Talmud Talmud

General Information Allmän information

The Talmud (Hebrew for "teaching" or "study"), a vast compendium of Jewish law and lore, is a unique literary document - a sequel to the Hebrew Bible - and the basis of Jewish religious life. Talmud (hebreiska för "undervisning" eller "studien"), en omfattande sammanställning av judisk lag och lore, är ett unikt litterärt dokument - en uppföljare till den hebreiska bibeln - och enligt judiska religiösa livet. It consists of the Mishnah and lengthy, rambling commentary called Gemara (Aramaic for "learning" or "tradition"). Det består av Mishna och långa, vandrings kommentar kallas Gemara (arameiska för "lärande" eller "tradition"). There are two Gemaras - the Palestinian Gemara, a product of the 3d and 4th centuries AD, and the Babylonian Gemara, completed about 499, with some later additions. Det finns två Gemaras - Palestinska Gemara, en produkt av 3d och 4: e århundradet efter Kristus, och den babyloniska Gemara avslutade omkring 499, med en del senare tillägg. Hence, there are two Talmuds: the Talmud Yerushalmi and the Talmud Babli. Därför finns det två Talmuds: Talmud Yerushalmi och Talmud Babli. The latter, the Babylonian Talmud, remains for traditional Jews the final authority on the law. Den senare, den babyloniska Talmud, fortfarande traditionella judar i sista instans om lagen. The Mishnah is predominantly in Hebrew, the Gemaras largely in Aramaic. Mishna är främst hebreiska, Gemaras till stor del på arameiska. In addition to exhaustive and subtle discussions of civil, criminal, domestic, and ritual law, the Talmuds contain materials called haggadah ("narration") - statements on faith and morals, explanations of Bible verses, parables, and historical and legendary narratives. Förutom uttömmande och subtila diskussioner om civilrätt, straffrätt, inhemska och rituella rätt, Talmuds innehåller material som kallas Haggadah ( "narration") - uttalanden om tro och moral, förklaringar av bibelverser, liknelser, samt historiska och legendariska berättelser.

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
Despite difficulties of language and content, the Talmud was for centuries the principal subject of Jewish study. Trots svårigheter med språk och innehåll, var Talmud i århundraden det huvudsakliga ämnet för judiska studier. It was provided with innumerable commentaries and annotations, the most important of which was by the 11th century scholar Rashi. Den var försedd med otaliga kommentarer och anteckningar, den viktigaste av dessa var från 11-talet lärd Rashi. It was also the object of violent attacks by persons who had no knowledge of its contents, from medieval fanatics - 24 cartloads of Talmud manuscripts were burned in Paris in 1242 - to Nazi propagandists in the 1930s. Det var också föremål för våldsamma attacker från personer som inte hade någon kännedom om dess innehåll, från medeltida fanatiker - 24 lass av Talmud manuskript brändes i Paris på 1242 - till nazistiska propagandister på 1930-talet. Modern scholars have come increasingly to recognize its importance as a cultural monument. Moderna forskare har alltmer kommit att inse dess betydelse som ett kulturellt minnesmärke. New Testament scholars in particular have used material from the Talmud and the related literature of Midrash for an understanding of Christian origins. Nya testamentet forskare i synnerhet har använt material från Talmud och tillhörande litteratur Midrash för förståelsen av den kristna ursprung.

Bernard J Bamberger Bernard J Bamberger

Bibliography: Bibliografi
I Epstein, ed., The Babylonian Talmud (1961); A Feinnsilver, ed., The Talmud Today (1980); M Mielziner, Introduction to the Talmud (1969); CG Montefiore and H Loeww, A Rabbinic Anthology (1938); J Neusner, The Talmud of the Land of Israel: An Introduction (1990); A Steinsaltz, The Essential Talmud (1977) and The Talmud: A Reference Guide (1989); HL Strack, Introduction to the Talmud and Midrash (1969); I Unterman, The Talmud: An Analytical Guide (1985). I Epstein, ed., Den babyloniska Talmud (1961), A Feinnsilver, ed., Talmud Today (1980), M Mielziner, Introduktion till Talmud (1969), CG Montefiore och H Loeww, A rabbinsk Anthology (1938); J Neusner, Talmud av landet Israel: An Introduction (1990), A Steinsaltz, The Essential Talmud (1977) och Talmud: A Reference Guide (1989), HL Strack, Introduktion till Talmud och Midrash (1969); Jag Unterman, Talmud: en analytisk Guide (1985).


Talmud Talmud

General Information Allmän information

The Talmud is the body of Jewish civil and religious law, including commentaries on the Torah, or Pentateuch. Talmud är en samling judiska civila och religiösa lagen, inklusive kommentarer om Torah, eller Moseböckerna. The Talmud consists of a codification of laws, called the Mishnah, and a commentary on the Mishnah, called the Gemara. Talmud består av en kodifiering av lagar, som kallas Mishna, och en kommentar till de Mishna, kallad Gemara. The material in the Talmud that concerns decisions by scholars on disputed legal questions is known as the Halakah; the legends, anecdotes, and sayings in the Talmud that are used to illustrate the traditional law are known as Haggada. Materialet i Talmud som rör beslut av forskare på omtvistade rättsliga frågor kallas Halakah, legenderna, anekdoter, och talesätt i Talmud som används för att illustrera den traditionella lagen kallas Haggada.

Two compilations of the Talmud exist: the Palestinian Talmud, sometimes called the Jerusalem Talmud, and the Babylonian Talmud. Both compilations contain the same Mishnah, but each has its own Gemara. Två sammanställningar av Talmud finns: den palestinska Talmud, som ibland kallas Jerusalem Talmud, och den babyloniska Talmud. Både samlingsalbum innehåller samma Mishna, men alla har sina egna Gemara. The contents of the Palestinian Talmud were written by Palestinian scholars between the 3rd century AD and the beginning of the 5th century; those of the Babylonian Talmud, by scholars who wrote between the 3rd century and the beginning of the 6th century. Innehållet i de palestinska Talmud är skrivna av palestinska akademiker mellan 3: e talet och början av 5: e århundradet, som av den babyloniska Talmud, av forskare som skrev mellan 3: e talet och början av det 6th seklet. The Babylonian Talmud became authoritative because the rabbinic academies of Babylonia survived those in Palestine by many centuries. Den babyloniska Talmud blev auktoritativa eftersom rabbinska akademierna i Babylonien överlevde de i Palestina genom många århundraden.

The Talmud itself, the works of talmudic scholarship, and the commentaries concerning it constitute the greatest contributions to rabbinical literature in the history of Judaism. Talmud själv, verk talmudiska stipendium, och kommentarerna om det utgör de största bidragen till rabbinska litteraturen i judendomens historia. One of the most important of the works of scholarship is the Mishneh Torah (Repetition of the Torah, c. 1180) by the Spanish rabbi, philosopher, and physician Maimonides; it is an abstract of all the rabbinical legal literature in existence at his time. En av de viktigaste verk av stipendium är Mishné Toran (Upprepning av Torah, ca 1180) av den spanska rabbin, filosof och Maimonides läkare, det är ett utdrag av alla de rabbinska doktrinen finns vid hans tid . The most widely known commentaries are those on the Babylonian Talmud by the French rabbi Rashi and by certain scholars known as tosaphists, who lived in France and Germany between the 12th and 14th centuries and included some of Rashi's grandsons. De mest kända kommentarerna är de som på den babyloniska Talmud som de franska rabbin Rashi och vissa forskare kallas tosaphists, som bodde i Frankrike och Tyskland mellan 12 och 14-talen och inkluderade några av Rashi's barnbarn.

The Babylonian Talmud and the Palestinian Talmud were first printed in 1520-22 and in 1523 in Venice by the printer Daniel Bomberg. The entire Babylonian Talmud is available in an English translation (1935-52) edited by the British rabbi and scholar Isidore Epstein. Most of the Palestinian Talmud is available in a 19th-century French translation, but the rendering is defective and inaccurate. Twenty tractates of the Palestinian Talmud are found in a Latin translation, in the Thesaurus Antiquitatum Sacrarum (1744-69) of Blasio Ugolino, an 18th-century Italian historian and antiquarian. Den babyloniska Talmud och den palestinska Talmud trycktes första gången 1520-22 och 1523 i Venedig av skrivaren Daniel Bomberg. Hela babyloniska Talmud är tillgänglig i en engelsk översättning (1935-52) är utgiven av brittiska rabbin och forskare Isidore Epstein. De flesta av de palestinska Talmud finns i en 19th century fransk översättning, men den gör är bristfällig och felaktig. Tjugo tractates det palestinska Talmud återfinns i en latinsk översättning Thesaurus Antiquitatum Sacrarum (1744-69) av Blasio Ugolino, en 18th-talet italiensk historiker och fornforskare.

Saul Lieberman Saul Lieberman


Talmud Talmud

Jewish Viewpoint Information Jewish Viewpoint Information

Name of two works which have been preserved to posterity as the product of the Palestinian and Babylonian schools during the amoraic period, which extended from the third to the fifth century CE One of these compilations is entitled "Talmud Yerushalmi" (Jerusalem Talmud) and the other "Talmud Babli" (Babylonian Talmud). Namn på två verk som har bevarats till eftervärlden som en produkt av det palestinska och babyloniska skolor under amoraic period, som sträckte sig från tredje till femte århundradet CE Ett av dessa sammanställningar har rubriken "Talmud Yerushalmi" (Jerusalem Talmud) och andra "Talmud Babli" (Babyloniska Talmud). Used alone, the word "Talmud" generally denotes "Talmud Babli," but it frequently serves as a generic designation for an entire body of literature, since the Talmud marks the culmination of the writings of Jewish tradition, of which it is, from a historical point of view, the most important production. Används separat, betecknar ordet "Talmud" generellt "Talmud Babli", men ofta fungerar som en generisk beteckning för en hel mängd litteratur, eftersom Talmud är kulmen på skrifter av judisk tradition, som den är, ur ett historisk synpunkt, det viktigaste produktionsfaktor.

The Name. Namnet.

"Talmud" is an old scholastic term of the Tannaim, and is a noun formed from the verb "limmed" = "to teach." "Talmud" är ett gammalt skolastiska löptid Tannaim, och är ett substantiv bildat av verbet limmed "" = "att undervisa." It therefore means primarily "teaching," although it denotes also "learning"; it is employed in this latter sense with special reference to the Torah, the terms "talmud" and "Torah" being usually combined to indicate the study of the Law both in its wider and in its more restricted sense, as in Pe'ah i. Det betyder därför i första hand "undervisning", men det visar också att "learning", det är sysselsatta i denna senare bemärkelse med särskild hänsyn till Toran, till uttrycket "Talmud" och "Tora" som kombineras ofta visar studien av lagen både i dess vidare och i mer begränsad mening, som i Pe'ah i. 1, where the term "talmud Torah" is applied to study as a religious duty. 1, där begreppet "Talmud Torah" tillämpas för att studera som en religiös plikt. On the other hand, the learning acquired by study is also called "talmud," so that Akiba's pupil Judah ben Ilai could say: "He from whom one derives the greater part of his knowledge ["talmudo"] must be regarded as the teacher" (Tosef., BM ii., end; Yer. BM 8d; BM 33a has "ḥokmah" instead of "talmud"). Å andra sidan lära sig det förvärvades av studien kallas också "Talmud," så att Akiba elev Judah Ben Ilai kunde säga: "Han från vilken en härleder större delen av sin kunskap [" talmudo "] skall anses som lärare "(Tosef., BM II., slut, Yer. BM 8d, BM 33a har" ḥokmah "istället för" Talmud "). To designate the study of religion, the word "talmud" is used in contrast with "ma'aseh," which connotes the practise of religion. Att beteckna studiet av religion, är ordet "Talmud" i motsats till "ma'aseh" som connotes att utöva religion. Akiba's view that on this account the "talmud" ranked above the "ma'aseh" was adopted as a resolution by a famous conference at Lydda during the Hadrianic persecution (see Sifre, Deut. 41; Ḳid. 40b; Yer. Pes. 30b; Cant. R. ii. 14). Akiba åsikt att om det kontot för "Talmud" rankad över "ma'aseh" antogs som en resolution med en berömd konferens Lydda under Hadrianic förföljelse (se Sifre, Mos. 41, grabben. 40b, Yer. Pes. 30b , Cant. R. II. 14). The two terms are contrasted differently, however, in the tannaitic saying (BB 130b), "The Halakah [the principles guiding decisions in religious law] may not be drawn from a teaching of the master ["talmud"] nor be based upon an act of his ["ma'aseh"], unless the master expressly declare that the teaching or act under consideration is the one which is applicable to the practise." De båda uttrycken kontrasteras emellertid annorlunda, i tannaitic säger (BB 130b), "The Halakah [de principer som styr besluten i religiösa lagen] får inte tas från en undervisning av befälhavaren [" Talmud "] inte heller grundas på en sin handling [ "ma'aseh"], om inte befälhavaren förklarar uttryckligen att undervisningen eller handling som berörs är den som är tillämplig på praxis. "

In the second place, the word "talmud"-generally in the phrase "talmud lomar"-is frequently used in tannaitic terminology in order to denote instruction by means of the text of the Bible and of the exegetic deductions therefrom. För det andra är ordet "Talmud"-regel i frasen "Talmud lomar", som ofta används tannaitic terminologi för att beteckna undervisning med hjälp av bibeltexten och exegetic avdrag därifrån. In the third place, the noun "talmud" has the meaning which alone can be genetically connected with the name "Talmud"; in tannaitic phraseology the verb "limmed" denotes the exegetic deduction of a halakic principle from the Biblical text (for examples see RH ii. 9; Sifre, Num. 118); and in harmony with this meaning of the word "talmud" denotes that exposition of a halakic saying which receives an exegetic confirmation from the Biblical text. För det tredje, substantivet "Talmud" har den betydelse som ensam kan vara genetiskt samband med namnet "Talmud", i tannaitic fraseologi verbet "limmed" anger exegetic avdrag för en halakic princip från den bibliska texten (för exempel se RH II. 9, Sifre, Num. 118), och i harmoni med denna betydelse av ordet "Talmud" visar att redogörelsen för ett halakic säger som får en exegetic bekräftelse från den bibliska texten. Of the terms, therefore, denoting the three branches into which the study of the traditional exegesis of the Bible was from earliest times divided by the Tannaim (see Jew. Encyc. iii. 163, sv Bible Exegesis), "midrash" was the one identical in content with "talmud" in its original sense, except that the Midrash, which includes any kind of Biblical hermeneutics, but more especially the halakic, deals with the Bible text itself, while the Talmud is based on the Halakah. Av begreppen, därför betecknar de tre grenarna i vilken studie av den traditionella exeges av bibeln var från äldsta tid dividerat med Tannaim (se Judisk. Encyc. Iii. 163, sv Bibeln exegetik), var "Midrash" The One identiskt innehåll med "Talmud" i dess ursprungliga betydelse, förutom att Midrash, som omfattar alla typer av biblisk hermeneutik, men i synnerhet på de halakic, behandlar Bibeln själva texten, medan Talmud bygger på Halakah. The Midrash is devoted to Biblical exposition, the result being the Halakah (comp. the phrase "mi-kan ameru" [= "beginning here the sages have said"], which occurs frequently in the tannaitic Midrash and which serves to introduce halakic deductions from the exegesis). Midrash ägnas åt bibliska framställningen, där resultatet är det Halakah (rum uttrycket "mi-kan ameru" [= "början här de vise har sagt"], som ofta i tannaitic Midrash och som syftar till att införa halakic avdrag från exegetik). In the Talmud, on the other hand, the halakic passage is the subject of an exegesis based on the Biblical text. I Talmud, å andra sidan är halakic passage föremål för en exegetik baserad på den bibliska texten.

Relation to Midrash. Samband Midrash.

In consequence of the original identity of "Talmud" and "Midrash," noted above, the former term is sometimes used instead of the latter in tannaitic sentences which enumerate the three branches of traditional science, Midrash, Halakah, and Haggadah (see Ber. 22a [comp. M. Ḳ. 15a and Yer. Ber. 6c, 39]; Ḳid. 30a; Suk. 28a; BB 134a; Ab. RN xiv. [comp. Masseket Soferim, xvi. 8]; Yer. B. Ḳ. 4b, 31 [comp. Sifre, Deut. 33]; Tosef., Soṭah, vii. 20 [comp. Yer. Soṭah 44a]), while sometimes both "Talmud" and "Midrash" are used (M. Ḳ. 21a; Ta'an. 30a); it must be noted, however, that in the editions of the Babli, "Gemara" is usually substituted for "Talmud," even in the passages here cited. Till följd av den ursprungliga identitet "Talmud" och "Midrash, konstaterade ovan, det första begreppet ibland används i stället för sistnämnda tannaitic satser som räknar upp de tre grenarna av den traditionella vetenskapen, Midrash, Halakah och Haggadah (se Ber. 22a [comp. M. K. 15a och Yer. Ber. 6c, 39], Kid. 30a, Suk. 28a, BB 134a; Ab. RN xiv. [comp. Masseket Soferim, xvi. 8], Yer. B. K. 4b, 31 [comp. Sifre, Mos. 33], Tosef., Soṭah, vii. 20 [comp. Yer. Soṭah 44a]), medan ibland både "Talmud" och "Midrash" används (M. K. 21a, Ta'an. 30a), det måste dock påpekas att i utgåvorna av Babli, "Gemara brukar ersätta" Talmud, "även i de avsnitt som här ovan. The word "Talmud" in all these places did not denote the study subsequently pursued by the Amoraim, but was used instead of the word "Midrash," although this did not preclude the later introduction of the term "Talmud" into tannaitic sayings, where it either entirely displaced "Midrash" or was used side by side with it. Ordet "Talmud" på alla dessa ställen inte betecknar undersökningen senare eftersträvas med Amoraim, men används istället för ordet "Midrash," även om detta inte uteslöt senare införande av begreppet "Talmud" i tannaitic ord, där antingen helt fördrivna "Midrash" eller användes sida vid sida med det.

After the term "Talmud" had come to denote the exegetic confirmation of the Halakah, it was applied also to the explanation and exposition of halakic passages in general. Efter ordet "Talmud" hade kommit att beteckna exegetic bekräftelse av Halakah, var det även gällde den förklaring och redogörelse för halakic passager i allmänhet. As early as the end of the tannaitic period, when the halakot were finally redactedby the patriarch Judah I. and were designated as "Mishnah," a term originally applied to the entire system of traditional learning, the Talmud was developed as a new division of this same science; and it was destined to absorb all others. Redan i slutet av tannaitic perioden, då halakot var slutligen redactedby patriarken Juda I. och valts till "Mishna", ursprungligen en term som tillämpas på hela systemet med traditionella lärandet, utvecklades Talmud som en ny uppdelning av samma vetenskap, och den var avsedd att absorbera alla andra. In a baraita dating, according to the amora Johanan, from the days of Judah I. (BM 33a; comp. Yer. Shab. 15c, 22 et seq.), the Mishnah and the Talmud are defined as subjects of study side by side with the "Miḳra" (Bible), the study of the Talmud being mentioned first. I en baraita dating, enligt amora Johanan, från de dagar Juda I. (BM 33a, comp. Yer. Shab. 15c, 22 ff.), Mishna och Talmud definieras som ämnen av studie sida vid sida med "Mikra" är (Bibeln), studiet av Talmud nämns först. To this baraita there is an addition, however, to the effect that more attention should be given to the Mishnah than to the Talmud. Till detta baraita finns ett tillägg, dock om att större uppmärksamhet bör ägnas Mishna än till Talmud. Johanan explains this passage by the fact that the members of Judah's academy, in their eagerness to investigate the Talmud, neglected the Mishnah; hence the patriarch laid stress upon the duty of studying the Mishnah primarily. Johanan förklarar denna passage av det faktum att medlemmarna i Juda akademi, i sin iver att undersöka Talmud, försummat Mishna, därav patriarken som stress på skyldigheten att studera Mishna hand. In these passages the word "Talmud" is used not in its more restricted sense of the establishment of halakot by Biblical exegesis, but in its wider signification, in which it designates study for the purpose of elucidating the Mishnah in general, as pursued after Judah's death in the academies of Palestine and Babylon. I dessa passager ordet "Talmud används inte i mer begränsad betydelse för inrättandet av halakot av biblisk exegetik, men i dess vidare innebörd, där det betecknar studie för att klarlägga Mishna i allmänhet, som bedrivs efter Juda's död i akademier i Palestina och Babylon. This baraita is, furthermore, an authentic document on the origin of the Talmud. Detta baraita är dessutom ett äkta dokument om ursprung i Talmud.

Three classes of members of the academy are mentioned in an anecdote referring to Judah I. (BB 8a): (1) those who devoted themselves chiefly to the Bible ("ba'ale Miḳra"); (2) those whose principal study was the Mishnah ("ba'ale Mishnah"); and (3) those whose main interest lay in the Talmud ("ba'ale Talmud"). Tre klasser av medlemmar i akademin nämns i en anekdot som hänvisar till Juda I. (BB 8a): (1) de som ägnade sig huvudsakligen till Bibeln ( "ba'ale Mikra"), (2) de vars huvudsakliga undersökning Mishna ( "ba'ale Mishna"), och (3) de vars huvudsakliga intresse låg i Talmud ( "ba'ale Talmud"). This is the original reading of the passage, although the editions mention also the "ba'ale Halakah" and the "ba'ale Haggadah" (see below). Detta är den ursprungliga behandlingen av passagen, även om upplagorna nämner även "ba'ale Halakah" och "ba'ale Haggadah" (se nedan). These three branches of knowledge are, therefore, the same as those enumerated in BM 33a. Dessa tre grenar av kunskap är därför desamma som räknas upp i BM 33a. Tanḥum b. Tanḥum b. Ḥanilai, a Palestinian amora of the third century, declared, with reference to this threefold investigation ('Ab. Zarah 19b): "Let the time given to study be divided into three parts: one-third for the Bible, one-third for the Mishnah, and one-third for the Talmud." Ḥanilai, en palestinsk amora av det tredje århundradet förklarade, med hänvisning till denna trefaldiga undersökning ( "Ab. Zarah 19b):" Låt den tid som ägnas åt studier delas in i tre delar: en tredjedel för Bibeln, en tredjedel för Mishna, och en tredjedel för Talmud. " In Ḳid. I kid. 33a this saying is quoted in the name of the tanna Joshua b. 33a detta säger citeras i namnet på Tanna Joshua b. Hananiah, although this is probably a corruption of the name of Jose b. Hananja, även om detta förmodligen är en förvrängning av namnet på Jose b. Ḥanina (amora). Ḥanina (amora). Yudan, a Palestinian amora of the fourth century, found in Eccl. Yudan, en palestinsk amora av det fjärde århundradet, finns i Pred. xi. xi. 9 an allusion to the pleasure taken in the three branches of study, Miḳra, Mishnah, and Talmud. 9 en anspelning på den glädje som vidtagits i de tre grenarna av studien, Mikra, Mishna och Talmud.

The Three Subjects of Study. De tre områdena i studien.

The old trichotomy of traditional literature was changed, however, by the acceptance of the Mishnah of Judah I., and by the new study of the Talmud designed to interpret it. Den gamla trichotomy traditionella litteratur ändrades dock genom godtagande av Mishna Juda I., och genom den nya studien i Talmud att tolka det. The division termed "Halakot" (singular, "Halakah") in the old classification was then called "Mishnah," although in Palestine the Mishnah continued to be designated as "Halakot." Divisionen kallas "Halakot" (singularis, "Halakah") i den gamla klassificeringen då kallades "Mishna," men i Palestina Mishna fortsatte att betecknas som "Halakot." The Midrash became a component part of the Talmud; and a considerable portion of the halakic Bible hermeneuties of the Tannaim, which had been preserved in various special works, was incorporated in the Babylonian Talmud. Midrash blev en beståndsdel i Talmud, och en betydande del av halakic Bibeln hermeneuties av Tannaim, som hade bevarats i olika speciella arbeten, bildades i den babyloniska Talmud. The Haggadah (plural, "Haggadot") lost its importance as an individual branch of study in the academies, although it naturally continued to be a subject of investigation, and a portion of it also was included in the Talmud. Occasionally the Haggadah is even designated as a special branch, being added as a fourth division to the three already mentioned. Ḥanina ben Pappa, an amora of the early part of the fourth century, in characterizing these four branches says: "The countenance should be serious and earnest in teaching the Scriptures, mild and calm for the Mishnah, bright and lively for the Talmud, and merry and smiling for the Haggadah" (Pesiḳ. 110a; Pes. R. 101b; Tan., Yitro, ed. Buber, p. 17; Massek. Soferim, xvi. 2). The Haggadah (plural, "Haggadot") förlorat sin betydelse som en individuell gren av studien i akademier, även om det naturligtvis fortsatt att vara föremål för utredning, och en del av det också ingick i Talmud. Ibland Haggadah är ännu betecknas som en särskild avdelning, läggs till som en fjärde division till de tre redan nämnda. Ḥanina ben Pappa, en amora i början av det fjärde århundradet, i kännetecknar dessa fyra grenar säger: "ansikte ska vara allvarlig och allvar i undervisningen Skriften, mild och lugn för Mishna, ljusa och livliga för Talmud och glada och leende för Haggadah "(Pesiḳ. 110a, Pes. R. 101B, Tan., Yitro, ed. Buber, s. 17; Massek . Soferim, xvi. 2). As early as the third century Joshua ben Levi interpreted Deut. Redan på tredje århundradet Joshua ben Levi tolkas Mos. ix. ix. 10 to mean that the entire Law, including Miḳra, Mishnah, Talmud, and Haggadah, had been revealed to Moses on Sinai (Yer. Pes. 17a, line 59; Meg. 74d, 25), while in Gen. R. lxvi. 10 innebär att lagen i dess helhet, inklusive Mikra, Mishna, Talmud, och Haggadah, hade uppenbarats för Moses på Sinai (Yer. Pes. 17a, linje 59, Meg. 74d, 25), medan Gen R. lxvi. 3 the blessings invoked in Gen. xxvii. 3 välsignelser åberopas Gen XXVII. 28 are explained as "Miḳra, Mishnah, Talmud, and Haggadah." 28 förklaras som "Mikra, Mishna, Talmud, och Haggadah." The Palestinian haggadist Isaac divided these four branches into two groups: (1) the Miḳra and the Haggadah, dealing with subjects of general interest; and (2) the Mishnah and the Talmud, "which can not hold the attention of those who hear them" (Pesiḳ. 101b; see Bacher, "Ag. Pal. Amor." ii. 211). Den palestinska haggadist Isaac delat dessa fyra grenar i två grupper: (1) Mikra och Haggadah, som behandlar ämnen av allmänt intresse, och (2) Mishna och Talmud, "som inte kan hålla uppmärksamheten hos dem som hör dem "(Pesiḳ. 101b, se Bacher," Ag. Pal. Amor. "ii. 211).

According to a note of Tanḥuma ben Abba (of the latter part of the 4th cent.) on Cant. Enligt en anteckning av Tanḥuma ben Abba (i den senare delen av den 4 cent.) Om Cant. v. 14 (Cant. R. ad loc.), a student must be familiar with all four branches of knowledge, Miḳra, Mishnah, Halakah (the last-named term used here instead of "Tatmud"), and Haggadah; while Samuel b. v. 14 (Cant. R. ad loc.) måste en student vara förtrogen med alla fyra grenar av kunskap, Mikra, Mishna, Halakah (det sistnämnda begreppet används här i stället för "Tatmud"), och Haggadah, medan Samuel b. Judah b. Judah b. Abun, a Palestinian amora of the same century, interpreted Prov. Abun, en palestinsk amora av samma århundrade, tolkade Prov. xxviii. xxviii. 11 as an allusion to the halakist ("man of the Talmud") and to the haggadist ("man of the Haggadah"; Yer. Hor. 48c; see also Pesiḳ. 176a; Lev. R. xxi., Talmud and Haggadah). 11 som en anspelning på halakist ( "man i Talmud") och till haggadist ( "Man of the Haggadah" Yer. Hor. 48c, se även Pesiḳ. 176a, Lev. R. xxi., Talmud och Haggadah) . Here may be mentioned also the concluding passage of the mishnaic treatise Abot (v., end): "At the age of five to the Bible; at the age of ten to the Mishnah; at the age of fifteen to the Talmud." Här kan nämnas även det avslutande passage mishnaic avhandling Abot (v., slut): "Vid en ålder av fem till Bibeln, vid tio års ålder till Mishna, vid femton års ålder till Talmud." This is ascribed by many to the ancient tanna Samuel ha-Ḳaṭon (see Bacher, "Ag. Tan." i. 378), although the sequence of study which it mentions is evidently that which was customary during the amoraic period (comp. also the saying of Abaye in Ket. 50a). The following passages from the Babylonian Talmud may likewise serve to illustrate the special usage which finally made the word "Talmud" current as the name of the work. Detta tillskrivs av många gamla Tanna Samuel ha-Katon (se Bacher, "AG. Tan." I. 378), även om ordningsföljden studier som nämner den är tydligen det som var vanligt under amoraic perioden (rum också av det ord som Abaye i Ket. 50a). Följande utdrag ur den babyloniska Talmud kan också användas för att illustrera den speciella användningsområden som slutligen gjorde ordet "Talmud" ström som namn på arbetet. Samuel, one of the earliest Babylonian amoraim, interpreted the words of Zech. Samuel, en av de tidigaste babyloniska amoraim tolkade ord Sak. viii. viii. 10, "neither was there any peace to him that went out or came in," as applying to the restlessness of one who turns from the Talmud and confines himself to the study of the Mishnah (Ḥag. 10a). 10, "varken var det någon fred honom som gick ut och kom in, som om de gäller oro för en som vänder sig från Talmud och inskränker sig till studiet av Mishna (Ḥag. 10a). Johanan, the younger Palestinian contemporary of Samuel, extends the allusion to "him also who turns from one Talmud to study another," referring here to Babli and to Yerushalmi. Johanan, den yngre palestinska samtida med Samuel, utvidgar anspelning på "honom också som vänder sig från en Talmud att studera en annan," syftar här på Babli och Yerushalmi. It is very possible that he had noticed that in the case of his numerous Babylonian pupils the transition from the mishnaic exegesis which they had acquired at home to that of the Palestinian schools was not made without disturbing their peace of mind. Det är mycket möjligt att han hade märkt att i händelse av hans otaliga babyloniska elever övergången från mishnaic exegetik som de hade förvärvat hemma med det i de palestinska skolorna inte gjordes utan att störa deras sinnesfrid. Allusions to the "Talmud of Babylon" by two prominent Babylonians who settled in Palestine (Ze'era and Jeremiah) have likewise been pre-served (BM 85c; Sanh. 24a); and they confirm Johanan's conception of the meaning of the term. Anspelningar på den "Talmud of Babylon" av två framstående babylonierna som bosatte sig i Palestina (Ze'era och Jeremia) har också haft pre-served (BM 85c, Sanh. 24a), och de bekräftar Johanan uppfattning om innebörden av begreppet.

The Gemara. The Gemara.

In Babylonia the Aramaic noun "gemar" (emphatic state, "gemara") was formed from the verb (which does not occur in Palestinian texts), having the meaning of "learn." I Babylonien det arameiska substantivet "Gemar" (emfatiska stat "gemara") bildades ur verbet (som inte förekommer i palestinska texter), med innebörden av "lära sig." This substantive accordingly designates that which has been learned, and the learning transmitted to scholars by tradition, although it is used also in a more restricted sense to connote the traditional exposition of the Mishnah; and it therefore gained currency as a designation of the Talmud. Denna materiella utser därför att det som har lärt sig, och lära överförs till akademiker som av tradition, men det används också i en mer begränsad betydelse för att beskriva den traditionella framställningen av Mishna, och därför fick valuta som skyddad Talmud. In the modern editions of the Babylonian Talmud the term "Gemara" occurs very frequently in this sense; but in nearly every case it was substituted at a later time for the objectionable word "Talmud," which was interdicted by the censor. I den moderna utgåvor av den babyloniska Talmud termen "Gemara" är mycket vanligt i denna mening, men i nästan samtliga fall ersattes vid ett senare tillfälle för stötande ordet "Talmud," som var interdicted av censuren. The only passage in which "Gemara" occurs with the meaning of "Talmud" in the strict sense of that term and from which it was not removed by the censor is 'Er. Det enda avsnitt där "Gemara" förekommer med betydelsen av "Talmud" i strikt mening detta begrepp, och från vilken det togs inte bort av censuren är "Er. 32b, where it is used by Naḥman bar Jacob, a Babylonian amora of the second half of the third century. 32b, där det används av Nachman bar Jacob, en babylonisk amora av andra halvan av det tredje århundradet. For further details see Bacher, "Gemara," in "Hebrew Union College Annual," pp. För ytterligare detaljer se Bacher, "Gemara," i "Hebrew Union College Annual," pp. 26-36, Cincinnati, 1904, where the word is shown to have been used for "Talmud" from the geonic period (see also idem, "Die Terminologie der Amoräer," pp. 31 et seq., Leipsic, 1905). 26-36, Cincinnati, 1904, där ordet visar sig ha använts för "Talmud" från geonic perioden (se även dito, "Die Terminologie der Amoräer," pp. 31 ff., Leipzig, 1905). The later editions of the Talmud frequently substitute for the word "Gemara" the abbreviation (Aramaic, = "the six orders of the Mishnah"), which has come to be, with the pronunciation "Shas," a popular designation for the Babylonian Talmud. De senare utgåvorna av Talmud substitut ofta på ordet "Gemara" förkortningen (arameiska, = "de sex order av Mishna"), som har kommit att bli, med uttalet "Shas," en populär beteckning för den babyloniska Talmud .

Here may be mentioned the term "Shem'ata" (), which was used in Babylonia to designate the halakic portion of the Talmud, and which was thus contrasted with "Haggadah" (see Ḥag. 26a; Soṭah 20a; Sanh. 38b; comp. also M. Ḳ. 23a, where "Shemu'ah," the Hebrew form, occurs in a baraita). Här kan nämnas begreppet "Shem'ata" (), har använts som i Babylonien att beteckna halakic delen av Talmud, och som kontrast alltså med "Haggadah" (se Hag. 26a, Soṭah 20a, Sanh. 38b; comp. också M. K. 23a, där "Shemu'ah," den hebreiska form, förekommer i ett baraita). In the tenth century this word was used in Mohammedan circles to designate Jewish tradition as well as its chief source, the Talmud; so that Mas'udi refers to Saadia Gaon as an "ashma'ti" (ie, a believer in the tradition), using this term in contrast to "Karaite" (see Pinsker, "Liḳḳuṭe Ḳadmoniyyot," i. 5). I tionde århundradet detta ord användes i muhammedanska kretsar att utse judisk tradition och dess främsta källa, Talmud, så att Mas'udi hänvisar till Saadia Gaon som en "ashma'ti" (dvs. en anhängare av tradition) använda detta begrepp i motsats till "KARAIM" (se Pinsker, "Liḳḳuṭe Ḳadmoniyyot," i. 5). A "Kitab al-Ashma'ah" (ie, "Talmud") is also mentioned ("ZDMG" lviii. 659). En "Kitab al-Ashma'ah" (dvs "Talmud") nämns också ( "ZDMG" XLVII. 659).

The theorem that the Talmud was the latest development of traditional science has been demonstrated by this discussion of the meaning and the use of the word itself. Satsen att Talmud var den senaste utvecklingen av den traditionella vetenskapen har visats av denna diskussion om innebörden och användningen av ordet i sig. The Talmud accordingly dates from the time following the final redaction of the Mishnah; and it was taught in the academy of Judah I. as the commentary on the tannaitic Halakah. Talmud datum därför från tiden efter den sista bortredigeringsverktyg av Mishna, och det var undervisat i akademin Juda I. som kommentar på tannaitic Halakah. The editorial activity which, from the mass of halakic material that had accumulated since Akiba's Mishnah, crystallized the Talmud in accordance with the systematic order introduced by that teacher, implied the interpretation and critical examination of the Halakah, and was, therefore, analogous to Talmudic methodology. Den redaktionella verksamhet som ur massan av halakic material som ackumulerats sedan Akiba's Mishna, kristalliserat Talmud i enlighet med den systematiska ordning som införs genom att lärare, innebar att tolka och kritiskt granska Halakah, och var därför, i likhet med talmudisk metod.

There were, likewise, many elements of tannaitic tradition, especially the midrashic exegesis of the Bible, as well as numerous halakic interpretations, lexicographical and material, which were ready for incorporation into the Talmud in its more restricted meaning of the interpretation of the Mishnah of Judah I. When this Mishnah became the standard halakic work, both as a source for decisions of questions of religious law, and, even more especially, as a subject of study in the academies, the Talmud interpretation of the mishnaic text, both in theory and in practise, naturally became the most important branch of study, and included the other branches of traditional science, being derived from the Halakah and the Midrash (halakic exegesis), and also including haggadic material, though to a minor degree. Det fanns också många inslag av tannaitic tradition, särskilt midrashic exegetik av Bibeln, liksom många halakic tolkningar, lexikografiska och material, som var klara för införlivande i Talmud i mer begränsad betydelse för tolkningen av Mishna av Juda I. När detta Mishna blev standard halakic arbete, både som källa för beslut i frågor av religiös lag, och, ännu mer speciellt, som ett föremål för vidare studier i akademier, Talmud tolkning av mishnaic text, både i teorin och i praktiken, naturligtvis blev den viktigaste delen av studien, och inkluderade de övriga grenarna av den traditionella vetenskapen, som beräknats utifrån Halakah och Midrash (halakic exegetik), även inbegripet haggadic material, om än i mindre grad. The Talmud, however, was not an independent work; and it was this characteristic which constituted the chief difference between it and the earlier subjects of study of the tannaitic period. Talmud var dock inte ett självständigt arbete, och det var denna egenskap som utgjorde den huvudsakliga skillnaden mellan denna och den tidigare ämnen studier av tannaitic perioden. It had no form of its own, since it served as a running commentary on the mishnaic text; and this fact determined the character which the work ultimately assumed. Hade någon form av egen, eftersom den fungerat som en löpande kommentar till de mishnaic texten, och detta bestäms karaktär som arbetet slutligen antas.

Relation to Mishnah. Förhållande till Mishna.

The Talmud is practically a mere amplification of the Mishnah by manifold comments and additions; so that even those portions of the Mishnah which have no Talmud are regarded as component parts of it and are accordingly included in the editions of Babli. Talmud är praktiskt taget bara en förstärkning av Mishna av mångfaldiga kommentarer och tillägg, så att även dessa delar av Mishna som inte har någon Talmud betraktas som beståndsdelar av det och således ingår i de olika versionerna av Babli. The history of the origin of the Talmud is the same as that of the Mishnah-a tradition, transmitted orally for centuries, was finally cast into definite literary form, although from the moment in which the Talmud became the chief subject of study in the academies it had a double existence, and was accordingly, in its final stage, redacted in two different forms. Historien om ursprung i Talmud är samma som för Mishna en tradition, överförs muntligen under århundraden, kastades slutligen i bestämd litterär form, även från det ögonblick då Talmud blev den främsta föremål för vidare studier i akademier hade en dubbel existens, och var därför i sitt slutskede, Redacted i två olika former. The Mishnah of Judah I. was adopted simultaneously in Babylon and Palestine as the halakic collection par excellence; and at the same time the development of the Talmud was begun both at Sepphoris, where the Mishnah was redacted, and at Nehardea and Sura, where Judah's pupils Samuel and Rab engaged in their epoch-making work. Mishna Juda I. antogs samtidigt i Babylon och Palestina som halakic insamling par excellence, och samtidigt utveckla Talmud inleddes både på Sepphoris där Mishna var Redacted, och vid Nehardea och Sura, där Juda's Eleverna Samuel och Rab engagerade i sitt epokgörande arbete. The academies of Babylon and of Palestine alike regarded the study of the Mishnah and its interpretation as their chief task. Akademierna i Babylonien och Palestina både betraktas studier av Mishna och dess tolkning som sin viktigaste uppgift. The Amoraim, as the directors and members of these academies were called ( see Amora), became the originators of the Talmud; and its final redaction marked the end of the amoraic times in the same way that the period of the Tannaim was concluded by the compilation of the Mishnah of Judah I. Like the Mishnah, the Talmud was not the work of one author or of several authors, but was the result of the collective labors of many successive generations, whose toil finally resulted in a book unique in its mode of development. The Amoraim, eftersom direktörer och medlemmarna i dessa akademier kallades (se Amora), blev upphovsmännen till Talmud, och den slutliga bortredigeringsverktyg markerade slutet på amoraic gånger på samma sätt som den period som Tannaim avslutades av sammanställning av Mishna Juda I. Liksom Mishna, var Talmud inte arbetet med en författare eller flera författare, men var resultatet av det kollektiva mödor många flera generationer, vars slit slutligen resulterade i en bok unik i sitt läge utveckling.

The Palestinian Talmud. Det palestinska Talmud.

Before entering into any discussion of the origin and peculiar form of the Talmud, the two recensions of the work itself may be briefly described. Innan man går in i någon diskussion om ursprung och särskild form av Talmud, de två recensions av själva arbetet kan kortfattat beskrivas. The general designation of the Palestinian Talmud as "Talmud Yerushalmi," or simply as "Yerushalmi," is precisely analogous to that of the Palestinian Targum. Den allmänna klassificeringen av den palestinska Talmud som "Talmud Yerushalmi" eller helt enkelt som "Yerushalmi," just jämförbar med den i den palestinska Targum. The term originated in the geonic period, when, however, the work received also the more precise designations of "Talmud of Palestine," "Talmud of the Land of Israel," "Talmud of the West," and "Talmud of the Western Lands." Yerushalmi has not been preserved in its entirety; large portions of it were entirely lost at an early date,while other parts exist only in fragments. Begreppet har sitt ursprung i geonic perioden, då, men fick arbete även den mer exakta beteckningar "Talmud av Palestina", "Talmud i landet Israel", "Talmud i väst" och "Talmud i västra Lands . "Yerushalmi har inte bevarats i sin helhet, stora delar av den skulle förloras i ett tidigt skede, medan andra delar endast existerar i fragment. The editio princeps (ed. Bomberg, Venice, 1523 et seq.), on which all later editions are based, terminates with the following remark: "Thus far we have found what is contained in this Talmud; and we have endeavored in vain to obtain the missing portions." The Editio princeps (red. Bomberg, Venedig, 1523 ff.), Där alla senare utgåvor är baserade, avslutas med följande kommentar: "Hittills har vi funnit det som står i Talmud, och vi har sökt förgäves få de saknade delarna. " Of the four manuscripts used for this first edition (comp. the note at the conclusion of Shab. xx. 17d and the passage just cited), only one is now in existence; it is preserved in the library of the University of Leyden (see below). Av de fyra manuskript som används för denna första upplaga (rum den anteckning i slutet av Shab. Xx. 17d och passagen strax ovan), är bara en som nu finns, den är bevarad i biblioteket vid universitetet i Leiden (se nedan). Of the six orders of the Mishnah, the fifth, Ḳodashim, is missing entirely from the Palestinian Talmud, while of the sixth, Ṭohorot, it contains only the first three chapters of the treatise Niddah (iv. 48d-51b). Av de sex order av Mishna, den femte, Ḳodashim, saknas helt från de palestinska Talmud, medan den sjätte, Ṭohorot innehåller det endast de tre första kapitlen i den avhandling Niddah (IV. 48d-51b). The treatises of the orders of the Mishnah are arranged in the following sequence in this Talmud; the pagination also is given here, in parentheses, to indicate the length of the several treatises: Verk i order från Mishna är ordnade i följande ordning i Talmud, den sidnumrering också ges här, i parentes anger längden av flera avhandlingar:

I. Zera'im: I. Zera 'im:

Berakot (2a-14d); Pe'ah (15a-21b); Demai (21c-26c); Ki'layim (26d-32d); Shebi'it (33a-39d); Terumot (40a-48b); Ma'aserot (48c-52a); Ma'aser Sheni (52b-58d); Ḥallah (57a-60b); 'Orlah (60c-63b); Bikkurim (63c-65d). Berakot (2a-14d), Pe'ah (15a-21b), Demai (21c-26c), Ki'layim (26d-32d), Shebi'it (33a-39d), Terumot (40a-48b), Ma ' aserot (48c-52a), Ma'aser Sheni (52b-58d), Ḥallah (57a-60b), "Orlah (60C-63b), Bikkurim (63c-65d).

II. II. Mo'ed: Mo'ed:

Shabbat (2a-18a); 'Erubin (18a-26d); Pesaḥim (27a-37d); Yoma (38a-45c); Sheḳalim (45c-51b); Sukkah (51c-55d); Rosh ha-Shanah (56a-59d); Beẓah (59d-63b), Ta'anit (63c-69c); Megillah (69d-75d); Ḥagigah (75d-79d); Mo'ed Ḳaṭan (80a-83d). Shabbat (2a-18a), "Erubin (18a-26d), Pesaḥim (27a-37d), Yoma (38a-45c), Shekalim (45c-51b), Sukkah (51C-55 di), Rosh ha-Shanah (56a - 59D), Beẓah (59D-63b), Ta'anit (63c-69c), Megillah (69d-75D), Ḥagigah (75D-79d), Mo'ed Katan (80A-83D).

III. III. Nashim: Nashim:

Yebamot (2a-15a); Soṭah (15a-24c); Ketubot (24c-36b); Nedarim (36c-42d); Giṭṭin (43a-50d); Nazir (51a-58a); Ḳiddushin (58a-66d). Yebamot (2a-15a), Soṭah (15a-24c), Ketubot (24c-36b), Nedarim (36c-42d), Gittin (43a-50d), Nazir (51a-58a), Ḳiddushin (58a-66d).

IV. IV. Neziḳin: Neziḳin:

Baba Ḳamma (2a-7c); Baba Meẓi'a (7c-12c); Baba Batra (12d-17d); Sanhedrin (17d-30c); Makkot (30d-32b); Shebu'ot (32c-38d); 'Abodah Zarah (39a-45b); Horayot (45c-48c). Baba Kamma (2a-7c), Baba Meẓi'a (7c-12c), Baba Batra (12d-17d), Sanhedrin (17d-30c), Makkot (30d-32b), Shebu'ot (32c-38d); " Abodah Zarah (39a-45b), Horayot (45c-48c).

VI. VI. Ṭohorot: Ṭohorot:

Niddah (48d-51b). Niddah (48d-51b).

In order ii. För II. the last four chapters of Shabbat are missing from the Palestinian Talmud, while the treatise Sheḳalim has been incorporated into the editions of the Babylonian Talmud from Yerushalmi, and is found also in a Munich manuscript of Babli. de fyra sista kapitlen i Shabbat saknas från de palestinska Talmud, medan avhandling Shekalim har införlivats i de olika versionerna av den babyloniska Talmud från Yerushalmi, och finns även i München manuskriptet Babli. In order iv. För iv. the treatises Abot and 'Eduyot are missing in both Talmudim, and the concluding chapter of Makkot is wanting in Yerushalmi. de avhandlingar Abot och "Eduyot saknas i båda Talmudim, och det avslutande kapitlet i Makkot saknas hos Yerushalmi. In order vi. För vi. the treatise Niddah ends abruptly after the first lines of ch. Avhandlingen Niddah slutar abrupt efter de första raderna i kap. iv. iv.

Maimonides expressly states in the introduction to his commentary on the Mishnah that in his time Yerushalmi was extant for the entire first five orders (comp. Abraham ibn Daud, ed. Neubauer, "MJC" i. 57); therefore he must have seen the Yerushalmi of the order Ḳodashim, although he himself does not quote it in his commentary on this order (see Frankel, "Mebo," p. 45b). Maimonides sägs uttryckligen i inledningen till sin kommentar om Mishna att hans tid Yerushalmi var bevarad för hela första fem order (rum Abraham ibn Daud, ed. Neubauer, "MJC" I. 57), varför han måste ha sett Yerushalmi av ordern Ḳodashim, trots att han själv inte citera det i sin kommentar om denna ordning (se Frankel, "MEBO" s. 45b). Except for the treatise Niddah, on the other hand, there was, according to Maimonides (lc), no Yerushalmi for the sixth order. Med undantag för avhandling Niddah, å andra sidan fanns, enligt Maimonides (LC), ingen Yerushalmi för sjätte ordning. A South-Arabian work of the fifteenth century, however, quotes the Gemara "on 'Uḳẓin in the Gemara of the people of Jerusalem," which is said to contain a passage on the zodiac (see Steinschneider, "Catalog der Hebräischen Handschriften der Königlichen Bibliothek zu Berlin," p. 65, Berlin, 1878). En syd-arabiska arbetet av det femtonde århundradet, dock citerar Gemara "på" Uḳẓin i Gemara för folket i Jerusalem ", som sägs innehålla ett avsnitt om djurkretsen (se Steinschneider," Katalog der Hebräischen Handschriften der kungliga Bibliothek zu Berlin ", s. 65, Berlin, 1878). The author of this quotation, therefore, knew Yerushalmi for the last treatise of the sixth order, although it is possible that the passage quoted may have been in the lost portion of the treatise Niddah, and that the name "'Uḳẓin" may have been used instead of "Ṭohorot." Författaren till detta citat därför visste Yerushalmi för sista avhandling av den sjätte ordning, även om det är möjligt att ovannämnda avsnitt kan ha varit den förlorade delen av avhandling Niddah, och att namnet " 'Uḳẓin" kan ha i stället för "Ṭohorot." For further details on the missing sections of Yerushalmi see Frankel, lc pp. För ytterligare upplysningar om de saknade delarna av Yerushalmi se Frankel, lc pp. 45a et seq.; Weiss, "Dor," iii. 45a ff., Weiss, "Dor," III. 232; Buber, in Berliner's "Magazin," v. 100-105; and Strack, "Einleitung in den Talmud," pp. 232; Buber, i Berliner's "Magazin," v. 100-105, och Strack, "Einleitung in den Talmud," pp. 63-65. 63-65. The mishnaic text on which the Palestinian Talmud is based has been preserved in its entirety in a manuscript belonging to the library of the University of Cambridge, and has been edited by WH Lowe ("The Mishnah on Which the Palestinian Talmud Rests," Cambridge, 1883). The mishnaic text som den palestinska Talmud bygger har bevarats i sin helhet i ett manuskript som hör till biblioteket vid universitetet i Cambridge, och har blivit redigerad av WH Lowe ( "The Mishna som den palestinska Talmud vilar" Cambridge, 1883).

The Palestinian Talmud is so arranged in the editions that each chapter is preceded by its entire mishnaic text with the paragraphs numbered, this being followed by the Talmud on the several paragraphs. Den palestinska Talmud är så anordnad i utgåvor som varje kapitel inleds med hela sin mishnaic text med punkter numrerade, detta följs av Talmud på flera punkter. In the first seven chapters of Berakot the paragraphs are designated as "First Mishnah" (), "Second Mishnah," etc.; while in the remainingchapters and all the other treatises the paragraphs are termed "halakot" (). Under de första sju kapitlen i Berakot punkterna betecknas som "First Mishna" (), "Second Mishna" etc., medan de remainingchapters och alla andra avhandlingarna styckena skall benämnas halakot "(). In the early chapters the mishnaic text of each paragraph is repeated entire in the Talmud at the beginning of the paragraph; but later only the first words are prefaced to the Talmudic text. I början av kapitlen mishnaic texten i varje punkt upprepas hela i Talmud i början av stycket, men senare bara de första orden inleds till Talmudisk texten. Even in cases where there is no Talmud the designation of the paragraph and the beginning of the mishnaic text are given. Även i de fall där det inte finns Talmud beteckning punkt och början av mishnaic texten ges. The editio princeps seems to have borrowed this arrangement from the manuscripts, although the system is much more simple in the fragment of Yerushalmi edited by Paul von Kokowzoff in the "Mémoires de la Société Archéologique de St. Petersbourg" (xi. 195-205), which contains some paragraphs of the sixth and eighth chapters of Baba Ḳamma. The Editio princeps verkar ha lånat detta arrangemang från manuskript, även om systemet är mycket enklare i fragmentet av Yerushalmi redigerad av Paul von Kokowzoff i "Mémoires de la Société archéologique de St Petersburg" (XI. 195-205) , som innehåller en del punkter i den sjätte och åttonde kapitlet av Baba Kamma. This fragment begins with the concluding lines of the Talmudic text of ch. Detta fragment börjar med de avslutande raderna i talmudiska texten i kap. v.; but between them and the beginning of ch. v., men mellan dem och början av kap. vi. VI. the Mishnah is lacking, so that the superscription, "Chapter vi.," is followed immediately by the Talmudic text. Mishna saknas, så att överskrift, "kapitel VI." följs omedelbart av talmudisk texten. There is no reference to the beginning of the paragraph, either in the first or in the succeeding paragraphs; nor is there any explanation of the fact that paragraphs 4 and 7 of ch. viii. Det finns ingen hänvisning till början av stycket, antingen i första eller i efterföljande punkter, för det finns inte heller någon förklaring till det faktum att punkterna 4 och 7 kap. Viii. have no Talmud. saknar Talmud. It is clear, therefore, that the manuscript to which this fragment belonged contained only the Talmudic text, thus presupposing the use of a special copy of the Mishnah. Det är alltså tydligt att manuskriptet som denna fragment tillhörde endast innehöll talmudiska texten, vilket förutsätter användning av en speciell kopia av Mishna. It is likewise noteworthy that in the first two chapters of Berakot the sections of the Talmudic text on some of the paragraphs are designated in the editions by the word "pisḳa" (section), a term found occasionally also in other portions of the text of Yerushalmi. Det är också anmärkningsvärt att i de två första kapitlen i Berakot de avsnitt i talmudiska texten på några av de punkter som anges i utgåvorna av ordet "piska" (avsnitt), hittade en term som ibland också i andra delar av texten Yerushalmi.

The Style of the Yerushalmi. Samma stil som Yerushalmi.

The style of Yerushalmi may be indicated by a brief analysis of a few sections, such as Ber. Stilen i Yerushalmi kan anges med en kort analys av några avsnitt, till exempel Ber. i. i. 1; RH i. 1; RH i. 1, 2; Giṭ. 1, 2, Git. ii. ii. 1; and BB i. 1, och BB i. 6. Ber. 6. Ber. i. i. 1: The text of this paragraph, which begins the Mishnah, is as follows: "During what time in the evening is the reading of the 'Shema'' begun? From the time when the priests go in to eat their leaven [see Lev. xxii. 7] until the end of the first watch of the night, such being the words of R. Eliezer. The sages, however, say until midnight, though R. Gamaliel says until the coming of the dawn." 1: Texten i detta stycke, som börjar Mishna, är följande: "Under vilken tid på kvällen är läsningen av" Shema''börjat? Från den tid då präster går in för att äta deras surdeg [se Lev . xxii. 7] till slutet av den första vakten på natten, så är det ord R. Eliezer. vise dock säga fram till midnatt, men R. Gamaliel säger dess ankomst i gryningen. "

Examples. Exempel.

The Talmud on this paragraph (2a, line 34-3a, line 3) contains three sections, which correspond to the three opinions and the contents of which are as follows: (1) Talmud på denna punkt (2a, linje 34-3a, linje 3) innehåller tre delar, som motsvarar de tre åsikter och vars innehåll är följande: (1)

A citation, from a baraita, of another tannaitic regulation defining the Mishnah that governs the reading of the "Shema'" in the evening; two sayings of Jose (a Palestinian amora of the 4th cent.), serving to elucidate the baraita (2a, 34-45). Ett citat från en baraita, en annan tannaitic förordning som reglerar Mishna som styr läsningen av "Shema" "på kvällen, två uttalanden av Jose (en palestinsk amora av den 4 cent.), Att tjäna belysa baraita (2a , 34-45). Remarks on the position of one who is in doubt whether he has read the "Shema'," with analogous cases, according to Jeremiah, whose views were transmitted by Ze'era II. Anmärkningar om situationen för den som är osäker på om han har läst "Shema", "med liknande fall, enligt Jeremia, vars synpunkter förmedlades av Ze'era II. (4th cent.), the first case being decided according to the baraita already mentioned (2a, 45-2b, 4). (4th cent.), Det första fallet har beslutats i enlighet med baraita redan nämnts (2a, 45-2b, 4). Another passage from the baraita, designating the appearance of the stars as an indication of the time in question; explanation of this baraita by Abba bar Pappai (transmitter, Phinehas; both of the 4th cent.); other passages on the appearance of the stars as bearing on the ritual, together with a dialectic explanation by Jose b. En annan passage från baraita, val av utseende av stjärnorna som en indikation på den aktuella tiden, förklaring till detta baraita av ABBA bar Pappai (sändare, Phinehas, båda 4. Cent.); Andra stycken om förekomsten av stjärnorna som bär på ritual, tillsammans med en dialektisk förklaring av Jose B. Abin (second half of the 4th cent.) and a saying by Judah b. Abin (andra halvan av den 4 cent.) Samt ett talesätt av Judah B. Pazzi (2b, 5-31). Pazzi (2b, 5-31). A baraita on the division between day and night, and other passages bearing on the same subject (ib. lines 31-41). En baraita om fördelningen mellan dag och natt, och andra passager med om samma ämne (ib. rader 31-41). The meaning of "ben ha-shemashot" (twilight), and an answer by Tanḥuma b. Innebörden av "ben ha-shemashot" (Twilight), och ett svar från Tanḥuma b. Abba (latter part of the 4th cent.), together with another solution given by a baraita (ib. lines 41-46). Abba (senare delen av 4. Cent.), Tillsammans med en annan lösning från en baraita (ib. rader 41-46). Discussion of this baraita by Aḥa and Jose (4th cent.); reference by Mani to a question dealing with this subject which he addressed to Hezekiah of Cæsarea (4th cent.) from Mishnah Zab. Diskussion om denna baraita av Aha och Jose (4th cent.); Hänvisning Mani till en fråga om detta tema som han sände till Hiskia av Caesarea (4th cent.) Från Mishna Zab. i. i. 6, and the answer of the latter (2b, 46-2c, 9). 6, och svaret från den senare (2b, 46-2c, 9). Amoraic sayings and a baraita on the beginning of the day (ib. lines 9-20). Amoraic talesätt och en baraita på början av dagen (ib. rader 9-20). A sentence of tannaitic origin in no way related to the preceding matters: "One who prays standing must hold his feet straight," and the controversy on this subject between Levi and Simon (3d cent.), the one adding, "like the angels," and the other, "like the priests"; comments on these two comparisons (2c, 20-31). En mening av tannaitic ursprung på något sätt anknytning till föregående frågor: "Den som ber stående måste hålla fötterna rakt" och den kontrovers i frågan mellan Levi och Simon (3d cent.), I ett tillägg, "lika änglarna , "och den andra," som prästerna ", synpunkter på dessa två jämförelser (2c, 20-31). Further discussion regarding the beginning of the day, introduced by a saying of Ḥanina's (3d cent.); haggadic statements concerning the dawn; a conversation between Ḥiyya the Elder and Simeon b. Ytterligare diskussion om början av dagen, som infördes genom ett citat av Ḥanina's (3d cent.); Haggadic uttalanden om gryningen, ett samtal mellan Hiyya d.ä. och Simeon b. Ḥalafta (latter part of the tannaitic period); cosmological comments: dimensions of the firmament, and the cosmic distances expressed in units of 50 and 500 years, together with similar haggadic material, chiefly tannaitic in origin; Haggadic sayings on Gen. i. Ḥalafta (senare delen av tannaitic perioden), kosmologiska kommentarer: mått fästet, och den kosmiska avstånd uttryckt i enheter på 50 och 500 år, tillsammans med liknande haggadic material, främst tannaitic i ursprungslandet, Haggadic talesätt om Gen i. 6, introduced by a saying of Abin's (4th cent.), and including sayings by Rab, Judah b. 6, som införts genom ett citat av Abin's (4th cent.), Och med uttalanden av Rab, Judah f. Pazzi, and Ḥanina; Haggadic material on Isa. Pazzi, och Ḥanina; Haggadic material på Isa. xl. XL. 22, introduced by a controversy between Johanan and Simeon b. 22, inledd av en kontrovers mellan Johanan och Simeon b. Laḳish (3d cent.), and on Gen. ii. Laḳish (3d cent.), Och på Gen II. 4 (2c, 31-2d, 11). 4 (2c, 31-2d, 11). On the second part of the first mishnaic sentence; the views of Judah I. and Nathan on the number of the night-watches, and an exegetic discussion of them, with an allusion to Ps. På den andra delen av den första mishnaic meningen, åsikter Juda I. och Nathan på antalet natten-klockor, och en exegetic diskussion om dem, med en anspelning på Ps. cxix. CI. 62 ("at midnight"), as well as haggadic material concerning David and his harp, with especial reference to Ps. 62 ( "vid midnatt"), liksom haggadic material om David och hans harpa, med särskild hänvisning till Ps. lvii. LVII. 9 (2d, 11-44). 9 (2d, 11-44).

(2) (2)

Assi in the name of Johanan: "The ruling of the sages ["until midnight"] is the valid one, and forms the basis for the counsel given by Jose [4th cent.] to the members of the academy" (ib. lines 45-48). Assi i namn av Johanan: "Avgöranden av vise [" midnatt "] är befogad, och utgör grunden för de råd som gavs av Jose [4. Cent.] Till medlemmarna i akademin" (ib. linjer 45-48). Baraita on the reading of the "Shema'" in the synagogue; a question bearing on this matter, and Huna's answer in the name of the Babylonian amora Joseph (ib. lines 48-52), an illustration being given in an anecdote regarding Samuel b. Baraita om behandlingen av "Shema '" i synagogan, en fråga som inverkar på denna fråga, och huna svar i namn av det babyloniska amora Joseph (ib. rader 48-52), en illustration ges i en anekdot om Samuel b. Naḥman, together with a haggadic saying by him (ib. lines 52-58). Nachman, tillsammans med en haggadic säger han (ib. rader 52-58). A contradictory view by Joshua b. En motsägelsefull bakgrund av Joshua B. Levi, together with pertinent haggadic sayings to the effect that the "Shemoneh 'Esreh" must follow immediately the after-benediction of the "Shema'" (ib. lines 59-73). Levi, tillsammans med relevanta haggadic uttalanden om att det "Shemoneh" Esreh "måste följa omedelbart efter välsignelsen av" Shema ' "(ib. rader 59-73).

(3) (3)

R. Gamaliel's view compared with an analogous opinion of Simeon b. Yoḥai, together with a question which remains unanswered (2d, 74-3a, 3). RH i. R. Gamaliel uppfattning jämföras med ett liknande yttrande av Simeon f. Yoḥai, tillsammans med en fråga som förblir obesvarad (2d, 74-3a, 3). RH i. 1, 2: These two paragraphs, which are combined into one in Babli, deal with the commencement of the four seasons (new years): Nisan 1, Elul 1, Tishri 1, and Shebaṭ 1 (or 15). 1, 2: Dessa två punkter, som kombineras till en i Babli, ta itu med början av de fyra årstiderna (nytt år): 1 Nisan, Elul 1, Tishri 1 och Shebaṭ 1 (eller 15). The Talmud on par. 1 is found in 56a, 44-56d, 52, and that on par. Talmud på par. 1 finns i 56a, 44-56d, 52, och att på par. 2 in 56d, 52-57a, 30. Talmud on par. 2 56d, 52-57a, 30. Talmud på par. 1: 1

(a) (a)

The "new year of the kings." Den "nya året av kungar." Exegetic deductions and elucidations, beginningwith the interpretation of Ex. Exegetic avdrag och elucidations, beginningwith tolkningen av Ex. xii. xii. 1; Johanan's explanation of II Chron. 1; Johanan förklaring av II Chron. iii. III. 2; a controversy between Hananiah and Mani regarding the same verse; an explanation by Aḥa of Ex. 2, en kontrovers mellan Hananja och Mani om samma vers, en förklaring av Aha av Ex. xii. xii. 1; a baraita by Samuel on the same verse; and similar material (56a, 44-56b, 10). 1, en baraita av Samuel på samma vers, och liknande material (56a, 44-56b, 10). Ḥanina's saying that even the years of Gentile kings were dated from Nisan, and the confirmation thereof by Biblical passages from Haggai and Zechariah, together with the contradictory view of the Babylonian amora 'Efa or Ḥefa; remarks and objections by Jonah and Isaac (56b, 10-29). Ḥanina ord att även de år av icke-judiska kungar var daterade från Nisan, och bekräftar detta genom bibliska passager från Haggai och Sakarja, tillsammans med motsägelsefulla bild av den babyloniska Amora "EFA eller Hefa, synpunkter och invändningar från Jonah och Isaac (56b, 10-29). Jonah on the practical importance of the new year for dating business documents (ib. lines 29-33). Jonah om den praktiska betydelsen av det nya året för datering affärshandlingar (ib. rader 29-33). On the new year in the chronology of the kings of Israel and Judah, together with an interpretation of I Kings ii. På det nya året i en kronologi över kungarna i Israel och Juda, tillsammans med en tolkning av I Kings II. 11, and several haggadic passages referring to David (ib. lines 33-52). 11, och flera haggadic passager hänvisar till David (ib. rader 33-52).

(b) (b)

The "new year of the feasts." Den "nya året högtiderna." Statement that according to Simeon b. Yoḥai Nisan 1 marks the beginning of the year for the sequence of the feasts; a tannaitic midrash of considerable length on Lev. xxiii. Uttalande som enligt Simeon b. Yoḥai Nisan 1 markerar början av året till följd av högtiderna, en tannaitic Midrash av betydande längd på Lev. XXIII. 38, and a reply by Ela (4th cent.) to a question bearing on this matter; additional, remarks and objections by amoraim of the fourth century, together with the citation of a saying by the scholars "of that place" (ie, Babylonia; 56b, 52-56c, 15); various discussions on kindred subjects, especially those whose content involved halakic exegesis (56c, 15-56d, 14). 38, och ett svar av Ela (4th cent.) På en fråga som berör denna fråga, extra, anmärkningar och invändningar från amoraim av det fjärde århundradet, tillsammans med angivande av ett talesätt som de lärda "över denna plats" (dvs. Babylonien, 56b, 52-56c, 15); olika diskussioner om besläktade ämnen, särskilt de vars innehåll är inblandade halakic exegetik (56c, 15-56d, 14).

(c) (c)

The "new year for tithes of cattle," declared by Meïr to be Elul 1. Proof by the Babylonian amora Huna, who deduced an opposing view from Ps. Den "nya år för tionde av boskap," deklarerat Meïr vara Elul 1. Bevis av den babyloniska amora huna, som framgår en motsatt åsikt från PS. lxv. LXV. 14; the relation between Ben 'Azzai, who is mentioned in a baraita belonging to this passage, and Akiba (ib. lines 14-33); interpretation of Mishnah Bek. 14, relationen mellan Ben Azzai, som nämns i en baraita hör till denna passage och Akiba (ib. lines 14-33), tolkning av Mishna Bek. vii. vii. 7 as being analogous in content; a citation by Mani of a halakic exegesis by his father, Jonah (ib. lines 33-52). 7 vara enhetliga i innehåll, ett citat av Mani en halakic exegetik av sin far, Jona (ib. rader 33-52).

Talmud on par. Talmud på par. 2: (a) Tishri 1, the "new year for the counting of the years." 2: (a) Tishri 1, det "nya året för att räkna de åren." Deductions from Biblical passages; discussion on the subject between Jonah and the members of the college; Jonah's quotation of Ḥanina's saying on the names of the months, and a saying of Simeon b. Avdrag från bibliska passager, diskussion om saken mellan Jonas och medlemmarna i kollegiet, Jonah citat av Ḥanina säjer om namnen på månaderna, och ett citat av Simeon b. Laḳish on the names of the angels (56d, 52-77). (b) The "new year for the Sabbatical years and the years of jubilee." Laḳish om namnen på de änglar (56d, 52-77). (B) Den "nya året för friår och åren av jubileet." Biblical inference (56d, 77-57a, 2). Biblical slutledning (56d, 77-57a, 2). (c) The "new year for the planting of trees." (c) Den "nya året för plantering av träd." Explanation and exegetical deduction (ib. lines 3-14). Förklaring och exegetical avdrag (ib. rader 3-14). (d) The "new year for vegetables." (d) Den "nya år för grönsaker." Elucidation and discussion (ib. lines 14-23). Elucidation och diskussion (ib. rader 14-23). (e) The "new year for trees," this section being supplemented by an example from a tannaitic account of Akiba's practise, with explanations (ib. lines 23-30). (e) Den "nya år för träd," detta avsnitt kompletteras med ett exempel från ett tannaitic hänsyn Akiba's öva, med förklaringar (ib. rader 23-30).

Further Examples. Ytterligare exempel.

Giṭ. Git. ii. ii. 1: Inadequate attestation of the preparation of a bill of divorce. 1: Otillräcklig intyg för utarbetandet av ett lagförslag om äktenskapsskillnad. The Talmud on the passage (44a, 34-71); a special case in the Mishnah shown to contain the opinion of Judah b. Talmud på passagen (, 44a 34-71), ett specialfall i Mishna visat sig innehålla ett yttrande av Judah B. Ilai (ib. lines 34-40); two casuistic questions by Jose and the Babylonian amora Ḥisda, and the answers furnished by the Mishnah (ib. lines 40-50); a more detailed discussion of another question of similar content, with reference to a controversy between Johanan and Simeon b. Laḳish, together with notes thereon by Ammi and Ze'era, and a discussion concluding with a comment by Mani (ib. lines 50-71). BB i. Ilai (ib. lines 34-40), två kasuistisk frågor av Jose och den babyloniska amora Ḥisda, och de svar som lämnats av Mishna (ib. lines 40-50), en mer ingående diskussion om en annan fråga med liknande innehåll, med hänvisning till en kontrovers mellan Johanan och Simeon f. Laḳish, tillsammans med anteckningar om detta med Ammi och Ze'era, och en diskussion avslutas med en kommentar från Mani (ib. rader 50-71). BB i. 6: (a) A short exegetic proof by Ela, based on Prov. 6: (a) En kort exegetic bevis av Ela, baserat på Prov. xviii. 11 (12d, 71 et seq.). xviii. 11 (12d, 71 ff.). (b) A baraita dealing with analogous matter, together with a remark by Jose b. (b) En baraita arbetar med liknande frågor, tillsammans med en kommentar från Jose B. Abin (ib. lines 72-75). Although this analysis of the contents of four parts of Yerushalmi gives no adequate idea of the structure of the entire work, it will serve to show the difference between its several parts in regard both to their length and to their amplifications of the simple explanations of the Mishnah. Abin (ib. rader 72-75). Även denna analys av innehållet i fyra delar av Yerushalmi ger ingen adekvat bild av strukturen av hela arbetet kommer det också att visa skillnaden mellan dess olika delar både när det gäller deras längd och deras kompletteringar av den enkla förklaringar till Mishna. A comparison of the portions of the Palestinian Talmud here summarized with the corresponding sections of Babli, as given below, is especially instructive. En jämförelse av de delar av den palestinska Talmud här sammanfattas med motsvarande avsnitt i Babli, enligt nedan, är särskilt upplysande.

Passages Repeated. Passager upprepas.

Yerushalmi, when regarded as a work of literature, is noteworthy for a textual peculiarity which is characteristic of it, though found also in Babli, namely, the large number of literal repetitions. Entire passages, sometimes whole columns, of the Talmud are found in two, occasionally in three, separate treatises, in which they differ from each other by mere variants, most of them due to corruptions of the text. Yerushalmi, när det betraktas som ett verk av litteratur, är intressant för en textuell egenhet som är typisk för det, men fann också i Babli, nämligen det stora antalet bokstavlig upprepning. Hela passager, ibland hela kolumner i Talmud finns i två, ibland tre, separata avhandlingar, i vilka de skiljer sig från varandra genom rena varianter, de flesta på grund av felaktigheter i texten. These repetitions throw some light on the redaction of the Talmudic text, since they prove that before the editing of the treatises was undertaken a uniform mass of material was already at hand in a definitely revised form; they likewise show that in the compilation of the Talmud one portion was explained by another, as was natural in view of the character of the contents. Dessa upprepningar kasta lite ljus över det redaktionella på talmudiska text, eftersom de visar att innan redigering av avhandlingar gjordes en enhetlig massa material redan finns till hands i ett definitivt reviderad form, utan också visar att i sammanställningen av Talmud en del förklaras av en annan, vilket var naturligt med tanke på karaktären av innehållet. The opportunity was gladly seized, moreover, to repeat didactic material in passages where it did not strictly belong. Möjligheten beslagtogs gärna dessutom att upprepa undervisningsmaterial på ställen där det inte strikt hörde. These repetitions are obviously of great value in the textual criticism of the Talmud. Since sufficient attention has never yet been paid to this phenomenon of Yerushalmi, a list is here given of those passages of the first order, Zera'im, which are repeated in other orders. Dessa upprepningar är naturligtvis ett stort värde i textkritik i Talmud. Eftersom tillräcklig uppmärksamhet hittills aldrig har betalats till detta fenomen av Yerushalmi, en lista är här med tanke på dessa avsnitt av första ordningen, Zera'im, som upprepas i andra beställningar. It must be noted, however, that this list includes neither citations based on passages of another treatise nor parallel passages consisting of a single sentence. Det skall dock noteras att den här listan innehåller varken citeringar bygger på inslag i en annan avhandling eller parallell delar består av en enda mening.

(a) (a)

Passages from the order i. Passager från ordning i. repeated in the order ii.: Ber. upprepas i den ordning II.: Ber. 3b, lines 10-55 = Shab. 3b, lines 10-55 = Shab. 3a, 69-3b, 20. Ber. 3a, 69-3b, 20. Ber. 4a, 30-56 = Sheḳ. 4a, 30-56 = shek. 47a, 13-59 = M. Ḳ. 47a, 13-59 = M. K. 83c, 40-83d, 8. Ber. 83c, 40-83D, 8. Ber. 5a, 33-62 = M. Ḳ. 5a, 33-62 = M. K. 82b, 14-47. Ber. 82B, 14-47. Ber. 5d, 14-20 = Shab. 5d, 14-20 = Shab. 3a, 55-61. Ber. 3a, 55-61. Ber. 5d, 65-6a, 9 = M. Ḳ. 5d, 65-6a, 9 = M K. 83a, 5-27. Ber. 83a, 5-27. Ber. 6c, 4-17 = Yoma 44d, 58-68. Ber. 6c, 4-17 = Yoma 44d, 58-68. Ber. 6d, 60-67 = Meg. 6d, 60-67 = Meg. 73d, 15-22. Ber. 73d, 15-22. Ber. 7b, 70-7d, 25 = Ta'an. 7b, 70-7d, 25 = Ta'an. 67c, 12-67d, 47. Ber. 67C, 12-67D, 47. Ber. 7d, 75-8a, 59 = Ta'an. 7d, 75-8a, 59 = Ta'an. 65c, 2-69. Ber. 65C, 2-69. Ber. 8c, 60-69 = RH 59d, 16-25. Ber. 8c, 60-69 = RH 59D, 16-25. Ber. 9a, 70-9b, 47 = Ta'an. 9a, 70-9b, 47 = Ta'an. 63c, 66-63d, 44. Ber. 63c, 66-63D, 44. Ber. 9c, 20-31 = Meg. 9c, 20-31 = Meg. 75c, 8-19. Ber. 75C, 8-19. Ber. 9c, 49-54 = Meg. 9c, 49-54 = Meg. 75b, 31-36. Ber. 75B, 31-36. Ber. 10a, 32-43 = Pes. 10a, 32-43 = Pes. 29c, 16-27. Ber. 29c, 16-27. Ber. 11c, 14-21 = Pes. 11c, 14-21 = Pes. 37c, 54-71. Ber. 37c, 54-71. Ber. 12c, 16-25 = 'Er. 12c, 16-25 = 'Er. 22b, 29-37. Ber. 22b, 29-37. Ber. 12c, 44-62 = Suk. 12c, 44-62 = Suk. 24a, 6-21 = Meg. 24a, 6-21 = Meg. 72a, 15-31. Ber. 72a, 15-31. Ber. 13d, 72-14a, 30 = Ta'an. 13d, 72-14a, 30 = Ta'an. 64a, 75-64b, 35. Pe'ah 15a, 67-15b, 21 = Ḥag. 64a, 75-64b, 35. Pe'ah 15a, 67-15b, 21 = Hag. 76b, 24-53. Pe'ah 17a, 39-72 = Ḥag. 76B, 24-53. Pe'ah 17a, 39-72 = Hag. 76b, 13-47. Pe'ah 18d, 16-33 = Sheḳ. 76B, 13-47. Pe'ah 18d, 16-33 = shek. 46a, 48-67. Pe'ah 18d, 66-19a, 5 = Sheḳ. 46a, 48-67. Pe'ah 18D, 66-19a, 5 = shek. 48c, 75-48d, 13. Pe'ah 21a, 25-29 = Sheḳ. 48c, 75-48d, 13. Pe'ah 21a, 25-29 = shek. 48d, 55-58. Dem. 48d, 55-58. Dem. 22a, 31-40 = Sheḳ. 22a, 31-40 = shek. 48d, 40-49. Kil. 48d, 40-49. Kil. 29b, 27-61 = 'Er. 29b, 27-61 = 'Er. 19c, 15-49 = Suk. 19c, 15-49 = Suk. 52a, 40-73. Kil. 52a, 40-73. Kil. 29b, 62-76 = Suk. 29b, 62-76 = Suk. 52a, 73-52b, 11. Sheb. 52a, 73-52b, 11. Sheb. 34c, 27-49 = M. Ḳ. 34c, 27-49 = M. K. 80b, 26-52. Sheb. 80b, 26-52. Sheb. 38a, 50-60 = Shab. 38a, 50-60 = Shab. 3c, 55-65. Ter. 3c, 55-65. Ter. 44a, 32-38 = Shab. 44a, 32-38 = Shab. 44d, 4-10. Ter. 44d, 4-10. Ter. 45d, 42-51 = Shab. 45d, 42-51 = Shab. 3d, 2-15 (comp. 'Ab. Zarah 41d, 13-28). Ter. 3d, 2-15 (rum "Ab. Zarah 41d, 13-28). Ter. 46a, 41-46b, 35 = Pes. 46a, 41-46b, 35 = Pes. 28a, 34-28b, 37. Ma'as. 28a, 34-28b, 37. Ma'as. 49a, 22-28 = Suk. 49a, 22-28 = Suk. 53d, 43-53. Ma'as. 53d, 43-53. Ma'as. 49b, 14-32 = Shab. 49b, 14-32 = Shab. 6b, 17-36. Ma'as. 6b, 17-36. Ma'as. 49b, 39-48 = Beẓah 62b, 72-62c, 6. Ma'as. 49b, 39-48 = Beẓah 62b, 72-62c, 6. Ma'as. Sh. Sh. 53b, 6-44 = Yoma 45c, 2-36 (comp. Shebu. 32b. 56-34c, 3). Ma'as. 53b, 6-44 = Yoma 45b, 2-36 (rum Shebu. 32b. 56-34c, 3). Ma'as. Sh. Sh. 54b, 48-58 = Sheḳ. 54b, 48-58 = shek. 51b, 15-25. Ma'as. 51b, 15-25. Ma'as. Sh. Sh. 55a, 23-55 = 'Er. 55a, 23-55 = 'Er. 24c, 33-66. Ma'as. 24c, 33-66. Ma'as. Sh. Sh. 55d, 62-67 = M. Ḳ. 55 di, 62-67 = M. K. 80b, 72-80c, 10. Ḥal. 80b, 72-80c, 10. Hal. 57c, 16-20 = RH 57b, 60-63. 57c, 16-20 = RH 57b, 60-63.

(b) (b)

Passages from the order i. Passager från ordning i. repeated in the order iii.: Ber. upprepas i den ordning III.: Ber. 6a, 35-6b, 17 = Naz. 6a, 35-6b, 17 = Naz. 56a, 12-68. Ber. 56a, 12-68. Ber. 6b, 51-56 = Ḳid. 6b, 51-56 = Kid. 61c, 11-17. Ber. 61c, 11-17. Ber. 9d, 3-19 = Giṭ. 9d, 3-19 = Git. 47b, 49-63. Ber. 47b, 49-63. Ber. 11b, 42-68 = Naz. 11b, 42-68 = Naz. 54b, 2-27. Ber. 54b, 2-27. Ber. 14b, 45-70 = Soṭah 20c, 40-64. Pe'ah 15b, 41-47 = Ket. 14b, 45-70 = Soṭah 20c, 40-64. Pe'ah 15b, 41-47 = Ket. 32c, 10-16. Pe'ah 15c, 7-16 = Ḳid. 32c, 10-16. Pe'ah 15c, 7-16 = Kid. 61a, 75-61c, 10. Dem. 61a, 75-61c, 10. Dem. 25b, 60-45c, 7 = Ḳid. 25b, 60-45b, 7 = Kid. 63a, 75-63b, 21. Kil. 63a, 75-63b, 21. Kil. 32a, 64-32d, 7 = Ket. 32a, 64-32d, 7 = Ket. 34d, 74-35b, 56. Sheb. 34D, 74-35b, 56. Sheb. 36b, 25-68 = Ḳid. 36b, 25-68 = Kid. 61c, 56-61d, 17. Ter. 61c, 56-61D, 17. Ter. 40c, 42-40d, 6 = Yeb. 40C, 42-40D, 6 = Yeb. 13c, 70-13d, 32. Ter. 13c, 70-13d, 32. Ter. 42b, 44-53 = Naz. 42b, 44-53 = Naz. 53d, 16-27. Ter. 53d, 16-27. Ter. 44c, 9-44d, 44 = Ket. 44c, 9-44d, 44 = Ket. 27b, 5-27c, 39. Ma'as. 27b, 5-27c, 39. Ma'as. Sh. Sh. 55a, 69-55b, 13 = Giṭ. 55a, 69-55b, 13 = Git. 47d, 55-70. 'Orlah 61b, 8-33 = Naz. 47d, 55-70. "Orlah 61b, 8-33 = Naz. 55c, 32-63. Bik. 55c, 32-63. Bik. 64a. 64a. 32-44 = Yeb. 32-44 = Yeb. 9b, 71-9c, 8. 9b, 71-9c, 8.

(c) (c)

Passages from the order i. Passager från ordning i. repeated in the order iv.: Ber. upprepas i den ordning iv.: Ber. 3a, 52-69 = Sanh. 3a, 52-69 = Sanh. 30a, 65-30b, 8 = 'Ab. 30a, 65-30b, 8 = 'Ab. Zarah 41c, 46-63. Ber. Zarah 41c, 46-63. Ber. 6b, 20-41 = Sanh. 6b, 20-41 = Sanh. 20a, 43-60. Pe'ah 16b, 22-25, 43-60 = Sanh. 20a, 43-60. Pe'ah 16b, 22-25, 43-60 = Sanh. 27c, 38-60. Sheb. 27c, 38-60. Sheb. 35b, 26-40 = 'Ab. 35B, 26-40 = 'Ab. Zarah 44b, 27-41. Sheb. Zarah 44b, 27-41. Sheb. 39b, 14-38 = Mak. 39b, 14-38 = Mak. 31a, 33-50. Ter. 31a, 33-50. Ter. 45c, 24-45d, 11 = 'Ab. 45b, 24-45d, 11 = 'Ab. Zarah 41a, 18-41b, 3. Ter. Zarah 41a, 18-41b, 3. Ter. 47c, 66-47d, 4 = 'Ab. 47C, 66-47d, 4 = 'Ab. Zarah 41c, 13-23. Ma'as. Zarah 41c, 13-23. Ma'as. Sh. Sh. 54d, 71-55a, 8 = Sanh. 54D, 71-55a, 8 = Sanh. 19a, 63-76. Ma'as. 19a, 63-76. Ma'as. Sh. Sh. 56c, 9-18 = Sanh. 56c, 9-18 = Sanh. 18d, 13-22. 'Orlah 62b, 49-62c, 10 = 'Ab. 18d, 13-22. "Orlah 62b, 49-62c, 10 = 'Ab. Zarah 45a, 32-45b, 10. The following parallel passages from the second and fourth orders may also be mentioned on account of their length: Shab. Zarah 45a, 32-45b, 10. Följande parallella avsnitt från den andra och fjärde order kan också nämnas på grund av sin längd: Shab. 9c, 62-9d, 59 = Sanh. 9c, 62-9d, 59 = Sanh. 24c, 19-24d, 14; Shab. 24c, 19-24d, 14, Shab. 14d, 10-15a, 1 = 'Ab. 14d, 10-15a, 1 = 'Ab. Zarah 40d, 12-41a, 4. Zarah 40D, 12-41a, 4.

Despite these parallel passages in the four orders of Yerushalmi, which might be regarded as a proof of the uniform redaction of the entire work, there is proof to the contrary, which shows that the first two orders differ in origin from the third and fourth. Trots dessa parallella avsnitt i de fyra order av Yerushalmi, som kan betraktas som ett bevis på den enhetliga bortredigeringsverktyg av hela arbetet, det finns bevis för motsatsen, vilket visar att de två första beställningarna skiljer ursprung från tredje och fjärde. While the first and second contain a large number of baraitot with the introductory formula "Samuel transmits []," there is not a single baraita by Samuel in the third and fourth orders. Medan den första och den andra innehåller ett stort antal baraitot med de inledande formeln "Samuel överför []," det finns inte en enda baraita av Samuel i tredje och fjärde order. These latter two include, on the other hand, many controversies between Mani and Abin, two amoraim of the second half of the fourth century, while Zera'im and Mo'ed contain very few (see Bacher, "Ag. Pal. Amor." iii. 398). De två sistnämnda hör å andra sidan många kontroverser mellan Mani och Abin, två amoraim av den andra halvan av det fjärde århundradet, medan Zera'im och Mo'ed innehåller mycket få (se Bacher, "AG. Pal. Amor. "iii. 398). The redaction of Yerushalmi is discussed in further detail below. Den bortredigeringsverktyg av Yerushalmi diskuteras närmare nedan.

The Haggadot of the Yerushalmi. The Haggadot av Yerushalmi.

The haggadic portions of Yerushalmi are also characteristic of its style. The haggadic delar av Yerushalmi är också kännetecknande för sin stil. As in Babli, they frequently have only a slight bearing, sometimes none at all, on the subject of the mishnaic section and its Talmudic interpretation, being added to the passages in which they are found either because they were mentioned in the academy on account of some subject under discussion, or because, in the process of the redaction of the treatise, this haggadic material, which was valued for some special reason, seemed to fit into the Talmudic text at the passage in question. Liksom i Babli har de ofta bara en liten betydelse, ibland ingen alls, på frågan om mishnaic sektionen och dess talmudiska tolkning, läggs till de avsnitt i de påträffas antingen för att de nämns i akademin på grund av något ämne som diskuteras, eller på grund, i färd med att bortredigeringsverktyg av avhandling, föreföll denna haggadic material, som värderades av särskilda skäl, för att passa in i talmudisk texten i avsnittet i fråga. Many haggadic portions of Yerushalmi are likewise found almost word for word in the earlier works of Palestinian midrashic literature, especially in Genesis Rabbah, Leviticus Rabbah, Pesiḳta di-Rab Kahana, Ekah (Lamentations) Rabbati, and Midrash Shemuel. Många haggadic delar av Yerushalmi är också hittas nästan ordagrant i tidigare verk av palestinska midrashic litteratur, särskilt i Genesis Rabbah, Leviticus Rabbah, Pesiḳta di-Rab Kahana, EKAH (Klagovisorna) Rabbati och Midrash Samuel. These parallel passages do not always prove actual borrowing; for the same earlier source may have been used in the redaction both of Yerushalmi and of the midrashic works. The haggadot of the Palestinian Talmud were collected and annotated by Samuel ben Isaac Jaffe Ashkenazi in his "Yefeh Mar'eh" (Venice, 1589), and they were translated into German by Wünsche ("Der Jerusalemische Talmud in Seinen Haggadischen Bestandtheilen," Zurich, 1880). Dessa parallella passager inte alltid bevisa faktiska upplåning, för samma tidigare källa kan ha använts vid bortredigeringsverktyg både Yerushalmi och midrashic verk. Haggadot den palestinska Talmud samlades in och fyllas i av Samuel ben Isaac Jaffe Ashkenazi i hans " Yefeh Mar'eh "(Venedig, 1589), och de översattes till tyska med Wünsche (" Der Jerusalemische Talmud i seinen Haggadischen Bestandtheilen, Zürich, 1880).

Linguistically, the Palestinian Talmud is Aramaic, in so far as its framework (like the elucidations of the mishnaic text by the members of the academies and the amoraic discussions connected with them) is redacted in that language; the greater portion of the terminology is in like manner Aramaic. Språkligt, är den palestinska Talmud arameiska, i den mån dess ram (som elucidations av mishnaic text av medlemmarna i akademier och amoraic diskussioner i samband med dem) är Redacted på detta språk, större delen av den terminologi som finns i liknande sätt arameiska. The same dialect is employed in general for the narrative sections, including both the haggadot and the accounts of the lives of the sages and their pupils. Samma dialekt är anställd i allmänhet för det narrativa avsnitten, inklusive både haggadot och räkenskaperna för livet för de vise och deras elever. The Aramaic portion consequently comprises all that is popular in origin or content. Det arameiska del omfattar således allt som är populär i ursprung eller innehåll. The Hebrew sections, on the other hand, include the halakic sayings of the Tannaim, the citations from the collections of baraitot, and many of the amoraic discussions based on the tannaitic tradition, together with other sayings of the Amoraim. Den hebreiska avsnitten, å andra sidan inkluderar halakic uttalanden av Tannaim de citat ur samlingarna baraitot, och många av de amoraic diskussioner baserade på tannaitic tradition, tillsammans med andra uttalanden av Amoraim. This linguistic usage is due to the fact that both in Palestine and in Babylon the Halakah was for the most part elucidated and expanded by the Amoraim themselves in the language in which it had been transmitted by the Tannaim. Detta språkbruk beror på att både i Palestina och Babylon den Halakah var för klarlagts mesta och utvidgats genom Amoraim sig på det språk på vilket det hade överförs av Tannaim. In the academy the Hebrew of the Mishnah held its place side by side with the Aramaic, thus giving to the latter a certain coloring, especially from a lexicographic point of view. I akademin den hebreiska av Mishna höll sin plats sida vid sida med det arameiska, vilket ger den senare med en viss färg, speciellt från en Lexikografisk synpunkt. Hebrew was retained in great measure also in the amoraic Haggadah. Hebreiska behölls till stor även i amoraic Haggadah. The Aramaic, which assumed a fixed literary form in Yerushalmi, is almost the same as that of the earlier Palestinian midrashic works, differing from them only in a few peculiarities, mostly orthographic. Det arameiska, som utgick från en fast litterär form i Yerushalmi, är nästan densamma som i tidigare palestinska midrashic verk, skiljer sig från dem endast i ett fåtal egenheter, mest ortografi. This idiom, together with that of the Palestinian Targum on the Pentateuch, has been analyzed in G. Dalman's "Grammatik des Jüdisch-Palästinischen Aramäisch" (Leipsic, 1894; 2 ed. 1905). Detta idiom, har tillsammans med den palestinska Targum på Moseböckerna, har analyserats i G. Dalman 's "Grammatik des Jüdisch-Palästinischen Aramäisch" (Leipzig, 1894, 2 ed. 1905).

Editions of the Babli. Upplagor av Babli.

The first complete edition of the Babylonian Talmud () was printed at Venice, 1520-23, by Daniel Bomberg, and has become the basis, down to the present day, of a very large number of editions, including that of Basel, 1578-81, which, with the changes and omissions made by the censor, exerted a powerful influence on later texts until the edition of Frankfort-on-the-Main, 1720-22, with its additions, became the model of all subsequent editions of the Talmud (see below). Den första fullständiga utgåvan av den babyloniska Talmud () har tryckt i Venedig, 1520-23, av Daniel Bomberg, och har blivit grunden, ner till våra dagar, av ett mycket stort antal upplagor, däribland Basel, 1578 -- 81, som, med de förändringar och försummelser gjorda av censuren utövade ett mäktigt inflytande på senare texter tills upplagan av Frankfurt-on-the-Main, 1720-22, med dess tillägg, blev förebilden för alla senare utgåvor av Talmud (se nedan). The external form of Babli was determined by the editio princeps. Yttre form Babli fastställdes av Editio princeps. While the first edition of Yerushalmi, in its two columns on each folio page, contains only the text, the editio princeps of Babli adds the commentary of Rashi on one margin and the tosafot on the other, together with kindred matter. Medan den första upplagan av Yerushalmi, i två spalter på varje sida folio innehåller bara texten tillför Editio princeps av Babli kommentaren av Rashi på en marginal och tosafot å andra sidan, tillsammans med besläktade frågan. Especially noteworthy is the fact that the first edition of Babli has a pagination which has been retained in all subsequent editions, thus rendering it possible to quote passages with exactness, and to find citations readily. Speciellt anmärkningsvärt är det faktum att den första utgåvan av Babli har en sidnumrering som har bevarats i alla senare utgåvor, vilket gör det möjligt att citera passager med exakthet, och för att hitta citat lätt. The mishnaic treatises which have no Babylonian Talmud are included in the editions of the Talmud, together with commentaries, and these same tractates are likewise found in the only complete manuscript of Babli (that at Munich), where they form an appendix, although they precede the post-Talmudic treatises, which are likewise contained in the editions. The mishnaic avhandlingar som inte har någon babyloniska Talmud ingår i de olika versionerna av Talmud, tillsammans med kommentarer och samma tractates är också återfinns i den enda kompletta manuskriptet Babli (som i München), då de utgör ett tillägg, trots att de föregår efter talmudiska avhandlingar, som också ingår i upplagor. It has been noted above that the editions of Babli contain the Yerushalmi for the treatiseSheḳalim; and this is also the case in the Munich manuscript. Det har konstaterats ovan att utgåvorna av Babli innehålla Yerushalmi för treatiseSheḳalim, och detta är också fallet i München manuskriptet.

The following list gives the names of the treatises of Babli which have been preserved, together with the sequence generally followed in the editions, and the number of folios in each tractate, the pagination always beginning with fol. Följande lista innehåller namn på verk i Babli som har bevarats, tillsammans med den ordning som vanligen följs i upplagor, och antalet folianter i varje tractate de sidnumreringen börjar alltid med fol. 2. 2. Of the 570 leaves of the Munich codex, containing about eighty lines to a page, 490 belong to Babli; this gives an approximate idea of the size of this Talmud. The amount of text on each page of the editions, however, varies greatly on account of the varying length of the commentary of Rashi and the tosafot which accompany it; but the number of leaves shows the comparative lengths of the several treatises. Av de 570 bladen i München kodex som innehåller cirka åttio rader på en sida, 490 tillhör Babli, vilket ger en ungefärlig uppfattning om storleken på denna Talmud. Mängden text på varje sida av utgåvorna varierar dock mycket på hänsyn till de varierande längd kommentarer av Rashi och tosafot som åtföljer det, men antalet blad visar hur längder av flera avhandlingar.

I. Zera'im: Berakot (64). II. I. Zera 'im: Berakot (64). II. Mo'ed: Shabbat (157); 'Erubin (105); Pesaḥim (121); Beẓah (40); Ḥagigah (27); Mo'ed Ḳaṭan (29); Rosh ha-Shanah (35); Yoma (88); Sukkah (56); Ta'anit (31); Megillah (32). III. Mo'ed: Shabbat (157), "Erubin (105), Pesaḥim (121), Beẓah (40), Ḥagigah (27), Mo'ed Katan (29), Rosh ha-Shanah (35), Yoma (88) ; Sukkah (56), Ta'anit (31), Megillah (32). III. Nashim: Yebamot (122); Ketubot (112); Ḳiddushin (82); Giṭṭin (90); Nedarim (91); Nazir (66); Soṭah (49). IV. Nashim: Yebamot (122), Ketubot (112), Ḳiddushin (82); Gittin (90), Nedarim (91), Nazir (66), Soṭah (49). IV. Neziḳin: Baba Ḳamma (119); Baba Meẓi'a (119); Baba Batra (176); 'Abodah Zarah (76); Sanhedrin (113); Shebu'ot (49); Makkot (24); Horayot (14). V. Neziḳin: Baba Kamma (119), Baba Meẓi'a (119), Baba Batra (176); "Abodah Zarah (76); Sanhedrin (113), Shebu'ot (49), Makkot (24), Horayot (14) . V. Ḳodashim: Zebaḥim (120); Menaḥot (110); Bekorot (161); Ḥullin (142); 'Arakin (34); Temurah (34); Keritot (28); Me'ilah (22); Tamid (9). VI. Ḳodashim: Zebaḥim (120); Menaḥot (110); Bekorot (161), Ḥullin (142); "Arakin (34), Temurah (34), Keritot (28), Me'ilah (22), Tamid (9). VI. Ṭohorot: Niddah (73). Ṭohorot: Niddah (73).

Missing Gemaras. Missing Gemaras.

Babli thus contains but one treatise each of the first and sixth orders; of the second, Sheḳalim (see above) is lacking; and there is no Talmud on 'Eduyot or Abot either in Babli or Yerushalmi. Babli innehåller alltså men en avhandling varje första och sjätte order, i den andra, Shekalim (se ovan) saknas, och det finns ingen Talmud på "Eduyot eller Abot antingen i Babli eller Yerushalmi. The fifth order of Babli contains neither Middot nor Ḳinnim, nor the third, fifth, sixth, and seventh chapters of Tamid. Femte ordning Babli innehåller varken Middot eller Ḳinnim, eller den tredje, femte, sjätte och sjunde kapitel i Tamid. It is incorrect, however, to speak of missing portions of the Babylonian Talmud, since in all probability the sections which it omits were entirely disregarded in the final redaction of the work, and were consequently never committed to writing (for a divergent opinion see Weiss, "Dor," iii. 271). Det är fel, men att tala om saknas delar av den babyloniska Talmud, eftersom det med all sannolikhet de avsnitt som det däri var helt utan avseende i den slutliga redaktionella arbetet, och följaktligen aldrig åtagit sig att skriva (för en avvikande åsikt se Weiss "Dor," III. 271). It will be shown further on that the mishnaic treatises lacking in Babli were subjects of study in the Babylonian academies. Det visas vidare på att mishnaic avhandlingar saknar Babli var försökspersoner studier i den babyloniska akademier.

Earliest Manuscript of the Babli. Tidigaste manuskript av Babli.

In the editions the Babylonian Talmud is so arranged that each paragraph of the Mishnah is followed by the portion of the Talmud which forms the commentary on it; the portions are frequently divided into sections, rubricked by the successive sentences of the mishnaic paragraph on which they are based, although an entire paragraph occasionally serves as a single text. I utgåvorna den babyloniska Talmud är anordnad så att varje punkt i Mishna följs av den del av Talmud som ligger till kommentaren till den, de delar är ofta indelade i sektioner, rubricked av successiva meningarna mishnaic punkt på vilken de bygger även ett helt stycke ibland fungerar som en enda text. Thus Babli on Ket. ii. Således Babli på Ket. Ii. 1 (16a-18b) is divided into six sections; but there is no division into sections for ii. 1 (16a-18b) är indelad i sex avsnitt, men det finns ingen uppdelning i sektioner för II. 2 (18b-20b), ii. 2 (18b-20b), II. 3 (20b-22a), ii. 3 (20b-22a), II. 5 (23b), and ii. 5 (23b), och ii. 9 (27b-28a). 9 (27b-28a). There are three sections for ii. Det finns tre sektioner för II. 4 (23a); two for ii. 4 (23a), två för II. 6 (23b-26a), ii. 6 (23b-26a), II. 7 (26b-27a), and ii. 7 (26b-27a), och ii. 8 (27a, b); and eight for ii. 8 (27a, b), och åtta för II. 10 (28a, b). 10 (28a, b). In the Munich codex, which is based on a manuscript of the middle of the ninth century (see Lewy in "Breslauer Jahresbericht," 1905, p. 28), the text of the entire chapter of the Mishnah is written in large characters on the inner portion of the page, separated from the Talmudic text, which is in a different script. I München kodex, som bygger på ett manuskript från mitten av det nionde århundradet (se Lewy i "Breslauer Jahresbericht," 1905, s. 28), är texten i hela kapitlet i Mishna skrivet med stora bokstäver på inre delen av sidan, skild från talmudiska text, som är i en annan script. In the fragments in the Bodleian Library, Oxford, written in 1123 and containing a portion of the treatise Keritot (see "JQR" ix. 145), each chapter is headed by the entire mishnaic text on which it is based. I fragmenten i Bodleian Library, Oxford, skriven 1123 och som innehåller en del av avhandling Keritot (se "JQR" ix. 145), varje kapitel leds av hela mishnaic text som grundar sig på. Then follow the sections of the Talmud, each beginning with the word and the first part of the mishnaic paragraph in question, although some sections are marked by the superscription (= ). Följ sedan de avsnitt i Talmud, var börjar med ordet och den första delen av mishnaic punkten i fråga, även om vissa delar är markerade med påskrift (=). The superscription , which in the editions marks the beginning of the Talmud on each paragraph of the Mishnah, is found neither in the Munich codex nor in the Bodleian fragments. Most of the manuscripts containing one or more treatises of Babli, and described by RN Rabbinovicz in the introductions to vols. Utanskriften, som i upplagor inleds Talmud på varje punkt i Mishna, finns varken i München codex eller i Bodleian fragment. Merparten av de manuskript som innehåller ett eller flera verk i Babli, och beskrivs av RN Rabbinovicz i inledningen till vols. i., iv., viii., ix., and xi. i., iv., viii., ix. och xi. of his "Diḳduḳe Soferim," are so arranged that the entire mishnaic text is placed at the beginning of the chapter; and this is also occasionally the case in the editions, as in the first chapter of the treatise Sanhedrin. av hans "Diḳduḳe Soferim," är placerade så att hela mishnaic texten placeras i början av kapitlet, och det är också ibland är fallet i upplagor som i det första kapitlet av avhandling Sanhedrin. In a St. Petersburg manuscript said to date from 1112 the paragraphs are repeated in their proper places (ib. viii. 3). I S: t Petersburg manuskript sade datum från 1112 punkter upprepas på sina rätta ställen (ib. VIII. 3). A number of codices in the Vatican Library are arranged partly in the one way and partly in the other (xi. 13, 15, 17, 18), while the system adopted in the printed texts occurs in manuscripts also (see ib. iv. 6, 8; xi. 20). Ett antal utläser i Vatikanbiblioteket arrangeras delvis på ett sätt och delvis i den andra (XI. 13, 15, 17, 18), medan det system som antagits i den tryckta texter förekommer i manuskript också (se ib. Iv. 6, 8, xi. 20). It may be mentioned as a curious circumstance that in one manuscript of the Vatican (ib. xi. 19), containing the treatise Pesaḥim, many passages are vocalized and accented, as is also the case in a Bodleian fragment of Yerushalmi on Berakot ("JQR" ix. 150). Det kan nämnas som en egendomlig omständighet som i en handskrift i Vatikanen (ib. xi. 19), innehåller avhandling Pesaḥim, finns många ställen vocalized och accent, vilket också är fallet i en Bodleian fragment av Yerushalmi på Berakot ( " JQR "ix. 150). A fragment of considerable length in the Cambridge Library, and possibly the earliest extant manuscript of Babli, also contains the treatise Pesaḥim; it has been edited by Lowe ("The Fragment of Talmud Babli of the Ninth or Tenth Century," Cambridge, 1879); and in its four folios it includes the text of fols. En skärva av betydande längd i Cambridge biblioteket, och möjligen de tidigaste bevarade manuskriptet Babli, innehåller också avhandling Pesaḥim, det har redigerats av Lowe ( "fragmentet av Talmud Babli av nionde eller tionde århundradet," Cambridge, 1879) och landets fyra Friluftskarta det innehåller texten fols. 7a, below -9a, middle, and 13a, below -16a, above, of the editions. 7a, under-9a, mellersta och 13a, under-16a ovan av de olika versionerna. The pages are divided into two columns; and the entire mishnaic text precedes the chapter; the several sections, even those beginning with a new paragraph of the Mishnah, have an introduction only in the case of the first word of the mishnaic passage in question, with the word as superscription. The character of Babli and its divergencies from Yerushalmi may best be illustrated by a citation of its commentary on the same passages of the Mishnah as those contained in the sections of the Palestinian Talmud already analyzed. Sidorna är indelade i två kolumner, och hela mishnaic text som föregår kapitel, flera avsnitt, även de som inleds med en ny punkt i Mishna, få en introduktion endast vid det första ordet i mishnaic avsnittet i fråga, med ord som överskrift. Karaktären av Babli och dess avvikelser från Yerushalmi kan bäst illustreras med ett citat av kommentarerna på samma ställen i Mishna som de som ingår i de avsnitt i de palestinska Talmud redan analyserats.

(a) (a)

The initial question of the Mishnah and its basis; two divergent answers, together with an objection and its refutation (2a; all anonymous). Den inledande frågan om Mishna och dess grund, två olika svar, tillsammans med en invändning och dess vederläggning (2a, alla anonyma). The initial statement of the Mishnah, and an interpretation of Lev. Den inledande uttalande Mishna, och en tolkning av Lev. xxii. xxii. 7 based on a baraita on this verse and concluding with a note of Rabbah b. 7 bygger på en baraita på denna vers och sluta med en anteckning av Rabbah b. Shela (2b), and the method of teaching this interpretation in Palestine. Schela (2b), och undervisningsmetod denna tolkning i Palestina. The contradictions between the statement of the Mishnah and three baraitot which are successively stated and dialectically refuted (all anonymous). Motsägelserna mellan uttalande Mishna och tre baraitot som successivt anges och dialektiskt vederlagts (samtliga anonyma). A discussion of the third baraita (3a). En diskussion om tredje baraita (3a). The opinion of R. Eliezer ("until the end of the first watch of the night"), and the problem whether three or four night-watches were implied; a haggadic baraita with a saying of R. Eliezer on the three watches of the night, together with a discussion of it. Yttrandet R. Eliezer ( "fram till slutet av den första vakten i natten"), och problemet om tre eller fyra natt-klockor var underförstått, en haggadic baraita med ett citat av R. Eliezer på tre klockor av natt, tillsammans med en diskussion om det. A haggadic excursus of some length, beginning with Rab's saying regarding the three watches of the night, and containing a baraita (a poem by Jose b. Ḥalafta) and a disquisition on it (3b). En haggadic Exkurs några kablar, med början Rab's saying beträffande de tre klockor i natten, och som innehåller en baraita (en dikt av Jose B. Ḥalafta) och en FÖREDRAG på den (3b). Further details of the night-watches, beginning with a controversy between Judah I. and Nathan (in a baraita); a haggadic saying of Joshua b. Ytterligare detaljer om natten-klockor, börjar med en kontrovers mellan Juda I. och Nathan (i baraita), en haggadic säger om Joshua b. Levi transmitted by Zeriḳa and Ammi, this section concluding with a saying of Ashi. Levi sänds Zeriḳa och Ammi, detta avsnitt sluta med ett citat av Ashi. Another saying of Joshua b. Annan säger om Joshua b. Levi, transmitted in like manner, together with two versions of a comment by Abba b. Levi, överförs på samma sätt, tillsammans med två versioner av en kommentar från Abba b. Kahana. Kahana. Discussion of the first saying of Joshua b. Diskutera de första att säga om Joshua b. Levi, beginning with the rising of David "at midnight" (Ps. cxix. 62), and devoted in the main to the connotation of the word "neshef" (ib. cxix. 147), together with sayings of Babylonian amoraim. Levi, som börjar med uppgång David "vid midnatt" (Ps. CI. 62), och ägnade i huvudsak med klang av ordet "neshef" (ib. CI. 147), tillsammans med uttalanden av babyloniska amoraim. The way in which David knew when midnight had arrived, and concerning his harp, (4a). Det sätt på vilket David visste när midnatt hade anlänt, och om hans harpa, (4a). Further details regarding David, Ps. Ytterligare information om David, Ps. lvii. LVII. 9, and Ex. 9, och Ex. xi. xi. 4, with an exegesis by Ashi, which concludes the entire discussion. 4, med en exeges av Ashi, som avslutar hela diskussionen. Additional haggadic material concerning David, and a controversy between the Palestinian haggadists Levi and Isaac on Ps. Ytterligare haggadic material om David och en kontrovers mellan de palestinska haggadists Levi och Isak på Ps. lxxxvi. LXXII. 2 with reference to Ps. cxix. 2 med hänvisning till Ps. CI. 62, together with comments and citations of a kindred nature. 62, tillsammans med kommentarer och citat av en släkt natur.

Examples from the Babli. Exempel från Babli.

(b) (b)

Dialectic exposition of the relation of the view of the scholars to the opinions of R. Eliezer and R. Gamaliel, together with the citation of a baraita (4b). Dialektik redogörelse för relationen mellan bakgrund av de lärda av yttrandena R. Eliezer och R. Gamaliel, tillsammans med angivande av en baraita (4b). A controversy between Johanan and Joshua b. En motsättning mellan Johanan och Joshua b. Levi on the sequence of the "Shema'" and prayer, based on a sentence in this baraita ("the 'Shema'' is read: prayer is offered"), together with a discussion devoted chiefly to exegetic inferences. Levi på sekvensen av "Shema '" och bön, baserad på en mening i detta baraita ( "den" Shema''läses: bön erbjuds "), tillsammans med en diskussion ägnas huvudsakligen till exegetic slutsatser. An objection alleged by Mar b. En invändning påstår Mar b. Rabina and based on a passage in the Mishnah, and a haggadic saying of Eleazar b. Rabina och bygger på en passus i Mishna, och en haggadic säger till Eleasar b. Abina to the effect that he who recites Ps. Abina om att han som reciterar Ps. cxlv. CXLV. thrice daily is assuredly a son of the world to come, the citation being made in this place on account of an aphorism of similar content given by Johanan in the course of the same debate. tre gånger dagligen är förvisso en son till världen för att komma, den Citation görs på plats på grund av en aforism med liknande innehåll från Johanan under samma debatt. A discussion of these matters, and a saying of Johanan on Ps. En diskussion om dessa frågor, och ett citat av Johanan på Ps. cxlv., together with another haggadic aphorism by Eleazar b. CXLV., tillsammans med en annan haggadic aforism av Eleazar b. Abina on the angels Michael and Raphael, and its elucidation. Abina på änglarna Mikael och Rafael, och dess förklaring. The view of Joshua b. Utsikten i Josua b. Levi on the evening "Shema'," which should be recited in bed (5a), and amoraic sayings on the same subject, together with a confirmation, by a citation of Ps. Levi på kvällen "Shema", "som bör reciteras i säng (5a), och amoraic uttalanden om samma ämne, tillsammans med en bekräftelse, med ett citat av Ps. iv. iv. 6, of the ruling of Joshua b. 6 av EG Joshua b. Levi; a haggadic saying of Simeon b. Laḳish transmitted by Levi b. Levi, en haggadic säger Simeons b. Laḳish sänds Levi f. Laḥma, as well as another aphorism of this scholar transmitted by the same authority. Laḥma, liksom annan aforism av akademiker överförs av samma myndighet. A haggadic saying by Isaac on reading the "Shema'" in bed, and a comment by Ashi, followed by another haggadic aphorism by Isaac based on Job v. 7; interpretation of this verse as denoting afflictions sent by God ("yissurim"), against which the study of the Torah gives protection; haggadic sentences on the Law. En haggadic säger med Isaac på att läsa "Shema '" i sängen, och en kommentar av Ashi, följt av ytterligare haggadic aforism av Isaac baserar sig på arbetets v. 7, tolkning av denna vers som en beteckning för lidanden sänd av Gud ( "yissurim") mot vilken studiet av Toran ger skydd, haggadic meningar om lagen. A long series of haggadic sayings by Palestinian and Babylonian amoraim, and especially by Johanan, regarding affliction (5b), with anecdotes from Palestine and Babylon. En lång rad haggadic uttalanden av palestinska och babyloniska amoraim, och särskilt av Johanan, om sorg (5b), med anekdoter från Palestina och Babylon. A baraita with a saying of Abba Benjamin regarding prayer before retiring, and its elucidation, together with three other baraitot and haggadic sayings of Abba Benjamin regarding prayer (6a), regarding demons (with various sayings of Babylonian authors), and praying in the synagogue. En baraita med ett citat av Abba Benjamin om bön före pensioneringen och klargörande, tillsammans med tre andra baraitot och haggadic uttalanden av Abba Benjamin om bön (6a), angående demoner (med olika uttalanden av babyloniska författare), och be i synagogan . A haggadic saying by Isaac on the last subject transmitted by Rabin b. En haggadic säga av Isaac den sista fråga som överförs av Rabin b. Adda, together with a saying of Ashi and additional elucidations, followed by another aphoriam transmitted by Rabin in the name of Isaac regarding the "phylacteries of God," and by a discussion of the subject by Babylonian amoraim, the view of Ashi standing last. Adda, tillsammans med ett citat av Ashi och ytterligare elucidations, följt av ytterligare aphoriam överförs av Rabin vid namn Isaac om "phylacteries av Gud", och genom en diskussion i ämnet genom babyloniska amoraim, anser Ashi står sist. A third haggadic saying of Isaac, of similar transmission, concerning prayer in the synagogue (6b), and a series of aphorisms of a like nature, the first being by Johanan, and the second by Huna transmitted by Ḥelbo. These, interspersed with other sayings, are followed by five more aphorisms transmitted by Ḥelbo in the name of Huna and regarding departure from the synagogue, the Minḥah prayer, participation in marriage festivities, the fear of God, and the refusal to return a salutation. En tredje haggadic säger Isaac, liknande överföring, om bön i synagogan (6b), och ett antal aforismer av samma natur, skickas den första är av Johanan, och den andra av huna av Helbo. Dessa, varvas med andra talesätt, följs av ytterligare fem aforismer sänds Helbo i namn av huna och om avvikelse från synagogan, Minḥah bön, deltagande i äktenskapet festligheter, gudsfruktan, och vägran att återlämna en hälsning. A series (7a) of five haggadic sayings transmitted by Johanan in the name of Jose ben Ḥalafta: the prayer offered by God, pacification of an angry neighbor, discipline of one's own conscience, three requests of Moses, and the teaching that a threat or promise by God is not recalled, even though given only conditionally, and that neither, therefore, is ever unfulfilled. En serie (7a) i fem haggadic ordspråk sänds Johanan i namn av Jose ben Ḥalafta: den bön som erbjuds av Gud, fred i en ilsken granne, disciplin av ens eget samvete, tre förfrågningar om Moses, och den undervisning som ett hot eller löfte från Gud är inte påpekas, även om hänsyn endast villkorligt, och att ingen därför någonsin ouppfyllda.

After a number of sayings, partly tannaitic and partly amoraic in origin, come six haggadic aphorisms (7b) transmitted by Johanan in the name of the tanna Simeon ben Yoḥai, the second treating of the same subject as the corrresponding one in the previous series. Efter ett antal uttalanden, dels tannaitic dels amoraic ursprung, kommer sex haggadic aforismer (7b) som överförs av Johanan i namnet på Tanna Simeon ben Yoḥai, den andra behandlar samma ämne som corrresponding en i den tidigare serien. To these sayings are appended various aphorisms and elucidations, followed by a conversation between Naḥman b. Att dessa ord bifogas olika aforismer och elucidations, följt av ett samtal mellan Nachman b. Jacob and Isaac, in which the latter cites a sixth saying, concerning prayer in the synagogue, transmitted by Johanan in the name of Simeon ben Yoḥai. Additional haggadic aphorisms (8a) on this subject as well as on the importance of the synagogue, followed by three sayings of 'Ulla transmitted by Ḥiyya b. Jakob och Isak, där den senare citerar en sjätte säger om bön i synagogan, som överförs av Johanan i namnet Simeon ben Yoḥai. Ytterligare haggadic aforismer (8a) i denna fråga, liksom om vikten av synagogan, följt tre uttalanden av "Ulla sänds Hiyya b. Ammi, and by various aphorisms on the reading of the Torah in the synagogue (8b) and other kindred matters. Ammi, och av olika aforismer om läsning av Toran i synagogan (8b) och andra besläktade frågor. This portion is concluded by the instructions which Joshua b. Denna del avslutas med de instruktioner som Josua b. Levi gave to his sons, and by the analogous instructions which Raba gave to his children, as well as by elucidations of details of these teachings and by sayings of a similar import. Levi gav till sina söner, och av liknande instruktioner som Raba gav till sina barn, samt genom elucidations detaljer om dessa läror och uttalanden med liknande innebörd.

(c) (c)

In the name of Samuel, Judah declares that the opinion of R. Gamaliel is authoritative. I namn av Samuel förklarar Juda att yttrandet R. Gamaliel är vederhäftig. A baraita giving a similar view by Simeon ben Yoḥai, followed by an interpretation of it with a final decision by Joshua ben Levi, and by another version of the relation to it of the ruling of Joshua ben Levi. En baraita ger en liknande uppfattning av Simeon Ben Yoḥai, följt av en tolkning av det med ett slutligt beslut av Joshua ben Levi, och av en annan version av relationen till det av avgörandet i Josua ben Levi. The section (9a) terminates with an opinion on this baraita by a scholar who had come from Palestine to Babylon. Avsnittet (9a) avslutar med ett yttrande om detta baraita av en lärd man som hade kommit från Palestina till Babylon.

Further Examples. Ytterligare exempel.

RH i. RH i. 1 (§§ 1-2 in Yerushalmi; the Talmud on these sections is contained in 2a-15b): 1 (§ § 1-2 i Yerushalmi, Talmud på dessa avsnitt finns i 2a-15b):

(a) (a)

Ḥisda's answer to the question as to the practical importance of the "new year of the kings," with a citation of the mishnaic passage (Sheb. x. 5) regarding antedated and postdated promissory notes. Ḥisda svar på frågan om den praktiska betydelsen av det "nya året av kungar", med angivande av mishnaic passagen (Sheb. X. 5) När skedde innan och ingetts efter växlar. A baraita on the reckoning of regnal years, and its elucidation (2b), together with hermeneutic deductions from the Bible regarding Nisan as the beginningof the regnal year, introduced by an inference of Johanan based on I Kings vi. En baraita om beräkning av regnal år, och klargörande (2b), tillsammans med hermeneutiska avdrag från Bibeln om Nisan som beginningof the regnal året introducerade genom en slutledning av Johanan baserad på Jag Kings vi. 1 as compared with Num. 1 jämfört med Num. xxxiii. XXXIII. 38, Deut. 38, Deut. i. i. 3, 4, Num. 3, 4, Num. xxi. xxi. 1 (3a), and similar passages, preference being finally given to Eleazar's deduction founded on II Chron. 1 (3a), och liknande passager, företräde slutligen ges till Eleazars avdrag bygger på II Chron. iii. 2. III. 2. A baraita giving the deduction of Johanan. En baraita ger avdrag för Johanan. The assertion of Ḥisda that the regnal years of non-Israelitish kings were reckoned from Tishri, together with Biblical passages in confirmation of this view, beginning with Neh. Påståendet av Ḥisda att regnal år av icke-israelitiska kungar räknat från Tishri, tillsammans med bibliska passager i bekräftelse på detta synsätt, till att börja med Neh. i. i. 1 and its hermeneutic exposition (3b), the conclusion being formed by a variety of haggadic material on the Persian kings mentioned in the Bible (4a). 1 och dess hermeneutiska exposition (3b), är den slutsats som bildas av olika haggadic material på persiska kungar som nämns i Bibeln (4a).

(b) (b)

Ḥisda's answer to the query why Nisan 15, the first day of the Feast of Passover, was not made the "new year of the feasts," while a baraita shows that this view was promulgated by Simeon ben Yoḥai himself. Ḥisda svar på frågan varför Nisan 15, den första dagen i den högtid Påsken, gjordes inte det "nya året högtiderna", medan en baraita visar att denna syn utfärdades av Simeon ben Yoḥai själv. Another baraita (4b) on the ritual order of the festivals, together with exegetic deductions from the views contained therein and additional discussions, concluding with an elucidation (5a) of other halakic and exegetic sayings on festivals and sacrifices. Baraita (5b) on Deut. En annan baraita (4b) om rituella ordningen på festivaler, tillsammans med exegetic avdrag från de åsikter som finns i dem och ytterligare diskussioner, sluta med ett klargörande (5a) i andra halakic och exegetic talesätt på festivaler och uppoffringar. Baraita (5b) på Deut . xxiii. xxiii. 22 et seq., and a detailed discussion, followed by a similar section (6a, b) on Deut. 22 ff., Och en ingående diskussion, följt av en liknande sektion (6a, b) om Mos. xxiii. xxiii. 24. 24. Baraita (7a) on Nisan 1 and its four meanings, the first being deduced from Ex. Baraita (7a) den Nisan 1 och dess fyra betydelser, den första är hämtad från de fd. xii. xii. 2 and Deut. 2 Mos. xvi. xvi. 1, although an objection caused Lev. xxiii. 1, trots att en invändning orsakade Lev. XXIII. 39 to be regarded by Ḥisda as the basic passage, while Zech. i. 39 betraktas som Ḥisda som den grundläggande passagen, medan Sak. I. 7 was cited to refute an allegation made by Rabina, additional Biblical passages being quoted by the Babylonian amoraim 'Ulla, Kahana, and Ashi; the section is concluded by a deduction of the three other meanings of Nisan 1 (7b) mentioned in the baraita. 7 angavs att motbevisa ett påstående om Rabina, ytterligare bibliska passager noteras av babyloniska amoraim-Ulla Kahana och Ashi, avsnittet avslutas med ett avdrag av de tre andra betydelser av Nisan 1 (7b) som nämns i baraita .

(c) (c)

The signification of Elul 1 as the "new year for tithes of cattle," as taught by R. Meïr. The signification av Elul 1 som "nya år för tionde av boskap," som lärs ut av R. Meïr. The various origins of the sentences collected in RH i. De olika ursprung av de meningar som samlats in i RH i. 1, together with a saying by Joseph, followed by a series of aphorisms of later Babylonian amoraim, and one by Ashi (8a). 1, tillsammans med ett talesätt från Joseph, följt av en rad aforismer av senare babyloniska amoraim, och en av Ashi (8a). Johanan's deduction, from Ps. Johanan's avdrag från Ps. lxv. LXV. 14, of the double view concerning the new year for tithes of cattle, and its dialectic elucidation. Second half of the mishnaic paragraph: 14, av den dubbla uppfattning om det nya året för tiondet av boskap, och dess dialektik förklaring. Andra hälften av mishnaic punkt:

(a) (a)

The question regarding the practical utility of the new year for the counting of the years, answered by Pappa in exactly the same way as Ḥisda had solved the question concerning the new year of the kings; solution of the discrepancy and further elucidations of the principle that Tishri 1 was the new year for the counting of the years. Frågan om den praktiska nyttan av det nya året för att räkna de år, besvarades av Pappa på exakt samma sätt som Ḥisda hade löst frågan om det nya året med kungar, lösning av avvikelsen och ytterligare elucidations av principen att Tishri 1 var det nya året för att räkna de år. Two baraitot on Ps. Två baraitot på Ps. lxxxi. LXXXI. 4 et seq. 4 ff. (8b). (8b).

(b) (b)

An inference regarding the year of jubilee, based on Lev. En slutsats om jubelår, baserad på Lev. xxv. xxv. 4; and the obviation of the difficulty presented by Lev. 4, och obviation av svårigheten fram av Lev. xxv. xxv. 9 (with reference to the Sabbatical year) by means of a baraita on the following verse, together with two other baraitot on the same subject (9a) and an elucidation of Tishri 10, concluded by a baraita on Lev. 9 (med hänvisning till sabbatsår) med hjälp av ett baraita på följande vers, tillsammans med två andra baraitot om samma ämne (9a) och en belysning av Tishri 10, avslutas med ett baraita om Lev. xxv. xxv. 11 and its interpretation (9b). 11 och dess tolkning (9b).

(c) (c)

Biblical deduction regarding the planting of trees and a baraita thereon, with an inference drawn from the Bible by Johanan (10a), and an elucidation of another baraita cited in explanation of the first, Johanan's deduction from Gen. viii. Bibliska avdrag för plantering av träd och en baraita detta, med en slutsats dras av Bibeln genom Johanan (10a), och en belysning av en annan baraita nämns i förklaringen av den första, Johanan s avdrag från Gen VIII. 13 regarding the opposing views of R. Meïr and R. Eleazar (10b) as to whether a day may be reckoned like a year, thus introducing a baraita containing the controversy between R. Eliezer and R. Joshua on the month of Creation, the former arguing for Tishri and the latter for Nisan; exegetic haggadot of considerable length (11a-12a) on this section. 13 om de motsatta åsikter R. Meïr och R. Eleazar (10b) om huruvida en dag kan räknas som ett år, alltså införa en baraita med kontroversen mellan R. Eliezer och R. Joshua på månaden för skapelsen, tidigare argumenterar för Tishri och de senare för Nisan, exegetic haggadot av betydande längd (11a-12a) i detta avsnitt.

(d) (d)

A baraita stating that "tithes" and "vows" as well as "vegetables" belong to Tishri 1, together with interpretations by hermeneutics and other methods (12b), and with discussions of the subject by the Palestinian and Babylonian schools, and halakic exegeses (13a-14a). En baraita säga att "tiondet" och "löften" och "grönsaker" tillhör Tishri 1, tillsammans med tolkningar av hermeneutik och andra metoder (12b), och med diskussioner i ämnet av den palestinska och den babyloniska skolor och halakic exegeses (13a-14a).

(e) (e)

An argument by Hoshaiah transmitted by Eleazar (14a), and a baraita recording the practise of R. Akiba (14b-15b), as well as elucidations of it. Ett argument som Hoshaiah överförs av Eleazar (14a), och en baraita registrering av öva av R. Akiba (14b-15b), liksom elucidations av det. Another baraita on Shebaṭ 15, with a controversy between Johanan and Simeon ben Laḳish, and a discussion of it. Giṭ. Annan baraita på Shebaṭ 15, med en kontrovers mellan Johanan och Simeon ben Laḳish, och en diskussion om det. Git. ii. ii. 1 (the Talmud on this section is contained in 15a-17a): 1 (Talmud på detta avsnitt finns i 15a-17a):

(a) (a)

The purpose of the entire paragraph, although its content is immediately apparent from the opening sentence of the mishnaic treatise. Syftet med hela stycket, även om dess innehåll omedelbart framgår av inledningen till mishnaic avhandling.

(b) (b)

The problem of the connotation of "the half of the bill of divorce, and Ashi's answer. Problemet med klang av "hälften av räkningen av skilsmässa, och Ashi svar.

(c) (c)

The law regarding a case in which only "the half" of a bill of divorce is signed by witness in the presence of the bearer; the more rigorous interpretation of it by Ḥisda and subsequent modifications by Raba and (15b) Ashi, as well as a dialectic discussion of these three sayings. Lagen om ett fall där endast "är hälften" av ett lagförslag om äktenskapsskillnad undertecknas av vittne i närvaro av budet och det mer strikt tolkning av det genom Ḥisda och senare ändringar av Raba och (15b) Ashi, liksom en dialektisk diskussion av dessa tre ord. Analogous cases from other branches of the Halakah and casuistic questions bearing on them (16a), concluding with one by Pappa which remains unanswered. Liknande fall från andra grenar av Halakah och kasuistisk frågor med dem (16a), sluta med en av Pappa som förblir obesvarad.

(d) (d)

Case in which one of the bearers of a bill of divorce witnesses the engrossing of the document and the other the signature; exact definition given by Johanan and transmitted by Samuel b. Fall där en av bärarna av ett lagförslag om äktenskapsskillnad vittnen fängslande av dokumentet och andra undertecknande, och exakt definition av Johanan och skickas med Samuel B. Judah (16b); the answer of the latter to the objection of Abaye, although another version of the entire affair makes Ashi the author of the objection; controversy on the subject between Hoshaiah and 'Ulla. Anecdote of a visit made by Judah b. Judah (16b), svaret från den senare invändningen om Abaye, men en annan version av hela affären gör Ashi författaren av invändningen, kontroversen i frågan mellan Hoshaiah och "Ulla. Anekdot av ett besök som görs av Judah B. Ezekiel to Rabbah bar bar Ḥana during an illness of the latter, and their conversation on a problem connected with Giṭ. Hesekiel till Rabbah bar bar Hana under en sjukdom av det senare, och deras samtal om ett problem i samband med Git. i. i. 1. 1.

(e) (e)

The case in which the engrossing of a bill of divorce is witnessed by one and the signature by two persons (17a), and the exact definition of such an event, given by Johanan and transmitted by Ammi, the section being concluded by a discussion between Ammi and Assi. Det fall där textning av ett lagförslag om äktenskapsskillnad vittnar en och underskrift av två personer (17a) och den exakta definitionen av en sådan händelse, från Johanan och skickas med Ammi, är avsnittet ingåtts av en diskussion mellan Ammi och Assi.

Legal Example. Legal Exempel.

BB i. BB i. 6 (the Talmud on this section is contained in 7b-11a): 6 (Talmud på detta avsnitt finns i 7b-11a):

(a) "One who is part owner of a courtyard is obliged to contribute to the cost of the gateway as well as of the door itself"; -the citation of a legend concerning Elijah to prove that a gateway is not necessarily a subject for praise, concluded by a casuistic definition of the case presupposed by the Mishnah. (a) "Den som är delägare i en gård är skyldig att bidra till kostnaderna för porten samt själva dörren"-angivande av en legend om Elia att bevisa att en gateway är inte nödvändigtvis ett ämne för beröm ingås av en kasuistisk definition av ärendet förutsatte av Mishna.

(b) According to R. Simeon b. (b) Enligt R. Simeon b. Gamaliel, "Every courtyard is not adapted to a gateway"; a baraita containing the complete version of this saying. Gamaliel, "är varje gård inte anpassade till en gateway", en baraita innehåller den fullständiga versionen av detta talesätt.

(c) According to R. Simeon b. (c) Enligt R. Simeon b. Gamaliel, "One who dwells in a city is obliged to contribute toward the building of the walls and the doors," etc.; a baraita containing the complete version ofthis saying. Gamaliel, "Den som bor i en stad är skyldig att bidra mot byggandet av väggar och dörrar," etc., en baraita innehåller den fullständiga versionen ofthis säger. Johanan's answer to the query advanced by Eleazar concerning the method of levying contributions, followed by a second version of the same account. Johanan svar på frågan fram av Eleasar om sättet att ta ut avgifter, följt av en andra version av samma konto. The patriarch Judah II. Patriarken Juda II. and the scholars contributed toward building the wall, although the legality of this action was questioned by Simeon b. och forskare bidragit mot att bygga muren, även om lagligheten i denna åtgärd ifrågasatts av Simeon b. Laḳish on the basis of a haggadic deduction from Ps. Laḳish på grundval av en haggadic avdrag från Ps. cxxxix. cxxxix. 18, while Johanan proposed another verse, Cant. 18, medan Johanan föreslog en annan vers, Cant. viii, 10, to aid in the solution of the problem (8a); Rabbah's interpretation of this passage of Canticles. viii, 10, till stöd i lösningen av problemet (8a), Rabbah tolkning av denna passage i visan. An instance of contributions on the part of the scholars of Babylonia, and the proof of their illegality furnished by the exegesis of three Biblical passages, taken respectively from the Pentateuch, the Prophets, and the Hagiographa. En instans av avgifter på den del av de lärda i Babylonien, och beviset på deras olagliga lämnats av exegetik tre bibliska passager, tagits från de fem Moseböckerna, Profeterna, och Hagiographa. Pappa's proof that a certain tax was imposed on orphans, and a discussion of it, followed by a tannaitic account (half Aramaic) by Judah I. of the support of scholars during a time of famine. Pappa är ett bevis på att en viss skatt infördes för föräldralösa barn, och en diskussion om det, följt av ett tannaitic konto (halv arameiska) av Juda I. av stöd till akademiker under en tid av hungersnöd.

(d) "How long must one dwell in a city to have equal rights with its citizens? Twelve months"; a conflicting baraita which speaks of thirty days; Rabbah's solution of this contradiction, while Johanan reconciles the discrepancy between the period of twelve months and that given in another baraita. (d) "Hur länge måste man bo i en stad som har samma rättigheter som dess medborgare? tolv månader", en konflikt baraita som talar om trettio dagar, Rabbah lösning av denna motsägelse, medan Johanan förenar skillnaden mellan den period av tolv månader och som meddelats i en annan baraita. The saying of Johanan as to the liability of scholars to taxation, and various statements regarding the practise of the Babylonian sages. Talesättet av Johanan angående ansvarsfrågan akademiker till beskattning, och olika uttalanden om praxis i den babyloniska vise. The way in which Joseph (4th cent.) expended a sum of money sent him by the mother of King Sapor, together (8b) with an interpretation of Jer. Det sätt på vilket Joseph (4th cent.) Förbrukat en summa pengar skickade honom av mamman kung SMAK, tillsammans (8b) med en tolkning av Jer. xv. xv. 2. 2. Baraita on the mode of levying taxes for the poor, and the right of assessment of municipal taxes. Baraita om läget uttag av skatter för de fattiga, och rätt bedömning av kommunalskatt. The rule of the Mishnah (Sheḳ. v. 2) that the smallest number of persons who may be entrusted with raising taxes is two, and its Biblical basis according to Naḥman b. Regeln i Mishna (Sheḳ. v. 2) att det minsta antal personer som kan anförtros att höja skatter är två, och dess bibliska grund enligt Nachman b. Jacob, together with sayings and examples bearing on this matter. Jakob, tillsammans med ord och exempel betydelse för denna fråga. An interpretation of Dan. En tolkning av Dan. xii. xii. 3 as referring to the collectors and trustees of the tax for the poor, followed by two baraitot on these collectors and Abaye's statements regarding the practise of Rabbah b. 3 som hänvisar till samlare och förvaltare av skatten för de fattiga, följt av två baraitot om dessa samlare och Abaye uttalanden om inöva Rabbah b. Naḥmani, as well as (9a) by a note of Ashi and an opinion of Rabbah. Nahmani, liksom (9a) genom en skrivelse av Ashi och ett yttrande av Rabbah. Baraita on the auditing of the accounts of the trustees of the tax for the poor, and elucidations of it. Baraita om revision av räkenskaperna för förvaltarna av skatten för de fattiga, och elucidations av det. Notes and anecdotes illustrating Mishnah Pe'ah viii. Anteckningar och anekdoter illustrerar Mishna Pe'ah VIII. 7 (on the amount to be given to the poor), followed by haggadic passages on the importance of almsgiving, among these aphorisms being one cited by Rabbah as transmitted to Eleazar by a certain 'Ulla with a curious surname, which forms the basis of an anecdote. 7 (om det belopp som skall ges till de fattiga), följt av haggadic avsnitt om vikten av allmosor, bland dessa aforismer är en citeras av Rabbah som vidarebefordrades till Eleasar med en viss "Ulla med en underlig efternamn, som ligger till grund för en anekdot. Further haggadic passages on the charity of Eleazar, Isaac, and others. Ytterligare haggadic passager på välgörenhet till Eleasar, Isak och andra. A baraita giving R. Meïr's answer (10a) to the question why God Himself does not nurture the poor, followed by an account of the conversation on this subject between R. Akiba and Tineius Rufus. En baraita ge R. Meïr s svar (10a) på frågan varför Gud själv inte vårda de fattiga, följt av en redogörelse för ett samtal om denna fråga mellan R. Akiba och Tineius Rufus. Sermon by Judah b. Predikan av Judah B. Shalom (Palestinian amora of the 4th cent.) on Jer. Shalom (palestinska amora av den 4 cent.) Om Jer. lvii. LVII. 17, and anecdotes from the lives of Johanan b. 17, och anekdoter från livet för Johanan b. Zakkai and Pappa. Zakkai och Pappa. Haggadic sayings by tannaim and amoraim on alms. Haggadic talesätt av tannaim och amoraim på allmosor. The vision of Joseph b. Visionen om Joseph B. Joshua b. Joshua b. Levi (10b) of the future life, together with baraitot on the interpretation of Prov. Levi (10b) av det framtida livet, tillsammans med baraitot om tolkningen av Prov. xiv. xiv. 34 by Johanan b. 34 från Johanan b. Zakkai and his scholars as well as by Gamaliel II. Zakkai och hans lärjungar samt av Gamaliel II. and the other sages of Jabneh. The charity of the mother of Sapor, and two baraitot: one (11a) the story of the beneficence of Benjamin ha-Ẓaddiḳ; the other an account of the generosity of King Monobaz. och de övriga vise Jabneh. barmhärtighet mor SMAK, och två baraitot: en (11a) historien om godhet av Benjamin ha-Ẓaddiḳ, det andra en redogörelse för den generositet King Monobaz.

(e) "If one obtains a dwelling-place in the city, he immediately receives equal rights with the citizens"; an opposing view by Simeon b. (e) "Om man får en bostad i staden, får han genast lika rättigheter som medborgarna", en motsatt uppfattning av Simeon b. Gamaliel transmitted in two versions. Framework of Commentary. This analysis of four different passages of the Babylonian Talmud shows, in the first place, that the framework, as in the Palestinian Talmud, is formed by a running interpretation of the Mishnah, despite the heterogeneity of the material which is interwoven with it. Gamaliel sänds i två versioner. Framework of Commentary. Analysen av fyra olika avsnitt i den babyloniska Talmud visar, i första hand att den ram, som i vårt palestinska Talmud, som består av en löpande tolkning av Mishna, trots heterogeniteten av det material som är sammanvävda med det. The Talmud, however, is not a mere commentary on the Mishnah, since, in addition to its haggadic portions, it contains a varied mass of halakic material, connected only loosely, if at all, with the contents of the mishnaic paragraphs in question; and while the Talmud sometimes adheres closely to the text of such a paragraph, its commentary on a single section of the Mishnah is often expanded into the compass of a small book. Talmud är dock inte bara en kommentar till Mishna, då den utöver sin haggadic portioner, innehåller ett varierat massa halakic material, anslutas endast löst, om alls, med innehållet i mishnaic punkterna i fråga, och medan Talmud ibland följer noga på texten i en sådan punkt är dess kommentar på ett enda avsnitt av Mishna ofta expanderat till kompassen i en liten bok. In this respect Babli is much more free than Yerushalmi, which is more concise in other regards as well; the wider interests of the former and its greater variety and length are due at least in large part to the fact that the Babylonian academies enjoyed a longer existence and hence its redaction extended over a more protracted period. I detta avseende Babli är mycket friare än Yerushalmi, vilket är mer koncis i andra avseenden också; intressen i stort den tidigare och en ökad variation och längd beror åtminstone till stor del på att det babyloniska akademierna hade en längre existens och därmed dess bortredigeringsverktyg sträckte sig över en längre period.

Haggadah of the Babli. Haggadah av Babli.

The fact that the Haggadah is much more prominent in Babli, of which it forms, according to Weiss ("Dor," iii. 19), more than one-third, while it constitutes only one-sixth of Yerushalmi, was due, in a sense, to the course of the development of Hebrew literature. Det faktum att Haggadah är betydligt mer framträdande i Babli, som det är, enligt Weiss ( "Dor," III. 19), var mer än en tredjedel, medan den endast utgör en sjättedel av Yerushalmi grund, i en känsla, till kursen för utvecklingen av hebreisk litteratur. No independent mass of haggadot developed in Babylon, as was the case in Palestine; and the haggadic writings were accordingly collected in the Talmud. Inga oberoende massa haggadot utvecklats i Babylon, vilket var fallet i Palestina, och haggadic skrifter samlades därför i Talmud. The most curious example of this is a midrash on the Book of Esther, found at the end of the first chapter of the treatise Megillah (pp. 10b-17a). Det mest egendomliga exemplet på detta är en Midrash på Esters bok, finns i slutet av det första kapitlet i avhandling Megillah (s. 10b-17a). Except for the fact that the text of this section naturally alludes to the Book of Esther, the midrash has no connecting-link with the preceding portion of the Talmud. Med den skillnaden att texten i detta avsnitt naturligtvis anspelar på den Esters bok, har Midrash ingen förbinder-koppling med föregående del av Talmud. It is a true midrashic compilation in the style of the Palestinian midrashim, introduced by sixteen proems (mostly by Palestinian authors), and followed by exegeses and comments on individual verses of Esther in the order of the text, each preceded by a catch word (for further details on this midrash see Bacher, "Ag. Bab. Amor." p. 119). Det är en sann midrashic sammanställning i stil med den palestinska midrashim infördes genom sexton proems (mestadels av palestinska författare), följt av exegeses och kommentarer om enskilda verser Ester i ordning i texten, var och föregås av en fångst ord ( För ytterligare upplysningar om detta Midrash se Bacher, "Ag. Bab. Amor." s. 119). A fragment of a similar compilation on Lamentations, treating of a few verses of the first two chapters, is found in the last chapter of Sanhedrin (104, 4 et seq.), this fragment being inserted there on account of the preceding casual allusion to the Babylonian exile (ib. p. 120). En skärva av en liknande sammanställning på Klagovisorna, behandling av några verser av de två första kapitlen, finns i det sista kapitlet i Sanhedrin (104, 4 ff.) Detta fragment förs in där på grund av det föregående casual anspelning på den babyloniska fångenskapen (ib. s. 120). The treatise Giṭṭin (55a-58a) contains a haggadic compilation on the destruction of Jerusalem, its elements being found partly in the Palestinian literature, partly in Ekah Rabbati, and partly in the treatise Ta'anit of the Jerusalem Talmud. Avhandlingen Gittin (55a-58a) innehåller en sammanställning haggadic om förstörelsen av Jerusalem, dess delar är delvis inom det palestinska litteraturen, dels i EKAH Rabbati, dels i den avhandling Ta'anit av Jerusalem Talmud. This haggadah, which begins with a saying by Johanan, is appended to the brief halakic elucidation of the first sentence of the mishnaic paragraph on the law of the Sicarii (Giṭ. v. 6), mentioning those who fell in the war against the Romans. Detta Haggadah, som börjar med ett talesätt som Johanan, som bifogas är att den korta halakic klarlägga första meningen i mishnaic punkt om lagen i det Sicarii (Giṭ. v. 6), hänvisar till dem som stupade i kriget mot romarna . In Babli such haggadic interpolations, often of considerable length, are extremely frequent, while the very content of the mishnaic paragraphs often affords a basis for lengthy haggadic excursuses. I Babli sådana haggadic interpolationer, ofta av betydande längd, är mycket ofta, medan själva innehållet i mishnaic punkterna ofta ger en grund för lång haggadic excursuses. Thus the last (in Yerushalmi, next to the last) chapter of Sanhedrin is made the foundation for a mass of haggadic comments, most of them only loosely connected by an association of ideas with the text of the passages of the Mishnah to which they are assigned. Således det sista (i Yerushalmi, bredvid den sista) kapitlet i Sanhedrin görs grunden för en massa haggadic kommentarer, bara de flesta av dem löst sammankopplade genom en sammanslutning av idéer med texten i de avsnitt i Mishna som de är tilldelade. In this exceptionally long chapter of Babli (pp. 90a-113b) only that portion (111b-112b) which refers to the Law in Deut. I denna exceptionellt långa kapitlet i Babli (s. 90a-113b) endast den del (111 B-112B) som hänvisar till lagen i Deut. xiii. 12 et seq. xiii. 12 ff. is halakic in nature. är halakic i naturen. The haggadic conclusion of the first chapter of Soṭah furnishes the basis for further Talmudic comments in the style of the Haggadah (8b, 14a); so that, for example, the interpretation of Ex. The haggadic ingåendet av det första kapitlet i Soṭah tillhandahåller underlag för ytterligare talmudisk kommentarer i stil med Haggadah (8b, 14a), så att till exempel tolkningen av Ex. ii. ii. 4, cited in the Mishnah (11a), is followed (11a-13b) by an independent section which forms a running midrash on Ex. 4, citerad i Mishna (11a), följs (11a-13b) med ett eget avsnitt som utgör en löpande Midrash på Ex. i. i. 8-ii. 8-II. 4. 4. Additional examples may be found in nearly every treatise of the Babylonian Talmud. Ytterligare exempel kan hittas i nästan varje avhandling av den babyloniska Talmud. The haggadic sections of this Talmud, which form an important part of the entire work, have been collected in the very popular "'En Ya'aḳob" of Jacob ibn Ḥabib (1st ed. 1516), as well as in the rarer "Haggadot ha-Talmud" (Constantinople, 1511; comp. Rabbinovicz, "Diḳduḳe Soferim," viii. 131); and they have been translated into German by A. The haggadic avsnitt i detta Talmud, som utgör en viktig del av hela arbetet, har samlats i den mycket populära " 'En Ya'aḳob" av Jacob ibn Habib (1st ed. 1516), samt i mer sällsynta "Haggadot HA-Talmud (Konstantinopel, 1511, comp. Rabbinovicz, "Diḳduḳe Soferim," VIII. 131), och de har översatts till tyska av A. Wünsche ("Der Babylonische Talmud in Seinen Haggadischen Bestandtheilen," 3 vols., Leipsic, 1886-89). Wünsche ( "Der Babylonische Talmud i seinen Haggadischen Bestandtheilen," 3 vol., Leipzig, 1886-89).

An important factor in the composition of the Talmud, and consequently one it is necessary to consider in a discussion of its literary form, is the frequent juxtaposition of several sayings ascribed to one and the same author. En viktig faktor i sammansättningen av Talmud, och därmed en är det nödvändigt att beakta vid en diskussion om sin litterära form är ofta sammanställning av flera uttalanden som tillskrivs en och samma författare. These sayings, which are frequently linked together by the name of their common transmitter as well as by that of their author, were evidently taught in this connected form in the academies, thus finding their way into the appropriate passages of the Talmudic text. Dessa ord, som ofta kopplas ihop med namnet på deras gemensamma sändare samt genom att deras upphovsman, lärdes tydligen i samband form i akademier, på så sätt finna vägen till lämpligt avsnitt i Talmudisk text. Such groups of aphorisms are extremely frequent in Babli; and several of them are found in the passage from Ber. Sådana grupper av aforismer är mycket vanliga i Babli, och flera av dem finns i övergången från Ber. 2a-9a which has been analyzed above (regarding Yerushalmi see Frankel, "Mebo," p. 39a). 2a-9a som har analyserats ovan (om Yerushalmi se Frankel, "MEBO" s. 39a). Other circumstances which must be considered in discussing the composition of the text of the Talmud are set forth in the account of its origin and redaction given below. Andra omständigheter som måste beaktas i diskussionerna om sammansättningen av texten i Talmud är de som finns i berättelsen om dess ursprung och bortredigeringsverktyg anges nedan.

Style and Language. Stil och ett språk.

The remarks already made concerning the relation of the Hebrew and the Aramaic elements in the vocabulary of Yerushalmi apply with little modification to Babli, although the Aramaic of the latter is more nearly akin to the Syriac (the eastern Aramaic dialect then current in Babylonia) and is even more closely related to Mandæan (see Nöldeke, "Mandäische Grammatik," p. xxvi., Halle, 1875; on the Persian elements in the vocabulary of Babli see Jew. Encyc. vii. 313b, sv Judæo-Persian). De anmärkningar som gjordes redan om relationen mellan de hebreiska och arameiska element i vokabulär Yerushalmi gälla små ändringar till Babli, även om det arameiska på det senare är mer nära besläktad med den syriska (östra arameiska dialekt då aktuella i Babylonien) och är ännu närmare släkt med Mandaéiska (se Nöldeke, "Mandäische Grammatik" s. xxvi., Halle, 1875; på persiska inslag i ordförråd Babli se Judisk. Encyc. vii. 313b, sv judisk-persiska). In regard to Greek and Latin terms Levy makes the incomprehensible statement ("Neuhebr. Wörterb." iv. 274a) that "no Greek or Latin words are found in the Babylonian Talmud." This is, however, incorrect; for a large number of words from the Latin and Greek (see Krauss, "Lehnwörter," ip xxiii.) are employed in the Talmud, both in the tannaitic passages found in Babli, and in the sayings of Palestinian as well as of Babylonian amoraim, such as Rab (see Bacher, lcp 32). I fråga om grekiska och latinska termer Levy gör det obegripliga uttalande ( "Neuhebr. Wörterb." Iv. 274a) att "inga grekiska eller latinska ord som finns i den babyloniska Talmud." Detta är emellertid fel, för ett stort antal ord från latin och grekiska (se Krauss, "Lehnwörter," ip xxiii.) arbetar i Talmud, både i tannaitic raderna i Babli, och i uttalanden av palestinska liksom babyloniska amoraim, såsom Rab ( se Bacher, LCP 32). On the exegetic terminology as applied in Biblical and traditional hermeneutics, see Bacher, "Terminologie der Amoräer," Leipsic, 1905. På exegetic terminologi som tillämpas i bibliska och traditionell hermeneutik, se Bacher, "Terminologie der Amoräer, Leipzig, 1905. An interesting linguistic peculiarity of Babli is the fact that tannaitic traditions, especially stories, are occasionally given entirely in Aramaic, or an anecdote, begun in Hebrew, is continued in Aramaic (such as the story, designated by as a baraita, concerning Joshua b. Peraḥyah and his pupil Jesus [Sanh. 107b]). En intressant språklig egenhet Babli är att tannaitic traditioner, särskilt berättelser, ibland ges helt på arameiska, eller en anekdot, som inleddes i hebreiska, fortsätter på arameiska (som berättelsen, som utsetts av en baraita om Joshua b . Peraḥyah och hans Jesu lärjunge [Sanh. 107b]).

The Halakah in Babli. Den Halakah i Babli.

The contents of the Talmud-this term being restricted to Babli, although much which applies to it holds true of Yerushalmi as well-fall into the two main divisions of Halakah and Haggadah. Although, as stated above, the Mishnah itself frequently furnishes the ground for the inclusion of haggadic elements in the Talmud, and although the subjects discussed in the Halakah frequently lead of themselves to haggadic treatment, the Haggadah occupies only a secondary position in the Talmud, since this is, both in origin and in purpose, a halakic work, and was intended to serve as a commentary on the chief authoritative work of the tannaitic Halakah, the Mishnah of Judah I. Those portions, therefore, which treat of the interpretation of the Mishnah are the substance of the Talmud. This interpretation, however, was not merely theoretical, but was primarily devoted to a determination of the rules applying to the practise of the ceremonial law; on the other hand, the development of the Halakah had not ceased in the academies of the Amoraim, despite the acceptance of the Mishnah, so that the opinions and the decisions of the Amoraim themselves, even when they were not based merely on an interpretation of the Mishnah and other tannaitic halakot, became the subject of tradition and comment. Innehållet i Talmud, denna term är begränsad till Babli, även om mycket som tillämpas inom denna sak gäller för Yerushalmi som väl faller in i två divisioner Halakah och Haggadah. Även om, som nämnts ovan, har försett det Mishnah själv ofta marken för införande av haggadic element i Talmud, och även de frågor som diskuteras i Halakah ofta leda till att själva haggadic behandling intar Haggadah endast en sekundär plats i Talmud, eftersom det är, både i ursprung och syfte, en halakic arbete var tänkt och för att fungera som en kommentar till de förnämsta auktoritet arbete tannaitic Halakah, Mishna Juda I. dessa delar, alltså vilken behandlar tolkningen av Mishna är innehållet i Talmud. Denna tolkning är dock , var inte bara teoretisk, men ägnades i första hand avgöra om de regler som gäller för öva på den ceremoniella lagen, men å andra sidan, hade utvecklingen av Halakah inte upphört i akademier av Amoraim, trots godkännandet av Mishna, så att de åsikter och beslut Amoraim själva, även när de byggde inte bara på en tolkning av Mishna och andra tannaitic halakot, blev föremål för tradition och kommentera. In addition to the Mishnah, furthermore, the Midrash (the halakic exegesis of the Bible) and the Halakah in the more restricted sense became the subject of tradition and of study, and were preserved in different collections as being the other results of the tannaitic period. Förutom de Mishna dessutom Midrash (den halakic exegetik i Bibeln) och Halakah i mer inskränkt mening blev föremål för tradition och studier, och bevarades i olika kollektioner som de andra resultaten av tannaitic perioden . In this way the Talmud, in its strict connotation of the interpretation of the Mishnah, was increased by an inexhaustible mass of material, which afforded the amoraic academies a basis both for the interpretation and for the criticism of the Mishnah; for since the Talmud deals with the criticism of the Mishnah, not only in text and meaning, but also in its relation to the baraitot, these baraitot themselves were frequently interpreted in the same way as were mishnaic passages (eg, RH 10a, 12b, 29a), and were supplied with their Talmud. På detta sätt Talmud, höjdes i sin strikta klang av tolkning av Mishna, som en outtömlig mängd material, som ges amoraic akademierna en grund både för att tolka och för kritiken av Mishna, för att sedan Talmud erbjudanden med kritik av Mishna, inte bara i text och mening, men också i dess förhållande till baraitot, själva dessa baraitot tolkades ofta på samma sätt som var mishnaic passager (t.ex. RH 10a, 12b, 29a), och var levereras med deras Talmud. Moreover, the Talmud was further augmented by the inclusion within it of the views which the scholars expressed in the course of their public, judicial, and other activities, as well as by the data regarding their private lives and their religious practises which were discussed and memorized in the academies. Dessutom var Talmud förstärkas genom införandet inom den av de åsikter som de lärda uttryck i samband med deras offentliga, rättsliga och andra aktiviteter, liksom med informationen om deras privatliv och deras religiösa praxis som diskuterades och memorerade i akademier. If this brief sketch of the Talmud as regards its halakic contentsbe supplemented by the statement that the sayings of the several amoraim as well as the opposing views of their contemporaries and the members of the academies, whether teachers or pupils, are frequently recorded in connection with the report of the discussions of the academies, a more complete view of the nature of the Talmud and a better conception of its form may be gained. Om denna korta skiss av Talmud gäller dess halakic contentsbe kompletteras med ett uttalande om att uttalanden av flera amoraim liksom de motsatta åsikterna hos sina medmänniskor och medlemmarna av akademier, vare sig lärare eller elever, ofta inspelade i samband med rapporten från diskussionerna i akademier, en mer fullständig bild av vilken typ av Talmud och en bättre uppfattning om dess form kan vinnas.

The Framework Anonymous. Referensramen Anonymous.

The real framework of the Talmud, however, on which the entire structure was built, was, as noted above, provided by the questions, comments, and discussions which are based on individual paragraphs of the Mishnah, and which are anonymous, or not ascribed to any author. Den verkliga ramen för Talmud, men som hela strukturen byggdes var, som nämnts ovan, från frågor, kommentarer och diskussioner som är baserade på enskilda punkter i Mishna, och som är anonym eller inte tillskrivs alla författare. Appended to these passages and interspersed among them are sayings whose authors are named; and this class frequently preponderates greatly. Bifogas dessa passager och insprängda bland dem finns ord vars författare heter, och denna klass ofta öfvervägande kraftigt. The anonymous framework of the Talmud may be regarded as the warp resulting from the united activity of the members of the academy, and upon which the woof of the Talmud was interwoven and developed during three centuries, until its final redaction gave it definitive form. Den anonyma ramen Talmud kan betraktas som varp följd av Förenta aktivitet av medlemmarna i akademin, och på vilka väven i Talmud var sammanflätade och utvecklades under tre århundraden, fram till det slutliga bortredigeringsverktyg gav det definitiva form. The Talmud is really the work of the body of scholars in the academies, who devoted themselves to it generation after generation, and kept its traditions alive. Talmud är verkligen arbetet i kroppen akademiker i akademier, som ägnade sig åt det generation efter generation, och bibehållit sina traditioner vid liv. Although many members of the academie-sthe great as well as the small, teachers as well as pupils-are mentioned as the authors of various sayings and decisions, and as taking part in the discussions and controversies, some of them being deemed scholars worthy of record on account of a single remark, the background of the Talmud, or rather the background for those elements regarding whose authorship statements are made, was formed by the united efforts of those who labored to produce that work. Även om många medlemmar av Académie-sthe stor liksom de små, lärare och elever, nämns som författarna av olika uttalanden och beslut, och som deltar i diskussioner och kontroverser, vissa av dem är akademiker anses värda att spela in på grund av en enda anmärkning, är bakgrunden till Talmud, eller snarare bakgrunden till de faktorer som rör vars författarskap uttalanden, bildades av FN insatser för dem som verkat för att producera detta arbete. The manifold objections and refutations introduced by the word "metibi" (= "they object"), and the questions (generally casuistic in nature) preceded by the formula "ibba'ya lehu" (= "they have asked") refer to this body of scholars, regardless of the date at which they lived. De många invändningar och refutations infört ordet "metibi" (= "de objekt"), och frågorna (i allmänhet kasuistisk i naturen) som inleds med formuleringen "ibba'ya lehu" (= "de har frågat") hänvisar till denna samling forskare, oberoende av datum när de levde.

Redaction. Bortredigeringsverktyg.

This allusion to the anonymous framework of the Talmud suggests the problem of its redaction, which is partially answered by the allusion itself; for the work began with the inception of the collection, and the first amoraim laid the foundation for the task, which was carried on by succeeding generations, the final result being the Talmud in its present form. Denna anspelning på anonyma ramen för Talmud föreslår att problemet med att bortredigeringsverktyg, som delvis besvaras av anspelning själv, för det började med starten av insamlingen, och de första amoraim lade grunden för uppgiften, som genomfördes på av kommande generationer, slutresultatet är Talmud i dess nuvarande form. The system of mishnaic hermeneutics, which was in a sense official, and was at all events sanctioned by the lectures delivered in the academy, was determined as early as the first generation, and remained valid thenceforth. Systemet med mishnaic hermeneutik, som var i en mening officiell, och var i alla händelser sanktioneras av föreläsningar levereras i akademin, fastställdes redan i den första generationen, och fortfarande gällde hädanefter. It is interesting to notice that the only certain occurrence of the word "Gemara" in the sense of "Talmud" ('Er. 32b) is found in connection with an account which throws a flood of light upon the first stages of the redaction of the Talmud. Det är intressant att notera att den enda säkra förekomsten av ordet "Gemara" i betydelsen "Talmud" ( 'Er. 32b) finns i samband med ett konto som kastar en flod av ljus på de första stadierna av bortredigeringsverktyg av Talmud. This account begins with the interpretation of 'Er. Detta konto har börjat med tolkningen av "Er. iii. III. 4, and is as follows: "R. Ḥiyya b. Abba, R. Assi [Palestinian amoraim in Babylon], and Rabba b. Nathan sat; and beside them sat also Rab Naḥman. They sat and said [here follows a dialectic discussion on the nature of the place of the tree mentioned in the paragraph of the Mishnah]. Then R. Naḥman said: 'It is correct; and Samuel also has approved of this explanation.' 4, och är följande: "R. Hiyya f. Abba, R. Assi [palestinska amoraim i Babylon], och Rabba f. Nathan satt, och bredvid dem satt också Rab Nachman. De satt och sa [Här följer en dialektisk diskussion på arten av den plats där trädet nämns i första stycket i Mishna]. Då R. Nachman sa: "Det är korrekt, och Samuel har också godkänt denna förklaring." Then the first three asked: 'Hast thou established this explanation in the Gemara?' Sedan de första tre frågade: "Har du fastställt denna förklaring i Gemara?" [ie, "Hast thou included it as a fixed element in the Talmud? [dvs ingår "Har du det som ett fast inslag i Talmud? Naḥman answers in the affirmative, whereupon a confirmatory amoraic tradition is added; and, in the name of Samuel, Rab Naḥman interprets the mishnaic passage under consideration in the light of that exegesis]." The term "ḳaba'" ("establish") was used in a later age by Sherira Gaon to designate the incorporation of portions that were used to make up the Talmud into its text (see Lewy, "Interpretation des Ersten Abschnitts des Palästinischen Talmud-Traktates Nesikin," p. 4; Bacher, in "Hebrew Union College Annual," 1904, p. 34), while in the Talmud itself the word was applied to the redaction of tannaitic traditions (see RH 32a, above; Ḳid. 25a; Sanh. 21b; Zeb. 114b). This account, which dates from the beginning of the amoraic period in the Academy of Nehardea, is, curiously enough, an isolated instance; for among the many dates and accounts which the Talmud contains in reference to the academy and its members, there is no direct statement concerning the redaction of the text, either in its earlier stages or at its conclusion, although certain statements on divergent traditions of amoraic sayings and discussions afford an idea of the way in which the Talmudic text emerged from the various versions given by the scholars and schools that transmitted it. These statements, which have been collected by Lewy (lc pp. 4-14), use the verb "tanni" ("pa'el" from ) in referring to lectures on the Talmudic text as well as amoraic sayings or discussions on them (Bacher, "Terminologie der Amoräer," p. 239). Thus it is stated (Shab. 48b; BB 86a) that at Sura a certain interpretation was given in the name of Ḥisda and at Pumbedita in that of Kahana. There are a number of other similar statements concerning traditions, in regard to differences, as between Sura and Pumbedita, and between Sura and Nehardea, in the wording of the amoraic sayings and in their ascribed authorship (Giṭ. 35a). Especially frequent is the mention of amoraim of the fourth and fifth centuries as transmitters of these divergent statements, either two amoraim being named as authorities for two different versions, or an amora being cited as opposing another version to an anonymous tradition. As examples of the former may be mentioned Rabba and Joseph (Zeb. 25b), Pappa and Zebid (Shab. 66b), Kahana and Tabyomi (Ned. 16b), Ashi and Mar Zuṭra (Shab. 119a), and Rabina and Aḥa (Ket. 31b); while many other instances are cited by Lewy (lc). Nachman svarar jakande, varpå en bekräftande amoraic tradition läggs till, och i namn av Samuel, tolkar Rab Nachman den mishnaic passagen under övervägande mot bakgrund av denna exegetik]. "Termen" Kaba ' "(" skapa ") användes i en senare ålder av Sherira Gaon att utse införlivandet av delar som användes för att göra upp Talmud i sin text (se Lewy, "Interpretation des ersten Abschnitts des Palästinischen Talmud-Traktates Nesikin" s. 4, Bacher, i "Hebrew Union College Annual, 1904, s. 34), medan i Talmud själva ordet tillämpades på bortredigeringsverktyg av tannaitic traditioner (se RH 32a ovan, grabben. 25a, Sanh. 21b, Zeb. 114B). Denna konto, som är från början av amoraic perioden Akademi Nehardea, är märkligt nog endast ett enstaka, ty bland de många datum och räkenskaper som Talmud innehåller i förhållande till akademin och dess medlemmar, finns det ingen direkt uttalande om den redaktionella texten, antingen i ett tidigare steg eller vid sin slutsats, även om vissa uttalanden om olika traditioner amoraic uttalanden och diskussioner ge en uppfattning om hur talmudiska texten framkom i olika versioner som ges av forskare och skolor som överlämnade det. Dessa uttalanden, som har samlats in av Lewy (LC pp. 4-14), använda verbet "Tanni" ( "pa'el" från) att hänvisa till föreläsningar om talmudiska texten liksom amoraic ord eller diskussioner om dem (Bacher, "Terminologie der Amoräer" s. 239). Sålunda anges det (Shab. 48b, BB 86a) att i Sura en viss tolkning fick i namn av Ḥisda och Pumbedita i den av Kahana . Det finns ett antal andra liknande uttalanden om traditioner, vad gäller skillnader mellan Sura och Pumbedita och mellan Sura och Nehardea, i formuleringen av amoraic uttalanden och i sin tillskrivs författarskap (Giṭ. 35a). Särskilt vanligt är omnämnandet av amoraim av fjärde och femte århundradena som överförare av dessa olika förklaringar, antingen två amoraim namnges som myndigheterna i två olika versioner, eller en amora som nämns som motsätter sig en annan version av en anonym tradition. Som exempel på de förstnämnda kan nämnts Rabba och Joseph (Zeb. 25b), Pappa och Zebid (Shab. 66b), Kahana och Tabyomi (Ned. 16b), Ashi och Mar Zuṭra (Shab. 119a), och Rabina och Aha (Ket. 31b), medan många andra fall har åberopats av Lewy (LC).

Technical Terms for Tradition. Tekniska termer för traditionen.

Particularly interesting are the cases in which a divergent account is presented before Ashi, and thus before the one who projected the definitive redaction of the Talmud, Ashi appearing in all these cases as representing the version first given. Särskilt intressanta är de fall där en avvikande konto uppvisas före Ashi, och alltså före den som planerade det slutgiltiga bortredigeringsverktyg i Talmud, Ashi förekommer i alla dessa fall som representerar versionen först ges. Thus the amora Mordecai said to Ashi: "Thou teachest thus; but we teach differently" (Men. 42b; Ber. 5a). Således amora Mordecai sade till Ashi: "Du teachest alltså, men vi lär på olika sätt" (Men. 42b, Ber. 5a). In addition to such statements, which are ascribed to members of the Babylonian academies, and which indicate divergencies in amoraic tradition, the extant text of the Talmud contains also a number of othervariants, which are included without such statements. Förutom sådana uttalanden som tillskrivs medlemmar i den babyloniska akademier, och som visar avvikelser i amoraic tradition, innehåller de befintliga texten i Talmud också ett antal othervariants, som ingår utan sådana uttalanden. These are introduced by such formulas as "And if you will say (), referring to other authorities, or "There are those who say," or "There are those who teach," and similar phrases. The expression "another version" () frequently appears in the text as a superscription to a divergent account (Naz. 9b; B. Ḳ. 59a; Ḥul. 119b; Tem. 5a, 6a, 9b; 11b, 30b [comp. Frankel in "Monatsschrift," 1861, x. 262]; Niddah 29a, 38a). All these instances afford an idea, even though but an imperfect one, of the gradual development of the Talmudic text. To comprehend why only practically a single Talmud was produced, despite the various academies, the great number of authoritative transmitters of the mass of material, and the number of generations that collaborated on the work, it must be borne in mind that there was a continual interchange of ideas between the academies, and that the numerous pupils of the successive generations who memorized the Talmud, and perhaps committed at least a part of it to writing, drew from a single source, namely, the lectures of their masters and the discussions in the academies; further, that, since the work on the Talmud was continued without interruption along the lines laid down by the first generation of amoraim, all succeeding generations may be regarded as one body of scholars who produced a work which was, to all intents and purposes, uniform. This unity finds its expression in the phraseology adopted in the anonymous framework of the Talmud, which terms the authors "we," exactly as a writer speaks of himself as "I" in an individual work. Examples of this phraseology occur in the following formulas: ("We then raised the question"; see Shab. 6b, 71a, 99b; Yoma 74a, 79b; Suk. 33a; Meg. 22a; Yeb. 29b; Ḳid. 49a; Giṭ. 60b; Shebu. 22b; 'Ab. Zarah 35a, 52b; Niddah 6b); ("We have opposed [another teaching to the one which has been quoted]"); ("We have learned," or, in other words, "have received by tradition"), the conventional formula which introduces mishnaic passages; and, finally, ("Whence have we it?"), the regular preface to an inquiry regarding the Biblical basis of a saying. In all these formulas the "we" denotes the authors of the Talmud regarded as a collective unity, and as the totality of the members of the academies whose labors, covering three centuries of collaboration, resulted in the Talmud. It was in the Babylonian Academy of Sura, moreover, that the final redaction of the Talmud took place, the very academy that took the lead in the first century of the amoraic period; and the uniformity of the Talmud was thus assured, even to the place of its origin. Dessa följd av sådana formuleringar som "Och om ni kommer att säga (), med hänvisning till andra myndigheter, eller" Det finns de som säger, "eller" Det finns de som undervisar, "och liknande uttryck. Uttrycket" annan version "( ) ofta förekommer i texten som en överskrift till en avvikande konto (Naz. 9b, B. K. 59a, Hul. 119b, Tem. 5a, 6a, 9b, 11b, 30b [comp. Frankel i "Monatsschrift," 1861, x. 262]; Niddah 29a, 38a). Alla dessa exempel ger en idé, även utan en ofullkomlig en, av en successiv utveckling av talmudiska texten. För att förstå varför bara sett en enda Talmud har producerats, trots de olika akademier, det stora antal tillförlitliga överförare av massan av material, och antalet generationer som medverkat i arbetet, måste man komma ihåg att det fanns ett kontinuerligt utbyte av idéer mellan akademier och att många elever i de efterföljande generationerna som memorerade Talmud, och kanske gjort åtminstone en del av den i skriftlig form, drog från en enda källa, nämligen föreläsningar åt sin ägare och diskussionerna i akademier, vidare, att eftersom arbetet med Talmud fortsatte utan avbrott enligt de riktlinjer som fastställts av den första generationens amoraim, alla kommande generationer kan ses som en samling forskare som producerade ett verk som, i alla avseenden, enhetlig. Denna enhet kommer till uttryck i formuleringar som antogs i anonym ramen för Talmud, som villkor författarna "vi", precis som författare talar om sig själv som "jag" i ett enskilt arbete. Exempel på detta fraseologi inträffa i följande formler: ( "vi sedan ställde frågan", se Shab. 6b, 71a, 99b, Yoma 74a, 79b, Suk. 33a, Meg. 22a, Yeb. 29b, grabben. 49a, Git. 60b, Shebu. 22b, "Ab. Zarah 35a, 52b, Niddah 6b), ( "Vi har motsatt oss [en annan undervisning till den som har citerats]"), ( "Vi har lärt oss," eller, med andra ord har "mottagits av tradition"), den konventionella metod som inför mishnaic passager, och slutligen , ( "Varifrån har vi det?"), den vanliga förordet till en utredning om den bibliska grunden för ett talesätt. I alla dessa formler "vi" betecknar författarna Talmud betraktas som en kollektiv enhet, och som samtliga medlemmarna i akademier vars mödor, som omfattar tre århundraden av samarbete, resulterade i Talmud. Det var i den babyloniska Academy of Sura dessutom att den slutliga bortredigeringsverktyg i Talmud ägde rum, mycket akademi som tog ledningen i första talet av amoraic period, och enhetliga Talmud säkrades Även till platsen för sitt ursprung.

Date of Redaction. Datum för bortredigeringsverktyg.

The statements already made concerning the continuous redaction of the Babylonian Talmud apply with equal force to the Yerushalmi, this fact being expressed by Lewy (lc pp. 14-15) in the following words: "In Palestine, as in Babylon, there may have been different Talmudim in the various schools at different periods. . . . Similarly in the Palestinian Talmud different versions of amoraic sayings are quoted in the names of different authors, from which it may be inferred that these authors learned and taught different Talmudim." Uttalanden redan om kontinuerlig bortredigeringsverktyg av den babyloniska Talmud vara lika hårda på Yerushalmi, detta uttrycks genom Lewy (LC pp. 14-15) med följande ord: "I Palestina, som i Babylon, kan det ha blivit annorlunda Talmudim i olika skolor på olika perioder.... samma sätt i de palestinska Talmud olika versioner av amoraic uttalanden citeras i namnen på olika författare, från vilka den slutsatsen kan dras att dessa författare studeras och lärs ut olika Talmudim. " Lewy speaks also (lcp 20) of several redactions which preceded the final casting of the Palestinian Talmud into its present form. Lewy talar också (LCP 20) av flera redactions som föregick den slutliga gjutningen av den palestinska Talmud i sin nuvarande form. The actual condition of affairs can scarcely be formulated in these terms, however, since the divergencies consist, for the most part, of mere variants in certain sentences, or in the fact that there were different authors and transmitters of them; and although many of these deviations are cited by R. Jonah and R. Jose, who lived and taught contemporaneously at Tiberias, this fact scarcely justifies the assumption that there were two different Talmudim, one taught by Jonah and the other by Jose; it will nevertheless be evident, from the statements cited above, that the Talmud existed in some definite form throughout the amoraic period, and that, furthermore, its final redaction was preceded by other revisions. Det faktiska förhållandet situation kan knappast formuleras i dessa termer, men eftersom de stora skillnader består till största delen, av ren varianter i vissa meningar, eller i det faktum att det fanns olika författare och överförare av dem, och även om många av dessa avvikelser nämns av R. Jonah och R. Jose, som levde och undervisade samtidigt skulle i Tiberias, motiverar detta faktum knappast antagandet att det fanns två olika Talmudim, en undervisas av Jona och den andra av Jose, det kommer ändå vara uppenbar, från de uttalanden ovan, att Talmud funnits i någon bestämd form i hela amoraic tid, och att det dessutom föregicks sitt slutliga bortredigeringsverktyg av andra revideringar. It may likewise be assumed that the contemporaneous schools of Tiberias, Sepphoris, and Cæsarea in Palestine taught the Talmud in different redactions in the fourth century. Det kan också antas att samtida skolor i Tiberias, Sepphoris och Caesarea i Palestina lärde Talmud i olika redactions under det fjärde århundradet. Lewy assumes, probably with correctness, that in the case of Yerushalmi the treatise Neziḳin (the three treatises Baba Ḳamma, Baba Meẓi'a, and Baba Batra) was taken from a redaction differing from that of the other treatises. Lewy förutsätter, troligen med korrekthet, som i fallet med Yerushalmi den avhandling Neziḳin (de tre avhandlingarna Baba Kamma, Baba Meẓi'a och Baba Batra) har hämtats från en bortredigeringsverktyg skiljer sig från de andra avhandlingar. (Allusion has already been made to a difference of content between the first two and the last two orders of the Yerushalmi.) With regard to Babli. (Allusion har redan gjorts en skillnad i innehåll mellan de två första och de sista två order av Yerushalmi.) När det gäller Babli. Frankel has shown ("Monatsschrift," x. 194) that the treatise Tamid, in which only three chapters out of seven are accompanied by a Talmud, belongs to a different redaction from that of the other treatises; and he endeavors to show, in like manner (ib. p. 259), both "that the redactor of the treatise Ḳiddushin is not identical with that of Baba Batra and Nedarim," and "that the redactor of the treatise Giṭṭin is not the same as that of Keritot and Baba Batra." Frankel har visats ( "Monatsschrift," X. 194) att den avhandling Tamid, där endast tre kapitel av sju åtföljs av ett Talmud, tillhör en annan bortredigeringsverktyg från de andra avhandlingar, och han strävar efter att visa på liknande sätt (ib. s. 259), både "att REDAKTÖR av avhandling Ḳiddushin är inte likadan som Baba Batra och Nedarim" och "att REDAKTÖR av avhandling Gittin inte är densamma som för Keritot och Baba Batra. " However, as these remarks refer to the final redaction of the Talmud, they do not touch upon the abstract unity of the work as emphasized above. It is sufficient to assume, therefore, that the final redaction of the several treatises was based on the versions used in the different academies. Men eftersom dessa anmärkningar gäller den slutliga bortredigeringsverktyg i Talmud, rör de inte på ett abstrakt enhet av arbetet som framhölls ovan. Det räcker att ta, därför att den slutliga bortredigeringsverktyg av flera avhandlingar byggde på versionerna används i de olika akademier. It may be postulated, on the whole, that the Palestinian Talmud received its present form at Tiberias, and the Babylonian Talmud at Sura (comp. the passages in Yerushalmi in which [= "here"] refers to Tiberias, and those in Babli in which the same word denotes Sura [Lewy, lcp 4]). Det kan vara postuleras, på det hela taget att den palestinska Talmud fick sin nuvarande form i Tiberias, och den babyloniska Talmud på Sura (rum de avsnitt i Yerushalmi där [= "här"] hänvisar till Tiberias, och de som Babli i som samma ord betecknar Sura [Lewy, LCP 4]).

The chief data regarding the academies of Palestine and Babylon, whose activity resulted in the Talmud, have been set forth elsewhere (see Jew. Encyc. i. 145-148, sv Academies), so that here stress need be laid only on those events in the history of the two schools and of their teachers which are especially noteworthy in connection with the origin and the final redaction of the two Talmudim. Den främsta uppgifter om högskolorna i Palestina och Babylon, vars verksamhet resulterade i Talmud, har formulerats på annat håll (se Judisk. Encyc. I. 145-148, sv akademier), så att här stress behöver göras endast på de händelser i historien om de två skolor och deras lärare som är särskilt anmärkningsvärda i samband med ursprunget och den slutliga bortredigeringsverktyg av de två Talmudim. It may be said, by way of preface, that the academies of Palestine and Babylon were in constant intercommunication, notwithstanding their geographical position. Det kan sägas, genom förord, att högskolorna i Palestina och Babylon var i ständig inbördes kommunikation, trots deras geografiska läge. Many prominent Babylonian scholars settled permanently in Palestine, and many eminent Palestinians sojourned in Babylon for some time, or even for a considerable portion of their lives. Många framstående Babylonian forskare bosatte sig permanent i Palestina, och många framstående palestinier sojourned i Babylon under en viss tid, eller ens för en betydande del av sina liv. In the second half of the third century Babylonian students sought the Palestinian schools with especial frequency, while many pupils of Johanan went during the same period to Babylon; and in the troublous days of the fourth century many Palestinian scholars sought refuge in the more quiet regions along the Euphrates. Under andra hälften av det tredje århundradet babyloniska studenter sökt de palestinska skolorna med särskild frekvens, medan många elever Johanan gick under samma period till Babylon, och i den oroliga dagar från det fjärde århundradet många palestinska forskare sökt tillflykt i de lugnare områdena längs Eufrat. This uninterrupted association of scholars resulted in an active interchange of ideas between the schools, especially as the activity of both was devoted in the main to the study of the Mishnah. Denna oavbrutna sammanslutning av forskare resulterade i ett aktivt utbyte av idéer mellan skolorna, framför allt eftersom aktiviteten i båda ägnades i huvudsak till studiet av Mishna. The Jerusalem Talmud accordingly contains a large number of sayings by Babylonian authorities, and Babli quotes a still larger number of sayings by Palestinian scholars in addition to the proceedings of the Palestinian academies, while it likewise devotes a very considerable space to the halakic and haggadic teachings of such Palestinian masters as Johanan, Simeon b. Jerusalem Talmud innehåller därför ett stort antal uttalanden av babyloniska myndigheter och Babli citerar ett ännu större antal uttalanden av palestinska forskare vid sidan av arbetet i den palestinska akademier, samtidigt som det också ägnar mycket stort utrymme för halakic och haggadic läror sådana palestinska mästare som Johanan, Simeon f. Laḳish, and Abbahu. Laḳish och Abbahu. Anonymous Palestinian sentences are quoted in Babli with the statement, "They say in the West"; and similar maxims of Babylonian origin are quoted in Yerushalmi in the name of "the scholars there." Anonym palestinsk meningar citeras i Babli med uttalandet ", säger de i väst" och liknande maximer av Babyloniska ursprung citeras i Yerushalmi i namn av "de lärda där." Both the Talmudim thus acquired more traits in common than they had formerly possessed despite their common foundation, while owing to the mass of material which Babli received from the schools of the Holy Land it was destined in a measure to supplant the Palestinian Talmud even in Palestine. Både Talmudim därvid förvärvat mer drag gemensamt än de hade tidigare besatt trots deras gemensamma grund, men på grund av massa material som Babli fått från skolorna i det heliga landet är avsett var en åtgärd för att ersätta de palestinska Talmud även i Palestina .

Activity of Jonah and Jose. Aktivitet om Jona och Jose.

The history of the origin of Yerushalmi covers a period of two centuries. Historien om ursprung Yerushalmi omfattar en period på två århundraden. Its projector was Johanan, the great teacher of Tiberias, who, together with his pupils and contemporaries, some of them of considerable prominence, laid the foundations for the work which was continued by succeeding generations. Dess projektorn var Johanan, den store läraren i Tiberias, som tillsammans med sina elever och jämnåriga, några av dem stor betydelse, lade grunden för det arbete som togs över av kommande generationer. The extreme importance of Johanan in the genesis of the Palestinian Talmud seems to have been the basis of the belief, which first found expression in the twelfth century, although it is certainly older in origin, that he was the author of Yerushalmi (see Frankel, "Mebo," p. 47b). Den enorma betydelsen av Johanan i tillkomsten av det palestinska Talmud tycks ha legat till grund för tron, som först tog sig uttryck i det tolfte århundradet, även om det är säkert äldre ursprung, att han var författare Yerushalmi (se Frankel, "MEBO" s. 47b). As a matter of fact, however, almost a century and a half elapsed after the death of Johanan (279) before this Talmud received its present form, but it was approximated to this form, toward the end of the fourth century, by Jonah and Jose, the two directors of the Academy of Tiberias. Som ett faktum, dock fick nästan ett och ett halvt sekel förflutit efter döden av Johanan (279) före detta Talmud sin nuvarande form, men det var anpassade till denna form, i slutet av det fjärde århundradet, av Jonah och Jose, de två direktörerna för akademien i Tiberias. Their joint halakic sentences, controversies, and divergent opinions on the utterances of their predecessors are scattered throughout Yerushalmi; but the conclusion that Jose redacted it twice, which has been drawn from certain statements in this Talmud, is incorrect (Frankel, lcp 101a; Weiss, "Dor," iii. 113 et seq., 211; see Lewy, lc pp. 10, 17; Halevy, "Dorot ha-Rishonim," ii. 322). Deras gemensamma halakic meningar, kontroverser, och olika uppfattningar om uttalandena från sina föregångare är spridda Yerushalmi, men slutsatsen att Jose Redacted det två gånger, som har tagits från vissa uttalanden i denna Talmud, är felaktig (Frankel, LCP 101A; Weiss , "Dor," III. 113 ff., 211, se Lewy, lc pp. 10, 17, Halévy, "Dorot ha-Rishonim," ii. 322). Jonah's son Mani, one of the scholars most frequently named in Yerushalmi, seems, after studying at Cæsarea, where noteworthy scholars were living in the fourth century, to have raised the school of Sepphoris to its highest plane; and a large number of the sayings of the "scholars of Cæsarea" was included in Yerushalmi (see "Monatsschrift," 1901, pp. 298-3l0). Jonah's son Mani, en av de lärda som oftast nämns i Yerushalmi, synes, efter studier i Caesarea, var anmärkningsvärt forskare levde under det fjärde århundradet, har höjt skola Sepphoris till högsta plan, och ett stort antal av de uttalanden av "lärda av Caesarea" ingick i Yerushalmi (se "Monatsschrift, 1901, pp. 298-3l0). The only other halakist of importance among the Palestinian amoraim is Jose b. Den enda andra halakist av betydelse bland de palestinska amoraim är Jose B. Abin (or Abun). Abin (eller Abun). According to Frankel (lcp 102a), he occupied about the same position in regard to the redaction of Yerushalmi as was held by Ashi in regard to that of Babli (see also Weiss, lc iii. 117). Enligt Frankel (LCP 102a), ockuperade han ungefär samma position i fråga om bortredigeringsverktyg av Yerushalmi som hölls av Ashi i förhållande till målet att Babli (se även Weiss, LC III. 117). The final redaction of the Talmud was reserved for the succeeding generation, probably because the activity of the Academy of Tiberias ceased with the discontinuance of the patriarchate (c. 425). Den slutliga bortredigeringsverktyg i Talmud var reserverat för den kommande generationen, troligen på grund av aktiviteten i Academy of Tiberias upphörde med att dra in patriarkatet (ca 425). This was the time during which Tanḥuma b. Detta var den tid under vilken Tanḥuma b. Abba (see Bacher, "Ag. Pal. Amor." iii. 502) made his collection and definite literary arrangement of the haggadic exegesis of the amoraic period. The beginnings of the Babylonian Talmud are associated both with Nehardea, where the study of the tradition had flourished even before the close of the tannaitic period, and with Sura, where Rab founded a new academy which soon surpassed Nehardea in importance. Rab and Samuel, who respectively presided with equal distinction over the two schools, laid the foundation of the Babylonian Talmud through their comments on the Mishnah and their other teachings. Their views are frequently contrasted in the form of controversies; but on the other hand they are often mentioned as the common authors of sentences which were probably transmitted by certain pupils who had heard them from both masters. Abba (se Bacher, "AG. Pal. Amor." III. 502) gjorde sin samling och definitiva litterära arrangemang av haggadic exegetik av amoraic period. I början av det babyloniska Talmud är förknippade med både Nehardea, där studiet av tradition haft blomstrade redan före slutet av tannaitic perioden, och med Sura, där Rab grundade en ny akademi som snart passerat Nehardea i betydelse. Rab och Samuel, som respektive ordförande med samma skillnad på de två skolorna, lade grunden för den babyloniska Talmud genom sina synpunkter på Mishna och andra läror. deras åsikter ofta i kontrast i form av kontroverser, men å andra sidan är de ofta nämns som den gemensamma författare meningar som överförts troligen av vissa elever som hade hört dem från befälhavare. One of these pupils, Judah b. Ezekiel, when asked to explain some of the more obscure portions of the Mishnah, subsequently alluded plaintively to the "hawayyot" of Rab and Samuel, meaning thereby the questions and comments of the two masters on the entire Mishnah (Ber. 20a and parallels). En av dessa elever, då Juda f. Hesekiel, ombedd att förklara några av de mer obskyra delar av Mishna, senare klagande hänvisade till "hawayyot" Rab och Samuel, vilket därigenom frågor och kommentarer av de två mästarna på hela Mishna (Ber. 20a och paralleller). In like manner, scholars of the fourth century spoke of the hawayot of Abaye and Raba, which formed, as it were, the quintessence of the Talmud, and which, according to an anachronistic addition to an old baraita, were even said to have been included in the branches of knowledge familiar to Johanan b. På samma sätt talade lärda i det fjärde århundradet av hawayot av Abaye och Raba, som bildas, så att säga, att kärnan i Talmud, och som enligt en otidsenlig förutom en gammal baraita, var till och med sagt har ingår i kunskapsområden bekant Johanan b. Zakkai (Suk. 28a; BB 134a). Zakkai (Suk. 28a, BB 134a).

Activity of Raba. Aktivitet Raba.

The pupils of Rab and Samuel, the leading amoraim of the second half of the third century-Huna, Ḥisda, Naḥman b. Eleverna Rab och Samuel, den ledande amoraim av andra hälften av det tredje århundradet-huna, Ḥisda, Nachman f. Jacob, Sheshet, and the Judah mentioned above, who is especially prominent as a transmitter of the sayings of his two teachers-added a mass of material to the Talmud; and the last-named founded the Academy of Pumbedita, where, as at Sura, the development of the Talmud was continued. Jacob, Sheshet, och Juda nämns ovan, är vem som särskilt framträdande som en sändare av uttalanden av hans två lärare som tillförs en massa material till Talmud, och den sistnämnda grundade Academy of Pumbedita, när, som i Sura , utveckling av Talmud fortsatte. Pumbedita was likewise the birth-place of that casuistic and hair-splitting method of interpreting and criticizing halakic passages which forms the special characteristic of the Babylonian Talmud, although the scholars of this academy devoted themselves also to the study of the collections of tannaitic traditions; and at the beginning of the fourth century the representatives of the two movements, "Sinai" Joseph and Rabbah, the "uprooter of mountains," succeeded their master Judah and became the directors of the school. Pumbedita var också födelseplats för att kasuistisk och hårklyverier metod för att tolka och kritisera halakic avsnitt som utgör särskilda kännetecken för den babyloniska Talmud, även om forskarna i denna akademi ägnade sig även till studiet av samlingarna av tannaitic traditioner; och i början av fjärde århundradet företrädarna för de två rörelserna, "Sinai" Josef och Rabbah, den "uprooter av berg," efterträdde sin herre Juda och blev direktörerna i skolan. Their sayings and controversies, together with the still more important dicta and debates of their pupils Abaye and Raba, form a considerable part of the material of the Talmud, which was greatly increased at the same time by the halakic and haggadic sentences brought from Palestine to Babylon. Deras uttalanden och kontroverser, tillsammans med den ännu viktigare dicta och debatter i elevernas Abaye och Raba, utgör en betydande del av materialet i Talmud, som ökade kraftigt samtidigt som halakic och haggadic meningar hämtade från Palestina till Babylon. All the six orders of the Mishnah were then studied, as is statedby Raba (not Rabba; see Rabbinovicz, "Diḳduḳe Soferim," on Ta'anit, p. 144), although in Judah's time the lectures had been confined to the fourth order, or, according to the view of Weiss ("Dor," iii. 187), which is probably correct, to the first four orders (comp. Meg. 28b; Ta'an. 24a, b; Sanh. 106b; Raba's pupil Pappa expresses a similar view in Ber. 20a). Alla sex order av Mishna studerades då, liksom statedby Raba (inte Rabba, se Rabbinovicz, "Diḳduḳe Soferim", på Ta'anit, s. 144), men i Juda tid föreläsningarna varit begränsade till fjärde ordning , eller, beroende på bakgrund av Weiss ( "Dor," III. 187), vilket troligen korrekt, att de fyra första order (rum Meg. 28b, Ta'an. 24a, b; Sanh. 106b; Raba elev Pappa uttrycker en liknande uppfattning i Ber. 20a).

Rab's activity marks the culmination of the work on the Talmud. Rab verksamhet är kulmen på arbetet med Talmud. The time had now come when the preservation and arrangement of the material already collected were more important than further accretions. Klockan hade nu kommit när bevarande och arrangemang av det material som redan samlats in var viktigare än ytterligare utväxter. Naḥman b. Nachman b. Isaac, pupil and successor of Raba (d. 352), whom he survived but four years, expressed the task of the epigoni in the following words (Pes. 105b): "I am neither a sage nor a seer, nor even a scholar as contrasted with the majority. I am a transmitter ["gamrana"] and an arranger ["sadrana"]." Isaac, elev och efterträdare till Raba (d. 352), som han överlevde, men fyra år, uttryckte uppgift epigoni i följande ord (Pes. 105b): "Jag är varken en trollkarl eller en siare, eller ens en lärd i motsats till majoriteten. Jag är en sändare [ "gamrana"] och en arrangör [ "sadrana"]. " The combination of the former term with the latter, which occurs only here, very concisely summarizes the activity of the redactor. Kombinationen av den tidigare termen med den senare, som bara förekommer här, mycket kortfattat sammanfattas verksamhet REDAKTÖR. It is clear that Naḥman b. Det är uppenbart att Nachman b. Isaac actually engaged in this task from the fact that he is mentioned as the Babylonian amora who introduced Mnemonics ("simanim"), designed to facilitate the memorizing and grouping of Talmudic passages and the names of their authors. Isaac arbetar faktiskt i denna uppgift från det faktum att han nämns som den babyloniska amora som introducerade Adolf ( "simanim"), syftar till att underlätta memorera och gruppering av talmudisk passager och namnen på deras upphovsmän. The mnemonics ascribed to him in the Talmud (see J. Brüll, "Die Mnemonotechnik des Talmuds," p. 21; Bacher, "Ag. Bab. Amor." p. 134), however, constitute only a very small part of the simanim included in the text of that work. The mnemonics tillskrivs honom i Talmud (se J. Brüll, "Die Mnemonotechnik des Talmuds" s. 21, Bacher, "AG. Bab. Amor." S. 134) utgör emellertid bara en mycket liten del av simanim ingår i texten i detta arbete. These again form but a remnant of the entire mass of what N. Brüll ("Jahrb." ii. 60) terms the "mnemotechnic apparatus," of which only a portion was included in the printed text of the Talmud, although many others may be traced both in the manuscripts of the Talmud and in ancient citations (see N. Brüll, lc pp. 62 et seq., 118 et seq.). Dessa igen form utan en kvarleva av hela massan av vad N. Brüll ( "Jahrb." Ii. 60) kallar "mnemotechnic apparater, varav endast en del ingick i den tryckta texten i Talmud, även om många andra kan spåras både i manuskript i Talmud och i gamla citat (se N. Brüll, lc pp. 62 ff., 118 ff.). The material, to which the epigoni of the second half of the fourth century had added little, was now ready for its final redaction; and it was definitively edited by Ashi (d. 427), who during his long period of activity infused fresh life into the Academy of Sura. Materialet, som epigoni den andra halvan av fjärde århundradet hade lagt till lite, var nu redo för sin slutliga redaktionella, och det var redigerad definitivt av Ashi (d. 427), som under sin långa yrkesverksamma tid infunderade nytt liv i akademien i Sura. In view of his recognized authority, little was left for the two succeeding generations, except to round out the work, since another redaction was no longer possible. Mot bakgrund av hans erkänd auktoritet, lite var kvar för de två kommande generationer, med undantag för att spetsa till arbete, eftersom en annan bortredigeringsverktyg inte längre var möjligt. The work begun by Ashi was completed by Rabina (Abina), whose death in 499 marks, according to an ancient tradition, the end of the amoraic period and the completion of the redaction of the Talmud. Det arbete som påbörjats av Ashi var klar i Rabina (Abina), vars död år 499 varumärken, enligt en gammal tradition, i slutet av amoraic perioden och slutförandet av bortredigeringsverktyg i Talmud.

Committed to Writing. Åtagit sig att skriva.

The date at which the Talmud was committed to writing is purely conjectural. Det datum då Talmud har åtagit sig att skriva är rent hypotetiska. The work itself contains neither statements nor allusions to show that any complete or partial copy of the work redacted and completed by Ashi and Rabina had been made in their days; and the same lack of information characterizes both Yerushalmi and the Mishnah (the basis of both the Talmudim), as well as the other works of the tannaitic period. Arbetet i sig innehåller varken uttalanden eller anspelningar inte visa att helt eller delvis exemplar av Redacted arbete och kompletteras av Ashi och Rabina hade gjort i sina dagar, och samma brist på information som kännetecknar både Yerushalmi och Mishna (med stöd av båda the Talmudim), liksom andra verk av tannaitic perioden. There are, however, allusions, although they are only sporadic, which show that the Halakah and the Haggadah were committed to writing; for copies were described as being in the possession of individual scholars, who were occasionally criticized for owning them. Det finns dock antydningar, även om de endast sporadiskt, som visar att Halakah och Haggadah hade åtagit sig att skriva, för kopior beskrevs vara i besittning av enskilda forskare, som kritiserades ibland för att äga dem. This censure was based on an interdiction issued in the third century, which forbade any one to commit the teachings of tradition to writing or to use a manuscript of such a character in lecturing (see Giṭ. 60a; Tem. 14b). Denna kritik bygger på ett förbud som utfärdats under det tredje århundradet, vilken förbjöd någon att begå läror tradition att skriva eller att använda en handskrift av sådan karaktär att föreläsa (se Git. 60a, Tem. 14b). Replying to the scholars of Kairwan, Sherira Gaon in his letter (ed. Neubauer, "MJC" i. 26) alludes to this prohibition as follows: "In answer to your question asking when the Mishnah and the Talmud were respectively committed to writing, it should be said that neither of them was thus transmitted, but both were arranged [redacted] orally; and the scholars believe it to be their duty to recite them from memory, and not from written copies." Svar på lärda i Kairwan, Sherira Gaon i sin skrivelse (red. Neubauer, "MJC" I. 26) hänvisar till detta förbud enligt följande: "Som svar på din fråga frågar när Mishna och Talmud begicks respektive att skriva, Det ska sägas att ingen av dem skickades alltså, men båda ordnades [Redacted] muntligen, och forskare menar att det är deras skyldighet att recitera dem ur minnet, och inte från skriftliga kopior. " From the second part of this statement it is evident that even in Sherira's time the "scholars," a term here restricted to the members of the Babylonian academies, refrained from using written copies of the Talmud in their lectures, although they were sufficiently familiar with it to be able to recite it from memory. Från den andra delen av detta uttalande är det uppenbart att det även i Sherira Nu blir det "lärda", en term här begränsas till endast medlemmar i den babyloniska akademier, avstått från att använda skriftliga kopior av Talmud i sina föreläsningar, även om de var tillräckligt insatta i att kunna recitera det från minnet. The statement that the exilarch Naṭronai (8th cent.), who emigrated to Spain, wrote a copy of the Talmud from memory (see Brüll, "Jahrb." ii. 51), would show that the scholars of the geonic period actually knew the work by heart. Påståendet att exilarch Naṭronai (8th cent.), Som flyttade till Spanien, skrev en kopia av Talmud från minnet (se Brüll, "Jahrb." Ii. 51), skulle visa att forskare med geonic period faktiskt visste arbete utantill. Although this statement is not altogether free from suspicion, it at least proves that it was believed to be within the powers of this exilarch to make a copy of the Talmud without having an original at hand. Även om denna uppgift är inte helt fri från misstanke, det åtminstone bevisar att det ansågs ligga inom befogenheterna för detta exilarch att göra en kopia i Talmud utan att ha ett original till hands. This passage also throws light upon the period of the development and redac tion of the Talmud, during which the ability to memorize the mass of material taught in the schools was developed to an extent which now transcends conception. Denna passage kastar också ljus över den period av utveckling och redac ning i Talmud, då förmågan att memorera massa material som lärs ut i skolorna har utvecklats i en omfattning som nu överskrider befruktningen.

On the other hand, Sherira's statement shows that his denial of the existence of the Talmud and the Mishnah in written form was limited to an officially recognized redaction; for manuscripts of the kind mentioned by him were then current, as they had been in the geonic period, despite the interdiction; for they were used at least as aids to study, and without them the Talmud could not possibly have been memorized. Å andra sidan visar Sherira uttalande om att hans förnekande av förekomsten av Talmud och Mishna skriftligt begränsades till ett officiellt erkänt bortredigeringsverktyg, för manuskript av det slag som han var då aktuella, eftersom de hade varit på geonic perioden, trots förbud, ty de har använts åtminstone som hjälpmedel för att studera, och utan dem Talmud omöjligen kunde ha varit utantill. In like manner, this prohibition, in the light of Sherira's words, does not preclude the existence of private copies of portions of the traditional literature, even in earlier times. The concealed rolls ("megillot setarim") with halakic comments which Rab found in the house of his uncle Ḥiyya (Shab. 6b; BM 92a), as well as the note-books (πίνακες) mentioned at the beginning of the amoraic period and in which such scholars as Levi b. På samma sätt, detta förbud, inte i ljuset av Sherira ord, inte hindra förekomsten av privata kopior av delar av den traditionella litteraturen, även i äldre tider. Den dolda rullar ( "megillot setarim") med halakic kommentarer som Rab finns i hus hans farbror Hiyya (Shab. 6b, BM 92a), samt anteckningsböcker (πίνακες) nämns i början av amoraic period och där dessa akademiker som Levi f. Sisi, Joshua b. Levi, Ze'iri, and Ḥilfai or Ilfa (Shab. 156a; Yer. Ma'as. 49d, 60b; Men. 70a), entered sentences, some of them halakic in character, indicate that such personal copies were frequently used, while the written Haggadah is repeatedly mentioned. Sisi, Joshua B. Levi, Ze'iri och Ḥilfai eller Ilfa (Shab. 156a, Yer. Ma'as. 49d, 60b, män. 70a), trädde meningar, några av dem halakic karaktär, visar att sådana personuppgifter kopior användes ofta, medan den skriftliga Haggadah upprepade gånger nämns. It may therefore be assumed that the Mishnah and other tannaitic traditional works were committed to writing as early as the time of the Amoraim. Det kan därför antas att Mishna och andra tannaitic traditional verk har åtagit sig att skriva så tidigt som tiden för Amoraim. In like manner, there may have been copies of the amoraic comments on the Mishnah, as aids to the memory and to private study. På samma sätt kan det ha varit kopior av amoraic synpunkter på Mishna, som stöd för minnet och för självstudier. In the early part of the fourth century Ze'era disputed the accuracy of the halakic tradition taught by the Babylonian amora Sheshet, and as he based his suspicions on Sheshet's blindness,he evidently believed that it was impossible for the Babylonian scholar to confirm and verify his knowledge by the use of written notes (see Bacher, "Ag. Pal. Amor." iii. 4). I början av det fjärde århundradet Ze'era ifrågasatt riktigheten av halakic traditionen lärs ut av den babyloniska amora Sheshet, och han grundar sina misstankar på Sheshet s blindhet, trodde han tydligen att det var omöjligt för den babyloniska lärd att bekräfta och verifiera sin kunskap med hjälp av anteckningar (se Bacher, "Ag. Pal. Amor." III. 4). When Ashi undertook the final redaction of the Talmud he evidently had at his disposal notes of this kind, although Brüll (lcp 18) is probably correct in ascribing to Rabina the first complete written copy of the Talmud; Rabina had as collaborators many of the Saboraim, to whom an ancient and incontrovertible tradition assigns numerous additions to the Talmudic text. När Ashi genomförde sista bortredigeringsverktyg i Talmud han tydligen hade till sitt förfogande anteckningar av detta slag, även Brüll (LCP 18) är förmodligen korrekt i tillskrifva Rabina den första fullständiga skriftlig kopia av Talmud, Rabina hade som medarbetare många Saboraim , till vem en gammal och obestridlig tradition tilldelar flera tillägg till talmudisk texten.

No Formal Ratification. Ingen formell ratificering.

When Rabina died a written text of the Talmud was already in existence, the material contributed by the Saboraim being merely additions; although in thus extending the text they simply continued what had been done since the first redaction of the Talmud by Ashi. The Saboraim, however, confined themselves to additions of a certain form which made no change whatsoever in the text as determined by them under the direction of Rabina (on these saboraic additions as well as on other accretions in Babli, see the statements by Brüll, lc pp. 69-86). När Rabina dog en skriven text i Talmud fanns redan bidrog material genom att Saboraim är bara tillägg, men på så sätt utvidga den text de bara fortsatt det som skett sedan den första bortredigeringsverktyg i Talmud som Ashi. De Saboraim, dock nöjt sig med tillägg av en viss form som inte gjort några förändringar alls i texten som bestäms av dem under ledning av Rabina (om dessa saboraic tillägg samt på andra utväxter i Babli, se uttalanden Brüll, lc pp. 69-86). Yet there is no allusion whatever to a formal sanction of the written text of the Talmud; for neither did such a ratification take place nor was a formal one at all necessary. Ändå finns det ingen anspelning som helst att en formell sanktion av den skrivna texten i Talmud, ty inte heller en sådan ratificering ske var inte heller ett formellt alls nödvändigt. The Babylonian academies, which produced the text in the course of 300 years, remained its guardians when it was reduced to writing; and it became authoritative in virtue of its acceptance by the successors of the Amoraim, as the Mishnah had been sanctioned by the latter and was made the chief subject of study, thus becoming a basis for halakic decisions. Den babyloniska akademier, som utarbetade texten under 300 år, förblev dess vårdnadshavare när det var i skriftlig form, och det blev auktoritet i kraft av sitt godkännande av efterträdarna i Amoraim, eftersom Mishna hade sanktionerats av den senare och blev det främsta föremålet för studien, vilket blir en grund för halakic beslut. The traditions, however, underwent no further development; for the "horayot," or the independent exegesis of the Mishnah and the halakic decisions based on this exegesis, ceased with Ashi and Rabina, and thus with the completion of the Talmud, as is stated in the canon incorporated in the Talmud itself (BM 86a). Traditionerna, genomgick emellertid ingen ytterligare utveckling, för "horayot" eller den oberoende exegetik av Mishna och halakic beslut som grundar sig på detta exegetik, upphörde med Ashi och Rabina och därigenom med slutförandet av Talmud, som anges i kanon ingår i Talmud själv (BM 86a). The Mishnah, the basal work of halakic tradition, thenceforth shared its authority with the Talmud. Mishna, den basala arbete halakic tradition, delade hädanefter sin auktoritet med Talmud.

Among the Jews who came under the influence of western Arabic culture the belief that the Talmud (and the Mishnah) had been redacted orally was superseded by the view that the initial redaction itself had been in writing. Bland de judar som kom under inflytande av västerländsk arabiska kulturen tron att Talmud (och Mishna) hade Redacted muntligen ersattes av den uppfattningen att det ursprungliga bortredigeringsverktyg själv hade skriftligen. This theory was first expressed by R. Nissim of Kairwan ("Mafteaḥ," p. 3b), although even before his time the question addressed, as already noted, to Sherira Gaon by the Jews of Kairwan had shown that they favored this view, and the gaon's response had received an interpolation postulating the written redaction of the Talmud. Denna teori framfördes först av R. Nissim av Kairwan ( "Mafteaḥ" s. 3b), men redan innan hans tid frågan behandlas, som redan påpekats, att Sherira Gaon av judar Kairwan hade visat att de favoriserade denna uppfattning, och Gaon svar hade fått en interpolation postulera skriftliga bortredigeringsverktyg i Talmud.

The definitive redaction of the Babylonian Talmud marks a new epoch in the history of the Jewish people, in which the Talmud itself becomes the most important factor, both as the pivotal point of the development and the manifestation of the spirit of Judaism, and as a work of literature deeply influenced by the fortunes of those who cherished it as their palladium. Den slutgiltiga bortredigeringsverktyg av den babyloniska Talmud markerar en ny epok i historien om det judiska folket, som Talmud själv blir den viktigaste faktorn, både som den fasta punkten i utvecklingen och uppkomsten av andan i judendomen, och som en arbete litteratur djupt påverkade av öden som omhuldade den som sin palladium. On the internal history of Judaism the Talmud exerted a decisive influence as the recognized source for a knowledge of tradition and as the authoritative collection of the traditional religious doctrines which supplemented the Bible; indeed, this influence and the efforts which were made to escape from it, or to restrict it within certain limits, constitute the substance of the inner history of Judaism. På den inre judendomens historia Talmud utövade ett avgörande inflytande som erkänt källa för kunskap om tradition och som en auktoritativ samling av de traditionella religiösa läror som kompletterade bibeln, ja, det inflytande och de ansträngningar som gjordes för att fly från det , eller begränsa det inom vissa gränser, utgör innehållet i den inre judendomens historia. The Babylonian academies, which had gradually become the central authority for the entire Jewish Diaspora, found their chief task in teaching the Talmud, on which they based the answers to the questions addressed to them. Thus was evolved a new science, the interpretation of the Talmud, which produced a literature of wide ramifications, and whose beginnings were the work of the Geonim themselves. Den babyloniska akademier, som gradvis blivit den centrala myndigheten för hela den judiska diasporan, hittat sin viktigaste uppgift i undervisningen Talmud, som de utgående från svaren på de frågor som riktats till dem. Så var utvecklats en ny vetenskap, tolkning av Talmud, som utarbetade en litteratur av breda förgreningar, och vars början var arbetet i Geonim själva.

Influence of the Talmud. Inflytande Talmud.

The Talmud and its study spread from Babylon to Egypt, northern Africa, Italy, Spain, France, and Germany, regions destined to become the abodes of the Jewish spirit; and in all these countries intellectual interest centered in the Talmud. Talmud och dess studera spridning från Babylon till Egypten, Nordafrika, Italien, Spanien, Frankrike och Tyskland, regioner avsedd att bli den boningar av den judiska anden, och i alla dessa länder intellektuellt intresse centrerad i Talmud. The first great reaction against its supremacy was Karaism, which arose in the very strong-hold of the Geonim within two centuries after the completion of the Talmud. Den första stora reaktionen mot dess herravälde var Karaism, som uppstod i den mycket starka fäste i Geonim inom två år efter att de avslutats Talmud. The movement thus initiated and the influence of Arabic culture were the two chief factors which aroused the dormant forces of Judaism and gave inspiration to the scientific pursuits to which the Jewish spirit owed many centuries of marvelous and fruitful activity. Rörelsen alltså inletts och effekterna av den arabiska kulturen var de två viktigaste faktorerna som väckte slumrande krafter judendomen och gav inspiration till den vetenskapliga sysselsättningar som den judiska anden tacka för många århundraden av underbara och givande verksamhet. This activity, however, did not infringe in the least on the authority of the Talmud; for although it combined other ideals and intellectual aims with Talmudic study, which it enriched and perfected, the importance of that study was in no wise decried by those who devoted themselves to other fields of learning. Denna verksamhet, dock inte intrång i minst på myndigheten i Talmud, ty även om det kombinerade andra ideal och intellektuella syften med talmudiska studie, som har det berikat och finslipad, vikten av att studien inte på något vis klandrades av dem som ägnade sig till andra områden för lärande. Nor did the speculative treatment of the fundamental teachings of Judaism lower the position of the Talmud; for Maimonides, the greatest philosopher of religion of his time, was likewise the greatest student of the Talmud, on which work he endeavored to base his philosophic views. Inte heller den spekulativa behandling av grundläggande läror judendomen lägre ställning Talmud, för Maimonides, den största filosof av religionen på sin tid, var också den största student i Talmud, där arbetet han sökte grunda sitt filosofiska åsikter. A dangerous internal enemy of the Talmud, however, arose in the Cabala during the thirteenth century; but it also had to share with the Talmud the supremacy to which it aspired. During the decline of intellectual life among the Jews which began in the sixteenth century, the Talmud was regarded almost as the supreme authority by the majority of them; and in the same century eastern Europe, especially Poland, became the seat of its study. En farlig inre fiende i Talmud, däremot uppstod i Cabala under det trettonde århundradet, men den fick också dela med Talmud överhöghet som det strävat efter. Under nedgången av intellektuella livet bland judarna som började i det sextonde århundradet , Talmud betraktades nästan som den högsta myndigheten som majoriteten av dem, och under samma århundrade Östeuropa, särskilt Polen, blev säte för sin studie. Even the Bible was relegated to a secondary place, and the Jewish schools devoted themselves almost exclusively to the Talmud; so that "study" became synonymous with "study of the Talmud." Även Bibeln förpassas till en sekundär plats, och den judiska skolor ägnade sig nästan uteslutande till Talmud, så att "studera" blev synonymt med "studera Talmud." A reaction against the supremacy of the Talmud came with the appearance of Moses Mendelssohn and the intellectual regeneration of Judaism through its contact with the Gentile culture of the eighteenth century, the results of this struggle being a closer assimilation to European culture, the creation of a new science of Judaism, and the movements for religious reform. En reaktion mot överhöghet Talmud kom med utseendet på Moses Mendelssohn och intellektuell förnyelse av judendomen genom sin kontakt med den icke-judiska kulturen av sjuttonhundratalet, resultatet av denna kamp är en närmare assimilering till europeisk kultur, skapandet av en nya vetenskapen om judendomen och förflyttningar för religiösa reformer. Despite the Karaite inclinations which frequently appeared in these movements, the great majority of the followers of Judaism clung to the principle, authoritatively maintained by the Talmud, that tradition supplements the Bible; and the Talmud itself retained tained its authority as the work embodying the traditions of the earliest post-Biblical period, when Judaism was molded. Trots KARAIM böjelser som ofta dök upp i dessa rörelser, det stora flertalet av anhängarna av judendomens klamrade sig fast vid principen, auktoritativt upprätthålls av Talmud, som traditionen kompletterar Bibeln och Talmud själv behöll behöll sin myndighet som arbetet innefattar traditioner av de tidigaste efter bibliska perioden, då judendomen var gjuten. Modern culture, however, has gradually alienated from the study of the Talmud a number of Jews in the countries of progressive civilization, and it is now regarded by the most of them merely as one of the branches of Jewish theology, to which only a limited amount of time can be devoted, although it occupies a prominent place in the curricula of the rabbinical seminaries. Modern kultur, har dock gradvis alienerade från en studie i Talmud ett antal judar i länder i progressiv civilisation, och det är nu anses av de flesta av dem bara som en av grenarna i judisk teologi, som endast en begränsad tid kan avsättas, trots att den intar en framträdande plats i kursplanerna för de rabbinska seminarier. On the whole Jewish learning has done full justice to the Talmud, many scholars of the nineteenth century having made noteworthy contributions to its history and textual criticism, and having constituted it the basis of historical and archeological researches. The study of the Talmud has even attracted the attention of non-Jewish scholars; and it has been included in the curricula of universities. På det hela judiska lärande har gjort full rättvisa åt Talmud, många forskare av artonhundratalet har gjort anmärkningsvärda bidrag till dess historia och textkritik och med utgjorde grundval av historiska och arkeologiska undersökningar. Studiet av Talmud har även lockat uppmärksamma icke-judiska akademiker, och det har varit med i läroplanerna för universiteten.

Edict of Justinian. Påbud Justinianus.

The external history of the Talmud reflects in part the history of Judaism persisting in a world of hostility and persecution. Den externa historia i Talmud är delvis judendomens historia som kvarstår i en värld av fientlighet och förföljelse. Almost at the very time that the Babylonian saboraim put the finishing touches to the redaction of the Talmud, the emperor Justinian issued his edict against the abolition of the Greek translation of the Bible in the service of the Synagogue, and also forbade the use of the δευτέρωσις, or traditional exposition of Scripture. Nästan vid en tidpunkt som den babyloniska saboraim lägga sista handen vid bortredigeringsverktyg i Talmud, kejsar Justinianus lämnade sitt påbud mot avskaffandet av den grekiska översättningen av Bibeln i bruk i synagogan och även förbjöd användningen av δευτέρωσις, eller traditionella utläggning av Skriften. This edict, dictated by Christian zeal and anti-Jewish feeling, was the prelude to attacks on the Talmud, conceived in the same spirit, and beginning in the thirteenth century in France, where Talmudic study was then flourishing. Detta påbud, som dikteras av kristen nit och anti-judiska känslor, var upptakten till angrepp på Talmud, utformad i samma anda, och med början i det trettonde århundradet i Frankrike, där talmudisk studie var då blomstrar. The charge against the Talmud brought by the convert Nicholas Donin led to the first public disputation between Jews and Christians and to the first burning of copies of the work (Paris, 1244). Anklagelsen mot Talmud väckts av konvertera Nicholas Donin ledde till den första offentlig disputation mellan judar och kristna och den första bränning av exemplar av verket (Paris, 1244). The Talmud was likewise the subject of a disputation at Barcelona in 1263 between Moses ben Naḥman and Pablo Christiani. In this controversy Naḥmanides asserted that the haggadic portions of the Talmud were merely "sermones," and therefore devoid of binding force; so that proofs deduced from them in support of Christian dogmas were invalid, even in case they were correct. Talmud var också föremål för en disputation i Barcelona 1263 mellan Moses ben Nachman och Pablo Christiani. I denna kontrovers Naḥmanides gällande att haggadic delar av Talmud bara var "sermones", och följaktligen saknar bindande verkan, så att bevis härledas från dem som stöder kristna dogmer var ogiltiga, även om de var korrekta.

Attacks on the Talmud. Angrepp på Talmud.

This same Pablo Christiani made an attack on the Talmud which resulted in a papal bull against it and in the first censorship, which was undertaken at Barcelona by a commission of Dominicans, who ordered the cancelation of passages reprehensible from a Christian point of view (1264). Samma Pablo Christiani gjorde en attack mot Talmud vilket resulterade i en påvlig tjur mot det och i första censur, som genomfördes i Barcelona med en provision på dominikaner, som beordrade cancelation av passager förkastliga ur en kristen synvinkel (1264 ). At the disputation of Tortosa in 1413, Geronimo de Santa Fé brought forward a number of accusations, including the fateful assertion that the condemnations of pagans and apostates found in the Talmud referred in reality to Christians. Vid disputation i Tortosa i 1413, väckte Geronimo de Santa Fé fram ett antal anklagelser, inklusive den ödesdigra påståendet att fördömanden av hedningar och avfällingar finns i Talmud avses i verkligheten för kristna. Two years later, Pope Martin V., who had convened this disputation, issued a bull (which was destined, however, to remain inoperative) forbidding the Jews to read the Talmud, and ordering the destruction of all copies of it. Två år senare, utfärdade påven Martin V., som hade sammankallat detta Disputation, en tjur (var avsedd som dock förbli verkningslösa) förbjuder judar att läsa Talmud, och beställning förstöra alla kopior av det. Far more important were the charges made in the early part of the sixteenth century by the convert Johann Pfefferkorn, the agent of the Dominicans. Långt viktigare var avgifterna i början av det sextonde århundradet av konvertera Johann Pfefferkorn, agent för dominikanerna. The result of these accusations was a struggle in which the emperor and the pope acted as judges, the advocate of the Jews being Johann Reuchlin, who was opposed by the obscurantists and the humanists; and this controversy, which was carried on for the most part by means of pamphlets, became the precursor of the Reformation. Resultatet av dessa anklagelser var en kamp där kejsaren och påven agerat som domare, advokat till att judarna skulle Johann Reuchlin, som motsatte av obscurantists och humanisterna, och denna kontrovers, som fördes till största delen med hjälp av broschyrer, blev föregångare till reformationen. An unexpected result of this affair was the complete printed edition of the Babylonian Talmud issued in 1520 by Daniel Bomberg at Venice, under the protection of a papal privilege. En oväntad följd av denna affär var den fullständiga tryckta utgåvan av den babyloniska Talmud utfärdat år 1520 av Daniel Bomberg i Venedig, i skydd av en påvlig privilegium. Three years later, in 1523, Bomberg published the first edition of the Palestinian Talmud. Tre år senare, 1523, publicerade Bomberg den första upplagan av den palestinska Talmud. After thirty years the Vatican, which had first permitted the Talmud to appear in print, undertook a campaign of destruction against it. Efter trettio år Vatikanen, som först låtit Talmud ska visas i tryck, genomförde en kampanj för förstörelse mot det. On New-Year's Day (Sept. 9), 1553, the copies of the Talmud which had been confiscated in compliance with a decree of the Inquisition were burned at Rome; and similar burnings took place in other Italian cities, as at Cremona in 1559. On New Year's Day () 9 september 1553, kopiorna i Talmud som hade konfiskerats i enlighet med ett dekret av inkvisitionen brändes i Rom och liknande brännande ägde rum i andra italienska städer, som i Cremona 1559 . The Censorship of the Talmud and other Hebrew works was introduced by a papal bull issued in 1554; five years later the Talmud was included in the first Index Expurgatorius; and Pope Pius IV. Censur av Talmud och andra hebreiska verk infördes genom en påvlig tjur utfärdat år 1554, fem år senare Talmud ingick i den första index Expurgatorius och Pope Pius IV. commanded, in 1565, that the Talmud be deprived of its very name. befallning, år 1565, att Talmud fråntas sitt blotta namn. The first edition of the expurgated Talmud, on which most subsequent editions were based, appeared at Basel (1578-1581) with the omission of the entire treatise of 'Abodah Zarah and of passages considered inimical to Christianity, together with modifications of certain phrases. Den första upplagan av censurerade Talmud, där de flesta senare utgåvor byggde verkade i Basel (1578-1581) med utelämnande av hela avhandling om "Abodah Zarah och passager vara fientligt mot kristendomen, tillsammans med ändringarna av vissa fraser. A fresh attack on the Talmud was decreed by Pope Gregory XIII. En ny attack mot Talmud utlystes av Pope Gregory XIII. (1575-85), and in 1593 Clement VIII. (1575-85), och 1593 Clement VIII. renewed the old interdiction against reading or owning it. förnyade gamla förbud mot att läsa eller äga den. The increasing study of the Talmud in Poland led to the issue of a complete edition (Cracow, 1602-5), with a restoration of the original text; an edition containing, so far as known, only two treatises had previously been published at Lublin (1559-76). Den ökande studera Talmud i Polen ledde till frågan om en fullständig utgåva (Cracow, 1602-5), med ett återställande av den ursprungliga texten, en utgåva som innehåller, såvitt känt, inte bara två avhandlingar tidigare publicerats i Lublin (1559-76). In 1707 some copies of the Talmud were confiscated in the province of Brandenburg, but were restored to their owners by command of Frederick, the first king of Prussia. 1707 några exemplar av Talmud beslagtogs i provinsen Brandenburg, men återlämnades till sina ägare genom behärskning av Fredrik, den första kungen av Preussen. The last attack on the Talmud took place in Poland in 1757, when Bishop Dembowski, at the instance of the Frankists, convened a public disputation at Kamenetz-Podolsk, and ordered all copies of the work found in his bishopric to be confiscated and burned by the hangman. Den sista attacken mot Talmud ägde rum i Polen 1757, då biskop Dembowski, på initiativ av Frankists sammankallade en offentlig disputation på Kamenetz-Podolsk, och beordrade att alla kopior av ett verk som finns i hans biskop skall konfiskeras och bränns av The Hangman.

.The external history of the Talmud includes also the literary attacks made upon it by Christian theologians after the Reformation, since these onslaughts on Judaism were directed primarily against that work, even though it was made a subject of study by the Christian theologians of the seventeenth and eighteenth centuries. . De externa historia Talmud även den litterära angrepp på det som kristna teologer efter reformationen, eftersom dessa utfall om judendomen riktades främst mot att arbeta, även om den blev föremål för vidare studier av kristna teologer sjuttonde och artonde århundradena. In 1830, during a debate in the French Chamber of Peers regarding state recognition of the Jewish faith, Admiral Verhuell declared himself unable to forgive the Jews whom he had met during his travels throughout the world either for their refusal to recognize Jesus as the Messiah or for their possession of the Talmud. 1830, under en debatt i den franska avdelningen av Peers om statligt erkännande av den judiska tron, förklarade amiral Verhuell att han inte kunde förlåta judarna som han träffat under sina resor över hela världen, antingen för sin vägran att erkänna Jesus som Messias eller deras innehav av Talmud. In the same year the Abbé Chiarini published at Paris a voluminous work entitled "Théorie du Judaïsme," in which he announced a translation of the Talmud, advocating for the first time a version which should make the work generally accessible, and thus serve for attacks on Judaism. Under samma år Abbé CHIARINI publicerades i Paris ett omfattande arbete med titeln "Theorie du Judaïsme," i vilken han meddelade en översättning av Talmud, förespråkar för första gången en version som ska göra arbetet allmänt tillgängliga, och därmed tjäna för attacker om judendomen. In a like spirit modern anti-Semitic agitators have urged that a translation be made; and this demand has even been brought before legislative bodies, as in Vienna. I en liknande anda modern antisemitiska uppviglare har krävt en översättning göras, och denna efterfrågan har även ställts inför lagstiftande organ, som i Wien. The Talmud and the "Talmud Jew" thus became objects of anti-Semitic attacks, although, on the other hand, they were defended by many Christian students of the Talmud. Talmud och "Talmud Judisk" blev således föremål för antisemitiska attacker, men å andra sidan, försvarades de av många kristna studenter i Talmud.

In consequence of the checkered fortunes of the Talmud, manuscripts of it are extremely rare; and the Babylonian Talmud is found entire only in a Munich codex (Hebrew MS. No. 95), completed in 1369, while a Florentine manuscript containing several treatises of the fourth and fifth orders dates from the year 1176. Till följd av rutig öden Talmud, manuskript det är extremt sällsynt, och den babyloniska Talmud finns hela endast i München kodex (hebreiska MS. Nr 95), som blev färdig 1369, medan en florentinsk manuskript som innehåller flera verk i fjärde och femte order från år 1176. A number of Talmudic codices containing one or more tractates are extant in Rome, Oxford, Paris, Hamburg, and New York, while the treatise Sanhedrin, from Reuchlin's library, is in the grand-ducal library at Carlsruhe. Ett antal Talmudisk utläser innehåller en eller flera tractates finns bevarade i Rom, Oxford, Paris, Hamburg och New York, medan avhandling Sanhedrin, från Reuchlin bibliotek, är i storfurstliga bibliotek på Carlsruhe. In the introduction to vols. I inledningen till vols. i., iv., viii., ix., and xi. i., iv., viii., ix. och xi. of his "Diḳduḳe Soferim, Variæ Lectiones in Mischnam et in Talmud Babylonicum," which contains a mass of critical material bearing on the text of Babli, N. Rabbinovicz has described all the manuscripts of this Talmud known to him, and has collated the Munich manuscript with the printed editions, besides giving in his running notes a great number of readings collected with much skill and learning from other manuscripts and various ancient sources. av hans "Diḳduḳe Soferim, Variæ Lectiones i Mischnam et i Talmud Babylonicum", som innehåller en massa kritiskt material med den text av Babli, har N. Rabbinovicz beskrivit alla manuskript till denna Talmud känner till honom, och har ställt samman München manuskript med de tryckta utgåvorna, förutom att ge i sin löpande anteckningar ett stort antal avläsningar samlas med mycket kompetens och lära från andra manuskript och olika antika källor. Of this work, which is indispensable for the study of the Talmud, Rabbinovicz himself published fifteen volumes (Munich, 1868-86), containing the treatises of the first, second, and fourth orders, as well as two treatises (Zebaḥim and Menaḥot) of the fifth order. Av detta arbete, som är nödvändig för att studera Talmud, Rabbinovicz själv publicerade femton volymer (München, 1868-86), innehåller verk i första, andra och fjärde order, samt två avhandlingar (Zebaḥim och Menaḥot) femte ordning. The sixteenth volume (Ḥullin) was published posthumously (completed by Ehrentreu, Przemysl, 1897). Sextonde volym (Ḥullin) publicerades postumt (färdigställd av Ehrentreu, Przemysl, 1897). Of the Palestinian Talmud only one codex, now at Leyden, has been preserved, this being one of the manuscripts used for the editio princeps. Den palestinska Talmud bara en codex, nu i Leiden, har bevarats, vilket är ett av de manuskript som används för Editio princeps. Excepting this codex, only fragments and single treatises are extant. Utom detta codex, bara fragment och enda avhandlingar är bevarade. Recently (1904) Luncz discovered a portion of Yerushalmi in the Vatican Library, and Ratner has made valuable contributions to the history of the text in his scholia on Yerushalmi ("Sefer Ahabat Ẓiyyon we-Yerushalayim"), of which three volumes have thus far appeared, comprising Berakot, Shabbat, Terumot, and Ḥallah (Wilna, 1901, 1902, 1904). Nyligen (1904) Luncz upptäckte en del av Yerushalmi i Vatikanbiblioteket och Ratner har lämnat värdefulla bidrag till historien om texten i sin Skolie på Yerushalmi ( "Sefer Ahabat Ẓiyyon vi-Yerushalayim"), av vilka tre volymer hittills verkade, bestående Berakot, Shabbat, Terumot och Ḥallah (Wilna, 1901, 1902, 1904).

Early Editions. Tidiga Editions.

The first edition of Babli (1520) was preceded by a series of editions, some of them no longer extant, of single treatises published at Soncino and Pesaro by the Soncinos. Den första upplagan av Babli (1520) föregicks av en rad upplagor, vissa av dem inte längre bevarad, med enstaka avhandlingar publiceras Soncino och Pesaro av Soncinos. The first to appear was Berakot (1488); this was followed by the twenty-three other tractates which, according to Gershon Soncino, were regularly studied in the yeshibot. Den första att visas var Berakot (1488), vilket följdes av det tjugoförsta tre andra tractates som var enligt Gershon Soncino regelbundet studerat i yeshibot. The first edition by Bomberg was followed by two more (1531, 1548), while another was published at Venice by Giustiniani (1546-51), who added to Bomberg's supplements (such as Rashi and the Tosafot, which later were invariably appended to the text) other useful marginal glosses, including references to Biblical quotations and to parallel passages of the Talmud as well as to the ritual codices. Den första upplagan av Bomberg följdes av ytterligare två (1531, 1548), medan en annan publicerades i Venedig med Giustiniani (1546-51), som läggs till Bomberg's tillägg (t.ex. Rashi och Tosafot som senare bifogas alltid till text) andra nyttiga marginella skyler, inklusive hänvisningar till bibliska citat och till parallella avsnitt i Talmud samt ritualen kodexar. At Sabbionetta in 1553, Joshua Boaz (d. 1557), the author of these marginalia, which subsequently were added to all editions of the Talmud, undertook a new and magnificent edition of the Talmud. Vid Sabbionetta 1553, Joshua Boaz (död 1557), åtog sig författaren av dessa MARGINALANTECKNINGAR, som därefter lades för alla utgåvor av Talmud, en ny och fantastisk version av Talmud. Only a few treatises were completed, however; for the papal bull issued against the Talmud in the same year interrupted the work. Endast ett fåtal avhandlingar har slutförts, dock, för den påvliga bullan utfärdats mot Talmud samma år avbröt arbetet. As a result of the burning of thousands of copies of the Talmud in Italy, Joseph Jabez published a large number of treatises at Salonica (1563 et seq.) and Constantinople (1583 et seq.). Som en följd av förbränningen av tusentals exemplar av Talmud i Italien, publicerade Joseph Jabez ett stort antal avhandlingar i Thessaloniki (1563 ff.) Och Konstantinopel (1583 ff.). The mutilated Basel edition (1578-81) and the two editions which first appeared in Poland have been mentioned above. De lemlästade Basel upplagan (1578-81) och de två upplagor som först dök upp i Polen har nämnts ovan. The first Cracow edition (1602-5) was followed by a second (1616-20); while the first Lublin edition (1559 et seq.), which was incomplete, was followed by one giving the entire text (1617-39); this was adopted for the Amsterdam edition (1644-48), the partial basis of the edition of Frankfort-on-the-Oder (1697-99). Den första upplagan Krakow (1602-5) följdes av en andra (1616-20), medan den första upplagan Lublin (1559 ff.), Vilken var ofullständig, följdes av en ge hela texten (1617-39); Detta antogs i Amsterdam upplaga (1644-48), delvis utifrån den utgåva av Frankfurt-on-the-Oder (1697-99). Many useful addenda were made to the second Amsterdam edition (1714-19), which was the subject of an interesting lawsuit, and which was completed by the edition of Frankfort-on-the-Main (1720-22). Många bra tillägg gjordes till Amsterdam andra upplagan (1714-19), som var föremål för en intressant process, och som avslutas med utgåvan av Frankfurt-on-the-Main (1720-22). This latter text has served as the basis of almost all the subsequent editions. Den senare texten har legat till grund för nästan alla senare utgåvor. Of these the most important are: Prague, 1728-39; Berlin and Frankfort-on-the-Oder, 1734-39 (earlier ed. 1715-22); Amsterdam, 1752-65; Sulzbach, 1755-63, 1766-70; Vienna, 1791-1797, 1806-11, 1830-33, 1840-49, 1860-73; Dyhernfurth, 1800-4, 1816-21; Slawita, Russia, 1801-6, 1808-13, 1817-22; Prague, 1830-35, 1839-46; Wilna and Grodno, 1835-54; Czernowitz, 1840-49; Jitomir, 1858-64; Warsaw, 1859-64, 1863-67 et seq.; Wilna, 1859-66; Lemberg, 1860-65 et seq.; Berlin, 1862-68; Stettin, 1862 et seq. Av dessa är de viktigaste är: Prag, 1728-39, Berlin och Frankfurt-on-the-Oder, 1734-39 (tidigare ed. 1715-22), Amsterdam, 1752-65, Sulzbach, 1755-63, 1766-70 , Wien, 1791-1797, 1806-11, 1830-33, 1840-49, 1860-73, Dyhernfurth, 1800-4, 1816-21, Slawita, Ryssland, 1801-6, 1808-13, 1817-22, Prag , 1830-35, 1839-46, Wilna och Grodno, 1835-54, Czernowitz, 1840-49, Jitomir, 1858-64, Warszawa, 1859-64, 1863-67 ff.; Wilna, 1859-66, Lemberg, 1860-65 ff., Berlin, 1862-68, Stettin, 1862 ff. (incomplete). (ofullständig). The edition of the Widow and Brothers Romm at Wilna (1886) is the largest as regards old and new commentaries, glosses, other addenda, and aids to study. Utgåva av änkan och Brothers Romm på Wilna (1886) är den största när det gäller gamla och nya kommentarer, skyler, andra tillägg och stöd för att studera.

Two other editions of Yerushalmi have appeared in addition to the editio princeps (Venice, 1523 et seq.), which they closely follow in columniation-those of Cracow, 1609, and Krotoschin, 1866. Två andra utgåvor av Yerushalmi har dykt utöver Editio princeps (Venedig, 1523 ff.), Som de noga följa i columniation-de i Krakow, 1609, och Krotoschin, 1866. A complete edition with commentary appeared at Jitomir in 1860-67. En komplett utgåva med kommentarer framträdde på Jitomir under 1860-67. The latest edition is that of Piotrkow (1898-1900). Den senaste upplagan är att Piotrkow (1898-1900). There are also editions of single orders or treatises and their commentaries, especially noteworthy being Z. Frankel's edition of Berakot, Pe'ah, and Demai (Breslau, 1874-75). Det finns också upplagor av enstaka order eller avhandlingar och deras kommentarer, särskilt anmärkningsvärd är Z. Frankel s utgåva av Berakot, Pe'ah och Demai (Breslau, 1874-75).

"Variæ Lectiones" and Translations. "Variæ Lectiones" och översättningar.

A critical edition of Babli has been proposed repeatedly, and a number of valuable contributions have been made, especially in the huge collections of variants by Rabbinovicz; but so far this work has not even been begun, although mention should be made of the interesting attempt by M. Friedmann, "Kritische Edition des Traktates Makkoth," in the "Verhandlungen des Siebenten Internationalen Orientalisten-Congresses, Semitische Section," pp. 1-78 (Vienna, 1888). En textkritisk utgåva av Babli har föreslagits flera gånger, och ett antal värdefulla bidrag som har gjorts, särskilt i de stora samlingarna av varianter av Rabbinovicz, men hittills har detta arbete inte ens har börjat, men skall nämnas i intressant försök av M. Friedman, "Kritische Edition des Traktates Makkoth," i "Verhandlungen des Siebenten Internationalen Orientalisten-kongresser, Semitische avsnitt," pp. 1-78 (Wien, 1888). Here the structure of the text is indicated by such external means as different type, sections, and punctuation. The edition of Yerushalmi announced by Luncz at Jerusalem promises a text of critical purity. Här strukturen i texten anges med sådana externa medel som olika typer, sektioner och skiljetecken. Utgåva av Yerushalmi aviserat Luncz i Jerusalem utlovar en text av kritiska renhet.

The earliest allusion to a translation of the Talmud is made by Abraham ibn Daud in his historical "Sefer ha-Ḳabbalah" (see Neubauer, "MJC" i. 69), who, referring to Joseph ibn Abitur (second half of 10th cent.), says: "He is the one who translated the entire Talmud into Arabic for the calif Al-Ḥakim." De tidigaste anspelning på en översättning av Talmud görs av Abraham ibn Daud i sitt historiska "Sefer ha-Kabbalah" (se Neubauer, "MJC" I. 69), som med hänvisning till Joseph ibn Abitur (second half of 10th cent. ), säger: "Han är den som översatt hela Talmud till arabiska för Calif Al-Hakim." The tradition was therefore current among the Jews of Spain in the twelfth century that Ibn Abitur had translated the Talmud for this ruler of Cordova, who was especially noted for his large library, this tradition being analogous to the one current in Alexandria in antiquity with regard to the first Greek translation of the Bible. Traditionen var därför gängse bland judarna i Spanien i tolfte århundradet att Ibn Abitur hade översatt Talmud för denna härskare Cordova, som noterades för ett mycket stort bibliotek, denna tradition är analogt med det nuvarande i Alexandria under antiken med avseende den första grekiska översättningen av Bibeln. No trace, however, remains of Joseph Abitur's translation; and in all probability he translated merely detached portions for the calif, this work giving rise to the legend of his complete version. Inga spår, dock fortfarande av Joseph Abitur s översättning, och med all sannolikhet Han översatte bara lossnat i taget för Calif, detta arbete har givit upphov till legenden om hans fullständiga versionen. The need of a translation to render the contents of the Talmud more generally accessible, began to be felt by Christian theologians after the sixteenth century, and by Jewish circles in the nineteenth century. This gave rise to the translations of the Mishnah which have been noted elsewhere (see Jew. Encyc. viii. 618, sv, Mishnah). Behovet av en översättning att göra innehållet i Talmud mer allmänt tillgängliga, började kännas av kristna teologer efter det sextonde århundradet, och med judiska kretsar i artonhundratalet. Detta gav upphov till översättningar av Mishna som har noterats håll (se Judisk. Encyc. viii. 618, sv, Mishna). In addition to the complete translations mentioned there, single treatises of the Mishnah have been rendered into Latin and into modern languages, a survey being given by Bischoff in his "Kritische Geschichte der Thalmud-Uebersetzungen," pp. Förutom den kompletta översättningar nämns där, har enstaka verk i Mishna gjorts till latin och till moderna språk, en undersökning som ges av Bischoff i hans "Kritische Geschichte der Thalmud-Uebersetzungen," pp. 28-56 28-56

(Frankfort-on-the-Main, 1899). (Frankfurt-on-the-Main, 1899). Twenty treatises of Yerushalmi were translated into Latin by Blasio Ugolino in his "Thesaurus Antiquitatum Sacrarum," xvii. Tjugo verk i Yerushalmi översattes till latin av Blasio Ugolino i hans "synonymordlista Antiquitatum Sacrarum," xvii. (1755), xxx. (1755), xxx. (1765); and the entire text of this Talmud was rendered into French by Moïse Schwab ("Le Talmud de Jérusalem," 11 vols., Paris, 1871-1889). (1765), och hela texten i detta Talmud utfördes i Frankrike av Moïse Schwab ( "Le Talmud de Jerusalem" 11 vol., Paris, 1871-1889). The translation by Wünsche of the haggadic portions of Yerushalmi has already been mentioned; and an account of the translations of single portions is given by Bischoff (lc pp. 59 et seq.). Översättningen av Wünsche av haggadic delar av Yerushalmi har redan nämnts, dels en redovisning av översättningar av enstaka portioner som ges av Bischoff (LC pp. 59 ff.). In 1896 L. Goldschmidt began the translation of a German version of Babli, together with the text of Bomberg's first edition; and a number of volumes have already appeared (Berlin, 1898 et seq.). 1896 L. Goldschmidt började översättning av en tysk version av Babli, tillsammans med texten i Bomberg första upplaga, och ett antal volymer har redan dykt upp (Berlin, 1898 ff.). The insufficiency of this work apparently corresponds to the rapidity with which it is issued. In the same year ML Rodkinson undertook an abridged translation of the Babylonian Talmud into English, of which seven volumes appeared before the translator's death (1904); Rodkinson's point of view was quite unscholarly. Otillräcklighet detta arbete motsvarar tydligen den snabbhet med vilken det är utfärdat. Samma år ML Rodkinson gjorde en förkortad översättning av den babyloniska Talmud till engelska, varav sju band framträdde inför översättarens död (1904); Rodkinson synvinkel var ganska unscholarly. Of translations of single treatises the following may be mentioned (see Bischoff, lc pp. 68-76): Earlier Latin translations: Ugolino, Zeḅaḥim, Menaḥot (in "Thesaurus Antiquitatum Sacrarum," xix.), Sanhedrin (ib. xxv.); GE Edzard, Berakot (Hamburg, 1713); FB Dachs, Sukkah (Utrecht, 1726). Noteworthy among the Jewish translators of the Talmud are M. Rawicz (Megillah, 1863; Rosh ha-Shanah, 1886; Sanhedrin, 1892; Ketubot, 1897); EM Pinner (Berakot, 1842, designed as the first volume of a translation of the entire Talmud); DO Straschun (Ta'anit, 1883); and Sammter (Baba Meẓi'a, 1876). Översättningar av enstaka avhandlingar följande kan nämnas (se Bischoff, lc pp. 68-76): Tidigare latinska översättningar: Ugolino, Zeḅaḥim, Menaḥot (i "synonymordlista Antiquitatum Sacrarum," xix.), Sanhedrin (ib. xxv.) , GE Edzard, Berakot (Hamburg, 1713), FB Dachs, Sukkah (Utrecht, 1726). Anmärkningsvärd bland de judiska översättare i Talmud är M. Rawicz (Megillah, 1863; Rosh ha-Shanah, 1886, Sanhedrin, 1892; Ketubot , 1897), EM Pinner (Berakot, 1842, utformad som den första volymen av en översättning av hela Talmud), DO Straschun (Ta'anit, 1883), och Sammter (Baba Meẓi'a, 1876). Their translations are entirely in German. Deras översättningar är helt på tyska. Translations published by Christian scholars in the nineteenth century: FC Ewald (a baptized Jew), 'Abodah Zarah (Nuremberg, 1856); in 1831 the Abbé Chiarini, mentioned above, published a French translation of Berakot; and in 1891 AW Streane prepared an English translation of Ḥagigah. Översättningar publicerad av kristna forskare på artonhundratalet: FC Ewald (en döpt Judisk), "Abodah Zarah (Nürnberg, 1856), i 1831 Abbé CHIARINI ovannämnda publicerade en fransk översättning av Berakot och 1891 AW Streane utarbetat en Engelsk översättning av Ḥagigah. A French version of several treatises is included in JM Rabbinovicz's works 'Législation Civile du Talmud" (5 vols., Paris, 1873-79) and "Législation Criminelle du Talmud" (ib. 1876), while Wünsche's translation of the haggadic portions of Babli (1886-89) has been mentioned above. En fransk version av flera avhandlingar ingår i JM Rabbinovicz verk "Législation civile du Talmud" (5 vol., Paris, 1873-79) och "lagstiftning Criminelle du Talmud" (ib. 1876), medan Wünsche översättning av haggadic delar av Babli (1886-89) har nämnts ovan.

Function in Judaism. Funktion i judendomen.

To gain a comprehensive view of the Talmud it must be considered as a historical factor in Judaism as well as a literary production. För att få en heltäckande bild av Talmud det måste betraktas som en historisk faktor i judendomen liksom en litterär produktion. In the latter aspect it is unique among the great masterpieces of the literatures of the world. I sistnämnda aspekten är unikt bland de stora mästerverk av litteratur i världen. In form a commentary, it became an encyclopedia of Jewish faith and scholarship, comprising whatsoever the greatest representatives of Judaism in Palestine and in Babylon had regarded as objects of study and investigation and of teaching and learning, during the three centuries which elapsed from the conclusion of the Mishnah to the completion of the Talmud itself. When the Mishnah, with the many ancient traditions to which it had given rise since the latter centuries of the Second Temple, was incorporated into the Talmud as its text-book, the Talmud became a record of the entire epoch which was represented by the Jewish schools of Palestine and Babylon, and which served as a stage of transition from the Biblical period to the later aspect of Judaism. Although the Talmud is an academic product and may be characterized in the main as a report (frequently with the accuracy of minutes) of the discussions of the schools, it also sheds a flood of light on the culture of the people outside the academies. I form en kommentar, blev det ett uppslagsverk av judisk tro och stipendier, varav helst den största representanter för judendomen i Palestina och i Babylon hade betraktas som föremål för undersökning och utredning samt undervisning och lärande, under tre århundraden som förflutit från avtalets ingående av Mishna att fullborda Talmud själv. När Mishna, med många gamla traditioner som det hade gett upphov eftersom den senare århundraden av det Andra Templet, infördes i Talmud som sin lärobok, blev Talmud en register över hela den epok som företräddes av den judiska skolor i Palestina och Babylon, och som tjänade som ett steg i övergången från biblisk tid till senare delen av judendomen. Trots att Talmud är en akademisk produkt och kan karakteriseras i huvudsak som en rapport (ofta med en noggrannhet av minuter) för diskussioner av skolorna framträder också en flod av ljus på den kultur av personer utanför akademierna. The interrelation between the schools and daily life, and the fact that neither teachers nor pupils stood aloof from that life, but took part in it as judges, instructors, and expounders of the Law, caused the Talmud to represent even non-scholastic affairs with an abundance of minute details, and made it an important source for the history of civilization. Sambandet mellan skolan och det dagliga livet, och det faktum att varken lärare eller elever stod fjärran från detta liv, men deltog i det som domare, instruktörer och uttolkare av lagen, orsakade Talmud att företräda även icke-skolastiska frågor med ett överflöd av små detaljer, och gjorde det till en viktig källa för kulturhistorien. Since, moreover, the religious law of the Jews dealt with all the circumstances of life, the Talmud discusses the most varied branches of human knowledge-astronomy and medicine, mathematics and law, anatomy and botany-thus furnishing valuable data for the history of science also. Sedan dessutom behandlat den religiösa lagen av judarna med alla omständigheter i livet, diskuterar Talmud de mest skilda grenar av mänskligt vetande, astronomi och medicin, matematik och juridik, anatomi och botanik, alltså möblering värdefulla uppgifter för vetenskapshistoria även.

The Talmud, furthermore, is unique from the point of view of literary history as being a product of literature based on oral tradition and yet summarizing the literature of an entire epoch. Talmud, dessutom är unikt ur synvinkel litterära historien som en produkt av litteratur som bygger på muntlig tradition och ändå sammanfatta litteraturen om en hel epok. Aside from it, those to whose united efforts it may be ascribed have left no trace of intellectual activity. Bortsett från det, de vars förenade krafter kan tillskrivas ha kvar några spår av intellektuell verksamhet. Though anonymous itself, the Talmud, like other products of tannaitic and amoraic literature, cites the names of many authors of sayings because it was a universal practise to memorize the name of the author together with the saying. Även anonyma själv nämner Talmud, liksom andra produkter av tannaitic och amoraic litteratur, namnen på många författare till uttalanden, eftersom det var en allmän praxis att memorera namnet på författaren tillsammans med säger. Many of these scholars are credited with only a few sentences or with even but one, while to others are ascribed many hundreds of aphorisms, teachings, questions, and answers; and the representatives of Jewish tradition of those centuries, the Tannaim and the Amoraim, received an abundant compensation for their renunciation of the fame of authorship when tradition preserved their names together with their various expositions, and thus rescued even the least of them from oblivion. The peculiar form of the Talmud is due to the fact that it is composed almost entirely of individual sayings and discussions on them, this circumstance being a result of its origin: the fact that it sought especially to preserve the oral tradition and the transactions of the academies allowed the introduction only of the single sentences which represented the contributions of the teachers and scholars to the discussions. Många av dessa forskare är krediteras med bara några meningar eller med ännu ett, medan för andra tillskrivs hundratals aforismer, undervisning, frågor och svar, samt företrädare för judisk tradition av dessa århundraden, den Tannaim och Amoraim, fått en riklig ersättning för sin avsägelse av ryktet om upphovsmannarätt när traditionen bevarat sitt namn tillsammans med sina olika utställningar, och därmed räddade även de minsta av dem från glömskan. Den speciella form av Talmud beror på att det består nästan helt av enskilda uttalanden och diskussioner om dem, detta faktum är ett resultat av sitt ursprung: det faktum att det syftade särskilt till att bevara den muntliga traditionen och de transaktioner av akademier godkänt införandet endast av enstaka meningar som utgjorde dessa bidrag av lärarna och forskare till diskussionerna. The preservation of the names of the authors of these apothegms, and of those who took part in the discussions, transactions, and disputations renders the Talmud the most important, and in many respects the only, source for the period of which it is the product. Bevarandet av namnen på författarna till dessa apothegms, och av dem som deltog i diskussionerna, transaktioner och disputationer gör Talmud den viktigaste, och i många avseenden den enda källan för den period som det är produkten . The sequence of generations which constitute the framework of the history of the Tannaim and Amoraim may be determined from the allusions contained in the Talmud, from the anecdotes and stories of the academies, and from other valuable literary material, which exhibit the historical conditions, events, and personages of the time, not excepting cases in which the facts have been clothed in the garb of legend or myth. Sekvensen av generationer som utgör ramen för historia Tannaim och Amoraim kan bestämmas ur de antydningar som finns i Talmud, från anekdoter och berättelser av akademier och från andra värdefulla litterära material som har de historiska förhållanden, händelser och personligheter av tiden, inte utom de fall där omständigheterna är klädd i dräkt legend eller myt. Although it was undertaken with no distinctly literary purpose, it contains, especially in its haggadic portions, many passages which are noteworthy as literature, and which for many centuries were the sole repositories of Jewish poetry. Även om det gjordes utan tydligt litterärt syfte innehåller det, särskilt i haggadic portioner, flera stycken som är värd att notera litteratur, och som under många århundraden var de enda förråd av judisk poesi.

Its Authority. Dess auktoritet.

After the completion of the Talmud as a work of literature, it exercised a twofold influence as a historical factor in the history of Judaism and its followers, not only in regard to the guidance and formulation of religious life and thought, but also with respect to the awakening and development of intellectual activity. Efter slutförandet av Talmud som ett verk av litteraturen använde sig av en dubbel betydelse som en historisk faktor i historien om judendomen och dess anhängare, inte bara i fråga om vägledning och utformningen av religiösa liv och tänkande, men också med avseende på uppvaknande och utvecklingen av intellektuell verksamhet. As a document of religion the Talmud acquired that authority which was due to it as the written embodiment of the ancient tradition, and it fulfilled the task which the men of the Great Assembly set for the representatives of the tradition when they said, "Make a hedge for the Torah" (Ab. i. 2). Som ett dokument av religion Talmud förvärvade den myndighet som berodde på det som skrivits förkroppsligandet av den antika traditionen, och det uppfyllde uppgift som männen i den stora församlingen som för företrädare för traditionen när de sa, "Gör en säkring för Torah "(Ab. i. 2). Those who professed Judaism felt no doubt that the Talmud was equal to the Bible as a source of instruction and decision in problems of religion, and every effort to set forth religious teachings and duties was based on it; so that even the great systematic treatise of Maimonides, which was intended to supersede the Talmud, only led to a more thorough study of it. De som bekänner judendomen kände ingen tvekan om att Talmud var lika med Bibeln som en källa till undervisning och beslut i problem av religion, och varje försök att framställa religiösa läror och skyldigheter grundade sig på det, så att även de stora systematiska avhandling av Maimonides, som var avsedd att ersätta Talmud, bara lett till en mer grundlig undersökning av det. In like manner, the Shulḥan 'Aruk of Joseph Caro, which achieved greater practical results than the Mishneh Torah, of Maimonides, owed its authority to the fact that it was recognized as the most convenient codification of the teachings of the Talmud; while the treatises on the philosophy of religion which strove as early as the time of Saadia to harmonize the truths of Judaism with the results of independent thinking referred in all possible cases to the authority of the Talmud, upon which they could easily draw for a confirmation of their theses and arguments. På samma sätt var skyldig Shulḥan "Aruk Joseph Caro, som uppnått mer konkreta resultat än Mishné Toran, av Maimonides, sin auktoritet på det faktum att det anses vara den mest bekväma kodifiering av undervisningen Talmud, medan avhandlingar om religionsfilosofi som strävade redan under tiden för Saadia att harmonisera sanningar judendomen med resultatet av självständigt tänkande som i alla möjliga fall den myndighet i Talmud, då de enkelt skulle kunna göra för en bekräftelse av sina avhandlingar och argument. The wealth of moral instruction contained in the Talmud exercised a profound influence upon the ethics and ideals of Judaism. Rikedomen moraliska undervisning i Talmud utövat ett djupgående inflytande på etik och ideal judendomen. Despite all this, however, the authority enjoyed by it did not lessen the authority of the Bible, which continued to exercise its influence as the primal source of religious and ethical instruction and edification even while the Talmud ruled supreme over religious practise, preserving and fostering in the Diaspora, for many centuries and under most unfavorable external conditions, the spirit of deep religion and strict morality. Trots allt detta, men åtnjöt den myndighet som den inte minskar Bibelns auktoritet, som fortsatte att utöva sitt inflytande som den primära källan för religiösa och etiska undervisning och uppbyggelse även när Talmud styrde över högsta religiösa praktiken, bevara och främja i diasporan, under många århundraden och under mest ogynnsamma yttre förhållanden, en anda av djup religion och sträng moral.

The history of Jewish literature since the completion of the Talmud has been a witness to its importance in awakening and stimulating intellectual activity among the Jews. Historia av judisk litteratur sedan slutförandet av Talmud har varit vittne till dess betydelse för att väcka och stimulera intellektuell aktivitet bland judarna. The Talmud has been made the subject or the starting-point of a large portion of this widely ramified literature, which has been the product of the intellectual activity induced by its study, and to which both scholars in the technical sense of the word and also a large number of the studious Jewish laity have contributed. Talmud har varit föremål eller utgångspunkten för en stor del av detta mycket förgrenad litteratur, vilket har varit en produkt av intellektuell verksamhet framkallas av sin undersökning, och som både forskare i teknisk bemärkelse och även ett stort antal av de flitig judiska lekmän har bidragit. The same faculties which had been exercised in the composition of the Talmud were requisite also for the study of it; the Talmud therefore had an exceedingly stimulating influence upon the intellectual powers of the Jewish people, which were then directed toward other departments of knowledge. Samma fakulteter som hade utövats i sammansättningen av Talmud var nödvändiga även för att studera den, Talmud därför hade en synnerligen stimulerande inflytande på intellektuell befogenheterna för det judiska folket, som riktades därefter mot andra avdelningar av kunskap. It is a noteworthy fact that the study of the Talmud gradually became a religious duty, and thus developed into an intellectual activity having no ulterior object in view. Det är ett anmärkningsvärt faktum att studiet av Talmud småningom en religiös plikt, och därför utvecklades till en intellektuell verksamhet som inte har någon bakomliggande mål i sikte. Consequently it formed a model of study for the sake of study. Följaktligen utgjorde en modell för studie av hänsyn till studien.

The Talmud has not yet entirely lost its twofold importance as a historical factor within Judaism, despite the changes which have taken place during the last century. Talmud har ännu inte helt förlorat sin dubbla betydelse som en historisk faktor inom judendomen, trots de förändringar som har skett under det senaste århundradet. For the majority of Jews it is still the supreme authority in religion; and, as noted above, although it is rarely an object of study on the part of those who have assimilated modern culture, it is still a subject of investigation for Jewish learning, as a product of Judaism which yet exerts an influence second in importance only to the Bible. The following works of traditional literature not belonging to the Talmud have been included in the editions of Babli: Abot de-Rabbi Natan; Derek Ereẓ Rabbah; Derek Ereẓ Zuṭa; Kallah; Semaḥot; Soferim. För majoriteten av judarna är fortfarande den högsta auktoriteten i religionen, och, som nämnts ovan, även om det är sällan föremål för undersökning hos dem som har jämställas modern kultur, är det fortfarande föremål för utredning för judisk lärande, som en produkt av judendomen som fortfarande utövar ett inflytande på andra plats i betydelse bara till Bibeln. följande verk av traditionella litteratur som inte ingår i Talmud har inkluderats i de olika versionerna av Babli: Abot de-Rabbi Natan, Derek Erez Rabbah, Derek Erez Zuṭa; Kallah, Semaḥot, Soferim.

Wilhelm Bacher Wilhelm Bacher
Jewish Encyclopedia, published between 1901-1906. Jewish Encyclopedia, publicerade mellan 1901-1906.

Bibliography: Bibliografi
The manuscripts, editions, and translations have been discussed in the article. Det manuskript, upplagor och översättningar har diskuterats i artikeln. For an introduction to the Talmud the following works may be mentioned in addition to the general ones on Jewish history: Weiss, Dor, iii.; Halevy, Dorot ha-Rishonim, ii., Frankfort-on-the-Main, 1901; HL Strack, Einleitung in den Talmud, 2d ed., Leipsic, 1894 (covers the Mishnah also and contains an extensive bibliography of the Talmud); För en introduktion till Talmud följande verk kan nämnas vid sidan av de mer allmänt hållna om judisk historia: Weiss, Dor, iii.; Halévy, Dorot ha-Rishonim, II., Frankfurt-on-the-Main, 1901, HL Strack, Einleitung in den Talmud, 2d ed., Leipzig, 1894 (omfattar Mishna också och innehåller en omfattande bibliografi över Talmud);

M. Mielziner, Introduction to the Talmud, Cincinnati (also gives good bibliography of the Talmud; the second part of this work contains a clear discussion of the hermeneutics and the methodology of the Talmud). M. Mielziner, Introduktion till Talmud, Cincinnati (även ger bra bibliografi i Talmud, den andra delen av detta arbete innehåller en tydlig diskussion om hermeneutik och metod för Talmud). On the Palestinian Talmud: Z. Frankel, Mebo, Breslau, 1870; J. På den palestinska Talmud: Z. Frankel, MEBO, Breslau, 1870; J. Wiener, Gib'at Yerushalayim, Vienna, 1872 (reprinted from Ha-Shaḥar); A. Wiener, Gib'at Yerushalayim, Wien, 1872 (omtryckt från Ha-Shahar), A. Geiger, Die Jerusalemische Gemara, in his Jüd. Geiger, Die Jerusalemische Gemara, i hans Jud. Zeit. Zeit. 1870, pp. 278-306 (comp. Monatsschrift, 1871, pp. 120-137); I. 1870, pp. 278-306 (comp. Monatsschrift, 1871, pp. 120-137), I. Lewy, Interpretation des Ersten Abschnitts des Palästinischen Talmud-Traktates Nesikin, in Breslauer Jahresbericht, 1895, pp. 1-19. Lewy, Tolkning des ersten Abschnitts des Palästinischen Talmud-Traktates Nesikin i Breslauer Jahresbericht, 1895, pp. 1-19. On the Babylonian Talmud: Z. Frankel, Beiträge zur Einleitung in den Talmud, in Monatsschrift, 1861, pp. Den babyloniska Talmud: Z. Frankel, Beiträge zur Einleitung in den Talmud, i Monatsschrift, 1861, pp. 168-194, 205-212, 258-272; 168-194, 205-212, 258-272;

N. Brüll, Die Entstehungsgeschichte des Babylonischen Talmuds als Schriftwerkes, in his Jahrb. N. Brull, Die Entstehungsgeschichte des Babylonischen Talmuds als Schriftwerkes, i hans Jahrb. 1876, ii. 1876, II. 1-123. 1-123. On the earlier works introductory to the Talmud: JH Weiss, in Bet Talmud, i., ii., Vienna, 1881, 1882; Samuel b. På tidigare arbeten inledningen till Talmud: JH Weiss, i Bet Talmud, I., II., Wien, 1881, 1882, Samuel f. Hophni, Madkhal ila 'al-Talmud (= "Introduction to the Talmud"; this is the earliest work bearing the title and is known only through a quotation in the lexicon of Ibn Janaḥ, sv ); Samuel ha-Nagid, Mebo ha-Talmud (forming an appendix to the first volume of modern editions of the Talmud); Joseph ibn 'Aḳnin, an introduction to the Talmud (Hebr. transl. from the Arabic), edited in the Jubelschrift des Breslauer Seminars zum Siebzigen Geburtstage Frankels, 1871. Hophni, Madkhal ila 'al-Talmud (= "Introduktion till Talmud", vilket är den tidigaste verk som har titeln och är känd endast genom en notering i lexikonet Ibn Janaḥ, sv), Samuel ha-Nagid, MEBO ha - Talmud (som utgör en bilaga till den första volymen i moderna utgåvor av Talmud), Joseph ibn 'Aḳnin, en introduktion till Talmud (Hebr. övers. från arabiska), redigerade i Jubelschrift des Breslauer Seminarier zum Siebzigen Geburtstage Frankels, 1871 .

For other works on the subject see Talmud Hermeneutics; För andra verk i ämnet se Talmud Hermeneutik;

a list is given in Jellinek, Ḳonṭres ha-Kelalim, Vienna, 1878. General articles on the Talmud in reviews and encyclopedias: Emil Deutsch, in Quarterly Review, 1867, frequently reprinted and translated; J. En förteckning finns i Jellinek, Ḳonṭres ha-Kelalim, Wien, 1878. allmänna artiklar om Talmud i recensioner och uppslagsverk: Emil Deutsch, i Quarterly Review, 1867, ofta omtryckt och översättas, J. Derenbourg, in Lichtenberg's Encyclopédie des Sciences Religieuses, 1882, xii. Derenbourg, i Lichtenberg s Encyclopédie des Sciences religieuses, 1882, xii. 1007-1036; Arsène Darmesteter, in REJ xviii. 1007-1036; Arsène Darmesteter i REJ xviii. (Actes et Conferences, pp. ccclxxxi.-dcxlii.); S. (Actes et Konferenser, pp. Ccclxxxi.-dcxlii.) S. Schechter, in Hastings, Dict. Schechter, i Hastings, Dict. Bible, extra vol., 1904, pp. Bibeln extra vol., 1904, pp. 57-66; 57-66;

E. Bischoff, Talmud-Katechismus, Leipsic, 1904. E. Bischoff, Talmud-Katechismus, Leipzig, 1904.

On the literature of the Talmud commentaries see Talmud Commentaries. Om litteratur Talmud kommentarerna se Talmud kommentarer. On grammatical and lexicographical aids to the study of the Talmud see Jew. Den grammatiska och lexikografiska stöd till att studera Talmud se Judisk. Encyc. Encyc. vi.80, sv Grammar, Hebrew, and ib. iv. vi.80, sv Grammatik, hebreiska, och IB. iv. 580-585, sv Dictionaries, Hebrew. On the terminology of the Talmud see, in addition to the works on Talmudic methodology: A. Stein, Talmudische Terminologie, Alphabetisch Geordnet, Prague, 1869; W. 580-585, sv Lexikon, hebreiska. På terminologin i Talmud se, förutom att arbetena på talmudiska metod: A. Stein, Talmudische Terminologie, alphabetisch Geordnet, Prag, 1869; W. Bacher, Die Exegetische Terminologie der Jüdischen Traditionslitteratur: part i., Die Bibelexegetische Terminologie der Tannaiten, Leipsic, 1899 (original title, Die Aelteste Terminologie der Jüdischen Schriftauslegung); part ii., Die Bibel- und Traditionsexegetische Terminologie der Amoräer, ib. Bacher, Die Exegetische Terminologie der Jüdischen Traditionslitteratur: Del I., Die Bibelexegetische Terminologie der Tannaiten, Leipzig, 1899 (original titel, Die Aelteste Terminologie der Jüdischen Schriftauslegung), del II. Die Bibel-und Traditionsexegetische Terminologie der Amoräer, ib. 1905.WB 1905.WB


Talmud Commentaries Talmud kommentarer

Jewish Viewpoint Information Jewish Viewpoint Information

Earliest Attempts. Tidigaste försöken.

The commentaries on the Talmud constitute only a small part of halakic literature in comparison with the responsa literature and the commentaries on the codices. Kommentarerna i Talmud utgör endast en liten del av halakic litteratur i jämförelse med responsa litteratur och kommentarerna på utläser. At the time when the Talmud was concluded the traditional literature was still so fresh in the memory of scholars that there was no need of writing Talmudic commentaries, nor were such works undertaken in the first period of the gaonate. Vid tidpunkten Talmud ingicks den traditionella litteraturen var fortfarande så färskt i minnet hos forskare att det inte fanns något behov av att skriva talmudiska kommentarer, inte heller var dessa arbeten utförs under den första perioden av gaonate. Palṭoi Gaon (c. 840) was the first who in his responsa offered verbal and textual comments on the Talmud. Palṭoi Gaon (ca 840) var den första som i sin responsa erbjuds verbala och kommentarer om Talmud. Ẓemaḥ b. Ẓemaḥ b. Palṭoi (c. 872) paraphrased and explained the passages which he quoted; and he composed, as an aid to the study of the Talmud, a lexicon which Abraham Zacuto consulted in the fifteenth century. Palṭoi (ca 872) formuleras och förklaras de avsnitt där han citerade, och han komponerade, som en hjälp till att studera Talmud, en ordlista som Abraham Zacuto hört i femtonde århundradet. Saadia Gaon is said to have composed commentaries on the Talmud, aside from his Arabic commentaries on the Mishnah (Benjacob, "Oẓar ha-Sefarim," p. 181, No. 430). Saadia Gaon sägs ha bestående kommentarer om Talmud, bortsett från hans arabiska kommentarerna till Mishna (Benjacob, "Oẓar ha-Sefarim" s. 181, nr 430). According to the Karaite Solomon b. Enligt KARAIM Solomon B. Jeroham, a commentary on Yerushalmi by Ephraim b. Jeroham, en kommentar till Yerushalmi av Efraim f. Jacob existed as early as the time of Saadia, although this is highly improbable (Pinsker, "Liḳḳuṭe Ḳadmoniyyot," Supplement, p. 4; Poznanski, in "Kaufmann Gedenkbuch," p. 182). Jacob förelåg redan vid tidpunkten för Saadia, men det är högst osannolikt (Pinsker, "Liḳḳuṭe Ḳadmoniyyot," Supplement, s. 4, Poznanski, i "Kaufmann Gedenkbuch" s. 182).

Rashi. Rashi.

The last three great geonim, Sherira, Hai, and Samuel b. De sista tre stora geonim, Sherira, Hai, och Samuel f. Ḥofni, did much in this field. Ḥofni gjorde mycket på detta område. Most of Sherira's comments were explanations of difficult terms. De flesta av Sherira s synpunkter förklaringar av svåra termer. Many of these are quoted by Abu al-Walid (Bacher, "Leben und Werke des Abulwalid Merwân ibn Gānāḥ," etc., p. 85). Många av dessa är noterad av Abu al-Walid (Bacher, "Leben und Werke des Abulwalid Merwân ibn Gānāḥ" etc., s. 85). It appears from the quotations in the "'Aruk" that Hai Gaon wrote commentaries on at least eleven treatises (Kohut, "Aruch Completum," xiii. et seq.). Det framgår av noteringarna i "" Aruk "som Hai Gaon skrev kommentarer om minst elva avhandlingar (Kohut," Aruch Completum, "XIII. Ff.). Abu al-Walid quotes Hai's commentary on Shabbat (Bacher, lcp 87). Abu al-Walid citat Hai: s redogörelse för Shabbat (Bacher, LCP 87). In the eleventh century commentaries on the Talmud were composed not only in Babylon but also in Africa, Spain, and Germany. I det elfte århundradet kommentarerna till Talmud var inte enbart bestå i Babylon, men också i Afrika, Spanien och Tyskland. In the first half of that century Nissim b. Under första hälften av århundradet Nissim b. Jacob, of Kairwan in northern Africa, composed his "Kitab Miftaḥ Maghaliḳ al-Talmud" (Hebr. title, "Sefer Mafteaḥ Man'ule ha-Talmud" = "Key to the Locks of the Talmud"), a commentary in which he explains difficult passages by references to parallel ones and occasionally to Yerushalmi also. Jacob, av Kairwan i norra Afrika, komponerade sin "Kitab Miftaḥ Maghaliḳ al-Talmud" (Hebr. titel, "Sefer Mafteaḥ Man'ule ha-Talmud" = "Key to the Locks i Talmud"), en kommentar där han förklarar svåra passager med hänvisningar till parallella ettor och ibland till Yerushalmi också. The work of Hananeel b. Arbete Hananeel b. Ḥushiel corresponds more to a commentary in the exact sense of the term. Ḥushiel motsvarar mer till en kommentar i exakt bemärkelse. He sums up the Talmudic discussions, perhaps in order to facilitate the halakic decision, devoting his attention principally to determining the correct text of the Talmud. Han sammanfattar talmudiska diskussioner, kanske i syfte att underlätta halakic beslut, ägnar sin uppmärksamhet främst för att bestämma den korrekta texten i Talmud. The first teachers in Spain, Enoch ben Moses, Joseph ibn Abitur, Isaac ibn Ghayyat, and Isaac Albargeloni, are also known to have composed commentaries on the Talmud (Weiss, "Dor," iv. 276 et seq.). Den första lärare i Spanien, Enoch Moses ben Joseph ibn Abitur, Isaac ibn Ghayyat, och Isak Albargeloni, är också kända för att ha bestående kommentarer om Talmud (Weiss, "Dor," iv. 276 ff.). Naḥmani quotes Talmudic comments from a work by Samuel ha Nagid (Benjacob, lc No. 481). Nahmani citat talmudisk synpunkter från ett verk av Samuel ha Nagid (Benjacob, LC nr 481). According to a not entirely authenticated statement (ib. No. 247), the famous exegete Abraham ibn Ezra composed a commentary on the treatise Ḳiddushin. Enligt en inte helt bestyrkt uttalande (ib. nr 247), den berömda EXEGET Abraham ibn Ezra komponerat en kommentar till den avhandling Ḳiddushin. In Germany, Gershom b. I Tyskland, Gershom f. Judah engaged in similar labors, though his commentaries have come to light only in the last century: they appear to have been the chief sources used by Rashi (1040-1105), the greatest commentator of the Talmud. Juda är engagerade i liknande arbeten, men hans kommentarer har framkommit först under det senaste århundradet: de tycks ha varit de viktigaste källorna som används av Rashi (1040-1105), den största kommentatorn i Talmud. Although Rashi drew upon all his predecessors, yet his originality in using the material offered by them has always been admired. Även Rashi drog över alla sina föregångare, har dock hans originalitet att använda det material som erbjuds av dem alltid har beundrat. His commentaries, in turn, became the basis of the work of his pupils and successors, who composed a large number of supplementary works that were partly in emendation and partly in explanation of Rashi's, and are known under the title "tosafot." Hans kommentarer i sin tur blev grunden för det arbete som hans elever och efterföljare, som komponerade ett stort antal kompletterande arbeten som delvis var i textförbättring och delvis en förklaring Rashi-talet och är känd under titeln "tosafot." These works were printed together with Rashi's commentaries in the first editions of single Talmud treatises, and then in the collective editions. Dessa arbeten skulle tryckas tillsammans med Rashi: s kommentarer i den första upplagan av enstaka Talmud avhandlingar, och sedan i det kollektiva upplagor. The tosafot included in the present editions are taken from various collections. Den tosafot ingår i det aktuella upplagor tas från olika samlingar. There are tosafot of Sens, tosafot of Evreux, tosafot of Touques, etc. (Winter and Wünsche, "Die Jüdische Litteratur," ii. 465). Finns tosafot av Sens, tosafot av Evreux, tosafot av Touques, etc. (vinter och Wünsche, "Die Jüdische Litteratur," ii. 465). Instead of the simple, strictly logical method of exegesis a dialectic method showing great acumen is frequently employed in the tosafot. Istället för den enkla, strängt logisk metod för exegetik en dialektiska metod visar stort skarpsinne är ofta anställda i tosafot. Originating in the German and French schools, and thence adopted by the Spanish and Arabic, it found in the following centuries (13th to 15th) brilliant representatives in Moses b. Ursprung i tyska och franska skolor, och därifrån antogs av spanska och arabiska, hittade den i följande århundradena (13th to 15th) lysande företrädare i Moses b. Naḥman, Solomon ben Adret, and others in Spain, as well as in various scholars in Turkey, although the Oriental Jews generally followed the simple method of Talmud study. The commentators are called "rishonim" (elders) down to the sixteenth century, and subsequently "aḥaronim" (juniors). Nachman, Solomon ben Adret, och andra i Spanien, liksom i olika forskare i Turkiet, även om den orientaliska judar i allmänhet följt enkel metod för Talmud studien. Kommentatorer kallas "rishonim" (äldste) ner till det sextonde århundradet, och därefter "aḥaronim" (juniorer).

Method of Ḥilluḳim. Method of Ḥilluḳim.

In the sixteenth century the hair-splitting dialectic study of the Talmud known as the Pilpul came to the fore. I det sextonde århundradet hårklyverier dialektik studie av Talmud kallas Pilpul kom i förgrunden. The method called "ḥilluḥ," originating in Augsburg and Nuremberg, claimed chief attention, especially through the influence of Jacob Pollak of Poland, that country becoming in the course of the century the principal center of the study of the Talmud. Metoden kallas "ḥilluḥ," med ursprung i Augsburg och Nürnberg hävdade chefen uppmärksamhet, särskilt genom inverkan av Jacob Pollak Polen, landet blev under seklet främsta centrum för att studera Talmud. Special rules were formulated for composing the ḥilluḳim (Jellinek, in Keller's "Bikkurim," i. 3). Särskilda regler formulerades för att skriva den ḥilluḳim (Jellinek, i Kellers "Bikkurim," I. 3). It is frequently intimated in subsequent pilpulistic works that the author himself regards his expositions as artificial, though he believes them to contain a grain of truth. This method still dominates to some extent the study of the Talmud in the eastern countries of Europe. Det är ofta antyds i senare pilpulistic verk som författaren själv när hans utställningar som konstlad, om han tror att de innehåller ett korn av sanning. Denna metod dominerar fortfarande i viss utsträckning att studera Talmud i öststaterna i Europa. But Jewish science demands a scientific treatment of the Talmud-an examination of its sources and parallel passages from a historical, archeological, and philological point of view, a methodical analysis of its text, and a comparative study of it by the side of other monuments of antiquity. Men den judiska vetenskapen kräver en vetenskaplig behandling av Talmud-en granskning av källorna och parallella avsnitt ur ett historiskt, arkeologiskt och filologiska synpunkt, en metodisk analys av dess text, samt en jämförande studie av den vid sidan av andra monument av antiken.

Palestinian Talmud. Palestinska Talmud.

The Palestinian Talmud was studied much less than the Babylonian, although occasional comments on Yerushalmi are found in Alfasi and other earlier authorities, especially in the commentary of Samson of Sens on the mishnaic order Zera'im. Den palestinska Talmud har studerats mycket mindre än den babyloniska, även om enstaka kommentarer om Yerushalmi finns i Alfasi och andra tidigare myndigheter, särskilt i kommentaren om Simson i Sens på mishnaic ordning Zera'im. The first connected commentary on many treatises of Yerushalmi was composed in the seventeenth century by R. Joshua Benveniste, who had at hand R. Solomon Sirillo's commentary on certain treatises. Första länkade kommentaren till många verk i Yerushalmi komponerades under sextonhundratalet av R. Joshua Benveniste, som hade till hands R. Solomon Sirillo iakttagelse om vissa avhandlingar. ElijahFulda commentated in 1710 the order Zera'im and part of the order Neziḳin. ElijahFulda commentated 1710 storleksordningen Zera'im och en del av ordern Neziḳin. The greater part of Yerushalmi was edited about the middle of the eighteenth century by Mendelssohn's teacher David Fränkel; and a complete commentary was written by Moses Margolioth. Större delen av Yerushalmi ändrades omkring mitten av sjuttonhundratalet av Mendelssohns lärare David Frankel, och en komplett kommentar skriven av Moses Margolioth. Noteworthy as commentators in the nineteenth century are Nahum Trebitsch and Zacharias Frankel. Anmärkningsvärt som kommentatorer i det nittonde århundradet är Nahum Trebitsch och Zacharias Frankel.

The commentaries on Babli may be divided into: (1) "perushim," running commentaries accompanying the text; (2) "tosafot" (additions), glosses on Rashi's commentary; (3) "ḥiddushim" (novellæ), explicit comments on certain passages of the Talmud text; and (4) "haggahot," or marginal glosses. Kommentarerna om Babli kan delas in i: (1) "perushim," Running kommentarer till texten, (2) "tosafot" (tillägg), skyler på Rashi's kommentarer; (3) "ḥiddushim" (Novellae), explicita kommentarer vissa avsnitt i Talmud text, och (4) "haggahot" eller marginella skyler. As appears from the following chronological list, the treatises Seder Mo'ed, Nashim, and Ḥullin, which deal particularly with the religious life and which were therefore made special subjects of study and instruction, were most frequently commentated, while the Seder Ḳodashim is less often made the subject of comment. Som framgår av följande kronologisk lista på avhandlingar Seder Mo'ed, Nashim och Ḥullin, som speciellt behandla religiösa livet och som gjordes därför särskilda frågor om studier och undervisning var oftast commentated, medan Seder Ḳodashim är mindre ofta föremål för kommentarer. In the subjoined list only the edited commentaries are enumerated, no note being taken of treatises on which there are no commentaries. I subjoined lista endast de redigerade kommentarerna räknas, ingen anteckning tas avhandlingar om där finns inga kommentarer. The letter "W" indicates the Wilna (Widow & Brothers Romm) Talmud edition of 1886. Bokstaven "W" indikerar Wilna (Widow & Brothers Romm) Talmud upplagan av 1886.

Chronological List of Commentators on Both Talmudim. Kronologisk lista över kommentatorerna Båda Talmudim.

Eleventh Century. Tiohundratalet.

Nissim b. Nissim b. Jacob (d. 1040), Sefer Mafteaḥ (see above; Ber., Shab., 'Er.), ed. Jacob (död 1040), Sefer Mafteaḥ (se ovan, Ber., Shab. "Er.), Ed. I. Goldenthal, Vienna, 1847; in W. Gershom b. I. Goldenthal, Wien, 1847; i W. Gershom b. Judah (d. 1040), perush (Ber., Ta'an., BB, entire Seder Ḳodashim excepting Zeb.); in W. Hananeel b. Judah (död 1040), perush (Ber., Ta'an., BB, hela Seder Ḳodashim utom Zeb.), I W. Hananeel b. Ḥushiel (d. 1050), perush (Seder Mo'ed, Seder Neziḳin excepting BB); in W. Solomon b. Ḥushiel (död 1050), perush (Seder Mo'ed, Seder Neziḳin utom BB), i W. Solomon b. Isaac (Rashi), commentary on thirty treatises; in all editions. Isaac (Rashi), kommentaren till trettio avhandlingar, i alla upplagor.

Twelfth to Fifteenth Century. Tolfte till femtonde århundradet.

Samuel b. Samuel b. Meïr, commentary on Baba Batra from the third section and on the last section of Pesaḥim; in all editions. Isaac b. Meir, kommentar till Baba Batra från den tredje delen och den sista delen av Pesaḥim, i alla utgåvor. Isak B. Nathan, commentary on Makkot; in all editions, beginning with 19b. Eliezer b. Nathan, kommentaren till Makkot, i alla versioner, med början med 19b. Eliezer b. Nathan, commentary on Nazir; in W. Jacob Tam (d. 1171), , on thirty-one treatises, Vienna, 1811. Isaac b. Nathan, kommentaren till Nazir, i W. Jacob Tam (död 1171), å trettioen avhandlingar, Wien, 1811. Isak B. Samuel of Dampierre, tosafot to Ḳiddushin; in W. Joseph ibn Migash, ḥiddushim (Sheb., Salonica, 1759; BB, Amsterdam, 1702). Moses b. Samuel av Dampierre, tosafot till Ḳiddushin, i W. Joseph ibn Migash, ḥiddushim (Sheb., Thessaloniki, 1759, BB, Amsterdam, 1702). Moses b. Maimon, perush (RH), Paris, 1865. Judah Sir Leon (d. 1224), tosafot (Ber., in ), Warsaw, 1863. Samson of Sens, tosafot (Shab., 'Er., Men., in all editions; Soṭah in W.). Perez, tosafot (Beẓah, Ned., Naz., Sanh., Mek., Me'i., in all editions; B. Ḳ., Leghorn, 1819). Moses of Evreux, tosafot (Ber.); in all editions. Samuel of Evreux, tosafot to Soṭah, ib. Samuel of Falaise, tosafot to 'Abodah Zarab, ib. Baruch, tosafot to Zebaḥim, ib. Meïr Abulafia (d. 1244), (BB, Salonica, 1803; Sanh., ib. 1798). Judah b. Maimon, perush (RH), Paris, 1865. Judah Sir Leon (död 1224), tosafot (Ber., i), Warszawa, 1863. Samson av Sens, tosafot (Shab., 'Er., Män., I alla editions; Soṭah i W.). Perez, tosafot (Beẓah, Ned., Naz., Sanh., Mek., Me'i., i alla utgåvor, B. K., Livorno, 1819). Moses i Evreux, tosafot (Ber.), i alla utgåvor. Samuel i Evreux, tosafot till Soṭah, ib. Samuel i Falaise, tosafot till "Abodah Zarab, ib. Baruch, tosafot till Zebaḥim, ib. Meïr Abulafia (död 1244), (BB, Thessaloniki, 1803, Sanh., ib. 1798). Juda b. Benjamin ha-Rofe, perush (Sheḳ.); in W. Peraḥyah b. Benjamin ha-Rofe, perush (Sheḳ.), i W. Peraḥyah b. Nissim (c. 1250) ,ḥiddushim, in , Venice, 1752. Isaiah di Trani (c. 1250), tosafot (i., B. Ḳ., BM, BB, 'Ab. Zarah, Niddah, Shab., Ḥag.; ii., 'Er., RH, Yoma, Suk., Meg., M. Ḳ., Pes., Beẓah, Ned., Naz., Lemberg, 1862; Ket., Giṭ., in W.). Jonah Gerondi (d. 1263), ḥiddushim (Sanh., in ), Leghorn, 1801. Moses b. Nissim (ca 1250), ḥiddushim, i, Venedig, 1752. Jesaja di Trani (ca 1250), tosafot (I., B. K., BM, BB, "Ab. Zarah, Niddah, Shab., Hag. ii. "Er., RH, Yoma, Suk., Meg., M. K., Pes., Beẓah, Ned., Naz., Lemberg, 1862, Ket., Git., i W.). Jonah Gerondi (död 1263), ḥiddushim (Sanh., i), Livorno, 1801. Moses b. Naḥman (dc 1270), ḥiddushim (Ber., 'Er., Pes., M. ḳ., Ḥag., RH, Suk., Ta'an., Meg., in , Salonica, 1791; Shab., in , Presburg, 1837; Yeb., Homburg, 1700; Ket., Metz, 1765; Giṭ., Niddah, in , Sulzbach, 1762; BB, Venice, 1723). Todros ha-Levi (d. 1283), (on the haggadot), Novidvor, 1808; hiddushim (Meg., Yoma, in ), Leghorn, 1801. Aaron ha-Levi (d. 1293), ḥiddushim (Ket., Prague, 1742; Beẓah, in , Leghorn, 1810). Meïr of Rothenburg (d. 1293), tosafot to Yoma; in all editions. Solomon b. Nachman (DC 1270), ḥiddushim (Ber., 'Er., Pes., M. K., Hag., RH, Suk., Ta'an., Meg. I, Thessaloniki, 1791; Shab. I, Presburg, 1837; Yeb., Homburg, 1700; Ket., Metz, 1765, Git., Niddah, i, Sulzbach, 1762, BB, Venedig, 1723). Todros ha-Levi (död 1283), (på haggadot ), Novidvor, 1808; hiddushim (Meg., Yoma, i), Livorno, 1801. Aaron ha-Levi (död 1293), ḥiddushim (Ket., Prag, 1742; Beẓah, i, Livorno, 1810). Meïr av Rothenburg (död 1293), tosafot till Yoma, i alla utgåvor. Salomo b. Adret (d. 1310), ḥiddushim (Shab., RH, Meg., Yeb., Ned., B. Ḳ., Ḥul., Constantinople, 1720; Sheb., Salonica, 1729; Niddah, Altona, 1737; Men., Warsaw, 1861; 'Er., ib. 1895). Yom-Ṭob b. Adret (död 1310), ḥiddushim (Shab., RH, Meg., Yeb. Ned., B. K., Hul., Konstantinopel, 1720; Sheb., Thessaloniki, 1729; Niddah, Altona, 1737, män. , Warszawa, 1861, "Er., ib. 1895). Jom-Tob b. Abraham, ḥiddushim (Sheb., Salonica, 1805; 'Er., Ta'an., M. Ḳ., Ket., BM, Amsterdam, 1729; RH, Königsberg, 1858; Yoma, Constantinople, 1754; Meg., Warsaw, 1880; Yeb., Leghorn, 1787; Ḳid., Sabbionetta, 1553; Giṭ., Salonica, 1758; 'Ab. Zarah, in , ib. 1759; Sanh., in , Leghorn, 1781; Sheb., in , ib. 1780; Mak., Sulzbach, 1762; Ḥul., Prague, 1735; Niddah, Vienna, 1868). Menahem Me'iri (c. 1300), (Shab., Leghorn, 1794; Yoma, ib. 1760; Meg., Ḥag., Ta'an., Prague, 1810; Ned., Naz., Soṭah, Beẓah, Berlin, 1859; Yeb., Salonica, 1794). Asher b. Abraham, ḥiddushim (Sheb., Thessaloniki, 1805; 'Er., Ta'an., M. K., Ket., BM, Amsterdam, 1729, RH, Königsberg, 1858; Yoma, Konstantinopel, 1754, Meg., Warszawa , 1880; Yeb., Livorno, 1787, grabben., Sabbionetta, 1553; Git., Thessaloniki, 1758, "Ab. Zarah, i, ib. 1759, Sanh. i, Livorno, 1781; Sheb. i, IB . 1780; Mak., Sulzbach, 1762, Hul., Prag, 1735; Niddah, Wien, 1868). Menahem Me'iri (ca 1300), (Shab., Livorno, 1794; Yoma, ib. 1760, Meg. , Hag., Ta'an., Prag, 1810, Ned., Naz., Soṭah, Beẓah, Berlin, 1859; Yeb., Thessaloniki, 1794). Asher b. Jehiel (d. 1327), perush (Ned., Naz.), in W.; tosafot (Ber., in , Warsaw, 1862; Suk., Jerusalem, 1903; RH, ib. 1871; Meg., ib. 1884; 'Ab. Zarah, ib. 1888; Giṭ., Constantinople, 1711; BM, Dyhernfurth, 1823; Sanh., Ḥul., in , Sulzbach, 1762; Sheb., Venice, 1608; Niddah, under the title , Venice, 1741); Aaron ha-Levi, , Ḳid., Husiatyn, 1902; (Pes.), Jerusalem, 1873. Isaac Aboab (d. 1493), ḥiddushim (in the responsa of Moses Galante), Venice, 1608. Jehiel (död 1327), perush (Ned., Naz.), I W.; tosafot (Ber. i, Warszawa, 1862, Suk., Jerusalem, 1903, RH, ib. 1871, Meg., Ib. 1884 , "Ab. Zarah, ib. 1888; Git., Konstantinopel, 1711; BM, Dyhernfurth, 1823, Sanh., Hul. i, Sulzbach, 1762, Sheb., Venedig, 1608; Niddah, under rubriken, Venedig, 1741), Aaron ha-Levi, grabben., Husiatyn, 1902; (Pes.), Jerusalem, 1873. Isaac Aboab (död 1493), ḥiddushim (i responsa Moses Galante), Venedig, 1608.

Sixteenth Century. Sextonde århundradet.

Jacob be-Rab (d. 1546), ḥiddushim (Ket., Ḳid.), in his responsa, Venice, 1663. 1549. Joshua Boaz Baruch, the indexes , , Venice. 1552. Mattathias Delacrut, ḥiddushim ('Er.), Lublin. 1561. Joseph ibn Leb, ḥiddushim (Ket., B. Ḳ., Sheb., Constantinople, 1561; Giṭ., ib. 1573). Solomon Luria (d. 1573), (Beẓah, Lublin, 1638; Yeb., Altona, 1740; Ḳid., Berlin, 1766; Ket., Lemberg, 1862; Giṭ., Berlin, 1761; Ḥul., Cracow, 1615); on nineteen treatises, Cracow, 1581. 1573. Judah b. Jacob be-Rab (död 1546), ḥiddushim (Ket., grabben.), I sin responsa, Venedig, 1663. 1549. Joshua Boas Baruch, indexen, Venedig. 1552. Mattathias Delacrut, ḥiddushim ( 'Er.) , Lublin. 1561. Joseph ibn Leb, ḥiddushim (Ket., B. K., Sheb., Konstantinopel, 1561, Git., ib. 1573). Solomon Luria (död 1573), (Beẓah, Lublin, 1638; Yeb ., Altona, 1740, grabben., Berlin, 1766, Ket., Lemberg, 1862, Git., Berlin, 1761, Hul., Krakow, 1615), på nitton avhandlingar, Krakow, 1581. 1573. Judah B. Moses, , Constantinople. 1577. Jacob (Beẓah), Jerusalem, 1865. 1587. Samuel Jaffe Ashkenazi, on the haggadot of Yerushalmi, Venice, 1590. Abraham Burjil, (Yeb., Ket., B. Ḳ., Bik.), ib. Moses,, Konstantinopel. 1577. Jacob (Beẓah), Jerusalem, 1865. 1587. Samuel Jaffe Ashkenazi, på haggadot av Yerushalmi, Venedig, 1590. Abraham Burjil, (Yeb., Ket., B. K., Bik.) , ib. 1605. 1591. Joseph ibn Ezra, (Ḳid.), Salonica. Bezaleel Ashkenazi, (Ber., Warsaw, 1863; Beẓah, Constantinople, 1731; Ket., ib. 1738; Naz., Leghorn, 1774; Soṭah, ib. 1800; B. Ḳ., Venice, 1762; BM, Amsterdam, 1726; BB, Lemberg, 1809; Seder Ḳodashim, excepting Ḥul., in W.). 1605. 1591. Joseph ibn Ezra, (Ḳid.) i Thessaloniki. Besalel Ashkenazi, (Ber., Warszawa, 1863; Beẓah, Konstantinopel, 1731, Ket., Ib. 1738, Naz., Livorno, 1774; Soṭah, ib. 1800; B. K., Venedig, 1762, BM, Amsterdam, 1726, BB, Lemberg, 1809; Seder Ḳodashim, utom Hul., i W.).

Seventeenth Century. Sextonhundratalet.

1602. Samuel b. 1602. Samuel b. Eleazer, ḥiddushim (Ket., Giṭ.), Prossnitz. 1603. Jedidiah Galante, ḥiddushim (Beẓah, Yeb., Giṭ., B. Ḳ., 'Ab. Zarah), Venice. 1608. Abraham Ḥayyim Shor, ('Er., Pes., B. Ḳ., BM, BB Sanh., Sheb., 'Ab. Zarah, Ḥul.), Lublin; (Seder Ḳodashim), Wandsbeck, 1729. Mordecai Jaffe (d. 1611), (glosses); in W. Moses b. Eleazer, ḥiddushim (Ket., git.) Prossnitz. 1603. Jedidiah Galante, ḥiddushim (Beẓah, Yeb., Git., B. K. "Ab. Zarah), Venedig. 1608. Abraham Hayyim Shor, ( 'Er ., Pes., B. K., BM, BB Sanh., Sheb. "Ab. Zarah, hul.), Lublin, (Seder Ḳodashim), Wandsbeck, 1729. Mordecai Jaffe (död 1611), (skyler) ; i W. Moses b. Isaiah, ḥiddushim (Zeb.), Berlin, 1701. 1612. Samuel Edels, ḥiddushim ( on all treatises), Lublin. 1614. Issachar Bär, (Hor., Ker., Soṭah, Ḥul.), Venice. 1619. Meïr Lublin, (on most of the treatises), ib. Isaac ha-Levi, ḥiddushim (Sheb., Beẓab, Yeb., Ḳid., Ket., 'Ab. Zarah, Ḥul.), Neuwied, 1736. Abraham di Boton (d. 1625), ḥiddushim (B. Ḳ., in ), Venice, 1599. Joseph di Trani (d. 1639), ḥiddushim (Ḳid.), ib. Jesaja, ḥiddushim (Zeb.), Berlin, 1701. 1612. Samuel Edels, ḥiddushim (på alla avhandlingar), Lublin. 1614. Isaskar Bär, (Hor., Ker., Soṭah, hul.), Venedig. 1619. Meïr Lublin , (på de flesta avhandlingar), ib. Isak ha-Levi, ḥiddushim (Sheb., Beẓab, Yeb. grabben., Ket. "Ab. Zarah, hul.), Neuwied, 1736. Abraham di Boton (d . 1625), ḥiddushim (B. K. i), Venedig, 1599. Joseph di Trani (död 1639), ḥiddushim (Ḳid.), ib. 1645. Joel Sirkes (d. 1640), haggahot; in W. Joshua b. 1645. Joel Sirkes (död 1640), haggahot, i W. Joshua b. Solomon (d. 1648), (Shab., Pes., Beẓah, Yeb., Ket., Ḳid., B. Ḳ., Ḥul.), Amsterdam, 1715. Lipmann Heller (d. 1654), (notes); in W. 1652. Ḥiyya Rofe, (on nineteen treatises), Venice. 1660. Mordecai Kremsier, (on the haggadot of Ber.), Amsterdam. 1662. Joshua Benveniste, (Yer. Zera'im, Constantinople, 1662; Mo'ed, Nashim Neziḳin, ib. 1754). Meïr Schiff b. Solomon (d. 1648), (Shab., Pes., Beẓah, Yeb., Ket. Grabben., B. K., Hul.), Amsterdam, 1715. Lipmann Heller (död 1654), (anteckningar); i W. 1652. Hiyya Rofe, (på nitton avhandlingar), Venedig. 1660. Mordokai Kremsier, (om haggadot av Ber.), Amsterdam. 1662. Joshua Benveniste, (Yer. Zera'im, Konstantinopel, 1662, Mo ' ed, Nashim Neziḳin, ib. 1754). Meïr Schiff b. Jacob, ḥiddushe halakot (i., ii., Sheb., Beẓah, Ket., Giṭ., B. Ḳ., BM, BB, Sanh., Zeb., Ḥul.), Zolkiev, 1826, and in the editions. Joshua Höschel (d. 1663), ḥiddushim (B. Ḳ., BM, BB), Frankfort-on-the-Main, 1725. 1664. Solomon Algazi, ('Ab. Zarah, Ber., Ḥul., Venice, 1664; , Salonica, 1655; and , Constantinople, 1683; on haggadot). 1669. Aaron Samuel Kaidanover, (Zeb., Men., 'Er., Ker., Tem., Me'i.), Amsterdam, 1669; (Pes., Beẓah, Yeb., Ket., Giṭ., B. Ḳ., BM, Ḥul.), Frankfort-on-the-Main, 1696. 1670. Jonah Teomim (d. 1699), (on thirteen treatises), Amsterdam. 1671. Moses Benveniste of Segovia, (Ber., Seder Mo'ed), Smyrna. Ḥayyim ben Israel Benveniste (d. 1673), (Sanh.), Leghorn, 1802. 1682. Samuel Eliezer b. Jacob, ḥiddushe halakot (i., ii., Sheb., Beẓah, Ket., Git., B. K., BM, BB, Sanh., Zeb., Hul.) Zolkiev, 1826, och i utgåvor. Joshua Höschel (död 1663), ḥiddushim (B. K., BM, BB), Frankfurt-on-the-Main, 1725. 1664. Solomon Algazi, ( "Ab. Zarah, Ber., Hul., Venedig, 1664 , i Thessaloniki, 1655, och Konstantinopel, 1683, på haggadot). 1669. Aaron Samuel Kaidanover, (Zeb., män. "Er., Ker., Tem., Me'i.), Amsterdam, 1669, ( Pes., Beẓah, Yeb., Ket., Git., B. K., BM, hul.), Frankfurt-on-the-Main, 1696. 1670. Jona Teomim (död 1699), (på tretton avhandlingar) , Amsterdam. 1671. Moses Benveniste i Segovia, (Ber., Seder Mo'ed), Smyrna. Hayyim ben israel Benveniste (död 1673), (Sanh.), Livorno, 1802. 1682. Samuel Eliezer b. Judah, ḥiddushe aggadot, Frankfort. 1686. Isaac Benjamin Wolf, ḥiddushim (BM), ib. Moses ibn Ḥabib (d. 1696), (RH, Yoma, Suk.), Constantinople, 1727. 1693. Moses b. Juda, ḥiddushe aggadot, Frankfort. 1686. Isak Benjamin Wolf, ḥiddushim (BM), ib. Moses ibn Habib (död 1696), (RH, Yoma, Suk.), Konstantinopel, 1727. 1693. Mose b. Simeon, (Ber., Seder Mo'ed), Prague. 1698. Judah b. Simeon, (Ber., Seder Mo'ed), Prag. 1698. Judah B. Nissan, (Yeb., Ket., Ḳid., Giṭ., B. Ḳ., BM, BB, Ḥul.), with ḥiddushim of David Oppenheim, Dessau. 1698. Naphtali Cohen, (Ber.), Frankfort. 1699. Samuel Ẓarfati, (Ber., 'Er., Beẓah, RH, B. Ḳ., Hor.), Amsterdam. Meïr Schiff b. Nissan, (Yeb., Ket. Grabben., Git., B. K., BM, BB, hul.), Med ḥiddushim av David Oppenheim, Dessau. 1698. Naftali Cohen, (Ber.), Frankfort. 1699. Samuel Zarfati, (Ber., 'Er., Beẓah, RH, B. K., Hor.), Amsterdam. Meïr Schiff b. Soloman, (Ber., Sheb., Beẓah, Pes., Men.), Fürth, 1798. Baruch Angel, ḥiddushim (Ket., Giṭ., B. Ḳ., BM, Sheb., 'Ab. Zarah, Ḥul.), Salonica, 1717. Nehemiah b. Soloman, (Ber., Sheb., Beẓah, Pes., Män.), Fürth, 1798. Baruch Angel, ḥiddushim (Ket., Git., B. K., BM, Sheb. "Ab. Zarah, Hul. ), Thessaloniki, 1717. Nehemja b. Abraham Feiwel Duschnitz, (on twelve treatises), Amsterdam, 1694. Judah Liva b. Abraham Feiwel Duschnitz, (på tolv avhandlingar), Amsterdam, 1694. Judah Liva b. Bezaleel (Shab., 'Er., Pes.), Lemberg, 1861. Besalel (Shab., 'Er., Pes.), Lemberg, 1861.

Eighteenth Century. Eighteenth Century.

1700. Joseph b. 1700. Joseph B. Jacob, (on the haggadah), Amsterdam. Elijah Spira (d. 1712), (Ḳid., Ket., Giṭ., B. Ḳ., BM, Ḥul.), Fürth, 1768. Abraham Broda (d. 1717), (Pes., Giṭ., BM, BB), Frankfort-on-the-Main, 1747; (Ḳid., Ket.), Fürth, 1769; ḥiddushim (B. Ḳ., BM, Sanh. in ), Offenbach, 1723. 1710. Elijah b. Jacob, (på Haggadah), Amsterdam. Elijah Spira (död 1712), (Ḳid., Ket., Git., B. K., BM, hul.), Fürth, 1768. Abraham Broda (död 1717) (Pes., Git., BM, BB), Frankfurt-on-the-Main, 1747, (Ḳid., Ket.), Fürth, 1769; ḥiddushim (B. K., BM, Sanh. i), Offenbach , 1723. 1710. Elijah b. Judah, perush on Yer. Juda, perush på Yer. Zera'im and Sheḳ., Amsterdam, 1710; B. Zera'im och shek. Amsterdam, 1710, B. Ḳ., BM, BB, Frankfort, 1742. 1710. Abraham Naphtali Spitz, (on most of the treatises), Frankfort-on-the-Main. 1711. Samuel Shotten, (Seder Neziḳin, excepting Hor.), ib. 1714. Akiba b. K., BM, BB, Frankfurt, 1742. 1710. Abraham Naftali Spitz, (på de flesta avhandlingar), Frankfurt-on-the-Main. 1711. Samuel Shotten, (Seder Neziḳin, utom Hor.), Ib. 1714 . Akiba b. Judah Löb, (Ket.), ib. 1715. Meïr Eisenstadt (d. 1744), (part i., Zeb., Shab., Ḥul., Amsterdam, 1715; part ii., Giṭ., Sulzbach, 1733; part iii., Ḳid., Beẓah, ib. 1738; also B. Ḳ., Sudilkov, 1832). Joseph ha-Kohen Tanuji (d. 1720), (B. Ḳ., BM, 'Ab. Zarah), Leghorn, 1793. 1720. Solomon Kohen, ḥiddushim (on eleven treatises), Wilmersdorf. 1725. Samuel di Avila, (Naz.), Amsterdam. Judah Lob, (Ket.), ib. 1715. Meïr Eisenstadt (död 1744), (del I., Zeb., Shab., Hul., Amsterdam, 1715, del II., Git., Sulzbach, 1733, del III. grabben., Beẓah, ib. 1738; också B. K., Sudilkov, 1832). Joseph ha-Kohen Tanuji (död 1720), (B. K., BM, "Ab. Zarah), Livorno, 1793. 1720. Solomon Kohen, ḥiddushim (på elva avhandlingar), Wilmersdorf. 1725. Samuel di Avila, (Naz.), Amsterdam. Menahem Nahum b. Menahem Nahum b. Jacob, (on fourteen treatises), Dyhernfurth, 1726. 1728. Johanan Kremnitzer, (Naz.), Berlin. 1728. Elijah b. Jacob, (på fjorton avhandlingar), Dyhernfurth, 1726. 1728. Johanan Kremnitzer, (Naz.), Berlin. 1728. Elijah b. Jacob, (Pes., Ḳid., Ket., Giṭ., B. Ḳ.), Wandsbeck. Elijah ha-Kohen (d. 1729), (Yer. Zera'im), Smyrna, 1755. 1729. Judah of Gross-Glogau, (on most of the treatises), Amsterdam. 1729. Jacob b. Jacob, (Pes., grabben., Ket., Git., B. K.) Wandsbeck. Elijah ha-Kohen (död 1729), (Yer. Zera'im), Smyrna, 1755. 1729. Judah av Gross -Glogau, (på de flesta avhandlingar), Amsterdam. 1729. Jacob B. Joseph Reischer, (on haggadot), Wilmersdorf. 1730. Menahem Manuele, (on most of the treatises), Wandsbeck. 1731. Isaac b. Joseph Reischer, (på haggadot), Wilmersdorf. 1730. Menahem Manuele, (på de flesta avhandlingar), Wandsbeck. 1731. Isak B. David, (Ber., Seder Mo'ed), Amsterdam. Jacob b. David, (Ber., Seder Mo'ed), Amsterdam. Jacob B. Joseph Kremer, (RH, Amsterdam, 1731; Meg., Altona, 1735). Aryeh Löb b. Joseph Kremer, (RH, Amsterdam, 1731, Meg., Altona, 1735). Aryeh Lob b. Asher, (Ta'an.), Wilna, 1862; (RH, Ḥag., Meg.), Metz, 1781. 1733. Selig b. Asher, (Ta'an.) Wilna, 1862, (RH, Hag., Meg.), Metz, 1781. 1733. Selig b. Phoebus, (on haggadot), Offenbach. 1733. Ephraim b. Phoebus, (på haggadot), Offenbach. 1733. Efraim f. Samuel, (on most of the treatises), Altona. 1737. Ẓebi Hirsch b. Samuel, (på de flesta avhandlingar), Altona. 1737. Ẓebi Hirsch b. Joshua, (Yeb., Ket., Ḳid., B. Ḳ., BM, Ḥul.), Prague. 1739. Jacob Joshua Falk (d. 1756), (Ket., Giṭ., Ḳid., Amsterdam, 1739; Ber., Shab., Pes., RH, Suk., Frankfort-on-the-Main, 1752; B. Ḳ., BM, ib. 1756; Ḥul., Mak., Sheb., Fürth, 1780). 1740. Shabbethai b. Joshua, (Yeb., Ket. Grabben., B. K., BM, hul.), Prag. 1739. Jakob Joshua Falk (död 1756), (Ket., Git. Grabben., Amsterdam, 1739; Ber., Shab., Pes., RH, Suk., Frankfurt-on-the-Main, 1752, B. K., BM, ib. 1756; Hul., Mak., Sheb., Fürth, 1780). 1740 . Shabbethai b. Moses, (on most of the treatises), Fürth. 1741. Israel b. Moses, (på de flesta avhandlingar), Fürth. 1741. Israel b. Moses, (on the mathematical passages), Frankfort-on-the-Oder. 1743. David Fränkel, and (Yer. Seder Mo'ed, Dessau, 1743; Seder Nashim, ib. 1757). 1750. Moses Margolioth, (Yer. Nashim, Amsterdam, 1750; Neziḳin, Leghorn, 1770). 1751. Jacob Samosc, (Ber., Suk., Beẓah, Ḳid., B. Ḳ., BM, Sheb.), Rödelheim. 1755. Aaron b. Moses, (om matematiska delarna), Frankfurt-on-the-Oder. 1743. David Frankel, och (Yer. Seder Mo'ed, Dessau, 1743; Seder Nashim, ib. 1757). 1750. Moses Margolioth, (Yer . Nashim, Amsterdam, 1750; Neziḳin, Livorno, 1770). 1751. Jakob Samosc, (Ber., Suk., Beẓah, grabben., B. K., BM, Sheb.) Rödelheim. 1755. Aaron b. Nathan, (on most of the treatises), Zolkiev. 1756. Ḥayyim Joseph David Azulai, (Hor.), Leghorn. Akiba Eger (d. 1758), (Ber., Shab., 'Er., Pes., Beẓah, Suk., Yeb., Ket., Ḳid., Giṭ., Seder Neziḳin, Seder Ḳodashim, Niddah), Fürth, 1781. 1757. Joseph b. Nathan, (på de flesta avhandlingar), Zolkiev. 1756. Hayyim Joseph David Azulai, (Hor.), Livorno. Akiba Eger (död 1758), (Ber., Shab. "Er., Pes., Beẓah, Suk., Yeb., Ket. grabben., Git., Seder Neziḳin, Seder Ḳodashim, Niddah), Fürth, 1781. 1757. Joseph B. Meïr Teomim (d. 1793), (Yeb., Ket.). Meïr Teomim (död 1793), (Yeb., Ket.). Zolkiev, 1757; (Ḥul., Frankfort-on-the-Oder, 1794; Sheb., Meg., Lemberg, 1863). 1760. Isaiah Berlin, and (notes on all the treatises: ḥiddushim on Naz.), np; haggahot in W. 1763. Joseph Darmstadt, (Ber., Beẓah, Meg.), Carlsruhe. Jonathan Eybeschütz (d. 1764), (on most of the treatises), Piotrkow, 1897. 1766. Isaac Ashkenazi, (Giṭ., Ket., B. Ḳ.), Salonica. 1766. Isaac Nuñez-Vaez, (Yoma, Leghorn, 1766; Ḥag., ib. 1794). Jacob Emden (d. 1776), glosses; in W. 1776. Elijah Sidlov, (Zeb., Men., Tem.), Fürth, 1776. 1776. Eleazar Kallir (d. 1801), (Pes., Frankfort-on-the-Oder, 1776; Ḳid., Vienna, 1799). Judah Lissa, (Zeb.), Frankfort-on-the-Main, 1776; (Men.), Prague, 1788. 1777. Itzig b. Zolkiev, 1757, (Ḥul., Frankfurt-on-the-Oder, 1794, Sheb., Meg., Lemberg, 1863). 1760. Isaiah Berlin, och (anteckningar om alla avhandlingar: ḥiddushim på Naz.), NP; haggahot i W. 1763. Joseph Darmstadt, (Ber., Beẓah, Meg.) Carlsruhe. Jonathan Eybeschütz (död 1764), (på de flesta avhandlingar), Piotrkow, 1897. 1766. Isak Ashkenazi, (Giṭ., Ket., B. K.) Salonica. 1766. Isak Nuñez-Váez, (Yoma, Livorno, 1766, Hag., ib. 1794). Jacob Emden (död 1776), skyler, i W. 1776. Elijah Sidlov , (Zeb., män., Tem.), Fürth, 1776. 1776. Eleazar Kallir (död 1801), (Pes., Frankfurt-on-the-Oder, 1776, grabben., Wien, 1799). Juda Lissa (Zeb.), Frankfurt-on-the-Main, 1776, (Men.), Prag, 1788. 1777. Itzig b. Samson, (Yoma, Beẓah, Sheb., Ḥul., 'Ar., Tem., Me'i., Ker.), Sulzbach. 1778. Saul b. Samson, (Yoma, Beẓah, Sheb., Hul. "Ar., Tem., Me'i., Ker.) Sulzbach. 1778. Saul b. Aryeh (d. 1790), (on fourteen treatises), Amsterdam. 1778. Raphael Peiser, (Pes., Shab., Beẓah, Ket., RH, Ḥul.), Dyhernfurth, 1778; (Ḳid., Giṭ.), ib. Aryeh (död 1790), (på fjorton avhandlingar), Amsterdam. 1778. Rafael Peiser, (Pes., Shab., Beẓah, Ket., RH, hul.) Dyhernfurth, 1778, (Ḳid., git.) ib. 1805. 1781. Eliezer de Avila, (i., BM, Hor.; ii., Ket., Ḳid., Leghorn, 1781-85). 1784. Nathan Maas, (Sanh., Offenbach, 1784; 'Ab. Zarah, ib. 1796). 1784. Ezekiel Landau (Pes., Prague, 1784; Ber., ib. 1791; Beẓah, ib. 1799; Sheb., 'Er., Warsaw, 1879; RH, Yoma, Suk., Ta'an., Hag., Meg., ib. 1890; Ḥul., Zeb., Men., ib. 1891); glosses; in W. Elijah Wilna (d. 1797), glosses and elucidations of both Talmudim in various editions. 1785. Moses Katz, (Sheḳ.), Fürth. 1786. Phinehas Horwitz, (part i., Ket., Offenbach, 1786; part ii., Ḳid., ib. 1801; part iii., Ber., Munkacs, 1895). 1786. Meïr Barby, ḥiddushe halakot (i., Beẓah, Pes., Ḳid., Ket., Dyhernfurth, 1786; ii., Yoma, Suk., Giṭ., Ḥul., Sheb., Prague, 1793). Uziel Meisels, (Sheb.), Lemberg, 1886. 1788. Wolf Lasch, (i., ii., Ket., Ḳid., Giṭ., Brẓnn, 1788; Vienna, 1829). 1789. Joseph David Sinzheim, (Ber., entire Seder Mo'ed), Offenbach. David Schiff (d. 1792), (on most of the treatises), ib. 1805. 1781. Eliezer de Avila, (i., BM, Hor. Ii., Ket. Grabben., Livorno, 1781-85). 1784. Nathan Maas, (Sanh., Offenbach, 1784, "Ab. Zarah , ib. 1796). 1784. Ezekiel Landau (Pes., Prag, 1784, Ber., ib. 1791; Beẓah, ib. 1799, Sheb., 'Er., Warszawa, 1879, RH, Yoma, Suk., Ta "en., Hag., Meg., ib. 1890, Hul., Zeb., män., ib. 1891), skyler, i W. Elijah Wilna (död 1797), glosor och elucidations båda Talmudim i olika utgåvor . 1785. Moses Katz, (Sheḳ.), Fürth. 1786. Phinehas Horwitz, (del I., Ket., Offenbach, 1786, del II. grabben., ib. 1801, del III., Ber., Munkacs, 1895). 1786. Meïr Barby, ḥiddushe halakot (i., Beẓah, Pes. grabben., Ket., Dyhernfurth, 1786, ii., Yoma, Suk., Git., Hul., Sheb., Prag, 1793) . Uziel Meisels, (Sheb.), Lemberg, 1886. 1788. Wolf Lasch, (i., ii., Ket. grabben., Git., Brẓnn, 1788, Wien, 1829). 1789. Joseph David Sinzheim, ( Ber., hela Seder Mo'ed), Offenbach. David Schiff (död 1792), (på de flesta avhandlingar), ib. 1822. 1791. Levi Pollak, (B. Ḳ., BM, BB, Sheb., 'Ab. Zarah), Prague. 1792. Isaac b. 1822. 1791. Levi Pollak, (B. K., BM, BB, Sheb. "Ab. Zarah), Prag. 1792. Isak B. Ẓebi, (Zeb.), Lemberg. 1792. Meïr Spitz, (RH, Yoma, Suk., Meg., Ta'an.), Vienna. 1794. Judah Najar, (Sheb.), Leghorn, 1794; (Ker.), Pisa, 1816. 1796. Baruch b. Ẓebi, (Zeb.), Lemberg. 1792. Meïr Spitz, (RH, Yoma, Suk., Meg., Ta'an.), Wien. 1794. Juda Najar, (Sheb.), Livorno, 1794, (Ker. ), Pisa, 1816. 1796. Baruch b. Samuel Zanwil, (Ket.), Vienna, 1796. 1796. Joseph b. Samuel Zanwil, (Ket.), Wien, 1796. 1796. Joseph B. Moses, (B. Ḳ.), Lemberg. 1799. Elijah Ventura, (on twenty-one treatises), Salonica. Aryeh Judah Löb Teomim, (Ber., Shab., Pes., Beẓah, Ḥul., Ḳid., Sheb.), Zolkiev, 1802. Ḥayyim Shabbethai Lago, (Ber., Pes., Ḳid., Sanh., Ḥul.), Salonica, 1801. Abraham b. Moses, (B. K.), Lemberg. 1799. Elia Ventura, (på tjugo-en avhandlingar), Thessaloniki. Aryeh Juda Lob Teomim, (Ber., Shab., Pes., Beẓah, Hul. Grabben., Sheb .) Zolkiev, 1802. Hayyim Shabbethai Lago, (Ber., Pes. grabben., Sanh., hul.), Thessaloniki, 1801. Abraham B. Jacob Mutal, (Naz.), np, 1821. Ḥayyim Abraham. Jacob Mutal, (Naz.), np, 1821. Hayyim Abraham. b. b. Samuel, ḥiddushim (Shab., RH, Suk., Ḥul.), Salonica, 1804. Samuel, ḥiddushim (Shab., RH, Suk., Hul.), Thessaloniki, 1804.

Nineteenth and Twentieth Centuries. Arton-och nittonhundratalet.

1801. Ẓebi Hirsch Horwitz, (14 treatises), Offenbach. 1801. Eleazar Karpeles, (Hor.), Prague; (Ḥul., 'Ar.), ib. 1801. Ẓebi Hirsch Horwitz, (14 avhandlingar), Offenbach. 1801. Eleazar Karpeles, (Hor.), Prag, (Ḥul., "Ar.), Ib. 1815. 1802. Bezaleel Ronsburg, (Hor.), Prague; , notes, in W. 1802. Eleazar Löw, (Ber., Pes., Beẓah), Prague. 1804. Abraham Aryeh Kahana, (on most of the treatises), Ostrog. 1810. Meïr Schlesinger, (Shab., RH, Giṭ., BM), Prague. 1811. Jacob Simeon Shabbethai, (Meg., Ta'an.), Pisa, 1821; (Ker.), ib. 1811. 1814. Jacob Günzburg, (Ber., Shab.), Prague. 1815. Benedetto Frizzi, (on haggadot), Leghorn. 1821. Nahum Trebitsch, (Yer. Seder Mo'ed), Vienna. 1822. David Deutsch, (on most of the treatises), Vienna, 1822, 1825; Presburg, 1836; Ungvar, 1867. Moses Sofer, (Beẓah, Piotrkow, 1898; BB, ib. 1896; Shab., Vienna, 1889; Ḥul., Giṭ., ib. 1893; Pes., Jerusalem, 1894); haggahot in W. 1822. Gabriel Cohen, (BB, Sheb.), Vienna. 1823. Jacob Lissa, (Ket.), Hrubisov. 1824. Marcus Hirsch, (Seder Mo'ed excepting Shab., 'Er., Ḥag.), Prague. Shalom Ullmann (d. 1825), (on most of the treatises), Vienna, 1826. Akiba Eger (d. 1837), (Ber., Seder Mo'ed, Yeb., Ket.), Warsaw, 1892; (BM, Giṭ.), Berlin, 1858; notes in W. 1826. Ẓebi Hirsch Leipnik, (Ber., Shab., 'Er., Pes., Beẓah, Ket., Ḳid., Giṭ., BM, Ker., Zeb.), Ofen. Isaac Ardit, ('Ar.), Salonica, 1828. 1829. Jacob Weiler, ('Er.), Zolkiev. Aaron Kuttner (d. 1829), (Nid.), Paks, 1901. Cosman Wodianer (d. 1831), (2 parts, on most of the treatises), ed. Bacher, Vienna, 1890. Ẓebi Hirsch Heller, (Giṭ.), Zolkiev, 1844. 1834. Solomon Kluger, (Niddah), Zolkiev 1834; (Beẓah), Lemberg, 1891. Ezekiel Binet (d. 1836), (Shab., Pes., Beẓah, Kid., Giṭ., Mek., Ḥul.), Paks, 1899. Wolf Bär Schiff (d. 1842), ('Er.), Cracow, 1894. Koppel Reich, , Presburg, 1837. Benjamin Rapoport, (Mak.), Vienna, 1839. 1840. Hirsch Chajes, haggahot; in W. Aryeh Judah b. 1815. 1802. Besalel Ronsburg, (Hor.), Prag, noterar, i W. 1802. Eleazar Löw, (Ber., Pes., Beẓah), Prag. 1804. Abraham Aryeh Kahana, (på de flesta avhandlingar) , Ostrog. 1810. Meïr Schlesinger, (Shab., RH, Git., BM), Prag. 1811. Jakob Simeon Shabbethai, (Meg., Ta'an.), Pisa, 1821; (Ker.), ib. 1811 . 1814. Jakob Günzburg, (Ber., Shab.), Prag. 1815. Benedetto Frizzi, (på haggadot), Livorno. 1821. Nahum Trebitsch, (Yer. Seder Mo'ed), Wien. 1822. David Deutsch, ( på de flesta avhandlingar), Wien, 1822, 1825; Presburg, 1836; Ungvar, 1867. Moses Sofer, (Beẓah, Piotrkow, 1898, BB, ib. 1896; Shab., Wien, 1889; Hul., Git., ib. 1893; Pes., Jerusalem, 1894); haggahot i W. 1822. Gabriel Cohen, (BB, Sheb.), Wien. 1823. Jacob Lisa, (Ket.), Hrubisov. 1824. Marcus Hirsch, (Seder Mo 'ed utom Shab. "Er., Hag.), Prag. Shalom Ullmann (död 1825), (på de flesta avhandlingar), Wien, 1826. Akiba Eger (död 1837), (Ber., Seder Mo 'ed, Yeb., Ket.), Warszawa, 1892; (BM, git.), Berlin, 1858, konstaterar i W. 1826. Ẓebi Hirsch Leipnik, (Ber., Shab. "Er., Pes., Beẓah , Ket. grabben., Git., BM, Ker., Zeb.), Ofen. Isaac Ardit, ( "Ar.), Thessaloniki, 1828. 1829. Jakob Weiler, ( 'Er.) Zolkiev. Aaron Kuttner ( d. 1829), (nid.), emballage, 1901. Cosman Wodianer (död 1831), () 2 delar, på de flesta avhandlingar, ed. Bacher, Wien, 1890. Ẓebi Hirsch Heller, (Giṭ.), Zolkiev, 1844. 1834. Solomon Kluger, (Niddah), Zolkiev 1834; (Beẓah), Lemberg, 1891. Ezekiel Binet (död 1836), (Shab., Pes., Beẓah, Kid., Git., Mek., hul.), emballage, 1899. Wolf Bär Schiff (död 1842), ( 'Er.), Krakow, 1894. Koppel Reich,, Presburg, 1837. Benjamin Rapoport, (Mak.), Wien, 1839. 1840. Hirsch Chajes, haggahot, i W. Aryeh Juda b. Akiba, (Ḥul.), Lemberg, 1861. 1850. Samuel Freund, (Seder Mo'ed), Prague. 1850. Jacob Ettlinger (d. 1869), (Ker., Altona, 1850; Yeb., ib. 1854; RH, Sanh., Warsaw, 1873); (Suk.), Altona, 1858. 1851. David b. Akiba, (Ḥul.), Lemberg, 1861. 1850. Samuel Freund, (Seder Mo'ed), Prag. 1850. Jakob Ettlinger (död 1869), (Ker., Altona, 1850; Yeb., Ib. 1854; RH, Sanh., Warszawa, 1873), (Suk.), Altona, 1858. 1851. David B. Samuel, (Seder Ḳodashim), Leghorn, 1851; (Naz.), Algiers, 1853. 1851. Isaac Kamarun, (Sheḳ.), Lemberg. 1854. Nathan Coronel, (Ber.), Vienna. 1857. Issachar Bär ben Sinai, (on most of the treatises), Vienna, 1857. 1859. Wiesner, scholia on Babli (part i., Ber., Prague, 1859; part ii., Shab., ib. 1862; part iii., 'Er., Pes., ib. 1867). 1860. Zeeb Ettinger and Joseph Nathansohn, , (glosses, etc., on Yer.), Jitomir. 1861. Ezekiel b. Samuel, (Seder Ḳodashim), Livorno, 1851; (Naz.), Alger, 1853. 1851. Isak Kamarun, (Sheḳ.), Lemberg. 1854. Nathan Coronel, (Ber.), Wien. 1857. Isaskar Bär ben Sinai , (på de flesta avhandlingar), Wien, 1857. 1859. Wiesner, Skolie på Babli (del I, Ber., Prag, 1859, del II., Shab., ib. 1862, del III. "Er. , Pes., ib. 1867). 1860. Zeeb Ettinger och Joseph Nathansohn,, (skyler, etc., på Yer.) Jitomir. 1861. Ezekiel b. Moses, (Ket., Ned.), Warsaw. Mordecai Müller, (Shab.), Vienna. 1862. Weissman Chajes, Solomon Brann, Judel Slabatki, notes on Yer., Krotoschin. 1864. Mordecai Herzka, (Ber.), Vienna. Moses, (Ket., Ned.), Warszawa. Mordecai Müller, (Shab.), Wien. 1862. Weissman Chajes, Solomon Brann, Judel Slabatki, anteckningar om Yer., Krotoschin. 1864. Mordokai Herzka, (Ber.), Wien. Issachar Präger, (Giṭ.), Lemberg. 1867. A. Isaskar Prager, (Giṭ.), Lemberg. 1867. A. Krochmal, (notes on Yer.), Lemberg. 1867-97. Rabbinovicz, , i.-xvi. Krochmal, (noter Yer.), Lemberg. 1867-97. Rabbinovicz, I.-XVI. (variant readings on the entire Talmud), Munich and Przemysl. 1869. Aryeh Löb Zunz, (Giṭ.), Warsaw. (variant avläsningar på hela Talmud), München och Przemysl. 1869. Aryeh Lob Zunz, (Giṭ.), Warszawa. Joshua Eizik, (Yer. Seder Neziḳin), Wilna. 1874. Zacharias Frankel, (i., Yer. Ber., Beẓah; ii., Dem.), Breslau, 1874-75. 1876. Asher Cohen, (Naz.), Warsaw. 1877. Raphael Schlesinger, (Sanh., Sheb.), Berlin. 1878. Naphtali Ẓebi ha-Levi, (Giṭ.), Przemysl. 1880. I. Joshua Eizik, (Yer. Seder Neziḳin), Wilna. 1874. Zacharias Frankel, (i., Yer. Ber., Beẓah ii., Dem.), Breslau, 1874-75. 1876. Asher Cohen, (Naz.) , Warszawa. 1877. Rafael Schlesinger (Sanh., Sheb.), Berlin. 1878. Naftali Ẓebi ha-Levi (Giṭ.), Przemysl. 1880. I. Ḥayyim Deiches, (Yer. B. Ḳ.), Wilna. 1883. Benjamin Ḥeshin, (Seder Neziḳin, Ḳodashim), Warsaw. 1888. Meïr Friedmann, notes on his edition of Mak., Vienna. 1888. A. Hayyim Deiches, (Yer. B. K.) Wilna. 1883. Benjamin Ḥeshin, (Seder Neziḳin, Ḳodashim), Warszawa. 1888. Meïr Friedmann, anteckningar om hans utgåva av Mak., Wien. 1888. A. Schmidl, (Ḳid.), in "Oẓar ha-Sifrut," ii.-iii. 1888. Simon Sidon, (Beẓah), Vienna. 1895. I. Schmidl, (Ḳid.), i "Oẓar ha-Sifrut," II.-III. 1888. Simon Sidon (Beẓah), Wien. 1895. I. Lewy, interpretation of the first three sections of Yer. Lewy, tolkning av de första tre avsnitten i Yer. Neziḳin, Breslau, 1895-1902. 1897. SL Brill, "Aus den Talmudischen Randnoten des . . . von Ludwig Blau," in "Monatsschrift," 1897. 1899. Isaac Chajes, (Mak.), Podgorze. 1897-1903. Joseph Dünner, haggahot (i., 'Er., Beẓah, Suk.; ii., Ket., Ḳid., Giṭ.; iii., Sanh., Mak., Sheb., Hor.), Frankfort. 1901. Dob Baer Ratner, (on Yer. Ber., Shab., Ter., Ḥal.), Wilna, 1901-4. 1905. Sal. Neziḳin, Breslau, 1895-1902. 1897. SL Brill, "Aus den Talmudischen Randnoten des... Ludwig von Blau," i "Monatsschrift," 1897. 1899. Isak Chajes, (Mak.), Podgórze. 1897-1903. Joseph dünner, haggahot (i., 'Er., Beẓah, Suk. ii., Ket. grabben., Git. iii., Sanh., Mak., Sheb., Hor.) Frankfort. 1901. Dob Baer Ratner, (på Yer. Ber., Shab., Ter., Hal.) Wilna, 1901-4. 1905. Sal. Friedländer, and (on Yer. Yeb.), Szinervareya. Friedländer, och (om Yer. Yeb.) Szinervareya.

Wilhelm Bacher, M. Richtmann Wilhelm Bacher, M. Richtmann
Jewish Encyclopedia, published between 1901-1906. Jewish Encyclopedia, publicerade mellan 1901-1906.

Bibliography: Bibliografi
Weiss, Dor, iv., v., Vienna, 1887, 1891; Zunz, ZG pp. Weiss, Dor, iv., V., Wien, 1887, 1891, Zunz, ZG pp. 29-59, Berlin, 1845; Jellinek, Ḳorot Seder ha-Limmud, in Keller's Bikkurim (Vienna), i. 1-26, ii. 29-59, Berlin, 1845; Jellinek, Korot Seder ha-Limmud i Kellers Bikkurim (Wien), i. 1-26, ii. 1-19; idem, Ḳonṭres ha-Mefaresh, Vienna, 1877; Frankel, Introductio in Talmud Hierosolymitanum, pp. 1-19; idem, Ḳonṭres ha-Mefaresh, Wien, 1877, Frankel, Introductio i Talmud Hierosolymitanum, pp. 138-141, Breslau, 1870; Steinschneider, Cat. 138-141, Breslau, 1870; Steinschneider, Cat. Bodl. Bodl. passim; Zedner, Cat. passim; Zedner, Cat. Hebr. Hebr. Books Brit. Böcker Brit. Mus. Mus. passim; Fürst, Bibl. passim; Fürst, Bibl. Jud. Jud. passim.WBM Ri. passim.WBM Ri.


Talmud Talmud

Catholic Information Katolsk information

1. 1. DEFINITION DEFINITION

Talmud was a post-Biblical substantive formation of Pi'el ("to teach"), and originally signified "doctrine" or "study". Talmud var en post-bibliska materiella bildandet av Pi'el ( "undervisa"), och som ursprungligen betydde "doktrin" eller "studier". In a special sense, however, it meant the justification and explanation of religious and legal norms or Halakhoth ("conduct", signifying "the law in accordance with which the conduct of life is to be regulated"). I en speciell mening, men, betydde det Motivering och förklaring av religiösa och rättsliga normer eller Halakhoth ( "beteende", betecknar den lag enligt vilken beteende med livet är att vara reglerade "). When in the third century the Halakhoth collection of Jehuda I or the recorded Mishna became the chief object of study, the expression "Talmud" was applied chiefly to the discussions and explanations of the Mishna. När det tredje talet Halakhoth insamling av Jehuda jag eller konstaterade Mishna blev den främsta studieobjekt, uttrycket "Talmud användes huvudsakligen för diskussioner och förklaringar till Mishna. Finally, it became the general designation for the Mishna itself and the collection of discussions concerned with it. Slutligen blev den allmänna beteckningen för Mishna sig och insamlingen av diskussioner som rör det. For the latter the designation Gemara, interpreted as "completion" from the Hebrew and Aramaic words meaning "to complete", subsequently became the accepted term. För den sistnämnda beteckningen Gemara, tolkas som "avslutad" på hebreiska och arameiska ord som betyder "att fylla", därefter blev accepterade sikt. The word first found entrance into the Talmud editions through Christian censorship; manuscripts and the old printed editions use the expression Talmud. Ordet hittades först kommer in i Talmud upplagor genom kristen censur, manuskript och gamla tryckta utgåvorna använder uttrycket Talmud. We therefore understand by Talmud a compilation consisting of the Mishna, ie the codification of Jewish religious and legal norms, and of the Gemara, or the collection of discussions and explanations concerning the Mishna. Vi förstår därför av Talmud en sammanställning som består av Mishna, dvs kodifiering av judiska religiösa och rättsliga normer, och Gemara, eller insamling av diskussioner och förklaringar om Mishna.

II. II. ORIGIN OF THE TALMUD URSPRUNG Talmud

Since Esdras the foundation of the Jewish religious community was the law. Everything was regulated in accordance with fixed norms; nothing could be added or changed in the law laid down in the Pentateuch. Eftersom Esra grundandet av den judiska religiösa samfundet var lagen. Allting var reglerad i enlighet med fastställda normer, ingenting kan läggas till eller ändras i lagen i Moseböckerna. Yet the ever-varying conditions of life called for new ordinances, and these were decreed in accordance with the needs of the time and the special cases to be determined. There were thus formed a traditional law and custom orally transmitted. Ändå skiftande livsvillkor efterlyste nya förordningar och dessa har förordnat i enlighet med behoven i den tid och de särskilda fall som skall fastställas. Det fanns då bildas en traditionell lag och sedvänja muntligen överföras. Every decree of this kind (halakha), if it had existed from time immemorial and nothing further could be said in regard to its origin, was called a law given to Moses on Mount Sinai. Varje dekret av detta slag (halakha), om den hade funnits sedan urminnes tider och inget mer kan sägas i fråga om dess ursprung, kallades en lag som gavs till Moses på berget Sinai. Even for orthodox Judaism of today it is an article of faith that Moses, at the same time that he received the written law recorded in the Pentateuch, also received detailed explanations of the different laws which were handed down by tradition as oral law. Även för den ortodoxa judendomen i dag är det en artikel i tron att Moses, samtidigt som han fick den skrivna lagen noterats i de fem Moseböckerna, fick också detaljerade beskrivningar av olika lagar som fattats av en tradition som muntliga lagen. In addition to this the scribes at an early period attempted, by interpretation of the Torah, to make the law applicable to the changed conditions of life, to base the new precepts at least retrospectively on the Torah, and to draw out of it further religious laws. Utöver detta de skriftlärda i ett tidigt tid försökt genom tolkning av Torah, att göra lagen tillämplig på de förändrade villkoren för liv, att bygga den nya föreskrifterna åtminstone retroaktivt i Toran, och att dra ut på det ytterligare religiös lagar. For this kind of Scriptural learning hermeneutic rules (Middoth) were at a later period established, at first seven, which were then divided into fourteen, and finally increased to thirty-two. För denna typ av bibliska lära hermeneutic regler (Middoth) låg på en etablerad senare tid, i första sju, som delades sedan in i fjorton, och slutligen ökade till trettiotvå. All the older additions to the Torah as well as the constantly increasing new material were for a long time transmitted orally, and, according to the prevailing view, it was forbidden to record it in writing. But it is at all events wrong to assume that there was a formal prohibition to record Halakhoth in writing. Alla äldre tillägg till Torah liksom den ständigt ökande nya materialet var under en lång tid överlämnas muntligen, och enligt rådande synsätt, det var förbjudet att spela in det skriftligt. Men det är i alla fall fel att anta att det fanns ett formellt förbud att registrera Halakhoth skriftligen. The prohibition probably referred to written records intended for public use; for a fixed record of the traditional law would have acted as a hindrance to its further development in accordance with the existing needs of the day. Det förbud som avses förmodligen skriftliga redogörelser för allmänt bruk, för en fast register över de traditionella lagen skulle ha fungerat som ett hinder för den fortsatta utvecklingen i enlighet med de behov som finns för dagen. It is by no means improbable that the final reduction of the Mishna was preceded by previous written records, especially after Rabbi Agiba, at the beginning of the second century, had divested the study of the law of its previous Midrash character and had undertaken to arrange the materials systematically. Det är inte alls osannolikt att den slutliga minskningen av Mishna föregicks av tidigare journaler och särskilt efter Rabbi Agiba i början av det andra århundradet hade avyttrats studiet av lagen i dess tidigare Midrash karaktär och hade åtagit sig att ordna material systematiskt. Among his pupils it was probably Rabbi Me'ir who continued these systematic labours. Bland hans elever var det förmodligen rabbi Me'ir som fortsatte dessa systematiska mödor. But of such collections only one finally attained canonical recognition, and therefore was called Mishna par excellence, viz. Men sådana samlingar endast en slutligen uppnås kanoniska erkännande, och därför kallades Mishna par excellence, dvs. the one edited about the end of the second century of our era by Rabbi Jehuda I, called Ha-nashi (the prince) or Ha-gadosh (the saint) or simply the Rabbi. den redigerade om slutet av det andra århundradet av vår tideräkning av Rabbi Jehuda jag, kallad Ha-Nashi (prinsen) eller Ha-gadosh (helgonet) eller helt enkelt rabbinen. This then is our Mishna, the basis of the Talmud. Detta är då vår Mishna, enligt Talmud.

Rabbi Jehuda had adopted only a part of the doctrines, which in course of time had been handed down in the different schools. Rabbi Jehuda hade antagit endast en del av de läror, som under tidernas lopp hade avkunnats i de olika skolorna. Although he selected what was most important, he sometimes omitted much that seemed important to others; and, on the other hand, it was felt that even the unimportant should not be allowed to sink into oblivion. Även om han valt det som var det viktigaste, underlät han ibland mycket som verkade viktigt för andra, och å andra sidan ansågs det att även de oviktiga bör inte tillåtas att sjunka i glömska. In consequence, other collections soon originated, which, though not canonical, were nevertheless highly valued. Som en följd av andra samlingar uppstod snart, som visserligen inte kanoniska, var ändå värderas högt. All the Halakhoth which were not included in the Mishna of Jehuda received the name Baraithoth (sing. Baraitha, "omitted doctrine"). Alla Halakhoth som inte ingick i Mishna av Jehuda fick namnet Baraithoth (singularis Baraitha, "utelämnade lära"). The most important Baraitha collection is the Tosephta. Den viktigaste Baraitha samlingen är Tosephta.

The precise brevity of expression and the pregnant form in which the Mishna had codified the Halakhoth made an interpretation of them necessary, while the casuistic features of the work were a stimulus to further casuistic development. In the profound study and explanation of its contents much weight was placed upon the Haggada, ie the doctrines not included in the law (folklore, legends, historic recollections, ethics and didactics, etc.), of which Jehuda, who aimed to draw up a code of laws had taken little or no account. Den exakta korta uttryck och den gravida form som Mishna hade kodifierat Halakhoth gjort en tolkning av dem är nödvändiga, medan kasuistisk faktorer i arbetet var en drivkraft för ytterligare kasuistisk utveckling. I den fördjupade studier och förklara dess innehåll mycket vikt placerades på Haggada, dvs de läror som inte ingår i lagen (folklore, legender, historiska minnen, etik och didaktik, etc.), varav Jehuda, som syftar till att utarbeta en kod för lagar hade liten eller ingen hänsyn. Everything, in fact, that tradition offered was brought within the range of discussion. Allt är faktiskt erbjöd att traditionen väcktes inom intervallet diskussionen. In order to give a suitable designation to the new tendency in the teaching of the law, scholars, up to the time of the final transcription of the Mishna, were known as Tanna'im (sing Tanna, "teacher"), those who came after them, Amora'im (sing. Amora, "speaker"). För att ge en lämplig beteckning på den nya tendensen i undervisningen i lagen, forskare, fram till tidpunkten för den slutliga överföringen av de Mishna, kallades Tanna'im (sjunga Tanna, "lärare"), de som kom efter dem, Amora'im (singularis Amora, "speaker"). The collection of the Amora'im, as finally recorded, was called, as stated above, Talmud, later Gemara: that of the Palestinian schools, the Palestinian Gemara, that of the Babylonian schools, the Babylonian Gemara. The combined edition of the Mishna and Gemara, or the Talmud in our sense of the word, discriminates, therefore, between Mishna and Palestinian Gemara, or "Palestinian Talmud", and Mishna and Babylonian Gemara or "Babylonian Talmud". The latter is meant when the Talmud without further specification is referred to. Insamlingen av Amora'im, som slutgiltigt, hette, som ovan nämnts, Talmud, senare Gemara: att de palestinska skolorna, den palestinska Gemara, som den babyloniska skolor, den babyloniska Gemara. Den samlade utgåvan av Mishna och Gemara, eller Talmud i vår bemärkelse, diskriminerar, alltså mellan Mishna och palestinska Gemara, eller "palestinska Talmud", och Mishna och babyloniska Gemara eller "babyloniska Talmud". Det senare är endast när Talmud utan närmare specifikation nämns.

III. III. THE MISHNA I Mishna

(From the Hebrew meaning "repetition", translated by the Fathers of the Church deuterosis). (På hebreiska betyder "upprepning", översatt av kyrkofädernas deuterosis). The word is a substantive formation from the Hebrew root meaning "to repeat". Ordet är en innehållsmässig formation från den hebreiska roten som betyder "att upprepa". From this meaning was developed, in the language of the later schools, the characteristic method of all teaching and learning, particularly of doctrines orally transmitted, which was accomplished by repeated enunciation on the part of the teacher and frequent repetition on the part of the pupil. Ur denna betydelse utvecklades, på det språk som senare skolor, karakteristiska sätt att all undervisning och lärande, särskilt doktriner muntligen överföras, vilket uppnåddes genom upprepade uttala det på den del av läraren och ofta upprepning på den del av elevens . Both expressions thus became a term for the science of tradition, the former signifying the special study of orally transmitted law, the latter the law itself in contrast to the first one meaning the written law. Båda uttryck blev således en term för vetenskapen om traditionen, den förra betecknar den speciella studier av oralt överförs lag, den senare lagen i sig i motsats till den första innebär den skrivna lagen. But the expression is also used for each of the doctrines orally transmitted, and differs from Halakha in that the latter signifies the traditional law so far as it is binding, while the former designates it as an object of study. Men uttrycket används även för de läror muntligen förmedlas, vilket skiljer sig från Halakha i att det senare innebär den traditionella rätten mån den är bindande, medan den förra betecknar det som ett studieobjekt. Furthermore, the word Mishna is applied to the systematic collection of such doctrines, and finally to that collection which alone has attained canonical recognition, ie the collection of Jehuda I. This collection represents Jewish law codified in that development which it received in the schools of Palestine up to the end of the second century after Christ. Dessutom är ordet Mishna tillämpas på systematisk insamling av sådana läror, och slutligen till den insamling som ensam har uppnått kanoniska erkännande, dvs insamling av Jehuda I. Denna samling är judiska lagen kodifierats i denna utveckling som det fick i skolorna i Palestina fram till slutet av det andra århundradet efter Kristus. Through it the orally transmitted law was finally established along with the written law or the Torah. Genom det muntligen överföras lag bildades slutligen tillsammans med den skrivna lagen eller Toran. The foundation of this collection is formed by the collections which already existed before Jehuda, particularly that of Rabbi Me'ir. Grunden för denna samling utgörs av de samlingar som fanns redan före Jehuda, särskilt för Rabbi Me'ir. The Mishna does not pretend to be a collection of sources of the Halakha, but merely to teach it. Den Mishna är inte avsett att vara en samling källor Halakha, utan bara att lära ut det. Whether its fixation in writing was the work of Jehuda himself or took place after him is a debated point; but the former is the more probable theory. Om dess fixering skriftligen var ett verk av Jehuda själv eller ägde rum efter honom är en debatteras punkt, men den förstnämnda är mer sannolik teori. The only question then is how much of it he wrote; in the extended form which it now presents it could not have been written by him alone. Den enda frågan är då hur mycket av det han skrev, i utvidgad form som den nu presenterar man inte kunde ha skrivits av honom ensam. It has evidently received additions in course of time, and in other respects also the text has been altered. Det har tydligen fått tillägg med tiden, och i andra avseenden också texten har ändrats.

As regards the subject matter the Mishna is divided into six institutes or Sedarim; for this reason Jew are accustomed to call the Talmud Shas. Beträffande Syfte Mishna är uppdelad i sex institut eller Sedarim, av denna anledning Judisk brukar kalla Talmud Shas. Each Seder has a number (7-12) of treatises; these are divided into chapters or Peraqim, and each chapter into precepts. Varje Seder har ett nummer (7-12) avhandlingar, dessa är indelade i kapitel eller Peraqim, och varje kapitel i föreskrifterna. The six institutes and their treatises are as follows: De sex instituten och deras avhandlingar är följande:

A. Seder Zera'im (harvest) A. Seder Zera'im (skörd)

Containing in eleven treatises the laws on the cultivation of the soil and its products. Innehållande elva avhandlingar lagarna om odling av jorden och dess produkter.

(1) Berakhoth (benedictions) blessings and prayers, particularly those in daily use. (1) Berakhoth (välsignelser) välsignelser och böner, särskilt de i dagligt bruk. (2) Pe'a (corner), concerning the parts of the fields and their products which are to be left to the poor (cf. Leviticus 19:9 sq.; 23:22; Deuteronomy 24:19 sq.) and in general concerning the poor laws. (2) Pe'a (hörn), att om de delar av fälten och deras produkter som lämnas till de fattiga (jfr Moseboken 19:9 sq, 23:22, Femte Mosebok 24:19 sq) och allmän om den dåliga lagar. (3) Demai, more properly Dammai (doubtful), concerning the fruits of the soil of which it is doubtful whether the tithes have been paid. (3) Demai rättare Dammai (tveksamt), om frukterna av marken som det är tveksamt om tiondet har betalats. (4) Kil'ayim (heterogenea), concerning the unlawful combinations of plants, animals, and garments (cf. Leviticus 19:19; Deuteronomy 22:9 sq.). (4) Kil'ayim (heterogenea), om den olagliga kombinationer av växter, djur och kläder (jfr Tredje Mosebok 19:19, Femte Mosebok 22:9 sq). (5) Shebi'ith (seventh), ie Sabbatical year (Deuteronomy 15:1 sq.). (5) Shebi'ith (sjunde), dvs sabbatsår (Femte Mosebok 15:1 sq). (6) Terumoth (heave offerings) for the priests (Numbers 18:8 sq.; Deuteronomy 18:4). (6) Terumoth (heave erbjudanden) för prästerna (Numbers 18:8 sq; Mosebok 18:4). (7) Ma'asroth (tithes) for the Levites (Numbers 18:21 sq.). (7) Ma'asroth (tionde) för leviterna (Numbers 18:21 sq). (8) Ma'aser sheni (second tithe), (Deuteronomy 14:22 sq.; 26:12 sq.) which had to be spent at Jerusalem. (8) Ma'aser sheni (andra tiondet), (Femte Mosebok 14:22 sq, 26:12 sq) som måste användas i Jerusalem. (9) Halla (yeast) (cf. Numbers 15:18 sq.). (10) 'Orla (foreskin) concerning uncircumcised fruits and trees (Leviticus 19:23). (9) Halla (jäst) (jfr Numbers 15:18 sq). (10) "Orla (förhuden) om oomskurna frukter och träd (Tredje Moseboken 19:23). (11) Bikkurim (first fruits) brought to the temple (Deuteronomy 26:1 sq.; Exodus 23:19). (11) Bikkurim (första frukter) förde till templet (Femte Mosebok 26:1 sq; Mosebok 23:19).

B. Seder Mo'ed (season of feasts) B. Seder Mo'ed (säsong av festerna)

Treats in twelve treatises of the precepts governing rest on the Sabbath, the other feast and holy days, as well as fast days. Behandlar i tolv verk i de föreskrifter som styr vila på sabbaten, den andra festen och heliga dagar, samt snabb dagar. (1) Shabbath. (1) Shabbath. (2) 'Erubin (combinations), the means by which one could circumvent especially onerous provisions of the Sabbath laws. (2) "Erubin (kombinationer), med vilka medel man kan kringgå särskilt betungande bestämmelser i sabbaten lagar. (3) Pesahim (Passover). (3) Pesahim (påsk). (4) Sheqalim (shekels), treats of the tax of half a shekel for the maintenance of Divine service in the temple (cf. Neh. x, 33), based upon Ex., xxx, 12 sq. (5) Yoma (day), ie day of expiation. (4) Sheqalim (siklar), behandlas av skatten på en halv sikel för upprätthållande av gudstjänst i templet (jfr Neh. X, 33), baserat på Ex., Xxx, 12 sq (5) Yoma ( dag), dvs dagen för försoning. (6) Sukka (Tabernacle), treats of the feast of Tabernacles. (6) Sukka (Tabernaklet), behandlar i Lövhyddohögtiden. (7) Beca (egg), taken from the first word with which the treatise begins or Yom tob (feast), is concerned with the kinds of work permitted or prohibited on festivals. (7) Beca (ägg), tas från det första ordet med vilka avhandling börjar eller Yom tob (fest), handlar om vilka typer av tillåten arbetstid eller förbjudet på festivaler. (8) Rosh hashana (beginning of the year), treats of the civil new year on the first of Tishri (Leviticus 23:24 sq.; Numbers 29:1 sq.). (8) Rosh Hashana (början av året), behandlar den civila nya året på första Tishri (Tredje Mosebok 23:24 sq; Numbers 29:1 sq). (9) Ta'anith (fast). (9) Ta'anith (snabb). (10) Megilla (roll) of Esther, respecting the laws to be observed on the feast of Purim. (10) Megilla (rulle) av Esther, respektera de lagar som skall följas på fest Purim. (11) Mo'ed qatan (minor feast), the laws relating to the feasts intervening between the first and last days of the Passover and Sukkoth. (11) Mo'ed qatan (mindre fest), de lagar som högtiderna ingripa mellan första och sista dagarna av Påsken och Sukkoth. (12) Hagiga (feast-offering), treats (chaps. i and iii) of the duty of pilgrimage to Jerusalem and the private offerings on such occasions (cf. Deuteronomy 16:16 sq.). (12) Hagiga (fest-erbjudande), behandlar (chaps. I och III) om skyldigheten att pilgrimsfärd till Jerusalem och den privata erbjudanden på sådana tillfällen (jfr Moseboken 16:16 sq).

C. Seder Nashim (women) C. Seder Nashim (kvinnor)

Elucidates in seven treatises the laws of marriage and all pertaining thereto, vows, and the marriage laws of the Nazarites. Belyser i sju avhandlingar lagstiftning för äktenskap och alla tillhörande, löften, och lagar bröllop Nazarites. (l) Jebamoth, levirate marriages (Deuteronomy 25:5 sq.). (l) Jebamoth, levirate äktenskap (Femte Mosebok 25:5 sq). (2) Kethuboth ("marriage deeds" and marriage settlements). (2) Kethuboth ( "äktenskap handling" och bosättningar äktenskap). (3) Nedarim ("vows") and their annulment. (3) Nedarim ( "löften") och deras äktenskap. (4) Nazir (Nazarite; cf. Numbers 6). (4) Nazir (nasir, jfr. Numbers 6). (5) Sota ("suspected woman"; cf. Numbers 5:11 sq.). (5) Sota ( "misstänkt kvinna", jfr. Numbers 5:11 sq). (6) Gittin (letters of divorce; cf. Deuteronomy 24:1 sq.). (6) Gittin (skrivelser av skilsmässa, jfr. Mosebok 24:1 sq). (7 Giddushin (betrothals). (7 Giddushin (trolovningar).

D. Seder Nezigin "damages") D. Seder Nezigin "skada")

Explains in eight treatises civil and criminal law. Förklarar i åtta avhandlingar civil-och straffrätt. In this institute are included the Eduyyoth, a collection of traditions, and the Haggadic treatise, Aboth. I detta institut ingår, Eduyyoth, en samling av traditioner, och Haggadic avhandling, Aboth.

The treatises 1-3, Baba Kamma (the first gate), Baba meci'a (the middle gate), and Baba bathra (the last gate), originally formed a single treatise, the subdivision of which was caused by its great length (30 chaps.). The avhandlingar 1-3, Baba Kamma (första porten), Baba meci'a (mitten gate), och Baba bathra (sista porten), som ursprungligen utgjorde en enda avhandling, den indelning som orsakats av dess stora längd ( 30 chaps.). They treat of the laws of property, inheritance, and obligation. De behandlar av medlemsstaternas lagstiftning egendom, arv, och skyldighet. Baba Kamma treats of damages in a narrow sense (along with theft, robbery, and bodily injury) and the right to damages; Baba meci'a is concerned chiefly with legal questions in regard to capital and treats finding, deposits, interest and loans; Baba Bathra is concerned with questions of social polity (possessions, limitations, buying and selling, security, inheritance and documents). Baba Kamma behandlar skadestånd i inskränkt bemärkelse (tillsammans med stöld, rån och misshandel) och rätten till skadestånd, Baba meci'a avser främst med juridiska frågor i förhållande till kapital och behandlar hitta, inlåning, räntor och lån; Baba Bathra rör frågor om social statsskick (ägodelar, begränsningar, köp och försäljning, säkerhet, arv och dokument). (4) Sanhedrin, treats of the law courts, legal processes, and criminal justice. (4) Sanhedrin, behandlas av domstolarna, juridiska processer, och straffrätt. (5) Makkoth (stripes), treats of punishment by stripes legally acknowledged (cf. Deuteronomy 25:1 sq.). (5) Makkoth (ränder), behandlar av straff ränder erkänt lagligt (jfr Moseboken 25:1 sq). (6) Shebu'oth (oaths). (6) Shebu'oth (ed). (7) 'Eduyyoth (test), containing a collection of legal decisions gathered from the testimonies of distinguished authorities. (7) "Eduyyoth (test), som innehåller en samling av rättsliga beslut som samlats in från vittnesmål från framstående myndigheter. (8) 'Aboda Zara (idolatry). (8) Aboda Zara (avgudadyrkan). (9) 'Aboth (fathers) or Pirqe Aboth (sections of fathers) contains ethical maxims of the Tanna'im (200 BC - AD 200). (9) Aboth (pappor) eller Pirqe Aboth (delar av fäder) innehåller etiska maximer av Tanna'im (200 BC - AD 200). (10) Horayoth (decisions), concerning legal decisions and religious questions which were erroneously rendered. (10) Horayoth (beslut), om rättsliga beslut och religiösa frågor som har blivit felaktigt.

E. Seder Qodashim (sacred things) E. Seder Qodashim (heliga ting)

Treats in twelve treatises of the sacrifices, temple service, and dedicated objects (1) Zebahim (animal sacrifices). Behandlar i tolv verk i uppoffringar, templet service och särskilda objekt (1) Zebahim (djuroffer). (2) Menahoth (meat offerings). (2) Menahoth (kött erbjudanden). (3) Hullin (things profane) of the sacrifice of pure and impure animals and of laws concerning food. (3) Hullin (saker vanhelga) av offret av rena och orena djur och lagar om livsmedel. (4) Bekhoroth (first born) of men and animals (cf. Exodus 13:2, 12 sq.; Leviticus 27:26 sq.; Numbers 8:16 sq.; 18:15 sq.; Deuteronomy 15:19 sq.) (5) 'Arakhin (valuations), that is equivalents to be given for the redemption of persons and things dedicated to God (Leviticus 17:2 sq., 25:15 sq.). (4) Bekhoroth (förstfödde) män och djur (se Andra Mosebok 13:2, 12 sq; Tredje Mosebok 27:26 sq, antal 8:16 sq, 18:15 sq; Mosebok 15:19 sq ) (5) "Arakhin (värderingar), som är motsvarigheter ges för inlösen av personer och saker tillägnad Gud (Mosebok 17:2 sq, 25:15 sq). (6) Temura (exchange) of a sacred object (Leviticus 27:10-33). (6) Temura (växel) av ett heligt objekt (Mosebok 27:10-33). (7) Kerithoth (excisions), concerning the sins punished by this penalty, and what was to be done when anyone intentionally committed such a sin. (7) Kerithoth (snitt tagna), om de synder straffas av detta straff, och vad som skulle göras när någon avsiktligt begått en synd. (8) Me'ild (violation) of a sacred object (cf. Numbers 5:6 sq.; Leviticus 5:15 sq.). (8) Me'ild (brott) i ett heligt objekt (jfr Numbers 5:6 sq; Tredje Moseboken 5:15 sq). (9) Tamid (continual sacrifice), concerning the daily morning and evening sacrifice and the temple in general. (9) Tamid (ständig offer), om det dagliga morgon och kväll offer och templet i allmänhet. (10) Middoth (measurements), a description of the temple and of the temple service. (10) Middoth (mätningar), en beskrivning av templet och i templet tjänsten. (11) Quinnim ("nest" of birds), of the sacrifices of doves by the poor (Leviticus 1:14 sq.; 12:8). (11) Quinnim ( "rede" av fåglar), av de uppoffringar av duvor av de fattiga (Moseboken 1:14 sq, 12:8).

F. Seder Teharoth (purifications) F. Seder Teharoth (reningar)

Treats in twelve treatises of the ordinances of cleanness and of purifications. (l) Kelim (vessels), treats of the conditions under which domestic utensils, garments, etc., become unclean. Behandlar i tolv verk i förordningarna om renhet och reningar. (L) Kelim (fartyg), behandlar av de villkor som inhemska husgeråd, kläder, osv, blir oren. (2) Ohaloth (tents) of the defilement of dwellings by a corpse (Numbers 19:14 sq.). (2) Ohaloth (tält) av förorening av bostäder med ett lik (Numbers 19:14 sq). (3) Nega'im (leprosy). (3) Nega'im (spetälska). (4) Para (red heifer; cf. Numbers 19). (4) Para (röd kviga, jfr. Numbers 19). (5) Teharoth (purifications) (euphemistically), treats of the lesser degrees of defilement lasting only till sunset. (5) Teharoth (reningar) (förskönande omskrivning), behandlas av den lägsta graden av orenhet som bara varar till solnedgången. (6) Miqwa'oth (wells), the condition under which wells and reservoirs are fit to be used for ritual purification. (6) Miqwa'oth (Wells), villkoret i vilka brunnar och reservoarer är lämpade att användas för rituell rening. (7) Nidda (menstruation). (7) Nidda (menstruation). (8) Makhshirin (preparers), the conditions under which certain articles, by coming in contact with liquids, become ritually unclean (Leviticus 11:34, 37, 38). (8) Makhshirin (utgivare), de villkor under vilka vissa artiklar, genom att komma i kontakt med vätskor, blivit rituellt oren (Tredje Moseboken 11:34, 37, 38). (9) Zabim (persons afflicted with running issues; cf. Leviticus 15). (9) Zabim (personer som drabbats av löpande frågor, jfr. Leviticus 15). (10) Tebul yom (immersed at day), ie the condition of the person who had taken the ritual bath, but who has not been perfectly purified by sunset. (10) Tebul Yom (nedsänkt i dag), dvs tillstånd av den person som hade tagit rituella badet, men som inte har perfekt renas genom solnedgången. (11) Yadayim (hands), treats of the ritual uncleanness of the hands and their purification. (11) Yadayim (händer), behandlar den rituella orenhet i händer och deras rening. (12) 'Uqcin (stalks) of fruits and shells and their ritual uncleanness. (12) Uqcin (stjälkar) av frukt och skal och deras rituella orenhet.

In our editions the number of treatises is sixty-three; originally there were only sixty, because the four paragraphs of the treatise Baba kamma, Baba bathra, Baba meci'a, likewise Sanhedrin and Makkoth, formed only one treatise. I vår utgåvor antalet avhandlingar är sextiotre, ursprungligen fanns det bara sextio, eftersom de fyra punkterna i den avhandling Baba kamma, Baba bathra, Baba meci'a, likaså Sanhedrin och Makkoth, bildas endast en avhandling. The Mishna exists in three recensions: in the manuscripts of editions of the separate Mishna, in the Palestinian Talmud in which the commentaries of the Amora'im follow short passages of the Mishna, and in the Babylonian Talmud, in which the Gemara is appended to an entire chapter of the Mishna. The Mishna finns i tre recensions: i manuskript av de utgåvor av separata Mishna, i palestinska Talmud där kommentarerna av Amora'im i korta passager av Mishna, och i den babyloniska Talmud, där Gemara bifogas ett helt kapitel i Mishna. The contents of the Mishna, aside from the treatises Aboth and Middoth, are with few exceptions Halakhic. Innehållet i Mishna, bortsett från avhandlingar Aboth och Middoth, är med få undantag Halakhic. The language, the so-called Mishna Hebrew or New Hebrew, is a fairly pure Hebrew, not without proof of a living development -- enriched by words borrowed from Greek and Latin and certain newly-created technical expressions, which seem partly developed as imitations of Roman legal formulas. Språket, den så kallade Mishna hebreiska eller Nya hebreiska, är en ganska ren hebreiska, inte utan bevis på en levande utveckling - berikad med ord lånade från grekiska och latin och vissa nybildade tekniska uttryck, som verkar delvis utvecklats som en imitation romerska juridiska formler. The Mishna is cited by giving the treatise, chapter, and precept, eg 'Berakh, i, 1. Among the commentators of the whole Mishna the following deserve special mention: Maimonides, the Hebrew translation of whose Arabic original is printed in most edition of the Mishna; Obadia di Bertinoro (d. 1510), Jom Tob Lippmann Heller (d. 1654), Jisrael Lipschutz (his Mishna with Commentary in 6 vols., Königsberg, 1830-50). The Mishna anförs genom att ge avhandling, kapitel och bud, t ex "Berakh, i, 1. Bland de kommentatorer i hela Mishna följande förtjänar ett särskilt omnämnande: Maimonides, den hebreiska översättningen av vars arabiska originalet är tryckt i de flesta upplagan av the Mishna, Obadia di Bertinoro (död 1510), Jom Tob Lippmann Heller (död 1654), Jisrael Lipschutz (hans Mishna med kommentarer i 6 band., Königsberg, 1830-50).

The first edition of the complete Mishna was at Naples in 1492. Den första utgåvan av den kompletta Mishna var i Neapel 1492. Texts with Hebrew commentaries exist in great numbers. Texter med hebreiska kommentarer finns i stort antal. Of importance as a Conformation of the Palestinian version is the edition of WH Lowe (Cambridge, 1883), after the Cambridge manuscript. Av betydelse som Conformation av den palestinska versionen är den version av WH Lowe (Cambridge, 1883), efter Cambridge manuskriptet. Also deserving of mention are: "Misna . . . Latinitate donavit G. Lurenhusius" (text, Latin translation, notes, Latin translation of Maimonides and Obadia, 6 vols., Amsterdam, 1698-1703); "Mishnajoth", with punctuation and German translation in Hebrew letters, begun by Sammter (Berlin, 1887 -- still incomplete); Ger. Förtjänar också att nämnas är: "Misna... Latinitate donavit G. Lurenhusius" (text, latinska översättningen, anteckningar, latinska översättningen av Maimonides och Obadia, 6 vol., Amsterdam, 1698-1703), "Mishnajoth", med skiljetecken och tyska översättning på hebreiska bokstäver, börjat med Sammter (Berlin, 1887 - fortfarande ofullständig), Tys. tr. tr. of the Mishna by Rabe (6 parts, Onolzbach, 1760-63). av Mishna av Rabe (6 delar, Onolzbach, 1760-63).

IV. IV. THE PALESTINIAN TALMUD PALESTINSKA TALMUD

On the basic of the Mishna, juridical discussions were continued, at first in the schools of Palestine, particularly at Tiberias, in the third and fourth centuries. På grund av Mishna, fortsatte juridiska diskussioner, först i skolorna i Palestina, i synnerhet i Tiberias, i tredje och fjärde århundradena. Through the final codification of the material thus collected, there arose in the second half of the fourth century the so-called Jerusalem, more properly Palestinian, Talmud. Genom den slutliga kodifieringen av det material som samlas in, uppstod under andra halvan av fjärde århundradet så kallade Jerusalem, rättare palestinier, Talmud. The usual opinion, which originated with Maimonides, that its author was Rabbi Jochanan, who lived in the third century is untenable because of the names of the later scholars which occur in it. Den vanliga yttrande, som härstammade från Maimonides, att dess författare var rabbinen Jochanan, som levde under det tredje århundradet är ohållbar på grund av namnen på de senare forskare som förekommer i den. In the Palestinian Talmud the text of the Mishna is taken sentence by sentence, and explained with increasingly casuistic acumen. I de palestinska Talmud texten i Mishna tas mening för mening, och förklarade med allt kasuistisk skarpsinne. The Baraithoth, ie the maxims of the Torah not found in the Mishna, as well as the legal paragraphs are always given in Hebrew, and so are most of the appended elucidations; the remainder is written in a West Aramaic dialect (G. Dalman, "Grammatik des judisch-Palastinischen Aramaisch", Leipzig, 1905). Den Baraithoth, dvs maximer av Torah som inte finns i Mishna, liksom de juridiska skälen anges alltid på hebreiska, och så är de flesta av den bifogade elucidations, resten är skriven i en West arameiska dialekt (G. Dalman, "Grammatik des judisch-Palastinischen Aramaisch", Leipzig, 1905). Along with the Halakha it contains rich Haggadic material. Tillsammans med Halakha det innehåller rikt Haggadic material. Whether the Palestinian Talmud ever included the entire Mishna is a matter of dispute. Huruvida den palestinska Talmud någonsin ingår hela Mishna är en tvistefråga. The only parts preserved are the commentaries on the first four Sedarim (with the exception of several chapters and the treatises Eduyyoth and Aboth) and on the three first divisions of the treatise Nidda in the sixth Seder. De enda bevarade delarna är kommentarerna på de fyra första Sedarim (med undantag av flera kapitel och avhandlingar Eduyyoth och Aboth) och om de tre första uppdelningar av avhandling Nidda i sjätte Seder. The supposed discovery by S. Friedländer of treatises on the fifth Seder is based upon a forgery (cf. "Theologische Literaturzeitung", 1908, col. 513 sq., and "Zeitschr. d. Deutsch. Morgenlandisch. Gesellsch.", LXII, 184). Det påstådda Upptäckten av S. Friedländer avhandlingar om den femte Seder bygger på en förfalskning (se "Theologische Literaturzeitung", 1908, col. 513 kvadratmeter, och "Zeitschr. D. Deutsch. Morgenlandisch. Gesellsch." LXII, 184). The Palestinian Talmud is generally cited by giving the treatise, chapter, page, and column after the Venetian and Cracow editions, mostly also the line, indicated by j (=jerus.) or pal.; eg pal. Den palestinska Talmud allmänhet hänvisas till genom att ge avhandling, kapitel, sida, och kolumn efter den venetianska och Krakow upplagor, oftast också den linje, som visas med j (= jerus.) Eller PAL., T.ex. pal. Makkoth, 2 Bl. Makkoth, 2 bl. 31d 56. 31d 56. Many scholars cite in the same manner as for the Mishna, but this is not to be recommended. Många forskare citera på samma sätt som för Mishna, men detta är inte att rekommendera.

Editions: Venice (Bomberg), 1523-24; Cracow, 1609; Krotoshin, 1866; Zhitomir, 1860-67; Piotrkow, 1900-02. Editions: Venedig (Bomberg), 1523-24, Krakow, 1609, Krotoshin, 1866; Zhitomir, 1860-67, Piotrkow, 1900-02. French translation by M. Schwab, 11 vols., Paris, 1879-80; I2 1890. Franska översättningen av M. Schwab, 11 vol., Paris, 1879-80, I2 1890.

Several treatises are printed with Latin translations in Ugolini, "Thesaurus antiquitatum sacrarum", vols. Flera avhandlingar skrivs med latinska översättningar i Ugolini, "Thesaurus antiquitatum sacrarum", vol. XVII-XXX, Venice, 1755-65; Wunsche, "Der palastinische Talmud in seinen haggadischen Bestandteilen ins Deutsche übersetzt" (Zurich, 1880). XVII-XXX, Venedig, 1755-65, Wünsche, "Der palastinische Talmud i seinen haggadischen Bestandteilen ins Deutsche übersetzt" (Zürich, 1880).

V. BABYLONIAN TALMUD V. babyloniska Talmud

The Mishna is said to have been brought to Babylon by Aba Areka, generally called Rab (d. 247), a pupil of Rabbi Jehuda. Den Mishna sägs ha förts till Babylon by Aba Areka, vanligtvis kallad Rab (d. 247), en elev av Rabbi Jehuda. In the schools there it became a norm of legal religious life and a basis of juridical discussion. I de skolor där det blev en norm för juridiska religiösa livet och på basis av juridisk diskussion. But while in Palestine there was a greater tendency to preserve and propagate what had been handed down, the Babylonian Amora'im developed their interpretation of the law in all directions, which explains why the Babylonian Talmud acquired a greater significance for Judaism than the Palestinian. Men även i Palestina fanns en större benägenhet att bevara och sprida vad som hade avkunnats, utvecklade den babyloniska Amora'im sin tolkning av lagen i alla riktningar, vilket förklarar varför den babyloniska Talmud fått en större betydelse för judendomen än den palestinska. Thus the material grew rapidly and gradually led to a codification, which was undertaken by R. Ashi (d. 427), head of the school at Sura, and by R. Abina or Rabbina (d. 499), the last of the Amora im. Alltså materialet växte snabbt och ledde så småningom fram till en kodifiering, som gjordes av R. Ashi (d. 427), chef för skolan i Sura, och av R. Abina eller Rabbina (d. 499), den sista Amora IM. The scholars who lived after him (at the end of the fifth and in the first half of the sixth centuries), called Sabora im ("those who reflect, examine", because they weighed and also completed what had been written by the Amora'im), are to be regarded as those who really completed the Babylonian Talmud. De lärde som levde efter honom (i slutet av det femte och första halvan av sjätte århundradena), kallas Sabora IM ( "dem som funderar, granska", eftersom de vägs och även slutfört vad som hade skrivits av Amora " IM), skall betraktas som de som verkligen avslutat den babyloniska Talmud.

Like the Palestinian, the Babylonian Talmud does not include the entire Mishna. In the first and sixth divisions only the treatises Berakhoth and Nidda are considered; in the second division Shegalim is omitted, in the fourth Eduyyoth and Aboth, in the fifth Middoth, Ginnim, and half of Tamid. Liksom de palestinska, innehåller den babyloniska Talmud inte hela Mishna. I första och sjätte divisioner enbart avhandlingar Berakhoth och Nidda anses, i den andra divisionen Shegalim utelämnas i fjärde Eduyyoth och Aboth, i femte Middoth, Ginnim och hälften av Tamid. It is indeed questionable if the greater number of these treatises were included in the Babylonian Gemara; Eduyyoth and Aboth are excluded, by reason of the subject matter, while the remainder treat for the most part ordinances which could not be applied outside of Palestine. Det är verkligen tveksamt om större antal av dessa avhandlingar ingick i den babyloniska Gemara, Eduyyoth och Aboth är uteslutna på grund av ämnet, medan resten behandla till största delen förordningar som inte kan tillämpas utanför Palestina. The Babylonian Talmud therefore includes only 36 1/2 treatises, but is at least four times the extent of the Palestinian, although the latter deals with 39 treatises. Den babyloniska Talmud omfattar därför endast 36 1 / 2 avhandlingar, men är minst fyra gånger om omfattningen av de palestinska, även om den senare handlar om 39 avhandlingar. The Haggada is even more fully represented than in the Palestinian. The Haggada är än mer representerade än i de palestinska. The language, excepting the legal paragraphs and the quotations of the older scholars and Palestinian rabbis, is that of the East Aramaic dialect of Babylonia (cf. Levias, "A Grammar of the Aramaic Idiom contained in the Babylonian Talmud", Cincinnati, 1900; ML Margolis, "Grammatik des babylonischen Talmuds", Munich, 1910). Det språk, förutom de juridiska stycken och de citat av äldre forskare och palestinska rabbinerna, är den i östra arameiska dialekt i Babylonien (se Levias, "A Grammar av det arameiska Idiom i den babyloniska Talmud", Cincinnati, 1900; ML Margolis, "Grammatik des babylonischen Talmuds", München, 1910). The Babylonian Talmud is cited according to treatise, folio, and page, as the content in nearly all the editions since that of the third Bomberg one (1548) is the same, eg Berakh 22a. Den babyloniska Talmud nämns enligt avhandling, folio, och sidan, eftersom innehållet i nästan alla utgåvor sedan i den tredje Bomberg ett (1548) är densamma, t.ex. Berakh 22a. In these editions there are usually appended at the end of the fourth Seder seven small treatises, partly from Talmudic, partly from post-Talmudic times, among which is the post-Talmudic treatise Sopherim (directions for the writer and public reader of the Torah). I dessa upplagor finns vanligtvis till i slutet av fjärde Seder sju små avhandlingar, dels från talmudisk, dels från post-talmudiska gånger, bland som efter talmudiska avhandling Sopherim (anvisningar om författaren och allmänheten läsare av Torah) . Among the commentaries the first place belongs to that of Rashi (d. 1105), completed by his grandson Samuel ben Me'ir (d. about 1174). Bland kommentarerna i första hand tillhör den av Rashi (död 1105), Om hans sonson Samuel ben Me'ir (död cirka 1174). Chiefly of a supplementary character are the works of the Tosaphists or authors of the Tosaphoth (additions), who lived in France and Germany during the twelfth and thirteenth centuries. Huvudsakligen av kompletterande karaktär är verk av Tosaphists eller författarna till Tosaphoth (tillägg), som bodde i Frankrike och Tyskland under den tolfte och trettonde århundraden. They give amplifications and learned explanations of certain treatises. De ger kompletteringar och lärt förklaringar av vissa avhandlingar. Other commentaries are enumerated by Strack, op. Andra kommentarer är upptaget av Strack, op. cit. cit. infra, 149-51. The Babylonian Talmud has often been printed but until the present time a critical edition has remained a desideratum. infra, 149-51. Den babyloniska Talmud har ofta varit tryckt, men fram till i dag en textkritisk utgåva har förblivit en ÖNSKEMÅL. Material for this purpose is furnished by Raphael Rabbinovicz, among others, in his "Variae lectiones in Mischnam et in Talm. Babyl.", etc. (15 vols., Munich, 1868-86); Vol. Material för detta ändamål är inredd med Rafael Rabbinovicz, bland annat i sin "Variae lectiones i Mischnam et i Talm. Babyl." Osv (15 vol., München, 1868-86), Vol. XVI was edited by Ehrentreu (Przemysl, 1897). XVI redigerades av Ehrentreu (Przemysl, 1897). Serious mutilations and bungling changes in the text were caused by the Christian censorship, at first in the Basle edition (1578-81). Allvarliga stympningar och FÖRFUSKNING ändringar i texten orsakades av den kristna censur, först i Basel upplaga (1578-81). The numerous bickerings among the Jews had the further consequence that they themselves practised censorship. De många gnabb bland judarna hade ytterligare en konsekvens som de själva utövat censur. The excised passages were partly collected in small treatises, published for the most part anonymously. Den censurerade avsnitt samlades delvis i små avhandlingar publicerade för det mesta anonymt.

EDITIONS EDITIONS

Raphael Rabbinovicz, (Ma'amar al hadpasath ha-talmud -- Munich, 1877), a critical review of the editions of the Babylonian Talmud, as a whole or in part since 1484. Raphael Rabbinovicz, (Ma'amar al hadpasath ha-Talmud - München, 1877), en kritisk granskning av de olika versionerna av den babyloniska Talmud, som helt eller delvis sedan 1484. The first complete edition appeared at Venice (Bomberg), (12 vols., 1520-23). Den första kompletta upplagan utkom i Venedig (Bomberg), (12 vol., 1520-23). The advantage of this edition consists in its complete character; the text itself is full of errors. Fördelen med denna upplaga består i sin fullständiga karaktär, själva texten är full av fel. A certain reputation is enjoyed by the Amsterdam edition (1644-48), in which the censured passages have been as far as possible restored. Ett visst rykte åtnjuts av Amsterdam upplagan (1644-48), där censurerad stycken har i möjligaste mån återställas. The edition of Frankfort (1720-22) served directly or indirectly as a basis for those which followed. Upplaga från Frankfurt (1720-22) serveras direkt eller indirekt till grund för de som följde. Of the later editions may be mentioned those of Berlin (1862-68), Vienna (1864-72), and Vilna (1880-86). Av de senare utgåvor kan nämnas de i Berlin (1862-68), Wien (1864-72), och Vilna (1880-86). A quarto edition, the text after the editio princeps, with the variants of the Munich manuscripts and a German translation, was begun by Lazarus Goldschmidt in 1897. A quarto upplagan, inleddes texten efter Editio princeps, med varianter av München manuskript och en tysk översättning, av Lazarus Goldschmidt 1897. Up to date 6 vols., containing the Institutes I, II, IV, V, and the two first treatises of III have appeared. Uppdaterad 6 vols. Innehållande instituten I, II, IV, V, och de två första avhandlingarna i III har dykt upp. Unfortunately this publication is by no means faultless. Tyvärr denna publikation är långt ifrån felfri. ML Rodkinson, "New Edition of the Babylonian Talmud", New York, 1896; M. Mielziner, "Introduction to the Talmud" (Cincinnati, 1894; New York, 1903); ML Rodkinson, "The History of the Talmud" (New York, 1903); HL Strack, "Einleitung in den Talmud" (Leipzig 1908), pp. ML Rodkinson, "New Edition av den babyloniska Talmud", New York, 1896; M. Mielziner, "Introduktion till Talmud" (Cincinnati, 1894, New York, 1903), ML Rodkinson, "Historien om Talmud" (New York, 1903), HL Strack, "Einleitung in den Talmud" (Leipzig 1908), pp. 139-175, containing an extensive bibliography of the Talmud and of the questions concerning it. 139-175, som innehåller en omfattande bibliografi i Talmud och hur frågorna om det.

Publication information Written by F. Schühlein. Publikation information Skrivet av F. Schühlein. Transcribed by Scott Anthony Hibbs and Wendy Lorraine Hoffman. The Catholic Encyclopedia, Volume XIV. Kopierat av Scott Anthony Hibbs och Wendy Lorraine Hoffman. The Catholic Encyclopedia, Volume XIV. Published 1912. År 1912. New York: Robert Appleton Company. New York: Robert Appleton Company. Nihil Obstat, July 1, 1912. Nihil Obstat, 1 juli, 1912. Remy Lafort, STD, Censor. Remy Lafort, STD, censurerar. Imprimatur. +John Cardinal Farley, Archbishop of New York Imprimatur. + John huvudsakliga Farley, ärkebiskop av New York


This subject presentation in the original English language Denna fråga presenteras i den ursprungliga engelska språket


Send an e-mail question or comment to us: E-mailSkicka ett e-mail eller kommentar till oss: E-post

The main BELIEVE web-page (and the index to subjects) is at De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är