Zoroastrianism, Zoroaster, Zarathusthra, Zarathustra Zoroastrianism, Zoroaster, Zarathusthra, Zarathustra

General Information Allmän information

During the 7th and 6th centuries BC the ancient polytheistic religion of the Iranians was reformed and given new dimensions by the prophet Zoroaster (or Zarathusthra). Under den 7: e och 6: e århundradena f.Kr. gamla polyteistiska religion iranierna har reformerat och gett nya dimensioner av profeten Zoroaster (eller Zarathusthra). Zoroaster's life dates have been traditionally given as (c. 628 - 551 BC), but many scholars argue for earlier dates. Zarathustras liv datum har traditionellt ges som (ca 628 till 551 f.Kr.), men många forskare argumenterar för tidigare datum. Linguistic evidence suggests that he was born in northeastern Iran, but the prophet's message was to spread throughout the Persian Empire. Språkliga tyder på att han föddes i nordöstra Iran, men profetens budskap var att spridas över hela det persiska riket. Adopted as the faith of the Persian kings, Zoroastrianism became the official religion of the Achaemenid empire and flourished under its successors, the Parthian and Sassanian empires. Its theology and cosmology may have influenced the development of Greek, later Jewish, Christian, and Muslim thought. The Muslim conquest of the 7th century AD marked the beginning of a steady decline of Zoroastrianism. Antagen som i tron på persiska kungar blev Zoroastrianism den officiella religionen i Akemenider och blomstrade under dess efterföljare, de partiska och Sassaniska imperier. Dess teologi och kosmologi kan ha påverkat utvecklingen av den grekiska, den senare judiska, kristna och muslimska tänkte . Muslimernas erövring av den 7: e talet markerade början på en stadig minskning av Zoroastrianism. Persecution resulted in the migration (about the 10th century) of the majority of Zoroastrians to India, where the Parsis of Bombay are their modern descendants. Förföljelsen ledde till migration (om det 10th århundradet) för majoriteten av zoroastriansna till Indien, där farsi i Bombay är deras moderna ättlingar.

The religion of ancient Iran was derived from that of the ancient Indo Europeans, or Aryans. Religionen i antikens Iran härledas från det forntida Indo européerna, eller arier. The language of the earliest Zoroastrian writings is close to that of the Indian Vedas, and much of the mythology is recognizably the same. Språket i de tidigaste zoroastriska skrifter är nära den i de indiska Veda, och mycket av myten är tydlig och samma. Two groups of gods were worshiped, the ahuras and the daevas. Två grupper av gudar dyrkades, det ahuras och daevas. The worship of the ahuras (lords) may have reflected the practice of the pastoral upper classes, and tradition holds that Zoroaster was born into a family that worshiped only the ahuras. The message of the prophet, however, was that Ahura Mazda, the Wise Lord, was the sole creator and lord of the world and that the worship of the daevas was the worship of evil. In Zoroaster's theology the Amesha Spentas, or Bountiful Immortals, were divine beings who acted essentially as agents of the power of Ahura Mazda; they were traditionally seven in number: Bounteous Spirit, Good Mind, Truth, Rightmindedness, Dominion, Health, and Life. Dyrkan av ahuras (Lords) kan ha speglat praxis pastorala överklassen, och traditionen att Zoroaster var född i en familj som tillbad bara ahuras. Budskapet från profeten, var dock att Ahura Mazda, den vise Herre, var den ende skapare och herre över världen och att dyrkan av daevas var dyrkan av det onda. I Zarathustras teologi the Amesha Spentas eller Bountiful Immortals, vore änglar som fungerade huvudsakligen som ombud för makt Ahura Mazda; de traditionellt sju till antalet: Frikostig Spirit, Good Mind, sanning, Rightmindedness, Dominion, hälsa och liv. The first of these, Spenta Mainyu, is of special importance in that he is paired with a "twin," Angra Mainyu, or Hostile Spirit. Den första av dessa, Spenta Mainyu, är av särskild betydelse i att han är ihopkopplad med en "tvilling" Ahriman, eller fientliga Ande.

When given a choice between good and evil, or truth and the lie, Bounteous Spirit chose truth and Hostile Spirit the lie. Creation becomes a battleground, with the demoted ahuras invoked for the doing of good and the daevas enlisted by Angra Mainyu in the doing of evil. Vid ett val mellan gott och ont, eller sanning och lögn, valde Frikostig sanningens Ande och fientliga Ande lögnen. Creation blir ett slagfält, med degraderad ahuras åberopas för att göra goda och daevas värvats av Ahriman i att göra onda. Nevertheless, Ahura Mazda has decreed that truth will triumph, and the old world will be destroyed by fire and a new creation instituted. Ändå har Ahura Mazda bestämt att sanningen kommer att segra, och den gamla världen kommer att förstöras av eld och en ny skapelse inletts.

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
In the period following Zoroaster, for which little evidence remains, Zoroastrianism consolidated its position and spread throughout Iran. Under perioden efter Zoroaster, som lite bevis kvar, konsoliderade Zoroastrianism sin ställning och spred sig över hela Iran. The rise of the southern Persians and Medes seems to have been accompanied by the reinstatement of many of the ahuras, although Ahura Mazda is still recognized as supreme god. Among the most important figures to revive at this time were Mithra (Mithraism), usually associated with the sun, and Anahita, associated with the waters and fertility. Ökningen av södra perserna och mederna verkar ha följts av ett återinförande av många av ahuras, även om Ahura Mazda är fortfarande erkänns som högste gud. Bland de viktigaste uppgifterna att återuppliva vid denna tid var Mithra (Mithraism), vanligen i samband med solen, och Anahita, i samband med vatten och fertilitet. Ahura Mazda (who becomes Ormazd) becomes identified with Spenta Mainyu, and Angra Mainyu (Ahriman) remains his antagonist. Ahura Mazda (som blir Ormazd) blir identifierad med Spenta Mainyu och Angra Mainyu (Ahriman) förblir hans antagonist. Ahura Mazda has relinquished some of his absolute supremacy and appears to need the assistance of the lesser ahuras, particularly Mithra, who appears as mediator and protector of the created world. Ahura Mazda har avstått en del av hans absoluta överhöghet och verkar behöva hjälp av mindre ahuras, särskilt Mithra, som verkar som medlare och försvarare av den skapade världen.

This dualist view eventually became the orthodox position. Denna dualistiska visa blev till slut den ortodoxa position. Its development may have owed much to the Magi, a hereditary priestly caste, although their role is unclear. Dess utveckling kan ha hade mycket Magi, en ärftlig prästerligt kast, även om deras roll är oklar. From them, however, the Greco Roman world learned much of what it knew of the religion. Från dem, men lärde sig Greco romerska världen mycket av vad man visste om religionen. An important reform movement, however, arose within Zoroastrianism - the movement around Zurvan. En viktig reformrörelse, dock uppstod inom zoroastrianismen - rörelsen runt Zurvan. The Zurvanites posited a supreme god, Zurvan (Infinite Time), who had sacrificed for 1,000 years in order to gain offspring. Den Zurvanites belägen en högste Gud, Zurvan (Infinite Time), som offrat för 1000 år för att få avkomma. At the end of that time he experienced momentary doubt, and from that doubt arose Ahriman; at the same time, Ormazd came into being because of the efficacy of the sacrifices. Vid utgången av den tid han haft tillfälliga tvivel, och från att tvivel uppstod Ahriman, samtidigt kom Ormazd till stånd på grund av effekten av uppoffringar. At the end of 3,000 years Ahriman crossed the void that separated them and attacked Ormazd. I slutet av 3000 år Ahriman korsade tomrum som skilde dem och anföll Ormazd. The two made a pact to limit the struggle, and Ahriman fell back into the abyss, where he lay for 3,000 years. De två gjorde en pakt för att begränsa kampen och Ahriman föll tillbaka ner i avgrunden, där han låg i 3000 år.

During that period Ormazd created the material and spiritual world; in retaliation, Ahriman called into being six demons and an opposing material world. Under denna period Ormazd skapade materiella och andliga världen, i vedergällning, kallas Ahriman till stånd sex demoner och en motstående materiella världen. In the next 3,000 year period Ahriman attempted to corrupt the creation of Ormazd; he was successful but was trapped in the world of light. The final period of 3,000 years was ushered in by the birth of Zoroaster, who revealed this struggle to man; the prophet is to be followed by three saviors, appearing at intervals of 1,000 years. At the appearance of the last, a day of judgment will occur, the drink of immortality will be offered to those who have fought against Ahriman, and a new creation will be established. Under nästa 3.000 år Ahriman försökte korrumperade skapandet av Ormazd, han var framgångsrik, men satt fast i en värld av ljus. Den slutliga period på 3000 år var invigas med födelsen av Zoroaster, som uppenbarade denna kamp för människan, den profet skall följas av tre frälsare, som förekommer i intervall om 1000 år. Vid utseende av de sista, kommer en dag för dom skulle uppträda, skall dricka av odödlighet kommer att erbjudas dem som har kämpat mot Ahriman, och en ny skapelse kommer fastställas.

The sacred literature of Zoroastrianism is found in the Avesta, which was compiled sometime during the Sassanian period (224 - 640 AD) from much earlier materials. Heliga litteratur Zoroastrianism finns i Avesta, som sammanställdes någon gång under Sassaniska period (från 224 till 640 AD) från mycket tidigare material. Only a portion of the Avesta remains, but the language of its earliest sections is extremely ancient, closely related to that of the Indian Vedas. Endast en del av Avesta kvar, men språket i dess tidigaste avsnitten är mycket gamla, nära besläktad med den indiska Veda. These sections, the Gathas, are thought to be by Zoroaster himself. Dessa avsnitt, de Gathas tros vara av Zoroaster själv. They are hymns and form the primary part of the Yasna, the central liturgy of the religion. De psalmer och utgör den huvudsakliga delen av Yasna, centrala liturgi av religionen. Also contained in the Avesta are the Yashts, hymns to a number of the ahuras, and later in date than the Gathas. Som också ingår i Avesta är Yashts, hymner till ett antal av de ahuras, och senare i dag än Gathas. Finally comes the Videvdat, which is concerned with purity and ritual. Slutligen kommer den Videvdat, som handlar om renhet och ritual. A large body of commentary exists in Pahlavi, dating from the 9th century AD, which contains quotations from earlier material no longer extant. En mängd kommentarer finns i Pahlavi, räknat från den 9: e århundradet, som innehåller citat från tidigare material inte längre bevarade.

The rituals of Zoroastrianism revolve around devotion to the good and the battle against the forces of evil. Fire plays a major role, being seen as the manifestation of the truth of Ahura Mazda, as preached by Zoroaster. Ritualerna Zoroastrianism kretsar kring kärlek till det goda och striden mot ondskans makter. Eld spelar en viktig roll, ses som en manifestation av sanningen av Ahura Mazda, som predikas av Zoroaster. Also important is the ritual drink, haoma, which is related to the Vedic soma. Också viktigt är det rituella dricka, Haoma, som är relaterad till Vedic soma.

Tamara M Green Tamara M Green

Bibliography: Bibliografi
MA Boyce, Zoroastrians: Their Religious Beliefs and Practices (1979); M Dhalla, History of Zoroastrianism (1938) and Zoroastrian Theology from the Earliest Times to the Present Day (1914); J Duchesne - Guillemin, Symbols and Values in Zoroastrianism (1966) and The Western Response to Zoroaster (1958); JH Moulton, Early Zoroastrianism (1913); RC Zaehner, The Dawn and Twilight of Zoroastrianism (1961) and The Teachings of the Magi: A Compendium of Zoroastrian Beliefs (1956). MA Boyce, zoroastriansna: sin religion eller Practices (1979), M Dhalla, History of Zoroastrianism (1938) och Zoroastrian teologi från äldsta tider till nutid (1914), J Duchesne - Guillemin, symboler och värderingar i Zoroastrianism (1966 ) och Västra Svar på Zoroaster (1958), JH Moulton, Early Zoroastrianism (1913), RC Zaehner, gryningen och Twilight of Zoroastrianism (1961) och lära Magi: Ett kompendium av zoroastriska Tro (1956).


Zoroastrianism Zoroastrianism

Spitama Zarathustra (c. 660 - 583 BC). Spitama Zarathustra (ca 660 till 583 f.Kr.).

Advanced Information Avancerad information

The fundamental idea of Zoroastrianism is that since the beginning, there has existed a spirit of good (Ahura Mazda or Ormazd) and a spirit of evil (Ahriman) who are in perpetual conflict, with the soul of man as the great object of the war. Den grundläggande idén med Zoroastrianism är att sedan början har det funnits en anda av god (Ahura Mazda eller Ormazd) och en anda av ondska (Ahriman) som befinner sig i ständig konflikt med människans själ som det stora syftet med kriget . Ormazd created men free, so that if they allow themselves to fall under the sway of Ahriman they are held to be justly punishable. When a person dies, his good and evil deeds will be weighed against each other, and accordingly as the balance is struck he will be sent to heaven or to hell. If they are exactly equal, the soul passes into an intermediate state and remains there until the day of judgment. Ormazd is to triumph ultimately, and then there will be one undivided kingdom of God in heaven and on earth. Ormazd skapade människorna fria, så att om de låter sig falla under inflytande av Ahriman de anses med rätta vara straffbart. När en person dör, hans goda och onda gärningar kommer att vägas mot varandra, och därmed som balans Han kommer att skickas till himlen eller till helvetet. Om de är exakt lika, passerar själen i ett mellanliggande tillstånd och finns kvar fram till dagen för domen. Ormazd är att triumfera i slutändan, och då blir det en odelat Guds rike i himmelen och på jorden.

The 'bible' of Zoroastrians is the Zend - Avesta. Den "bibel" för zoroastriansna är Zend - Avesta.

It is divided into 5 parts: Den är uppdelad i 5 delar:

Zoroaster taught a higher moral plane, where men attained virtue by good thoughts and conduct rather than by sacrifice. Zarathustra lärde ett högre moraliskt plan, där män uppnås på grund av goda tankar och beteende snarare än offer. All of a man's good works are actually entered into the book of life as credits, and bad works as debits. Alla människans goda gärningar faktiskt in i livets bok som krediter, och dåliga arbeten som debiteringar. If the total score is positive, the soul goes to heaven; if negative, hell. Om den sammanlagda poäng är positivt, går själen till himlen, om det är negativt, helvete. If the balance is close, the soul stays in an intermediate state until the final judgment. Om saldot är nära, stannar själen i ett mellanliggande tillstånd tills den slutliga domen. Sins could never be washed away, but just balanced out. Synder aldrig kan tvättas bort, men bara balanseras ut.

Zoroastrianism is a religion that developed in Iran from about the sixth century BC, generally ascribed to Zoroaster (Zarathustra), who was born in Iran '258 years before Alexander.' The date of Zoroaster's birth has been given variously as 6000 BC, 1400 BC, and 1000 BC, but Herzfeld accepts the traditional date, approximately, as now confirmed (Herzfeld, (570 - 500 BC); Jackson, 660 - 583 BC). Zoroastrianism är en religion som utvecklades i Iran från omkring det sjätte århundradet BC, allmänt betecknas som Zoroaster (Zarathustra), som föddes i Iran "258 år före Alexander." Dagen för Zarathustras födelse har givits olika sätt som 6000 f.Kr., 1400 f.Kr. , och 1000 f.Kr., men Herzfeld accepterar det traditionellt datum, ungefär som nu bekräftat (Herzfeld, (570 till 500 f.Kr.), Jackson, från 660 till 583 f.Kr.). Accordingly, Zoroaster was contemporary with other great religious personages, including Buddha, Confucius, Lao Tze, and several Hebrew prophets. Följaktligen var Zoroaster samtida med andra stora religiösa personligheter, inklusive Buddha, Konfucius, Lao Tze och flera hebreiska profeter. That Zoroaster used Vedic materials found in early Hinduism can hardly be denied; that he was a polytheist like Darius, Xerxes, and others who were probably Zoroastrians (at least, their inscriptions pay homage to Ahura Mazda) seems most likely. Att Zoroaster använda Vedic material som återfinns i början av hinduismen kan knappast ifrågasättas, och att han var en polytheist som Darius, Xerxes, och andra som var antagligen zoroastriansna (åtminstone, deras inskrifter hylla Ahura Mazda) verkar mest sannolikt.

But Zoroaster was protesting against the false and cruel in religion, and followed the principle, "If the gods do aught shameful, they are not gods." Men Zoroaster protesterade mot falska och grymt i religion och följde principen "Om gudarna gör VAD SOM HELST skamligt, de är inte gudar." Accordingly, he exalted Ahura Mazda ("wise Lord," often improperly translated "Lord of light") as supreme among the gods or spirits, and viewed the world as an agelong struggle between Ahura Mazda and Angra Mainy (or Ahramanyus, Ahriman, "Spirit of evil"), both of whom came into existence independently in the distant past. Följaktligen upphöjd han Ahura Mazda ( "klok Lord," ofta felaktigt översatt "Lord of Light") som högste bland gudarna eller andar, och såg världen som en tidsålderslånga kamp mellan Ahura Mazda och Angra Mainy (eller Ahramanyus, Ahriman, " Spirit of evil "), vilka båda tillkom självständigt i det avlägsna förflutna. Zoroastrianism is therefore called a dualism, but it is a limited dualism. Zoroastrianism kallas därför en dualism, men det är en begränsad dualism.

Zoroaster calls upon human beings to join in this conflict on the side of Ahura Mazda, the key words of such religion being "good thoughts, good works, good deeds." Zoroaster uppmanar människor att delta i denna konflikt på sidan av Ahura Mazda, nyckelorden för den religion som "goda tankar, goda gärningar, goda gärningar." The ultimate victory of Ahura Mazda, however, was not to be accomplished by human assistance but by the advent of a messiahlike figure, the Saoshyant. Den ultimata segern av Ahura Mazda var dock inte uppnås genom mänsklig hjälp men genom tillkomsten av en messiahlike siffra desto Saoshyant. The duration of the struggle was to be six thousand years (three thousand had already passed when Zoroaster was born), following which was to be the resurrection and judgment. Varaktigheten av kampen var att vara sex tusen år (tre tusen hade redan passerat då Zoroaster var född), efter som skulle uppståndelsen och domen. Many of the details of Zoroastrianism are later developments, some post Christian and even post Mohammedan, and scholars are divided on what elements are to be traced to Zoroaster's own teaching. Många av detaljerna i Zoroastrianism är den senare utvecklingen, en del post kristna och även efter muhammedanska, och forskarna är oeniga om vilka faktorer som kan spåras till Zoroaster egen undervisning.

Because of the fact that the revelation of the doctrines of resurrection, angels, Satan, and the Messiah comes late in the OT or even in the intertestamental period in early Judaism, scholars have frequently traced these ideas to Zoroastrian influence exerted upon the Jewish people after the Babylonian exile. På grund av det faktum att uppenbarelsen av doktrinerna av uppståndelsen, änglar, Satan, och Messias kommer sent i OT eller ens i intertestamental period i början av judendomen har forskare ofta spåra dessa idéer Zoroastrian inflytande över det judiska folket efter den babyloniska fångenskapen. Moulton examined these points in detail and concluded that they were "not proven." Moulton undersökte dessa punkter i detalj och dragit slutsatsen att de "inte bevisas." The discovery of the Dead Sea Scrolls has reopened the discussion, due to the presence of marked "Zoroastrian" influences in the Qumran literature. Upptäckten av Dödahavsrullarna har öppnat diskussionen, på grund av närvaron av märkt "Zoroastrian" inflytande i Qumran litteraturen. Some of the most striking parallels to Jewish Christian eschatology can be shown to be very late developments in Zoroastrianism. Några av de mest slående paralleller till judiska kristna eskatologin kan visas vara mycket sena utvecklingen i Zoroastrianism. On the other hand, it would not do violence to a high view of inspiration to admit that God could have used Zoroastrianism as a means of stimulating the Jewish mind to think on these subjects even as he used hellenism to prepare the Jewish mind for the Christian revelation (witness Saul of Tarsus). Å andra sidan skulle det inte våld för att en stor bild av inspiration att erkänna att Gud kunde ha använt Zoroastrianism som ett sätt att stimulera den judiska sinnet att tänka på dessa frågor även när han använde hellenism att förbereda den judiska sinne för den kristna uppenbarelsen (vittne Saul från Tarsus). The magi ("wise men") of the birth narrative may have been Zoroastrian priests. Magi ( "vise män") av födelse berättelsen kan ha zoroastriska präster.

A branch of Zoroastrians is the Parsees, who are fire worshipers. Zoroastrians generally worship natural objects, such as the sun and fire, and of great heroes. En gren av zoroastriansna är parser, som är brand dyrkare. Zoroastriansna allmänhet tillbedjan fysiska föremål, såsom sol och eld, och stora hjältar.

WS Lasor WS Lasor

Bibliography: Bibliografi
JH Moulton, HDB; AVW Jackson, Jewish Encyclopedia; E Herzfeld, Zoroaster and His World; RP Masani, The Religion of the Good Life, Zoroastrianism; JJ Modi, The Religious Ceremonies and Customs of the Parsees; M Boyce, "Zoroastrianism," in Historia Religionum. JH Moulton, HDB, AVW Jackson, Jewish Encyclopedia, E Herzfeld, Zoroaster och hans värld, RP Masani, religionen av det goda livet, Zoroastrianism, JJ Modi, de religiösa ceremonier och seder i parserna, M Boyce, "Zoroastrianism," i Historia Religionum.


Zoroastrianism Zoroastrianism

Advanced Information Avancerad information

Zoroastrianism is a religion that developed in Iran from about the sixth century BC, generally ascribed to Zoroaster (Zarathustra), who was born in Iran "258 years before Alexander." Zoroastrianism är en religion som utvecklades i Iran från omkring det sjätte århundradet BC, vanligen tillskrivs Zoroaster (Zarathustra), som var född i Iran "258 år före Alexander." The date of Zoroaster's birth has been given variously as 6000 BC, 1400 BC, and 1000 BC, but Herzfeld accepts the traditional date, approximately, as now confirmed (Herzfeld, 570-500 BC; Jackson, 660-583 BC). Dagen för Zarathustras födelse har givits olika sätt som 6000 f.Kr., 1400 f.Kr. och 1000 f.Kr., men Herzfeld accepterar det traditionellt datum, ungefär som nu bekräftat (Herzfeld, 570-500 f.Kr., Jackson, 660-583 f.Kr.). Accordingly, Zoroaster was contemporary with other great religious personages, including Buddha, Confucius, Lao Tze, and several Hebrew prophets. Följaktligen var Zoroaster samtida med andra stora religiösa personligheter, inklusive Buddha, Konfucius, Lao Tze och flera hebreiska profeter. That Zoroaster used Vedic materials found in early Hinduism can hardly be denied; that he was a polytheist like Darius, Xerxes, and others who were probably Zoroastrians (at least, their inscriptions pay homage to Ahura Mazda) seems most likely. Att Zoroaster använda Vedic material som återfinns i början av hinduismen kan knappast ifrågasättas, och att han var en polytheist som Darius, Xerxes, och andra som var antagligen zoroastriansna (åtminstone, deras inskrifter hylla Ahura Mazda) verkar mest sannolikt. But Zoroaster was protesting against the false and cruel in religion, and followed the principle, "If the gods do aught shameful, they are not gods." Men Zoroaster protesterade mot falska och grymt i religion och följde principen "Om gudarna gör VAD SOM HELST skamligt, de är inte gudar." Accordingly, he exalted Ahura Mazda ("wise Lord," often improperly translated "Lord of light") as supreme among the gods or spirits, and viewed the world as an agelong struggle between Ahura Mazda and Angra Mainy (or Ahramanyus, Ahriman, "Spirit of evil"), both of whom came into existence independently in the distant past. Följaktligen upphöjd han Ahura Mazda ( "klok Lord," ofta felaktigt översatt "Lord of Light") som högste bland gudarna eller andar, och såg världen som en tidsålderslånga kamp mellan Ahura Mazda och Angra Mainy (eller Ahramanyus, Ahriman, " Spirit of evil "), vilka båda tillkom självständigt i det avlägsna förflutna. Zoroastrianism is therefore called a dualism, but it is a limited dualism. Zoroastrianism kallas därför en dualism, men det är en begränsad dualism.

Zoroaster calls upon human beings to join in this conflict on the side of Ahura Mazda, the key words of such religion being "good thoughts, good works, good deeds." Zoroaster uppmanar människor att delta i denna konflikt på sidan av Ahura Mazda, nyckelorden för den religion som "goda tankar, goda gärningar, goda gärningar." The ultimate victory of Ahura Mazda, however, was not to be accomplished by human assistance but by the advent of a messiahlike figure, the Saoshyant. Den ultimata segern av Ahura Mazda var dock inte uppnås genom mänsklig hjälp men genom tillkomsten av en messiahlike siffra desto Saoshyant. The duration of the struggle was to be six thousand years (three thousand had already passed when Zoroaster was born), following which was to be the resurrection and judgment. Varaktigheten av kampen var att vara sex tusen år (tre tusen hade redan passerat då Zoroaster var född), efter som skulle uppståndelsen och domen. Many of the details of Zoroastrianism are later developments, some post-Christian and even post-Mohammedan, and scholars are divided on what elements are to be traced to Zoroaster's own teaching. Många av detaljerna i Zoroastrianism är den senare utvecklingen, post-kristna och även efter muhammedanska, och forskarna är oeniga om vilka faktorer som kan spåras till Zoroaster egen undervisning.

Because of the fact that the revelation of the doctrines of resurrection, angels, Satan, and the Messiah comes late in the OT or even in the intertestamental period in early Judaism, scholars have frequently traced these ideas to Zoroastrian influence exerted upon the Jewish people after the Babylonian exile. På grund av det faktum att uppenbarelsen av doktrinerna av uppståndelsen, änglar, Satan, och Messias kommer sent i OT eller ens i intertestamental period i början av judendomen har forskare ofta spåra dessa idéer Zoroastrian inflytande över det judiska folket efter den babyloniska fångenskapen. Moulton examined these points in detail and concluded that they were "not proven." Moulton undersökte dessa punkter i detalj och dragit slutsatsen att de "inte bevisas." The discovery of the Dead Sea Scrolls has reopened the discussion, due to the presence of marked "Zoroastrian" influences in the Qumran literature. Upptäckten av Dödahavsrullarna har öppnat diskussionen, på grund av närvaron av märkt "Zoroastrian" inflytande i Qumran litteraturen. Some of the most striking parallels to Jewish-Christian eschatology can be shown to be very late developments in Zoroastrianism. Några av de mest slående paralleller till judisk-kristna eskatologin kan visas vara mycket sena utvecklingen i Zoroastrianism. On the other hand, it would not do violence to a high view of inspiration to admit that God could have used Zoroastrianism as a means of stimulating the Jewish mind to think on these subjects even as he used hellenism to prepare the Jewish mind for the Christian revelation (witness Saul of Tarsus). Å andra sidan skulle det inte våld för att en stor bild av inspiration att erkänna att Gud kunde ha använt Zoroastrianism som ett sätt att stimulera den judiska sinnet att tänka på dessa frågor även när han använde hellenism att förbereda den judiska sinne för den kristna uppenbarelsen (vittne Saul från Tarsus). The magi ("wise men") of the birth narrative may have been Zoroastrian priests. Magi ( "vise män") av födelse berättelsen kan ha zoroastriska präster.

WS Lasor WS Lasor
(Elwell Evangelical Dictionary) (Elwell evangelikal ordbok)

Bibliography Bibliografi
JH Moulton, HDB; AVW Jackson, Jewish Encyclopedia; E. Herzfeld, Zoroaster and His World, 2 vols.; RP Masani, The Religion of the Good Life, Zoroastrianism; JJ Modi, The Religious Ceremonies and Customs of the Parsees; M. Boyce, "Zoroastrianism," in Historia Religionum, ed. JH Moulton, HDB, AVW Jackson, Jewish Encyclopedia, E. Herzfeld, Zoroaster och hans värld, 2 vols.; RP Masani, religionen av det goda livet, Zoroastrianism, JJ Modi, de religiösa ceremonier och seder i parserna M. Boyce, Ed "Zoroastrianism," i Historia Religionum,. CJ Bleeker and G. Widengren. CJ Bleeker och G. Widengren.


The Avesta Avesta

Catholic Information Katolsk information

The sacred books of Parsees, or Zoroastrians, and the main source of our knowledge concerning the religious and spiritual life the ancient Persians. Heliga böcker parser, eller zoroastriansna, och den viktigaste källan till vår kunskap om religiösa och andliga liv de gamla perserna. This collection of writings occupies the same place in the literature of Iran (ancient Persia) that the Vedas do in India. Denna samling av skrifter intar samma plats i litteraturen om Iran (forntida Persien) att Vedasen gör i Indien. The designation Zend-Avesta, which is often employed to denote the sacred code, is not strictly correct. Beteckningen Zend-Avesta, som ofta används för att beteckna den heliga koden, är inte helt korrekt. It owes its origin to a mistaken inversion of the Pahlavi designation Avistak u Zand, a term which probably means "Text and Commentary"; for the word Zand (in the Avesta itself, Zainti) signifies "explanation" and even in the Avesta is applied to the exegetical matter in the text. Den har sitt ursprung i en felaktig inversion av Pahlavi beteckningen Avistak u Zand, en term som betyder troligen "Text and Commentary", efter ordet Zand (i Avesta sig Zainti) betyder "förklaring" och även i Avesta tillämpas till exegetical ärendet i texten. It is similarly used by the Parsee priests to denote the Pahlavi version and commentary, but not the original scriptures. Whether the term Avistak, which is the Pahlavi form of the word Avesta, has the meaning of "text", "law", is not absolutely certain. Det är lika används av Parsee prästerna att beteckna Pahlavi version och kommentarer, men inte den ursprungliga skrifterna. Huruvida begreppet Avistak, vilket är Pahlavi form av ordet Avesta, har betydelsen av "text", "lag", Inte helt säkert. Some scholars interpret it as "wisdom", "knowledge". Vissa forskare tolkar det som "visdom", "kunskap".

Little was known concerning the religion and customs of ancient Persia before the Avesta was brought to Europe in the eighteenth century. Lite var känt om religion och seder forntida Persien innan Avesta fördes till Europa på sjuttonhundratalet. From the allusions in Greek and Roman writers, like Herodotus, Plutarch, Pliny, and others, it had long been surmised that such a body of scriptures existed. Från anspelningarna i grekiska och romerska författare, som Herodotos, Plutarchos, Plinius och andra, hade det länge varit anade att ett sådant organ i skrifterna fanns. Scattered allusions in Arabic and Syriac writers strengthened this conviction. Spridda anspelningar på arabiska och syrianska författare stärkt denna övertygelse. But the information to be extracted from these references was vague and meagre. Men den information som ska hämtas från dessa referenser var vaga och knapphändiga. The first scholar to make the language and the contents of the sacred books of the Parsees known to Europe was a young Frenchman, Anquetil du Perron, who in 1754 went to India for this very purpose. Den första lärd att göra språket och innehållet i de heliga böckerna av parserna känt att Europa var en ung fransman, Anquetil du Perron, som 1754 reste till Indien för just detta ändamål. His enthusiasm and perseverance overcame the many obstacles he encountered on his journey to Hindustan and the difficuities he met during his stay in Surat. Hans entusiasm och uthållighet övervann de många hinder som han mötte på sin resa till Hindustan och difficuities han träffade under sin vistelse i Surat. Success at last crowned his efforts, and on his return in 1771 he was able to give to the world the first translation of the Avesta. Framgång äntligen kröntes hans ansträngningar, och vid sin återkomst 1771 kunde han ge till världen den första översättningen av Avesta. From the moment of its publication a bitter controversy arose concerning the authenticity of the work. Från det ögonblick som det offentliggörs en bitter kontrovers uppstod om äktheten av arbetet. Some scholars, like Sir William Jones, declared that it was a clumsy forgery of modern Parsee priests, and the question was disputed for half a century until the advance made in the study of Sanskrit and comparative philology decided the matter and vindicated the genuineness of the scriptures and the value of Anquetil's work, although his translation, as a first attempt, was necessarily, imperfect in many respects. Vissa forskare, som Sir William Jones, förklarade att det var en klumpig förfalskning av modern Parsee präster, och frågan har ifrågasatts under ett halvt sekel fram till det förskott i studien i sanskrit och jämförande filologi beslutat i frågan och visade hur genuinitet skrifterna och värdet av Anquetil arbete, även om hans översättning, som ett första försök, var nödvändighet ofullständig i många avseenden.

CONTENT AND DIVISIONS INNEHÅLL OCH SEKTIONER

Originally, the sacred scriptures of the Parsees were of far greater extent than would appear from the Avesta in the form in which we now possess it. Ursprungligen heliga skrifter av parserna var av betydligt större omfattning än vad som framgår av Avesta i den form som vi nu har det. Only a relatively small portion of the original has in fact been preserved, and that is collected from several manuscripts, since no single codex contains all the texts now known. Endast en relativt liten del av den ursprungliga verkligen har bevarats, och som samlas in från flera manuskript, eftersom ingen enskild codex innehåller alla texter som nu kallas. In its present form, therefore, the Avesta is a compilation from various sources, and its different parts date from different periods and vary widely in character. I sin nuvarande form, därför är Avesta en sammanställning från olika källor, och dess olika delar är från olika perioder och varierad karaktär. Tradition tells us that the Zoroastrian scriptures consisted originally of twenty-one nasks (books), but only one of these, the Vendidad, had been completely preserved. Traditionen berättar att zoroastriska skrifterna bestod ursprungligen av tjugoen nasks (böcker), men endast en av dessa, Vendidad, hade varit helt bevarade. The loss of the sacred books is attributed by the followers of Zoroaster to the invasion of Alexander "the accursed Iskandar", as they call him, who burned the palace library at Persepolis, thus destroying one archetype copy of the text, and threw the other into the river near Samarkand, according to the statement of the Pahlavi records (Dinkard, bk. III, West, "Sacred Books of the East", XXXVII, pp. xxx, xxxi, and Shatroiha-i Airan, 2-5). Förlusten av det heliga böcker används av anhängarna av Zoroaster till invasionen av Alexander "den förbannade Iskandar", som de kallar honom, som brände slottet biblioteket i Persepolis, därmed förstöra en arketyp kopia av texten, och kastade den andra i floden nära Samarkand, enligt uttalandet från Pahlavi register (Dinkard, BK. III, West, "Heliga bokar av öst", XXXVII, pp. xxx, xxxi, och Shatroiha-i Airan, 2-5). For wellnigh five hundred years after the Macedonian invasion the Parsee scriptures remained in a scattered condition, much being preserved only by memory, until the great Zoroastrian under the Sassanian dynasty (AD 226-651), when the texts were again collected, codified, translated into Pahlavi, and interpreted. För wellnigh fem hundra år efter det makedoniska invasionen Parsee skrifterna kvar i en splittrad skick, mycket bevaras endast genom minnet, tills den stora zoroastriska under Sassaniska dynastin (AD 226-651), när texter samlades igen kodifierade,, översatt i Pahlavi, och tolkas. A beginning in this direction had already been made under the last of the Parthian kings, but the great final redaction took place in Sassanian times, under Shahpuhar II (309-379). En början i denna riktning har redan gjorts under de sista partiska kungar, men den stora slutliga bortredigeringsverktyg ägde rum i Sassaniska gånger under Shahpuhar II (309-379). Our present Avesta is essentially the work of this redaction, although important sections of the text have been lost since then, especially after the Arabs conquered Persia. Vår nuvarande Avesta är i huvudsak arbete här bortredigeringsverktyg, även viktiga delar av texten har försvunnit sedan dess, särskilt efter araberna erövrade Persien. This conquest (637-651) was fatal to the Iranian religion, and caused Zoroastrianism to be supplanted by Mohammedanism and the Avesta by the Koran. Denna erövring (637-651) var dödlig till den iranska religionen, och orsakade Zoroastrianism att ersättas av muhammedanismen och Avesta av Koranen. As already mentioned, great portions of the scriptures have since disappeared entirely; out of the original twenty-one nasks, the nineteenth alone (the Verdidad) has survived. Som redan nämnts, stora delar av skrifterna har försvunnit helt, av de ursprungliga twenty-en nasks, nittonde ensam () det Verdidad har överlevt. Portions of other nasks are preserved, interspersed here and there among the Yasna and Vispered, or have come down to us as flattered fragments in Pahlavi works, or have been rendered into Pahlavi, like the Bundahishn (Book of Creation) and the Shayast-la-Shayast (Treatise on the Lawful and Unlawful). Delar av andra nasks bevaras, insprängda här och där bland Yasna och Vispered, eller har kommit till oss så smickrad fragment i Pahlavi verk, eller har blivit till Pahlavi, liksom Bundahishn (Book of Creation) och Shayast-la -Shayast (Avhandling om den lagliga och olagliga). In this way we are able to make good some of our losses of the old scriptures enough has been said, however, to explain the lack of coherence noticeable in certain parts of the Avestan code. The Avesta, as we now have it, is usually divided into five sections, relating to the ritual, hymns of praise, the liturgy, and the law. På detta sätt har vi möjlighet att göra bra några av våra förluster av de gamla skrifterna nog har dock sagt att förklara bristen på samstämmighet märkbar i vissa delar av Avestiska koden. Avesta, som vi nu har det, är oftast indelat i fem avsnitt, om ritual, lovsånger, liturgin, och lagen. These sections: Dessa avsnitt:

the Yasna, including the Gathas, or hymns; the Yasna, inklusive Gatha, eller hymns;

Vispered; Vispered;

Yashts; Yashts;

minor texts, such as the Nyaishes (favourite prayers in daily use among the Parsees), and mindre texter, såsom Nyaishes (favorit böner används dagligen bland parserna), och

Vendidad. Vendidad.

Besides this there are some independent fragments preserved in Pahlavi books (Hadhokt Nask, etc). Förutom detta finns det några fristående fragment bevarade i Medelpersiska böcker (Hadhokt Nask, etc). The main divisions, when taken together, again fall into two groups, the one liturgical comprising Vendidad, Vispered and Yasna, or the Avesta proper, the other general, called Khorda Avesta (Abridged Avesta) and comprising the minor texts and the Yashts. De viktigaste områdena, när de tas tillsammans, åter faller in i två grupper, den liturgiska består Vendidad, Vispered och Yasna eller Avesta korrekt, de övriga allmänna kallas Khorda Avesta (Abridged Avesta) och består av små texter och Yashts. A brief characterization of the five divisions will now be given. En kort karakteristik av de fem divisionerna kommer nu att ges.

(1) The Yasna (Skt. yajna), "sacrifice", "worship", the chief liturgical portions of the sacred canon. (1) Yasna (Skt. yajna), "Sacrifice", "Nåd", chefen liturgiska delarna av den heliga kanon. It consists principally of prayers and hymns used in the ritual, and is divided into seventy-two ha or haiti (chapters), symbolized by the seventy-two strands of the kushti, or sacred girdle with which the young Zoroastrian is invested on his being received into the Church. Den består huvudsakligen av böner och psalmer som används i ritualen, och är uppdelad i sjuttiotvå ha eller Haiti (kapitel), symboliserad av sjuttiotvå delarna av kushti eller heligt gördel som den unga zoroastriska investeras på att han är emot i kyrkan. The middle third of the Yasna (Ys., 28-53), however, is not directly connected with the ritual, but contains the Gathas, the holy psalms, songs which preserved the metrical sayings of Zoroaster himself as used in his sermons. Den mittersta tredjedelen av Yasna (Ys., 28-53), dock inte direkt kopplade till ritual, men innehåller Gatha, den heliga psalmer, sånger som bevarat metriska uttalanden av Zoroaster själv som använt i sina predikningar. This is the oldest portion of the Avesta and descends directly from the prophet and his disciples. These canticles are metrical in their structure and are composed in the so-called Gatha-dialect, a more archaic form of language than is used in the rest of the Avesta. Detta är den äldsta delen av Avesta och ned direkt från profeten och hans lärjungar. Dessa sånger är metriska i sin struktur och består i den så kallade Gatha-dialekten, en mer arkaisk form av språk än det som används i resten av Avesta. There are seventeen of the hymns, grouped in five divisions, each group taking its name from the opening words; thus Ahunavaiti, Ushtavaiti, etc. Det finns sjutton av psalmerna, grupperade i fem divisioner, varje grupp har tagit sitt namn från inledningsorden, alltså Ahunavaiti, Ushtavaiti, etc. Inserted in the midst of the Gathas is the Yasna Haptanghaiti (the Seven-chapter Yasna) consisting of prayers and hymns in honour of the Supreme Deity, Ahura Mazda, the Angels, Fire, Water, and Earth. Införas i mitten av Gathas är Yasna Haptanghaiti (de sju kapitel Yasna) består av böner och hymner till minne av den högsta gudomen, Ahura Mazda, änglarna, eld, vatten och jord. This selection also shows a more archaic type of language, and stands next to the Gathas in point of antiquity. Detta val visar också en mer arkaisk typ av språk, och ligger bredvid den Gathas i punkt i antiken. Its structure though handed down in prose, may once have been metrical. Dess struktur men som avkunnats i prosa, kan en gång ha varit metrisk.

(2) The Vispered (vispe ratavo, "all the lords") is really a short liturgy, very similar in style and form to the Yasna, which it supplements in a briefer form. It owes its name to the fact that it contains invocations to "all the lords". (2) Vispered (vispe ratavo, "alla Lords") är egentligen en kort liturgi, mycket lika i stil och form till Yasna, som den kompletterar i en kortare form. Det har fått sitt namn av att den innehåller anrop till "alla Lords".

(3) The Yashts (yeshti, "worship by praise"), of which there are twenty-one, are hymns in honour of various divinities. (3) Yashts (yeshti, "dyrkan av beröm"), av vilka det finns twenty-one, är psalmer i ära av olika gudar. These hymns are for the most part metrical in structure, and they show considerable poetic merit in certain instances, which is not common in Avesta. Dessa psalmer är till största delen metrisk struktur, och de visar ett betydande poetiska merit i vissa fall, vilket inte är vanligt i Avesta. They are of especial interest historically on account of the glimpses they afford us of the great mythological and legendary material in the folklore of ancient Iran used so effectively by Firdausi in his great epic of the Persian kings, the "Shah Namah". De är av särskilt intresse historiskt på grund av glimtar de ger oss av de stora mytologiska och legendariska material i folklore på forntida Iran används så effektivt som Firdausi i sitt stora epos av de persiska kungarna, "Shah Namah". Among the divinities to whom special yashts are devoted we find Ardvi Sura the goddess of waters; Tishtrya, the star Sirius; Mithra, the divinity of light and truth; the Fravashis, or departed souls of the righteous, Verethragna, the genius of Victory and the Kavaya Hvarenah, "kingly glory", the divine light illuminating the ancient kings of Iran. Bland de gudomligheter till vilka speciella yashts ägnas vi hittar Ardvi Sura gudinna vatten, Tishtrya, stjärnan Sirius, Mithra, gudomlighet ljuset och sanningen, Fravashis, eller avvek själar de rättfärdiga, Verethragna, genius Victory och the Kavaya Hvarenah, "konungslig ära", det gudomliga ljuset belyser gamla kungarna i Iran.

(4) The fourth division (minor texts) comprises brief prayers, like the five Nyaishes (to the Sun, Moon, Mithra, Water, and Fire), the Gahs, Siruzas and Afringans (blessings). (4) Den fjärde divisionen (mindre texter) består av korta böner, liksom de fem Nyaishes (till solen, månen, Mithra, vatten och eld), den Gahs, Siruzas och Afringans (välsignelser). These selections form a manual of daily devotion. Dessa val utgör en handbok för daglig andakt.

(5) The fifth division, Vendidad (from vi daeva data, "law against the demons"), is the religious law code of Zoroastrianism and comprises twenty-two fargards (chapters). (5) Den femte divisionen, Vendidad (från VI Daevas data, "lag mot demonerna"), är den religiösa lagen kod Zoroastrianism och omfattar tjugo-två fargards (kapitel). It begins with an account of Creation in which Ormuzd, the god, is thwarted by Ahriman, the devil; then it describes the occurrence of a destructive winter, a sort of Iranian deluge. Det börjar med en redogörelse för Creation där Ormuzd, guden förvägras av Ahriman, djävulen, då det beskriver förekomsten av en destruktiv vinter, en sorts iransk störtflod. The remainder of the book is largely devoted to elaborate prescriptions with regard to ceremonial purification, especially the cleansing from defilement incurred by contact with the dead, and to a list of special penances imposed as a means of atoning for impurity. Resten av boken är till stor del ägnas åt att utarbeta föreskrifter i fråga om ceremoniell rening, i synnerhet rengöring från orenhet som uppstår genom kontakt med de döda, och att en lista över specialtecken botöfningar infördes som ett sätt för försoningen för orenhet. The Vendidad is an ecclesiastical code, not a liturgical manual. The Vendidad är en kyrklig kod, inte en liturgisk handbok. Its different parts vary widely in character and in age. Dess olika delar av starkt skiftande karaktär och ålder. Some parts may be comparatively recent in origins although the greater part is very old. Vissa delar kan vara relativt ny i ursprung även om större delen är mycket gammal.

The Avesta does not represent the whole of the sacred scriptures of the Parsees. It is supplemented by an extensive Pahlavi literature, consisting in part of translations from the sacred canon and in part of original matter. Avesta representerar inte hela den heliga skrifterna i parserna. Den kompletteras av en omfattande Pahlavi litteratur, som delvis består av översättningar från den heliga kanon och i en del av original material. The most notable Pahlavi works belonging here are the Dinkard (Acts of Religion), dating from the ninth century of the Christian Era; Bundahishn, "Original Creation", finished in the eleventh or twelfth century of the Christian Era, but containing material as old as the Avesta itself, being in part a version of one of the original nasks; the Mainog-i-Khirad (Spirit of Wisdom), a religious conference on questions of faith, and the Arda Viraf Namak, a sort of Zoroastrian "Divina Commedia", which is especially important because of its account of the Persian ideas concerning the future life. Den mest anmärkningsvärda Medelpersiska verk som hör hit är Dinkard (Acts of Religion), räknat från den nionde århundradet av vår tideräkning, Bundahishn, "Original Creation", slutade på elfte eller tolfte århundradet av vår tideräkning, men som innehåller material som gammal som Avesta själv, är delvis en version av en av de ursprungliga nasks, den Mainog-i-Khirad (vishetens ande), en religiös konferens om frågor om tro, och Arda Viraf Namak, ett slags Zoroastrian "Divina Commedia ", vilket är särskilt viktigt på grund av sin redogörelse för den persiska idéer om framtida liv. There is also some later Zoroastrian literature in modern Persian, comprising works like the Zartushtnamah (Book of Zoroaster), the Sad-dar (Hundred Doors, or Chapters), the Rivayats (traditional treatises). Det finns också en del senare zoroastriska litteratur i modern persiska, bestående fungerar på samma sätt Zartushtnamah (bok Zoroaster), den Sad-dar (Hundra dörrar eller kapitlen), den Rivayats (traditionella avhandlingar).

LANGUAGE SPRÅK

The language of the Avesta is best designated simply as Avestan, not as Zend, for the reasons given in the beginning of this article. Språket i Avesta är bäst betecknas enbart som Avestiska, inte som Zend, av de skäl som anges i början av denna artikel. Nor is Old Bactrian a desirable term, since it is by no means proved that the language of the Avesta was spoken in ancient Bactria. Inte heller är Old baktriska en önskvärd sikt, eftersom det är på något sätt visat att språket i Avesta talades i forntida Baktrien. The Avestan language is an Indo-Germanic tongue and belongs more specifically to the Iranian group, the other members being the Old Persian of the cuneiform inscriptions, the Pahlavi, and Pazend (or Middle Iranian), and the later dialects, New Persian, Kurdish, Afghan, etc. The Avestan speech is very closely related to Sanskrit; in fact, we are able to transpose any word from one language into the other by the application of special phonetic laws. Den Avestiska är en INDOGERMANSK tunga och hör mer specifikt den iranska gruppen, övriga ledamöter är de fornpersiska av kilinskrifterna, Pahlavi, och Pazend (eller Mellanöstern, Iran), och senare dialekterna, New persiska, kurdiska , Afghan etc. Avestiska tal är mycket nära släkt med sanskrit, i själva verket har vi möjlighet att genomföra några ord från ett språk till den andra genom tillämpning av särskilda fonetiska lagar. The script employed in the Avestan texts, as five have them, is not so old as the language itself, but dates from the Sassanian period. Skriptet används i Avestiska texter, som fem har dem, är inte så gammalt som själva språket, utan är från Sassaniska perioden. It is read from right to left and can be traced ultimately to a Semitic sources. Det läses från höger till vänster och kan spåras i slutändan till ett semitiskt källor. It is not known in what script the original Avesta was recorded. Det är inte känt i vilken skript ursprungliga Avesta spelades in.

ZOROASTER ZARATHUSTRA

It can no longer be doubted that Zoroaster was a real historical personage. Det kan inte betvivlas att Zoroaster var en verklig historisk gestalt. The attempts of some scholars to represent him as a mythical being have failed, even though much that is related about his life is legendary, as in the case of Buddha. Försök av några forskare att företräda honom som en mytisk varelse har misslyckats, även om mycket som är närstående om hans liv är legendarisk, som i fallet av Buddha. The man Zoroaster in the original texts appears as Zarathushtra, from which Zoroaster, our present form of the prophet's name, is derived through the Greek and Latin. Mannen Zoroaster i de ursprungliga texterna visas som Zarathushtra, som Zoroaster, är vår nuvarande form av profetens namn, erhålls på grekiska och latin. The Avesta always writes Zarathushtra; the Pahlavi has Zartusht; the modern Persian, Zardusht. Avesta skriver alltid Zarathushtra, Pahlavi har Zartusht, den moderna persiska, Zardusht. What the meaning of the name is, cannot be stated positively. Vad betyder namnet är, inte kan anges positivt. All that we know is that the name is a compound, and that the second element, ushtra, means "camel", the first part has been variously rendered as "old", "lively", "golden", "ploughing", etc. There has been much discussion as to the date when the prophet lived. Allt vi vet är att namnet är en sammansättning, och att den andra delen, ushtra, betyder "kamel", har den första delen har varierande återges som "gammal", "levande", "gyllene", "plöjning", etc . Det har varit mycket diskussion om den dag då profeten bodde. The traditional date in the Pahlavi books places his era between the earlier half of the seventh and the sixth century BC, or, more specially, 660-583 BC; but many scholars assign him to a century, or even several centuries, earlier. Den traditionella datumet i Pahlavi böckerna gör sin era mellan den tidigare hälften av den sjunde och det sjätte århundradet BC, eller mer speciellt, 660-583 f.Kr., men många forskare tilldela honom ett sekel, eller ens flera århundraden tidigare. There is much uncertainty regarding his birthplace and the details of his life. Det råder stor osäkerhet om hans födelseort och detaljerna i hans liv. He was undoubtly born in Western Iran. Han föddes undoubtly i västra Iran. From Western Iran, more specifically Azerbaijan (the ancient Atropatene) he seems to have gone Ragha (Rai) in Media, and even his mission did not meet with success in that region he turned to the East, to Bactria. Från västra Iran, närmare bestämt Azerbajdzjan (gamla Atropatene) han verkar ha gått Ragha (Rai) i media, och även hans uppdrag inte kröns med framgång i regionen vände han sig till öst, till Bactria. There a certain king named named Vishtaspa became converted to his creed, the generous patronage of this powerful defender of the faith the new religion soon gained a firm footing. Finns en viss kung vid namn namngivna Vishtaspa blev konverterade till sin tro, det generösa beskydd av denna kraftfulla försvarare av tron den nya religionen snart ett fast fot. Presumably the faith was carried from Bactria to Media, whence it spread into Persia and was accepted in all probability by the great Achaemenian kings. Förmodligen tron fördes från Bactria till Media, varifrån den spreds till Persien och godkändes med all sannolikhet av de stora Achaemenian kungar. In the case of Cyrus there is some doubt whether he was adherent of Zoroastrian law, but Darius was a pronounced Mazda-worshipper and presumably, therefore, a true Zoroastrian, as we know that the last kings of the Achaemenian dynasty were genuine followers of the religion. När det gäller Cyrus det finns vissa tvivel om huruvida han var anhängare av den zoroastriska lagen, men Dareios var en uttalad Mazda-dyrkare och förmodligen därför en sann zoroastrier, eftersom vi vet att de sista kungarna av Achaemenian dynastin var äkta anhängare av religion. If tradition can be believed, Zoroaster began his ministry at the age of thirty, made a convert, when he was forty-two, of King Vishtaspa, and was slain at the age of seventy-seven, when the Turanians stormed Balkh. Om tradition kan tro, började Zoroaster sin mission i en ålder av trettio, gjort en omvänd, när han var fyrtiotvå, kung Vishtaspa, och blev dödad vid en ålder av sjuttiosju, när Turanians stormade Balkh. This account of the prophet's death is given, at least, by Firdausi. Denna förklaring av Profetens död ges, åtminstone, av Firdausi.

Under the kings of the Achaemenian line the religion founded by Zoroaster became one of the great religions of the ancient East. Enligt kungar Achaemenian linje religion grundad av Zoroaster blev en av de stora religionerna i gamla öst. But it shared the fate of the Persian monarchy, it was shattered, though not overthrown, by the conquest of Alexander and fell consequently into neglect under the Seleucid and Parthian dynasties. Men det delade samma öde som den persiska monarkin, det krossades, men inte störtats genom erövringen av Alexander och föll därmed till försummelse enligt Seleukidernas och partiska dynastier. With the accession of the Sassanian dynasty it met with a great revival. Med anslutningen av Sassaniska dynastin mött en stor väckelse. The kings ot the house of Sassan were zealous believers and did everything in their power to spread the faith as a national creed, so that its prosperity rose again to the zenith. Kungarna OT hus Sassan var ivriga troende och gjorde allt i deras makt för att sprida tron som en nationell trosbekännelse, så att dess välstånd ökade igen till zenit. Sectarian movements, to be sure, were not lacking. Sekteristiska rörelser, för att vara säker, saknades inte. The heresy of Mazdak for a moment imperilled the union of the Zoroastrian Church and State, and Manichaeism, that menace of early Christian orthodoxy, also threatened the ascendancy of the Iranian national faith, which was really its parent. The kätteri av Mazdak för ett ögonblick fara Unionen zoroastriska kyrkan och staten, och Manichaeism att hotet från den tidiga kristna ortodoxin, även hotade dominans av den iranska nationella tro, som egentligen var dess moderbolag. These dangers, however, were only temporary and of minor importance as compared with the Arab conquest, which followed in the seventh century (651) and dealt the fatal blow from which Zoroastrianism never recovered. Dessa faror, var dock endast tillfälligt och av underordnad betydelse jämfört med den arabiska erövringen, som följde i det sjunde århundradet (651) och behandlade de ödesdigra slaget som Zoroastrianism återhämtade sig aldrig. The victorious followers of Mohammed carried on their proselytizing campaign with relentless vigour. Segrande anhängare till Muhammed fortsatte sina proselytizing kampanj med obeveklig kraft. The few Zoroastrians who stood firmly by their faith were oppressed and persecuted. De få zoroastriansna som stod fast vid sin tro var förtryckta och förföljda. Some remained, and were scattered throughout their native land; but the majority took refuge in India, where their descendants, the Parsees, are found even at the present day. Några stannade kvar och var utspridda sitt hemland, men de flesta tog sin tillflykt till Indien, där deras ättlingar, parser, finns även i nutid. About 10,000 are here and there throughout Persia, chiefly at Yazd and Kirman, but the bulk of the Zoroastrians, upwards of 90,000 souls, constitute a prosperous community in India, chiefly at Bombay. Cirka 10.000 är här och där hela Persien, främst i Yazd och Kirman, men huvuddelen av zoroastriansna, uppemot 90.000 själar, utgör ett välmående samhälle i Indien, främst i Bombay.

Publication information Written by Arthur FJ Remy. Information om publikation skriven av Arthur FJ Remy. Transcribed by Joseph P. Thomas. The Catholic Encyclopedia, Volume II. Kopierat av Joseph P. Thomas. The Catholic Encyclopedia, Volume II. Published 1907. År 1907. New York: Robert Appleton Company. New York: Robert Appleton Company. Nihil Obstat, 1907. Nihil Obstat, 1907. Remy Lafort, STD, Censor. Remy Lafort, STD, censurerar. Imprimatur. Imprimatur. +John M. Farley, Archbishop of New York + John M. Farley, ärkebiskop av New York


The Theological Aspects of the Avesta Teologiska aspekter av Avesta

Catholic Information Katolsk information

I. GOD I. GUD

The name of the Supreme God of the Avestic system is Ahura Mazda (in the Achaemenid royal inscriptions, Auramazda), which probably signifies the All-Wise Lord. Namnet på den högsta Gud Avestic systemet är Ahura Mazda (i akemenidiska kungliga inskrifter, Auramazda), vilket troligen betyder den Allvise Herre. This divine name was later modified into the Pahlavi form Auharmazd, the modern Persian Ormuzd (Greek Oromazes). Denna gudomliga Namnet ändrades senare till Pahlavi form Auharmazd, den moderna persiska Ormuzd (grekisk Oromazes). Hence the name of Mazdeism commonly applied to Avestic religion. Därav namnet Mazdeism allmänt tillämpas Avestic religion.

Ahura Mazda is a pure spirit; His chief attributes are eternity, wisdom, truth, goodness, majesty, power. Ahura Mazda är en ren ande, hans främsta attribut är evigheten, vishet, sanning, godhet, majestät, makt. He is the Creator (datar) of the all good creatures - not, however, of Evil, or evil beings. Han är Skaparen (DATAR) av alla goda varelser - dock inte av ond eller onda varelser. He is the supreme Lawgiver, the Rewarder of moral good, and the Punisher of moral evil. Han är den högste lagstiftare, det Rewarder moraliskt goda, och Punisher av moraliskt ont. He dwells in Eternal Light; in the later literature light is spoken of as the clothing of Ahura Mazda or even His "body", ie a kind of manifestation of His presence, like the Old Testament Shekinah. Han bor i evigt ljus, i den senare litteraturen ljuset är omtalad som kläder av Ahura Mazda eller ens hans "kropp", dvs ett slags manifestation av hans närvaro, som Gamla testamentet Shekinah. In this same patristic (Pahlavi) literature we find frequent enumerations of the attributes of Ahura Mazda; thus these are said to be "omniscience, omnipotence, all-sovereignty, all-goodness". I samma patristic (Medelpersiska) litteratur finner vi ofta uppräkningar av attributen av Ahura Mazda, således dessa sägs vara "allvetande, allmakt, all-suveränitet, all-godhet". Again He is styled "Supreme Sovereign, Wise Creator, Supporter, Protector, Giver of good things, Virtuous in act, Merciful, Pure Lawgiver, Lord of the good Creations". Återigen Han är stylad "Supreme Sovereign, Wise Skapare, Supporter, Protector, Givare av bra saker, dygdig i handling, barmhärtige, Pure lagstiftare, Herre god Creations".

II. II. DUALISM DUALISM

It has been remarked above that Ahura Mazda is the Creator of all good creatures. Det har anmärkts ovan att Ahura Mazda är Skaparen av alla goda varelser. This at once indicates the specific and characteristic feature of the Avestic theology generally known as "dualism". Detta på en gång visar det specifika och kännetecknande för Avestic teologi som allmänt kallas "dualism". The great problem of the origin of evil which has ever been the main stumbling-block of religious systems, was solved in the Zoroastrian Reform by the trenchant, if illogical, device of two separate creators and creations: one good, the other evil. Det stora problemet med ondskans ursprung som någonsin har varit den främsta stötestenen för religiösa system, löstes på zoroastriska reformen av bitande, om ologiskt, anordning av två separata skapare och skapelse: en bra, andra onda. Opposed to Ahura Mazda, or Ormuzd, is His rival, Anro Mainyus (later, Aharman, Ahriman), the Evil Spirit. Motsats till Ahura Mazda, eller Ormuzd, är hans rival, Anro Mainyus (senare, Aharman, Ahriman), den onde anden. He is conceived as existing quite independently of Ahura Mazda, apparently from eternity, but destined to destruction at the end of time. Han är tänkt som existerande oberoende av Ahura Mazda, tydligen från evighet, utan är avsedda att destrueras vid tidens slut. Evil by nature and in every detail the exact opposite of Ahura Mazda, he is the creator of all evil, both moral and physical. Onda av naturen och i varje detalj raka motsatsen till Ahura Mazda, är han skaparen av allt ont, både moraliskt och fysiskt. Zoroaster in the Gathas says (Ys., xlv, 2, Jackon's translation): Zoroaster i Gathas säger (Ys., xlv, 2, Jackon översättning):

Now shall I preach of the World's two primal Spirits, Nu ska jag predika om världens två primala Sprit,

The Holier one of which did thus address the Evil: The heligare varav kunde därför ta upp Evil:

Neither do our minds, our teachings, nor our concepts, Inte heller våra tankar, vår lära, inte heller våra koncept,

Nor our beliefs, nor words, nor do our deeds in sooth, Inte heller våra övertygelser, eller ord, inte heller våra handlingar i sanning,

Nor yet our consciences, nor souls agree in aught. Ej heller vårt samvete, eller själar håller i VAD SOM HELST.

It is here to be remarked that the specific name of Ahura Mazda in opposition to the Evil Spirit is Spento Mainyus, the Holy Spirit, and Ahura Mazda and Spento Mainyus are used as synonyms throughout the Avesta. Det är här att påpekas att det specifika namnet på Ahura Mazda i opposition mot den Onde Anden Spento Mainyus, den Helige Ande, och Ahura Mazda och Spento Mainyus används som synonymer i hela Avesta. The obviously illogical doctrine of two separate and supreme creators eventually led to certain philosophical attempts to reduce the double system to uniformity. Uppenbar ologisk läran om två separata och högsta skapare så småningom ledde till vissa filosofiska försök att minska den dubbla systemet till likformighet. One of these consisted in throwing back the Divine unity to an anterior stage in which Zrvana Akarana, "illimitable time", becomes the single, indifferent, primordial source from which both spirits proceed. En av dessa bestod i att kasta tillbaka den gudomliga enheten till en anterior skede där Zrvana Akarana, "oändlig tid", blir gemensam, likgiltig, primordial varifrån bägge sprit fortsätta. Another solution was sought in attributing two spirits (faculties or functions) to Ahura Mazda himself, his Spento Mainyus and his Anro Mainyus, or his creative and destructive spirit -- an idea probably borrowed from lndian philosophy. En annan lösning söktes i att tillskriva två andar (fakulteter eller funktioner) till Ahura Mazda sig själv, sin Spento Mainyus och hans Anro Mainyus eller hans kreativa och destruktiva anda - en idé troligen lånat från indisk filosofi. This seems the favourite doctrine of the modern Parsees of Bombay, as may be seen in Mr. Navroji Maneckji Kanga's article in the "Babylonian and Oriental Record" for May, 1900 (VIII, 224-28), and it is claimed to be strictly founded on teaching of the Gathas; but although such a development of thought a real monotheism with the Zoroastrian dualism, these theories cannot really be called Avestic at all, except in so far as Zrvana Akarana is an Avestic term. Detta verkar favorit läran om moderna parserna i Bombay, som kan ses i Mr Navroji Maneckji Kanga: s artikel i "babyloniska och orientalisk Record" för maj, 1900 (VIII, 224-28), och hävdade att vara strikt bygger på undervisning i Gatha, men även om en sådan utveckling med tanke verklig monoteism med zoroastriska dualismen, kan dessa teorier inte riktigt kallas Avestic alls, utom i den mån Zrvana Akarana är en Avestic sikt. They are "patristic" or "scholastic". The result of the dualistic conception of the universe is that of a continuous warfare that has been going on even from the beginning between two hostile worlds or camps. De är "patristic" eller "skolastiska". Resultatet av den dualistiska uppfattningen av universum som en kontinuerlig krig som har pågått redan från början mellan två fientliga världar eller läger. All creatures belong to one or another of the camps, not only sentient and intelligent beings, like the spirit and man, but also the animal and the vegetable worlds. Alla varelser hör till en eller annan av lägren, inte bara levande och intelligenta varelser, som anden och människan, men också djur och världens grönsaker. All dangerous, noxious, poisonous animals and plants are evil by their very creation and nature. Alla farliga, skadliga, giftiga djur och växter är onda genom sin skapande och natur. [We see here the primal germ of Manichæism. [Vi ser här den primära fröet till Manichæism. Mani was a heretic of the Mazdean faith (AD 258). Mani var en kättare av Mazdean tro (AD 258). This "heresy" is often reprobated in the Pahlavi religious books, together with Judaism and Christianity.] Hence - in sharp contrast to the Hindi ahimsa, a characteristic tenet of Buddhism, which prohibits the killing of any creature, even the smallest and the most noxious insect - to kill as many as possible of the Khrafstras, or noxious creatures of the Evil Spirit (such as wolves, serpents, snakes, locusts, intestinal worms, ants), is one of the most meritorious of religious actions. Denna "kätteri" ofta reprobateds i Pahlavi religiösa böcker, tillsammans med judendom och kristendom.] Därför - i skarp kontrast till hindi ahimsa, en egenskap grundsats i buddhismen, som förbjuder att döda någon, även de allra minsta och mest skadlig insekt - för att döda så många som möjligt av de Khrafstras, eller skadliga varelser av den onde anden (t.ex. vargar, ormar, ormar, gräshoppor, inälvsmask, myror), är en av de mest förtjänstfulla av religiösa handlingar. This great warfare, both spiritual and material, will go on to the end of time. Denna stora krig, både andligt och materiellt, kommer att fortsätta till tidens slut. It is to end in a final triumph of the Good and the annihilation (apparently) of Evil, including Anro Mainyus himself. Det är att sluta i en slutlig seger för det goda och förintelse (uppenbarligen) of Evil, inklusive Anro Mainyus själv. Such at least is the teaching in the later "patristic" literature. Sådan åtminstone är undervisningen i senare "patristic" litteratur.

III. III. ANGELOLOGY ANGELOLOGY

Dualism in its widest sense seems to be an inherent and ineradicable tendency of the Iranian mind. Dualism i dess vidaste bemärkelse tycks vara en naturlig och outrotliga tendens av den iranska sinne. Almost everything is conceived in pairs or doubles. Nästan allt är utformat i par eller dubbel. Hence the constant reference to the "Two Worlds", the spiritual and the material. Därav ständigt hänvisar till "Two Worlds", det andliga och det materiella. The doctrine of the Spirit World, whether belonging to the good or the evil creation, is highly developed in the Avesta and subsequent literature. Läran om den andliga världen, vare sig tillhör den goda eller den onda skapelsen, är mycket välutvecklade i Avesta och senare litteratur. Around Ahura Mazda is a whole hierarchy of spirits, corresponding very closely with our "angels". Omkring Ahura Mazda är en hel hierarki av sprit, vilket motsvarar mycket nära samarbete med våra "änglar". There is, however, this to be noted, that in the Zoroastrian system many of these creature-spirits are demonstrably old Aryan nature deities who have been skilfully transformed into angels, and so fitted into a monotheistic framework, frequently enough, in hymns and other passages, by the simple interpolation of the epithet Mazdadata (created by Mazda), before their names. Of the good spirits who surround Ahura, the most important are the Amesha Spentas ("Holy Immortals" or "Immortal Saints") generally reckoned as six (though Ahura Mazda himself is frequently included among them, and they are then called seven). Det finns dock skall noteras att i zoroastriska system många av dessa djur-andar är bevisligen gamla ariska karaktär gudar som har skickligt förvandlades till änglar, och så passas in i en monoteistiska ram, tillräckligt ofta, i hymner och andra passager, genom enkel interpolation av epitetet Mazdadata (skapad av Mazda), innan deras namn. Av de goda andar som omger Ahura, det viktigaste är Amesha Spentas ( "heliga odödliga" eller "Immortal Saints") i allmänhet räknas som sex (även om Ahura Mazda själv är ofta bland dem, och de kallas då sju). These are the characteristic genii of the Gathas and their very names show that they are merely personified attributes of the Creator Himself. They are: Vohu Manah (Good Mind), Asha Vahishta (Best Holiness), Khshathra Vairya (Desirable Sovereignty), Spenta Armaiti (Holy Piety, a female spirit), Haurvatat (Health), and Ameretat (Immortality). Dessa är de karakteristiska genier av Gathas och deras mycket namn visa att de endast personifierade attribut av Skaparen själv. De är: Vohu Manah (Good Mind), Asha Vahishta (Best helighet), Khshathra Vairya (önskvärd suveränitet), Spenta Armaiti (Holy fromhet, en kvinnlig ande), Haurvatat (hälsa), och Ameretat (Immortality). In the Younger Avesta and later traditional literature these evident personifications, whose very names are but abstract nouns, become more and more concrete personages or genii, with varying functions, most of all Vohu Manah (Vohuman) rises to a position of unique importance. I den yngre Avesta och senare traditional litteratur dessa uppenbar personifikationer, vars själva namn men abstrakta substantiv, blir mer och mer konkret gestalten eller genier, med olika funktioner, ökar mest av alla Vohu Manah (Vohuman) till en position av unik betydelse. Dr. LH Gray, however, argues, in a very striking article, that even these are evolutions of original naturalistic deities [Archiv für religions wissenschaft (Leipzig, 1904), VII, 345-372]. Dr LH Gray, hävdar dock, i en mycket slående artikel, att även dessa är förändringarna i original naturalistiska gudomligheter [Archiv religioner für Wissenschaft (Leipzig, 1904), VII, 345-372]. In later patristic literature Vohu Manah is conceived as the "Son of the Creator" and identified with the Alexandrine Logos. I senare patristic litteraturen Vohu Manah är tänkt som "Son of Skaparen" och identifieras med Alexandrine Logos. (See Casartelli, Philosophy of the Mazdayasnian Religion, 42-90.) Asha, also (the equivalent of the Sanskrit Rta=Dharma), is the Divine Law, Right, Sanctity (cf. Ps. cxviii), and occupies a most conspicuous position throughout the Avesta. (Se Casartelli, filosofi av Mazdayasnian Religion, 42-90.) Asha, också (vilket motsvarar den Sanskrit Rta = Dharma) är den gudomliga lagen, Höger, helighet (jfr Ps. Cxviii), och upptar en mest iögonfallande position hela Avesta.

But besides the Amesha Spentas, there are a few other archangels whose rank is scarcely less, if it does not sometimes exceed theirs. Men vid sidan av Amesha Spentas, finns det några andra ärkeänglarna vars rang är knappast mindre, om den inte överskrider ibland deras. Such is Sraosha ("Obedience" - ie to the divine Law). Sådan är Sraosha ( "lydnad" - dvs mot den gudomliga lagen). With him are associated, in a trio, Rashnu (Right, Justice) and Mithra. Med honom är associerade, i en trio, Rashnu (Right, Justice) och Mithra. This last is perhaps the most characteristic, as he is the most enigmatical, figure of the Iranian angelology. Undoubtedly in origin (like the Vedic Mitra) a Sun-deity of the primitive Aryan nature-worship, he has been taken over into the Avesta system as the Spirit of Light and Truth - the favourite and typical virtue of the Iranian race, as testified even by the Greek historians. Detta sista är kanske det mest karakteristiska, eftersom han är den mest gåtfulla, siffran för Irans angelology. Otvivelaktigt ursprung (t.ex. vediska Mitra) en Sun-gudom av primitiva ariska natur-dyrkan, har han tagit över i Avesta system som ande ljus och sanning - favoriten och typisk följd av det iranska ras, som framgår även av den grekiska historiker. So important is his position that he is constantly linked with Ahura Mazda himself, apparently almost as an equal, in a manner recalling some of the divine couples of the Vedas. Så viktig är hans inställning att han ständigt samman med Ahura Mazda själv, tydligen nästan som en jämlike, på ett sätt att påminna en del av den gudomliga par av Veda. It is well known how in later times the Mithra cult became a regular religion and spread from Persia all over the Roman Empire, even into Britain. Det är väl känt hur i senare gånger Mithra kulten blev en vanlig religion och sprids från Persien hela det romerska riket, även i Storbritannien. [See, especially, Cumont's great work, Monuments relatifs au culte de Mithra" (Paris, 1893).] Nor must mention be omitted of Atars, the Genius of Fire, on account of the particular importance and sanctity attached to fire as a symbol of the divinity and its conspicuous use in the cult (which has given rise to the entirely erroneous conception of Zoroastrianism as "Fire-worship", and of the Parsees as "Fire-worshippers"). Water, Sun, Moon, Stars, the sacred Haoma plant (Skt. Soma), and other natural elements all have their special spirits. But particular mention must be made of the enigmatical Farvashis, the origin and nature of whom is still uncertain. Some writers [especially Soderblom, "Les Fravashis" (Paris, 1899); "La vie future" (Paris, 1901)] have seen in them the spirits of the departed, like the dii manes, or the Hindu pitris. But, as a matter of fact, their primal conception seems to approach nearest to the pre-existent Ideai of Plato. Every living creature has its own Fravashi, existing before its creation; nay in some places inanimate beings, and, stranger still, Ahura Mazda Himself, have their Fravashis. They play an important role in both the psychology and the ritual cult of Mazdeism. [Jfr bl.a. Cumont stora arbete, Monuments relatifs au culte de Mithra "(Paris, 1893).] Får inte heller nämna utelämnas i Atars, the Genius of Fire, på grund av särskild vikt och helighet bifogas eld som symbol av gudomlighet och dess iögonfallande användning i kulten (vilket har gett upphov till helt felaktig uppfattning av Zoroastrianism som "ELDSDYRKAN", och parserna som "Fire-dyrkare"). Vatten, Sun, Moon, Stars heliga Haoma planta (Skt. Soma), och andra naturliga element har alla sin speciella sprit. Men framför allt måste också nämna den gåtfulla Farvashis, ursprung och karaktär som är fortfarande osäkert. Vissa författare [speciellt Söderblom, "Les Fravashis" (Paris, 1899), "La vie framtid" (Paris, 1901)] har sett dem andar The Departed, liksom DII Manes, eller den hinduiska pitris. Men, som i själva verket tycks dock deras ursprunglig konstruktion till förhållningssätt som ligger närmast den preexistent Ideai av Platon. varje levande varelse har sitt eget Fravashi, redan före dess skapande, ja på vissa platser döda varelser, och ännu underligare, Ahura Mazda själv, har sina Fravashis. De spelar en viktig roll i både psykologi och den rituella kulten av Mazdeism.

Face to face with the hierarchy of celestial spirits is a diabolical one, that of the daevas (demons, Pahlavi and Mod. Persian div or dev) and druj's of the Evil Spirit. Ansikte mot ansikte med den hierarki av himmelska andar är en djävulsk en, nämligen den daevas (demoner, Pahlavi och mod. Persiska div eller dev) och druj är den onde anden. They fill exactly the places of the devils in Christian and Jewish theology. De fyller exakt de platser där de djävlar i kristen och judisk teologi. Chief of them is Aka Manah (Pahlavi Akoman, "Evil Mind"), the direct opponent of Vohu Manah. Främsta av dem är Aka Manah (Pahlavi Akoman, "Evil Mind"), den direkta motståndare till Vohu Manah. Perhaps the most frequently mentioned of all is Aeshma, the Demon of Wrath or Violence, whose name has come down to us in the Asmodeus (Aeshmo daeva) of the Book of Tobias (iii, 8). Kanske den som oftast nämns av allt är Aeshma, Demon of Wrath eller våld, vars namn har kommit till oss i Asmodeus (Aeshmo Daevas) av boken om Tobias (iii, 8). The Pairikas are female spirits of seductive but malignant nature, who are familiar to us finder the form of the Peris of later Persian poetry and Iegend. The Pairikas är kvinnliga andar förförisk men maligna natur, som är bekanta för oss Finder form av Peris på senare persiska poesi och Iegend.

IV. IV. MAN MAN

In the midst of the secular warfare that has gone on from the beginning between the two hosts of Good and Evil stands Man. Mitt i det sekulära krig som har pågått från början mellan två värdar på gott och ont står människan. Man is the creature of the Good Spirit, but endowed with a free will and power of choice, able to place himself on the side of Ahura Mazda or on that of Anro Mainyus. Människan är en varelse av goda Ande, men utrustad med en fri vilja och förmågan att välja, kunna placera sig själv på sidan av Ahura Mazda eller på begäran av Anro Mainyus. The former has given him, through His prophet Zarathushtra (Zoroaster) His Divine revelation and law is (daena). Den förstnämnda har gett honom, genom hans profet Zarathushtra (Zoroaster) Hans gudomliga uppenbarelsen och lagen (daena). According as man obeys or disobeys this Divine law his future lot will be decided; by it he will be judged at his death. Efter som man lyder eller inte lyder denna gudomliga lagen hans framtid del kommer att avgöras, genom det han kommer att bedömas vid hans död. The whole ethical system is built upon this great principle, as in the Christian theology. Hela etiska systemet bygger på denna stora princip, som i den kristna teologin. Moral good, righteousness, sanctity (asha) is according to the Divine will and decrees; Man by his free will conforms to, or transgresses, these. Moraliskt goda, rättfärdighet, helighet (asha) är enligt den gudomliga viljan och dekret, människan genom sin fria vilja är förenlig med, eller överträder dessa. The Evil Spirit and his innumerable hosts tempt Man to deny or transgress the Divine law, as he tempted Zoroaster himself, promising him as reward the sovereignty of the whole world. Den onde anden och hans otaliga värdar fresta människan att förneka eller överskrida den gudomliga lagen, som frestade han Zoroaster själv och lovade honom som belöning suveränitet över hela världen. - "No!" - "Nej!" replied the Prophet, "I will not renounce it, even if body and soul and life should be severed!" svarade profeten "Jag kommer inte att avstå från det, även om kropp och själ och liv måste brytas! (Vendidad, xix, 25, 26). (Vendidad, xix, 25, 26). It is well to emphasize this basis of Avestic moral theology, because it at once marks off the Avesta system from the fatalistic systems of India with their karma and innate pessimism. Det är bra att understryka denna grundval av Avestic moralisk teologi, eftersom det på en gång markerar utanför Avesta systemet från den fatalistiska system i Indien med sin karma och inneboende pessimism. [See Casartelli, "Idée du péché chez les Indo-Eraniens" (Fribourg, 1898.)]. [Se Casartelli, "Idée du péché chez les Indo-Eraniens" (Freiburg, 1898.)]. A characteristic note of Iranian religious philosophy is its essential optimism; if there is human sin, there is also repentance and expiation. Karaktäristiskt anteckning av iransk religiös filosofi är dess grundläggande optimism, om det är människans synd, det finns även ånger och botgöring. In the later Pahlavi religious literature there is a proper confession of sin (patet) and a developed casuistry. I det senare Pahlavi religiösa litteraturen finns det en ordentlig syndabekännelse (patet) och en utvecklad KASUISTIK. Asceticism, however, finds no place therein. Asketism, men finner ingen plats där.

Divine worship, with elaborate ritual, is an essential duty of man towards his Creator. Gudstjänst, med utarbetad ritual, är en grundläggande skyldighet människan mot sin Skapare. There is indeed no animal sacrifice; the leading rites are the offering of the quasi-divine haoma (the fermented juice of the a sacred plant, a species of Asclepias), the exact counterpart of the Vedic soma-sacrifice; the care of the Sacred Fire, the chanting of the ritual hymns and prayers, and passages of the Sacred Books (Avesta). Det finns faktiskt ingen djuroffer, de ledande riterna är att erbjuda ett närmast gudomliga Haoma (den jästa saften av en helig växt, en art av Asclepias), den exakta motsvarigheten till den vediska soma-offret, vården av den Heliga eld, sjunger de rituella hymner och böner, och passager i den Heliga Böcker (Avesta).

The moral teaching is closely akin to our own. Den moraliska undervisning är nära besläktad med vår egen. Stress is constantly laid on the necessity of goodness in thought, word, and deed (humata, hakhta, hvarshta) as opposed to evil thought, word, and deed (dushmata, duzhukhta, duzhvarshta). Stress är ständigt som om nödvändigheten av godhet i tanke, ord och handling (humata, hakhta, hvarshta) i motsats till ond tanke, ord och handling (dushmata, duzhukhta, duzhvarshta). Note the emphatic recognition of sin in thought. Notera eftertryckliga erkännande av synd i tanke. Virtues and vices are enumerated and estimated much as in Christian ethics. Dygder och laster räknas och uppskattas mycket som i kristen etik. Special value is attributed to the virtues of religion, truthfulness, purity and generosity to the poor. Speciellt värde tillskrivs fördelarna med religion, sanning, renhet och generositet mot de fattiga. Heresy, untruthfulness, perjury, sexual sins, violence, tyranny are specially reprobated. Kätteri, untruthfulness, mened, sexuella synder, våld, tyranni är speciellt reprobateds. Zoroaster's reform being social as well as religious agriculture and farming are raised to the rank of religious duties and regarded as spiritually meritorious. Zarathustras reform som sociala och religiösa jordbruk och jordbruk är upp till rang av religiösa förpliktelser och betraktas som andligt förtjänstfullt. The same will account for the exaggerated importance, almost sanctity, attached to the dog. Detsamma kommer att stå för den överdrivna betydelse, nästan helighet, fästs på hundens. On the other hand, the one repulsive feature of Avestic morality is the glorification, as a religious meritorious act, of the Khvaetva-datha, which is nothing else than intermarriage between the nearest of kin, even brothers and sisters. Å andra sidan är ett motbjudande inslag i Avestic moral förhärligande, som en religiös förtjänstfulla handling, av Khvaetva-datha, vilket är ingenting annat än giftermål mellan närmast anhöriga, även syskon. In later times this practice was entirely repudiated by the modern Parsees. I senare tider denna praxis avfärdades helt av moderna parserna.

V. ESCHATOLOGY V. ESKATOLOGI

After death the disembodied soul hovers around the corpse for three days. Efter döden kroppslösa själ svävar runt liket i tre dagar. Then it sets off across the Cinvat bridge to meet its judgment and final doom in the world beyond the grave. Då ger sig iväg över Cinvat bron för att träffa sin dom och slutliga undergång i världen bortom graven. The three judges of souls are Mithra, Sraosha, and Rashnu. De tre domarna av själar är Mithra, Sraosha och Rashnu. The soul of the just passes safely over the bridge into a happy eternity, into heaven (Auhu vahishta, Garo nmana), the abode of Ahura and His blessed angels. Själen i just passerar säkert över bron till en lycklig evigheten, i himlen (aUhu vahishta, Garo nmana), boningen av Ahura och Hans välsignade änglar. The wicked soul falls from the fatal bridge and is precipitated into hell (Duzh auhu). De onda själen faller från dödlig bron och fälls in i helvete (Duzh aUhu). Of this abode of misery a lively description occurs in the later Pahlavi "Vision of Arda Viraf", whose visit to the Inferno, with the realistic description of its torments, vividly recalls that of Dante. Av denna boning elände en livlig beskrivning förekommer i senare Pahlavi "Vision of Arda Viraf", vars besök på Inferno, med realistisk beskrivning av sina plågor, lifligt påminner om att av Dante. The state called Hamestakan, or Middle State, does not appear in Avesta itself, but is a development of the later patristic theology. Den stat som Hamestakan, eller Mellanöstern staten, inte i Avesta sig, utan är en utveckling av den senare patristic teologi. It is not, however, conceived, exactly as our Purgatory, but rather as an indifferent state for those whose good and evil deeds are found at death to be in perfect equilibrium. Det är dock inte tänkt, precis som våra skärselden, utan snarare som en likgiltig tillstånd för dem vars goda och onda gärningar finns på döden vara i perfekt balans. They are therfore neither in suffering nor in happiness. De strider därför varken lider eller i lycka. At the end of time, the approach of which is described in the Pahlavi literature in terms strikingly like those of our Apocalypse, will come to the last Prophet, Saosyant (Saviour) under whom all occur the Ressurection of the Dead (Frashokereti), the General Judgment the apokatastasis or renewal of the whole world by the great conflagration of the earth and consequent flood of burning matter. Vid slutet av tiden, är det tillvägagångssätt som beskrivs i Pahlavi litteratur i form påfallande som de av våra Apocalypse, kommer den sista profeten, Saosyant (frälsare) under vilken alla uppträder uppståndelsen of the Dead (Frashokereti), den General dom apokatastasis eller förnyelse av hela världen av den stora branden på jorden och därmed flod av brinnande material. According to the Pahlavi sources, this terrible flood will purify all creatures; even the wicked will be cleansed and added to the "new heavens and the new earth". Enligt Pahlavi källor kommer denna fruktansvärda översvämningar rena alla varelser, även de onda kommer att rengöras och läggas till de "nya himlarna och den nya jorden". Meanwhile a mighty combat takes place between Saoshyant and his followers and the demon hosts of the Evil Spirit, who are utterly routed and destroyed forever. Under tiden en mäktig bekämpa sker mellan Saoshyant och hans anhängare och värdar demon den onde anden, som är helt styras och förstörs för alltid. (See Yasht, xix and xiii) (Se Yasht, xix och xiii)

VI. VI. MAZDEISM AND THE PERSIAN KINGS MAZDEISM och Persiska KINGS

It is frequently asserted or assumed that the Avesta religion as above sketched was the religion of Darius and the other Achaemenid Kings of Persia (549-336 BC) From the cuneiform inscriptions of these sovereigns (in the Old Persian language, a sister dialect of the Avestic Zend) we know pretty well what their religion was. Det är ofta påstås eller antas att Avesta religion som ovan skisserade var religionen av Darius och andra akemenidiska kungar Persien (549-336 f.Kr.) Från kilinskrifterna av dessa härskare (i Fornpersiska, en syster dialekt Avestic Zend) vi vet ganska väl vad deras religion var. They proclaim themselves Mazdeans (Auramazdiya, Darius, Behistun Column, IV, 56); their Supreme God is Auramazda, greatest of gods (Mathishta baganam). De förklarade att de Mazdeans (Auramazdiya, Darius, Behistun kolumn, IV, 56), deras högsta Gud är Auramazda, störste av gudar (Mathishta baganam). He is Creator of all things - heaven, earth, and man - all things happen by His will (vashna); He sees and knows all things, man must obey His precepts (framana), and follow the "good way" (pathim rastam); man must invoke and praise Him; He hates sin, especially falsehood which is denounced as the chief ot sins, also insubordination and despotism. Han är skaparen av allt - himlen, jorden och människan - allt ske genom Hans vilja (vashna), han ser och vet allt, måste man lyda hans befallningar (framana), och följ "bra sätt" (pathim Rastam ), man måste åberopa och prisa honom, han hatar synden, särskilt lögnen som sägs upp som huvudansvarig ot synder, även olydnad och despotism. Inferior spirits are associated with Him, "clan gods" and particularly Mithra and Anahita. Inferior sprit är associerade med honom, "klan gudar" och särskilt Mithra och Anahita. Yet, with all these close similarities, we must hesitate to consider the two religious systems are identical. Men med alla dessa stora likheter, måste vi tveka att betrakta de två religiösa system är identiska. For in this Achaemenid inscriptions there is absolutely no trace of the dualism which is the characteristic and all-prevailing feature of the Avesta, and no allusion whatever to the great prophet Zoroaster, or the revelation of which he was the mouthpiece. I denna akemenidiska inskriptioner finns det absolut inga spår av den dualism som är karakteristiska och all-framträdande draget i Avesta, och ingen anspelning vad den stora profeten Zoroaster, eller uppenbarelse som han munstycket. The exact relation between the two systems remains enigmatical. Exakta samband mellan de två systemen förblir gåtfull.

SUMMARY SAMMANFATTNING

"The highest religious result to which human reason unaided by revelation, can attain" is the deliberate verdict of a learned Jesuit theologian (Father Ernest Hull, SJ, in "Bombay Examiner" 28 March, 1903). "Den högsta religiösa resultat som det mänskliga förnuftet utan hjälp av uppenbarelse, kan uppnå" är avsiktlig dom om en lärd jesuit teolog (Fader Ernest Hull, SJ, i "Bombay Examinator" 28 mars, 1903). This estimate does not appear exaggerated. Denna uppskattning verkar inte överdrivet. The Avesta system may be best defined as monotheism modified by a physical and moral dualism, with an ethical system based on a Divinely revealed moral code and human free will. Avesta system kan bäst definieras som monoteism ändras genom en fysisk och moralisk dualism, med ett etiskt system baserat på en gudomligt uppenbarad moral och människans fria vilja. As it is now followed by the living descendents of its first votaries, the Parsees of India, it is virtually the same as it appears in the Avesta itself, except that its monotheism is more rigid and determined, and that it has shed such objectionable practices as Khvetuk-das (Khvaetva-datha) and seeks to explain them away. Som nu följs av levande ättlingarna sin första votaries de parser i Indien, är det nästan samma som den visas i Avesta själv, förutom att dess monoteism är styvare och beslutsam, och att man har kastat så stötande praxis som Khvetuk-das (Khvaetva-datha) och försöker förklara bort dem. A great revival in the knowledge of the old sacred languages (Zend and Pahlavi) which had become almost forgotten, has taken place during the past half-century under the stimulus of European scholarship, whose results have been widely adopted and assimilated. The religious cult is scrupulously maintained as of old. En stor väckelse i kunskapen om de gamla heliga språk (Zend och Medelpersiska) som hade blivit nästan glömd, har ägt rum under det senaste halvseklet under stimulansen från europeiska stipendium, vars resultat har fått stor spridning och likställda. De religiösa kult är noggrant bibehålls som förr. The ancient traditional and characteristically national virtues of truth and open-handed generosity flourish exceedingly in the small, but highly intelligent, community. De forntida traditionella och karaktäristiskt nationella dygder sanning och givmild generositet blomstra ytterst i den lilla, men mycket intelligent, gemenskap.

Publication information Written by LC Casartelli. Publikation information Skrivet av LC Casartelli. Transcribed by Joseph P. Thomas. The Catholic Encyclopedia, Volume II. Kopierat av Joseph P. Thomas. The Catholic Encyclopedia, Volume II. Published 1907. År 1907. New York: Robert Appleton Company. New York: Robert Appleton Company. Nihil Obstat, 1907. Nihil Obstat, 1907. Remy Lafort, STD, Censor. Remy Lafort, STD, censurerar. Imprimatur. Imprimatur. +John M. Farley, Archbishop of New York + John M. Farley, ärkebiskop av New York


Zoroastrianism Zoroastrianism

Jewish Viewpoint Information Jewish Viewpoint Information

The religion of ancient Persia as founded by Zoroaster; one of the world's great faiths that bears the closest resemblance to Judaism and Christianity. Religionen i antikens Persien som grundades av Zoroaster, en av världens stora religioner som bär närmast liknar judendomen och kristendomen. According to the tradition in the Parsee books, Zoroaster was born in 660 BC and died in 583; but many scholars claim that he must have flourished at a much earlier time. Enligt traditionen i Parsee böcker, föddes Zoroaster 660 f.Kr. och dog 583, men många forskare hävdar att han måste ha blomstrat vid en mycket tidigare tid. All investigators, however, are agreed that his teachings were generally in force throughout Iran before the time of the Jewish Captivity. His name in its ancient form in the Avesta is "Zarathustra," and in later Persian, "Zardusht"; the form "Zoroaster," which is now common, has been adopted from the Greek and Latin "Zoroastres." Alla forskare är dock överens om att hans undervisning var i regel under hela Iran före tidpunkten för den judiska fångenskapen. Hans namn i sin gamla form i Avesta är "Zarathustra" och i senare persiska, "Zardusht" formen " Zoroaster ", som nu är vanligt, har antagits av de grekiska och latinska" Zoroastres. " The native country of the prophet is now believed to have been Media, in western Iran, and there are reasons for claiming that his birthplace was in the province of Atropatene, the modern Azerbaijan; but much of his ministry, or rather most of his prophetic career, was passed in eastern Iran, especially in the region of Bactria, where he won a powerful patron for his religion. Hemlandet av profeten är nu tros ha varit media, i västra Iran, och det finns skäl för att påstå att hans födelseort var i provinsen Atropatene, den moderna Azerbajdzjan, men mycket av hans departement, eller snarare de flesta av hans profetiska karriär, antogs i östra Iran, särskilt i regionen Baktrien, där han vann en mäktig beskyddare för sin religion. This defender of the faith was a king named Vishtaspa, or Gushtasp, a name identical with that of Hystaspes, the father of Darius, although the two personages are not to be confounded, as has sometimes been done. Detta försvarare av tron var en kung vid namn Vishtaspa, eller Gushtasp, ett namn likadan som Hystaspes, som fadern till Darius, även om de två gestalterna inte ska förväxlas, har ibland gjort.

Tenets of the Faith. Inslag i tron.

Zoroaster was originally a Magian priest, but he appears to have reformed or purified the creed of the Magi. Zoroaster var ursprungligen en Magi präst, men han verkar ha reformerat eller renat bekännelsen av Magi. His religious teachings are preserved in the Avesta. Religiösa läror finns bevarade i Avesta. The character of the Persian religion before Zoroaster's time is not known, but a comparison with that of India shows that it must have had much in common with the early religion of the Hindus. Karaktären av den persiska religionen innan Zarathustras tid är inte känd, men en jämförelse med den i Indien visar att det måste ha haft mycket gemensamt med de tidiga religion hinduer. It may be presumed that it was a modified nature-worship, with polytheistic features and some traces of demonistic beliefs. Det kan antas att det var en modifierad natur-dyrkan, med polyteistiska funktioner och några spår av demonistic övertygelse. Herodotus ("Hist." i. 131 et seq.) states that the Persians from the earliest times worshiped the sun, moon, stars, and earth, and the waters and wind, and he intimates in precise words that they had borrowed certain religious elements from the Assyrians. Herodotus ( "Hist." I. 131 ff.) Uppger att perserna från äldsta tider tillbad solen, månen, stjärnorna, och jorden och vatten och vind, och han antyder i exakta ord som de lånat vissa religiösa element från assyrierna. One or two superstitious practises which he describes, such as the propitiation of the powers of evil (ib. iii. 35, vii. 114), show survivals of demoniacal rites, against which Zoroaster so strongly inveighed; and the account which he gives of the Magian ceremonies is quite in accordance with Zoroastrianism. En eller två vidskeplig metoder som han beskriver som försoningen av onda makter (ib. III. 35, vii. 114), visar överlevande av demoniska riter, mot vilka Zoroaster så starkt inveighed, och det konto som han ger av Magi ceremonier är helt i enlighet med Zoroastrianism.

The Kingdoms of Good and Evil. Riken på gott och ont.

One of the characteristic features of Zoroastrianism is the doctrine of dualism, recognizing the powers of good and evil as two personified principles at war with each other. Ett av de karakteristiska dragen i Zoroastrianism är doktrinen av dualism, erkänner befogenheter gott och ont som två personifierad principer i krig med varandra. Ahuramazda, or Ormuzd ("the Wise Lord"), leads the forces of good; Angra-Mainyu, or Ahriman ("the Spiritual Enemy"), heads the hosts of evil. Ahuramazda, eller Ormuzd ( "den vise Herre"), leder det godas krafter, Angra-Mainyu, eller Ahriman ( "den andliga Enemy"), leder härskaror onda. Bands of angels and archangels follow the divine leader, while troops of demons and archfiends hasten after the evil lord. Band av änglar och ärkeänglar följa gudomlige ledaren, medan trupper demoner och archfiends skynda efter den onde Lord. The archangels are six in number and are called by the general name Amesha Spentas ("Immortal Holy Ones"); they are personifications of virtues and abstract ideas, and are named Vohu Manah ("Good Mind"), Asha Vahishta ("Perfect Righteousness"), Khshathra Vairya ("Wished-for Kingdom"), Spenta Armaiti (a feminine personification of harmony and the earth), Haurvatat ("Health," "Salvation"), and Ameretat ("Immortality"). Ärkeänglarna är sex till antalet och kallas med det allmänna namnet Amesha Spentas ( "Immortal Heliga"), de är personifikationer av dygder och abstrakta idéer och namnges Vohu Manah ( "Good Mind"), Asha Vahishta ( "fullkomlig rättfärdighet "), (" Khshathra Vairya efterlängtade kungariket "), Spenta Armaiti (en kvinnlig personifikation av harmoni och jord), Haurvatat (" Hälsa "," Salvation "), och Ameretat (" Immortality "). The angels and lesser divine beings are termed Yazatas ("Worshipful Ones") and are very numerous, although twenty-one of them are more prominent than the rest; these include divine embodiments of the sun, moon, stars, fire, earth, water and air, the spirits of the righteous (called "fravashis"), and also several abstract concepts, like victory, religion, kingly glory, and the divinity known as Mithra, an incarnation of light and truth. Änglarna och mindre gudomliga varelser kallas Yazatas ( "Worshipful Ones") och är mycket talrika, men twenty-en av dem är mer framträdande än andra, dessa omfattar gudomliga förkroppsligandet av solen, månen, stjärnor, eld, jord, vatten och luft, andarna av de rättfärdiga som kallas ( "fravashis"), och även flera abstrakta begrepp, liksom seger, religion, konungslig ära, och gudomen kallas Mithra, en inkarnation av ljus och sanning. The rabble of hell, led by Ahriman, is ill organized, and the chief archfiend, after Ahriman himself, is the demon Aeshma (Dæva), a name which is thought to be found in the Book of Tobit as Asmodeus, although this view is not accepted by some (see Asmodeus). Pöbeln i helvetet, ledda av Ahriman, är illa organiserad och chefen SATAN, efter Ahriman själv är demon Aeshma (Daevas), ett namn som man tror finns i bok Tobit som Asmodeus, även om denna uppfattning inte godtas av vissa (se Asmodeus). In addition to the six archfiends there is a legion of minor fiends and demons ("dæva," "druj"). Förutom de sex archfiends finns en legion av mindre fiends och demoner ( "Daevas," druj ").

Millennial Doctrines. Millennial doktriner.

The conflict between the opposing kingdoms of light and darkness forms the history of the world, which lasts for 12,000 years and is divided into four great eons. Konflikten mellan de motstående riken av ljus och blanketter mörker historia i världen, som varar för 12.000 år och är indelad i fyra stora eoner. The first 3,000 years is the period of spiritual existence. Den första 3000 år är den tid av andlig existens. Ormuzd knows of Ahriman's coexistence, and creates the world first in a spiritual state before giving it a material form, the "fravashis" being the models of the future types of things. Ormuzd känner Ahrimans samexistens, och skapar världen först i ett andligt tillstånd innan han ger den en materiell form, den "fravashis" är modeller av den framtida typer av saker. Ahriman is ignorant of his great rival's existence, but on discovering this he counter-creates the hosts of demons and fiends. Ahriman är okunnig om hans stora rival existens, men upptäcker att han kontraproduktivt skapar härskaror av demoner och fiends. In the second 3,000 years, while Ahriman and his host have been confounded by Ormuzd, the latter creates the world in its material form, and the world is then invaded by Ahriman. I den andra 3000 år, medan Ahriman och hans värd har varit förvirrad av Ormuzd skapar denna världen i dess materiella form, och världen är sedan invaderade av Ahriman. The third 3,000 years is the period of conflict between the rival powers and the struggle for the soul of man, until Zoroaster comes into the world. Den tredje 3.000 år är en period av konflikter mellan de rivaliserande makt och kampen för människans själ, tills Zoroaster kommer till världen. His birth inaugurates a new era, and the fourth and last 3,000 years begins. Hans födelse inviger en ny era, och den fjärde och sista 3.000 år börjar. These final millennial eras are presided over by Zoroaster himself and his three posthumous sons, who are to be born in future ages in an ideal manner, the last being the Messiah called Saoshyant ("Savior," "Benefactor"; lit. "he who will benefit and save the world"). Dessa slutliga tusenårig epoker har under ledning av Zoroaster själv och hans tre söner postum, som att födas i framtiden åldrar i ett idealiskt sätt, det sista är Messias kallas Saoshyant ( "Frälsaren" "välgörare", lit. "Han som kommer att omfattas och rädda världen "). In its general bearings this dualistic scheme of the universe is theologically monotheistic in so far as it postulates the final predominance ofOrmuzd; and it is optimistic in its philosophy, inasmuch as it looks for a complete regeneration of the world. I sin allmänna lager denna dualistiska system av universum är teologiskt monotheistic eftersom den förutsätter det slutliga dominans ofOrmuzd, och det är optimistisk i sin filosofi, eftersom den letar efter en fullständig regenerering av världen.

In all this struggle man is the important figure; for the ultimate triumph of right depends upon him. I all denna kamp mannen är viktig person, för den slutliga seger rätt beror på honom. He is a free agent according to Zoroaster ("Yasna," xxx. 20, xxxi. 11), but he must ever be on his guard against the misguidance of evil. Han är en fri agent enligt Zoroaster ( "Yasna," xxx. 20, XXXI. 11), men han måste alltid vara på sin vakt mot misguidance onda. The purpose of Zoroaster's coming into the world and the aim of his teaching are to guide man to choose aright, to lead him in the path of righteousness, in order that the world may attain to ultimate perfection. Syftet med Zoroasters är på väg in i världen och syftet med hans undervisning är att vägleda människor att välja rätt, att leda honom i rättfärdighetens väg, så att världen kan nå fram till yttersta perfektion. This perfection will come with the establishment of the Good Kingdom (Avesta, "Vohu Khshathra"), the Wished-for Kingdom (Avesta, "Khshathra Vairya"), or the Kingdom of Desire (Avesta, "Khshathra Ishtōish"). Detta perfektion kommer med inrättandet av god kungariket (Avesta, "Vohu Khshathra"), den efterlängtade kungariket (Avesta, "Khshathra Vairya"), eller Kingdom of Desire (Avesta, "Khshathra Ishtōish"). When this shall come to pass the world will become regenerate (Avesta, "Ahūm Frashem Kar"; or "Frashōkereti"); a final battle between the powers of good and evil will take place; Ahriman and his hosts will be routed; and good shall reign supreme ("Yasht," xix. 89-93; Bundahis, xxx. 1-33). När detta skall ske världen bli regenerera (Avesta, "Ahūm Frashem Kar", eller "Frashōkereti"), kommer en slutlig kamp mellan olika maktcentra på gott och ont kommer att äga rum, Ahriman och hans värdar dras samt god skall särbehandlas ( "Yasht," xix. 89-93, Bundahis, xxx. 1-33). The advent of the Messiah (Saoshyant) will be accompanied by the resurrection of the dead and the general judgment of the world, which thenceforth will be free from evil and free from harm. Tillkomsten av Messias (Saoshyant) kommer att åtföljas av uppståndelsen från de döda och allmän bedömning av världen, som hädanefter kommer att vara fri från ondska och fri från skador.

Ethical Teachings and Religious Practises. Etiska Undervisning och religiösa sedvänjor.

The motto of the Zoroastrian religion is "Good thoughts, good words, good deeds" (Avesta, "Humata, hūkhta, hvarshta"). Mottot för den zoroastriska religionen är "goda tankar, goda ord, goda gärningar" (Avesta, "Humata, hūkhta, hvarshta"). Man in his daily life is enjoined to preserve purity of body and soul alike. Människan i sitt dagliga liv är ålagda att bevara renhet av kropp och själ lika. He is to exercise scrupulous care in keeping the elements earth, fire, and water free from defilement of any kind. Han skall utöva noggrann vård i att hålla elementen jord, eld och vatten fritt från förorening av något slag. Truth-speaking and honest dealing are made the basis of every action; kindliness and generosity are virtues to be cultivated; and agriculture and cattle-raising are prescribed as religious duties. Truth-tal och ärlig hantera görs med utgångspunkt i varje handling, vänlighet och generositet dygder att odlas, och jordbruk och kreaturshållning ordineras som religiösa plikter. Marriage within the community of the faithful, even to wedlock with blood relatives, is lauded; and according to the Avesta ("Vendidād," iv. 47), "he who has a wife is to be accounted far above him who has none; and he who has children is far above the childless man." Äktenskap inom gemenskapen av de trogna, även att äktenskapet med släktingar, är hyllade, och enligt Avesta ( "Vendidad," iv. 47), "han som har en hustru skall räknas långt över honom som har ingen; och den som har barn är långt över de barnlösa mannen. "

In disposing of the dead, it is unlawful to burn or bury the body or to throw it into water, as any of these modes of disposal would defile one of the sacred elements; the dead must therefore be exposed in high places to be devoured by birds and dogs, a custom which is still observed by the Parsees and Gabars in their "Towers of Silence." Av bortskaffande av de döda, är det olagligt att bränna eller begrava kroppen eller att kasta det i vattnet, som någon av dessa valmöjligheter skulle defilera en av de heliga elementen, de döda skall därför utsättas för höga platser för att slukas av fåglar och hundar, en sed som fortfarande observeras av parserna och Gabars i deras "Towers of Silence."

Priesthood and Ritual. Prästerskapet och Ritual.

In religious matters the priesthood was supreme in authority, and the sacerdotal order was hereditary. I religiösa frågor prästadömet var i högsta myndighet, och prästerlig ordning var ärftlig. The Mobeds and Herbeds were the Levites and Kohanim of Zoroastrianism. The Mobeds och Herbeds var leviterna och Kohanim av Zoroastrianism. The name for priest, "athaurvan," in the Avesta corresponds to "atharvan" in India; the Magi were a sacerdotal tribe of Median origin. Namnet för prästen, "athaurvan," i Avesta motsvarar "atharvan" i Indien, Magi var en prästerlig stam Median ursprung. In acts of worship (Avesta, "Yasna") animal sacrifices were sometimes offered, especially in more ancient times, but these immolations were subordinate and gave place more and more to offerings of praise and thanks-giving accompanied by oblations of consecrated milk, bread, and water. I handlingar av dyrkan (Avesta, "Yasna") djur man offrade ibland, särskilt i mer antiken, men dessa immolations var underordnade och gav plats mer och mer till erbjudanden av beröm och tack-ger tillsammans med oblations av invigt mjölk, bröd och vatten. The performance of these rites was attended by the recitation of long litanies, especially in connection with the preparation of the sacred drink "haoma," made from a plant resembling the Indian "sōma," from which an exhilarating juice was extracted. Resultaten av dessa riter deltog recitation av långa litanior, särskilt i samband med utarbetandet av den heliga drycken "Haoma," framställd från en växt som liknar den indiska "soma" som en spännande juicen pressats. It has been thought that the twigs (Avesta, "baresman"; modern Persian, "barsom") employed by the Zoroastrian priests in their ritual are alluded to as the "branch" held to the nose by the sun-worshipers in the vision of Ezekiel (viii. 16-17); and the consecrated cake (Avesta, "draonah"; modern Persian, "darūn") has been compared with the Hebrew showbread. Man har trott att kvistarna (Avesta, "baresman", modern persiska, "Barsom") som används av den zoroastriska präster i sin ritual är hänvisade till som "filial" som hölls på näsan av solen-dyrkare i visionen om Ezekiel (VIII. 16-17), och helgade kaka (Avesta, har "draonah", modern persiska, "darūn") har jämförts med de hebreiska Showbread.

Resemblances Between Zoroastrianism and Judaism. Likheter mellan Zoroastrianism och judendomen.

The points of resemblance between Zoroastrianism and Judaism, and hence also between the former and Christianity, are many and striking. Poängen för likhet mellan Zoroastrianism och judendomen, och därmed också mellan de tidigare och kristendomen, är många och slående. Ahuramazda, the supreme lord of Iran, omniscient, omnipresent, and eternal, endowed with creative power, which he exercises especially through the medium of his Spenta Mainyu ("Holy Spirit"), and governing the universe through the instrumentality of angels and archangels, presents the nearest parallel to Yhwh that is found in antiquity. Ahuramazda, den suveräna sagan om Iran, allvetande, allestädes närvarande, och evig, utrustad med skaparkraft, som han utövar i synnerhet sker med hjälp av hans Spenta Mainyu ( "Helig Ande"), och styr universum genom instrumentalitet av änglar och ärkeänglar, presenterar närmaste parallellt Yhwh som finns i antiken. But Ormuzd's power is hampered by his adversary, Ahriman, whose dominion, however, like Satan's, shall be destroyed at the end of the world. Men Ormuzd makt hindras av sin motståndare, Ahriman, vars välde, men precis Satans, skall förstöras vid slutet av världen. Zoroastrianism and Judaism present a number of resemblances to each other in their general systems of angelology and demonology, points of similarity which have been especially emphasized by the Jewish rabbinical scholars Schorr and Kohut and the Christian theologian Stave. Zoroastrianism och judendomen presentera ett antal likheter med varandra i deras allmänna system för angelology och demonologien, likheter som har särskilt betonats av de judiska rabbinska lärde Schorr och Kohut och den kristna teologen Stave. There are striking parallels between the two faiths and Christianity in their eschatological teachings-the doctrines of a regenerate world, a perfect kingdom, the coming of a Messiah, the resurrection of the dead, and the life everlasting. Det finns slående paralleller mellan de två religioner och kristendomen i sin eskatologiska läror läror återskapa en värld, ett perfekt rike, det kommande av en Messias, de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Both Zoroastrianism and Judaism are revealed religions: in the one Ahuramazda imparts his revelation and pronounces his commandments to Zarathustra on "the Mountain of the Two Holy Communing Ones"; in the other Yhwh holds a similar communion with Moses on Sinai. Både Zoroastrianism och judendomen avslöjas religioner: i en Ahuramazda meddelar hans uppenbarelse och uttalar hans bud Zarathustra på "berget på två heliga nattvardsgång Ones", i en annan Yhwh har ett liknande gemenskap med Mose på Sinai. The Magian laws of purification, moreover, more particularly those practised to remove pollution incurred through contact with dead or unclean matter, are given in the Avestan Vendïdād quite as elaborately as in the Levitical code, with which the Zoroastrian book has been compared (see Avesta). Magi lagar rening, för övrigt, särskilt de som tillämpas för att ta bort föroreningar som uppkommit genom kontakt med döda eller oren frågan ges i Avestiska Vendidad riktigt lika omsorgsfullt som i levitiska kod, med vilken zoroastriska boken har jämförts (se Avesta ). The two religions agree in certain respects with regard to their cosmological ideas. De båda religionerna är överens i vissa avseenden när det gäller deras kosmologiska idéer. The six days of Creation in Genesis find a parallel in the six periods of Creation described in the Zoroastrian scriptures. De sex dagarna i skapelsen i Första Mosebok finns en parallell i sex perioder av skapelsen beskrivs i den zoroastriska skrifterna. Mankind, according to each religion, is descended from a single couple, and Mashya (man) and Mashyana are the Iranian Adam (man) and Eve. Mänskligheten, enligt varje religion, härstammar från ett enda par, och Masya (man) och Masyane är den iranska Adam (människan) och Eva. In the Bible a deluge destroys all people except a single righteous individual and his family; in the Avesta a winter depopulates the earth except in the Vara ("enclosure") of the blessed Yima. I Bibeln en syndaflod förstör alla människor utom en enda rättfärdig person och hans familj, i Avesta en vinter depopulates jorden utom i Vara ( "enclosure") av den välsignade Yima. In each case the earth is peopled anew with the best two of every kind, and is afterward divided into three realms. I varje fall jorden är befolkad på nytt med de två bästa av alla slag, och är därefter indelat i tre riken. The three sons of Yima's successor Thraetaona, named Erij (Avesta, "Airya"), Selm (Avesta, "Sairima"), and Tur (Avesta, "Tura"), are the inheritors in the Persian account; Shem, Ham, and Japheth, in the Semiticstory. De tre söner Yima efterträdare Thraetaona, heter Erij (Avesta, "Airya"), Selm (Avesta, "Sairima"), och Tur (Avesta, "Tura"), är arvtagare i den persiska konto, Sem, Ham och Jafet, i Semiticstory. Likenesses in minor matters, in certain details of ceremony and ritual, ideas of uncleanness, and the like, are to be noted, as well as parallels between Zoroaster and Moses as sacred lawgivers; and many of these resemblances are treated in the works referred to at the end of this article. Likheter i mindre frågor, i vissa detaljer i ceremoni och ritual, föreställningar om orenhet, och liknande, ska noteras, liksom paralleller mellan Zoroaster och Moses som helig lawgivers, och många av dessa likheter behandlas i de arbeten som avses i slutet av denna artikel.

Causes of Analogies Uncertain. Orsakerna Analogier osäker.

It is difficult to account for these analogies. Det är svårt att redogöra för dessa analogier. It is known, of course, as a historic fact that the Jews and the Persians came in contact with each other at an early period in antiquity and remained in more or less close relation throughout their history (see Avesta; Media; Persia). Det är känt, naturligtvis, som ett historiskt faktum att judarna och perserna kom i kontakt med varandra vid en tidig period i antiken och var i mer eller mindre nära relation under hela sin historia (se Avesta, Media, Persien). Most scholars, Jewish as well as non-Jewish, are of the opinion that Judaism was strongly influenced by Zoroastrianism in views relating to angelology and demonology, and probably also in the doctrine of the resurrection, as well as in eschatological ideas in general, and also that the monotheistic conception of Yhwh may have been quickened and strengthened by being opposed to the dualism or quasi-monotheism of the Persians. De flesta forskare, judiska och icke-judiska, anser att judendomen var starkt influerad av Zoroastrianism in åsikter om angelology och demonologien, och förmodligen också i läran om uppståndelsen, liksom i eskatologiska idéer i allmänhet och också att den monoteistiska uppfattningen om Yhwh kan ha varit snabbare och förstärkts genom att vara motståndare till dualism eller quasi-monoteism av perserna. But, on the other hand, the late James Darmesteter advocated exactly the opposite view, maintaining that early Persian thought was strongly influenced by Jewish ideas. Men å andra sidan, förespråkade sent James Darmesteter exakt motsatt uppfattning och hävdat att tidiga persiska trodde var starkt influerad av judiska idéer. He insisted that the Avesta, as we have it, is of late origin and is much tinctured by foreign elements, especially those derived from Judaism, and also those taken from Neoplatonism through the writings of Philo Judæus. Han insisterade på att Avesta, eftersom vi har det, är av sent ursprung och är mycket tinctured av främmande element, särskilt sådana som härrör från judendomen, och även sådana som tas från nyplatonismen genom skrifter Philo Judæus. These views, put forward shortly before the French scholar's death in 1894, have been violently combated by specialists since that time, and can not be said to have met with decided favor on any side. Dessa åsikter, som lagts fram strax före franska lärd död 1894, har häftigt bekämpas av specialister sedan den tiden, och kan inte sägas ha träffat beslutat favör på någon sida. At the present time it is impossible to settle the question; the truth lies probably somewhere between the radical extremes, and it is possible that when knowledge of the Assyrian and Babylonian religion is more precise in certain details, additional light may be thrown on the problem of the source of these analogies, and may show the likelihood of a common influence at work upon both the Persian and Jewish cults. För närvarande är det omöjligt att avgöra frågan, sanningen ligger förmodligen någonstans mellan de radikala extremvärden, och det är möjligt att när kunskapen om den assyriska och babyloniska religionen är mer exakt i vissa detaljer, får ytterligare ljus kastas på problemet av källan till dessa analogier, och kan visa sannolikheten för ett gemensamt inflytande i arbetet på både persiska och judiska kulter.

Kaufmann Kohler, AVW Jackson Kaufmann Kohler, AVW Jackson
Jewish Encyclopedia, published between 1901-1906. Jewish Encyclopedia, publicerade mellan 1901-1906.

Bibliography: Bibliografi
For general works on the subject consult bibliographies under articles Avesta, Media, and Persia. Special works on Zoroaster and the religion: Jackson, Zoroaster the Prophet of Ancient Iran, New York, 1899; idem, Die Iranische Religion, in Geiger and Kuhn, Grundriss der Iranischen Philologie, Leipsic, 1904; Justi, Die Aelteste Iranische Religion und Ihr Stifter Zarathustra, in Preussische Jahrbücher, lxxxviii. För allmänna verk om ämnet rådfråga bibliografier enligt artiklarna Avesta, Media och Persien. Särskilda arbeten om Zoroaster och religion: Jackson, Zoroaster profeten of Ancient Iran, New York, 1899, dito, Die Iranische religionen i Geiger och Kuhn, Grundriss der Iranischen Philologie, Leipzig, 1904; Justi, Die Aelteste Iranische Religion und Ihr Stifter Zarathustra, i Preussische Jahrbücher, lxxxviii. 55-86, 231-262, Berlin, 1897; Lehmann, Die Parsen, in Chantepie de la Saussaye, Lehrbuch der Religionsgeschichte, 3d ed., Tübingen, 1905; idem, Zarathustra, en Bog om Persernes Gamle Tro, pp. 55-86, 231-262, Berlin, 1897; Lehmann, Die Parsen i Chantepie de la Saussaye, Lehrbuch der Religionsgeschichte, 3d ed., Tübingen, 1905, dito, Zarathustra, en bog om Persernes Gamle Tro, pp. 1-2, Copenhagen, 1899, 1902; Tiele, Geschichte der Religion: Die Religion bei den Iranischen Völkern, vol. 1-2, Köpenhamn, 1899, 1902; Tiele, Geschichte der Religion: Die Religion bei den Iranischen Völkern, vol. ii., section 1, translated by Gehrich, Gotha, 1898 (English transl. by Nariman in Indian Antiquary, vols. xxxii. et seq., Bombay, 1903). Particular treatises on the analogies between Zoroastrianism and Judaism: Schorr, in He-Ḥaluẓ, ii.-v.; Kohut, Ueber die Jüdische Angelologie und Dämonologie in Ihrer Abhängigkeit vom Parsismus, Leipsic, 1866; idem, Was Hat die Talmudische Eschatologie aus dem Parsismus Aufgenommen? ii., avsnitt 1, översatt av Gehrich, Gotha, 1898 (engelsk övers. av Nariman i indiska antikvarie, vol. XXXII. ff., Bombay, 1903). Särskild avhandlingar på analogier mellan Zoroastrianism och judendomen: Schorr, i He -Ḥaluẓ, ii.-v., Kohut, Über die Jüdische Angelologie und Dämonologie in Ihrer Abhängigkeit vom Parsismus, Leipzig, 1866, dito, Was hat die Talmudische Eschatologie aus dem Parsismus Aufgenommen? in ZDMG xxi. i ZDMG xxi. 552-591; De Harlez, Avesta, Introduction, pp. 552-591, De Harlez, Avesta, Introduction, pp. ccv.-ccvi., ccix., Paris, 1881; Spiegel, Eranische Alterthumskunde, ii. ccv.-ccvi., ccix., Paris, 1881; Spiegel, Eranische Alterthumskunde, II. 17, 19, 26, 34, 40, 50 et seq., 63-65, 75, 117, 166 et seq., 169-171, Leipsic, 1878; Darmesteter, La Zend-Avesta, iii., Introduction, pp. 17, 19, 26, 34, 40, 50 ff., 63-65, 75, 117, 166 ff., 169-171, Leipsic, 1878; Darmesteter, La Zend-Avesta, iii., Introduction, pp. lvi.-lxii., Paris, 1893; SBE 2d ed., iv., Introduction, pp. lvi.-lxii., Paris, 1893; SBE 2d ed., iv., Introduction, pp. lvii.-lix.; Cheyne, Origin and Religious Concepts of the Psalter, London, 1891; Aiken, The Avesta and the Bible, in Catholic University Bulletin, iii. lvii.-lix., Cheyne, ursprung och religiösa begrepp Psalter, London, 1891; Aiken, I Avesta och Bibeln, i katolska universitetet Bulletin, iii. 243-291, Washington, 1897; Stave, Einfluss des Parsismus auf das Judenthum, Haarlem, 1898; Söderblom, La Vie Future d'Après le Mazdeisme, Paris, 1901; Böklen, Verwandschaft der Jüdisch-Christlichen mit der Parsischen Eschatologie, Göttingen, 1902; Moulton, in Expository Times, ix. 243-291, Washington, 1897; Stave, Einfluss des Parsismus auf das Judenthum, Haarlem, 1898; Söderblom, La Vie Future D'après le Mazdeisme, Paris, 1901; Böklen, Verwandschaft der Jüdisch-Christlichen mit der Parsischen Eschatologie, Göttingen, 1902; Moulton, i Populärvetenskapliga Times, ix. 351-359, xi. 351-359, XI. 257-260, and in Journal of Theological Studies, July, 1902, pp. 257-260, och i Journal of Theological Studies, juli, 1902, pp. 514-527; Mills, The Avesta, Neoplatonism and Philo Judœus, i., Leipsic, 1904; Moffat, Zoroastrianism and Primitive Christianity, in Hibbert Journal, 1903, i. 514-527, Mills, The Avesta, nyplatonismen och Philo Judœus, I., Leipsic, 1904, Moffat, Zoroastrianism och primitiva kristendomen, i Hibbert Journal, 1903, i. 763-780.KAVWJ 763-780.KAVWJ


This subject presentation in the original English language Denna fråga presenteras i den ursprungliga engelska språket


Send an e-mail question or comment to us: E-mailSkicka ett e-mail eller kommentar till oss: E-post

The main BELIEVE web-page (and the index to subjects) is at De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är