Councils of Constantinople Råden Konstantinopel

General Information Allmän information

The councils of Constantinople were four ecumenical Councils of the Christian church, held between the 4th and the 9th centuries. Råden i Konstantinopel var fyra ekumeniska råden i den kristna kyrkan, som hölls mellan den 4: e och 9: e århundradena. Constantinople I was called in 381 by Theodosius I, then Roman emperor of the East, primarily to confront ARIANISM, the heresy that had been subdued only temporarily by the First Council of Nicaea (325). Konstantinopel Jag kallades 381 av Theodosius I, sedan romersk kejsare i öst, främst för att konfrontera arianismen, den heresi som hade varit dämpad endast tillfälligt av Första konciliet i Nicaea (325). More than 150 bishops, all from the Eastern empire, met to reaffirm the doctrines of the Nicene Creed and to depose Maximus, the Arian patriarch of Constantinople. Mer än 150 biskopar, allt från det östra imperiet, tillsatts för att bekräfta läran om Nicene Creed och att avsätta Maximus, den ariska patriark av Konstantinopel. They also condemned Apollinarianism, a position that denied the full humanity of Christ. De fördömde också Apollinarianism, en position som nekats hela mänskligheten av Kristus. The council defined the position of the Holy Spirit within the Trinity; it described the Holy Spirit as proceeding from God the Father, coequal and consubstantial with him. Rådet fastställt ställning den Helige Ande i Treenigheten, den beskrev den Helige Ande som utgår från Gud Fadern, JÄMLIKE och samma väsen som honom. It also confirmed the position of the patriarch of Constantinople as second in dignity only to the bishop of Rome. Det bekräftade också den ståndpunkt som patriark av Konstantinopel som andra i värdighet bara att biskopen i Rom.

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
Constantinople II was convoked by Justinian I in 553, to condemn the Nestorian writings called the "Three Chapters." Under the virtual tutelage of the emperor, the council proscribed Nestorianism and reconfirmed the doctrine that Christ's two natures, one human and one divine, are perfectly united in one person. Konstantinopel II sammankallas av Justinianus på 553, att fördöma den nestorianska skrifter kallas de "tre kapitel." Under den virtuella förmyndarskap av kejsaren, rådet förbjudna Nestorianism och bekräftade läran att Kristi två naturer, en mänsklig och en gudomlig, är fullkomligt förenade i en person. Pope Vigilius at first defended the Three Chapters, but later accepted the council's ruling. Vigilius först försvarade de tre kapitel, men accepterade rådets beslut.

Constantinople III was summoned by Constantine IV in 680-81 with the consent of Pope Agatho. Konstantinopel III kallades av Konstantin IV 680-81 med samtycke av Agatho. It condemned Monothelitism and affirmed that Christ has two wills, one human and one divine, but that these are without division or confusion. Rådet fördömde monotelitismen och bekräftade att Kristus har två viljor, en mänsklig och en gudomlig, men att dessa är utan uppdelning eller förvirring. In addition, it condemned an earlier pope, Honorius I, for supporting that heresy. Dessutom fördömde ett tidigare påven Honorius jag, för att stödja det kätteri.

Constantinople IV, meeting in 869-70, made no new dogmatic decisions; instead, it greatly contributed to the growing split between the Eastern and Western churches. Konstantinopel IV, möte i 869-70, gjorde inga nya dogmatiska beslut, utan att det i hög grad bidragit till den ökande uppdelningen mellan de östra och västra kyrkor. The principal action was to depose Photius, the patriarch of Constantinople, for usurping his ecclesiastical position. Later, Photius was restored to his see, and he held another council in 879-80. Den viktigaste åtgärden var att för att tillskansa sin kyrkliga ställning avsätta Photius, patriarken av Konstantinopel. Senare återställdes Photius att han ser, och han höll ett råd i 879-80. This latter council, not that of 869, is considered ecumenical by the Orthodox church. Detta sistnämnda rådet, inte som 869, anses ekumenisk av den ortodoxa kyrkan.

T. Tackett T. Tackett


Council of Constantinople Konciliet i Konstantinopel

Advanced Information Avancerad information

(381) (381)

The gathering in Constantinople of 150 Eastern bishops at the request of the Emperor Theodosius I was later regarded by the Council of Chalcedon (451) as the second great ecumenical council of the church. Insamling i Konstantinopel 150 östra biskopar på begäran av kejsar Theodosius I ansågs senare av rådet i Chalcedon (451) som den andra stora ekumeniska råd om kyrkan. Most importantly it marked the end of over fifty years of Arian political and theological dominance in the East and the restoration and pneumatological extension of Nicene orthodoxy. Viktigare är markerade slutet på över femtio år av arianska politiska och teologiska dominans i öst och återställande och pneumatological utvidgning av Nicaenska ortodoxin.

The path of history from Nicaea to Constantinople is twisted with various political and theological figures and several theological and synodal skirmishes between Arianism and orthodoxy. Väg historia från Nicaea till Konstantinopel är vriden med olika politiska och teologiska siffror och flera teologiska och Synodal skärmytslingar mellan Arianism och ortodoxi. The varied array of heresies that emerged during this period is given in the council's first canon, where they are also anathematized. Det varierade utbud av irrläror som framkom under denna period finns i rådets första kanon, där de också anathematized. A brief examination of these will set the theological context. En kort genomgång av dessa kommer att ställa den teologiska sammanhang.

Semi-Arians Semi-arierna

This name was applied to those who tried to steer a middle course between Nicene orthodoxy and Arianism. Detta namn har tillämpats på dem som försökte följa en medelväg mellan Nicene ortodoxi och arianismen. Too sensitive to Sabellian implications and the biblical absence of the term homoousion to fully embrace Nicaea and recoiling from blatant Arian characterizations of the Son as a creature, they took refuge in the term homoiousion. För känsligt för Sabellian konsekvenser och bibliska frånvaro av begreppet homoousion att omfamna Nicaea och recoiling från uppenbara Arian karakteriseringar av Sonen som en varelse, tog de sin tillflykt till begreppet homoiusion. By this they taught that the Son was like (homoios) the Father but not necessarily the same in essence. Genom detta de lärde att Sonen var som (homoios) Fadern, men inte nödvändigtvis samma i sak. This ambiguous position was held by many who were very close to orthodoxy, eg, Cyril of Jerusalem, as well as those who were more of an Arian disposition, eg, Basil of Ancyra. Denna tvetydiga position hölls av många som var mycket nära ortodoxi, t.ex. Kyrillos av Jerusalem, liksom de som var mer av en Arian disposition, t.ex. Basileios den Ancyra. Due to the efforts of Athanasius and Hilary of Poitiers many of this party were reconciled to orthodoxy, especially as more radical Arian positions developed. På grund av de ansträngningar Athanasios och Hilarius av Poitiers många av detta parti skulle försonas med ortodoxin, i synnerhet som mer radikala Arian positioner utvecklas.

Pneumatomachians Pneumatomachians

In the post-Nicene period attention was turned to the Holy Spirit and his relation to the discussions on the Father and the Son. I post-Nicene period uppmärksamhet vändes till den Helige Ande och hans relation till diskussionerna om Fadern och Sonen. About 360, Athanasius wrote to correct an Egyptian heresy advocated by the Tropici in which the Spirit was taught to have been created out of nothing. Ca 360, skrev Athanasius att korrigera en egyptisk kätteri förespråkas av Tropici där Anden lärde att ha skapats ur intet. Athanasius maintained instead the deity of the Spirit and his homoousia with the Father and the Son. Athanasius upprätthålls stället gudomen av Anden och hans homoousia med Fadern och Sonen. After this the pneumatomachians (literally "Spirit-fighters") appeared within the homoiousion party. Efter detta pneumatomachians (bokstavligen "Spirit-fighters") dykt upp i homoiusion partiet. Led by Eustathius of Sebaste (after 373), they tried to assert a nondivine, noncreaturely, intermediate status for the Spirit, even after affirming the homoousia of the Son. Ledda av Eustathius i Sebaste (efter 373), försökte de att hävda en nondivine, noncreaturely, mellanliggande status för Anden, även efter bekräfta homoousia Sonens. They were opposed by the Cappadocians, who taught the full deity and homoousia of the Son. De var emot av Kappadocianerna, som lärde hela gudom och homoousia av Sonen. They were opposed by the Cappadocians, who taught the full deity and homoousia of the Spirit both implicity (as in Basil, On the Holy Spirit) and explicitly (as in Gregory of Nazianzus, Oration 31). It is this Cappadocian (and Athanasian) theology which prevailed at the Council of Constantinople. De var emot av Kappadocianerna, som lärde hela gudomen och homoousia Andens både implicit (som i Basil, den helige Ande) och explicit (som i Gregorios av Nazianzos, oration 31). Det är denna Kappadokiska (och athanasiska) teologi som rådde vid konciliet i Konstantinopel.

Eunomians or Anomoians Eunomians eller Anomoians

Founded by Aetius of Antioch and led by Eunomius of Cyzicus at the time of the council, these held the radical Arian position which refused any compromise with orthodoxy. Grundades av Aetius av Antiokia och leds av Eunomius av Cyzicus vid tidpunkten för rådet, innehaft den radikala ariska position som vägrat att kompromissa med renlärighet. They taught a Neoplatonic hierarchy of three beings which were in essence utterly unlike (anomoios) each other, though possessing relative divinity (thus confirming the charge of polytheism). De lärde en nyplatonska hierarki av tre varelser som var i huvudsak helt skillnad (anomoios) varandra, men som har relativt gudomlighet (vilket bekräftar ansvarar för polyteism).

Eudoxians Eudoxians

These held a classical Arian position particularly advocated at the time of the council by the followers of Eudoxius, former bishop of Antioch (358) and Constantinople (360). Dessa hade en klassisk Arian ställning särskilt förordas vid rådet efterföljare Eudoxius, tidigare biskop av Antiochia (358) och Konstantinopel (360). He was known for the jest: "The Father is impious (since he worships no one), but the Son is pious (since he worships the Father)." Han var känd för skämtet: "Fadern är ogudaktig (eftersom han dyrkar ingen), men sonen är fromma (eftersom han dyrkar Fadern)."

Sabellians, Marcellians, and Photinians Sabellians, Marcellians och Photinians

Since the Arians vigorously insisted that the homoousion logically reduced to Sabellianism, it was necessary for the council to repudiate this heresy. Eftersom arierna kraftigt insisterat på att homoousion logiskt minskas till Sabellianism, var det nödvändigt för rådet att tillbakavisa detta kätteri. One who actually came close to espousing it was Marcellus of Ancyra, who resisted the Cappadocian Trinitarian development in which three hypostases were distinguished while maintaining one ousia. Som kom verkligen nära ansluter sig det var Marcellus av Ancyra, som motstått Kappadociska trinitära utveckling där tre hypostases urskiljdes samtidigt upprätthålla en ousia. Marcellus preferred to speak of the expansion of an indivisible Monad (God) which resulted in the externalization of the (until then) immanently existing Logos (the Son) at the time of incarnation, with an expected future contraction of the Logos back into the Monad. Marcellus föredrog att tala om en utbyggnad av en odelbar Monad (Gud) som ledde till externalization av (fram till dess) immanently befintliga Logos (Sonen) vid tidpunkten för inkarnationen, med en förväntad framtida minskningen av Logos tillbaka till Monad . Although he was exonerated of the Sabellian label at Rome (341) and Sardica (343), Constantinople condemned his deviant views. Även om han var befriad från Sabellian etikett i Rom (341) och Sardica (343) fördömde Konstantinopel hans avvikande åsikter. Photinus of Sirmium, a pupil of Marcellus, developed his teacher's views into an adoptionist Christology and was condemned for the heresy of Paul of Samosata at various councils. Photinus av Sirmium, en elev till Marcellus, utvecklat sin lärares åsikter till en adoptionist kristologi och dömdes för kätteri Paul av Samosata på olika nämnder.

Apollinarians Apollinarians

Constantinople brought a final condemnation on this Christological heresy which originated within the Nicene camp. Konstantinopel väckte en slutlig fördömande om denna kristologiska kätteri som har sitt ursprung inom Nicene lägret. A former friend of Athanasius, Apollinarius of Laodicea zealously advocated the deity of the Logos and upheld the homoousion. En tidigare vän till Athanasius Apollinarius av Laodicea förespråkas ivrigt gudom logotyper och biföll homoousion. However, in his concern to avoid the dualistic personality of an adoptionistic Christology, he capitulated to the Arian error in which the Logos completely replaced the human soul and mind in the incarnate Christ. Men i hans oro undvika den dualistiska personlighet en adoptionistic kristologi kapitulerade han till Väduren fel som Logos helt ersatt den mänskliga själen och sinnet i den inkarnerade Kristus. For this deficient humanity he was opposed reluctantly by Athanasius and vigorously by the Cappadocians. För detta bristfällig mänsklighet han var emot motvilligt av Athanasius och kraftfullt av Kappadocianerna.

The theology of the Council of Constantinople is set forth first by the condemnation of these heresies. Teologin av konciliet i Konstantinopel är anges först av fördömande av dessa irrläror. More positively, it was expressed in a published statement of doctrine, a tomos, and the creed of the council. Mer positivt var uttryckte det i en publicerad redovisning av doktrin, Tomos, och bekännelsen av rådet. Unfortunately, the tomos is no longer extant except for what is reflected of it in the letter of the synod of 382. Tyvärr är Tomos längre existerande undantag för vad som återspeglas av det i skrivelsen av synoden av 382. The creed is to be found not in the records of Constantinople, but in those of the Council of Chalcedon (451), where a creed attributed to Constantinople (C) was read along with the Nicene Creed (N). C happens to be the creed that is read in churches today under the title the Nicene Creed, but it is more appropriately known as the Niceno-Constantinopolitan Creed. Without recounting the scholarly debates on C, it seems most likely that it was a local form of N, adopted by Constantinople and amended to reflect the council's pneumatology. Bekännelsen finns inte i journalerna från Konstantinopel, men i de konciliet i Kalcedon (451), där en religion som tillskrivs Konstantinopel (C) lästes tillsammans med Nicene Creed (N). C råkar vara trosbekännelse som läses i kyrkorna i dag under titeln The Nicene Creed, men det är mer lämpligt känd som Niceno-konstantinopolitanska Creed. Utan att berätta det akademiska debatter om C, är det troligast att det var en lokal form av N, som antogs av Konstantinopel och ändras för att återspegla rådets Pneumatologi. Thus the Council of Constantinople did not see itself as producing a new creed but rather reaffirming and upholding the faith of Nicaea. Således rådet i Konstantinopel inte se sig själv som producerar en ny religion, utan snarare att bekräfta och upprätthålla tron i Nicaea. At Chalcedon, however, concern for the pure form of N led them to distinguish between N and C. Vid Chalcedon dock oro för ren form av N ledde dem att skilja mellan N och C.

The pneumatological emendation of the Nicene faith followed the example of Basil by limiting itself to biblical words and phrases. The pneumatological textförbättring av Nicene tro följt exemplet Basil genom att begränsa sig till Bibelns ord och fraser. The Spirit is confessed to be the "Lord" and "Life-giver," the one "who with the Father and the Son is together worshiped and together glorified." Anden är bekände att "Herren" och "Life-givaren," The One "som med Fadern och Sonen är tillsammans tillbeds och tillsammans förhärligad." The homoousia of the Spirit is not explicitly affirmed here, probably because of a last-minute attempt to reconcile the pneumatomachians. The homoousia Andens inte uttryckligen bekräftas här, vilket antagligen beror på en sista-minuten försök att förena pneumatomachians. However, the homoousion apparently was affirmed in the tomos, since the letter of the synod of 382 summarizes the council's doctrine as faith in the uncreated, consubstantial, and coeternal trinity. Emellertid homoousion tydligen bekräftades i Tomos, eftersom skrivelsen av synoden av 382 sammanfattar rådets doktrin som tro i oskapad, av samma väsen, och coeternal Trinity.

Besides the reaffirmation of Nicene orthodoxy, this developed pneumatology, which made possible a full Trinitarian doctrine for the East, was the most important contribution of the Council of Constantinople. Förutom bekräftelsen av Nicene ortodoxi, detta utvecklat Pneumatologi, som möjliggjorde en fullständig trinitariska doktrin för öst, var det viktigaste bidraget från konciliet i Konstantinopel.

CA Blaising CA Blaising
(Elwell Evangelical Dictionary) (Elwell evangelikal ordbok)

Bibliography Bibliografi
"Canons of the One Hundred and Fifty Fathers," The Seven Ecumenical Councils, NPNF; HM Gwatkin, Studies of Arianism; JND Kelly, Early Christian Creeds and Early Christian Doctrines; CE Raven, Apollinarianism; R. Seeberg, The Textbook of the History of Doctrines; J. Taylor, "The First Council of Constantinople (381)," Pru 13:47-54, 91-97; WP DuBose, The Ecumenical Councils. "Kanonerna på etthundrafemtio Fathers," De sju ekumeniska råd, NPNF, HM Gwatkin, studier av arianismen, JND Kelly, Early Christian Creeds och tidiga kristna läror; CE Raven, Apollinarianism R. Seeberg, den lärobok i historia doktriner, J. Taylor, "Första konciliet i Konstantinopel (381)," 13:47-54 Pru, 91-97, WP DuBose, Det ekumeniska råd.


First Council of Constantinople - 381 AD Första konciliet i Konstantinopel - 381 AD

Advanced Information Avancerad information

CONTENTS INNEHÅLL

INTRODUCTION INLEDNING

In the year 380 the emperors Gratian and Theodosius I decided to convoke this council to counter the Arians, and also to judge the case of Maximus the Cynic, bishop of Constantinople. Under år 380 kejsarna Gratianus och Theodosius jag beslutat att sammankalla detta råd för att motverka arierna, och även att bedöma fallet Maximus Cynic, biskop av Konstantinopel. The council met in May of the following year. Rådet sammanträdde i maj påföljande år. One hundred and fifty bishops took part, all of them eastern Orthodox, since the Pneumatomachi party had left at the start. Etthundrafemtio biskopar deltog, hade alla dem östra ortodoxa, eftersom Pneumatomachi partiet lämnade i början.

After Maximus had been condemned, Meletius, bishop of Antioch, appointed Gregory of Nazianzus as the lawful bishop of Constantinople and at first presided over the council. Efter Maximus hade dömts, Meletius, biskop i Antiochia, utsedd Gregorios av Nazianzos som laglig biskopen i Konstantinopel och i första ordförande för rådet. Then on Meletius's sudden death, Gregory took charge of the council up to the arrival of Acholius, who was to table Pope Damasus's demands: namely, that Maximus should be expelled as an interloper, and that the translation of bishops should be avoided. Därefter Meletius plötsliga död, tog Gregory ansvarar för rådets fram till ankomsten av Acholius, som var att lägga Damasus krav: nämligen att Maximus ska utvisas som en inkräktare, och att översättningen av biskoparna bör undvikas. But when Timothy, bishop of Alexandria, arrived he declared Gregory's appointment invalid. Men när Timothy, biskop i Alexandria, anlände han förklarade Gregory utnämningen ogiltig. Gregory resigned the episcopacy and Nectarius, after baptism and consecration, was installed as bishop and presided over the council until its closure. Gregory avgick episkopatet och Nectarius, efter dopet och vigning, installerades som biskop och ordförande i rådet fram till nedläggningen.

No copy of the council's doctrinal decisions, entitled tomos kai anathematismos engraphos (record of the tome and anathemas), has survived. Ingen kopia av rådets doktrinära beslut, rätt Tomos kai anathematismos engraphos (register över Tome och bannlysningar), har överlevt. So what is presented here is the synodical letter of the synod of Constantinople held in 382, which expounded these doctrinal decisions, as the fathers witness, in summary form: namely, along the lines defined by the council of Nicaea, the consubstantiality and coeternity of the three divine persons against the Sabellians, Anomoeans, Arians and Pneumatomachi, who thought that the divinity was divided into several natures; and the enanthropesis (taking of humanity) of the Word, against those who supposed that the Word had in no way taken a human soul. Så det som presenteras här är synodical skrivelse av synoden i Konstantinopel som hölls i 382, som har tolkat dessa doktrinära beslut, som fäder vittne, i sammanfattande form, nämligen på det sätt som fastställts av rådet i Nicaea, den consubstantiality och coeternity av de tre gudomliga personer mot Sabellians, Anomoeans, arierna och Pneumatomachi, som trodde att gudom delades upp i flera naturer, och enanthropesis (med mänskligheten) i Word, mot dem som tänkt att Ordet hade på något sätt tagit människosjälen. All these matters were in close agreement with the tome that Pope Damasus and a Roman council, held probably in 378, had sent to the East. Alla dessa frågor har i nära samförstånd med lunta som Damasus och en romersk rådets möte förmodligen i 378, hade skickat till öst.

Scholars find difficulties with the creed attributed to the council of Constantinople. Akademiker att få svårt med bekännelsen hänföras till kyrkomötet i Konstantinopel. Some say that the council composed a new creed. Vissa säger att rådet består en ny tro. But no mention is made of this creed by ancient witnesses until the council of Chalcedon; and the council of Constantinople was said simply to have endorsed the faith of Nicaea, with a few additions on the holy Spirit to refute the Pneumatomachian heresy. Men nämns inte i denna tro genom gamla vittnen till kyrkomötet i Chalcedon, och konciliet i Konstantinopel sades helt enkelt ha godtagits i tro i Nicaea, med några tillägg om den Helige Ande att motbevisa Pneumatomachian kätteri. Moreover, if the latter tradition is accepted, an explanation must be given of why the first two articles of the so-called Constantinopolitan creed differ considerably from the Nicene creed. Dessutom, om denna tradition är accepterade, måste en förklaring ges till varför de två första artiklarna i den så kallade konstantinopolitanska creed skiljer sig avsevärt från Nicene trosbekännelse.

It was J. Lebon, followed by JND Kelly and AM Ritter, who worked at the solution of this problem. Det var J. Lebon, följt av JND Kelly och AM Ritter, som arbetade på lösningen av detta problem. Lebon said that the Nicene creed, especially since it was adapted to use at baptism, had taken on a number of forms. Lebon sade att Nicene trosbekännelse, särskilt eftersom det var anpassad till användning vid dopet, hade tagit på sig en rad former. It was one of these which was endorsed at the council of Constantinople and developed by additions concerning the holy Spirit. Det var en av dessa som förespråkade var vid kyrkomötet i Konstantinopel och utvecklas av tillägg om den Helige Ande. All the forms, altered to some extent or other, were described by a common title as "the Nicene faith". Alla blanketter, ändras till viss del eller annat, beskrevs av en gemensam rubrik som "Nicene tro". Then the council of Chalcedon mentioned the council of Constantinople as the immediate source of one of them, marked it out by a special name "the faith of the 150 fathers", which from that time onwards became its widely known title, and quoted it alongside the original simple form of the Nicene creed. Då kyrkomötet i Chalcedon nämnde rådet av Konstantinopel som det omedelbara källan till en av dem, märkt ut det med ett särskilt namn "tron av de 150 fäder", som från den tiden och framåt blev det allmänt känt titel, och citerade den tillsammans den ursprungliga enkla formen av Nicaenska trosbekännelse. The Greek text of the Constantinopolitan creed, which is printed below, is taken from the acts of the council of Chalcedon. Den grekiska texten i konstantinopolitanska trosbekännelsen, som är tryckt nedan är hämtade från rådsakter i Chalcedon.

The council of Constantinople enacted four disciplinary canons: against the Arian heresy and its sects (can. 1), on limiting the power of bishops within fixed boundaries (can. 2), on ranking the see of Constantinople second to Rome in honour and dignity (can. 3), on the condemnation of Maximus and his followers (can. 4). Kyrkomötet i Konstantinopel antagit fyra disciplinära kanoner, mot den ariska kätteri och dess sekter (Can. 1), om att begränsa kraften hos biskoparna inom bestämda gränser (Can. 2), om att rangordna se Konstantinopels andra till Rom i ära och värdighet (Can. 3), om fördömandet av Maximus och hans anhängare (Can. 4). Canons 2-4 were intended to put a stop to aggrandisement on the part of the see of Alexandria. Kanon 2-4 syftade till att sätta stopp för aggrandisement på den del av se i Alexandria. The two following canons, 5 and 6, were framed at the synod which met in Constantinople in 382. De två följande kanon, 5 och 6, utformades vid synoden som hölls i Konstantinopel år 382. The 7th canon is an extract from a letter which the church of Constantinople sent to Martyrius of Antioch. Den 7: e kanon är ett utdrag ur ett brev som kyrkan i Konstantinopel skickade till Martyrius av Antiokia.

The council ended on 9 July 381, and on 30 July of the same year, at the request of the council fathers, the emperor Theodosius ratified its decrees by edict . Fullmäktige avslutades den 9 juli 381, och den 30 juli samma år, på begäran av rådet fäder, ratificerat kejsar Theodosius dess dekret genom påbud.

Already from 382 onwards, in the synodical letter of the synod which met at Constantinople, the council of Constantinople was given the title of "ecumenical". Redan från 382 och framåt, i synodical skrivelse av synoden som sammanträdde i Konstantinopel, fick rådet av Konstantinopel titeln "ekumenisk". The word denotes a general and plenary council. Ordet betecknar en allmän och plenum råd. But the council of Constantinople was criticised and censured by Gregory of Nazianzus. Men rådet i Konstantinopel kritiserades och påtalat Gregorios av Nazianzos. In subsequent years it was hardly ever mentioned. Under de följande åren var det nästan aldrig nämns. In the end it achieved its special status when the council of Chalcedon, at its second session and in its definition of the faith, linked the form of the creed read out at Constantinople with the Nicene form, as being a completely reliable witness of the authentic faith. Till slut uppnådde sin speciella status när kyrkomötet i Chalcedon, vid sitt andra sammanträde och i sin definition av tron, kopplat form av bekännelsen läste upp i Konstantinopel med Nicene form, som ett helt tillförlitligt vittne av autentiska tro. The fathers of Chalcedon acknowledged the authority of the canons -- at least as far as the eastern church was concerned -- at their sixteenth session. Fäderna i Chalcedon erkänd auktoritet kanonerna - åtminstone när det gäller den östra kyrkan var oroad - på sin sextonde session. The council's dogmatic authority in the western church was made clear by words of Pope Gregory I: "I confess that I accept and venerate the four councils (Nicaea, Constantinople, Ephesus and Chalcedon) in the same way as I do the four books of the holy Gospel...." Rådets dogmatisk myndighet i den västliga kyrkan klargjordes av ord Gregorius I: "Jag måste erkänna att jag accepterar och vördar de fyra råden (Nicea, Konstantinopel, Efesos och Chalcedon) på samma sätt som jag gör de fyra böckerna i holy Gospel ...."

The bishop of Rome's approval was not extended to the canons, because they were never brought "to the knowledge of the apostolic see''. Dionysius Exiguus knew only of the first four -- the ones to be found in the western collections. Pope Nicholas I wrote of the sixth canon to Emperor Michael III: "It is not found among us, but is said to be in force among you''. Biskopen i Rom godkännande förlängdes inte kanonerna, eftersom de fördes aldrig "till kunskap om den apostoliska se''. Dionysius Exiguus visste bara att de första fyra - de som återfinns i de västra samlingarna. Nicolaus Jag skrev den sjätte kanon till kejsar Mikael III: "Det är inte hittas bland oss, men sägs vara i kraft mellan dig''.

The English translation is from the Greek text, which is the more authoritative version. Den engelska översättningen är från den grekiska texten, vilket är mest auktoritativa versionen.


The exposition of the 150 fathers Utläggningen av de 150 fäder

We believe in one God the Father all-powerful, maker of heaven and of earth, and of all things both seen and unseen. Vi tror på en Gud Fader allsmäktig, skapare av himmel och jord, och alla saker både synligt och osynligt. And in one Lord Jesus Christ, the only-begotten Son of God, begotten from the Father before all the ages, light from light, true God from true God, begotten not made, consubstantial with the Father, through whom all things came to be; for us humans and for our salvation he came down from the heavens and became incarnate from the holy Spirit and the virgin Mary, became human and was crucified on our behalf under Pontius Pilate; he suffered and was buried and rose up on the third day in accordance with the scriptures; and he went up into the heavens and is seated at the Father's right hand; he is coming again with glory to judge the living and the dead; his kingdom will have no end. Och på en Herre Jesus Kristus, den ende Guds Son, född av Fadern före alla åldrar, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född icke skapad, av samma väsen som Fadern, genom vilken allting kom att bli och för oss människor och för vår frälsning han kom ner från himlen och blev människa från den helige Ande och jungfru Maria, blev människa och korsfästes för vår skull under Pontius Pilatus, han lidit och blivit begraven och steg upp på tredje dagen i enlighet med skrifterna, och han gick upp till himlen och sitter på Faderns högra hand, han kommer åter i härlighet till att döma levande och döda, hans rike skall icke vara någon ände. And in the Spirit, the holy, the lordly and life-giving one, proceeding forth from the Father, co-worshipped and co-glorified with Father and Son, the one who spoke through the prophets; in one, holy, catholic and apostolic church. Och i Anden, den heliga, ståtlig och livgivande en, fortsätter fram från Fadern, co-dyrkade och samarbete förhärligade med far och son, den som talade genom profeterna, i en, helig, katolsk och apostolisk kyrka. We confess one baptism for the forgiving of sins. Vi bekänner ett dop till förlåter synder. We look forward to a resurrection of the dead and life in the age to come. Vi ser fram emot en de dödas uppståndelse och livet i den tidsåldern. Amen. Amen.

A letter of the bishops gathered in Constantinople [1] Ett brev till biskoparna samlats i Konstantinopel [1]

To the most honoured lords and most reverend brethren and fellow-ministers, Damasus, Ambrose, Britton, Valerian, Acholius, Anemius, Basil, and the rest of the holy bishops who met in the great city of Rome: the sacred synod of orthodox bishops who met in the great city of Constantinople sends greetings in the Lord. Till de mest hedrad lorder och mest vördnadsvärda bröder och karl-ministrar, Damasus, Ambrose, Britton, Valerian, Acholius, Anemius, Basil, och resten av den heliga biskopar som samlades i den stora staden Rom: den heliga synoden ortodoxa biskopar som samlades i den stora staden Konstantinopel skickar hälsningar i Herren.

It may well be unnecessary to instruct your reverence by describing the many sufferings that have been brought upon us under Arian domination, as if you did not know already. Det kan mycket väl vara onödigt att instruera din vördnad genom att beskriva de många lidanden som har förts över oss under Arian herravälde, som om du inte redan vet. Nor do we imagine that your piety considers our affairs so trivial that you need to learn what you must be suffering along with us. Inte heller får vi föreställa oss att din fromhet anser våra angelägenheter så små att du måste lära dig vad du måste lider tillsammans med oss. Nor were the storms which beset us such as to escape your notice on grounds of insignificance. Inte heller var de stormar som drabbat oss, som för att undgå ditt meddelande på grund av obetydlighet. The period of persecution is still recent and ensures that the memory remains fresh not only among those who have suffered but also among those who have through love made the lot of those who suffered their own. Perioden för förföljelse på senare tid och ser till att minnet fortfarande är färska inte bara bland dem som har drabbats, utan även bland dem som genom kärlek gjort mycket de som drabbades av deras egna. It was barely yesterday or the day before that some were freed from the bonds of exile and returned to their own churches through a thousand tribulations. Det var knappt igår eller i förrgår att några var befriade från obligationer i exil och återvände till sina egna kyrkor genom tusen vedermödor. The remains of others who died in exile were brought back. Resterna av andra som dog i exil fördes tillbaka. Even after their return from exile some experienced a ferment of hatred from the heretics and underwent a more cruel fate in their own land than they did abroad, by being stoned to death by them in the manner of the blessed Stephen. Även efter återkomsten från exilen vissa erfarna en jäsning av hat från de otrogna och genomgick ett grymmare öde i sitt eget land än de gjorde i utlandet, genom att stenas till döds av dem på samma sätt som den välsignade Stephen. Others were torn to shreds by various tortures and still carry around on their bodies the marks of Christ's wounds and bruises. Andra revs sönder av olika torterar och ändå bära runt på deras kroppar varumärkena i Kristi sår och blåmärken. Who could number the financial penalties, the fines imposed on cities, the confiscations of individual property, the plots, the outrages, the imprisonments? Vem kunde räkna de ekonomiska sanktioner, böter på städer, konfiskering av privat egendom, de tomter, de kränkningar de fängslandena? Indeed all our afflictions increased beyond number: perhaps because we were paying the just penalty for our sins; perhaps also because a loving God was disciplining us by means of the great number of our sufferings. Verkligen alla våra lidanden ökar över nummer: kanske för att vi betalar bara straffet för våra synder, kanske också för att en kärleksfull Gud var disciplinera oss genom det stora antalet våra lidanden.

So thanks be to God for this. Så tack vare Gud för detta. He has instructed his own servants through the weight of their afflictions, and in accordance with his numerous mercies he has brought us back again to a place of refreshment The restoration of the churches demanded prolonged attention, much time and hard work from us if the body of the church which had been weak for so long was to be cured completely by gradual treatment and brought back to its original soundness in religion. Han har instruerat sina egna anställda genom tyngden av sina lidanden, och i enlighet med sin talrika barmhärtighet han har fört oss tillbaka till en plats för servering Restaureringen av kyrkan krävde långvarig uppmärksamhet, mycket tid och hårt arbete från oss om kroppen av kyrkan som hade varit svag under så lång tid skulle botas helt genom gradvis behandling och kom tillbaka till sin ursprungliga sundhet i religionen. We may seem on the whole to be free from violent persecutions and to be at the moment recovering the churches which have long been in the grip of the heretics. Vi kan verka på det hela taget är fria från våldsamma förföljelser och att vara närvarande återkräva de kyrkor som länge har varit i klorna på de otrogna. But in fact we are oppressed by wolves who even after expulsion from the fold go on ravaging the flocks up and down dale, making so bold as to hold rival assemblies, activating popular uprisings and stopping at nothing which might harm the churches. Men i själva verket är vi förtrycks av vargar som även efter utvisning från luckan går på framfart flockarna upp och ner Dale, gör så djärv att hålla rivaliserande församlingar, aktivera folkuppror och stannar vid något som kan skada kyrkorna. As we have said, this made us take a longer time over our affairs. Som vi har sagt, gjort detta oss ta längre tid än våra angelägenheter.

But now you have shown your brotherly love for us by convoking a synod in Rome, in accordance with God's will, and inviting us to it, by means of a letter from your most God-beloved emperor, as if we were limbs of your very own, so that whereas in the past we were condemned to suffer alone, you should not now reign in isolation from us, given the complete agreement of the emperors in matters of religion. Men nu har du visat din broderlig kärlek till oss genom sammankallande ett kyrkomöte i Rom, i enlighet med Guds vilja, och bjudit in oss till det, genom ett brev från din mest Guds älskade kejsare, som om vi vore lemmar av ert egen, så att medan vi i det förflutna var dömda att lida ensam, bör du inte det nu råder isolerat från oss, med tanke på det fullständiga avtalet av kejsarna i fråga om religion. Rather, according to the word of the apostle, we should reign along with you'. Enligt vad ordet om aposteln, bör vi regera tillsammans med dig. So it was our intention that if it were possible we should all leave our churches together and indulge our desires rather than attend to their needs. Så det var vår avsikt att om det vore möjligt att vi alla borde lämna våra kyrkor tillsammans och njuta våra önskningar snarare än ta hand om deras behov. But who will give us wings as of a dove, so we shall fly and come to rest with you? Men vem kommer att ge oss vingar som en duva, så vi ska flyga och stannar med dig? This course would leave the churches entirely exposed, just as they are beginning their renewal; and it is completely out of the question for the majority. Denna kurs skulle lämna kyrkan helt exponerade, precis som de börjar sin förnyelse, och det är helt uteslutet för de flesta. As a consequence of last year's letter sent by your reverence after the synod of Aquileia to our most God-beloved emperor Theodosius, we came together in Constantinople. Som en följd av förra årets skrivelse från din vördnad efter synoden i Aquileia till våra mest Gud älskade Theodosius kejsaren, vi träffades i Konstantinopel. We were equipped only for this stay in Constantinople and the bishops who remained in the provinces gave their agreement to this synod alone. Vi hade endast för denna vistelse i Konstantinopel och biskoparna som blev kvar i provinserna gav sitt samtycke till denna synod ensam. We foresaw no need for a longer absence, nor did we hear of it in advance at all, before we gathered in Constantinople. Vi förutsåg inte behov av en längre frånvaro, inte heller vi höra talas om det i förväg till alla, innan vi samlades i Konstantinopel. On top of this the tightness of the schedule proposed allowed no opportunity to prepare for a longer absence, nor to brief all the bishops in the provinces who are in communion with us and to get their agreement. På toppen av detta Tätheten på den tidsplan som föreslås få ingen möjlighet att förbereda sig för en längre frånvaro, eller att informera alla biskoparna i de provinser som i gemenskap med oss och få deras samtycke. Since these considerations, and many more besides, prevented most of us from coming, we have done the next best thing both to set matters straight and to make your love for us appreciated: we have managed to convince our most venerable and reverend brethren and fellow-ministers, Bishops Cyriacus, Eusebius and Priscian to be willing to undertake the wearisome journey to you. Eftersom dessa överväganden, och mycket annat, hindrade de flesta av oss från att komma, har vi gjort det näst bästa både för att ställa frågor direkt och att göra din kärlek till oss appreciated: vi har lyckats övertyga våra mest vördnadsbjudande och vördnadsvärda bröder och karl -ministrar, till biskopar Cyriacus, Eusebius och Priscian vara villiga att göra de tråkiga resa till dig. Through them we wish to show that our intentions are peaceful and have unity as their goal. Genom dem vill vi visa att våra avsikter är fredliga och har enhet som mål. We also want to make clear that what we are zealously seeking is sound faith. Vi vill också klargöra att det vi ivrigt söker är god tro.

What we have undergone -- persecutions, afflictions, imperial threats, cruelty from officials, and whatever other trial at the hands of heretics -- we have put up with for the sake of the gospel faith established by the 318 fathers at Nicaea in Bithynia. Vad vi har genomgått - förföljelser, lidanden, Imperial hot, grymhet från tjänstemän, och oavsett vilka andra rättegång i händerna av kättare - vi måste stå ut med för skull evangeliets tro fastställts av de 318 fäder i Nicaea Bithynia. You, we and all who are not bent on subverting the word of the true faith should give this creed our approval. Ni, vi och alla som inte är böjda på undergräva ord av den sanna tron bör ge denna tro vårt godkännande. It is the most ancient and is consistent with our baptism. Det är den äldsta och ligger i linje med vårt eget dop. It tells us how to believe in the name of the Father and of the Son and of the holy Spirit: believing also, of course, that the Father, the Son and the holy Spirit have a single Godhead and power and substance, a dignity deserving the same honour and a co-eternal sovereignty, in three most perfect hypostases, or three perfect persons. Det berättar hur tro på Faderns och Sonens och den Helige Andes: tro också, naturligtvis, att Fadern, Sonen och den helige Ande har en enda gudomen och kraft och substans, en värdighet förtjänar samma ära och eviga suveränitet, i tre mest perfekta hypostases, eller tre perfekt personer. So there is no place for Sabellius's diseased theory in which the hypostases are confused and thus their proper characteristics destroyed. Så det finns ingen plats för Sabellius s sjuka teori där hypostases är förvirrade och därmed deras rätta egenskaper förstörs. Nor may the blasphemy of Eunomians and Arians and Pneumatomachi prevail, with its division of substance or of nature or of Godhead, and its introduction of some nature which was produced subsequently, or was created, or was of a different substance, into the uncreated and consubstantial and co-eternal Trinity. Inte heller kan hädelse av Eunomians och arierna och Pneumatomachi råder, med dess uppdelning av ämnet eller av naturen eller av gudomen, och om införande av vissa natur som togs fram i efterhand, eller skapades, eller var av en annan substans, i oskapade och samma väsen och eviga Trinity. And we preserve undistorted the accounts of the Lord's taking of humanity, accepting as we do that the economy of his flesh was not soulless nor mindless nor imperfect. Och vi bevara snedvrids räkenskaper Herrens tar av mänskligheten, så accepterar vi att ekonomin i hans kropp var inte själlösa eller tanklösa eller ofullständig. To sum up, we know that he was before the ages fully God the Word, and that in the last days he became fully man for the sake of our salvation. Sammanfattningsvis vet vi att han var före tiderna fullt ut Guds ord och att i de sista dagarna han blev helt man av hänsyn till vår frälsning.

So much, in summary, for the faith which is openly preached by us. Så mycket, i sammanfattning, för den tro som är öppet predikas av oss. You can take even more heart concerning these matters if you think fit to consult the tome that was issued in Antioch by the synod which met there as well as the one issued last year in Constantinople by the ecumenical synod. Du kan ta ännu mer hjärta i dessa frågor om du tror passar att höra lunta som gavs ut i Antiokia av synoden som hölls där, liksom en från förra året i Konstantinopel av ekumeniska synoden. In these documents we confessed the faith in broader terms and we have issued a written condemnation of the heresies which have recently erupted. I dessa dokument vi erkände tron i bredare termer och vi har utfärdat ett skriftligt fördömande av de villfarelser som nyligen har brutit ut.

With regard to particular forms of administration in the churches, ancient custom, as you know, has been in force, along with the regulation of the saintly fathers at Nicaea, that in each province those of the province, and with them-should the former so desire -- their neighbours, should conduct ordinations as need might arise. När det gäller vissa former av förvaltning i kyrkorna, gammal sed, som ni vet, har varit i kraft, tillsammans med regleringen av den helige fäder i Nicaea, att i varje provins som i provinsen, och med dem, bör den tidigare så önskar - deras grannar, bör göra prästvigningarna som kan framträda. Accordingly, as you are aware, the rest of the churches are administered, and the priests [= bishops] of the most prominent churches have been appointed, by us. Därför, som ni vet, är resten av kyrkorna administreras, och prästerna [= biskopar] av de mest framträdande kyrkorna har utsetts, av oss. Hence at the ecumenical council by common agreement and in the presence of the most God-beloved emperor Theodosius and all the clergy, and with the approval of the whole city, we have ordained the most venerable and God-beloved Nectarius as bishop of the church newly set up, as one might say, in Constantinople -- a church which by God's mercy we just recently snatched from the blasphemy of the heretics as from the lion's jaws. Därför vid Ekumeniska rådet i samförstånd och i närvaro av de mest Guds älskade Theodosius kejsaren och alla präster och med godkännandet av hela staden, har vi ordinerade mest vördade och Gud älskade Nectarius som biskop för kyrkan nybildad, vilket man skulle kunna säga, i Konstantinopel - en kyrka som genom Guds barmhärtighet vi nyligen ryckt från hädelse av kättare från lejonets gap. Over the most ancient and truly apostolic church at Antioch in Syria, where first the precious name of "Christians" came into use, the provincial bishops and those of the diocese of the East came together and canonically ordained the most venerable and God-beloved Flavian as bishop with the consent of the whole church, as though it would give the man due honour with a single voice. Under de äldsta och mest spelade apostoliska kyrkan i Antiochia i Syrien, där de första dyrbara namnet "kristna" kom i bruk, kom provinsiella biskoparna och de i stiftet öst tillsammans och kanoniskt ordinerade mest vördade och Gud älskade Flavian som biskop med samtycke av hela kyrkan, som om det skulle ge mannen vederbörlig ära med en enda röst. The synod as a whole also accepted that this ordination was legal. Synoden som helhet accepteras också att denna samordning var lagligt. We wish to inform you that the most venerable and God-beloved Cyril is bishop of the church in Jerusalem, the mother of all the churches. Vi vill informera er om att den mest vördade och Gud älskade Cyril är biskop i kyrkan i Jerusalem, mor till alla kyrkor. He was canonically ordained some time ago by those of the province and at various times he has valiantly combated the Arians. Han vigdes kanoniskt en tid sedan av dem i provinsen och vid olika tillfällen har han tappert bekämpas the arierna.

We exhort your reverence to join us in rejoicing at what we have legally and canonically enacted. Vi uppmana er vördnad att tillsammans med oss i glädjen över vad vi har lagligt och kanoniskt antagits. Let spiritual love link us together, and let the fear of the Lord suppress all human prejudice and put the building up of the churches before individual attachment or favour. Låt länk andlig älskar oss samman, och låta gudsfruktan undertrycka alla människors fördomar och ställa uppbyggnaden av kyrkorna före enskilda kvarstad eller förmån. In this way, with the account of the faith agreed between us and with christian love established among us, we shall cease to declare what was condemned by the apostles, "I belong to Paul, I to Apollo, I to Cephas"; but we shall all be seen to belong to Christ, who has not been divided up among us; and with God's good favour, we shall keep the body of the church undivided, and shall come before the judgment-seat of the Lord with confidence. På detta sätt, med hänsyn till tro överenskommits mellan oss och att andlighet är etablerade hos oss, skall vi upphöra att förklara vad som fördömdes av apostlarna, "Jag hör till Paulus, jag Apollo, jag till Kefas", men vi skall alla anses tillhöra Kristus, som inte har delats upp mellan oss, och med Guds goda för, skall vi hålla kroppen i kyrkan odelad, och ska komma före Domens-säte Herren med tillförsikt.

CANONS Kanon

1 1

The profession of faith of the holy fathers who gathered in Nicaea in Bithynia is not to be abrogated, but it is to remain in force. Trosbekännelse av den heliga fäder som samlades i Nicaea Bithynia inte skall upphävas, men det är att fortsätta att gälla. Every heresy is to be anathematised and in particular that of the Eunomians or Anomoeans, that of the Arians or Eudoxians, that of the Semi-Arians or Pneumatomachi, that of the Sabellians that of the Marcellians, that of the Photinians and that of the Apollinarians. Varje kätteri ska anathematised och i synnerhet av Eunomians eller Anomoeans, som av arierna eller Eudoxians, den i Semi-arierna eller Pneumatomachi, som av Sabellians den i Marcellians, att den Photinians och den Apollinarians .

2 2

Diocesan bishops are not to intrude in churches beyond their own boundaries nor are they to confuse the churches: but in accordance with the canons, the bishop of Alexandria is to administer affairs in Egypt only; the bishops of the East are to manage the East alone (whilst safeguarding the privileges granted to the church of the Antiochenes in the Nicene canons); and the bishops of the Asian diocese are to manage only Asian affairs; and those in Pontus only the affairs of Pontus; and those in Thrace only Thracian affairs. Stiftsbiskopar är inte att inkräkta i kyrkor utanför sina egna gränser och inte heller att förväxla kyrkorna, men i enlighet med kanoner, är biskop i Alexandria att administrera angelägenheter i Egypten bara, biskoparna i öst för att hantera öst ensam (samtidigt som de privilegier som gavs till kyrkan av Antiochenes i Nicene canons), och biskoparna i de asiatiska stiftet är att endast förvalta asiatiska affärer, och de i Pontus endast angelägenheter Pontus, och de i Trakien bara trakiska frågor. Unless invited bishops are not to go outside their diocese to perform an ordination or any other ecclesiastical business. Om inte inbjudna biskopar inte gå utanför sitt stift för att utföra en samordning eller någon annan kyrklig verksamhet. If the letter of the canon about dioceses is kept, it is clear that the provincial synod will manage affairs in each province, as was decreed at Nicaea. Om bokstaven i kanon om stiften är upplagd är det klart att de provinsiella synoden kommer att sköta angelägenheter i varje provins, som utlystes i Nicaea. But the churches of God among barbarian peoples must be administered in accordance with the custom in force at the time of the fathers. Men Guds Kyrkor bland barbariska folk måste förvaltas i enlighet med bruket i kraft vid tidpunkten för fäder.

3 3

Because it is new Rome, the bishop of Constantinople is to enjoy the privileges of honour after the bishop of Rome. Eftersom det är ny Rom, är biskopen i Konstantinopel att njuta av privilegier heder efter biskopen i Rom.

4 4

Regarding Maximus the Cynic and the disorder which surrounded him in Constantinople: he never became, nor is he, a bishop; nor are those ordained by him clerics of any rank whatsoever. Beträffande Maximus Cynic och sjukdomen som omgav honom i Konstantinopel: han blev aldrig, inte heller är han, en biskop, och inte heller är de som ordinerades av honom präster av rang som helst. Everything that was done both to him and by him is to be held invalid. Allt som gjordes både till honom och genom honom skall förklaras ogiltig.

5 5

Regarding the Tome [2] of the Westerns: we have also recognised those in Antioch who confess a single Godhead of Father and Son and holy Spirit. När det gäller Tome [2] av westerns: vi har också erkänt dem i Antiokia som bekänner en enda gudomen med Fadern och Sonen och den Helige Ande.

6 6

There are many who are bent on confusing and overturning the good order of the church and so fabricate, out of hatred and a wish to slander, certain accusations against orthodox bishops in charge of churches. Det är många som är böjda på förvirrande och välter i god ordning i kyrkan och så fabricera, av hat och en önskan att förtala, vissa anklagelser mot ortodoxa biskopar som ansvarar för kyrkor. Their intention is none other than to blacken priests' reputations and to stir up trouble among peace- loving laity. Deras avsikt är ingen annan än att svärta präster rykte och odla problem bland fredsälskande lekmän. For this reason the sacred synod of bishops assembled at Constantinople has decided not to admit accusers without prior examination, and not to allow everyone to bring accusations against church administrators -- but with- out excluding everyone. Av denna anledning heliga synod av biskopar samlades i Konstantinopel har beslutat att inte erkänna anklagare utan föregående prövning, och inte låta alla få anklagelserna mot kyrkan administratörer - men med-out exklusive alla. So if someone brings a private (that is a personal) complaint against the bishop on the grounds that he has been defrauded or in some other way unjustly dealt with by him, in the case of this kind of accusation neither the character nor the religion of the accuser will be subject to examination. Så om någon tar en privat (som är en personlig) klagomål mot biskopen på grund av att han har blivit lurad eller på annat sätt orättvist behandlade av honom, när det gäller denna typ av anklagelse varken tecken eller religion anklagaren kommer att bli föremål för prövning. It is wholly essential both that the bishop should have a clear conscience and that the one who alleges that he has been wronged, whatever his religion may be, should get justice. Det är helt nödvändigt både att biskopen skulle ha rent samvete och att den som påstår att han blivit kränkt, oavsett hans religion än är, måste få rättvisa.

But if the charge brought against the bishop is of an ecclesiastical kind, then the characters of those making it should be examined, in the first place to stop heretics bringing charges against orthodox bishops in matters of an ecclesiastical kind. Men om åtalet väckts mot biskop är en kyrklig sådan, då de karaktärer som gör det bör undersökas, i första hand att stoppa kättare väcka åtal mot ortodoxa biskopar i fråga om en kyrklig slag. (We define "heretics" as those who have been previously banned from the church and also those later anathematised by ourselves: and in addition those who claim to confess a faith that is sound, but who have seceded and hold assemblies in rivalry with the bishops who are in communion with us.) In the second place, persons previously condemned and expelled from the church for whatever reason, or those excommunicated either from the clerical or lay rank, are not to be permitted to accuse a bishop until they have first purged their own crime. (Vi definierar "kättare" som de som tidigare har förbjudits från kyrkan och även de senare anathematised av oss själva, och dessutom de som påstår att bekänna en tro som är sund, men som avskiljdes och håll församlingarna i rivalitet med biskoparna som är i gemenskap med oss.) För det andra, tidigare dömda personer och utvisades från kyrkan av någon anledning, eller de som bannlyste antingen från materiellt eller låg rang, är inte tillåtet att anklaga en biskop förrän de först avinstalleras sina egna brott. Similarly, those who are already accused are not permitted to accuse a bishop or other clerics until they have proved their own innocence of the crimes with which they are charged. Likaså de som redan åtalade är inte tillåtet att anklaga en biskop och andra präster tills de har bevisat sin oskuld av de brott som de tas ut. But if persons who are neither heretics nor excommunicates, nor such as have been previously condemned or accused of some transgression or other, claim that they have some ecclesiastical charge to make against the bishop, the sacred synod commands that such persons should first lay the accusations before all the bishops of the province and prove before them the crimes committed by the bishop in the case. Men om personer som varken är kättare eller bannlyser, eller som tidigare har dömts eller anklagats för någon överträdelse eller andra, hävdar att de har vissa kyrkliga avgift för att göra mot biskopen, den heliga synoden kommandon att dessa personer bör först lägga anklagelser innan alla biskoparna i provinsen och visa dem innan de brott som begåtts av biskopen i ärendet. If it emerges that the bishops of the province are not able to correct the crimes laid at the bishop's door, then a higher synod of the bishops of that diocese, convoked to hear this case, must be approached, and the accusers are not to lay their accusations before it until they have given a written promise to submit to equal penalties should they be found guilty of making false accusations against the accused bishop, when the matter is investigated. Om det framkommer att biskoparna i provinsen inte kan rätta till de brott som på biskopens dörr, då en högre synod av biskopar i stiftet, sammankallat att höra detta fall, måste ta sig an, och den anklagade är inte att fastställa sina anklagelser innan det tills de har gett ett skriftligt löfte att underkasta sig samma påföljder bör de betraktas som skyldig till att lämna falska anklagelser mot den tilltalade biskopen, när ärendet utreds.

If anyone shows contempt of the prescriptions regarding the above matters and presumes to bother either the ears of the emperor or the courts of the secular authorities, or to dishonour all the diocesan bishops and trouble an ecumenical synod, there is to be no question whatever of allowing such a person to bring accusations forward, because he has made a mockery of the canons and violated the good order of the church. Om någon visar förakt av föreskrifterna om dessa frågor och förutsätter att störa vare sig öron för kejsaren eller domstolarna i den världsliga myndigheter, eller att vanära alla stiftsbiskopar och besvär en ekumenisk synod, det ska vara fråga oavsett om att ha en sådan person att föra fram anklagelser, eftersom han har gjort narr av kanonerna och brutit mot god ordning i kyrkan.

7 7

Those who embrace orthodoxy and join the number of those who are being saved from the heretics, we receive in the following regular and customary manner: Arians, Macedonians, Sabbatians, Novatians, those who call themselves Cathars and Aristae, Quartodeciman or Tetradites, Apollinarians-these we receive when they hand in statements and anathematise every heresy which is not of the same mind as the holy, catholic and apostolic church of God. De som omfattar ortodoxi och gå hur många av dem som håller på att räddas från de otrogna, får vi i följande ordinarie och sedvanligt sätt: arierna, makedonier, Sabbatians, novatianske, de som kallar sig katarerna och Aristae, Quartodeciman eller Tetradites, Apollinarians - dessa vi får när de hand i uttalanden och anathematise varje kätteri som inte är av samma åsikt som helig, katolsk och apostolisk kyrka av Gud. They are first sealed or anointed with holy chrism on the forehead, eyes, nostrils, mouth and ears. De första slutna eller smord med helig chrism på panna, ögon, näsa, mun och öron. As we seal them we say: "Seal of the gift of the holy Spirit". Som vi säl dem säger vi: "sigill gåvan av den Helige Ande". But Eunomians, who are baptised in a single immersion, Montanists (called Phrygians here), Sabellians, who teach the identity of Father and Son and make certain other difficulties, and all other sects -- since there are many here, not least those who originate in the country of the Galatians -- we receive all who wish to leave them and embrace orthodoxy as we do Greeks. Men Eunomians, som är döpta i en nedsänkning, Montanists (kallas Phrygians här), Sabellians, som undervisar identitet Faderns och Sonens och göra vissa andra problem, och alla andra sekter - eftersom det finns många här, inte minst de som sitt ursprung i det land där Galaterbrevet - vi tar emot alla som vill lämna dem och omfamna ortodoxin som vi greker. On the first day we make Christians of them, on the second catechumens, on the third we exorcise them by breathing three times into their faces and their ears, and thus we catechise them and make them spend time in the church and listen to the scriptures; and then we baptise them. Första dagen gör vi kristna av dem, den andra lärjungar, den tredje vi driva ut dem genom att andas tre gånger i ansiktet och öronen, och därmed vi catechise dem och få dem att spendera tid i kyrkan och lyssna till skrifterna och vi döpa dem.


FOOTNOTES FOTNOTER
  1. Namely the synod of Constantinople in 382 Nämligen synoden i Konstantinopel 382
  2. This tome has not survived; it probably defended Paul of Antioch Detta tome inte har överlevt, det försvarade förmodligen Paul av Antiochia

Translation taken from Decrees of the Ecumenical Councils , ed. Översättning tas från dekret av den ekumeniska råd, ed. Norman P. Tanner Norman P. Tanner

Second Council of Constantinople - 553 AD Andra konciliet i Konstantinopel - 553 AD

Advanced Information Avancerad information

Contents Innehåll

Introduction Inledning

The emperor Justinian and Pope Vigilius decided to summon this council after the latter withdrew his "Judgment" condemning the "Three Chapters" of Theodore of Mopsuestia, Theodoret and Ibas. Kejsaren Justinianus och Vigilius beslutade att kalla detta råd efter denne drog tillbaka sin "dom" fördömer "tre kapitlen" av Teodor av Mopsuestia, Theodoret och Ibas. This "Judgment" had been issued on 11 April 548 but the bishops of the west and especially of Africa unanimously opposed it. Denna "Dom" hade utfärdats den 11 april 548 men biskoparna i väst och i synnerhet i Afrika enhälligt motsatte sig detta. The council was summoned by Justinian to Constantinople, although Vigilius would have preferred to convene it in Sicily or Italy so that western bishops might be present. Rådet kallades av Justinianus till Konstantinopel, men Vigilius skulle ha föredragit att sammankalla det på Sicilien eller Italien för att västerländska biskopar kan förekomma. It assembled on 5 May 553 in the great hall attached to Hagia Sophia cathedral. Den monteras på maj 5 553 i den stora salen är knutna till Hagia Sophia katedralen.

Since the Roman pontiff refused to take part in the council, because Justinian had summoned bishops in equal numbers from each of the five patriarchal sees, so that there would be many more eastern than western bishops present, Eutychius, patriarch of Constantinople, presided. Eftersom den romerska påven vägrade att delta i rådet, eftersom Justinianus hade sammankallat biskopar lika många från vardera av de fem patriarkala ser, så att det skulle bli många fler östra än västra biskopar närvarande, Eutychius, patriark av Konstantinopel, ordförande. The decrees of the council were signed by 160 bishops, of whom 8 were Africans. Dekreten av rådet har undertecknats av 160 biskopar, varav 8 var afrikaner.

On 14 May 553 Pope Vigilius issued his "Constitution", which was signed by 16 bishops (9 from Italy, 2 from Africa, 2 from Illyricum and 3 from Asia Minor). Den 14 maj 553 Vigilius utfärdat hans "", konstitution som undertecknades av 16 biskopar (9 från Italien, 2 från Afrika, 2 från Illyrien och 3 från Mindre Asien). This rejected sixty propositions of Theodore of Mopsuestia, but spared his personal memory and refused to condemn either Theodoret or Ibas since, on the testimony of the council of Chalcedon, all suspicion of heresy against them had been removed. Detta avvisades sextio satser av Teodor av Mopsuestia, men skonade hans personliga minne och vägrade att fördöma antingen Theodoret och Ibas sedan, hade på vittnesmål från kyrkomötet i Chalcedon, alla misstankar om kätteri mot dem tagits bort. Nevertheless, the counci l in its 8th session on 2 June 553 again condemned the "Three Chapters" , for the same reasons as Justinian had done so, in a judgment which concludes with 14 anathemas . Trots RÅDET l i sin 8. Sammanträde den 2 juni 553 igen fördömde de "tre kapitlen", hade av samma skäl som Justinianus gjort så i en dom som avslutar med 14 bannlysningar.

After carefully considering the matter for six months, Vigilius ,weighing up the persecutions of Justinian against his clergy and having sent a letter to Eutychius of Constantinople, approved the council , thus changing his mind "after the example of Augustine". Efter att noggrant överväga frågan i sex månader, Vigilius, väger upp de förföljelser Justinianus mot hans präster och ha skickat ett brev till Eutychius av Konstantinopel, godkände rådet, som förändrat hans sinne "efter exempel av Augustinus". Furthermore he anathematized Theodore and condemned his writings and those of Theodoret and Ibas . Dessutom skall han anathematized Teodor och fördömde hans skrifter och de Theodoret och Ibas. On 23 February 554, in a second "Constitution", he tried to reconcile the recent condemnation with what had been decreed at the council of Chalcedon. Den 23 februari 554, i en andra "konstitution", försökte han förena de senaste fördömande med vad som förordnats vid kyrkomötet i Chalcedon.

The council did not debate ecclesiastical discipline nor did it issue disciplinary canons. Rådet tog inte debatten kyrkliga disciplin och inte heller utfärda disciplinära kanoner. Our edition does not include the text of the anathemas against Origen since recent studies have shown that these anathemas cannot be attributed to this council. Vår utgåva innehåller inte texten till bannlysningar mot Origenes eftersom nyare studier har visat att dessa förbannelser inte kan hänföras till detta råd.

For the 14 anathemas (pp. 114-122) the translation is from the Greek text, since this is the more authoritative version. För de 14 förbannelser (s. 114-122) översättningen från det grekiska texten, eftersom det är mer auktoritativa versionen.


Sentence against the "Three Chapters" Domen mot de "tre kapitlen"

Our great God and saviour Jesus Christ, as we are told in the parable in the gospel, gives talents to each one according to his ability, and at the proper time asks for an account of what has been done by each one. Vår store Gud och frälsare Jesus Kristus, som vi säger i liknelsen i evangeliet ger talanger till var och en efter förmåga, och vid rätt tidpunkt begär en redogörelse för vad som har gjorts av var och en. If the person to whom only one talent has been given is condemned because he has not worked and increased it, but has only preserved it without diminishment, how much more serious and more frightening must be the condemnation to which the person is subjected who not only fails to look after himself but scandalizes others and is a cause of offence to them ? Om den person som bara en talang har fått är dömd, eftersom han inte har fungerat och ökade det, men har bara bevaras utan diminishment, hur mycket allvarligare och mer skrämmande måste vara fördömande som personen utsätts för, som inte bara inte ser till efter sig själv men scandalizes andra och är en orsak till brott för dem? It is clear to all believers that when a problem about the faith comes up it is not only the heretical person who is condemned but also the person who is in a position to correct the heresy of others and fails to do so. Det står klart för alla troende att ett problem som den tro kommer upp är det inte bara de kätterska person som är dömd, men även den som är i stånd att rätta till kätteri av andra och inte göra det. To those of us to whom the task has been given of governing the church of the Lord, there comes a fear of the condemnation which threatens those who neglect to do the Lord's work. För dem av oss till vilka uppdraget har fått i styr kyrkan i Herren, det kommer en rädsla för fördömanden som hotar dem som underlåter att göra Herrens verk. We hurry to take care of the good seed of faith protecting it from the weeds of heresy which have been planted by the enemy. Vi skyndar oss att ta hand om den goda säden i tro att skydda den från ogräs för kätteri som har planterats av fienden. We observed that the pupils of Nestorius were trying to bring their heresy into the church of God by means of the heretical Theodore, bishop of Mopsuestia and his books as also by the writings of the heretical Theodoret and the disgraceful letter which is alleged to have been sent by Ibas to Mari the Persian. Vi konstaterade att eleverna i Nestorius försökte anpassa sina kätteri i Guds kyrka genom den kätterska Theodore, biskop i Mopsuestia och hans böcker som också skrifter kättersk Theodoret och skamliga brev som påstås ha varit skickas med Ibas till Mari på persiska. Our observations prompted us to correct what was happening. Våra observationer fick oss att rätta till vad som hände. We assembled in this imperial city, summoned here by the will of God and the command of the most religious emperor. Vi monterade i kejserlig stad, kallas här av Guds vilja och ledning av de mest religiösa kejsaren.

The most religious Vigilius happened to be present in this imperial city and took part in all the criticisms against the three chapters. De mest religiösa Vigilius råkade vara närvarande i denna kejserliga staden och deltog i all kritik mot de tre kapitlen. He had frequently condemned them by word of mouth and in his writings. Han hade ofta fördömt dem muntligen och i sina skrifter. Later he gave a written agreement to take part in our council and to study with us the three chapters so that we could all issue an appropriate definition of the true faith. Senare gav han ett skriftligt avtal att delta i våra råd och för att studera med oss de tre kapitlen så att vi alla skulle kunna utarbeta en lämplig definition av den sanna tron. The most pious emperor, prompted by what was acceptable to us, encouraged a meeting between Vigilius and ourselves because it is proper that the priesthood should impose a common conclusion to matters of common concern. De mest fromme kejsaren, föranledd av vad som var godtagbart för oss, uppmuntrat ett möte mellan Vigilius och oss själva eftersom det är korrekt att prästerskapet borde införa en gemensam avslutning på frågor av gemensamt intresse. Consequently we asked his reverence to carry out his written undertakings. Därför bad vi hans vördnad för att utföra sitt skriftliga åtaganden. It did not seem right that the scandal over these three chapters should continue and that the church of God should be further disturbed. Det verkade inte rätt att skandalen med dessa tre kapitel bör fortsätta och att Guds församling bör ytterligare störd. In order to persuade him, we reminded him of the great example left us by the apostles and of the traditions of the fathers. För att övertala honom, vi påminde honom om den stora exemplet lämnade oss genom apostlarna och de traditioner fäder. Even though the grace of the holy Spirit was abundant in each of the apostles, so that none of them required the advice of another in order to do his work, nevertheless they were loathe to come to a decision on the issue of the circumcision of gentiles until they had met together to test their various opinions against the witness of the holy scriptures. Även om nåd för den Helige Ande var gott i alla apostlarna, så att ingen av dem krävs yttranden från en annan för att utföra sitt jobb, trots de avskyr att komma till ett beslut om att frågan om omskärelse av ofrälse förrän de möttes för att testa sina olika yttranden mot vittne i de heliga skrifterna.

In this way they unanimously reached the conclusion which they wrote to the gentiles: It has seemed good to the holy Spirit and to us to lay upon you no greater burden than these necessary things; that you abstain from what has been sacrificed to idols and from blood and from what is strangled and from unchastity. På detta sätt enhälligt kommit fram som de skrev till hedningarna: Det verkar bra att den Helige Ande och för oss att lägga på dig någon större börda än dessa nödvändiga saker, som du avstå från det som har offrats åt avgudar och från blod och från vad stryps och från otukt.

The holy fathers, who have gathered at intervals in the four holy councils, have followed the examples of antiquity. Den heliga fäder, som har samlats i intervaller i de fyra heliga råden, har följt de exempel på antiken. They dealt with heresies and current problems by debate in common, since it was established as certain that when the disputed question is set out by each side in communal discussions, the light of truth drives out the shadows of lying. De behandlas irrläror och aktuella problem i debatt gemensamt, eftersom det som är säkra att när den omtvistade frågan anges av varje sida i gemensamma diskussioner, sanningens ljus tränger ut den skuggorna för att ljuga.

The truth cannot be made clear in any other way when there are debates about questions of faith, since everyone requires the assistance of his neighbour. Sanningen kan inte göras klart på något annat sätt när det finns debatter om frågor om tro, eftersom alla behöver hjälp av sin granne. As Solomon says in his proverbs: A brother who helps a brother shall be exalted like a strong city; he shall be as strong as a well-established kingdom. Som Salomo säger i Ordspråksboken: en bror som hjälper en broder skall vara upphöjd som en stark stad, han skall vara lika stark som en väl etablerad rike. Again in Ecclesiastes he says: Two are better than one, for they have a good reward for their toil. Igen i Predikaren han säger: Två är bättre än en, för de har en bra belöning för sitt slit. And the Lord himself says: Amen I say to you, if two of you agree on earth about anything they ask, it will be done for them by my Father in heaven. Och Herren själv säger: Amen säger jag er: Om två av er håller på jorden om allt de frågar, är det gjort för dem av min Fader i himlen. For where two or three are gathered in my name, there am I in the midst of them. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem. Vigilius was frequently invited by us all, and most distinguished judges were sent to him by the most pious emperor. Vigilius inbjöds ofta av oss alla, och mest framstående domare skickades till honom av de mest fromma kejsare. Eventually he promised to give judgment personally on the three chapters. Småningom han lovade att ge dom personligen på tre kapitel. When we heard this promise, we remembered the warning of the Apostle that each of us shall give an account of himself to God. När vi hörde detta löfte, mindes vi varna aposteln att vi alla skall redogöra för sig själv till Gud. We were afraid of the condemnation which threatens those who scandalize one of the least important, and of the much more serious one which threatens those who scandalize so very christian an emperor, the people and all the churches. Vi var rädda för fördömanden som hotar dem som skandalisera en av de minst viktiga, och mycket mer allvarligt som hotar dem som skandalisera så mycket kristen kejsare, människorna och alla kyrkor. We also remembered what was said by God to Paul: Do not be afraid, but speak, and do not be silent; for I am with you, and nobody shall be able to harm you. Vi minns också det som sades av Gud till Paulus: Var inte rädd, men tala och inte tiga, ty jag är med dig, och ingen skall kunna skada dig. When we met together, therefore, we first of all briefly made a confession of the faith which our lord Jesus Christ true God, handed down to his holy apostles and by means of them to the holy churches, the same faith which those who afterwards were holy fathers and doctors handed down to the people entrusted to them. När vi träffades tillsammans, därför måste vi först av alla kort som en bekännelse av den tro som vår Herre Jesus Kristus sann Gud, som avkunnats för hans heliga apostlar och med hjälp av dem till den heliga kyrkan, samma tro som dem som efteråt var heliga fäder och läkare som avkunnats till folket anförtrott dem. We confessed that we believe, protect and preach to the holy churches that confession of faith which was set out at greater length by the 318 holy fathers who met in council at Nicaea and handed down the holy doctrine or creed. Vi erkände att vi tror, skydda och predika för den heliga kyrkor som trosbekännelse som anges mer utförligt av de 318 heliga fäder som träffades i rådet i Nicaea och fattat det heliga lära eller trosbekännelse. The 150 who met in council at Constantinople also set out the same faith and made a confession of it and explained it. De 150 som träffades i rådet i Konstantinopel också anges samma tro och gjorde en bekännelse av den och förklarade det. The 200 holy fathers who met in the first council of Ephesus agreed to the same faith. 200 heliga fäder som möttes i den första Konciliet i Efesus samtyckt till samma tro. We follow also the definitions of the 630 who met in council at Chalcedon, regarding the same faith which they both followed and preached. Vi följer också definitioner av de 630 som träffades i rådet i Chalcedon, om samma tro som de båda följde och predikade. We confessed that we held to be condemned and anathematized all those who had been previously condemned and anathematized by the catholic church and by the aforesaid four councils. Vi erkände att vi höll måste fördömas och anathematized alla dem som tidigare hade fördömt och anathematized av den katolska kyrkan och av ovannämnda fyra råden. When we had made this confession in this way, we made a start on the examination of the three chapters. När vi hade gjort denna bekännelse på detta sätt gjorde vi en start på en granskning av de tre kapitlen. First, we considered Theodore of Mopsuestia. Först övervägde vi Teodor av Mopsuestia. When all the blasphemies in his works were exposed, we were astonished at God's patience, that the tongue and mind which had formed such blasphemies were not straightaway burned up by divine fire. När alla hädelser i hans verk utsatts för, förvånas vi på Guds tålamod, att tunga och sinne som ingick sådana hädelser var inte omedelbart brännas upp av gudomlig eld. We would not even have allowed the official reader of these blasphemies to continue, such was our fear of the anger of God at even a rehearsal of them (since each blasphemy was worse than the one before in the extent of its heresy and shook to their foundation the minds of their listeners), if it had not been the case that those who revelled in these blasphemies seemed to us to require the humiliation which their exposure would bring upon them. Vi skulle inte ens ha gjort det möjligt officiell läsare av dessa hädelser att fortsätta, så var vår rädsla för ilskan hos Gud ens en repetition av dem (eftersom varje hädelse var värre än det andra när det gäller omfattningen av sitt kätteri och skakade i sina stiftelse medvetandet hos sina lyssnare), om det inte hade varit så att de som frossade i dessa hädelser tycktes oss för att kräva den förödmjukelse som deras exponering skulle föra över dem. All of us, angered by the blasphemies against God, burst into attacks and anathemas against Theodore, during and after the reading, as if he had been living and present there. Alla av oss, förargade av hädelser mot Gud, brast i attacker och bannlysningar mot Theodore, under och efter behandlingen, som om han hade levt och vistas där. We said: Lord, be favourable to us; not even the demons themselves have dared to speak such things against you. Vi sade: Herre, vara gynnsamt för oss, inte ens demonerna själva har vågat tala sådana saker mot dig.

O his intolerable tongue! O hans oacceptabelt tunga! O the wickedness of the man ! O ondska mannen! O the proud hand he raised against his creator! O stolt hand han upp mot sin skapare! This disgraceful man, who had made a promise to understand the scriptures, did not remember the words of the prophet Hosea: Woe to them, for they have strayed from me! Denna skamliga mannen, som hade lovat att förstå skrifterna, inte minnas orden av profeten Hosea: Ve dem, ty de har kommit bort från mig! They have become notorious because of their impiety towards me. De har blivit beryktad på grund av deras gudlöshet mot mig. They spoke evil things about me, and after they had considered them, they spoke even worse things against me. De talade onda saker om mig, och efter att de hade övervägt dem, talade de ännu värre saker mot mig. They will fall into a trap because of the depravity of their tongues. De kommer att falla i en fälla på grund av destruktiviteten i deras tungor. Their contempt will be turned inwards on themselves, because they have broken my covenant and acted impiously against my law. Deras förakt kommer vändas inåt på sig själva, eftersom de har brutit mitt förbund och handlat impiously mot mitt lag. The impious Theodore deserves to come under these curses. The ogudaktig Theodore förtjänar att komma under dessa förbannelser. He dismissed the prophecies about Christ and he vilified, as far as he could, the great mystery of the arrangements that have been made for our salvation. Han ogillade profetior om Kristus och han förtalad, så långt han kunde, den stora hemligheten med de arrangemang som har gjorts för vår frälsning. In many ways he tried to demonstrate that the divine word was nothing but fables composed for the amusement of the gentiles. På många olika sätt försökte han visa att Guds ord var bara fabler sammansatt för att roa de ofrälse. He ridiculed the other condemnations of the impious made by the prophets, especially the one in which holy Habakkuk says of those who teach false doctrines: Woe to him who makes his neighbours drink of the cup of his wrath, and makes them drunk, to gaze on their caverns. Han förlöjligade andra fördömanden av den ogudaktiga genom profeterna, särskilt den där heliga Habackuk säger om dem som lär ut falska läror: Ve den som gör hans grannar dricka kopp hans vrede, och gör dem druckna, att skåda sina grottor. This refers to their teachings which are full of darkness and quite separate from the light. Detta avser deras läror som är fulla av mörker och åtskild från ljus.

Why ought we to add anything more? Varför borde vi lägga till något mer? Anyone who wishes can consult the volumes of the heretical Theodore or the heretical chapters from his heretical books which have been included in our acts. Den som vill kan rådfråga volymer av Theodore kätterska eller heretiska kapitel ur hans kätterska böcker som har varit med i våra handlingar. Anyone can see his unbelievable folly and the disgraceful utterances made by him. Vem som helst kan se hans otroliga dårskap och skandalösa uttalanden som han gjorde. We fear to continue and to rehearse again those shameful things. Vi fruktar att fortsätta och repetera igen dessa skamliga saker. The writings of the holy fathers against him were also read out to us. Skrifter heliga fäder mot honom var också läsa upp för oss. We heard what had been written against his folly which was more than all the other heretics, and the historical records and imperial laws which set out his heresy from its beginning. Vi hörde vad som hade skrivits mot hans dårskap som var mer än alla andra kättare, och de historiska dokument och kejserlig lagar som anger hans kätteri från början. Despite all this, those who defended his heresy, delighting in the insults offered by him to his creator, declared that it was improper to anathematize him after his death. Trots allt detta, förklarade de som försvarade sin kätteri, njuta av de förolämpningar som åberopas till hans skapare, att det var olämpligt att anathematize honom efter hans död. Although we were aware of the ecclesiastical tradition concerning heretics, that they are anathematized even after death, we deemed it necessary to go into this matter as well and it can be found in the acts how several heretics were anathematized after they were dead. Även om vi var medvetna om den kyrkliga traditionen om kättare, att de är anathematized även efter döden, ansåg vi det nödvändigt att gå in i den här frågan också och det kan hittas i de rättsakter hur många kättare var anathematized efter att de var döda. In many ways it has become clear to us that those who put forward this argument have no concern for God's judgments, nor for the pronouncements of the apostles, nor for the traditions of the fathers. På många sätt har det blivit tydligt för oss att de som lagt fram detta argument har ingen oro för Guds dom, inte heller för uttalanden av apostlarna, inte heller för traditioner fäder. We would willingly question them concerning what they would say about the Lord, who said of himself: He who believes in him is not condemned, he who does not believe in him is condemned already, because he has not believed in the name of the only-begotten Son of God. Vi skulle vilja fråga dem om vad de skulle säga om Gud, som sade om sig själv: Den som tror på honom inte är dömd, han som inte tror på honom är redan dömd, eftersom han inte har trott på namnet på den enda -avlat Guds Son. And about that claim of the Apostle: Even if we, or an angel from heaven, should preach to you a gospel contrary to what you have received, let him be accursed. Och om detta yrkande av aposteln: Även om vi bör eller en ängel från himlen, predika för dig ett evangelium i strid med vad ni har fått, låt honom vara förbannad. As we said earlier, I repeat once more: If anyone preaches to you a gospel contrary to what you have received, let him be accursed. Som vi sa tidigare, jag upprepar ännu en gång: Om någon förkunnar för er ett evangelium i strid med vad ni har fått, låt honom vara förbannad.

Since the Lord declares that the person is judged already, and the Apostle curses even the angels if they instruct in anything different from what we have preached, how is it possible even for the most presumptuous to assert that these condemnations apply only to those who are still alive? Eftersom Herren förklarar att personen bedöms redan, och aposteln förbannar även änglarna om de undervisa på något annat än det vi har predikat, hur är det möjligt även för den mest förmätet att påstå att dessa fördömanden endast gäller dem som är fortfarande? Are they unaware, or rather pretending to be unaware, that to be judged anathematized is just the same as to be separated from God? Är de okunniga, eller snarare låtsas vara omedveten om att bli bedömd anathematized har precis samma som att vara skild från Gud? The heretic, even though he has not been condemned formally by any individual, in reality brings anathema on himself, having cut himself off from the way of truth by his heresy. Kättaren, trots att han inte har dömts formellt av enskilda personer, i själva verket innebär bannlysning på sig själv, att ha skurit sig bort från vägen för sanningen av hans kätteri. What reply can such people make to the Apostle when he writes: As for someone who is factious, after admonishing him once or twice, have nothing more to do with him, knowing that such a person is perverted and sinful; he is self-condemned. Vilket svar kan dessa människor göra för aposteln när han skriver: När någon som är FRAKTIONS efter tillrättavisning honom ett par gånger, har inget mer att göra med honom, i vetskap om att en person är pervers och syndigt, han är själv dömd .

It was in the spirit of this text that Cyril of holy memory, in the books which he wrote against Theodore, declared as follows: "Whether or not they are alive, we ought to keep clear of those who are in the grip of such dreadful errors. It is necessary always to avoid what is harmful, and not to be worried about public opinion but rather to consider what is pleasing to God". Det var i linje med denna text att Cyril heliga minne, i de böcker som han skrev mot Theodore, som deklareras enligt följande: "Oavsett om de är levande, vi bör hålla sig undan från dem som är i klorna på en så förskräcklig fel. Det är nödvändigt att alltid undvika vad som är skadligt, och inte vara orolig för den allmänna opinionen, utan snarare att undersöka vad som behagar Gud ". The same Cyril of holy memory, writing to bishop John of Antioch and to the synod which met there about Theodore who was condemned with Nestorius, says, "It was necessary that a brilliant festival should be kept since all those who had expressed opinions in accordance with Nestorius had been rejected, whoever they were. Action was taken against all those who believed, or had at any time believed, in these mistaken views. This is exactly what we and your holiness pronounced: 'We anathematize those who assert that there exist two sons and two Christs. He who is preached by you and us is, as was said, the single Christ, both Son and Lord, the only-begotten as man, as learned Paul says'". Samma Cyril heliga minne skriva till biskop Johannes av Antiokia och till synoden som hölls där om Theodore som dömdes med Nestorius, säger: "Det var nödvändigt att en lysande festen ska hållas, eftersom alla som hade uttryckt åsikter i enlighet med Nestorius hade förkastats, oavsett vilka de var. åtgärder vidtogs mot alla de som trodde, eller hade helst trodde, i dessa felaktiga åsikter. Detta är precis vad vi och Ers Helighet uttalas: "Vi anathematize dem som säger att det finns två söner och två messiasgestalter. Han som predikas av dig och oss är, som sades, den enda Kristus, både sonen och Herre, den ende som människa, som lärt Paulus säger ' ". Moreover in his letter to the priests and fathers of monks, Alexander, Martinian, John, Paregorious and Maximus, and to those who were living as solitaries along with them, he says: "The holy synod of Ephesus, meeting in accordance with the will of God, has pronounced sentence against the heresy of Nestorius and has condemned according to justice and with accuracy both Nestorius himself and all those who might later, in inane fashion, adopt the same opinions as he held, and those who had previously adhered to the same opinions and who were bold enough to put them in writing, placing upon them all an equal condemnation. It was quite logical that when a condemnation was issued against one person for such stupidity in what he said, then that condemnation should apply not only to that person alone but also, so to speak, against all those who spread the heresies and untruths. They express these falsehoods against the true dogmas of the church, offering worship to two sons, trying to divide what cannot be divided, and introducing to both heaven and earth the offence of the worship of man. But the sacred band of heavenly spirits worship along with us only one lord Jesus Christ". Vidare i sitt brev till prästerna och fäder av munkar, Alexander, Martinian, John, Paregorious och Maximus, och till dem som levde som solitaries tillsammans med dem, säger han: "Den heliga synoden i Efesos, möte i enlighet med testamentet av Gud, har uttalat meningen mot kätteri Nestorius och har fördömt enligt rätt och med precision både Nestorius själv och alla dem som kanske senare, andefattig sätt, antar samma åsikter som han höll, och de som tidigare hållit sig till de samma åsikter och som var djärv nog att sätta dem i skrift, placera dem alla lika fördömande. Det var helt logiskt att när ett fördömande utfärdades mot en person för en sådan dumhet i vad han sa då att fördöma bör gälla inte bara denna person, utan också så att säga, mot alla dem som sprida irrläror och osanningar. De uttrycker dessa osanningar mot verkliga dogmer i kyrkan, erbjuder tillbedjan två söner, försöker splittra det som inte kan delas, och införa både himmel och jord brottet av dyrkan av människan. Men den heliga skaran av himmelska sprit gudstjänst tillsammans med oss bara en Herre Jesus Kristus ". Moreover, several letters of Augustine of sacred memory, who was particularly outstanding among the African bishops, were read in which he indicates that it is correct to condemn heretics even after their death. Dessutom har läst flera skrivelser av Augustinus heliga minne, som var särskilt framstående bland de afrikanska biskoparna, i vilken han visar att det är korrekt att fördöma kättare, även efter sin död. Other most reverend bishops of Africa have also observed this church custom; moreover the holy church of Rome has issued anathemas against certain bishops even after they were dead, although they had not been accused on matters of faith while they were alive; the acts of our deliberations bear witness to both these cases. Andra mest vördnadsvärda biskoparna i Afrika har också observerat denna kyrka sed och dessutom den heliga kyrkan i Rom har utfärdat förbannelser mot vissa biskopar även efter att de var döda, även om de inte hade anklagats för frågor om tro medan de levde, det fungerar i vår överläggningar vittnar om båda dessa fall. Since the followers of Theodore and his heresy, who are plainly opposed to the truth, have tried to adduce some sections of the writings of Cyril and Proclus of holy memory, as though these were in favour of Theodore, it is appropriate to apply to these attempts the observation of the prophet when he writes: The ways of the Lord are right, and the upright walk in them, but transgressors stumble in them. Sedan anhängare av Theodore och hans kätteri, som är tydligt emot sanningen, har försökt att åberopa vissa delar av skrifter Kyrillos och Proclus heliga minne, som om de var positiva till Theodore, är det lämpligt att tillämpa dessa försök observation av profeten när han skriver: Herrens vägar är rätt, och upprätt gå i dem, men överträder snubblar på dem. These followers have willfully misunderstood what the holy fathers wrote, even though it was true and appropriate; they have quoted these writings, dissembling excuses for their own iniquities. Dessa följeslagare har med vilje missförstått vad den heliga fäder skrev, trots att det var sant och lämpligt, de har noterat dessa skriverier, dölja ursäkter för sin egen ondska. It seems that the fathers did not lift the anathema against Theodore but rather used the language of concession in order to lead away from their mistake those who offered some defence of Nestorius and his heresy; their aim was to lead them to perfection and to instruct them that not only was Nestorius, the disciple of heresy, condemned but also his teacher Theodore. Det verkar som om fäder inte lyfta styggelse mot Theodore utan snarare använda språket i koncessionen i syfte att leda bort från sina misstag som erbjöd något försvar av Nestorius och hans kätteri, deras syfte var att leda dem till perfektion och att ge dem som inte bara var Nestorius, lärjunge till kätteri, fördömde men även hans lärare Theodore. The fathers indicate their intention in this matter despite the conciliatory forms used: Theodore was to be anathematized. Fäderna uttrycka sin avsikt i denna fråga trots att den använda försonliga former: Theodore skulle anathematized. This has been very clearly shown to be the case by us in our acts from the works of Cyril and Proclus of blessed memory in respect of the condemnation of Theodore and his heresy. Detta har mycket tydligt visat sig vara fallet med oss i våra handlingar från verk av Kyrillos och Proclus av salig för fördömandet av Teodor och hans kätteri. This conciliatory attitude is also to be found in the holy scriptures. Detta försonliga inställning är också att finna i de heliga skrifterna. The apostle Paul employed this tactic at the start of his ministry when he was dealing with those who had been Jews; he circumcised Timothy so that by this conciliation and concession he might lead them to perfection. Aposteln Paulus används denna taktik i början av sin mission, när han hade att göra med dem som hade varit judar, han omskuren Timothy, så att med denna förlikning och eftergift han kunde leda dem till perfektion. Afterwards, however, he ruled against circumcision, writing on the subject to the Galatians: Now I Paul say to you that if you receive circumcision, Christ will be of no advantage to you. Efteråt kan uteslutas han mot omskärelse, skrivet om det till galaterna: Nu har jag Paulus säger till er att om du tar emot omskärelse, kommer Kristus att vara till någon fördel för dig. We found that the defenders of Theodore have done exactly what the heretics were accustomed to do. Vi fann att försvararna av Theodore har gjort exakt vad de otrogna var vana att göra. They have tried to lift the anathema on the said heretical Theodore by omitting some of the things which the holy fathers had written, by including certain confusing falsehoods of their own, and by quoting a letter of Cyril of blessed memory, as if all this were the evidence of the fathers. De har försökt att lyfta styggelse på dessa kätterska Theodore genom att utelämna vissa av de saker som den heliga fäder hade skrivit, genom att vissa förvirrande osanningar egna, och genom att citera ett brev av Kyrillos av salig, som om allt detta var bevisen på fäder. The passages which they quoted made the truth absolutely clear once the omitted sections were put back in their proper place. De avsnitt som de citerade gjorde sanningen helt klart när de utelämnade avsnitten sattes tillbaka på sin rätta plats. The falsehoods were quite apparent when the true writings were collated. The osanningar var ganska tydligt när sanna skrifter sammanställdes. In this matter those who issued these empty statements are those who, in the words of scripture, rely on lies, they make empty pleas; they conceive mischief and bring forth iniquity, they weave the spider's web. I denna fråga dem som utfärdade dessa tomma uttalanden är de som i skriftens ord, lita på lögner, de göra tomma grunder, de föreställa hyss och frambringar ondska, väva de den spindelnät.

After we had investigated in this way Theodore and his heresy, we took the trouble to quote and include in our acts a few of Theodoret's heretical writings against true faith, against the twelve chapters of holy Cyril and against the first synod of Ephesus. Efter vi hade gjort en undersökning på detta sätt Teodor och hans kätteri, tog man sig besväret att citera och med i våra handlingar några av Theodoret s kätterska skrifter mot den sanna tron, mot tolv kapitel av helig Cyril och mot första synoden i Efesos. We also included some of Theodoret's writings on the side of the heretical Theodore and Nestorius so that it would be made clear, to the satisfaction of anyone reading our acts, that these opinions had been properly rejected and anathematized. Det fanns också några av Theodoret skrifter vid sidan av de kätterska Teodor och Nestorius så att det skulle stå klart till glädje för den som läser våra handlingar, att dessa yttranden hade blivit ordentligt avslagits och anathematized.

Thirdly, the letter which is alleged to have been written by Ibas to Mari the Persian was brought under scrutiny and we discovered that it too ought to be officially read out. För det tredje, det brev som påstås ha skrivits av Ibas till Mari Persiska kom under kontroll och vi upptäckte att det också borde vara officiellt läsas upp. When the letter was read out, its heretical character was immediately apparent to everyone. När brevet lästes upp, dess kättersk karaktär blev omedelbart uppenbart för alla. Until this time there had been some dispute as to whether the aforesaid three chapters ought to be condemned and anathematized. Fram till denna tidpunkt hade det varit någon tvist om huruvida de nämnda tre kapitel bör fördömas och anathematized. Since the supporters of the heretics Theodore and Nestorius were conspiring to strengthen in another way the case of these men and their heresy, and were alleging that this heretical letter, which approves and defends Theodore and Nestorius, had been accepted by the holy council of Chalcedon, it was therefore necessary for us to demonstrate that that holy synod was unaffected by the heresy which is present in that letter, and that clearly those who make such allegations are doing so not with the assistance of the holy council but so as to give some support to their own heresy by associating it with the name of Chalcedon. Sedan anhängare av kättare Teodor och Nestorius skulle ha konspirerat för att stärka ett annat sätt när det gäller dessa män och deras kätteri, var och hävdade att denna kätterska skrivelse, som godkänner och försvarar Teodor och Nestorius, hade accepterats av den heliga Konciliet i Chalcedon Det var därför nödvändigt för oss att visa att den heliga synoden har inte påverkats av kätteri som förekommer i denna skrivelse, men att det uppenbarligen de som gör sådana påståenden gör det inte med hjälp av den heliga rådet utan för att ge några stöd till sina egna kätteri genom att associera den med namnet i Chalcedon. It was demonstrated in our acts that Ibas was previously accused of the same heresy which is contained in this letter. Det visades i våra handlingar som Ibas anklagades tidigare i samma villfarelse som finns i detta brev. This accusation was levelled first by Proclus of holy memory, bishop of Constantinople, and afterwards by Theodosius of blessed memory and Flavian, the bishop there after Proclus, both of whom gave the task of examining the whole matter to Photius, bishop of Tyre, and to Eustathius, bishop of the city of Beirut. Denna anklagelse riktades först av Proclus heliga minne, biskop i Konstantinopel, och senare av Theodosius av salig och Flavian, biskopen där efter Proclus, som båda gav i uppdrag att granska hela ärendet till Photius, biskop i Tyrus, och till Eustathius, biskop i staden Beirut. When Ibas was later found to be blameworthy, he was deposed from the episcopate. När Ibas konstaterades senare vara klandervärt, avsattes han från biskopsämbetet. This being the state of affairs, how could anyone be so bold as to allege that that heretical letter was accepted by the holy council of Chalcedon or that the holy council of Chalcedon agreed with it in its entirety? Detta är läget, hur kunde någon vara så djärv att påstå att denna kätterska skrivelse godtogs av heliga konciliet i Kalcedon eller att den heliga konciliet i Kalcedon överens med den i sin helhet? So as to prevent those who misrepresent the holy council of Chalcedon in this way from having any further opportunity to do so we instructed that there should be a formal reading of the official pronouncements of the holy synods, namely the first of Ephesus and that of Chalcedon, on the subject of the letters of Cyril of holy memory and of Leo of blessed memory, formerly pope of older Rome. Så att de som ger en missvisande bild heliga konciliet i Kalcedon på detta sätt från att få ytterligare tillfälle att göra det vi beordrade att det bör finnas en formell behandling av officiella uttalanden om det heliga kyrkomöten, nämligen den första i Efesos och i Chalcedon På frågan om skrivelserna av Kyrillos av heliga minnen och Leo salig, tidigare påven äldre Rom. We gathered from these authorities that nothing which has been written by anyone ought to be accepted unless it has been shown conclusively that it is in accord with the true faith of the holy fathers. Samlades vi från dessa myndigheter att ingenting som har skrivits av någon som borde godtas om det har visats att det är i överensstämmelse med den sanna tron på den heliga fäder. Therefore we broke off from our deliberations so as to reiterate in a formal declaration the definition of faith which was promulgated by the holy council of Chalcedon. Därför har vi avbröt från våra överläggningar så att upprepa i en formell förklaring definitionen på tro som utfärdas av det heliga konciliet i Kalcedon. We compared what was written in the letter with this official statement. Vi jämförde vad som stod i brevet med detta officiellt uttalande. When this comparison was made, it was quite apparent that the contents of the letter were quite contradictory to those of the definition of faith. När jämförelsen gjordes, var det uppenbart att innehållet i brevet var helt annorlunda mot dem i definitionen av tro. The definition was in accord with the unique, permanent faith set out by the 318 holy fathers, and by the 150, and by those who gathered for the first council at Ephesus. Definitionen har i enlighet med den unika, permanenta tro fastställs av de 318 heliga fäder, och av de 150, och av dem som samlades för första rådet i Efesos. The heretical letter, on the other hand, included the blasphemies of the heretical Theodore and Nestorius and even gave support to them and describes them as doctors, while it condemns the holy fathers as heretics. De kätterska brev, å andra sidan innehöll hädelser av de kätterska Teodor och Nestorius och även gav stöd till dem och beskriver dem som läkare, medan den fördömer det heliga fäder som kättare. We make it quite clear to everyone that we do not intend to omit what the fathers had to say in the first and second investigations, which are adduced by the supporters of Theodore and Nestorius in support of their case. Vi gör det helt klart för alla att vi inte avser att utelämna vad fäder hade att säga i första och andra undersökningar, som anförs av anhängare av Theodore och Nestorius till stöd för deras fall. Rather these statements and all the others were formally read out and what they contained was submitted to official scrutiny, and we found that they had not allowed the said Ibas to be accepted until they had obliged him to anathematize Nestorius and his heretical doctrines which were affirmed in that letter. Hellre dessa uttalanden och alla andra var formellt läsa ut och vad de innehöll överlämnades till officiell kontroll, och vi fann att de inte hade tillåtit sagt Ibas att godkännas förrän de hade tvingat honom att anathematize Nestorius och hans kätterska läror som bekräftade i denna skrivelse. This was the view not only of the two bishops whose interventions some have tried to misapply but also of the other religious bishops of that holy council. Åsikten inte bara av de två biskopar vars ingripanden vissa har försökt tillämpat men även för andra religiösa biskoparna i det heliga rådet. They also acted thus in the case of Theodoret and insisted that he anathematize those opinions about which he was accused. De agerade också alltså vid Theodoret och insisterade på att han anathematize de synpunkter på vilka han anklagades. If they would permit the acceptance of Ibas only if he condemned the heresy which was to be found in his letter, and on condition that he subscribed to a definition of faith set out by the council, how can an attempt be made to allege that this heretical letter was accepted by the same holy council? Om de skulle tillåta mottagning av Ibas endast om han fördömde kätteri som stod att finna i hans brev, och på villkor att han anslutit sig till en definition av tro som fastställs av rådet, hur kan ett försök göras att påstå att detta kättersk skrivelse godtogs av samma heliga rådet? We are rightly told: What partnership has righteousness with iniquity? Vi är med rätta sagt: Vad partnerskap har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Or what fellowship has light with darkness? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? What accord has Christ with Belial? Vad Kristus med Belial? Or what has a believer in common with an unbeliever? Eller vad som en troende gemensamt med den otroende? What participation has the temple of God with idols? Vilken delaktighet har Guds tempel förlikas med avgudar?

Now that we have given the details of what our council has achieved, we repeat our formal confession that we accept the four holy synods, that is, of Nicaea, of Constantinople, the first of Ephesus, and of Chalcedon. Nu när vi har gett information om vad vår rådet har uppnått, upprepar vi vår formella bekännelse att vi accepterar de fyra heliga kyrkomöten, det vill säga i Nicaea av Konstantinopel, den första i Efesos, och i Kalcedon. Our teaching is and has been all that they have defined concerning the one faith. Vår undervisning är och har varit allt att de har fastställt om en tro. We consider those who do not respect these things as foreign to the catholic church. Vi betraktar dem som inte respekterar dessa saker lika främmande för den katolska kyrkan. Furthermore, we condemn and anathematize, along with all other heretics who have been condemned and anathematized by the same four holy councils and by the holy, catholic and apostolic church, Theodore, formerly bishop of Mopsuestia, and his heretical writings, and also what Theodoret heretically wrote against the true faith, against the twelve chapters of holy Cyril and against the first synod of Ephesus, and we condemn also what he wrote defending Theodore and Nestorius. Vidare fördömer vi och anathematize, tillsammans med alla andra kättare som har fördömts och anathematized av samma fyra heliga råden och genom den heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan, Theodore, tidigare biskop i Mopsuestia och hans kätterska skrifter, och även vad Theodoret heretically skrev mot den sanna tron, mot tolv kapitel av helig Cyril och mot den första synoden i Efesos, och vi fördömer också vad han skrev försvara Teodor och Nestorius. Additionally, we anathematize the heretical letter which Ibas is alleged to have written to Mari the Persian. Dessutom har vi anathematize de kätterska brev som Ibas påstås ha skrivit till Mari de persiska. This letter denies that God the Word was made incarnate of the ever virgin Mary, the holy mother of God, and that he was made man. Detta brev förnekar att Gud Ordet blev förkroppsligad av allt jungfru Maria, den heliga Guds moder, och att han blivit människa. It also condemns as a heretic Cyril of holy memory, who taught the truth, and suggests that he held the same opinions as Apollinarius. Det fördömer även som en kättare Cyril heliga minne, som lärde sanningen, och föreslår att han hade samma åsikter som Apollinarius. The letter condemns the first synod of Ephesus for deposing Nestorius without proper process and investigation. Skrivelsen fördömer första synoden i Efesos för att avsätta Nestorius utan ordentlig process och utredning. It calls the twelve chapters of holy Cyril heretical and contrary to the orthodox faith, while it supports Theodore and Nestorius and their heretical teachings and writings. Det uppmanar de tolv kapitlen i helig Cyril kättersk i motsats till den ortodoxa tron, samtidigt som det stöder Teodor och Nestorius och deras kätterska läror och skrifter. Consequently we anathematize the aforesaid three chapters, that is, the heretical Theodore of Mopsuestia along with his detestable writings, and the heretical writings of Theodoret, and the heretical letter which Ibas is alleged to have written. Därför vi anathematize nämnda tre kapitel, det vill säga de kätterska Teodor av Mopsuestia tillsammans med sin avskyvärda skrifter, och de kätterska skrifter Theodoret, och de kätterska brev som Ibas påstås ha skrivit. We anathematize the supporters of these works and those who write or have written in defence of them, or who are bold enough to claim that they are orthodox, or who have defended or tried to defend their heresy in the names of holy fathers or of the holy council of Chalcedon. Vi anathematize anhängare av dessa arbeten och de som skriver eller har skrivit för att försvara dem, eller som är djärva nog att påstå att de är ortodoxa, eller som har försvarat eller försökt att försvara sina kätteri i namnen på de heliga fäder eller heliga konciliet i Kalcedon.

These matters having been treated with thorough-going exactness, we bear in mind what was promised about the holy church and him who said that the gates of hell will not prevail against it (by these we understand the death-dealing tongues of heretics); we also bear in mind what was prophesied about the church by Hosea when he said, I shall betroth you to me in faithfulness and you shall know the Lord; and we count along with the devil, the father of lies, the uncontrolled tongues of heretics and their heretical writings, together with the heretics themselves who have persisted in their heresy even to death. Dessa frågor har behandlats med genomgripande exakthet, vi kommer ihåg vad som utlovades om den heliga kyrkan och honom som sa att helvetets portar inte kommer att segra mot det (genom dessa vi förstår döden handlar tungor av kättare); vi också komma ihåg vad som var förutsagt om kyrkan genom Hosea när han sa ska jag trolova er till mig i trofasthet och du skall känna Herren, och vi räknar tillsammans med djävulen, lögnens fader, den okontrollerade tungor av kättare och deras kätterska skrifter, tillsammans med kättare själva som har envisats med sitt kätteri även till döden. So we declare to them: Behold all you who kindle a fire, who set brands alight! Så vi förklarar för dem: Se, alla ni som tända en eld, som satte märken brinner! Walk by the light of your fire, and by the brands which you have kindled! Vandra i ljuset från din eld, och de varumärken som du har tänts! Since we are under command to encourage the people with orthodox teaching and to speak to the heart of Jerusalem, that is the church of God, we very properly hurry to sow in righteousness and to reap the fruit of life. Eftersom vi under befäl för att uppmuntra personer med ortodoxa undervisningen och att tala till hjärtat av Jerusalem, som är Guds kyrka, som vi mycket väl bråttom att sugga i rättfärdighet och att skörda frukten av livet. In doing this we are lighting for ourselves the lamp of knowledge from the scriptures and the teachings of the fathers. Genom att göra detta är vi belysning själva lampan av kunskap från skrifterna och lära av kyrkofäderna. It has therefore seemed necessary to us to sum up in certain statements both our declarations of the truth and our condemnations of heretics and their heretical teachings. Det har därför verkade nödvändigt för oss att sammanfatta i vissa uttalanden både våra deklarationer av sanningen och våra fördömanden av kättare och deras kätterska läror.

Anathemas against the "Three Chapters" Förbannelser mot de "tre kapitlen"

  1. If anyone will not confess that the Father, Son and holy Spirit have one nature or substance, that they have one power and authority, that there is a consubstantial Trinity, one Deity to be adored in three subsistences or persons: let him be anathema . There is only one God and Father, from whom all things come, and one Lord, Jesus Christ, through whom all things are, and one holy Spirit, in whom all things are. Om någon inte vill bekänna att Fadern, Sonen och den helige Ande har en natur eller substans, att de har en makt och auktoritet, att det finns en konsubstantiella Trinity, en gudomlighet Be Adored i tre subsistences eller personer: Låt honom vara bannlysning. Det finns bara en Gud och Fader, från vilken allting kommer, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är, och en helig Ande, i vilken allting är.

  2. If anyone will not confess that the Word of God has two nativities, that which is before all ages from the Father, outside time and without a body, and secondly that nativity of these latter days when the Word of God came down from the heavens and was made flesh of holy and glorious Mary, mother of God and ever-virgin, and was born from her: let him be anathema . Om någon inte erkänner att Guds ord har två nativities, det som är före alla åldrar från Fadern, utanför tid och utan kaross, dels att Nativity av dessa senare dagar, då Guds ord kom ner från himlen och blev kött av heliga och härliga Maria, Guds moder och allt oskuld, och föddes av henne: Låt honom vara bannlysning.

  3. If anyone declares that the [Word] of God who works miracles is not identical with the Christ who suffered, or alleges that God the Word was with the Christ who was born of woman, or was in him in the way that one might be in another, but that our lord Jesus Christ was not one and the same, the Word of God incarnate and made man, and that the miracles and the sufferings which he voluntarily underwent in the flesh were not of the same person: let him be anathema . Om någon förklarar att [Word] Gud som gör under är inte identisk med Kristus som drabbats, eller påstår att Gud Ordet fanns hos Kristus som var född av kvinna, eller var i honom på det sätt som man kan vara i en annan, men att vår herre Jesus Kristus inte var en och samma, Guds ord förkroppsligad och skapade människan, och att mirakel och lidanden som han frivilligt genomgick i köttet inte var av samma person: låt honom vara bannlysning.

  4. If anyone declares that it was only in respect of grace, or of principle of action, or of dignity or in respect of equality of honour, or in respect of authority, or of some relation, or of some affection or power that there was a unity made between the Word of God and the man, or if anyone alleges that it is in respect of good will, as if God the Word was pleased with the man, because he was well and properly disposed to God, as Theodore claims in his madness; or if anyone says that this union is only a sort of synonymity, as the Nestorians allege, who call the Word of God Jesus and Christ, and even designate the human separately by the names "Christ" and "Son", discussing quite obviously two different persons, and only pretending to speak of one person and one Christ when the reference is to his title, honour, dignity or adoration; finally if anyone does not accept the teaching of the holy fathers that the union occurred of the Word of God with human flesh which is possessed by a rational and intellectual soul, and that this union is by synthesis or by person, and that therefore there is only one person, namely the lord Jesus Christ, one member of the holy Trinity: let him be anathema . Om någon förklarar att det var bara i fråga om nåd, eller principiella åtgärder, eller värdighet eller i fråga om jämställdhet mellan heder, eller i fråga om myndighet, eller någon relation, eller någon kärlek eller makt att det fanns en enhet mellan Guds ord och mannen, eller om någon påstår att det är i fråga om god vilja, som om Gud Ordet var nöjd med honom, eftersom han var bra och korrekt inställda till Gud, som Theodore hävdar i sin vansinne, eller om någon säger att denna union är bara ett slags synonymity, som Nestorians hävdar, som kallar Guds Ord och Jesus Kristus, och även utse de mänskliga separat av namnen "Kristus" och "Son", diskuterar ganska tydligen två olika personer, och bara låtsas att tala om en person och en Kristus när hänvisning till sin titel, heder, värdighet och tillbedjan, och slutligen om någon inte accepterar undervisning i det heliga fäder att unionen inträffade i ord Gud med människokött som är besatt av en rationell och intellektuell själ, och att denna förening är genom syntes eller genom person, och att det därför finns bara en person, nämligen Herren Jesus Kristus, en medlem av den heliga treenigheten: låt honom vara styggelse. The notion of "union" can be understood in many different ways. Begreppet "union" kan tolkas på många olika sätt. The supporters of the wickedness of Apollinarius and Eutyches have asserted that the union is produced by a confusing of the uniting elements, as they advocate the disappearance of the elements that unite. Anhängare av ondska Apollinarius och Eutyches har hävdat att facket har tillverkats av ett förvirrande för den sammanhållande element, eftersom de propagerar för försvinnandet av de faktorer som förenar. Those who follow Theodore and Nestorius, rejoicing in the division, have brought in a union which is only by affection. De som följer Teodor och Nestorius, jubel i divisionen, har väckts i en union som endast genom kärlek. The holy church of God, rejecting the wickedness of both sorts of heresy, states her belief in a union between the Word of God and human flesh which is by synthesis, that is by a union of subsistence. Den heliga Guds församling, förkasta ondska båda sortens kätteri, säger hon tro på en union mellan Guds ord och människokött som genom syntes, som är en union av uppehälle. In the mystery of Christ the union of synthesis not only conserves without confusing the elements that come together but also allows no division. I Kristi mysterium förbundet syntes inte bara bevarar utan förvirrande element som möts utan också tillåter ingen uppdelning.

  5. If anyone understands by the single subsistence of our lord Jesus Christ that it covers the meaning of many subsistences, and by this argument tries to introduce into the mystery of Christ two subsistences or two persons, and having brought in two persons then talks of one person only in respect of dignity, honour or adoration, as both Theodore and Nestorius have written in their madness; if anyone falsely represents the holy synod of Chalcedon, making out that it accepted this heretical view by its terminology of "one subsistence", and if he does not acknowledge that the Word of God is united with human flesh by subsistence, and that on account of this there is only one subsistence or one person, and that the holy synod of Chalcedon thus made a formal statement of belief in the single subsistence of our lord Jesus Christ: let him be anathema . Om någon förstår den enda uppehälle vår Herre Jesus Kristus att den täcker innebörden av många subsistences, och genom detta argument försöker införa i Kristi mysterium två subsistences eller två personer, och att ha fört in två personer då talar man om en person endast i fråga om värdighet, ära och tillbedjan, som både Teodor och Nestorius har skrivit i sin galenskap, om någon falskt representerar den heliga synoden i Chalcedon, vilket gör att den godtog denna kätterska åsikt genom sin terminologi "en uppehälle", och om han vägrar att erkänna att Guds ord är förenat med mänskligt kött av uppehälle, och som på grund av detta finns det endast ett självförsörjande eller en person, och att den heliga synoden i Chalcedon alltså gjort ett formellt uttalande av tron på den enda uppehälle vår Herre Jesus Kristus, låt honom vara bannlysning. There has been no addition of person or subsistence to the holy Trinity even after one of its members, God the Word, becoming human flesh. Det har ingen tillsats av person eller uppehälle för den heliga treenigheten även efter en av dess medlemmar, Gud Ordet, blir människokött.

  6. If anyone declares that it can be only inexactly and not truly said that the holy and glorious ever-virgin Mary is the mother of God, or says that she is so only in some relative way, considering that she bore a mere man and that God the Word was not made into human flesh in her, holding rather that the nativity of a man from her was referred, as they say, to God the Word as he was with the man who came into being; if anyone misrepresents the holy synod of Chalcedon, alleging that it claimed that the virgin was the mother of God only according to that heretical understanding which the blasphemous Theodore put forward; or if anyone says that she is the mother of a man or the Christ-bearer, that is the mother of Christ, suggesting that Christ is not God; and does not formally confess that she is properly and truly the mother of God, because he who before all ages was born of the Father, God the Word, has been made into human flesh in these latter days and has been born to her, and it was in this religious understanding that the holy synod of Chalcedon formally stated its belief that she was the mother of God: let him be anathema . Om någon förklarar att man kan bara inexactly och inte riktigt sagt att det heliga och härliga allt Jungfru Maria är Guds moder, och säger att hon är så bara i en relativ sätt, med tanke på att hon var en enkel människa och att Gud Ordet blev inte till mänskligt kött i henne och höll snarare Födelsekyrkan av en man hon kallades, som de säger, att Gud ordet som han var med den man som kom till stånd, om någon missvisande heliga synoden av Chalcedon, med påståendet att företaget hävdade att jungfru var Guds moder endast enligt den kätterska hur den hädiska Theodore lagts fram, eller om någon säger att hon är mamma till en man eller Kristus-bärare, som är mamma till Kristus, vilket tyder på att Kristus inte är Gud, och inte formellt erkänna att hon är ordentligt och verkligen Guds moder, eftersom han som före all tid var född av Fadern, Guds Ord, har gjorts om människans kropp i dessa senare dagar och har fötts till henne, och det var i denna religiösa förutsättning att den heliga synoden i Chalcedon formellt uttryckt sin övertygelse om att hon var mor till Gud: låt honom vara bannlysning.

  7. If anyone, when speaking about the two natures, does not confess a belief in our one lord Jesus Christ, understood in both his divinity and his humanity, so as by this to signify a difference of natures of which an ineffable union has been made without confusion, in which neither the nature of the Word was changed into the nature of human flesh, nor was the nature of human flesh changed into that of the Word (each remained what it was by nature, even after the union, as this had been made in respect of subsistence); and if anyone understands the two natures in the mystery of Christ in the sense of a division into parts, or if he expresses his belief in the plural natures in the same lord Jesus Christ, God the Word made flesh, but does not consider the difference of those natures, of which he is composed, to be only in the onlooker's mind, a difference which is not compromised by the union (for he is one from both and the two exist through the one) but uses the plurality to suggest that each nature is possessed separately and has a subsistence of its own: let him be anathema . Om någon, när han talade om två naturer, inte bekänner en tro på en vår Herre Jesus Kristus, förstås i både hans gudomlighet och hans mänsklighet, så av detta att innebära en skillnad i naturer som en outsäglig fackförbund har gjorts utan förvirring, där varken natur Ordet ändrades till arten av mänskligt kött, inte heller vilken typ av människokött ändrats till att i ordet (som var kvar vad det var av naturen, även efter det, eftersom det här hade göras för uppehälle), och om någon förstår två naturer i Kristi mysterium i form av en uppdelning i delar, eller om han uttrycker sin tro i plural naturer i samma Herren Jesus Kristus, Guds Ord som kött , men inte anser att skillnaden i de naturer, som han är sammansatt, att endast i betraktaren sinne, en skillnad som inte äventyras av unionen (för han är en från båda och de två existerar genom en) men använder den mångfald som tyder på att varje karaktär är besatt separat och har ett uppehälle på egen hand: låt honom vara bannlysning.

  8. If anyone confesses a belief that a union has been made out of the two natures divinity and humanity, or speaks about the one nature of God the Word made flesh, but does not understand these things according to what the fathers have taught, namely that from the divine and human natures a union was made according to subsistence, and that one Christ was formed, and from these expressions tries to introduce one nature or substance made of the deity and human flesh of Christ: let him be anathema . Om någon bekänner en tro på att ett fackförbund har gjorts av de två naturer gudomlighet och mänsklighet, eller talar om en Guds natur Ordet blivit kött, men inte förstår dessa saker beroende på vad fäder har lärt, nämligen att från den gudomliga och mänskliga naturen en union gjordes enligt uppehälle, och som en Kristus bildades, och från dessa uttryck försöker införa en natur eller substans som tillverkas av det gudomliga och mänskliga Kristi kött: låt honom vara bannlysning. In saying that it was in respect of subsistence that the only-begotten God the Word was united, we are not alleging that there was a confusion made of each of the natures into one another, but rather that each of the two remained what it was, and in this way we understand that the Word was united to human flesh. När jag säger att det var för uppehälle att den enda-Ordet avlat Gud var enade, vi hävdade inte att det fanns en förvirring som framställts av naturens in i varandra, utan snarare att de båda var vad det var , och på detta sätt vi förstår att ordet förenas med människokött. So there is only one Christ, God and man, the same being consubstantial with the Father in respect of his divinity, and also consubstantial with us in respect of our humanity. Så det finns bara en Kristus, Gud och människa, samma är samma väsen som Fadern för sin gudomlighet, och också av samma väsen med oss för vår mänsklighet. Both those who divide or split up the mystery of the divine dispensation of Christ and those who introduce into that mystery some confusion are equally rejected and anathematized by the church of God. Både de som delar eller dela upp mysteriet med den gudomliga dispens för Kristus och de som införs i detta mysterium viss förvirring är lika avvisas och anathematized av Guds församling.

  9. If anyone says that Christ is to be worshipped in his two natures, and by that wishes to introduce two adorations, a separate one for God the Word and another for the man; or if anyone, so as to remove the human flesh or to mix up the divinity and the humanity, monstrously invents one nature or substance brought together from the two, and so worships Christ, but not by a single adoration God the Word in human flesh along with his human flesh, as has been the tradition of the church from the beginning: let him be anathema . Om någon säger att Kristus skall dyrkas i hans två naturer, och som vill införa två adorations, en annan för Guds ord och en annan för mannen, eller om någon, för att ta bort människokött eller att blanda upp gudomlighet och mänsklighet, uppfinner monstruöst en art eller ämne sammanförde de två, och så tillber Kristus, men inte av en enda tillbedjan Gud Ordet i människokött tillsammans med sin mänskligt kött, vilket har varit tradition i kyrkan från början: låt honom vara bannlysning.

  10. If anyone does not confess his belief that our lord Jesus Christ, who was crucified in his human flesh, is truly God and the Lord of glory and one of the members of the holy Trinity: let him be anathema . Om någon inte bekänner sin tro på att vår Herre Jesus Kristus, som blev korsfäst i hans mänskligt kött, är sann Gud och Herren till ära och en av medlemmarna i den heliga treenigheten: låt honom vara bannlysning.

  11. If anyone does not anathematize Arius, Eunomius, Macedonius, Apollinarius Nestorius, Eutyches and Origen , as well as their heretical books, and also all other heretics who have already been condemned and anathematized by the holy, catholic and apostolic church and by the four holy synods which have already been mentioned, and also all those who have thought or now think in the same way as the aforesaid heretics and who persist in their error even to death: let him be anathema . Om någon inte anathematize Arius, Eunomius, Makedonios Apollinarius Nestorius, Eutyches och Origenes, liksom deras kätterska böcker, och även alla andra kättare som redan dömts och anathematized av den heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan och av de fyra heliga kyrkomöten som redan har nämnts, och även alla dem som har tänkt och nu tänker på samma sätt som de ovannämnda kättare och som framhärdar i sin villfarelse ända till döds: låt honom vara bannlysning.

  12. If anyone defends the heretical Theodore of Mopsuestia, who said that God the Word is one, while quite another is Christ, who was troubled by the passions of the soul and the desires of human flesh, was gradually separated from that which is inferior, and became better by his progress in good works, and could not be faulted in his way of life, and as a mere man was baptized in the name of the Father and the Son and the holy Spirit, and through this baptism received the grace of the holy Spirit and came to deserve sonship and to be adored, in the way that one adores a statue of the emperor, as if he were God the Word, and that he became after his resurrection immutable in his thoughts and entirely without sin. Om någon försvarar de kätterska Theodore av Mopsuestia, som sa att Gud Ordet är en, medan en helt annan sak är Kristus, som var bekymrad över passioner själen och önskemål mänskligt kött, delades så småningom från det som är sämre, och blev bättre av hans framsteg på goda gärningar, och kunde inte kritiseras i hans sätt att leva, och enbart som en människa döptes i Faderns och Sonens och den helige Ande, och genom detta dop fått nåd Helige Ande och kom att förtjäna sonskap och Be Adored, på samma sätt som en tillber en staty av kejsaren, som om han vore Gud Ordet, och att han blev efter sin uppståndelse oföränderlig i sina tankar och helt utan synd. Furthermore this heretical Theodore claimed that the union of God the Word to Christ is rather like that which, according to the teaching of the Apostle, is between a man and his wife: The two shall become one. Dessutom skall denna kätterska Theodore hävdade att föreningen mellan Guds ord till Kristus och inte är som det som, enligt undervisningen av aposteln, är mellan en man och hans hustru: De två skall bli ett. Among innumerable other blasphemies he dared to allege that, when after his resurrection the Lord breathed on his disciples and said, Receive the holy Spirit, he was not truly giving them the holy Spirit, but he breathed on them only as a sign. Bland otaliga andra hädelser han vågade påstå att, när han efter sin uppståndelse Herren andades på sina lärjungar och sade: Ta emot den Helige Ande, han var inte riktigt ge dem den Helige Ande, men han andades på dem bara som ett tecken. Similarly he claimed that Thomas's profession of faith made when, after his resurrection, he touched the hands and side of the Lord, namely My Lord and my God, was not said about Christ, but that Thomas was in this way extolling God for raising up Christ and expressing his astonishment at the miracle of the resurrection. På samma sätt hävdade han att Thomas yrket gjorde tro när, efter hans uppståndelse rörde han händerna och längs Herren, nämligen Min Herre och min Gud, var inte sagts om Kristus, men att Thomas var på detta sätt prisa Gud för att höja upp Kristus och uttryckte sin förvåning över underverket för uppståndelsen. This Theodore makes a comparison which is even worse than this when, writing about the acts of the Apostles, he says that Christ was like Plato, Manichaeus, Epicurus and Marcion, alleging that just as each of these men arrived at his own teaching and then had his disciples called after him Platonists, Manichaeans, Epicureans and Marcionites, so Christ found his teaching and then had disciples who were called Christians. Detta Theodore gör en jämförelse som är ännu värre än detta då man skriver om Apostlagärningarna, säger han att Kristus var som Platon, Manichaeus, Epikuros och Marcion, hävdade att precis som var och en av dessa män kom att välja sin egen undervisning och sedan hade han kallade lärjungar efter honom platonisterna, Manichaeans, Epikureerna och Marcionites, så Kristus fann sin undervisning och då hade lärjungar som kallades kristna. If anyone offers a defence for this more heretical Theodore, and his heretical books in which he throws up the aforesaid blasphemies and many other additional blasphemies against our great God and saviour Jesus Christ, and if anyone fails to anathematize him and his heretical books as well as all those who offer acceptance or defence to him, or who allege that his interpretation is correct, or who write on his behalf or on that of his heretical teachings, or who are or have been of the same way of thinking and persist until death in this error: let him be anathema . Om någon erbjuder ett försvar för detta mer kättersk Theodore och hans kätterska böcker där han kastar upp nämnda hädelser och många andra ytterligare hädelser mot vår store Gud och frälsare Jesus Kristus, och om någon inte anathematize honom och hans kätterska böcker samt eftersom alla som anmälningstiden eller försvara honom, eller som hävdar att hans tolkning är korrekt, eller som skriver för dennes räkning eller på begäran av hans kätterska läror, eller som är eller har varit av samma sätt att tänka och kvarstår tills döden i detta fel: låt honom vara bannlysning.

  13. If anyone defends the heretical writings of Theodoret which were composed against the true faith, against the first holy synod of Ephesus and against holy Cyril and his Twelve Chapters, and also defends what Theodoret wrote to support the heretical Theodore and Nestorius and others who think in the same way as the aforesaid Theodore and Nestorius and accept them or their heresy and if anyone, because of them, shall accuse of being heretical the doctors of the church who have stated their belief in the union according to subsistence of God the Word; and if anyone does not anathematize these heretical books and those who have thought or now think in this way, and all those who have written against the true faith or against holy Cyril and his twelve chapters, and who persist in such heresy until they die: let him be anathema . Om någon försvarar de kätterska skrifter Theodoret som skrevs mot den sanna tron, mot den första heliga synoden i Efesos och mot den heliga Cyril och hans tolv kapitel, och försvarar vad Theodoret skrev att stödja de kätterska Teodor och Nestorius och andra som tänker i samma sätt som de ovannämnda Teodor och Nestorius och acceptera dem eller deras kätteri och om någon på grund av dem, skall anklaga för att vara kättersk läkare i kyrkan som har förklarat sin tro på unionen enligt uppehälle av Guds ord, och om någon inte anathematize dessa kätterska böcker och de som har tänkt och nu tror på detta sätt, och alla som har skrivit mot den sanna tron eller mot den heliga Cyril och hans tolv kapitel, och som kvarstår i sådana kätteri tills de dör: låt honom vara bannlysning.

  14. If anyone defends the letter which Ibas is said to have written to Mari the Persian, which denies that God the Word, who became incarnate of Mary the holy mother of God and ever virgin, became man, but alleges that he was only a man born to her, whom it describes as a temple, as if God the Word was one and the man someone quite different; which condemns holy Cyril as if he were a heretic, when he gives the true teaching of Christians, and accuses holy Cyril of writing opinions like those of the heretical Apollinarius ;which rebukes the first holy synod of Ephesus, alleging that it condemned Nestorius without going into the matter by a formal examination; which claims that the twelve chapters of holy Cyril are heretical and opposed to the true faith; and which defends Theodore and Nestorius and their heretical teachings and books. Om någon försvarar den skrivelse som Ibas sägs ha skrivit till Mari på persiska, som förnekar att Gud Ordet, som blev människa, Marias heliga Guds moder och alltid jungfru, blev människa, men hävdar att han bara var en man född till henne, som de beskriver som ett tempel, som om Gud Ordet var en och mannen en helt annan, som fördömer heliga Cyril som om han var en kättare, när han ger den sanna undervisningen av kristna, och anklagar heliga Cyril att skriva åsikter som de från de kätterska Apollinarius, som tillrättavisar den första Heliga synoden i Efesos och hävdade att man fördömde Nestorius utan att gå in i frågan genom en formell undersökning, som hävdar att de tolv kapitlen i helig Cyril är kättersk och motståndare till den sanna tron; och som försvarar Teodor och Nestorius och deras kätterska läror och böcker. If anyone defends the said letter and does not anathematize it and all those who offer a defence for it and allege that it or a part of it is correct, or if anyone defends those who have written or shall write in support of it or the heresies contained in it, or supports those who are bold enough to defend it or its heresies in the name of the holy fathers of the holy synod of Chalcedon, and persists in these errors until his death: let him be anathema . Om någon försvarar dessa brev och inte anathematize den och alla dem som erbjuder ett försvar för det och påstår att den eller en del av den är korrekt, eller om någon försvarar de som har skrivit eller ska skriva till stöd för den eller de kätterier den innehåller, eller stöder de som är djärva nog att försvara den eller dess irrläror i namn av den heliga fäder i den heliga synoden i Chalcedon, och framhärdar i att dessa fel till sin död: låt honom vara bannlysning.

Such then are the assertions we confess. We have received them from Sådan är alltså de påståenden vi bekänner. Vi har fått dem från

  1. holy Scripture, from heliga skrift, från
  2. the teaching of the holy fathers, and from undervisning i den heliga fäderna, och från
  3. the definitions about the one and the same faith made by the aforesaid four holy synods. definitioner om en och samma tro som de ovannämnda fyra heliga kyrkomöten.
Moreover, condemnation has been passed by us against the heretics and their impiety, and also against those who have justified or shall justify the so-called "Three Chapters", and against those who have persisted or will persist in their own error. Dessutom har fördömande har gått förbi oss mot kättare och deras ogudaktighet, och även mot dem som har motiverat eller skall motivera den så kallade "tre kapitel", och mot dem som har pågått eller kommer att finnas kvar i sina egna misstag. If anyone should attempt to hand on, or to teach by word or writing, anything contrary to what we have regulated, then if he is a bishop or somebody appointed to the clergy, in so far as he is acting contrary to what befits priests and the ecclesiastical status, let him be stripped of the rank of priest or cleric, and if he is a monk or lay person, let him be anathema . Om någon skulle försöka hand om, eller för att undervisa i ord eller skrift, något som strider mot vad vi har ordnat så om han är en biskop eller någon som utses till präster, i den mån han agerar i strid med vad det anstår präster och kyrkliga status, låt honom vara fråntagen rang av prästen eller präst, och om han är en munk eller lekman, låt honom vara bannlysning.


Introduction and translation taken from Decrees of the Ecumenical Councils , ed. Inledning och översättning tas från dekret av den ekumeniska råd, ed. Norman P. Tanner Norman P. Tanner

Third Council of Constantinople - 680 - 681 AD Tredje konciliet i Konstantinopel - 680 till 681 AD

Advanced Information Avancerad information

Contents Innehåll

Exposition of faith Exposition tro

INTRODUCTION INLEDNING

To make an end of the Monothelite controversy , Emperor Constantine IV asked Pope Donus in 678 to send twelve bishops and four western Greek monastic superiors to represent the pope at an assembly of eastern and western theologians. Pope Agatho , who meanwhile had succeeded Donus, ordered consultation in the west on this important matter. Att göra slut på den monotelitistiska striden, frågade kejsaren Konstantin IV Donus i 678 att sända tolv biskopar och fyra västra grekiska kloster överordnade att representera påven vid en sammankomst i östra och västra teologer. Agatho, som under tiden hade lyckats dönüs, beställde samråd i väst i denna viktiga fråga. Around Easter 680 a synod in Rome of 125 Italian bishops, with Pope Agatho presiding, assessed the replies of the regional synods of the west and composed a profession of faith in which Monothelitism was condemned . Runt påsk 680 ett kyrkomöte i Rom på 125 italienska biskopar, med Agatho ordförande bedömde svaren från de regionala kyrkomöten i väster och komponerade en trosbekännelse som monotelitismen dömdes. Legates of the pope took this profession to Constantinople, arriving at the beginning of September 680. Legater av påven tog detta yrke till Konstantinopel, som anländer i början av september 680.

On 10 September 680 the emperor issued an edict to Patriarch George of Constantinople, ordering a council of bishops to be convoked. Den 10 september 680 kejsaren utfärdat ett påbud till patriarken George av Konstantinopel, beställa ett råd av biskopar som sammankallas. The council assembled on 7 November in the hall of the imperial palace in Constantinople. Rådet monterade den 7 november i hallen på kejserliga palatset i Konstantinopel. It immediately called itself an ecumenical council. Det kallas omedelbart själv ett ekumeniskt koncilium. There were 18 sessions, at the first eleven of which the emperor presided. Det fanns 18 sessioner, vid de första elva som kejsaren presiderade.

In the 8th session, on 7 March 681, the council adopted the teaching of Pope Agatho in condemnation of Monothelitism . I den 8: e session, den 7 mars 681, antog rådet undervisning i Agatho i fördömandet av monoteletism. Patriarch Macarius of Antioch was one of the few who refused his assent; he was deposed in the 12th session. Patriark Makarius av Antiokia var en av de få som vägrade hans samtycke, han avsattes i 12: e session.

The doctrinal conclusions of the council were defined in the 17th session and promulgated in the 18th and last session on 16 September 681. The acts of the council, signed both by 174 fathers and finally by the emperor himself, were sent to Pope Leo II , who had succeeded Agatho, and he, when he had approved them, ordered them to be translated into Latin and to be signed by all the bishops of the west. De dogmatiska slutsatserna från rådet fastställdes i den 17: e session och offentliggjord den 18: e och sista sammanträde den 16 september 681. Rättsakter från rådet, som undertecknats både av 174 pappor och slutligen av kejsaren själv, sändes till påven Leo II, som lyckats Agatho, och han, när han hade godkänt dem, beordrade att de översätts till latin och skall undertecknas av alla biskopar i väst. Constantine IV, however, promulgated the decrees of the council in all parts of the empire by imperial edict. Konstantin IV, dock utfärdades dekret av rådet i alla delar av riket genom ett kejserligt påbud. The council did not debate church discipline and did not establish any disciplinary cannons. Rådet tog inte disciplin debatt kyrka och inte skapa några disciplinära kanoner.


Exposition of faith Exposition tro

The only Son and Word of God the Father, who became a man like us in all things but sin, Christ our true God, proclaimed clearly in the words of the gospel; I am the light of the world; anyone who follows me shall not walk in darkness but shall have the light of life, and again, My peace I leave to you, my peace I give you. Det enda Son och Guds Ord Fadern, som blev människa som vi i allt, men synd, Kristus, vår sanne Gud, förkunnade tydligt i ord i evangeliet, jag är världens ljus, den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus, och igen, Min frid lämnar jag till er, min frid ger jag er. Our most mild emperor, champion of right belief and adversary of wrong belief, guided in godly wisdom by this teaching of peace spoken by God, has brought together this holy and universal assembly of ours and set at one the whole judgment of the church. Våra mest mild kejsare, mästare rätta tron och motståndare fel tro, guidade i gudomliga vishet genom denna undervisning i frid talas av Gud, har fört samman denna heliga och universella montering av vårt och ställa till en hela domen från kyrkan.

Wherefore this holy and universal synod of ours , driving afar the error of impiety which endured for some time even till the present, following without deviation in a straight path after the holy and accepted fathers, has piously accorded in all things with the five holy and universal synods : that is to say, with Varför denna heliga och universella synod i vår, drivande fjärran misstaget att ogudaktighet, vilken varade under en tid även till detta, följande utan avvikelse på en rak väg efter den heliga och accepterade fäder, har fromt beviljas i allt med de fem heliga och universal synoder: det vill säga med

  1. the synod of 318 holy fathers who gathered at Nicaea against the madman Arius, and synoden på 318 heliga fäder som samlades i Nicaea mot galningen Arius, och
  2. that which followed it at Constantinople of 150 God-led men against Macedonius, opponent of the Spirit, and the impious Apollinarius; similarly too, with det som följde i Konstantinopel på 150 Guds ledning män mot Makedonios motståndare av Anden, och de ogudaktiga Apollinarius, på samma sätt också, med
  3. the first at Ephesus of 200 godly men brought together against Nestorius, who thought as the Jews and första i Efesos 200 heliga män som slutit sig samman mot Nestorius, som tyckte som judarna och
  4. that at Chalcedon of 630 God-inspired fathers against Eutyches and Dioscorus, hateful to God; also, in addition to these, with att i Chalcedon 630 Gud inspirerade fäder mot Eutyches och Dioskuros, förhatligt för Gud, även, utöver dessa, med
  5. the fifth holy synod, the latest of them, which was gathered here against Theodore of Mopsuestia, Origen, Didymus and Evagrius , and the writings of Theodoret against the twelve chapters of the renowned Cyril, and the letter said to have been written by Ibas to Mari the Persian. Femte heliga synoden, den senaste av dem, som samlats här mot Teodor av Mopsuestia, Origen, Didymus och Evagrius och skrifter Theodoret mot tolv kapitlen i den berömda Cyril, och skrivelsen sägs ha skrivits av Ibas till Mari den persiska.
Reaffirming the divine tenets of piety in all respects unaltered, and banishing the profane teachings of impiety, this holy and universal synod of ours has also, in its turn, under God's inspiration , set its seal on the creed which was made out by the 318 fathers and confirmed again with godly prudence by the 150 and which the other holy synods too accepted gladly and ratified for the elimination of all soul-corrupting heresy Bekräftar den gudomliga lärosatser fromhet i alla avseenden oförändrat, och bannlysa det profana lära ogudaktighet, denna heliga och universella synod i vår har också, i sin tur, under Guds inspiration satte sin prägel på bekännelsen som upprättas av 318 fäder och bekräftade åter med gudfruktiga försiktighet med 150 och som den andra heliga synoder också accepterat glädje och ratificerat för avskaffande av alla själens korrumperar kätteri

We believe in one God ...[Creed of Nicaea and of Constantinople 1] Vi tror på en Gud ... [Creed Nicaea och Konstantinopel 1]

The holy and universal synod said: Den heliga och universella synoden sade:

This pious and orthodox creed of the divine favour was enough for a complete knowledge of the orthodox faith and a complete assurance therein. Denna fromma och ortodoxa tro av den gudomliga fördel var nog för en fullständig kunskap om den ortodoxa tron och en fullständig garanti där. But since from the first, the contriver of evil did not rest, finding an accomplice in the serpent and through him bringing upon human nature the poisoned dart of death, so too now he has found instruments suited to his own purpose--namely Theodore, who was bishop of Pharan, Sergius, Pyrrhus, Pau l and Peter, who were bishops of this imperial city, and further Honorius, who was pope of elder Rome, Cyrus, who held the see of Alexandria, and Macarius, who was recently bishop of Antioch, and his disciple Stephen -- and has not been idle in raising through them obstacles of error against the full body of the church sowing with novel speech among the orthodox people the heresy of a single will and a single principle of action in the two natures of the one member of the holy Trinity Christ our true God, a heresy in harmony with the evil belief, ruinous to the mind, of the impious Apollinarius, Severus and Themistius , and one intent on removing the perfection of the becoming man of the same one lord Jesus Christ our God, through a certain guileful device, leading from there to the blasphemous conclusion that his rationally animate flesh is without a will and a principle of action. Men eftersom den första, gjorde UPPFINNARE ondskans inte vila, hitta en medbrottsling i ormen och genom honom att dra på den mänskliga naturen den förgiftade pil för döden, så även nu har han funnit instrument som är anpassade till sitt syfte - nämligen Theodore, som var biskop i Pharan, Sergius, Pyrrhus, Pau l och Peter, som var biskopar i detta kejserlig stad, och ytterligare Honorius, som var påve i äldre Rom, Cyrus, som höll se i Alexandria, och Makarius, som nyligen biskop Antiokia, och hans lärjunge Stephen - och har inte varit overksam i upp genom dem hindren för fel mot hela kroppen av kyrkan sådd med romanen tal bland ortodoxa människor kätteri en vilja och en enda princip för åtgärder på två naturer av en medlem av den heliga treenigheten Kristus, vår sanne Gud, ett kätteri i harmoni med den onda tron, förödande för minnet, för ogudaktiga Apollinarius, Severus och Themistius, och en avsikt att undanröja det gäller att färdigställa blir man samma enda Herre Jesus Kristus, vår Gud, genom en viss guileful anordning, som leder därifrån till hädiska slutsatsen att hans rationellt animera kött är inte en vilja och en princip om åtgärd.

Therefore Christ our God has stirred up the faithful emperor, the new David, finding in him a man after his own heart, who, as the scripture says, did not allow his eyes sleep or his eyelids drowsing until through this holy assembly of ours, brought together by God, he found the perfect proclamation of right belief; for according to the God-spoken saying, Where there are two or three gathered in my name, there am I in their midst. Därför Kristus vår Gud har uppväckt de trogna kejsaren, den nya David, finna i honom en man efter sitt hjärta, som, såsom skriften säger, inte låta ögonen vila eller ögonlocken sov fram genom denna heliga församling till oss, förts samman av Gud, hittade han den perfekta utropandet av rätta tron, ty enligt den av Gud talat säga, där det finns två eller tre samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.

This same holy and universal synod, here present, faithfully accepts and welcomes with open hands the report of Agatho , most holy and most blessed pope of elder Rome, that came to our most reverend and most faithful emperor Constantine, which rejected by name those who proclaimed and taught, as has been already explained, one will and one principle of action in the incarnate dispensation of Christ our true God; and likewise it approves as well the other synodal report to his God-taught serenity, from the synod of 125 bishops dear to God meeting under the same most holy pope, as according with the holy synod at Chalcedon and with the Tome of the all-holy and most blessed Leo, pope of the same elder Rome, which was sent to Flavian, who is among the saints, and which that synod called a pillar of right belief, and furthermore with the synodal letters written by the blessed Cyril against the impious Nestorius and to the bishops of the east. Samma heliga och universella synod, här närvarande, troget accepterar och välkomnar med öppna händer rapport Agatho, heligaste och mest välsignade påven i äldre Rom, som kom till vår mest vördnadsvärda och mest trogna kejsaren Konstantin, som förkastades av namn som proklamerade och lärde, som det har redan nämnts, vilja och en princip om åtgärder en i inkarnerade dispens för Kristus, vår sanne Gud, och likaså den godkänner liksom de andra Synodal till sin Gud undervisade serenity, från synoden av 125 biskopar Käre Gud möte under samma heligaste påven, som i enlighet med den heliga synod i Chalcedon och med Tome av allt heligt och mest välsignade Leo, påven av samma äldre Rom, som skickades till Flavian, som är bland de helgon, och som denna synod kallas en pelare i rätta tron, och dessutom med Synodal brev skrivna av den välsignade Cyril mot de ogudaktiga Nestorius och biskoparna i öster.

Following the five holy and universal synods and the holy and accepted fathers, and defining in unison, it professes our lord Jesus Christ our true God, one of the holy Trinity, which is of one same being and is the source of life, to be perfect in divinity and perfect in humanity, the same truly God and truly man, of a rational soul and a body; consubstantial with the Father as regards his divinity, and the same consubstantial with us as regards his humanity, like us in all respects except for sin; begotten before the ages from the Father as regards his divinity, and in the last days the same for us and for our salvation from the holy Spirit and the virgin Mary, who is properly and truly called mother of God, as regards his humanity; one and the same Christ, Son, Lord, only-begotten, acknowledged in two natures which undergo no confusion, no change, no separation, no division; at no point was the difference between the natures taken away through the union, but rather the property of both natures is preserved and comes together into a single subsistent being [in unam personam et in unam subsistentiam concurrente]; he is not parted or divided into two persons, but is one and the same only-begotten Son, Word of God, lord Jesus Christ, just as the prophets taught from the beginning about him, and as Jesus the Christ himself instructed us, and as the creed of the holy fathers handed it down to us. Efter fem heliga och universella kyrkomöten och de heliga och godtog fäder, och definiera unisont, bekänner det vår Herre Jesus Kristus, vår sanne Guden, en av den heliga treenigheten, som är en samma vara och är källan till liv, vara perfekt i gudomlighet och fullkomlig i mänsklighet, samma sann Gud och sann människa, en förnuftig själ och en kropp, samma väsen som Fadern när hans gudomlighet, och samma konsubstantiella med oss när det gäller hans mänsklighet, precis som vi i alla avseenden utom för synd, född före åldrar från Fadern som gäller hans gudomlighet, och i de sista dagarna samma för oss och för vår frälsning från den Helige Ande och Jungfru Maria, som är rätt och riktigt kallas Guds moder, när det gäller hans mänskligheten, en och samma Kristus, Son, Herre, enfödde erkände i två naturer, som inte genomgår någon förvirring, ingen förändring, ingen separation, ingen uppdelning, vid något tillfälle var skillnaden mellan naturens tas bort genom facket, men snarare tillhör båda naturer bevaras och kommer samman till en enda subsistent är [i UNAM personlig et i UNAM subsistentiam concurrente], han är inte skiljas eller delas upp i två personer, men är en och samma enfödde Son, Ord Gud, Herren Jesus Kristus, precis som profeterna undervisade från början om honom, och som Jesus Kristus själv gav oss, och som tro i den heliga fäder räckte ner till oss.

And we proclaim equally two natural volitions or wills in him and two natural principles of action which undergo no division, no change, no partition, no confusion, in accordance with the teaching of the holy fathers. Och förkunnar vi också två fysiska viljeyttringar eller testamenten i honom och två naturliga handlingsprinciper som inte genomgår någon division, ingen förändring, ingen partition, ingen förvirring, i enlighet med undervisningen i den heliga fäder. And the two natural wills not in opposition, as the impious heretics said, far from it, but his human will following, and not resisting or struggling, rather in fact subject to his divine and all powerful will. Och de två naturliga viljor inte i opposition, som ogudaktiga kättare sagt, långt därifrån, men hans mänskliga kommer efter, och inte motstånd eller kämpa, utan i själva verket beroende av hans gudomliga och allsmäktiga vilja. For the will of the flesh had to be moved, and yet to be subjected to the divine will, according to the most wise Athanasius. För folkviljan köttet måste flyttas, och ändå bli föremål för den gudomliga viljan, enligt de mest kloka Athanasios. For just as his flesh is said to be and is flesh of the Word of God, so too the natural will of his flesh is said to and does belong to the Word of God, just as he says himself: I have come down from heaven, not to do my own will, but the will of the Father who sent me, calling his own will that of his flesh, since his flesh too became his own. För precis som hans kropp sägs vara och är kött av Guds Ord, så även den naturliga kommer till hans kropp lär och hör till Guds ord, precis som han själv säger: Jag har kommit ner från himlen , för att inte göra min egen vilja, men det kommer från Fadern som har sänt mig, ringer hans egen vilja att hans kött, eftersom hans kropp också blev hans egen. For in the same way that his all holy and blameless animate flesh was not destroyed in being made divine but remained in its own limit and category, so his human will as well was not destroyed by being made divine, but rather was preserved, according to the theologian Gregory, who says: "For his willing, when he is considered as saviour, is not in opposition to God, being made divine in its entirety." För på samma sätt som hans alla heliga och oskyldiga animera kött förstördes inte görs gudomlig men var fortfarande i sin egen gräns och kategori, så hans mänskliga viljan och förstördes inte görs gudomlig, utan snarare var konserverade, enligt teologen Gregory, som säger: "För hans vilja, då han betraktas som frälsare, inte i opposition till Gud, görs gudomlig i sin helhet." And we hold there to be two natural principles of action in the same Jesus Christ our lord and true God, which undergo no division, no change, no partition, no confusion, that is, a divine principle of action and a human principle of action, according to the godly-speaking Leo, who says most clearly: "For each form does in a communion with the other that activity which it possesses as its own, the Word working that which is the Word's and the body accomplishing the things that are the body's". Och vi håller det finns två fysiska principer för insatser inom samma Kristus Jesus, vår Herre och sanne Guden, som inte genomgår någon division, ingen förändring, ingen partition, ingen förvirring, det vill säga en gudomlig princip åtgärder och ett mänskligt princip åtgärder Enligt de gudfruktiga som talar Leo, som säger mycket tydligt: "För varje form har i en gemenskap med den övriga verksamheten som den besitter som sina egna, Ordet arbetar det som ordets och kroppen fullborda det som är kroppens ". For of course we will not grant the existence of only a single natural principle of action of both God and creature, lest we raise what is made to the level of divine being, or indeed reduce what is most specifically proper to the divine nature to a level befitting creatures for we acknowledge that the miracles and the sufferings are of one and the same according to one or the other of the two natures out of which he is and in which he has his being, as the admirable Cyril said. För vi naturligtvis inte kommer att bevilja det finns bara en enda fysisk princip av åtgärder av både Gud och människa, så att vi upp vad görs för att nivån på gudomlig varelse, eller faktiskt minska vad som är speciellt lämplig för den gudomliga naturen till en nivå som anstår varelser för att vi erkänner att mirakel och lidanden är av en och samma enligt den ena eller den andra av de två naturer ur vilken han är och där han har sin varelse, som beundransvärda Cyril sagt. Therefore, protecting on all sides the "no confusion" and "no division", we announce the whole in these brief words: Believing our lord Jesus Christ, even after his incarnation, to be one of the holy Trinity and our true God, we say that he has two natures [naturas] shining forth in his one subsistence [subsistentia] in which he demonstrated the miracles and the sufferings throughout his entire providential dwelling here, not in appearance but in truth, the difference of the natures being made known in the same one subsistence in that each nature wills and performs the things that are proper to it in a communion with the other; then in accord with this reasoning we hold that two natural wills and principles of action meet in correspondence for the salvation of the human race. Därför skyddar från alla håll "nej förvirring" och "ingen uppdelning", meddelar vi hela med dessa korta ord: är övertygade om vår Herre Jesus Kristus, även efter hans inkarnation, som en av den heliga Treenigheten och vår sanne Gud, vi säger att han har två naturer [naturas] lysande an i ett uppehälle [subsistentia], där han visade på mirakel och lidanden under hela sitt försynens bostad här, inte till utseendet men i verkligheten, skillnaden i naturens görs känd i samma en självförsörjande och att varje art testamenten och utför de saker som är riktigt att det i en gemenskap med andra, då i enlighet med detta resonemang vi har att två naturliga viljor och handlingsprinciper möts i korrespondens till frälsning för den mänskliga ras.

So now that these points have been formulated by us with all precision in every respect and with all care, we definitely state that it is not allowable for anyone to produce another faith , that is, to write or to compose or to consider or to teach others; those who dare to compose another faith, or to support or to teach or to hand on another creed to those who wish to turn to knowledge of the truth, whether from Hellenism or Judaism or indeed from any heresy whatsoever, or to introduce novelty of speech, that is, invention of terms, so as to overturn what has now been defined by us, such persons, if they are bishops or clerics, are deprived of their episcopacy or clerical rank, and if they are monks or layfolk they are excommunicated. Så nu att dessa punkter har formulerats av oss med all den precision i alla avseenden och med all omsorg, vi definitivt konstatera att det inte är tillåtet för någon att producera en annan tro, nämligen att skriva eller komponera eller att överväga eller att lära andra, de som vågar att komponera en annan tro, eller att stödja eller undervisa eller hand på en annan tro att de som vill vända sig till insikt om sanningen, vare sig från hellenismen eller judendomen eller ens från någon kätteri som helst, eller att införa nyhet av tal, det vill säga uppfinning av termer, så att störta det nu har definierats av oss, dessa personer, om de är biskopar eller präster, är berövade sin episkopatet eller tjänstemän rang, och om de är munkar eller layfolk de bannlyst.


Introduction and translation taken from Decrees of the Ecumenical Councils , ed. Inledning och översättning tas från dekret av den ekumeniska råd, ed. Norman P. Tanner Norman P. Tanner

Fourth Council of Constantinople - 869 - 870 AD Fjärde konciliet i Konstantinopel - 869 till 870 AD

Advanced Information Avancerad information

CONTENTS INNEHÅLL