Mishnah Mishna

General Information Allmän information

Mishnah, a Hebrew term meaning "repetition" or "study," is the name given to the oldest postbiblical codification of Jewish Oral Law. Mishna, en hebreisk term som betyder "repetition" eller "studien" är namnet på den äldsta postbiblical kodifiering av judiska muntliga lagen. Together with the Gemara (later commentaries on the Mishnah itself), it forms the Talmud. Tillsammans med Gemara (senare kommentarerna till Mishnah själv) bildar det Talmud.

Between 400 BC and the beginning of the Christian Era, the biblical laws (see Torah) were intensively studied, applied to new situations, and supplemented by traditions of popular observance and by precedents established by prominent leaders. This material, long transmitted by word of mouth and known as the Oral Torah, defined the meaning of biblical laws. Mellan 400 f.Kr. och början av vår tideräkning, de bibliska lagarna (se Torah) har studerats intensivt, tillämpas på nya situationer, och kompletterades med traditioner populära efterlevnad och genom tidigare fastställts av framstående ledare. Detta material, lång överförs av ord mun och som kallas den muntliga Torah, definierade enligt bibliska lagar. After the fall of Jerusalem and the destruction of the Temple in 70 AD, the Jewish scholars and teachers called tannaim continued to elaborate and systematize the Oral Torah. Efter Jerusalems fall och förstörelsen av Templet år 70 e.Kr., den judiska forskare och lärare kallade tannaim fortsatt att utveckla och systematisera den muntliga Torah. About 200 AD, Rabbi Judah Ha - Nasi promulgated a collection of the most reliable traditions. Omkring 200 e.Kr., Rabbi Judah Ha - Nasi utfärdade en samling av de mest tillförlitliga traditioner. This work, the Mishnah, became the official text out of which further Jewish legal development occurred. Detta arbete, Mishna, blev den officiella texten ur vilket ytterligare judiska rättslig utveckling skett.

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
The Mishnah consists of 6 orders (sedarim): Mishna består av 6 beställningar (sedarim):

These sections are divided into 63 treatises. Dessa avsnitt är indelade i 63 avhandlingar. The Mishnah includes some nonlegal material, notably the Pirke Avot ("Chapters of the Fathers"), a collection of wise sayings that forms the final treatise of the Neziqin. Mishna innehåller några nonlegal material, framför allt Pirke Avot (kapitel av fäderna "), en samling kloka uttalanden som utgör den slutliga avhandling av Neziqin.

The rabbis cited in the Mishnah were regarded as more authoritative than those of succeeding generations, and they produced several other compilations of law and lore. Rabbinerna citeras i Mishna betraktades som mer auktoritativ än efterföljande generationer, och de tillverkade flera andra sammanställningar av lagen och Lore.

Bernard J Bamberger Bernard J Bamberger

Bibliography: Bibliografi
TR Herford, The Ethics of the Talmud: Sayings of the Fathers (1962); The Mishnah (1931); HL Strack, Introduction to the Talmud and Midrash (1931); J Weingreen, From Bible to Mishna: The Continuity of Tradition (1976). TR Herford, The Ethics of Talmud: ordspråk av fäderna (1962), Mishna (1931), HL Strack, Introduktion till Talmud och Midrash (1931), J Weingreen, Från Bibeln till Mishna: Kontinuiteten i Tradition (1976 ).


Mishnah Mishna

General Information Allmän information

The Mishnah, the first part of the Talmud, is a codification of the oral law of the Old Testament and of the political and civil laws of the Jews. Mishna, den första delen i Talmud, är en kodifiering av den muntliga lagen i det Gamla Testamentet och av de politiska och civila lagar judarna. It was compiled and edited (orally) in the last quarter of the 2nd century AD or the first quarter of the 3rd century by Rabbi Judah (circa 135-c. 220), known as ha-Kadosh (Hebrew, "the Saint") or ha-Nasi (Hebrew, "the Prince" or "the Patriarch"), but generally known to devout Jews simply as "Rabbi." Det var sammanställt och redigerat (muntligt) under det sista kvartalet av den 2: a århundradet och första kvartalet i 3: e århundradet av Rabbi Judah (ca. 135-c. 220), så kallade HA-Kadosh (hebreiska, "den helige") eller ha-Nasi (hebreiska, "The Prince" eller "patriarken"), men i allmänhet känner till fromma judar bara som "rabbi". He was the patriarch of Palestinian Jewry and grandson of Gamaliel of Jabneh. Han var patriarken av palestinska judendomen och sonson till Gamaliel i Jabneh. In this final redaction, the Mishnah represents several centuries of evolution. I denna sista bortredigeringsverktyg utgör Mishna flera århundraden av evolution. Among the various earlier collections, the earliest was that of the pupils of Shammai and of Hillel, an ancestor of Rabbi Judah. Bland de olika tidigare samlingar, var den tidigaste att elever i Shammai och Hillel, en förfader till Rabbi Juda. The Mishnah is written in Hebrew, but it contains a great number of Aramaic and Greek words. Mishna är skriven på hebreiska, men det innehåller ett stort antal arameiska och grekiska ord. It is divided into six orders, each subdivided into treatises and chapters. Det är uppdelat i sex beställningar, tur är uppdelade i avhandlingar och kapitel.

The Mishnah presents only a codification of laws; it is followed by the Gemara, or second part of the Talmud, consisting of an elaborate commentary on the Mishnah. Mishna presenterar endast en kodifiering av lagar, följd av Gemara, eller andra delen i Talmud, som består av en genomarbetad kommentarer till Mishna.

Saul Lieberman Saul Lieberman


Mishnah Mishna

Jewish Viewpoint Information Jewish Viewpoint Information

A noun formed from the verb "shanah," which has the same meaning as the Aramaic "matnita," derived from "teni" or "tena." Ett substantiv som bildats av verbet "shanah" som har samma betydelse som det arameiska "matnita, kommer från" teni "eller" Tena. " The verb "shanah," which originally meant "to repeat," acquired in post-Biblical Hebrew the special force of "to teach" and "to learn" that which was not transmitted in writing but only orally; the development of connotation being due to the fact that the retention of teachings handed down by word of mouth was possible only by frequent recitation. Verbet "shanah", som ursprungligen betydde "att upprepa," förvärvas efter Bibelns hebreiska den särskilda kraft "att undervisa" och "lära sig" det som överlämnades inte skriftligt, utan bara muntligt, utveckling av konnotationer berodde det faktum att lagring av läror som avkunnats muntligen var möjlig endast genom täta recitation.

"Mishnah," the derivative of the verb "shanah," means therefore: (1) "instruction," the teaching and learning of the tradition, the word being used in this sense in Ab. "Mishna" derivatan av verbet "shanah," betyder alltså: (1) "instruktion" undervisning och inlärning av tradition, det ord som används i denna mening i Ab. iii. III. 7, 8; and (2) in a concrete sense, the content of that instruction, the traditional doctrine as it was developed down to the beginning of the third century of the common era. 7, 8, och (2) på ett konkret sätt, innehållet i denna instruktion, den gängse principen som utvecklades ner till början av det tredje århundradet av vår tideräkning. "Mishnah" is frequently used, therefore, to designate the law which was transmitted orally, in contrast to "Miḳra," the law which is written and read (eg, BM 33a; Ber. 5a; Ḥag. 14a; 'Er. 54b; Ḳid. 30a; Yer. Hor. iii. 48c; Pes. iv. 130d; Num. R. xiii.; and many other passages); and the term includes also the halakic midrashim, as well as the Tosefta or explanatory additions to the Mishnah (Ḳid. 49b; see Baraita). "Mishna" används ofta, därför, att välja den lag som överlämnades muntligt, i motsats till "Mikra", den lag som skrivs och läses (t.ex. BM 33a, Ber. 5a, Hag. 14a, "Er. 54b , Kid. 30a, Yer. Hor. iii. 48c, Pes. iv. 130d, Num. R. xiii. och många andra ställen), och begreppet omfattar också halakic midrashim, liksom Tosefta eller förklarande tillägg till Mishna (Ḳid. 49b, se Baraita). In this wider sense the word was known to the Church Fathers, who, however, regarded it as the feminine form of "mishneh," analogous to "miḳneh" and "miḳnah," and supposed that it signified "second teaching" (comp. "'Aruk," sv ), translating it by δευτέρωσις (see the passages in Schürer, "Gesch." 3d ed., i. 113). I denna bemärkelse ordet var känt att kyrkofäderna, som ansåg dock att det är den feminina formen av "Mishné," motsvarande "miḳneh" och "miḳnah", och antar att det betydde "andra teaching" (rum 'Aruk, "sv), översätta det med δευτέρωσις (se avsnitt i Schürer," Gesch. "3d ed., I. 113).

The Name. Namnet.

The term "mishnah" connotes also (3) the sum and substance of the teachings of a single tanna (eg, Giṭ. 67a; Yeb. 49b, 50a: "mishnat R. Eliezer b. Ya'aḳob" = "the teachings of R. Eliezer b. Jacob"; comp. Rashi ad loc.); or it may mean (4) the view of a tanna in regard to some one matter (eg, Men. 18a: "mishnat R. Eliezer" = "the view of R. Eliezer," and the expressions "mishnah rishonah" = "the earlier view," and "mishnah aḥaronah" = "the later view," Ḥag. 2a; Ket. v. 29d; M. Ḳ. iii. 83b). Termen "Mishna" connotes också (3) summan och innehållet i undervisningen av ett enda Tanna (t.ex. Git. 67a, Yeb. 49b, 50a: "mishnat R. Eliezer B. Ya'aḳob" = "lära R. Eliezer b. Jacob ", comp. Rashi annons loc.), eller det kan innebära (4) synen på en Tanna när det gäller vissa ett material (t.ex. män. 18a:" mishnat R. Eliezer "=" de bakgrund av R. Eliezer, "och uttrycken" Mishna rishonah "=" den tidigare uppfattning "och" Mishna aḥaronah "=" senare visa, "Hag. 2a, Ket. v. 29d, M. K. iii. 83b ). It may furthermore denote (5) a single tenet (eg, BM 33b; Hor. 13b; B. Ḳ. 94b; Shab. 123b), being in this sense parallel to the expression Halakah (on the difference between the two see Frankel, "Hodegetica in Mischnam," p. 8). Det kan vidare beteckna (5) en enda grundsats (t.ex. BM 33b, Hor. 13b, B. K. 94b, Shab. 123b), som i denna mening parallellt med uttrycket Halakah (på skillnaden mellan de två se Frankel, "Hodegetica i Mischnam" s. 8). It is used also for (6) any collection of such tenets, being thus applied to the great Mishnaic collections ("Mishnayot Gedolot") of R. Akiba, R. Ḥiyya, R. Hoshaiah, and Bar Ḳappara, in Lam. Det används också för (6) varje samling av sådana lärosatser, är således tillämplig på den stora Mishnaic samlingar ( "Mishnayot Gedolot") av R. Akiba, R. Hiyya, R. Hoshaiah och Bar Ḳappara, i Lam. R., Introduction, and in Cant. R., Inledning, och i Cant. R. viii. R. viii. 2 (comp. Yer. Hor. iii. 48c; Eccl. R. ii.). 2 (rum Yer. Hor. Iii. 48c, Pred. R. II.).

Finally the name "Mishnah" is applied particularly to (7) the collection of halakot made by R. Judah ha-Nasi I. (generally called "Rabbi"), which constitutes the basis of the Talmud, and which, with many additions and changes, has been transmitted to the present time. Slutligen namnet "Mishna" är främst gällde (7) insamling av halakot gjort av R. Judah ha-Nasi I. (allmänt kallad "Rabbi"), som utgör grunden i Talmud, och som med många tillägg och förändringar, har överförts till nutid. In Palestine this collection was called also "Halakot," as in Yer. Palestina samlingen kallades också "Halakot," som i Yer. Hor. Hor. iii. III. 48c; Ber. 48c; Ber. i. i. 53c; Lev. 53c, Lev. R. iii. R. iii. (comp. Frankel, lcp 8). (rum Frankel, LCP 8). The designation "Talmud" is likewise applied to R. Judah ha-Nasi's Mishnah (Yer. Shab. v. 1, 7b; Beẓah ii. 1, 61b; Yeb. viii. 9a; comp. also Frankel, lcp 285; OH Schorr in "He-Ḥaluẓ," 1866, p. 42; A. Krochmal in the introduction to "Yerushalayim ha-Benuyah," p. 6; Oppenheim, "Zur Gesch. der Mischna," p. 244). The "Mishnah of R. Judah," however, is not to be regarded as a literary product of the third century, nor R. Judah as its author. It is, on the contrary, a collection which includes almost the entire material of the oral doctrine as developed from the period of the earliest halakic exegesis down to that of the fixed and crystallized halakot of the early third century. Beteckningen "Talmud" är även gäller för R. Juda ha-Nasi's Mishna (Yer. Shab. V. 1, 7b, Beẓah II. 1, 61b, Yeb. Viii. 9a, comp. Också Frankel, LCP 285; OH Schorr i "He-Ḥaluẓ, 1866", s. 42, A. Krochmal i inledningen till "Yerushalayim ha-Benuyah" s. 6, Oppenheim, "Zur Gesch. der Mischna" s. 244). Den "Mishna av R. Juda, "dock inte betraktas som en litterär produkt av det tredje århundradet, eller R. Juda som dess upphovsman. Det är tvärtom en samling som omfattar nästan hela materialet i munnen såsom den har utvecklats från den tid de tidigaste halakic exegetik ner till att den fasta och kristalliserad halakot i början av tredje århundradet. Judah ha-Nasi, who was the redactor of this work, included in his compilation the largest and most important portion of the earlier collections that he had at hand, and fortunately preserved, for the most part without change, the traditional teachings which he took from older sources and collections; so that it is still possible to distinguish the earlier from the later portions by their form and mode of expression. Judah ha-Nasi, som var REDAKTÖR av detta arbete, i hans sammanställning största och viktigaste delen i det äldre samlingar som han hade till hands, och lyckligtvis bevarats, till största delen utan ändringar, den traditionella läror som han tog från äldre källor och samlingar, så att det fortfarande är möjligt att särskilja tidigare från senare delar av sin form och sätt att uttrycka.

Development of the Mishnah. Utveckling av Mishna.

In order to obtain a correct conception of the Mishnah, as well as of its value and importance, it is necessary to consider its relation to preceding collections of similar content as well as the general development of the oral doctrine from the earliest midrash of the Soferim down to the time when the Halakah received its final form. För att få en korrekt uppfattning om Mishna, liksom av dess värde och betydelse, är det nödvändigt att överväga dess förhållande till tidigare samlingar med liknande innehåll samt den allmänna utvecklingen av den muntliga läran från de tidigaste Midrash av Soferim ner till den tidpunkt då Halakah fick sin slutliga form.

According to a reliable tradition, contained in the Letter of Sherira Gaon (Neubauer, "MJC" p. 15) and confirmed by other sources (Hoffmann, "Die Erste Mischna," pp. 6-12), the earliest form of discussion of halakic regulations was the Midrash (see Midrash Halakah); and vestiges of such halakot may still be found in the Mishnah. Enligt en pålitlig tradition, i skrivelsen av Sherira Gaon (Neubauer, "MJC" s. 15) och bekräftas av andra källor (Hoffmann, "Die Erste Mischna," pp. 6-12), den tidigaste formen av diskussion om halakic förordningar var Midrash (se Midrash Halakah), och spår av sådana halakot kan fortfarande hittas i Mishna.

In addition to this form of the Midrash, which connects the halakic interpretation with the Scriptural passage on which it is based, the independent, definitive Halakah, apart from Scripture, was used in very early times in certain cases, and collections of such halakot were compiled (comp. Hoffmann, lcp 11, note 2). Utöver denna form av Midrash, som förbinder halakic tolkning med bibliska passagen på vilka det grundas, oberoende, användes slutgiltiga Halakah, bortsett från Skriften, i mycket lång tid i vissa fall, och samlingar av sådana halakot var sammanställts (rum Hoffmann, LCP 11, not 2). As early as the time of the Second Temple the definitive Halakah was used more frequently than the midrashic form, the change having begun, according to geonic accounts, as early as the time of Hillel and Shammai (comp. Hoffmann, lc pp. 12-14). Redan under tiden för andra templet slutgiltiga Halakah användes oftare än midrashic former som har förändringen börjat, enligt geonic konton, så tidigt som tiden för Hillel och Shammai (rum Hoffmann, lc pp. 12 -- 14). Although it can not be assumed that a collection of halakot, arranged in six orders, was undertaken when this change was made, or that Hillel himself edited a Mishnah, as Lerner has attempted to show (Berliner's "Magazin," 1886, pp. 1-20), it is probable that the material of the Mishnah first began to be collected at the time of the "Ziḳne Bet Shammai" and "Ziḳne Bet Hillel," the elder pupils of Shammai and Hillel. Även om det inte kan antas att en samling halakot, ordnade i sex beställningar, gjordes när denna förändring ägde rum, eller att Hillel själv redigerat en Mishna, som Lerner har försökt visa (Berliner's "Magazin", 1886, pp. 1 -20), är det sannolikt att materialet i Mishna först började samlas vid tiden för "Ziḳne Bet Shammai" och "Ziḳne Bet Hillel," den äldre eleverna i Shammai och Hillel. The beginnings of the present Mishnah may be found in this first mishnah collection, which in the completed text is termed "Mishnah Rishonah" (Sanh. iii. 4; 'Eduy. vii. 2; Giṭ. v. 6; Nazir vi. 1). Början av denna Mishna kan hittas i denna första Mishna samlingen, som i den färdiga texten kallas "Mishna Rishonah" (Sanh. III. 4, "Eduy. Vii. 2, Git. V. 6, Nazir vi. 1 ). A large portion of this first Mishnah is still preserved in its original form, notwithstanding the many changes to which it was subjected by the Tannaim; for many portions can be proved to have been redacted, in the form which they now bear, at the time of the schools of Shammai and Hillel, while the Temple was still standing (comp. Hoffmann, lc pp. 15-20; idem, "Bemerkungen zur Kritik der Mischna," in Berliner's "Magazin," 1881, pp. 170 et seq.). En stor del av denna första Mishna är fortfarande bevarad i sin ursprungliga form, trots de många förändringar som den utsattes av Tannaim, för många portioner kan bevisligen Redacted, i den form som de nu bär, vid tidpunkten av skolorna i Shammai och Hillel, medan templet stod kvar (rum Hoffmann, lc pp. 15-20, dito, "Bemerkungen zur Kritik der Mischna," i Berliner's "Magazin", 1881, pp. 170 ff. ).

This first collection of the Mishnah and its separation from the Midrash were intended, on the one hand, to reduce the traditional Halakah to a shorter form, and, on the other, to fix the disputed halakot as such; of these disputed halakot there were then but few. The isolation of the Halakah from the Midrash not only resulted in a shorter and more definite form, but also removed many differences then existing. Denna första insamling av Mishna och dess avskiljande från Midrash var avsedda för, å ena sidan, för att minska den traditionella Halakah en kortare form, och å den andra, fastställa den omtvistade halakot som sådan, av de omtvistade halakot fanns sedan men få. Isoleringen av Halakah från Midrash inte bara resulterat i en kortare och mer bestämd form, utan också bort många skillnader då gällande. Indeed in many cases the divergency had been merely one of form, the proof and the derivation from Scripture being differently stated for the same halakah by different teachers. Faktiskt i många fall AVVIKELSE hade bara en form, som bevis och härledning från Skriften är upptagna på annat för samma halakah av olika lärare. This earliest Mishnah was intended to afford the teachers both a norm for their decisions and a text-book for their classes and discourses, and thus to preserve the uniformity of teaching. Detta tidigaste Mishna var avsett att ge lärarna både en norm för sina beslut och en lärobok för sina klasser och diskurser, och därigenom bevara enhetligheten i undervisningen. It did not accomplish this purpose entirely, however; for when the political disorders and the fall of the Jewish state diverted attention from careful doctrinal studies, many halakot of the Mishnah were forgotten, and their wording became a subject of controversy. Det gjorde inte uppnå detta helt, dock, ty när den politiska störningar och minskningen av den judiska staten avleds uppmärksamheten från careful doktrinära studier, många halakot av Mishna glömdes, och formuleringarna blev föremål för kontroverser. Since, moreover, in addition to these differences each tanna taught the first Mishnah according to his own conception of it, the one Mishnah and the one doctrine developed into many mishnayot and many doctrines (Sanh. 88b; Soṭah 47b). Sedan dessutom, utöver dessa skillnader var Tanna lärt första Mishna enligt sin egen uppfattning av den, en Mishna och en doktrin utvecklats till många mishnayot och många läror (Sanh. 88b, Soṭah 47b). This multiplication occurred during the period of the later "Bet Hillel" and "Bet Shammai" (comp. Letterof Sherira Gaon, lc pp. 4, 9; Hoffmann, lcp 49). Detta multiplikation inträffade under den senare "Satsa Hillel" och "Bet Shammai" (rum Letterof Sherira Gaon, lc pp. 4, 9, Hoffmann, LCP 49).

The Synod of Jabneh. Synoden i Jabneh.

To avert the danger which threatened the uniformity of doctrine, the synod of Jabneh was convened (Tosef., 'Eduy. i. 1; comp. Letter of Sherira Gaon, lcp 5; Dünner, "Einiges über Ursprung und Bedeutung des Traktates Eduyot," in "Monatsschrift," 1871, pp. 37 et seq.), and under the presidency of Gamaliel II. Att avvärja faran som hotade enhetlighet i läran, sammankallades synoden i Jabneh (Tosef. "Eduy. I. 1, comp. Letter of Sherira Gaon, LCP 5; dünner," einiges Über Ursprung und Bedeutung des Traktates Eduyot, "i" Monatsschrift, 1871, pp. 37 ff.), och under ledning av Gamaliel II. and Eleazar b. Azariah it undertook to collect the ancient halakot, to examine and determine their wording, and to discuss and decide their differences; thus there arose the collection 'Eduyot (Ber. 28a). This compilation, that in its original form was much larger than the treatise that now bears its name, included all the halakot which were then known, whether controverted or not, and was in a certain sense a revision of the first Mishnah. Eleasar b. Asarja det åtog sig att samla in gamla halakot att granska och bestämma deras ordalydelse, och att diskutera och besluta över sina olikheter och därför uppstod insamlingen "Eduyot (Ber. 28a). Denna sammanställning, som i sin ursprungliga form var mycket större än den avhandling som nu bär sitt namn, skall alla halakot som var kända sedan, även controverted eller inte, och var i viss mening en genomgång av den första Mishna. Even in the present form of the treatise there are many "'eduyot" which are expressly said to have modified the earlier Mishnah; and there are many others, not so characterized, which must likewise be regarded as modifications of the Mishnah as redacted for the first time. Även i nuvarande form av avhandling finns många "" eduyot "som uttryckligen sägs ha ändrat det tidigare Mishna, och det finns många andra, inte så karaktäriseras som även skall anses utgöra ändringar av Mishna som Redacted för första gången. But neither the first Mishnah nor its revision, the 'Eduyot collection, was arranged topically or systematically. Men varken det första Mishna eller dess reviderade version, den "Eduyot insamling arrangerades lokalt eller systematiskt. It is true, a geonic responsum, which was printed in "Sha'are Teshubah," No. 187 (Leipsic, 1858) and erroneously ascribed to Sherira (comp. Harkavy, "Einleitung zu den Teschubot Hageonim," pp. x. et seq.), refers to six orders of the Mishnah said to date from the time of Hillel and Shammai, as does also the "Seder Tanna'im we-Amora'im" (ed. Luzzatto, p. 7), but this statement, which is probably based on Ḥag. Det är sant, en geonic responsum, som trycktes i "Sha'are Teshubah," Nr 187 (Leipzig, 1858) och felaktigt tillskrivs Sherira (rum Harkavy, "Einleitung zu den Teschubot Hageonim," pp. X. et seq.) hänvisar till sex order av Mishna sade till datum från och med Hillel och Shammai, liksom också "Seder Tanna'im vi-Amora'im" (red. Luzzatto, s. 7), men detta uttalande , vilket förmodligen är baserad på Hag. 14a, is untrustworthy. 14a, är opålitliga.

Divisions of Earliest Mishnah. Avdelningar tidigast Mishna.

The earliest Mishnah, however, must have been divided in some way, possibly into treatises, although such a division, if it existed, was certainly arranged formally and not topically like the present tractates and orders. De tidigaste Mishna har dock måste delats på något sätt, kanske i avhandlingar, trots att en sådan uppdelning, om den existerade, arrangerades förvisso formellt och inte lokalt som det aktuella tractates och beställningar. The several halakot were grouped together by a common introductory phrase, which served as the connecting-link, as may be inferred from various traces of this old method of grouping still to be seen in the Mishnah, especially in the last treatises of the order Mo'ed. De olika halakot fördes samman av en gemensam inledningen, som fungerade som ansluter-länken, vilket framgår av olika spår av denna gamla metoden att gruppera fortfarande att se i Mishna, särskilt under de sista verk i ordning Mo 'ed. These phrases (comp. Oppenheim, lcp 270) referred for the most part to the similarity or the contrast between two or more halakot. Dessa fraser (rum Oppenheim, LCP 270) som till största delen av likhet eller kontrasten mellan två eller flera halakot. Moreover, the name of the author or of the transmitter was often used as the connecting-link for the various halakot, as is evident from the treatise 'Eduyot in its present form (Dünner, lc pp. 62-63; A. Krochmal, in "He-Ḥaluẓ," ii. 81-82). The 'Eduyot collection, which now became the basis for the discourses delivered in the schools, was the means of preserving the uniformity of teaching; but, as the mass incorporated in it was difficult to handle, there was a growing need for a methodical arrangement. Dessutom var det namnet på författaren eller av sändaren ofta används som ansluter-länken för de olika halakot, såsom framgår av avhandling "Eduyot i sin nuvarande form (dünner, lc pp. 62-63, A. Krochmal, i "He-Ḥaluẓ," ii. 81-82). Den "Eduyot samlingen, som blev nu grunden för de diskurser som levereras i skolorna, var sättet att bevara enhetligheten i undervisningen, men som massan ingår i den var svår att hantera, det fanns ett växande behov av en metodisk arrangemang. R. Akiba, therefore, undertook a sifting of this traditional material, and made a mishnaic collection which he edited systematically by arranging the different subjects in different treatises, and perhaps also by combining the various treatises into orders. R. Akiba därför genomfört en siktning av denna traditionella material, och gjorde en mishnaic samling som han redigerade systematiskt genom att arrangera olika ämnen i olika avhandlingar, och kanske även genom att kombinera de olika avhandlingar i order. In the present Mishnah this collection is often mentioned in contradistinction to the first Mishnah (Sanh. iii. 4, and elsewhere; comp. Frankel, lcp 210; Hoffmann, lcp 38). I förevarande Mishna samlingen nämns ofta i motsats till den första Mishna (Sanh. III. 4, och annorstädes, comp. Frankel, LCP 210, Hoffmann, LCP 38).

The passage Ab. Passagen Ab. RN xviii. RN xviii. 1 indicates that Akiba arranged his Mishnah according to topics (comp. Oppenheim, lc pp. 237 et seq.); and a like inference is to be drawn from the expression "tiḳḳen" (Yer. Sheḳ. v. 1), which does not mean "to correct," as A. Krochmal supposed ("Yerushalayim ha-Benuyah," pp. 34b-35a), but "to arrange," "to redact," the same word being applied to the work of Judah ha-Nasi in the redaction of his Mishnah (Yeb. 64b). 1 anger att Akiba ordnade sin Mishna enligt teman (rum Oppenheim, lc pp. 237 ff.), Och en liknande slutsats som kan dras av uttrycket "tiḳḳen" (Yer. shek. V. 1), vilket gör inte betyder "att korrigera," som A. Krochmal tänkt ( "Yerushalayim ha-Benuyah," pp. 34b-35a), utan att "ordna", "att REDIGERA," samma ord som tillämpas på arbetet Juda ha - Nasi i bortredigeringsverktyg sin Mishna (Yeb. 64b). Similarly the term "sidder," meaning "to arrange," is applied both to Akiba's work (Tosef., Zab. i. 5) and to that of R. Judah ha-Nasi (Yer. Pes. iv. 30d), thus justifying the conclusion that Akiba's method of division and arrangement of the Mishnah was the same as that followed by Judah ha-Nasi. Likaså termen "sidder," som betyder "att ordna," tillämpas både Akiba arbete (Tosef., Zab. I. 5) och att av R. Judah ha-Nasi (Yer. Pes. Iv. 30d), vilket motiverar slutsatsen att Akiba metod för splittring och arrangemang av Mishna var densamma som den som följt av Juda ha-Nasi. Two treatises are definitely known to have been included in their present form in Akiba's Mishnah, in which they even bore their present names. Två avhandlingar är definitivt kända för att ha ingått i sin nuvarande form i Akiba's Mishna, där de även bar sitt nuvarande namn. R. Meïr mentions the treatise 'Uḳẓin by name in Hor. R. Meïr nämns avhandling "Uḳẓin vid namn i Hor. 13b; and R. Jose in like manner names the treatise Kelim (Kelim, end): both of these tannaim, who antedated Judah ha-Nasi, undoubtedly designated by these names the treatises Kelim and 'Uḳẓin as included in the Mishnah of their teacher Akiba. 13b, och R. Jose på samma sätt namn Avhandlingen Kelim (Kelim, slut): båda dessa tannaim, som skedde innan Judah ha-Nasi, utan tvekan utses av dessa innehåller namnen på de avhandlingar Kelim och "Uḳẓin som ingår i Mishna av deras lärare Akiba.

Mishnah of R. Akiba. Mishna av R. Akiba.

R. Akiba's treatment of the old Mishnah in editing his own Mishnah collection was entirely arbitrary. R. Akiba s behandling av de gamla Mishna i redigering eget Mishna samlingen var helt godtyckligt. He excluded many of the halakot contained in the original text; and those which he accepted he endeavored to found upon some text, explaining their phraseology, and tracing their origin, but striving most of all to present the Halakah in short, clear, and explicit form (comp. Tosef., Zab. i. 5). Han utesluts många av halakot ingår i den ursprungliga texten, och de som han accepterade han sökte hittade på någon text, som förklarar deras fraseologi, och att spåra deras ursprung, men strävar efter mest av allt att presentera Halakah i korta, tydliga och explicita form (rum Tosef., Zab. i. 5). Many halakic sentences which he included called for more detailed explanation. Många halakic meningar som han ingår efterlyste mer detaljerad förklaring. For the sake of brevity, however, and to aid his pupils in memorizing the Mishnah, he omitted the required explanations and made an additional collection containing the comments to the Mishnah, thus laying the foundation for the Tosefta (comp. Letter of Sherira Gaon, lcp 16; Frankel, lcp 306; Oppenheim, lcp 270). För enkelhetens skull dock, och att hjälpa sina elever att memorera Mishna, utelämnade han de nödvändiga förklaringar och gjorde ytterligare en samling som innehåller kommentarer till Mishna och därmed lägga grunden för Tosefta (rum Letter of Sherira Gaon, LCP 16, Frankel, LCP 306, Oppenheim, LCP 270).

Akiba's method, which reduced the halakic collections to an orderly system, soon found imitators; and nearly every tannaitic head of a school, who, in virtue of his position, had a mishnaic collection, sooner or later adopted Akiba's method of dividing and arranging the material. Akiba metod, vilket minskade halakic samlingarna till ett ordnat system, fann snart efterföljare, och nästan alla tannaitic chef för en skola, som i kraft av sin ställning, hade en mishnaic insamling, förr eller senare antagna Akiba metod att dela och organisera den material. R. Meïr especially followed this system, availing himself of it when the increasing number of new halakot, discovered and established by Akiba's pupils, rendered a new mishnaic collection necessary. R. Meïr följde speciellt detta system, som använder sig av det när det ökande antalet nya halakot upptäcktes har fastställts genom Akiba elever, gjorde en ny mishnaic samling behövs. In this compilation he included the larger portion of Akiba's Mishnah, but also drew upon other existing collections, such as that of Abba Saul (comp. Lewy, "Ueber Einige Fragmente aus der Mischna des Abba Saul," Berlin, 1876). I denna sammanställning han ingick den större delen av Akiba's Mishna, men drog också på andra befintliga samlingar, såsom den av Abba Saul (rum Lewy, Ueber Einige Fragmente aus der Mischna des Abba Saul, Berlin, 1876). He likewise incorporated many old halakot known in the schools but excluded by Akiba. Han ingår också många gamla halakot känd i skolorna men undantas i Akiba. He frequently cited the opinions of Akiba, without naming him, as "setam" and therefore authoritative for halakic decisions; but sometimes, when the opinion of the majority was opposed to Akiba's view, he designated the former as "setam" and binding for the Halakah (comp. Oppenheim, lcp 315).R. Han nämnde ofta åsikter Akiba, utan att benämna honom som "setam" och därför auktoritativa för halakic beslut, men ibland, när majoritetens mening var emot Akiba anser han utsett förre som "setam" och bindande för Halakah (rum Oppenheim, LCP 315). R. Meïr's collection had a wide circulation, although it was not able to displace the other compilations. Meïr samling hade en stor spridning, även om det inte kunna tränga undan andra sammanställningar. As every tanna at the head of a school, however, had, as stated above, his own mishnaic collection in which the halakot of preceding teachers as well as their controversies were differently expounded, the uniformity in teaching which the redactors of the Mishnah had desired and which had almost been attained was again lost; for there were as many different teachings as there were Mishnah collections. Eftersom varje Tanna i spetsen för en skola, hade emellertid, som ovan nämnts, sitt eget mishnaic samling där halakot av tidigare lärare och deras kontroverser har tolkat dem annorlunda, enhetligheten i undervisningen där redactors av Mishna hade önskat och som nästan hade uppnåtts var förlorad igen, för det fanns så många olika läror som det fanns Mishna samlingar. There was good ground, therefore, for the complaint that the religious world was thrown into disorder by the teachers who gave halakic decisions according to their own mishnaic collections (Soṭah 22a), since a clear and reliable Halakah could not be found in any individual compilation (Shab. 138b, 139a). Det fanns goda jorden, därför att invändningen att den religiösa världen kastades i oordning av lärarna som gav halakic beslut enligt sina egna mishnaic samlingar (Soṭah 22a), eftersom en tydlig och tillförlitlig Halakah kunde inte hittas i någon individuell sammanställning (Shab. 138b, 139a).

R. Judah ha-Nasi. R. Judah ha-Nasi.

To remedy this evil and to restore uniformity of teaching, Judah ha-Nasi undertook his collection, arrangement, and redaction of the Mishnah, which work has survived to the present time. För att råda bot på det onda och att återupprätta en enhetlig undervisning, åtog Judah ha-Nasi sin samling, arrangemang och bortredigeringsverktyg av Mishna, som arbetet har överlevt fram till nutid. He followed his own method so far as the selection and presentation of the material were concerned, but adopted the systems of Akiba and Meïr in regard to the division and arrangement. Han följde sin egen metod så gäller urval och presentation av materialet gällde, men antog system Akiba och Meïr i hänsyn till fördelningen och arrangemang. This Mishnah was intended to serve practical purposes and to be an authority in deciding religious and legal questions. Detta Mishna var avsedd att tjäna praktiska ändamål och för att en myndighet att besluta religiösa och juridiska frågor. Judah often gives, therefore, the opinion of a single teacher, where he regards it as the correct one, in the name of "the sages" ("ḥakamim") (Ḥul. 85a); and in order that the opinion of a single scholar may prevail as final, he ignores the fact that this view was controverted by many others. Juda ger ofta därför att yttrande från en enda lärare, där han anser att det är det rätta, i namn av "den vise" ( "ḥakamim") (Ḥul. 85a), och för att ett yttrande från en enda akademiker kan gälla som slutgiltigt, ignorerar han det faktum att denna syn var controverted av många andra. At times he, without mentioning his name, quotes his own opinion as "setam," to record it as authoritative (comp. Oppenheim, lcp 347, No. 16). Frequently, too, he explains or limits the earlier Halakah (see Yer. Hor. i. 46a), and endeavors to find a compromise in the case of disputed halakot, or he himself decides the cases in which the halakah is to follow one opinion and in which the other (comp. Frankel, lc pp. 195 et seq.). Ibland kunde han, utan att nämna hans namn, citerar han en egen uppfattning "setam," för att spela in det som auktoritativ (rum Oppenheim, LCP 347, No 16). Ofta också, förklarar han eller begränsar tidigare Halakah (se Yer . Hor. i. 46a), och strävar efter att hitta en kompromiss när det gäller omtvistade halakot, eller han själv avgör i vilka fall halakah är att följa en åsikt och där den andra (rum Frankel, lc pp. 195 ff.).

In addition to the practical purpose of restoring and preserving uniformity of halakic doctrine and of providing for teachers an authority for their decisions, Judah ha-Nasi had another purely theoretical object in view; namely, the preservation of the teachings of the ancients, except those which he regarded as relatively unimportant or which he considered to have been preserved in some other place in his collection. Utöver de praktiska syftet att återställa och bevara enhetlighet halakic lära och att ge lärare en myndighet för sina beslut, Judah ha-Nasi hade en rent teoretisk mål i sikte, nämligen att bevara läran i den gamle, utom de som han anses vara relativt oviktig eller som han anses ha bevarat på någon annan plats i sin samling. This fact explains many peculiarities of the Mishnah, which were regarded as shortcomings by those who considered it a legal code. Detta faktum förklarar många egenheter i Mishna, som betraktades som brister av dem som ansåg att det var en lagsamling. The following are some of these peculiarities: Judah ha-Nasi quotes the opinion of a single authority even when invalidated, and he quotes the original view of a scholar even after such scholar had himself retracted it (Ḥul. 32b; comp. Oppenheim, lcp 344). Följande är några av dessa särdrag: Judah ha-Nasi citerar ett yttrande från en enda myndighet, även när ogiltigförklaras, och han citerar den ursprungliga visningen av en lärd man även efter att akademiker hade själv infällt det (Ḥul. 32b, komp. Oppenheim, LCP 344). He quotes also a given halakah in one passage as being controverted ("maḥloket") and in another passage as authoritative ("setam"), or vice versa; and he cites contradictory teachings in different places. Han nämner också en viss halakah i en passage som controverted ( "maḥloket") och i en annan passage som auktoritativ ( "setam"), eller vice versa, och han citerar motsägelsefulla läror på olika platser. All these peculiarities are due to the fact that Judah wished to preserve the ancient teachings; and to attain this object more completely he included in his Mishnah, in addition to the collections of Akiba and Meïr, which formed his chief sources, the major portion of all the other mishnayot (Yer. Shab. xvi. 15c); according to a later account, he used in all thirteen collections (Ned. 41a). Alla dessa egenheter beror på att Juda önskar bevara gamla läror, och för att uppnå detta objekt mer fullständigt han i sin Mishna, utöver de samlingar av Akiba och Meir, som utgjorde hans främsta källor, den största delen av alla andra mishnayot (Yer. Shab. xvi. 15c), enligt en senare konto, använde han i alla tretton samlingar (Ned. 41a). He dealt independently with his material; for while he frequently made no changes in the wording or form of the old Mishnah, and even included old halakot which had long since been refuted, he altered various others (comp. Hoffmann, "Bemerkungen zur Kritik der Mischna," in Berliner's "Magazin," 1881, pp. 127 et seq.). Han behandlas för sig med sitt material, ty medan han ofta gjort några ändringar i texten eller form av gamla Mishna, och även tagit med gamla halakot som hade sedan länge vederlagts, ändrade han flera andra (rum Hoffmann, "Bemerkungen zur Kritik der Mischna, "i Berliner's" Magazin ", 1881, pp. 127 ff.). He expounded many of the old halakot ('Ar. iv. 2; Sanh. ix. 3; Yer. Sanh. 27a; comp. Oppenheim, lcp 347), following certain rules (Yer. Ter. i. 2, 40c), and endeavoring to determine the text of the old Mishnah (Yer. Ma'as. Sh. v. 1, 55d; comp. Letter of Sherira Gaon, lc pp. 9-10; Frankel, lcp 214). Han framförde många av de gamla halakot ( "Ar. Iv. 2, Sanh. Ix. 3, Yer. Sanh. 27a, comp. Oppenheim, LCP 347), efter vissa regler (Yer. Ter. I. 2, 40C), och bemödade sig att bestämma texten i gamla Mishna (Yer. Ma'as. Sh. v. 1, 55 di, comp. Letter of Sherira Gaon, lc pp. 9-10, Frankel, LCP 214). The lessknown halakot, as well as those which the pupils of Akiba had propounded, were interpreted by Judah ha-Nasi according to his conception of them. The lessknown halakot, liksom de som eleverna i Akiba hade propounded, tolkades av Juda ha-Nasi enligt hans uppfattning av dem. In this way he impressed upon his Mishnah the stamp of uniformity, and gave it the appearance of a work thoroughly revised, if not new; and his compilation displaced its predecessors by its inclusion of the major portion of their contents with the exception of those halakot which appeared to him untenable, or to which he had alluded in some other passage of his Mishnah. På detta sätt han imponerade på sin Mishna stämpel enhetlighet, och gav intryck av ett verk revideras grundligt, om inte nya, och hans sammanställning fördrivna sina föregångare genom sitt införande av den största delen av deras innehåll med undantag för de halakot som föreföll honom ohållbar, eller som han nämnde i en annan passage av hans Mishna.

The Authoritative Mishnah. Vederhäftig Mishna.

Because of his personal prominence and his dignity as patriarch (comp. JS Bloch, "Einblicke," etc., pp. 59 et seq.), his Mishnah soon became the only one used in the schools, and was known to teachers and students alike, Judah thereby attaining his object of restoring uniform teachings. På grund av hans personliga framträdande och sin värdighet som patriark (rum JS Bloch, "Einblicke" etc., pp. 59 ff.), Hans Mishna blev snart den enda som används i skolor, och var känd för att lärare och elever lika, Juda därigenom uppnå sitt mål att återskapa en enhetlig lära. Whereas the exposition of the various halakot given by the Tannaim and called "[Tannaitic] Talmud," had been used hitherto in preference to the dry mishnaic collections (comp. Letter of Sherira Gaon, lc pp. 18-19), most of the teachers now resorted to R. Judah's Mishnah, which included both the halakot themselves and the expository tannaitic Talmud (this fact explains the application of the name "Talmud" to his Mishnah; BM 33a; Yer. Shab. xvi. 15c). Medan redogörelsen för de olika halakot ges av Tannaim ringde och "[" Tannaitic] Talmud, har hittills använts i stället för den torra mishnaic samlingar (rum Letter of Sherira Gaon, lc pp. 18-19), de flesta lärare nu tillgrep R. Juda s Mishna, som omfattade både halakot själva och Populärvetenskapliga tannaitic Talmud (detta förklarar tillämpningen av "Talmud" till sin Mishna, BM 33a, Yer. Shab. xvi. 15c). Interest in this work was so highly esteemed that a haggadist said: "The study of the Mishnah is equal to sacrifice" (Lev. R. vii.). Intresse för detta arbete var så högt värderade att en haggadist sade: "Studiet av Mishna är lika med offra" (Mos R. vii.). Every pupil was supposed, as a matter of course, to be familiar with the Mishnah of R. Judah ha-Nasi; and when any one propounded a sentence which was to be found in it, his hearers exclaimed, "What! do we not learn that ourselves from the Mishnah?" According to R. Joshua b. Varje elev var tänkt som en självklar sak att känna till Mishna av R. Judah ha-Nasi, och när någon uppställt en mening som stod att finna i den, hans åhörare utbrast: "Vad! Vi inte att lära oss från Mishna? "Enligt R. Joshua b. Levi, "The Mishnah is a firm iron pillar"; and none may stray from it (ib. xxi.). Levi, "The Mishna är ett företag järn pelare", och ingen får avvika från det (ib. xxi.). "The passage, Num. xv. 31, 'He hath despised the word of the Lord,' denotes him who does not consider the Mishnah" (baraita quoted by Isaac Alfasi in his compendium to Sanh. x.). "Passagen, Num. Xv. 31," Han har föraktat Herrens ord, betecknar den som inte anser att Mishna "(baraita citerad av Isaac Alfasi i sitt kompendium att Sanh. X.). It was considered the only authority for legal decisions. Det ansågs vara den enda myndighet för juridiska beslut. R. Johanan said, "The correct halakic decision is always the one which is declared in the Mishnah to be incontrovertible" ("Halakah ki-setam Mishna"; Yeb. 42b, and parallel passages); and the most conclusive refutation of a sentence was to prove that it was contradicted by the Mishnah. R. Johanan sade: "Den korrekta halakic beslut alltid är det som deklarerats i den Mishna vara otvetydiga" ( "Halakah ki-setam Mishna" Yeb. 42b, och parallellt passager), och den mest övertygande vederläggning av en mening var att bevisa att det motsades av Mishna. If a decision was accidentally made contrary to theMishnah, the decision at once became invalid (Sanh. 6a, 33a; Ket. 84a, 100a). Om ett beslut gjordes misstag strid theMishnah, beslutet på en gång blev invalidiserad (Sanh. 6a, 33a, Ket. 84a, 100a). The Amoraim regarded the Mishnah as the Tannaim did the Scripture; and many of them interpreted and expounded it (comp. Bacher "Ag. Bab. Amor." p. 33, note 207 on Rab). The Amoraim ansåg Mishna som Tannaim gjorde Skriften, och många av dem tolkas och tolkat det (rum Bacher "Ag. Bab. Amor." S. 33, not 207 om Rab). Even subsequently, when the collections which were made by the pupils of Judah ha-Nasi were widely used, his Mishnah remained the sole authority. Även senare, när de samlingar som gjordes av eleverna i Juda ha-Nasi användes i stor utsträckning, förblev hans Mishnah den enda myndighet. In cases where the Mishnah conflicted with the Baraita, the former was considered decisive (Suk. 19b; B. Ḳ. 96b), while there is but a single example to show that the Gemara preferred the Baraita in such a disputed case (see Jew. Encyc. ii. 516a, sv Baraita). I de fall då Mishna stred mot Baraita, tidigare ansågs avgörande (Suk. 19b, B. K. 96b), medan det inte men ett exempel som visar att Gemara föredrog Baraita i ett sådant fall ifrågasatt (se Judisk . Encyc. ii. 516a, sv Baraita). Some amoraim, such as Ilfa and Simeon b. Laḳish, even regarded the later collections as unnecessary and useless, since their entire contents were included by implication in the Mishnah, and all questions could be explained from it without the aid of the subsequent compilations (Yer. Kil. i. 6, 27a; Yer. B. Ḳ. v. 5a; Yer. Ḳid. iii. 64b; Ta'an. 22a; comp. Oppenheim, lc pp. 344-345). Vissa amoraim, såsom Ilfa och Simeon f. Laḳish, även betraktade senare samlingarna är onödigt och meningslöst, eftersom hela deras innehåll ingick implicit i Mishna, och alla frågor skulle kunna förklaras av det utan hjälp av de följande sammanställningar ( yer. Kil. i. 6, 27a, Yer. B. K. v. 5a, Yer. Kid. iii. 64b, Ta'an. 22a, comp. Oppenheim, lc pp. 344-345). Another sentence, likewise derogatory to these later collections, says: "If Rabbi has not taught it, how does R. Ḥiyya [the collector of the baraitot] know it?" En annan mening, också en skymf mot dessa senare samlingar, säger: "Om Rabbi inte har lärt det, hur gör R. Hiyya [uppköparen av baraitot] veta det?"

Modifications of the Text. Ändringar i texten.

This Mishnah, however, has not been preserved in the form in which Rabbi redacted it; for, as stated above, it was subjected to many changes, and received numerous additions before it reached its definitive form. Detta Mishna dock inte har bevarats i den form som Rabbi Redacted det, ty, som ovan nämnts, har det undergått många förändringar, och fick många tillägg innan det nått sin definitiva form. Notwithstanding the superiority of Rabbi's Mishnah to its predecessors, it had many defects, some of which may still be seen in the present Mishnah. Trots överlägsenhet Rabbiner Mishna till sina föregångare, hade många brister, varav en del kan fortfarande ses i detta Mishna. Though Rabbi himself subsequently renounced many of his Mishnaic opinions, as his views changed in the course of time, he retained such discarded opinions in his Mishnah as he had held them in his younger days (BM 44a; 'Ab. Zarah 52b; Yer. 'Ab. Zarah iv. 44a). Även Rabbi själv avsagt sig senare många av hans Mishnaic åsikter, eftersom hans åsikter ändrats under tiden, han behöll sådana kasserade yttranden i sin Mishna som han hade haft dem i sina yngre dagar (BM 44a, "Ab. Zarah 52b, Yer. "Ab. Zarah iv. 44a). Occasionally he recorded one decision as authoritative in one passage of his Mishnah, considering it the correct view, and, deciding later in favor of an opposite opinion, he in another place gave this also as authoritative without retracting or suppressing his former view (Sheb. 4a). Ibland spelade han in ett beslut som auktoritativ i en passage i sin Mishna, ansåg det rätt uppfattning och beslutar senare till förmån för en motsatt uppfattning, att han på ett annat ställe gav detta också som auktoritativ utan upprullningskraften eller undertrycka sin tidigare åsikt (Sheb. 4a). These shortcomings would not have been serious, since Rabbi did not intend to furnish a mere halakic code, if he had not failed to include in his collection many halakot which were taught in his school and which were, therefore, highly important, not only for halakic decision, but also for a knowledge of tradition in general. Dessa brister skulle inte ha varit allvarliga, eftersom Rabbi inte hade för avsikt att tillhandahålla en enkel halakic kod, om han inte hade underlåtit att i sin samling många halakot som lärdes ut i skolan och som därför mycket viktigt, inte bara för halakic beslut, men också en kunskap om traditionen i allmänhet. He furthermore excluded his own halakot and the points of divergence between him and his contemporaries. Han utesluts dessutom sin egen halakot och Skillnader mellan honom och hans samtida. These omissions were the most serious defects in his Mishnah for his pupils, since, being a compendium of the entire traditional instruction, it must have seemed incomplete inasmuch as it did not include the teachings of the last tannaim, whose legal decisions should certainly have been incorporated in it if it was to serve as an authoritative code. Rabbi's pupils R. Ḥiyya, R. Hoshaiah, Levi, and Bar Ḳappara began, therefore, even during Rabbi's lifetime and with his knowledge, to make additions and emendations to his Mishnah. Dessa brister var de allvarligaste bristerna i sin Mishna för sina elever, eftersom det är en sammanställning av hela traditional undervisningen, måste det ha framstått som ofullständig eftersom den inte innehöll de läror de senaste tannaim, vars rättsliga avgöranden skulle säkert ha införlivats i det om det skulle tjäna som en auktoritativ kod. Rabbiner elever R. Hiyya, R. Hoshaiah, Levi, och Bar Ḳappara började, alltså även under rabbi livstid och med sin kunskap, att göra tillägg och emendations hans Mishna. Rabbi, who was aware of the deficiencies of his work, probably approved many of these corrections (comp. Oppenheim, lc pp. 344 et seq.), and added some himself (Yer. Ket. iv. 29a, b). Rabbin, som var medvetna om bristerna i sitt arbete, godkänd förmodligen många av dessa korrigeringar (rum Oppenheim, lc pp. 344 ff.), Och lagt till några själv (Yer. Ket. Iv. 29a, b). Most of the changes, however, were such as were contrary to his views, and were consequently concealed from him by his pupils (see Megillat Setarim; comp. Weiss, "Dor," ii. 191). De flesta av ändringarna var dock som stred mot hans åsikter, och doldes därmed från honom av hans elever (se Megillat Setarim, comp. Weiss, "Dor," ii. 191).

Thus arose new collections by R. Ḥiyya, R. Hoshaiah, and Bar Ḳappara, which were called "Mishnayot Gedolot," since they were more voluminous than Rabbi's collection. Sålunda uppstod nya samlingar av R. Hiyya, R. Hoshaiah och Bar Ḳappara, som kallades "Mishnayot Gedolot," eftersom de var mer omfattande än rabbi samling. As these new compilations imperiled the uniformity of teaching, which was possible only through the existence of a Mishnah familiar to all teachers, the "Debe Rabbi" (the scholars of Rabbi's school) undertook a revision of his Mishnah, probably long after his death. Eftersom dessa nya sammanställningar imperiled enhetlighet i undervisningen, vilket var möjligt endast genom att det finns en Mishna bekant för alla lärare, "Debe Rabbi" (de lärda av Rabbi skola) genomförde en översyn av sin Mishna, antagligen långt efter hans död. They made various changes and a large number of additions in agreement with current demands; and in this form the Mishnah has been transmitted to the present time. De gjorde olika förändringar och ett stort antal tillägg i enlighet med gällande krav, och i denna form Mishna har överlämnats till nuläget. The majority of the additions made by the Debe Rabbi betray their later origin, although some of them are known to be supplementary only by statements in the Gemara. Majoriteten av de tillägg som gjorts av Debe Rabbi förråda deras senare ursprung, även om vissa av dem är kända för att vara extra endast genom uttalanden i Gemara. For instance, the discussion between R. Hezekiah and R. Johanan, in Men. Till exempel är diskussionen mellan R. Hiskia och R. Johanan, hos män. 104b, indicates that the passage in the present Mishnah (Men. xiii. 2), beginning "Rabbi omer," is a later addition of which Hezekiah and Johanan did not know. 104b, visar att det avsnitt i det aktuella Mishna (Men. xiii. 2), som börjar "Rabbi Omer," är ett senare tillägg som Hiskias Johanan visste inte. The same is true of Mishnah Sanh. Samma sak gäller Mishna Sanh. ix. ix. 2, since the R. Simeon there mentioned is Rabbi's son, as is shown by Yerushalmi (ad loc. 27a, b). 2, eftersom R. Simeon det nämns är rabbinen son, vilket framgår av Yerushalmi (ad loc. 27a, b). Mishnah 'Ab. Mishna "Ab. Zarah ii. Zarah II. 6, where a decision of Judah ha-Nasi is quoted, also comes in this category, since it refers to Judah II., grandson of Judah ha-Nasi I., the original redactor of the Mishnah (comp. Tos. 'Ab. Zarah 36a, sv "Asher"). 6, där ett beslut av Juda ha-Nasi citeras, kommer också i denna kategori, eftersom det hänvisar till Juda II., Sonson till Juda ha-Nasi I. Den ursprungliga REDAKTÖR av Mishna (rum Tos. "Ab. Zarah 36a, sv "Asher"). In general, all the passages in which something concerning Rabbi is related, or something which he did either alone (Sheb. vi. 4) or together with his colleague (Oh. xviii. 19), must be regarded as later accretions (comp. Frankel, lc pp. 215 et seq.); and the same statement holds good of all the passages in which Rabbi's opinion is quoted after that of other tannaim. I allmänhet, alla avsnitt där något om rabbinen är närstående, eller något som han antingen ensam (Sheb. VI. 4) eller tillsammans med sin kollega (Oh. xviii. 19) måste betraktas som senare utväxter (rum Frankel, lc pp. 215 ff.), och samma uttalande är giltigt i alla avsnitt där rabbinen åsikt är noterad efter det att andra tannaim. On the other hand, there are passages concluding with "dibre Rabbi" (the words of Rabbi), which are not necessarily additions; for Rabbi may in such instances have quoted his own opinion anonymously as setam, as he frequently did, and the words "dibre Rabbi" may have been added by later editors. Å andra sidan finns passager sluta med "dibre Rabbi" (ord Rabbi), som inte nödvändigtvis tillägg, för Rabbi kan i sådana fall har citerat hans egen åsikt anonymt som setam, som han ofta gjorde, och orden "dibre Rabbi" kan ha lagts till av senare redaktörer. Various sentences of the Tosefta also found their way into the Mishnah (comp. Hoffmann, lc pp. 156 et seq.). Olika meningar om Tosefta fann också vägen till Mishna (rum Hoffmann, lc pp. 156 ff.). Many of these are haggadic in nature, such as those at the end of the treatises Makkot, 'Uḳẓin, Ḳinnim, Ḳiddushin, and Soṭah, as well as many sentences in the treatise Abot, which must be regarded as accretions. Många av dessa är haggadic natur, såsom de i slutet av avhandlingar Makkot, "Uḳẓin, Ḳinnim, Ḳiddushin och Soṭah, liksom många meningar i den avhandling Abot, vilket måste betraktas som utväxter. The later origin of many of these sentences is at once indicated by the name of the author, as in the cases of R. Joshua b. Levi, who belonged to the first generation of Amoraim ('Uḳẓin, end); Simon, son of Judah ha-Nasi (Ab. ii. 2); and Hillel, grandson of Judah ha-Nasi (ib. ii. 4 et seq.; comp. Lipmann Heller in Tos. Yom-Ṭob, ad loc.). Den senare ursprunget till många av dessa meningar är på gång framgår av namnet på författaren, som i fall av R. Joshua B. Levi, som tillhörde den första generationen Amoraim ( "Uḳẓin, slut), Simon, son till Juda ha-Nasi (Ab. II. 2), och Hillel, sonson till Juda ha-Nasi (ib. II. 4 ff.; comp. Lipmann Heller i Tos. Yom-Tob, ad loc.). Aside from these additions, the Debe Rabbi emended the phraseology and single words of the Mishnah (comp. Yer. Ḳid. iii. 64c), even as Rabbi himself had done (comp. BM iv. 1; 'Ab. Zarah iv. 4, and the Babylonian and Palestinian Gemaras, ad loc.). Bortsett från dessa tillägg, emended the Debe Rabbi formuleringar och enstaka ord av Mishna (rum Yer. Grabben. Iii. 64C), även när rabbinen själv gjort (rum BM iv. 1, "Ab. Zarah IV. 4 , och den babyloniska och palestinska Gemaras, ad loc.).

Babylonian and Palestinian Mishnah. Babyloniska och palestinska Mishna.

Many of Rabbi's own emendations have been preserved in the different readings of Yerushalmi and Babli, although the differences between these two versions are not all due to his changes, as Rapoport assumes ("Kerem Ḥemed," vii. 157-167); for most of the differences not due to philological causes must be ascribed to the different mishnaic schools. Många av Rabbi egna emendations har bevarats i de olika läsningar av Yerushalmi och Babli, även om skillnaderna mellan dessa två versioner är inte alla på grund av hans förändringar, som Rapoport förutsätter ( "Kerem Ḥemed," vii. 157-167), för de flesta skillnaderna inte beror på filologiska orsaker måste tillskrivas de olika mishnaic skolor. In addition to the Debe Rabbi, later amoraim also emended the Mishnah if the received reading seemed untenable. Utöver de Debe rabbinen, senare amoraim också emended Mishna om de erhållna behandlingen verkade ohållbar. These emendations were then incorporated into the Mishnah; those made by the Babylonian amoraim into the Mishnah which was taught in the Babylonian schools; and those made by the Palestinian amoraim into the Mishnah as taught in the Palestinian schools. Dessa emendations införlivades sedan i Mishna, som görs av den babyloniska amoraim till Mishna som lärdes ut i den babyloniska skolor, och de som gjorts av den palestinska amoraim till Mishna som lärs ut i palestinska skolor. Thus, in 'Ab. Zarah i., the Mishnah in the Palestinian Talmud was corrected according to the Gemara (Yer. 'Ab. Zarah i. 39d), while the Mishnah in the Babylonian Talmud retained its original reading. Således, i "Ab. Zarah I., Mishna i palestinska Talmud korrigeras efter Gemara (Yer." Ab. Zarah i. 39d), medan Mishna i den babyloniska Talmud bevarat sin ursprungliga behandlingen.

Sometimes-curiously enough-the Mishnah of the Palestinian Talmud was corrected to harmonize with the results of the discussion in the Babylonian Talmud, and vice versa (comp. OH Schorr in "HeḤaluẓ," vi. 32-47; Frankel, "Mebo," pp. 19a-22a), although only a few of these emendations, of which there are many in the Talmud-introduced by the phrases "sami mi-kan" = "omit from here," or "ḥasuri miḥasra" = "something missing," or "teni kak" = "teach thus"-found their way into the Mishnah itself. Ibland märkligt nog-Mishna av den palestinska Talmud korrigerades att harmonisera med resultaten av diskussionerna i den babyloniska Talmud, och vice versa (rum OH Schorr i "HeḤaluẓ," VI. 32-47, Frankel, "MEBO, "pp. 19a-22a), även om endast ett fåtal av dessa emendations, som det finns många i Talmud, som införts av fraserna" Sami mi-kan "=" utelämna härifrån, "eller" ḥasuri miḥasra "=" något saknas "eller" teni kak "=" lär alltså "-letat sig in i Mishnah själv. Many of the amoraim objected to corrections in the Mishnah, holding that the phraseology chosen by the ancients in their mishnaic collections should be retained unchanged (Yer. Nazir i. 51a). Många av de amoraim invändningar korrigeringar i Mishna, ansåg att fraseologi valts av forntiden i deras mishnaic samlingar bör behållas oförändrad (Yer. Nazir i. 51a).

The Mishnah is written in a peculiar kind of Hebrew, which is far more different from the Hebrew of the earlier books of the Old Testament than from that of some of the later ones and which is, therefore, correctly designated as "Neo-Hebraic." Mishna är skriven på en märklig slags hebreiska, som är mycket mer annorlunda än den hebreiska av de tidigare böckerna i Gamla testamentet än från vissa av de senare och som därmed korrekt betecknas som "Neo-hebreiska. " This language was spoken by the people of Palestine as late as the second century of the common era, but was cultivated especially by the scholars; so that it was called "leshon ḥakamim" = "the speech of the wise." Detta språk talades av folket i Palestina så sent som det andra århundradet av vår tideräkning, men odlades särskilt av de lärda, så att det hette "leshon ḥakamim" = "talet av den vise." It contains many old Hebraic terms which were preserved in popular speech, although they are not found in the Bible, as well as numerous foreign elements, especially from Aramaic, Greek, and Latin; the scholars being forced to adopt these loanwords as terms for objects and concepts which were formerly unknown and for which there were no designations in the Hebrew vocabulary. Det innehåller många gamla hebreiska uttryck som har bevarats i folkmun, även om de inte finns i Bibeln, liksom många främmande element, framför allt från arameiska, grekiska och latin, den lärda tvingas att anta dessa lånord som villkor för objekt och begrepp som tidigare var okända och för vilka det inte fanns några beteckningar på hebreiska ordförråd. Foreign words were especially used to designate implements borrowed from foreign peoples (comp. Weiss, "Mishpaṭ Leshon ha-Mishnah," pp. 1-7; A. Geiger, "Lehrbuch zur Sprache der Mischna," pp. 1-3); and these borrowed terms were so Hebraized as to be taken by many for native words. Utländska ord användes särskilt för att beteckna genomför lånat från främmande folk (rum Weiss, "Mishpaṭ Leshon ha-Mishna," pp. 1-7, A. Geiger, "Lehrbuch zur Sprache der Mischna," pp. 1-3); och dessa lånade villkor var Hebraized så att tas av många för inhemska ord.

The Written Text. Den skrivna texten.

From the first there were various opposing opinions regarding the problems when and by whom the Mishnah was reduced to writing. According to the Letter of Sherira Gaon (lc pp. 2, 9, 12), Judah ha-Nasi himself performed this task; and this view is supported by Rabbenu Nissim b. Från det första fanns det olika motstridiga åsikter om problemen när och av vem Mishna var i skriftlig form. Enligt skrivelsen av Sherira Gaon (LC pp. 2, 9, 12), Judah ha-Nasi själv utföra denna uppgift, och Denna uppfattning stöds av Rabbenu Nissim b. Jacob (in the preface to his "Sefer ha-Mafteaḥ," ed. J. Goldenthal, p. 3a, Vienna, 1847), Samuel Nagid (in his "Mebo ha-Talmud"), Maimonides (in the introduction to his commentary on the Mishnah and in the preface to the Yad ha-Ḥazaḳah), Meïri (in his "Bet ha-Beḥirah"), and a commentary on Pirḳe Abot (pp. 6a, 8b, 9a, Vienna, 1854); and many other medieval authors, as well as some modern scholars (comp. Strack, "Einleitung in den Talmud," p. 54), hold the same opinion. Jacob (i förordet till sin "Sefer ha-Mafteaḥ," ed. J. Goldenthal, s. 3a, Wien, 1847), Samuel Nagid (i hans "MEBO ha-Talmud"), Maimonides (i inledningen till sin kommentar på Mishna och i förordet till Yad ha-Ḥazaḳah), meiri (i hans "Bet ha-Beḥirah"), och en kommentar till Pirke Abot (6a sidorna, 8b, 9a, Wien, 1854), och många andra medeltida författare, liksom vissa moderna forskare (rum Strack, "Einleitung in den Talmud," s. 54), har samma åsikt. Rashi, on the other hand (see his commentary on Shab. 13b; 'Er. 62b; BM 33a; Suk. 28b; Ket. 19b), with some tosafists and other medieval and modern authors (comp. Strack, lcp 55), held not only that the Mishnah was not reduced to writing by Rabbi himself, but that even the later amoraim did not have it in written form. Rashi, å andra sidan (se hans kommentar på Shab. 13b, "Er. 62b, BM 33a, Suk. 28b, Ket. 19b), med vissa tosafists och andra medeltida och moderna författare (rum Strack, LCP 55), höll inte bara att Mishna minskade inte att skriva av Rabbi själv, men att även de senare amoraim inte hade det i skriftlig form. He maintained that it, together with the Gemara, was written by the Saboraim. Han vidhöll att det, tillsammans med Gemara, skrevs av Saboraim. This view is based principally on the passage Giṭ. Denna uppfattning bygger i huvudsak på passagen Git. 60b, which declares that it was forbidden to record halakot, as well as on certain other statements of the Amoraim (comp. eg, Tan., Ki Tissa, ed. Buber, pp. 59b et seq.), which draw a distinction between the Bible as being a written doctrine and the Mishnah as a system of teaching which is not and may not be reduced to writing. 60b, vilket förklarar att det var förbjudet att registrera halakot, liksom på vissa andra uttalanden av Amoraim (rum t.ex. Tan., Ed Ki Tissa,. Buber, pp. 59b ff.), Vilket gjordes åtskillnad mellan Bibeln som skrivit en doktrin och Mishna som ett system av undervisning som inte är och inte får reduceras till skrift. It is, however, extremely unlikely that such a systematized collection, dealing with problems so numerous and so diverse, could have been transmitted orally from generation to generation; and this improbability is increased by the fact that in the Talmud remarks concerning "resha" and "sefa" (the "first" and the "last" cases provided for in a single paragraph) are frequently added to Mishnah quotations, a fact explicable only on the assumption that the text of the Mishnah was definitely fixed in writing. Det är dock ytterst osannolikt att en sådan systematiserade insamling, kunde hantera problemen så många och så olika, har överförts muntligt från generation till generation, och det osannolika förstärks av det faktum att det i Talmud anmärkningar angående "resha" och "Sefa" (den "första" och "sista" fall som anges i ett enda stycke) ofta läggs till Mishna offerter, ett faktum förklaras på antagandet att texten i Mishna fastställdes definitivt skriftligen.

It must be assumed, therefore, that Rabbi himself reduced the Mishnah to writing in his old age, transgressing in a way the interdiction against recording halakot, since he deemed this prohibition liable to endanger the preservation of the doctrine. Man måste därför anta, att rabbinen själv sänkte Mishna att skriva på hans ålderdom, kränks på sätt och vis förbud mot inspelning halakot, eftersom han ansåg detta förbud riskerar att äventyra bevarandet av läran. He did not abrogate this interdiction entirely, however; for the oral method of instruction continued, the teacher using the written Mishnah merely as a guide, while the pupils repeated the lesson orally. Han ville inte upphäva detta förbud helt, dock, för den muntliga metoden för undervisning fortsatte läraren genom skriftligt Mishna endast som vägledning, medan eleverna upprepade lektionen muntligt. Thus the distinction between "miḳra" (the law to be read) and "mishnah" (the oral teaching) was retained (comp. "Paḥad Yiẓḥaḳ," sv "Mishnah," pp. 219 et seq.; Frankel, "Hodegetica in Mischnam," pp. 217-218; Brüll, "Einleitung," ii. 10-13; Weiss, "Dor," p. 216). Alltså skillnaden mellan "Mikra" (den lag som ska läsa) och "Mishna" (den muntliga undervisning) behölls (rum "Paḥad Yiẓḥaḳ," SV "Mishna," pp. 219 ff., Frankel, "Hodegetica i Mischnam, "pp. 217-218, Brull," Einleitung, "II. 10-13, Weiss," Dor "s. 216).

The Mishnah has been transmitted in four recensions: (1) the manuscripts and editions of the mishnayot; (2) the Babylonian Talmud, in which the several mishnayot are separated by the Gemara in those treatises which have it, while in the treatises which have no Gemara they follow in sequence; (3) the Palestinian Talmud, in which the Gemara follows each entire chapter of the Mishnah, the initial words of the mishnaic sentences to be expounded being repeated (of this version only the first four orders and chapters i.-iv. of the treatise Niddah of the sixth order are extant); (4) "the Mishnah on which the Palestinian Talmud rests," published by WH Lowe in 1883 after the Mishnah manuscript (Add. 470, 1) in the library of the Universityof Cambridge. Mishna har lämnats i fyra recensions: (1) handskrifter och utgåvor av mishnayot, (2) den babyloniska Talmud, där flera mishnayot skiljs åt av Gemara i de avhandlingar som har det, medan det i de avhandlingar som har ingen Gemara de följer i följd, (3) Palestinska Talmud, där Gemara följer varje helt kapitel i Mishna, de första orden i mishnaic meningar som framförde upprepas (i denna version endast de fyra första order och kapitlen I .- iv. av avhandling Niddah av sjätte ordningen är bevarade), (4) "Mishna som den palestinska Talmud vilar", publicerad av WH Lowe 1883 efter Mishna manuskript (add. 470, 1) i biblioteket av vid University of Cambridge. On the relation of the first three editions to one another see above (comp. A. Krochmal, "Yerushalayim ha-Benuyah," Introduction, pp. 10-14; Frankel, lc pp. 219-223; Weiss, lc ii. 313). Om relationen mellan de tre första upplagorna till varandra se ovan (rum A. Krochmal, "Yerushalayim ha-Benuyah," Introduction, pp. 10-14, Frankel, lc pp. 219-223, Weiss, lc ii. 313 ). The relation of the fourth version to the preceding three has not yet been thoroughly investigated. Relationen mellan den fjärde versionen av föregående tre har ännu inte undersökts grundligt.

Division into Orders. Uppdelningen i Orders.

The Mishnah is divided into six main parts, called orders (Aramaic, "sedarim," plural of "seder"; Hebr. "'arakin," plural of "'erek"), the (as in BM 85b) or the (Pesiḳ., ed. Buber, 7a; Cant. R. vi. 4) being therefore frequently mentioned. Mishna är indelad i sex huvuddelar, som kallas order (arameiska, "sedarim," plural av "seder", Hebr. "" Arakin, "plural av" 'erek "), den (som i BM 85b) eller (Pesiḳ ., ed. Buber, 7a, Cant. R. VI. 4) är därför ofta nämns. The abbreviated name ("shas") was formed from the initial letters of (Ḥag. 3a, 10a; M. Ḳ. 10b). Det förkortade namnet ( "Shas") bildades ur det första bokstäverna i (Ḥag. 3a, 10a, M. K. 10b). Each order contains a number of treatises, "massektot" (Mishnah, ed. Lowe, fol. 32a; Midr. Teh. to Ps. civ.) or "massekot" (Mishnah, ed. Lowe, fol. 69a), plural of "masseket," or "massektiyyot" (Cant. R. vi. 9), the singular of which is "massekta." Varje order innehåller ett antal avhandlingar, Ed "massektot" (Mishna,. Lowe, fol. 32a, Midr. Toppdomänen. Till Ps. Civ.) Eller "massekot" (Mishna, ed. Lowe, fol. 69a), pluralis av "masseket" eller "massektiyyot" (Cant. R. VI. 9), singular som är "massekta." Each treatise is divided into chapters, "peraḳim" (singular, "pereḳ") (Ned. 8a; Ḥag. 9a; Men. 99b), and each chapter into paragraphs or sentences, "mishnayot," or "halakot" in the Palestinian Talmud (see above). Varje avhandling är indelad i kapitel, "peraḳim" (singularis, "perek") (Ned. 8a, Hag. 9a, män. 99b), och varje kapitel i stycken eller meningar, "mishnayot" eller "halakot" i den palestinska Talmud (se ovan).

The six orders are first mentioned by R. Ḥiyya (BM 85b), and represent the original division. De sex beställningar som nämns först av R. Hiyya (BM 85b), och utgör den ursprungliga fördelningen. A division into five orders is nowhere mentioned, although Geiger ("Einiges über Plan," etc., p. 487), misinterpreting the Midrash passage Num. En uppdelning i fem order ingenstans nämns, trots Geiger ( "einiges Über Plan" etc., s. 487), misstolka Midrash passagen Num. R. xiii., considers only five orders to be enumerated there. R. xiii. Anser endast fem order som ska räknas dit. Ulla (Meg. 28b), when he alludes to those who teach and learn only four orders, does not imply that the Mishnah was divided into four orders, but refers merely to those who study only four. Ulla (Meg. 28b), när han hänvisar till dem som undervisar och lär bara fyra beställningar, innebär inte att Mishna var indelad i fyra order, utan hänvisar endast till dem som studerar bara fyra. This conclusion is confirmed by a conversation in which Simeon b. Denna slutsats bekräftas av ett samtal där Simeon b. Laḳish communicates to a man who has studied only the first four orders a sentence belonging to the sixth order (Meg.28b). Laḳish kommunicerar med en man som har studerat endast de fyra första order en mening som hör till den sjätte ordning (Meg.28b). The geonic tradition ("Sha'are Teshubah," No. 143) which refers to seven orders of the Mishnah seems to include the "Small Treatises" ("Massektot Ḳeṭannot"; Hoffmann, lc pp.98-99). The geonic tradition ( "Sha'are Teshubah," nr 143) som hänför sig till sju order av Mishna tycks inbegripa "Small Treatises" ( "Massektot Ḳeṭannot", Hoffmann, LC pp.98-99). The names of the orders are old, and are mentioned by Simeon b. Namnen på de beställningar är gamla, och omnämns av Simeon b. Laḳish (Shab. 31a), who enumerates them, according to his interpretation of Isa. Laḳish (Shab. 31a), som räknar dem, enligt hans tolkning av Isa. xxxiii. XXXIII. 6, in the following sequence: Zera'im, Mo'ed, Nashim, Neziḳin, Ḳodashim, Ṭohorot. 6, i följande ordning: Zera'im, Mo'ed, Nashim, Neziḳin, Ḳodashim, Ṭohorot. This is the original order, which is found also in Num. Detta är den första ordern, som återfinns också i Num. R. xiii. R. xiii. There are other enumerations with different sequences. Det finns andra uppräkningar med olika sekvenser. R. Tanḥuma has the following in Yalḳ., Ps. R. Tanḥuma har följande i Yalḳ., Ps. xix.: Nashim, Zera'im, Ṭohorot, Mo'ed, Ḳodashim, Neziḳin. XIX.: Nashim, Zera'im, Ṭohorot, Mo'ed, Ḳodashim, Neziḳin. He gives another series in Num. Han ger en annan serie i Num. R. xiii.: Nashim, Zera'im, Mo'ed, Ḳodashim, Ṭohorot, Neziḳin. R. xiii.: Nashim, Zera'im, Mo'ed, Ḳodashim, Ṭohorot, Neziḳin. As R. Tanḥuma evidently does not intend to give the actual sequence but only to explain the verses as referring to the orders of the Mishnah, he adapts his enumeration of the orders to the sequence of the verses. Som R. Tanḥuma tydligen inte tänker ge den faktiska sekvensen, utan bara att förklara de verser som en hänvisning till order av Mishna, anpassar han sin uppräkning av de order till sekvens av verserna. That Simeon b. Det Simeon b. Laḳish's sequence is the correct one may be proved also from other sources. For example, Ta'an. Laḳish's sekvens är den rätta kan bevisas också från andra källor. Till exempel Ta'an. 24b has: "In the days of Rab Judas they went in their studies only as far as the order Neziḳin; but we study all six orders." 24b har: "I dagarna Rab Judas de gick i sina studier endast så långt som att Neziḳin, men vi studera alla sex order." The parallel passage reads: "We have proceeded in our studies as far as 'Uḳẓin" (the end of the sixth order Ṭohorot). De parallella passage lyder: "Vi har gått i våra studier som gäller" Uḳẓin "(slutet av den sjätte ordning Ṭohorot). It is clear from Meg. Det framgår av Meg. 28b that formerly only four orders were studied, of which Neziḳin formed the conclusion (according to Ta'an. 24a, where the shorter course of study in former times is mentioned in another form of expression). 28b som tidigare endast fyra order har studerats, varav Neziḳin bildade slutsatsen (enligt Ta'an. 24a, där kortare utbildningstid i forna tider nämns i en annan form av uttryck). That the treatise 'Uḳẓin of the order Ṭohorot was the end of the sixth order is shown by Ber. Att avhandling "Uḳẓin av ordern Ṭohorot var i slutet av den sjätte ordning framgår av Ber. 20a. 20a. It is seen, therefore, that the order Neziḳin is always mentioned as the fourth, and the order Ṭohorot as the sixth and last, thus conforming to the sequence of Simeon b. Det synes därför att föreläggandet Neziḳin alltid nämns som den fjärde och den ordning Ṭohorot som sjätte och sista, vilket överensstämmer med den sekvens av Simeon b. Laḳish (comp. Brüll, lc ii. 15; Weiss, lc iii. 186). Laḳish (rum Brull, lc ii. 15, Weiss, LC III. 186). Isaac ibn Gabbai, author of the mishnaic commentary "Kaf Naḥat," has, consequently, no grounds for his reversal of the arrangement of the orders (comp. Lipmann Heller, lc Preface); nor is there any foundation for the attempt of Tobias Cohn to reverse the sequence ("Aufeinanderfolge der Mischna Ordnungen," in Geiger's "Jüd. Zeit." iv. 126 et seq.). Isaac ibn Gabbaj, författare till mishnaic kommentaren "KAF nahát," har följaktligen ingen grund för hans omkastning av placeringen av order (rum Lipmann Heller, LC Preface), det finns inte heller någon grund för försök Tobias Cohn vända sekvensen ( "Aufeinanderfolge der Mischna Ordnungen," i Geiger's "Jud. Zeit." iv. 126 ff.). For a justification of the accepted sequence see the introduction of Maimonides to his commentary on the Mishnah; Frankel, lcp 254; Brüll, lc ii. För en motivering av de accepterade sekvens se införandet av Maimonides till sin kommentar om Mishna, Frankel, LCP 254; Brüll, lc ii. 15-16. 15-16. It can not be ascertained whether Rabbi himself originated this sequence, or whether the orders were thus discussed in the academies. Det kan inte fastställas huruvida Rabbi själv härstammar denna sekvens, eller om order diskuterades således i akademier. Isaac Alfasi and Asher b. Isaac Alfasi och Asher B. Jehiel apply the Talmudic passage "En seder le-Mishnah" (= "Rabbi observed no definite sequence in the Mishnah") to the orders as well, and infer that this arrangement did not originate with Rabbi himself. Jehiel tillämpa talmudiska passage "En Seder le-Mishna" (= "Rabbi observerades ingen bestämd sekvens i Mishna") till order, och dra slutsatsen att detta arrangemang inte har sitt ursprung med rabbinen själv. Other authorities, however, assert that the passage "En seder le-Mishnah" refers only to the treatises, and not to the orders; for here Rabbi himself observed a definite series (comp. Lipmann Heller, lc; idem, commentary on Soṭah ix. 1). Andra myndigheter, dock hävda att de passage "En Seder le-Mishna" hänvisar endast till avhandlingar, och inte till order, ty här rabbinen själv höll en bestämd serie (rum Lipmann Heller, LC, dito, kommentar till Soṭah ix . 1). This view seems to be the correct one, since Simeon b. Denna uppfattning verkar vara den rätta, eftersom Simeon f. Laḳish, who was in his youth a pupil of Rabbi (Yer. Beẓah v. 2, 63a), refers to this sequence of the orders as being well known. Laḳish, som var i sin ungdom en elev till rabbi (Yer. Beẓah v. 2, 63a), hänvisar till denna sekvens av de order som är välkänt. The names of the several orders, which are frequently mentioned in the Talmud (Suk. 4b; Shab. 54b; Meg. 7a; Nid. 8a; Bek. 30b), were selected according to the subject of most of the treatises belonging to them. Namnen på flera order, som ofta nämns i Talmud (Suk. 4b, Shab. 54b, Meg. 7a Nid. 8a, Bek. 30b) valdes beroende på vilket ämne de flesta av de avhandlingar som hör till dem .

Earlier Divisions. Tidigare sektionerna.

The division of the Mishnah into treatises is a very old device, the collections upon which Rabbi drew being also arranged in this same way. Uppdelningen av Mishna i avhandlingarna är en mycket gammal enhet, samlingarna på vilken Rabbi drog är också placerade på samma sätt. II Esd. II ESD. xiv. xiv. 44-46 mentions, in addition to the twenty-four written books of the Old Testament, seventy other books which may not be written down, having been given by God to Moses for oral communication to the elders of the people. 44-46 nämner, förutom de tjugofyra skrivit böcker i Gamla testamentet, sjuttio andra böcker som inte kan skrivas ned, har fått av Gud till Moses för muntlig kommunikation till de äldste i folket. According to an assumption of Ginsberg's, which is supported by a comparison of the passage in Esdras with its parallel in the Tan., Ki Tissa (ed. Buber, pp. 58b-59a), these seventy books are the seventy treatises of the oral teachings, and hence of the Mishnah. Enligt ett antagande av Ginsberg's, som stöds av en jämförelse av passagen i Esra med sin motsvarighet i Tan., Ki Tissa (red. Buber, pp. 58b-59a), dessa sjuttio böcker är sjuttio verk i muntliga läror, och därmed Mishna. The number seventy may be obtained by counting either the seven small treatises (comp. R. Kirchheim, Preface to his edition of them, Frankfort-on-the-Main, 1851), or, as Ginsberg obtains it, the halakic midrashim Sifra and Sifre, the first of which was divided into nine parts. Numret sjuttio kan erhållas genom att räkna antingen de sju små avhandlingar (rum R. Kirchheim, förordet till sin utgåva av dem, Frankfurt-on-the-Main, 1851), eller, som Ginsberg får det, halakic midrashim Sifra och Sifre, varav det första var uppdelad i nio delar. In any case, it is evident that the division into treatises is a very old one, and that Rabbi arranged his Mishnah in conformity with it, although, as has been said, the present division is not the original one which he adopted, but has been subjected to many changes. I varje fall är det uppenbart att indelningen i avhandlingarna är en mycket gammal, och att rabbinen arrangerade sin Mishna i överensstämmelse med densamma, även om, som sagt, är den nuvarande uppdelningen inte det ursprungliga som han antagit, men har genomgått många förändringar.

Sixty-three treatises are now extant, although the traditional number is only sixty, as Cant. Sextiotre avhandlingar finns nu bevarad, även om den traditionella nummer är endast sextio, som Cant. R. vi. R. VI. 9says, "Sixty queens, these are the sixty treatises of the halakot." 9says, "Sextio drottningar, dessa är de sextio verk i halakot." The three "babot," or gates, at the beginning of the order Neziḳin formed originally only a single treatise, which also was called "Neziḳin" (B. Ḳ. 102a; BM 10a, b; Lev. R. xix.), and which was divided into three treatises on account of its size. De tre "Babot" eller portar, i början av ordern Neziḳin bildades ursprungligen bara en avhandling, som också kallades "Neziḳin" (B. K. 102a, BM 10a, b; Lev. R. xix.) och som var uppdelad i tre avhandlingar på grund av sin storlek. Makkot was originally a dependent treatise combined with Sanhedrin, of which it formed the end (comp. Maimonides' introduction to his commentary on the Mishnah). Makkot var ursprungligen ett beroende avhandling kombinerat med Sanhedrin, av vilka den bildats i slutet (rum Maimonides 'introduktion till sin kommentar på Mishna). The names of the treatises, which were derived mostly from the contents, but occasionally from the initial letter, are old, being known to the Amoraim, and in part even to the Tannaim. Namnen på de avhandlingar, som härrörde huvudsakligen från innehållet, men ibland från den ursprungliga skrivelsen, är gamla, är kända av Amoraim, och delvis även till Tannaim.

The following treatises are mentioned by name in the Talmud: Baba Ḳamma and Baba Meẓi'a (B. Ḳ. 102a); Bekorot (Beẓah 20a); Berakot (B. Ḳ. 30a); 'Eduyot under the name "Beḥirta" (Ber. 27a) as well as under its own name (Ber. 28a); Kelim (Mishnah Kelim, end); Keritot (Sanh. 65a); Ketubot (Soṭah 2a); Ḳiddushin (Ḳid. 76b); Ḳodashim (BM 109b); Makkot (Sheb. 2b); Menaḥot (Men. 7a); Middot (Yoma 16a); Nazir and Nedarim (Soṭah 2a); Oholot under the name "Ahilot" ('Er. 79a); Rosh ha-Shanah (Ta'an. 2a); Shebu'ot (Sheb. 2b); Tamid (Yoma 14b); Terumot (Pes. 34a); 'Uḳẓin (Hor. 13b); Yoma (Yoma 14b); and Zebaḥim under the name "Sheḥitat Ḳodashim" (BM 109b). Följande avhandlingar nämns vid namn i Talmud: Baba Kamma och Baba Meẓi'a (B. K. 102a), Bekorot (Beẓah 20a), Berakot (B. K. 30a), "Eduyot under namnet" Beḥirta "( Ber. 27a) samt under eget namn (Ber. 28a), Kelim (Mishna Kelim, slut); Keritot (Sanh. 65a), Ketubot (Soṭah 2a), Ḳiddushin (Ḳid. 76b), Ḳodashim (BM 109b) ; Makkot (Sheb. 2b), Menaḥot (Men. 7a), Middot (Yoma 16a), Nazir och Nedarim (Soṭah 2a), Oholot under namnet "Ahilot" ( 'Er. 79a), Rosh ha-Shanah (Ta' en. 2a), Shebu'ot (Sheb. 2b), Tamid (Yoma 14b), Terumot (Pes. 34a), "Uḳẓin (Hor. 13b), Yoma (Yoma 14b), och Zebaḥim under namnet" Sheḥitat Ḳodashim " (BM 109b). The names of the treatises have, however, been subjected to various changes, and have, in some cases, been replaced by later terms. Namnen på avhandlingar har dock blivit föremål för olika förändringar, och har varit i vissa fall ersättas av senare villkor. Thus the earlier name "Mashḳin" gave way to the later "Mo'ed Ḳaṭan"; "Zebaḥim" was substituted for "Sheḥiṭat Ḳodashim"; and "Sheḥiṭat Ḥullin" was abbreviated to "Ḥullin" (on the names comp. A. Berliner in "Ha-Misderonah," i. 20 et seq., 40 et seq.; see also Frankel, lcp 255; Brüll, lc ii. 18-20). Alltså det tidigare namnet "Mashḳin" gav vika för den senare "Mo'ed Katan", "Zebaḥim" ersatts av "Sheḥiṭat Ḳodashim" och "Sheḥiṭat Ḥullin" kortades ned till "Ḥullin" (på namnen comp. A. Berliner i "Ha-Misderonah," I. 20 ff., 40 ff., se även Frankel, LCP 255; Brull, lc ii. 18-20). The treatises belonging to each order deal with similar subjects, or have some other bond of relationship which causes them to be placed in a given order. Although there are some tractates, such as Nazir (comp. Naz. 2a) and Berakot, which apparently do not belong to the order in which they are included, a closer examination reveals the reason for their inclusion (comp. Maimonides' introduction to his commentary on the Mishnah; Brüll, lc ii. 17-18; Weiss, lc ii. 207; Geiger, lcp 486). De avhandlingar som hör till varje beställning behandlar samma ämne, eller har någon annan Bond i relation vilket gör att de placeras i en bestämd ordning. Även om det finns några tractates, såsom Nazir (rum Naz. 2a) och Berakot, som uppenbarligen tillhör inte den ordning i vilken de ingår, en närmare granskning visar anledningen till att de tagits (rum Maimonides 'introduktion till sin kommentar om Mishna, Brull, lc ii. 17-18, Weiss, lc ii. 207; Geiger, LCP 486).

The Treatises. The Treatises.

It is a harder task to define the principle on which the treatises are arranged within the various orders; and this difficulty is increased by the existence of many different sequences, especially since it is uncertain which of these is the oldest. Det är en svårare uppgift att fastställa principer på vilka avhandlingar som arrangeras inom olika order, och denna svårighet ökas av att det finns många olika sekvenser, särskilt eftersom det är osäkert vilken av dessa är den äldsta. According to the Letter of Sherira Gaon (lc pp. 12-13), Rabbi observed no definite sequence, but discoursed on each massekta singly without reference to the other treatises, changing their arrangement at will. Enligt skrivelsen av Sherira Gaon (LC s. 12-13.) Sågs Rabbi ingen bestämd sekvens, men discoursed på varje massekta ensamma utan hänvisning till andra avhandlingar, ändra deras arrangemang efter behag. This statement is supported by 'Ab. Detta påstående stöds av "Ab. Zarah 7a, which states that for two treatises there was no definite order in the Mishnah-an assertion which is all the more trust, worthy since it is recognized as a principle in maing halakic decisions as well. Zarah 7a, som säger att för två avhandlingar fanns ingen bestämd ordning i Mishna, ett påstående som är desto mer förtroende, värd eftersom det är erkänd som en princip i maing halakic besluten också. It appears, on the other hand, from various passages in the Talmud (eg, Sheb. 2b; Soṭah 2a; Ta'an. 2a), that even at an early period a certain arrangement of the several treatises within their respective orders was followed, and it is necessary, therefore, to adopt Hoffmann's view (in Berliner's "Magazin," 1890, pp. 322-323) that a definite sequence was gradually developed and observed in the course of instruction in the Palestinian and Babylonian academies. Det verkar å andra sidan, från olika ställen i Talmud (t.ex. Sheb. 2b; Soṭah 2a; Ta'an. 2a), även i ett tidigt under en viss placering av flera avhandlingar inom sina respektive beställningar som följdes , och det är därför nödvändigt att anta Hoffmann åsikt (i Berliner's "Magazin", 1890, pp. 322-323) att en bestämd sekvens utvecklades successivt och observerade i samband med undervisning i de palestinska och babyloniska akademier. The teachers of these schools arranged their material on pedagogic lines, and in interpreting an order of the Mishnah they selected the longest treatise for the beginning of the lesson, when the minds of their pupils were still fresh, and then passed on to the smaller tractates. Lärarna på dessa skolor arrangerade sitt material på pedagogiska linjer, och vid tolkningen av ett beslut av Mishna de valde den längsta avhandling i början av lektionen, när sinnena hos deras elever var fortfarande färskt, och sedan vidare till mindre tractates . Likewise in Maimonides' sequence, which was the one generally adopted, the treatises from the second to the sixth order are arranged according to length, as Geiger has remarked ("Einiges über Plan," etc., in Geiger's "Wiss. Zeit. Jüd. Theol." ii. 480 et seq.); and this principle is evident in the first order likewise (Hoffmann, lcp 323; Geiger, lcp 402). Likaså i Maimonides "-sekvens, som var ett allmänt, är avhandlingar från andra till sjätte så ordnade efter längd enligt Geiger har påpekat (" einiges Über Plan ", etc., i Geiger's" Wiss. Zeit. Jud . Theol. "II. 480 ff.), och denna princip är tydlig i det första beslutet detsamma (Hoffmann, LCP 323; Geiger, LCP 402). Maimonides' sequence seems, therefore, to have been the same as that adopted in the Palestinian and Babylonian academies, and hence was the original one (for other reasons for this sequence see Maimonides' introduction to his commentary on the Mishnah; Frankel, lc pp. 255-264; Brüll, lc ii. 20-27). Maimonides 'sekvens tycks därför ha varit densamma som den som antogs i den palestinska och den babyloniska akademier, och därmed var den ursprungliga en (av andra orsaker till denna sekvens se Maimonides "introduktion till sin kommentar om Mishna, Frankel, lc pp . 255-264; Brull, lc ii. 20-27).

The Chapters. Kapitlen.

The division of the several treatises into chapters as well as the sequence of these chapters was the work of Rabbi himself (Letter of Sherira Gaon, lcp 13). Uppdelningen av flera avhandlingar i kapitel liksom sekvens av dessa kapitel var ett verk av Rabbi själv (Letter of Sherira Gaon, LCP 13). The portion discussed each day constituted an independent pereḳ; and this term was, therefore, applied elsewhere to a single discourse also (Ber. 11b; 'Er. 36b; on a statement in the "Seder Tanna'im we-Amora'im," to the effect that the Saboraim divided the treatises into chapters, see M. Lerner, "Die Aeltesten Mischna-Compositionen," in Berliner's "Magazin," 1886, p. 3, note 1). Den del diskuteras varje dag en självständig perek, och denna term var därför tillämpas utanför EU till en enda diskurs också (Ber. 11b, "Er. 36b, om ett uttalande i" Seder Tanna'im vi-Amora'im, "som innebär att Saboraim delade avhandlingarna i kapitel, se M. Lerner," Die Aeltesten Mischna-Compositionen, "i Berliner's" Magazin ", 1886, s. 3, fotnot 1). Generally speaking, the original division and sequence of the chapters have been preserved, as appears from various passages of the Talmud (RH 31b; Suk. 22b; Yeb. 9a; Ket. 15a; Niddah 68b; Zeb. 15a). Generellt sett den ursprungliga uppdelningen och sekvensen av kapitlen har bevarats, såsom framgår av olika ställen i Talmud (RH 31b, Suk. 22b, Yeb. 9a, Ket. 15a; Niddah 68b, Zeb. 15a). The names of the chapters taken from the initial letters are likewise old, and some of them are mentioned even in the Talmud (BM 35b; Niddah 48a). Namnen på de kapitel som tagits från den första bokstäverna är också gamla, och några av dem nämns också i Talmud (BM 35b; Niddah 48a). In the course of time, however, various changes were made in the division, sequence, and names of the chapters; thus, for example, the division of Tamid into seven chapters is not the original one. Under tiden har dock gjorts flera ändringar i divisionen, sekvens, och namnen på kapitlen, således, till exempel, är indelningen av Tamid i sju kapitel inte den ursprungliga. On other variations in sequence see Frankel, lc pp. Å andra variationer i sekvens se Frankel, lc pp. 264-265, and on the changes in the names see Berliner in "Ha-Misderonah," i. 264-265, och ändringar i namnen se Berliner "Ha-Misderonah," i. 40b. 40b.

There are altogether 523 chapters in the Mishnah, divided as follows: Zera'im 74 (Bikkurim 3), Mo'ed Ḳaṭan 88, Nashim 71, Neziḳin 73 (Abot 5), Ḳodashim 91, Ṭohorot 126. Det finns sammanlagt 523 kapitel i Mishna, fördelade enligt följande: Zera'im 74 (Bikkurim 3), Mo'ed Katan 88, Nashim 71, Neziḳin 73 (Abot 5), Ḳodashim 91, Ṭohorot 126. Some authorities reckon 524 chapters by adding a sixth chapter to Abot, while others count 525 by adding a sixth chapter to Abot and a fourth chapter to Bikkurim. The division of the chapters into paragraphs, which is likewise very old, has not been preserved in its original form, the different recensions of the present Mishnah having a different division (comp. Frankel, lcp 265). Vissa myndigheter räknar med 524 kapitel genom att lägga till en sjätte kapitel Abot, medan andra räknar 525 genom att lägga till en sjätte kapitel Abot och ett fjärde kapitel Bikkurim. Uppdelningen av kapitlen i stycken, som också är mycket gammal, har inte bevarats i sin ursprungliga form, olika recensions av detta Mishna har en annan division (rum Frankel, LCP 265). The several paragraphs are mostly cast in the form of the fixed Halakah without a Scripture passage (see Midrash Halakah), although Weiss (lc ii. 211, notes 1-6) has enumerated 217 passages in which the Halakah is given togetherwith the Scriptural text on which it is based, hence assuming the form of the Midrash. De olika styckena är oftast gjutna i form av det fasta Halakah utan bibelstycket (se Midrash Halakah), även om Weiss (LC II. 211, konstaterar 1-6) har räknat 217 stycken där Halakah ges togetherwith de bibliska texten på vilka det grundas, därför antar formen av Midrash. Some of these midrashic sentences in the Mishnah have the form of the earliest exegesis of the Soferim (comp. Frankel, lcp 5), and there are also many passages modeled on the tannaitic Talmud (comp. Weiss, lc ii. 209-210). Några av dessa midrashic meningar i Mishna har formen av de tidigaste exegetik av Soferim (rum Frankel, LCP 5), och det finns också många ställen designad efter tannaitic Talmud (rum Weiss, lc ii. 209-210) .

The following is the list of the mishnaic orders with their treatises, according to Maimonides, the deviations in both Talmudim being given at the end of each order (for details see separate articles under the names of the respective orders and treatises; and on variations in certain editions of the Mishnah comp. Strack, lc pp. 9-12): Följande är en lista över de mishnaic order med sina avhandlingar, enligt Maimonides, avvikelserna i båda Talmudim ges vid slutet av varje order (för detaljer se separat artikel av namn på respektive order och avhandlingar, samt av förändringar i vissa utgåvor av Mishna comp. Strack, lc pp. 9-12):

Orders and Treatises. Beställningar och Treatises.

I. The order Zera'im ("Seeds") contains the following eleven treatises: I. För Zera'im ( "Seeds") innehåller följande elva avhandlingar:

(1) Berakot ("Blessings"), divided into nine chapters; deals with the rules for the daily prayer, and other prayers and blessings. (1) Berakot ( "Blessings"), indelade i nio kapitel, handlar om regler för den dagliga bönen, och andra böner och välsignelser.

(2) Pe'ah ("Corner"); eight chapters; deals with the regulations concerning the corners of the field (Lev. xix. 9, 10; xxiii. 22; Deut. xxiv. 19-22), and with the rights of the poor in general. (2) Pe'ah ( "Corner"), åtta kapitel, handlar om regler om hörn av fältet (Mos xix. 9, 10, xxiii. 22, Mos. Xxiv. 19-22), och med rättigheter för de fattiga i allmänhet.

(3) Demai ("Doubtful"); seven chapters; deals chiefly with various cases in which it is not certain whether the offering of the fruit has been given to the priests. (3) Demai ( "Osäkra"), sju kapitel, handlar huvudsakligen om olika fall där det inte är säkert om tillhandahållande av frukten har fått till prästerna.

(4) Kilayim ("Of Two Sorts"; "Heterogeneous"); nine chapters; deals chiefly with rules regarding forbidden mixtures (Lev. xix. 19; Deut. xxii. 9-11). (4) Kilayim ( "Av två slag", "heterogena"); nio kapitel, handlar främst om bestämmelser om förbjudna blandningar (Mos xix. 19; Mos. Xxii. 9-11).

(5) Shebi'it ("Sabbatical Year"); ten chapters; deals with the regulations concerning the seventh year (Ex. xxiii. 11; Lev. xxv. 1-8; Deut. xv. 1 et seq.). (5) Shebi'it ( "Sabbatical Year"); tio kapitel, handlar om regler om sjunde året (Mos xxiii. 11, Lev. Xxv. 1-8; Mos. XV. 1 ff.).

(6) Terumot ("Offerings"); eleven chapters; deals with the laws regarding the offering to be given to the priest (Num. xviii. 8 et seq.; Deut. xviii. 4). (6) Terumot ( "" Offerings), elva kapitel, handlar om lagar rörande erbjudandet skall ges till prästen (Mos xviii. 8 ff.; Mos. Xviii. 4).

(7) Ma'aserot or Ma'aser Rishon ("Tithes" or "First Tithes"); five chapters; deals with the prescription regarding the tithe to be given to the Levites (Num. xviii. 21-24). (7) Ma'aserot eller Ma'aser Rishon ( "Tionden eller" First Tionden "); fem kapitel, handlar om receptet om tiondet ges till leviterna (Mos xviii. 21-24).

(8) Ma'aser Sheni ("Second Tithe"); five chapters; deals with the rules concerning the tithe or its equivalent which was to be eaten at Jerusalem (Deut. xiv. 22-26). (8) Ma'aser Sheni ( "andra tiondet"), fem kapitel, handlar om regler om tiondet eller motsvarande som skulle ätas i Jerusalem (Mos xiv. 22-26).

(9) Ḥallah ("Cake"); four chapters; deals with the laws regarding the heave-offering of dough to be given to the priests (Num. xv. 18-21). (9) Ḥallah ( "" Cake) fyra kapitel, handlar om de lagar som gäller heave-erbjudande av deg, som skall ges till prästerna (Mos xv. 18-21).

(10) 'Orlah ("Foreskin of the Trees"); three chapters; deals chiefly with the regulations of Lev. (10) Orlah ( "Förhud of the Trees"), tre kapitel, handlar huvudsakligen med föreskrifter Lev. xix. xix. 23-25. 23-25.

(11) Bikkurim ("First-Fruits"); three chapters; deals with the laws in Ex. (11) Bikkurim ( "First-fruits"), tre kapitel, handlar om de lagar Ex. xxiii. xxiii. 19; Deut. 19; Mos. xxvi. XXVI. 1 et seq. In many editions of the Mishnah, even early ones like those of Naples 1492, and of Riva 1559, as well as in most of the editions of the Babylonian Talmud, a fourth chapter to the eleventh treatise, which does not belong to the Mishnah, has been added (comp. the gloss in the Wilna edition of the Talmud, p. 87b). 1 ff. I många upplagor av Mishna, även tidig uppstickare som de i Neapel 1492, och Riva 1559, liksom i de flesta upplagor av den babyloniska Talmud, kvart kapitel elfte avhandling, som inte tillhör till Mishna, har lagts till (rum lackeringssystemets glans i Wilna upplagan av Talmud, s. 87b). The sequence of the treatises of this first order in both the Talmudim corresponds with that of Maimonides. Sekvensen av verk i denna första order i både Talmudim överensstämmer med den av Maimonides.

II. Mo'ed ("Festivals") includes the following twelve treatises: II. Mo'ed ( "Festivaler") innehåller följande tolv avhandlingar:

(1) Shabbat ("Sabbath"); twenty-four chapters; deals with the laws regarding the seventh day as a day of rest (Ex. xvi. 23 et seq., xx. 8-11, xxiii. 12, xxxiv. 21, xxxv. 2-3; Deut. v. 12-15). (1) Shabbat ( "Sabbath") och tjugoförsta fyra kapitel, handlar om lagar rörande den sjunde dagen som vilodag (Mos xvi. 23 ff., Xx. 8-11, xxiii. 12, XXXIV. 21, xxxv. 2-3 Mos. v. 12-15).

(2) 'Erubin ("Mingling"); ten chapters; deals with the means by which inconvenient regulations regarding the Sabbath may be legally obviated. (2) "Erubin (" Minglande "); tio kapitel, handlar om de medel som obekväma föreskrifter om sabbaten kan vara lagligt undanröjs.

(3) Pesaḥim ("Passover Festivals"); ten chapters; deals with the prescriptions regarding the Passover and the paschal sacrifice (Ex. xii., xiii. 6-8, xxiii. 15, xxxiv. 15 et seq.; Lev. xxiii. 5 et seq.; Num. ix. 2-14, xxviii. 16 et seq.). (3) Pesaḥim ( "påsk Festivaler"); tio kapitel, handlar om föreskrifter om påsken och Paschalis offret (Mos xii., Xiii. 6-8, xxiii. 15, XXXIV. 15 ff.; Lev. xxiii. 5 ff., Num. ix. 2-14, xxviii. 16 ff.).

(4) Sheḳalim ("Shekels"); eight chapters; treats chiefly of the poll-tax of a half-shekel for each male, prescribed in Ex. (4) Shekalim ( "Shekels"), åtta kapitel, behandlar huvudsakligen av omröstningen skatt av en halv sikel för varje hane, som föreskrivs i Ex. xxx. xxx. 12-16, and which was devoted to defraying the expenses of the services of the Temple. 12-16, och som ägnades åt att bestrida kostnaderna för tjänster av Templet.

(5) Yoma ("Day"), called also "Kippurim" or "Yom ha-Kippurim" (= "Day of Atonement"); eight chapters; deals with the prescriptions regarding worship and fasting on the Day of Atonement (Lev. xvi., xxiii. 26-32). (5) Yoma ( "Day") kallas även "Kippurim" eller "Jom ha-Kippurim" (= "Day of Atonement"), åtta kapitel, handlar om föreskrifter rörande dyrkan och fasta på Försoningsdagen (Mos xvi., xxiii. 26-32).

(6) Sukkah or Sukkot ("Booth"); five chapters; deals with the regulations concerning the Feast of Tabernacles, the Tabernacle, and the garland on it (Lev. xxiii. 34-36; Num. xxix. 12 et seq.; Deut. xvi. 13-16). (6) Sukkah eller Sukkot ( "Booth"); fem kapitel, handlar om regler om Lövhyddehögtiden, Tabernaklet och krans på den (Mos xxiii. 34-36, Num. Xxix. 12 ff. ; Mos. xvi. 13-16).

(7) Beẓah ("Egg"; so called from the first word, but originally termed, according to its subject, "Yom-Ṭob" = "Feast-Day"); five chapters; deals chiefly with the rules to be observed on the feast-days. (7) Beẓah ( "Ägget", så kallad från det första ordet, men ursprungligen kallas enligt sitt ämne, "Jom-Tob" = "fest-Day"), fem kapitel, handlar huvudsakligen om de regler som skall följas på högtiden dagar.

(8) Rosh ha-Shanah ("New-Year Feast"); four chapters; deals chiefly with the regulation of the calendar by the new moon, and with the services on the New-Year. (8) Rosh ha-Shanah ( "New Year Högtiden"), fyra kapitel, handlar främst om reglering av kalendern med den nya månen, och med tjänster på New Year.

(9) Ta'anit ("Fasting"); four chapters; deals chiefly with the special fast-days in times of drought or other untoward occurrences. (9) Ta'anit ( "fasta"), fyra kapitel, handlar främst om den speciella snabb dagar i tider av torka eller annan skadlig händelser.

(10) Megillah ("Esther Scroll"); four chapters; contains chiefly regulations and prescriptions regarding the reading of the scroll of Esther at Purim, and the reading of other passages in the synagogue. (10) Megillah ( "Esther Scroll"), fyra kapitel, innehåller främst regler och föreskrifter när det gäller behandlingen av bläddrar Esther på Purim, och läsning av andra avsnitt i synagogan.

(11) Mo'ed Ḳaṭan ("Half-Feasts"; originally called "Mashḳin," after its initial word); three chapters; deals with the regulations concerning the intermediate feast-days, or the days between the first two and the last two days of Pesaḥ and Sukkah. (11) Mo'ed Katan ( "Half-högtiderna", som ursprungligen kallades "Mashḳin," efter sin inledande ord), tre kapitel, handlar om regler om mellanliggande fest-dagar, eller de dagar mellan de två första och den sista två dagar Pesaḥ och Sukkah.

(12) Ḥagigah ("Feasting"); three chapters; deals among other things with the manner of observance of the three principal feasts. In the Babylonian Talmud the treatises of the order Mo'ed are arranged as follows: Shabbat, 'Erubin, Pesaḥim, Beẓah, Ḥagigah, Mo'ed Ḳaṭan, Rosh ha-Shanah, Ta'anit, Yoma, Sukkah, Sheḳalim, and Megillah; while the sequence in the Palestinian Talmud is Shabbat, 'Erubin, Pesaḥim, Yoma, Sheḳalim, Sukkah, Rosh ha-Shanah, Beẓah, Ta'anit, Megillah, Ḥagigah, and Mo'ed Ḳaṭan. (12) Ḥagigah ( "Feasting"), tre kapitel, handlar bland annat om sättet för efterlevnaden av de tre viktigaste högtiderna. I den babyloniska Talmud verk i Mo'ed ordning arrangeras enligt följande: Shabbat, "Erubin, Pesaḥim, Beẓah, Ḥagigah, Mo'ed Katan, Rosh ha-Shanah, Ta'anit, Yoma, Sukkah, Shekalim och Megillah, medan sekvensen i det palestinska Talmud är Shabbat, "Erubin, Pesaḥim, Yoma, Shekalim, Sukkah, Rosh ha-Shanah, Beẓah, Ta'anit, Megillah, Ḥagigah och Mo'ed Katan.

III. Nashim ("Women") contains the following seven treatises: III. Nashim ( "Kvinnor") innehåller följande sju avhandlingar:

(1) Yebamot ("Widows Obliged to Contract a Levirate Marriage"); sixteen chapters; deals chiefly with the rules for the levirate marriage and of the Ḥaliẓah, whereby the widow is enabled to contract another marriage (Deut. xxv. 5-10). (1) Yebamot (Widows "skyldiga att ingå avtal en Levirat"); sexton kapitlen, handlar främst om regler för Levirat och Ḥaliẓah, där änkan är möjligt att ta upp ett annat äktenskap (Mos xxv. 5-10 ).

(2) Ketubot ("Marriage Contracts); thirteen chapters; deals chiefly with the mutual duties and rights of husband and wife. (2) Ketubot (äktenskapsförord), tretton kapitel, handlar huvudsakligen med ömsesidiga skyldigheter och rättigheter mellan man och hustru.

(3) Nedarim ("Vows"); eleven chapters; deals with the regulations concerning vows (Num. xxx. 2-17). (3) Nedarim ( "Vows"); elva kapitel, handlar om de förordningar om löften (Mos xxx. 2-17).

(4) Nazir ("Nazarite"; called also "Nezirut" = "Nazariteship"); nine chapters; deals chiefly with the prescriptions regarding the Nazarite vows (Num. vi. 1-21). (4) Nazir ( "nasir", kallas också "Nezirut" = "Nazariteship"); nio kapitel, handlar huvudsakligen med föreskrifter om nasir löften (Mos VI. 1-21).

(5) Giṭṭin ("Documents"; "Bills of Divorce"); nine chapters; deals chiefly with the laws for the dissolution of marriage (Deut. xxiv. 1-4). (5) Gittin ( "Documents", "Bills of Divorce"); nio kapitel, handlar huvudsakligen med lagar för upplösning av äktenskap (Mos xxiv. 1-4).

(6) Soṭah ("Woman Suspected of Adultery"); nine chapters; deals chiefly with rules concerning a woman suspected of infidelity (Num. v. 11-31). (6) Soṭah ( "kvinna som misstänks för äktenskapsbrott"); nio kapitel, handlar främst om bestämmelser om en kvinna som misstänks för otrohet (Mos v. 11-31).

(7) Ḳiddushin ("Betrothal"); four chapters; discusses the question how, by what means, and under what conditions a legal marriage may be contracted. In the Babylonian Talmud the sequence of the treatises in this order is as follows: Yebamot, Ketubot, Ḳiddushin, Giṭṭin, Nedarim, Nazir, and Soṭah. (7) Ḳiddushin ( "Förlovning"); fyra kapitlen, diskuterar frågan hur, på vilket sätt och under vilka förutsättningar ett giftermål får ingå avtal. I den babyloniska Talmud sekvensen av de avhandlingar i detta syfte är följande: Yebamot , Ketubot, Ḳiddushin, Gittin, Nedarim, Nazir, och Soṭah. In the Palestinian Talmud the sequence is: Yebamot, Soṭah, Ketubot, Nedarim, Giṭṭin, Nazir, and Ḳiddushin. I de palestinska Talmud sekvensen är: Yebamot, Soṭah, Ketubot, Nedarim, Gittin, Nazir, och Ḳiddushin.

IV. Neziḳin ("Injuries"; called also "Yeshu'ot"="Deeds of Help," as in Num. R. xiii.) contains the following ten treatises: IV. Neziḳin ( "skador", kallas även "Yeshu'ot" = "Deeds of Help", som i Num. R. xiii.) Innehåller följande tio avhandlingar:

(1) Baba Ḳamma ("First Gate"); ten chapters; deals chiefly with injuries and compensation for damages. (1) Baba Kamma ( "First Gate"); tio kapitel, handlar främst om skador och skadestånd.

(2) Baba Meẓi'a ("Middle Gate"); ten chapters; deals chiefly with the laws relating to sales, leases, objects found, and usury. (2) Baba Meẓi'a ( "Middle Gate"); tio kapitel, handlar främst om de lagar som gäller försäljning, uthyrning, funna objekt och ocker.

(3) Baba Batra ("Last Gate"); ten chapters; deals chiefly with the rights of sale, the ownership of real estate, and the rights of succession. (3) Baba Batra ( "Last Gate"); tio kapitel, handlar främst om rättigheter för försäljning, innehav av fast egendom, samt rätten till arv.

(4) Sanhedrin ("Court of Law"); eleven chapters; deals chiefly with judicial procedure and criminal law. (4) Sanhedrin ( "domstol"), elva kapitel, handlar huvudsakligen med rättsligt förfarande och straffrätt.

(5) Makkot ("Blows," "Punishments"); three chapters; deals chiefly with the regulations concerning the number of stripes imposed as punishment by law (Deut. xxv. 1-3). (5) Makkot ( "Slag", "Straff"), tre kapitel, handlar huvudsakligen om de förordningar om antalet ränderna infördes som straff enligt lagen (Mos xxv. 1-3).

(6) Shebu'ot ("Oaths"); eight chapters; deals chiefly with the rules regarding different oaths (Lev. v. 4 et seq.). (6) Shebu'ot ( "ederna"), åtta kapitel, handlar huvudsakligen med bestämmelserna om olika svordomar (Mos v. 4 ff.).

(7) 'Eduyot, or 'Ediyyot ("Evidences"); eight chapters; contains the testimony of later teachers regarding statements of earlier authorities, a large part of this material being contained in other portions of the Mishnah as well. (7) Eduyot eller "Ediyyot (" bevis "), åtta kapitel, innehåller vittnesmål från senare lärare i uttalanden tidigare myndigheterna en stor del av detta material som ingår i andra delar av Mishna också.

(8) 'Abodah Zarah ("Idolatrous Worship"); five chapters; deals chiefly with the regulations concerning the attitude of the Jews toward idolatry and idolaters. (8) Abodah Zarah ( "avgudadyrkare Worship"), fem kapitel, handlar huvudsakligen om de förordningar om attityden hos judarna mot avgudadyrkan och avgudadyrkare.

(9) Abot, or Pirḳe Abot ("Sayings of the Fathers"); five chapters; contains maxims and aphorisms. (9) Abot, eller Pirke Abot ( "ordspråk av fäderna"), fem kapitel, innehåller maximer och aforismer. A sixth chapter called "Pereḳ Ḳinyan ha-Torah" (="Acquisition of the Law") was subsequently added to this treatise, but it does not belong to the Mishnah. En sjätte kapitlet som kallas "perek Ḳinyan ha-Torah" (= "Förvärv av lagen") lades därefter till denna avhandling, men det hör inte hemma i Mishna.

(10) Horayot, or Hora'ot ("Decisions"); three chapters; deals chiefly with such religious and legal decisions as had been made through error. The sequence of these treatises is as follows in the Babylonian Talmud: Baba Ḳamma, Baba Meẓi'a, Baba Batra, 'Abodah Zarah, Sanhedrin, Makkot, Shebu'ot, Horayot, 'Eduyot, and Abot. (10) Horayot eller Hora'ot ( "beslut"), tre kapitel, handlar huvudsakligen om sådana religiösa och rättsliga beslut som hade skett genom misstag. Sekvensen av dessa avhandlingar är följande i den babyloniska Talmud: Baba Kamma, Baba Meẓi'a, Baba Batra, "Abodah Zarah, Sanhedrin, Makkot, Shebu'ot, Horayot," Eduyot och Abot. The usual sequence is observed in the Mishnah of the Palestinian Talmud. Den vanliga sekvens observeras i Mishna av den palestinska Talmud.

V. Ḳodashim ("Holy Things") contains the following eleven treatises: V. Ḳodashim ( "heliga") innehåller följande elva avhandlingar:

(1) Zebaḥim ("Sacrifice"; originally called "Sheḥiṭat Ḳodashim" = "Slaughtering of the Holy Animals"; BM 109b); fourteen chapters; deals chiefly with the laws regarding sacrifices (Lev. i. et seq.). (1) Zebaḥim ( "Sacrifice", som ursprungligen kallades "Sheḥiṭat Ḳodashim" = "slakta den heliga Animals", BM 109b), fjorton kapitel, handlar huvudsakligen med lagar om uppoffringar (Mos i. ff.).

(2) Menaḥot ("Meat-Offering"); thirteen chapters; deals chiefly with the rules concerning meat-offerings (Lev. ii.; v. 11-13; vi. 7-16; vii. 9-10; xiv. 10-20; xxiii. 13, 16; Num. v. 11 et seq., vi. 13-20, xv. 24, xxviii., xxix.). (2) Menaḥot (Kött-Erbjudandet "); tretton kapitel, handlar främst om reglerna för kött-erbjudanden (Mos II. V. 11-13, vi. 7-16, vii. 9-10, XIV. 10-20, xxiii. 13, 16, Num. v. 11 ff., VI. 13-20, XV. 24, xxviii., XXIX.).

(3) Ḥullin ("Profane"; called also "Sheḥiṭat Ḥullin" = "Slaughtering of Non-Consecrated Animals"); twelve chapters; deals chiefly with the laws for slaughtering and withother rules relating to the eating of meat. (3) Ḥullin ( "profana", kallas också "Sheḥiṭat Ḥullin" = "slakt av icke Helgad Animals"), tolv kapitel, handlar huvudsakligen med lagar för slakt och regler withother om att äta kött.

(4) Bekorot ("First-Born"); nine chapters; deals chiefly with the regulations concerning the various firstlings (Ex. xiii. 2, 12 et seq.; Lev. xxvii. 26 et seq.; Num. viii. 16-18, xviii. 15-17; Deut. xv. 19 et seq.). (4) Bekorot ( "First-Born"); nio kapitel, handlar huvudsakligen om de förordningar om de olika förstfödda (Mos xiii. 2, 12 ff.; Lev. XXVII. 26 ff., Num. Viii. 16 -18, xviii. 15-17, Mos. XV. 19 ff.).

(5) 'Arakin ("Estimations"); nine chapters; deals chiefly with the prescriptions regarding the ransom of those who have been dedicated to God (Lev. xxvii. 2 et seq.). (5) "Arakin (" Beräkningar "); nio kapitel, handlar huvudsakligen med föreskrifter om lösen för dem som har ägnats åt Gud (Mos xxvii. 2 ff.).

(6) Temurah ("Exchange"); seven chapters; deals chiefly with the laws regarding the exchange of a dedicated animal (Lev. xxvii. 10, 33). (6) Temurah ( "Exchange"), sju kapitel, handlar huvudsakligen med lagstiftningen om utbyte av en särskild djur (Mos XXVII. 10, 33).

(7) Keritot ("Extirpations"); six chapters; deals among other subjects with the punishment by excommunication ("karet"), which is frequently mentioned in the Old Testament. (7) Keritot ( "Extirpations"), sex kapitel, behandlar bland annat personer med straffet genom bannlysning ( "karet"), som ofta nämns i Gamla Testamentet.

(8) Me'ilah ("Trespass"); six chapters; deals with the rules concerning trespass in the case of a dedicated object (Num. v. 6-8). (8) Me'ilah ( "Trespass"), sex kapitel, handlar om regler om intrång i fråga om en särskild objekt (Mos v. 6-8).

(9) Tamid ("The Daily Morning and Evening Burnt Offering"); deals among other subjects with the regulations for the daily sacrifice (Ex. xxix. 38-42; Num. xxviii. 2-8). (9) Tamid ( "The Daily morgon och kväll brännoffer"), behandlar bland annat frågor med föreskrifterna för det dagliga offret (Mos xxix. 38-42, Num. Xxviii. 2-8). In the editions of the Mishnah, Tamid is divided into seven chapters, excepting in Lọwe's edition, where it has but six; while Levi b. I utgåvor av Mishna är Tamid indelad i sju kapitel, utom i Lowe's edition, där den har utan sex, medan Levi f. Gershon (RaLBaG) enumerates only five chapters for Tamid in the introduction to his commentary on the Pentateuch. Gershon (RaLBaG) räknas endast fem kapitel för Tamid i inledningen till sin kommentar om Moseböckerna.

(10) Middot ("Measures"); five chapters; describes the apartments and furniture of the Temple. (10) Middot ( "åtgärder"), fem kapitel, beskriver lägenheter och möbler i templet.

(11) Ḳinnim ("Birds' Nests"); three chapters; deals with the prescriptions regarding the offering of doves (Lev. i. 14-17, v. 1 et seq., xii. 8). In the Babylonian Talmud the sequence of the treatises of this order is as follows: Zebaḥim, Menaḥot, Bekorot, Ḥullin, 'Arakin, Temurah, Keritot, Me'ilah, Ḳinnim, Tamid, and Middot. (11) Ḳinnim ( "fågelbon"), tre kapitel, handlar om föreskrifter angående erbjudandet av duvor (Mos i. 14-17, v. 1 ff., XII. 8). I den babyloniska Talmud the sekvens av avhandlingar i detta beslut är följande: Zebaḥim, Menaḥot, Bekorot, Ḥullin, "Arakin, Temurah, Keritot, Me'ilah, Ḳinnim, Tamid och Middot.

VI. Ṭohorot ("Purifications") contains the following twelve treatises: VI. Ṭohorot ( "reningar") innehåller följande tolv avhandlingar:

(1) Kelim ("Utensils"); thirty chapters; deals chiefly with the regulations concerning the different kinds of uncleanness of vessels (Lev. xi. 32 et seq.; Num. xix. 14 et seq., xxxi. 20 et seq.). (1) Kelim ( "Husgeråd"); trettio kapitlen, handlar huvudsakligen om de förordningar om olika typer av orenhet fartyg (Mos xi. 32 ff., Num. Xix. 14 ff., XXXI. 20 ff .).

(2) Oholot, or Ahilot ("Tents"); eighteen chapters; deals chiefly with the laws regarding the defilement occasioned by a corpse (Num. xix. 14-20). (2) Oholot, eller Ahilot ( "tält"); arton kapitlen, handlar huvudsakligen med lagar om orenhet som föranletts av ett lik (Mos xix. 14-20).

(3) Nega'im ("Leprosy"); fourteen chapters; deals with the rules concerning the various kinds of leprosy (Lev. xiii., xiv.). (3) Nega'im ( "Spetälska"); fjorton kapitel, handlar om regler för olika typer av spetälska (Mos xiii., Xiv.).

(4) Parah ("Red Heifer"); twelve chapters; deals with the regulations concerning the red heifer and the purificative ashes obtained from it (Num. xix.). (4) Parah ( "Red Kviga"), tolv kapitel, handlar om regler om den röda kvigan och purificative askan från det (Mos xix.).

(5) Ṭohorot ("Purities"; euphemistic for "Impurities"); ten chapters; deals with minor defilements. (5) Ṭohorot ( "renheten", förskönande omskrivning för "Föroreningar"); tio kapitel, handlar om mindre orenheter.

(6) Miḳwa'ot, or Miḳwot ("Ritual Baths"); ten chapters; deals with the regulations concerning the bathing of the defiled (Lev. xiv. 8, xv. 5 et seq.). (6) Miḳwa'ot, eller Miḳwot ( "Ritual Baths"); tio kapitel, handlar om regler om badning av orenat (Mos xiv. 8, xv. 5 ff.).

(7) Niddah ("Menstruous Woman"); ten chapters; deals with the laws concerning the defilement caused by menstruation (Lev. xii., xv. 19 et seq.). (7) Niddah ( "Menstruous Woman"); tio kapitel, handlar om lagstiftningen om orenhet som orsakas av menstruation (Mos xii., Xv. 19 ff.).

(8) Makshirin ("Predisposings"; called also "Mashḳin" = "Liquids"); six chapters; deals with the rule which declares that an object is defiled by contact with anything unclean only in case it was wet beforehand (Lev. xi. 34, 37, 38). (8) Makshirin ( "Predisposings", kallas även "Mashḳin" = "vätskor"), sex kapitel, handlar om den regel som förklarar att ett objekt är orena genom kontakt med något orent bara ifall det var blött i förväg (Mos xi . 34, 37, 38).

(9) Zabim ("Sufferers from Discharges"); five chapters; deals with the rules in Lev. (9) Zabim ( "lider av Ansvarsfrihet"), fem kapitel, handlar om regler Lev. xv. xv.

(10) Ṭebul Yom ("He Who Has Taken a Ritual Bath on That Same Day"); four chapters; deals chiefly with the effect produced upon an entire object which has come in contact with a "ṭebul yom," who, according to Lev. (10) Ṭebul Yom ( "Han som har tagit ett rituellt bad på samma dag"), fyra kapitel, handlar främst om den producerade effekten på en hela objektet som har kommit i kontakt med en "ṭebul Yom," som, enligt lev. xv. xv. 5, is unclean until sundown, even though this contact has been only partial. 5, är oren till solnedgången, trots att denna kontakt har varit ofullständiga.

(11) Yadayim ("Hands"); four chapters; deals chiefly with the defilement and cleansing of the hands. (11) Yadayim ( "Hands"), fyra kapitel, handlar huvudsakligen med orenhet och rengöring av händerna.

(12) 'Uḳẓin ("Stems"); three chapters; deals chiefly with the relation of the fruit to the stems, skins, and seeds, with reference to defilement, uncleanness of the fruit affecting the stems, skins, and seeds, and vice versa. (12) Uḳẓin ( "härrör"), tre kapitel, handlar huvudsakligen om relationen mellan frukt stammarna, skinn, och fröer, med hänvisning till förorening, orenhet av frukten påverkar stjälkar, skinn, och fröer, och vice versa.

In the Babylonian Talmud the sequence of the treatises in Ṭohorot is as follows: Niddah, Kelim, Oholot, Nega'im, Parah, Ṭohorot, Miḳwa'ot, Makshirin, Zabim, Ṭebul Yom, Yadayim, and 'Uḳẓin. I den babyloniska Talmud sekvensen av de avhandlingar i Ṭohorot är följande: Niddah, Kelim, Oholot, Nega'im, Parah, Ṭohorot, Miḳwa'ot, Makshirin, Zabim, Ṭebul Yom, Yadayim, och "Uḳẓin.

Editions and Commentaries. Upplagor och kommentarer.

The Mishnah is extant in many editions, although only the earlier ones can be mentioned here: first edition, Naples, 1492, fol., with the Hebrew commentary of Maimonides; Venice, Justiniani, 1546-50, fol.; Venice, 1549, 4to, with the commentary of Obadiah Bertinoro; Riva di Trento, 1559, fol., with the commentaries of Maimonides and Obadiah; Sabbionetta and Mantua, 1559-63, 4to; Venice, 1606, fol., with the same two commentaries. Mishna är bevarade i många upplagor, även om endast de tidigare kan nämnas: första upplagan, Neapel, 1492, fol., Med hebreiska kommentarerna till Maimonides, Venedig, Justiniani, 1546-50, fol., Venedig, 1549, 4to, med kommentaren att Obadiah Bertinoro, Riva di Trento, 1559, fol., med kommentarer av Maimonides Obadja, Sabbionetta och Mantua, 1559-63, 4to, Venedig, 1606, fol., med samma två kommentarer.

Many commentaries on the Mishnah have been written. Många kommentarer om Mishnah har skrivits. Maimonides wrote one in Arabic with a general introduction on the history, origin, and arrangement of the Mishnah. Maimonides skrev en på arabiska med en allmän introduktion om historia, ursprung och arrangemang av Mishna. This commentary, which was translated into Hebrew several times, is printed in many editions of the text. Denna kommentar, som översattes till hebreiska flera gånger, är tryckt i många upplagor av texten. The Arabic original of several treatises has recently been published, in addition to that of the entire sixth order, edited by Derenbourg (comp. the enumeration in Strack, lcp 113 and Appendix); the Hebrew translation, which is faulty in many passages, being corrected to agree with it. Det arabiska originalet av flera avhandlingar har publicerats nyligen, förutom att hela sjätte ordning, redigerad av Derenbourg (rum den uppräkningen Strack, LCP 113 och tillägg), den hebreiska översättningen, som är felaktig på många ställen, är korrigeras för att komma överens med den.

Asher b. Asher B. Jehiel of Germany (d. Toledo 1327) wrote a commentary on the first and sixth orders, which was first printed in the Amsterdam edition of the Talmud, 1714-16, and in the Frankfort-on-the-Main edition, 1720-21. Jehiel Tyskland (d. Toledo 1327) skrev en kommentar till den första och sjätte order, som trycktes första gången i Amsterdam upplagan av Talmud, 1714-16, och i Frankfurt-on-the-Main upplagan, 1720-21 . R. Samson of Sens also wrote a commentary on the same orders, which is printed in most of the editions of the Talmud. R. R. Samson av Sens skrev också en kommentar på samma order, som trycks i de flesta upplagor av Talmud. R. Obadiah Bertinoro (end of 15th cent.) wrote a commentary on the entire Mishnah, which is printed in most editions. Obadiah Bertinoro (slutet av den 15 cent.) Skrev en kommentar på hela Mishna, som trycks i de flesta utgåvor. The commentaries "Tosefot YomṬob" by Yom-Ṭob Lipmann Heller (1579-1654) and "Tif'eret Yisrael" by Israel Lipschütz are likewise printed in many editions of the Mishnah. Kommentarerna "Tosefot YomṬob" av Jom-Tob Lipmann Heller (1579-1654) och "Tif'eret Yisrael" av Israel Lipschütz är också tryckt i många upplagor av Mishna. The following commentaries may also be mentioned: "Kaf Naḥat," by Isaac ibn Gabbai, printed in the Venice edition of the Mishnah, 1609, and in some other editions; "'Eẓ ha-Ḥayyim" (Leghorn, 1653 et seq.), by Jacob Ḥagiz; "Ḳab we-Naḳi," by Elisha b. Abraham, in ed. Följande kommentarer kan också nämnas: "KAF nahát," av Isaac ibn Gabbaj, tryckt i Venedig upplagan av Mishna, 1609, och i vissa andra utgåvor, "" EZ ha-Hayyim "(Livorno, 1653 ff.) , av Jacob Ḥagiz, "kab vi-naki," av Elisha f. Abraham, i red. Amsterdam, 1697, 1698, etc.; "Zera' Yiẓḥaḳ," by Isaac b. Amsterdam, 1697, 1698, etc.; "Zera" Yiẓḥaḳ, "av Isaac B. Jacob Ḥayyut, Frankfort-on-the-Oder, 1739; "Sefer Bet Dawid," Amsterdam, 1739; "Melo Kaf Naḥat," by Senior Phoebus b. Jacob, in ed. Jacob Ḥayyut, Frankfurt-on-the-Oder, 1739; "Sefer Bet Dawid," Amsterdam, 1739; "Melo KAF nahát," Senior Phoebus f. Jacob, i red. Offenbach, 1737; Berlin, 1832-34; "Sefer Mishnat Rabbi Natan," on Zera'im (Frankfort-on-the-Main, 1862), by Nathan Adler; and "Liḳḳuṭe ha-Mishnah" (Breslau, 1873), by Shraga Phoebus Frenkel. Offenbach, 1737, Berlin, 1832-34, "Sefer Mishnat Rabbi Natan", på Zera'im (Frankfurt-on-the-Main, 1862), av Nathan Adler, och "Liḳḳuṭe ha-Mishna" (Breslau, 1873), av Shraga Phoebus Frenkel.

Translations. Översättningar.

Of the translations of the Mishnah the following may be mentioned: (1) "Mischna sive Totius Hebræorum Juris, Rituum, Antiquitatum ac Legum Oralium Systema cum Clarissimorum Rabbinorum Maimonidis et Bartenoræ Commentariis Integris; Quibus Accedunt Variorum Auctorum Notæ ac Versiones in Eos Quos Ediderunt Codices; Latinitate Donavit ac Notis Illustravit Guilielmus Surenhusius," Amsterdam, 1698-1703, 6 vols., fol.; the text in Hebrew and Latin, with the commentaries of Maimonides and Obadiah Bertinoro in a Latin translation. Av översättningarna av Mishna följande kan nämnas: (1) "Mischna tande Totius Hebræorum Juris, Rituum, Antiquitatum ac Legum Oralium Systema cum Clarissimorum Rabbinorum Maimonidis et Bartenoræ Commentariis Integris, Quibus Accedunt Variorum Auctorum Notæ ac Versiones i Eos Quos Ediderunt utläser ; Latinitate Donavit ac Notis Illustravit Guilielmus Surenhusius, "Amsterdam, 1698-1703, 6 vol., fol.; texten på hebreiska och latin, med kommentarer av Maimonides Obadja Bertinoro i en latinsk översättning. (2) "Mishnayot," Berlin, 1832-34, 6 parts, 4to. (2) "Mishnayot," Berlin, 1832-34, 6 delar, 4to. (3) Vocalized Hebrew text of the Mishnah, with German translation in Hebrew letters. (3) Vocalized hebreiska texten i Mishna, med tysk översättning på hebreiska bokstäver. (4) The commentary "Melo Kaf Naḥat," and (5) a brief German introduction with notes, published by the Gesellschaft von Freunden des Gesetzes und der Erkenntniss, generally known as "Jost's translation." (4) I kommentaren "Melo KAF nahát," och (5) en kort tysk introduktion med noter, utgiven av Gesellschaft von Freunden des Gesetzes und der Erkenntniss, allmänt känd som "Jost översättning." (6) Johann Jacob Rabe, "Mischnah, oder der Text des Talmuds Uebersetzt und Erläutert," 6 parts, 4to, Onolzbach, 1760-1763. (6) Johann Jacob Rabe, "Mischnah, oder der Text des Talmuds Uebersetzt und erläutert," 6 delar, 4to, Onolzbach, 1760-1763. A new edition of the vocalized Hebrew text with a German translation has been undertaken by D. Hoffmann and E. Baneth, of which several parts have appeared. En ny upplaga av vocalized hebreiska texten med en tysk översättning har gjorts av D. Hoffmann och E. Baneth, varav flera delar har visats. An Italian translation by Vittorio Castiglione is likewise in course of publication (1904). En italiensk översättning av Vittorio Castiglione ligger likaså i samband med publikation (1904).

Executive Committee of the Editorial Board, Jacob Zallel Lauterbach Exekutivkommitté i redaktionsrådet, Jacob Zallel Lauterbach
Jewish Encyclopedia, published between 1901-1906. Jewish Encyclopedia, publicerade mellan 1901-1906.

Bibliography: Bibliografi
Letter of Sherira Gaon, ed. Letter of Sherira Gaon, ed. Neubauer, in MJC pp. 3-41, Oxford, 1887; Maimonides, introduction to his commentary on the Mishnah, printed in many editions of the Talmud after the treatise Berakot; Z. Neubauer, i MJC pp. 3-41, Oxford, 1887, Maimonides, inledningen till sin kommentar om Mishna, tryckt i många upplagor av Talmud efter avhandling Berakot, Z. Frankel, Hodegetica in Mischnam, Leipsic, 1859; J. Frankel, Hodegetica i Mischnam, Leipzig, 1859; J. Brüll, Mebo ha-Mishnah, part i., Frankfort-on-the-Main, 1876; part ii., ib. Brull, MEBO ha-Mishna, del I., Frankfurt-on-the-Main, 1876, del II., Ib. 1885; SJ Rapoport, in Kerem Ḥemed, vii. 1885; SJ Rapoport, i Kerem Ḥemed, vii. 157-167; A. 157-167, A. Krochmal,Toledot R. Yehudah ha-Nasi, in He-Ḥaluẓ, ii. Krochmal, Toledot R. Yehudah ha-Nasi, i Han-Ḥaluẓ, II. 75-83; idem, ib. 75-83, dito, ib. iii. III. 118-124; idem, preface to his Yerushalayim ha-Benuyah, Lemberg, 1867; OH Schorr, in HeḤaluẓ, 1866, pp. 118-124, idem, förordet till sin Yerushalayim ha-Benuyah, Lemberg, 1867; OH Schorr, i HeḤaluẓ, 1866, pp. 41-44; vi. 41-44, vi. 32-47; Z. 32-47 Z. Frankel, Introductio in Talmud Hierosolymitanum, pp. Frankel, Introductio i Talmud Hierosolymitanum, pp. 19a-22a, Breslau, 1870; Joachim Oppenheim, Zur Gesch. 19a-22a, Breslau, 1870; Joachim Oppenheim, Zur Gesch. der Mischna, in Bet Talmud, ii. 143-151, 172-179, 237-245, 269-273, 304-315, 343-355 (also reprinted separately, Presburg, 1882); A. der Mischna, i Bet Talmud, II. 143-151, (172-179, 237-245, 269-273, 304-315, 343-355 också omtryckt separat, Presburg, 1882), A. Geiger, Einiges über Plan und Anordnung der Mischna, in Geiger's Wiss. Geiger, einiges über Plan und Anordnung der Mischna i Geiger's Wiss. Zeit. Zeit. Jüd. Jud. Theol. Theol. 1836, ii. 1836, II. 474-492; idem, Lehrbuch zur Sprache der Mischna, Breslau, 1845; Isaac Lampronti, Paḥad Yiẓḥaḳ, sv Mishnah; W. 474-492, idem, Lehrbuch zur Sprache der Mischna, Breslau, 1845; Isaac Lampronti, Paḥad Yiẓḥaḳ, sv Mishna, W. Landsberg, Plan und System in der Aufeinanderfolge der Einzelnen Mischnas, in Monatsschrift, 1873, pp. Landsberg, und Plan System in der Aufeinanderfolge der Einzelnen Mischnas i Monatsschrift, 1873, pp. 208-215; Tobias Cohn, Aufeinanderfolge der Mischnaordnungen, in Geiger's Jüd. Zeit. 208-215, Tobias Cohn, Aufeinanderfolge der Mischnaordnungen i Geiger's Jud. Zeit. 1866, iv. 1866, IV. 126-140; Dünner, Veranlassung, Zweck und Entwickelung der Halakischen und Halakischexegetischen Sammlungen Während der Tannaimperiode im Umriss Dargestellt, in Monatsschrift, 1871, pp. 126-140; dünner, Veranlassung, Zweck und Entwickelung der Halakischen und Halakischexegetischen Sammlungen Während der Tannaimperiode im Umriss dargestellt, i Monatsschrift, 1871, pp. 137 et seq., 158 et seq., 313 et seq., 363 et seq., 416 et seq., 449 et seq.; idem, R. Jehuda Hanasi's Anteil an Unserer Mischna, ib. 137 ff., 158 ff., 313 ff., 363 ff., 416 ff., 449 ff., Dito, R. Jehuda Hanasi s Anteil en unserer Mischna, ib. 1872, pp. 161 et seq., 218 et seq.; idem, Einiges über Ursprung und Bedeutung des Traktates Edoyot, ib. 1871, pp. 1872, pp. 161 ff., 218 ff., Dito, und einiges Über Ursprung Bedeutung des Traktates Edoyot, ib. 1871, pp. 33-42, 59-77; D. 33-42, 59-77, D. Hoffmann, Die Erste Mischna und die Controversen der Tannaim, Berlin, 1882; idem, Bemerkungen zur Kritik der Mischna, in Berliner's Magazin, 1881, pp. Hoffmann, Die Erste Mischna und die Controversen der Tannaim, Berlin, 1882, dito, Bemerkungen zur Kritik der Mischna, i Berliner s Magazin, 1881, pp. 121-130, 169-177; 1882, pp. 121-130, 169-177, 1882, pp. 96-105, 152-163; 1884, pp. 17-30, 88-92, 126-127; M. 96-105, 152-163, 1884, pp. 17-30, 88-92, 126-127, M. Lerner, Die Aeltesten Mischna-Compositionen, ib. Lerner, Die Aeltesten Mischna-Compositionen, ib. 1886, pp. 1886, pp. 1-20; J. 1-20, J. Derenbourg, Les Sections et les Traités de la Mischna, in REJ 1881, iii. Derenbourg, Les avsnitten et les Traités de la Mischna i REJ 1881, III. 205-210; A. 205-210, A. Berliner, in Ha-Misderonah, i. Berliner, i Ha-Misderonah, i. 20 et seq., 40 et seq.; JS Bloch, Einblicke in die Gesch. 20 ff., 40 ff.; JS Bloch, Einblicke in die Gesch. der Entstehung der Talmudischen Literatur, Vienna, 1884; IH Weiss, Dor, ii. der Entstehung der Talmudischen Literatur, Wien, 1884; IH Weiss, Dor, II. 182-184, 207-217; idem, Mishpaṭ Leshon ha-Mishnah, ib. 182-184, 207-217, idem, Mishpaṭ Leshon ha-Mishna, ib. 1867; LA Rosenthal, Ueber den Zusammenhang der Mischna; Ein Beitrag zu Ihrer Entstehungsgesch. 1867; LA Rosenthal, Über den Zusammenhang der Mischna, Ein Beitrag zu Ihrer Entstehungsgesch. Strasburg, 1891-92; idem, Die Mischna, Aufbau und Quellenscheidung, ib. Strasburg, 1891-92, dito, Die Mischna, Aufbau und Quellenscheidung, ib. 1903.ECJZL 1903.ECJZL


This subject presentation in the original English language Denna fråga presenteras i den ursprungliga engelska språket


Send an e-mail question or comment to us: E-mailSkicka ett e-mail eller kommentar till oss: E-post

The main BELIEVE web-page (and the index to subjects) is at De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är