ännu större än St Paul's, för vi hittar inga bevis i den stora apostel en kärlek till naturen eller djur.

Hardly less engaging than his boundless sense of fellow-feeling was Francis's downright sincerity and artless simplicity. Knappast mindre engagerande än hans gränslösa känsla av medkänsla var Francis fullkomligt uppriktig och okonstlad enkelhet. "Dearly beloved," he once began a sermon following upon a severe illness, "I have to confess to God and you that during this Lent I have eaten cakes made with lard." "Dearly Beloved," han en gång började en predikan som följer på en svår sjukdom, "jag måste bekänna för Gud och er att under fastetiden jag har ätit kakor gjort med ister." And when the guardian insisted for the sake of warmth upon Francis having a fox skin sewn under his worn-out tunic, the saint consented only upon condition that another skin of the same size be sewn outside. Och när väktare insisterade av hänsyn till värmen på Francis med en påsydd räv hud under hans slitna tunika, samtyckte helgonet bara på villkor att ett annat skinn i samma storlek sys utanför. For it was his singular study never to hide from men that which known to God. För det var hans enastående studie aldrig gömma sig från män som som känner till Gud. "What a man is in the sight of God," he was wont to repeat, "so much he is and no more" -- a saying which passed into the "Imitation", and has been often quoted. "Vad människan är i Guds ögon," brukade han upprepa, "så mycket han är och inget mer" - ett talesätt som gick in i "Imitation, har varit och ofta citeras.

Another winning trait of Francis which inspires the deepest affection was his unswerving directness of purpose and unfaltering following after an ideal. Annan vinnande drag av Francis som inspirerar djupaste kärlek var hans orubbliga omedelbarhet ändamål och STADIG följande efter ett ideal. "His dearest desire so long as he lived", Celano tells us, "was ever to seek among wise and simple, perfect and imperfect, the means to walk in the way of truth." To Francis love was the truest of all truths; hence his deep sense of personal responsibility towards his fellows. "Hans käraste önskan så länge han levde, berättar Celano oss," var alltid att söka bland kloka och enkelt, perfekt och ofullständig, innebär att gå i vägen för sanningen. "Francis kärlek var det sannaste av alla sanningar; därav hans djupa känsla av personligt ansvar gentemot sina medmänniskor. The love of Christ and Him Crucified permeated the whole life and character of Francis, and he placed the chief hope of redemption and redress for a suffering humanity in the literal imitation of his Divine Master. Kärleken till Kristus och honom korsfäst genomsyrat hela liv och karaktär Francis, och han placerade chef hopp om inlösen och ersättning för en lidande mänsklighet i ordets bokstavliga imitation av hans gudomliga Master. The saint imitated the example of Christ as literally as it was in him to do so; barefoot, and in absolute poverty, he proclaimed the reign of love. Helgonet härmade Kristi föredöme så ordagrant som det var i honom att göra det, barfota och i absolut fattigdom, förkunnade han regeringstid av kärlek. This heroic imitation of Christ's poverty was perhaps the distinctive mark of Francis's vocation, and he was undoubtedly, as Bossuet expresses it, the most ardent, enthusiastic, and desperate lover of poverty the world has yet seen. Denna heroiska imitation av Kristi fattigdom kanske var kännetecken av Francis kallelse, och han var utan tvekan, eftersom Bossuet uttrycker det, de mest hängivna, entusiastiska, och desperata älskare av fattigdomen i världen har sett. After money Francis most detested discord and divisions. Efter pengar Francis mest avskydde oenighet och splittring. Peace, therefore, became his watchword, and the pathetic reconciliation he effected in his last days between the Bishop and Potesta of Assisi is bit one instance out of many of his power to quell the storms of passion and restore tranquility to hearts torn asunder by civil strife. Fred, därför blev hans motto, och det patetiska försoning han har under sina sista dagar mellan biskopen och Potesta av Assisi är lite ett exempel av många av hans makt för att undertrycka stormar passion och återställa lugnet på hjärtan slitits sönder av civila stridigheter. The duty of a servant of God, Francis declared, was to lift up the hearts of men and move them to spiritual gladness. Den skyldighet som en Guds tjänare, förklarade Francis, var att lyfta upp människors hjärtan och flytta dem till andlig glädje. Hence it was not "from monastic stalls or with the careful irresponsibility of the enclosed student" that the saint and his followers addressed the people; "they dwelt among them and grappled with the evils of the system under which the people groaned". Därför var det inte "från klosterlivet torg eller i en omsorgsfull oansvariga bifogade studerande att helgonet och hans anhängare talade till folket," de levde bland dem och brottades med det onda i den ordning enligt vilken folket stönade ". They worked in return for their fare, doing for the lowest the most menial labour, and speaking to the poorest words of hope such as the world had not heard for many a day. De arbetade i utbyte mot sina biljetter, gjort de lägsta de mest simpla arbetsmarknaden, och att tala till de fattigaste ord av hopp som världen inte hade hört på mången god dag. In this wise Francis bridged the chasm between an aristocratic clergy and the common people, and though he taught no new doctrine, he so far repopularized the old one given on the Mount that the Gospel took on a new life and called forth a new love. På detta vis Francis överbrygga klyftan mellan en aristokratisk präster och vanliga människor, och även om han lärde inga nya läran, han hittills repopularized den gamla med tanke på berget att evangeliet tog ett nytt liv och framkallade en ny kärlek.

Such in briefest outline are some of the salient features which render the figure of Francis one of such supreme attraction that all manner of men feel themselves drawn towards him, with a sense of personal attachment. Sådana i kortaste utkast är några av de framträdande dragen som gör siffran Francis en sådan högsta attraktion som alla slags män känner sig dragna till honom, med en känsla av personlig fastsättning. Few, however, of those who feel the charm of Francis's personality may follow the saint to his lonely height of rapt communion with God. Få kan dock för dem som känner charmen hos Francis personlighet följa helgonet till sin ensliga höjd fördjupad gemenskap med Gud. For, however engaging a "minstrel of the Lord", Francis was none the less a profound mystic in the truest sense of the word. För, men att anställa en "sångare i Herren", var Francis desto mindre en djup mystiker i ordets sannaste bemärkelse. The whole world was to him one luminous ladder, mounting upon the rungs of which he approached and beheld God. Hela världen var för honom en lysande stege, montering på pinnar som han närmade sig och såg Gud. It is very misleading, however, to portray Francis as living "at a height where dogma ceases to exist", and still further from the truth to represent the trend of his teaching as one in which orthodoxy is made subservient to "humanitarianism". Det är mycket missvisande, för att framställa Francis som levande "på en höjd där dogm upphör att existera", och ännu längre från sanningen att representera utvecklingen av hans undervisning som något där ortodoxin görs underordnad "humanism". A very cursory inquiry into Francis's religious belief suffices to show that it embraced the entire Catholic dogma, nothing more or less. En mycket snabb utredning Francis religiös tro tillräckligt att visa att det omfattade hela den katolska dogmen, varken mer eller mindre. If then the saint's sermons were on the whole moral rather than doctrinal, it was less because he preached to meet the wants of his day, and those whom he addressed had not strayed from dogmatic truth; they were still "hearers", if not "doers", of the Word. Om då helgonets predikningar var på det hela moraliska snarare än dogmatisk, det var mindre för att han predikade att uppfylla de önskemål som sin dag, och de som han riktar sig inte hade avlägsnat sig från dogmatiska sanningen, de var fortfarande "åhörare", om inte " doers ", i Word. For this reason Francis set aside all questions more theoretical than practical, and returned to the Gospel. Again, to see in Francis only the loving friend of all God's creatures, the joyous singer of nature, is to overlook altogether that aspect of his work which is the explanation of all the rest -- its supernatural side. Av denna anledning Francis upphäva alla frågor mer teoretisk än praktisk, och återvände till evangeliet. Alltså, för att se i Francis bara kärleksfull vän av alla Guds varelser, är den glada sångaren i naturen, att helt bortse från denna del av hans arbete som är förklaringen till alla de andra - det övernaturliga sida. Few lives have been more wholly imbued with the supernatural, as even Renan admits. Få liv har varit helt genomsyrad av det övernaturliga, eftersom även Renan medger. Nowhere, perhaps, can there be found a keener insight into the innermost world of spirit, yet so closely were the supernatural and the natural blended in Francis, that his very asceticism was often clothed in the guide of romance, as witness his wooing the Lady Poverty, in a sense that almost ceased to be figurative. Ingenstans, kanske kan det finnas en skarpare inblick i innersta värld av ande, men ändå så nära var det övernaturliga och det naturliga blandas Francis, att hans mycket asketism var klädd ofta i guiden om romantik, som vittne hans frieri Lady fattigdom, i en känsla av att nästan upphört att figurativa. For Francis's singularly vivid imagination was impregnate with the imagery of the chanson de geste, and owing to his markedly dramatic tendency, he delighted in suiting his action to his thought. För Francis ovanligt livlig fantasi var impregnera med bilder av chanson de geste, och på grund av sin betydligt dramatiska tendens, glad han passande sin talan till hans tänkande. So, too, the saint's native turn for the picturesque led him to unite religion and nature. Så, även lett helgonets inhemska vändning till det pittoreska honom att förena religion och natur. He found in all created things, however trivial, some reflection of the Divine perfection, and he loved to admire in them the beauty, power, wisdom, and goodness of their Creator. Han hittade i alla skapade varelser, men triviala, några reflektion av den gudomliga fullkomligheten, och han älskade att beundra i dem skönhet, makt, vishet och godhet av sin skapare. And so it came to pass that he saw sermons even in stones, and good in everything. Moreover, Francis's simple, childlike nature fastened on the thought, that if all are from one Father then all are real kin. Och så det hände att han såg predikningar även i stenar och bra i allt. Dessutom Francis enkla, barnsliga natur fästes på tanken, att om alla kommer från en far då alla är verkliga kin. Hence his custom of claiming brotherhood with all manner of animate and inanimate objects. Därav hans vana att hävda broderskap med alla typer av levande och döda ting. The personification, therefore, of the elements in the "Canticle of the Sun" is something more than a mere literary figure. Personifieringen därför av inslagen i "Canticle of the Sun" är något mer än bara en litterär figur. Francis's love of creatures was not simply the offspring of a soft or sentimental disposition; it arose rather from that deep and abiding sense of the presence of God, which underlay all he said and did. Francis kärlek till varelser var inte bara barn till en mjuk eller sentimentala läggning, utan den uppstod i stället från att djupt och följa känsla av Guds närvaro, som låg bakom allt vad han sade och gjorde. Even so, Francis's habitual cheerfulness was not that of a careless nature, or of one untouched by sorrow. Trots detta var Francis vanliga munterhet inte en vårdslösa karaktär, eller av ett orört av sorg. None witnessed Francis's hidden struggles, his long agonies of tears, or his secret wrestlings in prayer. Ingen såg Francis dolda kamp, hans långa kval tårar, eller hans hemliga wrestlings i bön. And if we meet him making dumb-show of music, by playing a couple of sticks like a violin to give vent to his glee, we also find him heart-sore with foreboding at the dire dissensions in the order which threatened to make shipwreck of his ideal. Och om vi träffar honom att göra dumma-show med musik, genom att spela ett par pinnar som en fiol för att ge utlopp för sin glädje, hittar vi också hans hjärta-ont med onda aningar vid svåra slitningar i den ordning som hotade att göra skeppsbrott hans ideal. Nor were temptations or other weakening maladies of the soul wanting to the saint at any time. Heller var frestelser eller annan försvagning maladies själens vilja helgonet som helst.

Francis's lightsomeness had its source in that entire surrender of everything present and passing, in which he had found the interior liberty of the children of God; it drew its strength from his intimate union with Jesus in the Holy Communion. Francis lightsomeness hade sin källa i det hela överlämnande av allt detta och går, där han hade hittat det inre frihet som barn till Gud, och det drog sin styrka från sin intim förening med Jesus i nattvarden. The mystery of the Holy Eucharist, being an extension of the Passion, held a preponderant place in the life of Francis, and he had nothing more at heart than all that concerned the cultus of the Blessed Sacrament. Mysteriet med den heliga eukaristin, som är en förlängning av Passion, hade en dominerande plats i livet för Francis, och han hade något mer på hjärtat än att alla berörda Cultus av sakramentet. Hence we not only hear of Francis conjuring the clergy to show befitting respect for everything connected with the Sacrifice of the Mass, but we also see him sweeping out poor churches, questing sacred vessels for them, and providing them with altar-breads made by himself. Därför ser vi inte bara höra av Francis trolleri prästerskapet att visa värdig respekt för allt i samband med mässoffret, men vi även se honom sopa ut dåliga kyrkor, Questing heliga kärl för dem och ge dem altar-bröd som görs av sig själv . So great, indeed, was Francis's reverence for the priesthood, because of its relation to the Adorable Sacrament, that in his humility he never dared to aspire to that dignity. Så stor, faktiskt, var Francis vördnad för prästerskapet, på grund av dess förhållande till Adorable sakrament, som i sin ödmjukhet han aldrig vågat att sträva efter värdighet.

Humility was, no doubt, the saint's ruling virtue. Ödmjukhet var utan tvekan helgonets dom dygd. The idol of an enthusiastic popular devotion, he ever truly believed himself less than the least. Idol av en entusiastisk populär hängivenhet, han någonsin verkligen trodde sig mindre än den minsta. Equally admirable was Francis's prompt and docile obedience to the voice of grace within him, even in the early days of his ill-defined ambition, when the spirit of interpretation failed him. Lika beundransvärd var Francis snabb och foglig lydnad till rösten av nåd hos honom, även under de första dagarna av hans dåligt definierade ambition, när andan i tolkningen svek honom. Later on, the saint, with as clear as a sense of his message as any prophet ever had, yielded ungrudging submission to what constituted ecclesiastical authority. Senare, helgonet, med så klart som en känsla av hans budskap som någon profet någonsin haft, gav HELHJÄRTAD överlämnats till vad som utgjorde kyrkliga myndigheten. No reformer, moreover, was ever, less aggressive than Francis. Inga reformer var dessutom allt mindre aggressiv än Francis. His apostolate embodied the very noblest spirit of reform; he strove to correct abuses by holding up an ideal. Hans apostolat förkroppsligade själva ädlaste andan i reformen, han kämpade för att korrigera missbruk genom att hålla upp ett ideal. He stretched out his arms in yearning towards those who longed for the "better gifts". Han sträckte ut sina armar i längtan mot dem som längtade efter "bättre gåvor". The others he left alone. De andra han ensam.

And thus, without strife or schism, God's Poor Little Man of Assisi became the means of renewing the youth of the Church and of imitating the most potent and popular religious movement since the beginnings of Christianity. Och på så sätt, utan strider eller schism, blev Guds Poor Little Man of Assisi medel att förnya ungdomarna i kyrkan och att imitera de mest potenta och populära religiösa rörelsen sedan början av kristendomen. No doubt this movement had its social as well as its religious side. Ingen tvekan om den här rörelsen hade sitt sociala samt dess religiösa sida. That the Third Order of St. Att tredje Order of St Francis went far towards re-Christianizing medieval society is a matter of history. Francis gick långt mot nytt Christianizing medeltida samhälle är en fråga om historia. However, Francis's foremost aim was a religious one. Emellertid var Francis främsta syfte religiöst. To rekindle the love of God in the world and reanimate the life of the spirit in the hearts of men -- such was his mission. Att återuppväcka Guds kärlek i världen och väcka till liv livet av andan i människornas hjärtan - sådan var hans uppdrag. But because St. Francis sought first the Kingdom of God and His justice, many other things were added unto him. Men eftersom St Francis försökte först Guds rike och hans rättvisa, många andra saker har lagts till honom. And his own exquisite Franciscan spirit, as it is called, passing out into the wide world, became an abiding source of inspiration. Och hans egen utsökt Franciscan anda, som det kallas, går ut i vida världen, blev ett bestående inspirationskälla. Perhaps it savours of exaggeration to say, as has been said, that "all the threads of civilization in the subsequent centuries seem to hark back to Francis", and that since his day "the character of the whole Roman Catholic Church is visibly Umbrian". Kanske savours överdrift att säga, som sagt, att "alla trådarna i civilisationen i följande århundradena tycks gå tillbaka till Francis", och att sedan hans dagar "karaktär hela romersk-katolska kyrkan är synligt Umbrian" .

It would be difficult, none the less, to overestimate the effect produced by Francis upon the mind of his time, or the quickening power he wielded on the generations which have succeeded him. Det skulle vara svårt, ändå, att överskatta effekten av Francis på sinnet av sin tid, eller den livgivande kraft som han förde på de generationer som följt honom. To mention two aspects only of his all-pervading influence, Francis must surely be reckoned among those to whom the world of art and letters is deeply indebted. Att nämna två aspekter endast hans allt överskuggande inflytande, måste Francis säkert räkna bland dem som en värld av konst och bokstäver är djupt skuldsatt. Prose, as Arnold observes, could not satisfy the saint's ardent soul, so he made poetry. Prosa, som Arnold påpekat, inte kunde tillfredsställa helgonets brinnande själ, så han gjorde poesi. He was, indeed, too little versed in the laws of composition to advance far in that direction. Han var, faktiskt, för lite bevandrad i lagar sammansättning att avancera långt i den riktningen. But his was the first cry of a nascent poetry which found its highest expression in the "Divine Comedy"; wherefore Francis has been styled the precursor of Dante. What the saint did was to teach a people "accustomed to the artificial versification of courtly Latin and Provencal poets, the use of their native tongue in simple spontaneous hymns, which became even more popular with the Laudi and Cantici of his poet-follower Jacopone of Todi". Men han var den första rop på en begynnande poesi som fann sitt högsta uttryck i "Divina Commedia", varför Francis har stylade föregångare till Dante. Vad helgon gjorde var att lära folk "vana vid konstgjord versifikation av höviska Latin och provencalska poeter, att använda sitt modersmål i enkla spontana hymner, som blev ännu mer populär med Laudi och Cantici av hans poet-anhängare Jacopone av Todi ". In so far, moreover, as Francis's repraesentatio, as Salimbene calls it, of the stable at Bethlehem is the first mystery-play we hear of in Italy, he is said to have borne a part in the revival of the drama. I den mån, dessutom, som Francis repraesentatio, som Salimbene kallar det, av den stabila i Betlehem är den första mysterium-play vi hör talas om i Italien där han sägs ha burit en del i återupplivandet av dramat. However this may be, if Francis's love of song called forth the beginnings of Italian verse, his life no less brought about the birth of Italian art. Detta kan emellertid, om Francis kärlek till låten framkallat början av italienska vers, hans liv inte mindre lett till uppkomsten av italiensk konst. His story, says Ruskin, became a passionate tradition painted everywhere with delight. Hans berättelse, säger Ruskin, blev en passionerad tradition målad överallt med glädje. Full of colour, dramatic possibilities, and human interest, the early Franciscan legend afforded the most popular material for painters since the life of Christ. Full av färg, dramatiska möjligheter och människors intresse, tidiga franciskanska legenden ges populäraste materialet för målare sedan Kristi liv. No sooner, indeed did Francis's figure make an appearance in art than it became at once a favourite subject, especially with the mystical Umbrian School. Nej förr, fyllde Francis siffra göra ett framträdande i konst än den blev genast en favorit ämne, särskilt med den mystiska umbriska skolan. So true is this that it has been said we might by following his familiar figure "construct a history of Christian art, from the predecessors of Cimabue down to Guido Reni, Rubens, and Van Dyck". Så sant är detta som det har sagts att vi kan genom att följa hans välkänd gestalt "konstruera en historia av kristen konst från föregångarna till Cimabue ner till Guido Reni, Rubens och van Dyck".

Probably the oldest likeness of Francis that has come down to us is that preserved in the Sacro Speco at Subiaco. Troligen den äldsta avbild av Francis som har kommit till oss är att bevaras i Sacro Speco på Subiaco. It is said that it was painted by a Benedictine monk during the saint's visit there, which may have been in 1218. The absence of the stigmata, halo, and title of saint in this fresco form its chief claim to be considered a contemporary picture; it is not, however, a real portrait in the modern sense of the word, and we are dependent for the traditional presentment of Francis rather on artists' ideals, like the Della Robbia statue at the Porziuncola, which is surely the saint's vera effigies, as no Byzantine so-called portrait can ever be, and the graphic description of Francis given by Celano (Vita Prima, c. lxxxiii). Det sägs att den var målad av en benediktinermunk under helgonets besök där, som kan ha varit 1218. Avsaknaden av stigmata, halo, och titel helgon i denna fresk form dess chef anspråk på att betraktas som en samtida bild; Det är dock inte en verklig porträtt i modern bemärkelse, och vi är beroende av de traditionella presenteradokument Francis snarare om konstnärernas ideal, liksom Della Robbia staty på Porziuncola, som säkerligen helgonets Vera avbildningarna, eftersom ingen bysantinska så kallade porträtt någonsin kan, och grafisk beskrivning av Francis ges av Celano (Vita Prima, c. lxxxiii). Of less than middle height, we are told, and frail in form, Francis had a long yet cheerful face and soft but strong voice, small brilliant black eyes, dark brown hair, and a sparse beard. His person was in no way imposing, yet there was about the saint a delicacy, grace, and distinction which made him most attractive. Mindre än medellängd, säger man, och svaga som form, var Francis en lång ändå glatt ansikte och mjuk men stark röst, små lysande svarta ögon, mörkt brunt hår och ett glest skägg. Hans person var på intet sätt införa, men det handlade om helgonet en delikatess, nåd och åtskillnad som gjorde honom mest attraktiva.

The literary materials for the history of St. Francis are more than usually copious and authentic. Den litterära material för historien om den helige Franciskus är mer än vanligt mycket omfattande och autentiska. There are indeed few if any medieval lives more thoroughly documented. Det finns verkligen inga eller få medeltida liv mer noggrant dokumenteras. We have in the first place the saint's own writings. These are not voluminous and were never written with a view to setting forth his ideas systematically, yet they bear the stamp of his personality and are marked by the same unvarying features of his preaching. Vi har i första hand helgonets egna skrifter. Det är inte omfattande och skrevs aldrig med syfte att fastställa fram sina idéer systematiskt, men de är präglade av hans personlighet och är märkta med samma oföränderliga drag i hans förkunnelse. A few leading thoughts taken "from the words of the Lord" seemed to him all sufficing, and these he repeats again and again, adapting them to the needs of the different persons whom he addresses. Några ledande tankar tas "från Herrens ord" syntes honom alla sufficing, och dessa han upprepar om och om igen och anpassa dem till behoven hos de olika personer som han tar upp. Short, simple, and informal, Francis's writings breathe the unstudied love of the Gospel and enforce the same practical morality, while they abound in allegories and personification and reveal an intimate interweaving of Biblical phraseology. Korta, enkla och informella, Francis skrifter andas unstudied kärlek till evangeliet och tillämpa samma praktiska moral, medan de överflöd i allegorier och personifiering och avslöjar en nära sammanflätning av bibliska formuleringar.

Not all the saint's writings have come down to us, and not a few of these formerly attributed to him are now with greater likelihood ascribed to others. The extant and authentic opuscula of Francis comprise, besides the rule of the Friars Minor and some fragments of the other Seraphic legislation, several letters, including one addressed "to all the Christians who dwell in the whole world," a series of spiritual counsels addressed to his disciples, the "Laudes Creaturarum" or "Canticle of the Sun", and some lesser praises, an Office of the Passion compiled for his own use, and few other orisons which show us Francis even as Celano saw him, "not so much a man's praying as prayer itself". In addition to the saint's writings the sources of the history of Francis include a number of early papal bulls and some other diplomatic documents, as they are called, bearing upon his life and work. Inte alla helgonets skrifter har kommit till oss, och inte ett fåtal av dessa som tidigare tillskrivits honom är nu med större sannolikhet tillskrivas andra. De bevarade och autentiska Opuscula av Francis omfattar, förutom regeln om Friars Minor och några fragment av andra SERAFISK lagstiftning, flera brev, varav en riktar sig "till alla de kristna som bor i hela världen", en serie andliga råd till hans lärjungar, "Laudes creaturum" eller "Canticle of the Sun", och några mindre lovord, en byrå Passion sammanställts för eget bruk, och några andra orisons som visar oss Francis ens Celano såg honom, "inte så mycket en människas bön som bön själv". Utöver helgonets skrifter källorna till historien Francis innehålla ett antal tidiga påvliga tjurar och några andra diplomatiska dokument, som de kallas, med inriktning på hans liv och arbete. Then come the biographies properly so called. Därefter kommer biografier egentlig mening. These include the lives written 1229-1247 by Thomas of Celano, one of Francis's followers; a joint narrative of his life compiled by Leo, Rufinus, and Angelus, intimate companions of the saint, in 1246; and the celebrated legend of St. Bonaventure, which appeared about 1263; besides a somewhat more polemic legend called the "Speculum Perfectionis", attributed to Brother Leo, the state of which is a matter of controversy. Dessa inkluderar liv skriven 1229-1247 av Thomas av Celano, en av Francis anhängare, en gemensam berättelse om sitt liv som sammanställts av Leo, Rufinus och Angelus, intima följeslagare helgonet, år 1246, och den berömda legenden om St Bonaventure , som kom omkring 1263, förutom en något mer polemik legend kallas "Speculum Perfectionis", tillskriven Brother Leo, den stat som är en kontroversiell fråga. There are also several important thirteenth-century chronicles of the order, like those of Jordan, Eccleston, and Bernard of Besse, and not a few later works, such as the "Chronica XXIV. Generalium" and the "Liber de Conformitate", which are in some sort a continuation of them. Det finns också flera viktiga trettonde-talet krönikor av ordning, som om Jordanien, Eccleston, och Bernard av Besse, och inte några senare verk, såsom "Chronica XXIV. Generalium" och "Liber de Conformitate", som är i någon slags en fortsättning av dem. It is upon these works that all the later biographies of Francis's life are based. Det är på dessa verk att alla senare biografier Francis liv bygger på.

Recent years have witnessed a truly remarkable upgrowth of interest in the life and work of St. Francis, more especially among non-Catholics, and Assisi has become in consequence the goal of a new race of pilgrims. De senaste åren har det skett en otrolig upgrowth av intresse i livet och arbetet i St Francis, framför allt bland icke-katoliker, och Assisi har blivit till följd målet med en ny ras av pilgrimer. This interest, for the most part literary and academic, is centered mainly in the study of the primitive documents relating to the saint's history and the beginnings of the Franciscan Order. Detta intresse, för det mesta litterära och akademiska, centreras främst i studiet av primitiva handlingar rörande helgonets historia och början av Franciscan Order. Although inaugurated some years earlier, this movement received its greatest impulse from the publication in 1894 of Paul Sabatier's "Vie de S. François", a work which was almost simultaneously crowned by the French Academy and place upon the Index. Även invigdes för några år sedan fick denna rörelse sin största impuls från publiceringen 1894 av Paul Sabatier's "Vie de S. François, ett arbete som kröntes nästan samtidigt av Franska akademien och placera på Index. In spite of the author's entire lack of sympathy with the saint's religious standpoint, his biography of Francis bespeaks vast erudition, deep research, and rare critical insight, and it has opened up a new era in the study of Franciscan resources. Trots författarens hela brist på sympati med helgonets religiös synvinkel, vittnar hans biografi av Francis stora lärdom, djup forskning och sällsynt viktiga information, och det har öppnat en ny era i studiet av Franciscan resurser. To further this study an International Society of Franciscan Studies was founded at Assisi in 1902, the aim of which is to collect a complete library of works on Franciscan history and to compile a catalogue of scattered Franciscan manuscripts; several periodicals, devoted to Franciscan documents and discussions exclusively, have moreover been established in different countries. För att ytterligare denna studie en International Society of Franciscan Studies grundades i Assisi 1902, vars syfte är att samla ett komplett bibliotek med verk på Franciscan historia och att sammanställa en katalog över spridda Franciscan manuskript och flera tidskrifter, ägnas Franciscan handlingar och diskussioner uteslutande, har dessutom varit etablerade i olika länder. Although a large literature has grown up around the figure of the Poverello within a short time, nothing new of essential value has been added to what was already known of the saint. Även om en stor litteratur har vuxit upp kring den siffra på Poverello inom en kort tid, nya viktiga värde ingenting har lagts till det som var känt redan av helgon. The energetic research work of recent years has resulted in the recovery of several important early texts, and has called forth many really fine critical studies dealing with the sources, but the most welcome feature of the modern interest in Franciscan origins has been the careful re-editing and translating of Francis's own writings and of nearly all the contemporary manuscript authorities bearing on his life. Det energiska forskningsarbete de senaste åren har resulterat i återvinningen av flera viktiga tidiga texter, och har framkallat många riktigt fina kritiska studier om källorna, men mycket välkommet inslag i den moderna intresset för Franciscan ursprung har varit en noggrann - redigering och översättning av Francis egna texter och i nästan alla samtida manuskript myndigheterna betydelse för hans liv. Not a few of the controverted questions connected therewith are of considerable import, even to those not especially students of the Franciscan legend, but they could not be made intelligible within the limits of the present article. Inte så få av de controverted frågor knutna till detta är av stor import, även för de som inte särskilt studenter från Franciscan legend, men de kunde inte göras begriplig inom ramen för denna artikel. It must suffice, moreover, to indicate only some of the chief works on the life of St. Francis. Det får räcka, dessutom, att ange endast några av de viktigaste verk på Life of St Francis.

The writings of St. Francis have been published in "Opuscula SP Francisci Assisiensis" (Quaracchi, 1904); Böhmer, "Analekten zur Geschichte des Franciscus von Assisi" (Tübingen, 1904); U. d'Alençon, "Les Opuscules de S. François d' Assise" (Paris, 1905); Robinson, "The Writings of St. Francis of Assisi" (Philadelphia, 1906). Skrifter St Francis har publicerats i "Opuscula SP Francisci Assisiensis" (Quaracchi, 1904), Böhmer, "Analekten zur Geschichte des Franciscus von Assisi" (Tübingen, 1904), U. Alençon, "Les Opuscules de S . François d 'Assise "(Paris, 1905), Robinson," The Writings of St Francis of Assisi "(Philadelphia, 1906).

Publication information Written by Paschal Robinson. The Catholic Encyclopedia, Volume VI. Publikation information Skrivet av Paschalis Robinson. The Catholic Encyclopedia, Volume VI. Published 1909. År 1909. New York: Robert Appleton Company. New York: Robert Appleton Company. Nihil Obstat, September 1, 1909. Nihil Obstat, September 1, 1909. Remy Lafort, Censor. Remy Lafort, censurerar. Imprimatur. Imprimatur. +John M. + John M. Farley, Archbishop of New York Farley, ärkebiskop av New York


Franciscan Order FRANCISKANORDEN

Catholic Information Katolsk information

A term commonly used to designate the members of the various foundations of religious, whether men or women, professing to observe the Rule of St. Francis of Assisi in some one of its several forms. En term som vanligen används för att utse ledamöter i olika grunderna för religiösa, vare sig män eller kvinnor, som påstår sig följa regeln: t Franciskus av Assisi i någon av dess olika former. The aim of the present article is to indicate briefly the origin and relationship of these different foundations. Syftet med denna artikel är att ange kortfattat ursprung och förhållandet mellan dessa olika stiftelser.

ORIGIN OF THE THREE ORDERS URSPRUNG tre beställningar

It is customary to say that St. Francis founded three orders, as we read in the Office for 4 October: Man brukar säga att Franciskus grundade tre beställningar, som vi läser i Office för 4 oktober:

Tres ordines hic ordinat: primumque Fratrum nominat Minorum: pauperumque fit Dominarum medius: sed Poenitentium tertius sexum capit utrumque. Tres ordines hic ordinat: primumque Fratrum nominat Minorum: pauperumque fit Dominarum medius: sed Poenitentium Tertius sexum capit utrumque. (Brev. Rom. Serap., in Solem. SP Fran., ant. 3, ad Laudes) (Brev. Rom. Serap., I Solem. SP Fran., Ant. 3, ad Laudes)

These three orders -- the Friars Minor, the Poor Ladies or Clares, and the Brothers and Sisters of Penance -- are generally referred to as the First, Second, and Third Orders of St. Francis. Dessa tre order - de Friars Minor, fattiga Ladies eller Clares samt Brothers and Sisters botens - är allmänt som den första, andra och tredje Order of St Francis.

First Order Första order

The existence of the Friars Minor or first order properly dates from 1209, in which year St. Francis obtained from Innocent III an unwritten approbation of the simple rule he had composed for the guidance of his first companions. Förekomsten av Friars Minor eller första order datum ordentligt från 1209, vilket år St Francis från Innocentius III en oskriven gillande av den enkla regeln att han hade komponerat för ledning av hans första följeslagare. This rule has not come down to us in its original form; it was subsequently rewritten by the saint and solemnly confirmed by Honorius III, 29 Nov., 1223 (Litt. "Solet Annuere"). Denna regel har inte kommit till oss i sin ursprungliga form, det skrevs därefter av den helige och högtidligt bekräftas av Honorius III, 29 november 1223 (Litt. "Solet Annuere"). This second rule, as it is usually called, of the Friars Minor is the one at present professed throughout the whole First Order of St. Francis (see RULE OF SAINT FRANCIS). Denna andra regeln, som det brukar kallas, av Friars Minor är en närvarande bekände hela första Order of St Francis (se artikel i Saint Francis).

Second Order Second order

The foundation of the Poor Ladies or second order may be said to have been laid in 1212. Grunden för de fattigas Ladies eller andra ordningen kan sägas ha lagts under 1212. In that year St. Clare who had besought St. Francis to be allowed to embrace the new manner of life he had instituted, was established by him at St. Damian's near Assisi, together with several other pious maidens who had joined her. Under det året St Clare som hade bad Franciskus att få utnyttja det nya sättet att livet han hade väckt, grundades av honom på St Damian's nära Assisi, tillsammans med flera andra fromma jungfrur som gått henne. It is erroneous to suppose that St. Francis ever drew up a formal rule for these Poor ladies and no mention of such a document is found in any of the early authorities. Det är felaktigt att tro att St Francis någonsin upprättat en formell regel för dessa stackars damer och inte heller ett sådant dokument finns i någon av de tidiga myndigheterna. The rule imposed upon the Poor Ladies at St. Damian's about 1219 by Cardinal Ugolino, afterwards Gregory IX, was recast by St. Clare towards the end of her life, with the assistance of Cardinal Rinaldo, afterwards Alexander IV, and in this revised form was approved by Innocent IV, 9 Aug., 1253 (Litt. "Solet Annuere"). Regeln har ålagts Dålig Ladies på St Damian's about 1219 av kardinal Ugolino efteråt Gregorius IX, omarbetades av St Clare mot slutet av sitt liv, med hjälp av kardinal Rinaldo, efteråt Alexander IV, och i reviderad form godkändes av Innocentius IV, 9 augusti, 1253 (Litt. "Solet Annuere"). (See POOR CLARES). (Se DÅLIG Clares).

Third Order Tredjeorden

Tradition assigns the year 1221 as the date of the foundation of the Brothers and Sisters of Penance, now known as tertiaries. Tradition tilldelar år 1221 som datum för grundandet av Brothers and Sisters botens, numera känd som Tertiarer. This third order was devised by St. Denna tredje syfte utformades av St Francis as a sort of middle state between the cloister and the world for those who, wishing to follow in the saint's footsteps, were debarred by marriage or other ties from entering either the first or second order. Francis som en sorts mitt tillstånd mellan klostret och världen för dem som vill följa i Saint fotspår, var förhindrad genom äktenskap eller andra band från att gå in antingen första eller andra ordningen. There has been some difference of opinion as to how far the saint composed a rule for these tertiaries. Det har varit några meningsskiljaktigheter om hur långt helgonet komponerat en regel för dessa Tertiarer. It is generally admitted, however, that the rule approved by Nicholas IV, 18 Aug., 1289 (Litt. "Supra Montem") does not represent the original rule of the third order. Det är allmänt erkänt, dock att bestämmelsen godkänts av Nicholas IV, 18 augusti 1289 (Litt. "Supra Montem") inte utgör den ursprungliga regeln om tredje ordning.

Some recent writers have tried to show that the third order, as we now call it, was really the starting point of the whole Franciscan Order. Några nya författare har försökt visa att den tredje ordningen, som vi nu kallar det, var egentligen utgångspunkten för hela Franciscan Order. They assert that the Second and Third Orders of St. Francis were not added to the First, but that the three branches, the Friars Minor, Poor ladies, and Brother and Sisters of Penance, grew out of the lay confraternity of penance which was St. Francis's first and original intention, and were separated from it into different groups by Cardinal Ugolino, the protector of the order, during St. Francis's absence in the East (1219-21). De hävdar att den andra och tredje Order of St Francis inte har lagts till den första, men att de tre grenarna växte Friars Minor, Stackars mina damer och syskonen botens, från låg brödraskap till botgöring som St . Francis första och ursprungliga intention, och skildes från det i olika grupper av kardinal Ugolino, beskyddare av beslutet, under St Francis frånvaro i Öst (1219-21). This interesting, if somewhat arbitrary, theory is not without importance for the early history of all three orders, but it is not yet sufficiently proven to preclude the more usual account given above, according to which the Franciscan Order developed into three distinct branches, namely, the first, second, and third orders, by process of addition and not by process of division, and this is still the view generally received. Denna intressanta, om än något godtyckligt, är teorin inte utan betydelse för den tidiga historia för alla tre beställningar, men det är ännu inte tillräckligt bevis för att hindra den mer vanliga konto som anges ovan, enligt vilken FRANCISKANORDEN utvecklats till tre olika grenar, nämligen , den första, andra och tredje order, genom processen Dessutom, och inte genom processen av splittring, och detta är ändå utsikten allmänhet emot.

PRESENT ORGANIZATION OF THE THREE ORDERS Nuvarande organisation av tre beslut

First Order Första order

Coming next to the present organization of the Franciscan Order, the Friars Minor, or first order, now comprises three separate bodies, namely: the Friars Minor properly so called, or parent stem, founded, as has been said in 1209; the Friars Minor Conventuals, and the Friars Minor Capuchins, both of which grew out of the parent stem, and were constituted independent orders in 1517 and 1619 respectively. Coming bredvid den nuvarande organisationen av Franciscan Order, omfattar Friars Minor, eller första ordningens, nu tre separata organ, nämligen: den Friars Minor egentlig mening, eller förälder stam, grundad på och som har sagts i 1209; den Friars Minor Conventuals, och Friars Minor Capuchins, som båda växte ur moderbolaget stammen och var utgjorde självständiga beslut i 1517 och 1619 respektive.

All three orders profess the rule of the Friars Minor approved by Honorius III in 1223, but each one has its particular constitutions and its own minister general. Alla tre order bekänna den regel om Friars Minor godkänts av Honorius III 1223, men var och en har sina särskilda grundlagar och sin egen minister allmänhet. The various lesser foundations of Franciscan friars following the rule of the first order, which once enjoyed a separate or quasi-separate existence, are now either extinct, like the Clareni, Coletani, and Celestines, or have become amalgamated with the Friars Minor, as in the case of the Observants, Reformati, Recollects, Alcantarines, etc. (On all these lesser foundations, now extinct, see FRIARS MINOR) De olika mindre grundvalar franciskanska munkar efter regeln av första ordningen, som en gång hade en separat eller nästan eget liv, nu är antingen utrotade, liksom Clareni, Coletani och Celestines, eller har blivit samman med Friars Minor, som i fråga om Observants, Reformati, erinrar sig, Alcantarines, etc. (I alla dessa mindre stiftelser, nu utdöda, se friars minor)

Second Order Second order

As regards the Second Order, of Poor ladies, now commonly called Poor Clares, this order includes all the different monasteries of cloistered nuns professing the Rule of St. Clare approved by Innocent IV in 1253, whether they observe the same in all its original strictness or according to the dispensations granted by Urban IV, 18 Oct., 1263 (Litt. "Beata Clara") or the constitutions drawn up by St. När det gäller andra ordningen, av dålig damer, som nu kallas Poor Clares, denna beställning omfattar alla de olika klostren i instängd nunnor bekänna the rule of St Clare godkänts av Innocentius IV år 1253, om de följer samma i alla dess ursprungliga stränghet eller enligt de dispenser som beviljas av Urban IV, 18 oktober 1263 (Litt. "Beata Clara") eller grundlagar som utarbetats av St Colette (d. 1447) and approved by Pius II, 18 March, 1458 (Litt. "Etsi"). The Sisters of the Annunciation and the Conceptionists are in some sense offshoots of the second order, but they now follow different rules from that of the Poor Ladies. Colette (d. 1447) och som godkänts av Pius II, 18 mars, 1458 (Litt. "Etsi"). The Sisters of bebådelsen och Conceptionists i viss mån är utlöpare av andra ordningen, men nu följer andra regler än att De fattigas Ladies.

Third Order Tredjeorden

In connection with the Brothers and Sisters of Penance or Third order of St. Francis, it is necessary to distinguish between the third order secular and the third order regular. I samband med Brothers and Sisters botens eller Tredje ordningens of St Francis, det är nödvändigt att skilja mellan det tredje så sekulariserat och den tredje vanlig ordning.

Secular. Sekulära. The third order secular was founded, as we have seen, by St. Francis about 1221 and embraces devout persons of both sexes living in the world and following a rule of life approved by Nicholas IV in 1289, and modified by Leo XIII, 30 May, 1883 (Constit. "Misericors"). Den tredje för världsliga grundades, som vi sett, av St Francis omkring 1221 och omfattar fromma personer av båda könen som lever i världen och efter en lefnadsregel godkänts av Nicholas IV år 1289, och ändras av Leo XIII, 30 maj , 1883 (Constit. "Misericors"). It includes not only members who form part of logical fraternities, but also isolated tertiaries, hermits, pilgrims, etc. Det omfattar inte bara medlemmar som ingår i logisk studentföreningar, men även enstaka Tertiarer, eremiter, pilgrimer, etc.

Regular. Regelbundet. The early history of the third order regular is uncertain and is susceptible of controversy. Den tidiga historia tredje för regelbundna är osäker och är mottagliga för kontroverser. Some attribute its foundation to St. Elizabeth of Hungary in 1228, others to Blessed Angelina of Marsciano in 1395. Vissa attribut dess grundande till St Elizabeth i Ungern år 1228, andra till Saliga Angelina Marsciano under 1395. The latter is said to have established at Foligno the first Franciscan monastery of enclosed tertiary nuns in Italy. Den senare sägs ha fastställts på Foligno första franciskanerkloster slutna tertiär nunnor i Italien. It is certain that early in the fifteenth century tertiary communities of men and women existed in different parts of Europe and that the Italian friars of the third order regular were recognized as a mendicant order by the Holy See. Det är klart att i början av femtonde samhällen talet eftergymnasial män och kvinnor fanns i olika delar av Europa och att de italienska munkarna i det tredje ordinera regelbundna erkändes som en tiggare beställning av Heliga stolen. Since about 1458 the latter body has been governed by own minister general and its members take solemn vows. Sedan omkring 1458 det sistnämnda organet har styrts av egen minister allmänhet och dess medlemmar tar högtidliga löften.

New Foundations. Nya stiftelser. In addition to this third order regular, properly so called, and quite independently of it, a very large number of Franciscan tertiary congregations -- both of men and women -- have been founded, more especially since the beginning of the ninteenth century. Utöver detta tredje ordinera regelbundna, i egentlig mening, och helt oberoende av det, ett mycket stort antal Franciscan tertiära församlingar - både män och kvinnor - har bildats, framför allt sedan början av artonhundratalet. These new foundations have taken as a basis of their institutes a special rule for members of the third order living in community approved by Leo X. 20 Jan., 1521 (Bull "Inter"). Dessa nya stiftelser har tagit som en grund för sina institutioner, en särskild regel för medlemmarna i tredje ordning som lever i samhället som godkänts av Leo X 20 januari 1521 (Bull "Inter"). Although this rule is a greatly modified by their particular constitution which, for the rest, differ widely according to the end of each foundation. Även denna regel är en mycket ändrats av sin särskilda författning, som för övrigt varierar kraftigt beroende på i slutet av varje stiftelse. These various congregations of regular tertiaries are either autonomous or under episcopal jurisdiction, and for the most part they are Franciscan in name only, not a few of them having abandoned the habit and even the traditional cord of the order. Dessa olika församlingar regelbundet Tertiarer antingen självständigt eller under biskops jurisdiktion, och för det mesta de franciskanska bara till namnet, inte ett fåtal av dem har övergivit vanan och även den traditionella ur ordern.

Publication information Written by Paschal Robinson. Publikation information Skrivet av Paschalis Robinson. Transcribed by Beth Ste-Marie. The Catholic Encyclopedia, Volume VI. Kopierat av Beth Ste-Marie. The Catholic Encyclopedia, Volume VI. Published 1909. År 1909. New York: Robert Appleton Company. New York: Robert Appleton Company. Nihil Obstat, September 1, 1909. Nihil Obstat, September 1, 1909. Remy Lafort, Censor. Remy Lafort, censurerar. Imprimatur. Imprimatur. +John M. + John M. Farley, Archbishop of New York Farley, ärkebiskop av New York

Bibliography Bibliografi

For the vexed question of the origin and evolution of the third orders, see MÜLLER, Die Anfange des Minoritenordens und der Bussbruderschaften (Freiburg, 1885), 33 sqq; EHRLE in Zeitschr, jk Theol., XI, 743 sqq; MANDONNET, Les regles et le gouvernement de l Ordo de Paeniltentia au XIII siccle in Opuscules de critique historique, vol. För den kniviga frågan om ursprunget och utvecklingen av den tredje order, se MÜLLER, Die Anfange des Minoritenordens und der Bussbruderschaften (Freiburg, 1885), 33 ff; EHRLE i Zeitschr, JK Theol., XI, 743 ff, MANDONNET, Les règles et le gouvernement de l Ordo de Paeniltentia au XIII siccle i Opuscules de critique historique, vol. l. l. fasc. fasc. IV (Paris, 1902); LEMMENS in Rom. Quartalschrift, XVI, 93 sqq; VAN ORTROY in Analecta Bollandiana, XVIII, 294 sqq. XXIV, 415 sqq; D'ALENCON in Etudes Franciscaines, II, 646 sq; GOETZ in Zeitschrift for Kirchengeschichte, XXIII, 97-107. IV (Paris, 1902); Lemmens i Rom. Quartalschrift, XVI, 93 ff, van ORTROY i Analecta Bollandiana, XVIII, 294 ff. XXIV, 415 ff, D'ALENCON i Etudes Franciscaines, II, 646 kvm, Götz i Zeitschrift för Kirchengeschichte, XXIII, 97-107. The rules of the three orders are printed in Seraphicae Legislationis Textus originates (Quaracchi, 1897). Reglerna för de tre beställningarna är tryckta i Seraphicae Legislationis Spindelväv ursprung (Quaracchi, 1897). A general conspectus of the Franciscan Order and its various branches is given in HOLZ-APPEL, Manuale, Historia, OFM (Freiburg, 1909); HEIM-BUCHER, Die Orden und Kongregationen (Paderborn, 1907); II, 307-533; also PATREM, Tableau synoptique de tout l Ordre Seraphique (Paris, 1879): and CUSACK, St. Francis and the Franciscans (New York, 1867). En allmän Conspectus av Franciscan Order och dess olika branscher ges i HOLZ-appel, Manuale, Historia, OFM (Freiburg, 1909); HEIM-Bucher, Die Orden und Kongregationen (Paderborn, 1907), II, 307-533, också Patrem, Tableau synoptique de tout l Ordre Seraphique (Paris, 1879): och Cusack, St Francis och franciskanerna (New York, 1867).


Order of Friars Minor Ordning Friars Minor

Catholic Information Katolsk information

(Also known as class=qxt>This subject presentation in the original English language Denna fråga presenteras i den ursprungliga engelska språket


Send an e-mail question or comment to us: E-mailSkicka ett e-mail eller kommentar till oss: E-post

The main BELIEVE web-page (and the index to subjects) is at De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är