Epistles to the Corinthians Breven till korintierna

General Information Allmän information

The two Epistles to the Corinthians in the New Testament were written by Saint Paul from Ephesus, probably in AD 57, to the church he founded at Corinth, a cosmopolitan commercial city in central Greece. De två breven till korintierna i Nya testamentet skrevs av Paulus från Efesos, troligen i AD 57 till kyrkan grundade han i Korinth, en kosmopolitisk kommersiell stad i centrala Grekland. They were part of a lively exchange (there are references to other correspondence in 1 Corinthians 5:9; 7:1; 2 Corinthians 2:4) in which Paul clarified his teachings, rebuked the Corinthians for erroneous practices, and instructed them in Christian living. De ingick i ett livligt utbyte (det finns hänvisningar till annan korrespondens i 1 Kor 5:9, 7:1; 2 Kor 2:4) där Paulus klargjorde hans lära, tillrättavisade korintierna för felaktiga metoder och instruerade dem i kristna levande. In chapters 1 - 4 of Corinthians, Paul connects true wisdom to the cross of Jesus Christ in opposition to any other teaching the Corinthians may find attractive. I kapitel 1 - 4 av Corinthians ansluter Paul sann visdom till korset för Jesus Kristus i opposition till någon annan undervisning korintierna kan finna attraktiv.

In chapters 5 - 6 he criticizes their handling of law suits and of a case of sexual immorality. I kapitlen 5 till 6 han kritiserar sin hantering av rättegångar och i ett fall av otukt. Then in chapters 7 - 15 he answers questions sent to him concerning marriage, Resurrection of the body, eating meat offered to idols, charity, conduct at worship, and the role of spiritual gifts. The Corinthian community was unstructured compared to other Christian churches of the time, and its rapid growth forced Paul to apply Christian beliefs to a variety of problems. Sedan i kapitel 7 till 15 han svarar på frågor som skickats till honom om äktenskap, kroppens uppståndelse, att äta kött som offrats åt avgudar, välgörenhet, beteende vid gudstjänst, och den roll som andliga gåvorna. Den korintiska samhället var ostrukturerat jämfört med andra kristna kyrkor tiden, och dess snabba tillväxt tvingade Paulus att tillämpa kristen tro till en mängd problem.

The text of 2 Corinthians shows that relations between Paul and the Corinthians had deteriorated into open conflict. Most of chapters 1 - 7 reflect past conflict over the Corinthians' behavior, the rejection of Paul's apostolic authority by some, and subsequent reconciliation. Texten i 2 Kor visar att relationerna mellan Paul och Corinthians hade försämrats till öppen konflikt. Merparten av kapitel 1 till 7 återspeglar tidigare konflikten kring Corinthians beteende, avvisande av Paulus apostolisk myndighet som vissa, och jämkning. Chapters 10 - 13 are an even more emotional defense of Paul's life and ministry against adversaries claiming to have authority above Paul's. Kapitlen 10 till 13 är en ännu mer emotionella försvar av Paulus liv och tjänst mot motståndare som påstår sig ha auktoritet ovan Paul's. Many scholars think that these chapters are another epistle, because they are so different from the preceding chapters. Många forskare tror att dessa kapitel är ett annat brev, eftersom de är så olika de föregående kapitlen. Likewise, chapters 8 and 9 are probably two distinct appeals for contributions to be given to the Jerusalem church. Likaså till kapitlen 8 och 9 är antagligen två olika överklaganden om bidrag lämnas till Jerusalem kyrkan. Paul's zeal, strength, closeness to Christ, and feelings for his communities are revealed in 2 Corinthians. Paul's iver, styrka, närhet till Kristus och känslor för sin samhällen uppenbaras i 2 Kor.

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
Anthony J Saldarini Anthony J Saldarini

Bibliography Bibliografi
H Betz, Second Corinthians 8 and 9 (1985); GD Fee, The First Epistle to the Corinthians (1987); J Hering, The Second Epistle of St. Paul to the Corinthians (1958). H Betz, Andra Korintierbrevet 8 och 9 (1985), GD Fee, Första Korinthierbrevet (1987), J Hering, Andra epistel Paulus till korintierna (1958).


Epistles to the Corinthians Breven till korintierna

Brief Outline Kort återblick

First Epistle to the Corinthians Första Korinthierbrevet

  1. Factions in the Church (1-4) Fraktionerna i kyrkan (1-4)
  2. Incestuous marriage (5) Incestuösa äktenskap (5)
  3. Disputes of Christians brought before heathen courts (6) Tvister mellan kristna inför hednisk domstol (6)
  4. Phases of the subject of marriage (7) Faser av ämnet äktenskap (7)
  5. Meat offered to idols (8-10) Kött som offrats åt avgudar (8-10)
  6. Head coverings for women; proper observance of the Lord's Supper (11) Huvudbonader för kvinnor, korrekt efterlevnad av Herrens nattvard (11)
  7. Spiritual Gifts (12-14) Andliga gåvor (12-14)
  8. Resurrection of the body (15) Kroppens uppståndelse (15)
  9. Collection for the poor of Jerusalem; closing remarks (16) Insamling för de fattiga i Jerusalem, avslutande kommentarer (16)

Second Epistle to the Corinthians Andra Korinthierbrevet

  1. Some thoughts on the crisis through which the Church had just passed (1-7) Några tankar om den kris som kyrkan hade just passerat (1-7)
  2. Collection for the poor (8-9) Insamling för de fattiga (8-9)
  3. Defense of Paul's Ministry against the attacks of his enemies and a vindication of his apostleship. Defense of Paul's Ministry mot angrepp av sina fiender och en hyllning till hans apostlaämbete. (10-13) (10-13)


First Epistle to the Corinth'ians Första brev till Corinth'ians

Advanced Information Avancerad information

The First Epistle to the Corinthians was written from Ephesus (1 Cor. 16:8) about the time of the Passover in the third year of the apostle's sojourn there (Acts 19:10; 20:31), and when he had formed the purpose to visit Macedonia, and then return to Corinth (probably AD 57). Första Korinthierbrevet skrevs från Efesos (1 Kor. 16:8) om tiden för Herrens Påsk under det tredje året av apostelns vistelse där (Apg 19:10, 20:31), och när han hade bildat Syftet att besöka Makedonien och sedan återvända till Korint (förmodligen AD 57). The news which had reached him, however, from Corinth frustrated his plan. Nyheter som nådde honom dock från Korint frustrerade sin plan. He had heard of the abuses and contentions that had arisen among them, first from Apollos (Acts 19:1), and then from a letter they had written him on the subject, and also from some of the "household of Chloe," and from Stephanas and his two friends who had visited him (1 Cor. 1:11; 16:17). Han hade hört talas om missbruk och påståenden som uppstått mellan dem, först från Apollos (Apg 19:1), och sedan från ett brev som de skrivit sig i ämnet, och även från några av de "hushåll Chloe" och från Stephanas och hans två vänner som hade besökt honom (1 Kor. 1:11, 16:17).

Paul thereupon wrote this letter, for the purpose of checking the factious spirit and correcting the erroneous opinions that has sprung up among them, and remedying the many abuses and disorderly practices that prevailed. Titus and a brother whose name is not given were probably the bearers of the letter (2 Cor. 2:13; 8:6, 16-18). Paul därpå skrev detta brev, för att kontrollera FRAKTIONS anda och korrigera den felaktiga åsikter som har vuxit upp bland dem, och att åtgärda de många övergrepp och förargelseväckande praxis som rådde. Titus och en bror vars namn inte anges var troligen bärare i skrivelsen (2 Kor. 2:13, 8:6, 16-18). The epistle may be divided into four parts: (1.) The apostle deals with the subject of the lamentable divisions and party strifes that had arisen among them (1 Cor. 1-4). Episteln kan delas upp i fyra delar: (1.) Aposteln behandlar frågan om det bedrövliga splittring och stridigheter parti som hade uppstått mellan dem (1 Kor. 1-4). (2.) He next treats of certain cases of immorality that had become notorious among them. (2.) Han nästa behandlar vissa fall av omoral som hade blivit ökända bland dem.

They had apparently set at nought the very first principles of morality (5; 6). De hade tydligen satt till noll den allra första moral (5, 6). (3.) In the third part he discusses various questions of doctrine and of Christian ethics in reply to certain communications they had made to him. (3.) I den tredje delen han diskuterar olika frågor om läran och den kristna etik som svar på vissa meddelanden de hade gjort honom. He especially rectifies certain flagrant abuses regarding the celebration of the Lord's supper (7-14). Han hejdar särskilt vissa flagranta missbruk angående firandet av Herrens måltid (7-14). (4.) The concluding part (15; 16) contains an elaborate defense of the doctrine of the resurrection of the dead, which had been called in question by some among them, followed by some general instructions, intimations, and greetings. (4.) Den avslutande delen (15, 16) innehåller ett avancerat försvar av läran om uppståndelsen av de döda, som hade ifrågasatts av vissa bland dem, följt av några allmänna anvisningar, antydningar och hälsningar. This epistle "shows the powerful selfcontrol of the apostle in spite of his physical weakness, his distressed circumstances, his incessant troubles, and his emotional nature. Detta brev "visar kraftiga selfcontrol av apostel trots hans svaghet, hans olyckliga omständigheter, hans ständiga bekymmer och hans känslomässiga natur.

It was written, he tells us, in bitter anguish, 'out of much affliction and pressure of heart......and with streaming eyes' (2 Cor. 2:4); yet he restrained the expression of his feelings, and wrote with a dignity and holy calm which he thought most calculated to win back his erring children. Den skrevs, berättar han, i bitter ångest, "ur mycket lidande och tryck av hjärta ...... och med strömmande ögon" (2 Kor. 2:4), men han återhållsamma uttryck för sina känslor, och skrev med en värdighet och heligt lugn som han tyckte mest beräknad att vinna tillbaka sina vilsegångna barn. It gives a vivid picture of the early church......It entirely dissipates the dream that the apostolic church was in an exceptional condition of holiness of life or purity of doctrine." The apostle in this epistle unfolds and applies great principles fitted to guide the church of all ages in dealing with the same and kindred evils in whatever form they may appear. Det ger en levande bild av den tidiga kyrkan ...... det helt försvunnit, den dröm som den apostoliska kyrkan i en exceptionell situation för helighet liv eller renhet i läran. "Aposteln här i brevet uppenbaras och innebär en stark monterade principer vägleda kyrkan i alla åldrar arbetar med samma och besläktade onda oavsett i vilken form de kan visas.

This is one of the epistles the authenticity of which has never been called in question by critics of any school, so many and so conclusive are the evidences of its Pauline origin. Detta är en av de breven vars äkthet har aldrig ifrågasatts av kritiker av skolan, så många och så övertygande är bevisen för dess Pauline ursprung. The subscription to this epistle states erroneously in the Authorized Version that it was written at Philippi. Ett abonnemang på detta brev anger felaktigt i Authorized version att det är skrivet i Filippi. This error arose from a mistranslation of 1 Cor. Detta fel berodde på en felöversättning av 1 Kor. 16:5, "For I do pass through Macedonia," which was interpreted as meaning, "I am passing through Macedonia." 16:5, "Jag kan passera genom Makedonien", vilket tolkas så, "Jag går genom Makedonien." In 16:8 he declares his intention of remaining some time longer in Ephesus. I 16:8 han förklarat sin avsikt att återstående tid längre i Efesos. After tha, his purpose is to "pass through Macedonia." Efter tha är hans syfte att "passera Makedonien."

(Easton Illustrated Dictionary) (Easton illustrerad ordbok)


Second Epistle to the Corinth'ians Andra episteln till Corinth'ians

Advanced Information Avancerad information

Shortly after writing his first letter to the Corinthians, Paul left Ephesus, where intense excitement had been aroused against him, the evidence of his great success, and proceeded to Macedonia. Strax efter att skriva sitt första brev till korintierna, vänster Paul Efesos, där intensiv upphetsning hade väckts mot honom, beviset på hans stora framgångar, och begav sig till Makedonien. Pursuing the usual route, he reached Troas, the port of departure for Europe. Att fullfölja den vanliga vägen, nådde han Troas, avgångshamnen för Europa. Here he expected to meet with Titus, whom he had sent from Ephesus to Corinth, with tidings of the effects produced on the church there by the first epistle; but was disappointed (1 Cor. 16:9; 2 Cor. 1:8; 2:12, 13). Här han väntas följa med Titus, som han hade skickat från Efesos till Korinth, med budskapet om de verkningar på kyrkan där den första brev, men blev besviken (1 Kor. 16:9; 2 Kor. 1:8; 2:12, 13). He then left Troas and proceeded to Macedonia; and at Philippi, where he tarried, he was soon joined by Titus (2 Cor. 7:6, 7), who brought him good news from Corinth, and also by Timothy. Han lämnade sedan Troas och begav sig till Makedonien, och i Filippi, där han stannade, han gick snart med Titus (2 Kor. 7:6, 7), som förde honom goda nyheter från Korint, och även av Timothy.

Under the influence of the feelings awakened in his mind by the favourable report which Titus brought back from Corinth, this second epistle was written. It was probably written at Philippi, or, as some think, Thessalonica, early in the year AD 58, and was sent to Corinth by Titus. Under påverkan av känslor väcktes i huvudet av positiva rapport som Titus som förs in från Korint, denna andra brev skrevs. Den skrevs troligen i Filippi, eller som vissa tror, Thessaloniki, i början av året AD 58, och skickades till Korint av Titus. This letter he addresses not only to the church in Corinth, but also to the saints in all Achaia, ie, in Athens, Cenchrea, and other cities in Greece. Detta brev han tar inte bara till kyrkan i Korint, men också till de heliga i alla Achaia, dvs i Aten, Cenchrea och andra städer i Grekland. The contents of this epistle may be thus arranged:- (1.) Paul speaks of his spiritual labours and course of life, and expresses his warm affection toward the Corinthians (2 Cor. 1-7). Innehållet i detta brev får således ordnas: - (1.) Paulus talar om hans andliga sysslor och livets gång, och uttrycker sina varma känslor mot Corinthians (2 Kor. 1-7). (2.) He gives specific directions regarding the collection that was to be made for their poor brethren in Judea (8; 9). (2.) Han ger särskilda anvisningar om den samling som skulle göras för deras fattiga bröder i Judeen (8, 9). (3.) He defends his own apostolic claim (10-13), and justifies himself from the charges and insinuations of the false teacher and his adherents. (3.) Han försvarar sin egen apostoliska anspråk (10-13), och motiverar sig från avgifter och insinuationer om den falska läraren och hans anhängare.

This epistle, it has been well said, shows the individuallity of the apostle more than any other. "Human weakness, spiritual strength, the deepest tenderness of affection, wounded feeling, sternness, irony, rebuke, impassioned self-vindication, humility, a just self-respect, zeal for the welfare of the weak and suffering, as well as for the progress of the church of Christ and for the of the church of Christ and for the spiritual advancement of its members, are all displayed in turn in the course of his appeal." Detta brev har det väl sagt, visar individuallity av aposteln mer än någon annan. "Mänskliga svaghet, andlig styrka, djupaste ömhet kärlek, sårade känslor, stränghet, ironi, tillrättavisa, passionerade själv upprättelse, ödmjukhet, en just självrespekt, nit för välfärd för de svaga och lidande, samt för utvecklingen av Kristi kyrka och för att Kristi kyrka och för andlig utveckling av dess medlemmar, visas alla i tur och ordning i Under hans överklagande. " Lias, Second Corinthians. Lias, Andra Korintierbrevet. Of the effects produced on the Corinthian church by this epistle we have no definite information. Av effekterna produceras på korintiska kyrkan genom detta brev har vi ingen säker information. We know that Paul visited Corinth after he had written it (Acts 20: 2, 3), and that on that occasion he tarried there for three months. Vi vet att Paulus besökte Korinth efter att han hade skrivit den (Apg 20: 2, 3), och att man då han stannade där i tre månader. In his letter to Rome, written at this time, he sent salutations from some of the principal members of the church to the Romans. I sitt brev till Rom, skriven vid denna tid skickade han hälsningar från några av de främsta medlemmarna i kyrkan till romarna.

(Easton Illustrated Dictionary) (Easton illustrerad ordbok)


Epistles to the Corinthians Breven till korintierna

Catholic Information Katolsk information

INTRODUCTORY INLEDANDE

St. Paul Founds the Church at Corinth Paulus grundar kyrkan i Korint

St. Paul's first visit to Europe is graphically described by St. Luke (Acts 16-18). St Paul's första besök i Europa är grafiskt beskrivs av Lukas (Apg 16-18). When he reached Troas, at the northwest corner of Asia Minor, on his second great missionary journey in company with Timothy and Silvanus, or Silas (who was a "prophet" and had the confidence of The Twelve), he met St. Luke, probably for the first time. När han nådde Troas, i det nordvästra hörnet av Mindre Asien, på sin andra stora missions resa i sällskap med Timothy och Silvanus, eller Silas (som var en "profet" och hade förtroende de tolv), träffade han St Luke, antagligen för första gången. At Troas he had a vision of "a man of Macedonia standing and beseeching him, and saying: Pass over in to Macedonia and help us." In response to this appeal he proceeded to Philippi in Macedonia, where he made many converts, but was cruelly beaten with rods according to the Roman custom. After comforting the brethren he travelled southward to Thessalonica, where some of the Jews "believed, and of those that served God, and of the Gentiles a great multitude, and of noble women not a few. But the Jews, moved with envy, and taking unto them some wicked men of the vulgar sort set the city in an uproar. . . And they stirred up the people and the rulers of the city hearing these things. But the brethren immediately sent away Paul and Silas by night to Ber£a. Who, when they were come thither, went into the synagogue of the Jews, and many of them believed, and of honourable women that were Gentiles and of men not a few." Vid Troas han hade en vision om "en man Makedonien stående och bedjande honom och sade: passera över i till Makedonien och hjälp oss." Som svar på denna uppmaning han gått till Filippi i Makedonien, där han gjorde många konvertiter, men grymt slagen med ris enligt romersk sed. Efter tröstande bröderna reste han söderut till Thessaloniki, där vissa av de judar "trodde, och de som tjänade Gud, och för hedningarna en stor skara, och av ädla kvinnor inte några . Men judarna, flyttade med avund, och ta till dem några onda män i vulgärt slag som staden i ett uppror... Och de rörde upp folket och de styrande i staden att höra dessa saker. Men bröderna omedelbart skickas bort Paulus och Silas som natt för att Ber £ A. Vem, när de hade kommit dit, gick till synagogan för judarna, och många av dem trodde, och ärade kvinnor som var hedningar och män inte så få. " But unbelieving Jews from Thessalonica came to Ber£a "stirring up and troubling the multitude". Men icke troende judar från Thessaloniki blev Ber £ en "rör upp och besvära mängden". "And immediately the brethren sent away Paul to go to the sea; but Silas and Timothy remained there. And they that conducted Paul brought him as far as Athens" -- then reduced to the position of an old university town. "Och strax bröder skickades iväg Paulus att gå till sjöss, men Silas och Timoteus stannade där. Och de som utförde Paulus förde honom så långt som Athens" - därefter reduceras till placeringen av en gammal universitetsstad. At Athens he preached his famous philosophical discourse in the Areopagus. I Athen predikade han sin berömda filosofiska diskurser i Areopagens. Only a few were converted, amongst these being St. Dionysius the Areopagite. Endast ett fåtal omvandlades, bland dessa är Sankt Dionysius Areopagita. Some of his frivolous hearers mocked him. Några av hans lättsinniga åhörare hånade honom. Others said that that was enough for the present; they would listen to more another time. Andra sade att det var nog för detta, de skulle lyssna mer en annan gång.

He appears to have been very disappointed with Athens He did not visit it again, and it is never mentioned in his letters. Han tycks ha varit mycket besviken med Aten Han inte besöka den igen, och det är aldrig nämns i hans brev. The disappointed and solitary Apostle left Athens and travelled westwards, a distance of forty-five miles, to Corinth, then the capital of Greece. Svikna och ensamma apostel lämnade Aten och reste västerut, en sträcka på fyrtiofem miles, till Korint, då huvudstaden i Grekland. The fearful scourging at Philippi coming not very long after he had been stoned and left for dead at Lystra, together with his ill-treatment by the Jews, as described in 2 Corinthians, must have greatly weakened him. De fega gisslar i Filippi kommer inte särskilt långt efter det att han hade stenats och lämnas att dö på Lystra, tillsammans med sin misshandel av judarna, som beskrivs i 2 Kor måste ha mycket försvagade honom. As we are not to suppose that he, any more than his Master, was miraculously saved from pain and its effects, it was with physical pain, nervousness, and misgiving that the lonely Apostle entered this great pagan city, that had a bad name for profligacy throughout the Roman world. Eftersom vi inte ska tro att han, mer än sin herre, räddades mirakulöst från smärta och dess effekter, var det med fysisk smärta, oro och onda aningar om att den ensamme aposteln upp denna stora hedniska stad, som hade ett dåligt rykte för slöseriet hela den romerska världen. To act the Corinthian was synonymous with leading a loose life. Att agera i Korint var synonymt med ledande en lös liv. Corinth, which had been destroyed by the Romans, was re-established as a colony by Julius Cesar 46 BC, and made the capital of the Roman Province of Achaia by Augustus. Korinth, som förstördes av romarna, var återupprättas som en koloni av Julius Cesar 46 f.Kr., och gjorde huvudstad i den romerska provinsen Achaia av Augustus. It was built on the southern extremity of the isthmus connecting the mainland with the Morea, and was on the great line of traffic between East and West. Den byggdes på södra änden av landtungan som förbinder fastlandet med Morea, och var på den stora kö mellan öst och väst. Its two magnificent harbours, one at each side of the isthmus, were crowded with shipping and were the scenes of constant bustle and activity. Dess två magnifika hamnar, en på vardera sidan av näset, trängdes med sjöfarten och var kulisserna i ständig rörelse och aktivitet. Corinth was filled with Greeks, Romans, Syrians, Egyptians, and Jews, many of the last having lately come from Rome on account of their expulsion by Claudius; and its streets were thronged by tens of thousands of slaves. Korinth var full av greker, romare, syrier, egyptier och judar, många av de senaste har nyligen kommit från Rom på grund av sin utvisning av Claudius, och gatorna trängdes med tiotusentals slavar. Crowds, too, came from all parts every four years to be present at the Isthmian games. Folksamlingar, också kom från alla delar vart fjärde år för att närvara vid Isthmiska spel. On the summit of the hill to the south of the city was the infamous temple of Venus, with its thousand female devotees dedicated to a life of shame. På toppen av kullen söder om staden var den ökända tempel Venus, med de tusen kvinnliga anhängare dedikerad till ett liv i skam.

It was to this centre of traffic, excitement, wealth, and vice that St. Paul came, probably about the end of AD 51; and here he spent upwards of eighteen months of his Apostolic career. Det var detta centrum för trafik, spänning, rikedom, och vice att Paulus kom, troligen omkring slutet av AD 51, och här han tillbringade uppåt arton månaderna av sitt apostoliska karriär. He took up his residence with two Christian Jews, Aquila and his wife Priscilla (refugees from Rome), because they were of the same trade as himself. Han tog upp sin bostad med två kristna judar, Aquila och hans hustru Priscilla (flyktingar från Rom), eftersom de var i samma bransch som sig själv. Like all Jews he had learnt a trade in his youth, and in their house he supported himself by working at this trade, viz., that of tentmaker, as he had determined not to receive any support from the money-loving Corinthians. Liksom alla judar han lärt sig en handel i sin ungdom, och i deras hus han försörjde sig genom att arbeta på denna handel, dvs., Som tentmaker, som han beslutat att inte få något stöd från de pengar som älskar Corinthians. He began by preaching in the synagogue every Sabbath; "and he persuaded the Jews and the Greeks". Han började med att predika i synagogan varje sabbat, och han övertalade judarna och grekerna ". Of this period he says that he was with them "in weakness, and fear, and much trembling". Av denna period han säger att han var med dem "i svaghet och rädsla, och mycket bävan". The ill-usage he had received was still fresh in his memory, as, writing a month or two later to the Thessalonians, he recalls how he had been "shamefully treated at Philippi". Den dåliga behandling han hade fått var fortfarande färskt i minnet, som, skriva en eller två månader senare till thessalonikerna, minns han hur han hade blivit "skamlöst behandlats i Filippi. But when he was joined by Silas and Timothy, who brought him pecuniary aid from Macedonia, he became more bold and confident, and "was earnest in testifying to the Jews that Jesus is the Christ. But they gainsaying and blaspheming, he shook his garments and said to them: "Your blood be upon your own heads; I am clean: from henceforth I will go unto the Gentiles." He then began to preach in the house of Titus Justus, adjoining the synagogue. Crispus, the ruler of the synagogue, and his family, and several of the Corinthians were converted and baptized. Amongst these were Caius, Stephanas, and his household, and the house of Fortunatus and Achaicus, "the firstfruits of Achaia" (1 Corinthians 1:14, 1:16, 16:15). The growing opposition of the Jews, however, and the wicked state of the city had a depressing influence upon him; but "the Lord said to Paul in the night, by a vision: Do not fear, but speak; and hold not thy peace, because I am with thee; and no man shall set upon thee to hurt thee; for I have much people in this city. Men när han fick sällskap av Silas och Timothy, som förde honom ekonomisk hjälp från Makedonien, han blev mer djärv och självsäker och "var allvar intygar att judarna att Jesus är Kristus. Men de gainsaying och smädelser, skakade han sina kläder och sade till dem: "Ditt blod komma över era egna huvuden, jag är ren: från nu Jag kommer att gå åt hedningarna." Då började han predika i House of Titus Justus, som gränsar till synagogan. Crispus, härskaren över den synagogan, och hans familj, och flera av Corinthians konverterades och döpte. Bland dessa var Gajus, Stephanas, och hans hus, och hus Fortunatus och Achaicus, "den förste av Akaja" (1 Kor 1:14, 1: 16, 16:15). växande motstånd hos judar, dock, och de onda tillståndet i staden hade en nedslående inverkan på honom, men "sade Herren till Paulus i natten, med en vision: Don't rädsla, men talar, och håll inte din frid, ty jag är med dig, och ingen skall ställa på dig att såra dig, ty jag har mycket folk i denna stad. And he stayed there a year and six months, teaching among them the word of God" (Acts 18:9-11). Many were converted; some of them noble, wealthy, and learned, but the great majority neither learned, nor powerful, nor noble (1 Corinthians 1:26). During this long period the Faith was planted not only in Corinth but in other portions of Achaia, especially in Cenchreæ, the eastern port. At length the unbelieving Jews, seeing the ever-increasing crowd of Christians frequenting the house of Titus Justus, next door to their synagogue, became furious, and rose up with one accord and dragged St. Paul before the newly-appointed Proconsul of Achaia, Gallio, the brother of Seneca (AD 54). Gallio, perceiving that it was a question of religion, refused to listen to them. The crowd, seeing this and supposing that it was a dispute between Greeks and Jews, fell upon the ring-leader of the latter (Sosthenes, who succeeded Crispus as ruler of the synagogue) and gave him a sound beating in the very sight of the judgment seat; but Gallio pretended not to notice. His treatment must have cowed the Jews, and St. Paul "stayed yet many days". Cornely is of opinion that at this time he made his journey as far as Illyricum, and that his first visit to them "in sorrow" was when he returned. Others with greater probability place it later. St Paul, at last taking leave of the brethren, travelled as far as Ephesus with Priscilla and Aquila. Leaving them there he went on to Jerusalem and came back by Antioch, Galatia, and Phrygia, where he confirmed all the disciples. After having thus traversed the "upper coasts" he returned to Ephesus, which he made his head-quarters for nearly three years. It was towards the end of that period that the First Epistle was written. Och han stannade där ett år och sex månader, undervisning bland dem om Guds ord "(Apg 18:9-11). Många omvandlades en del av dem ädel, rika och lärda, men det stora flertalet inte lärt sig, eller kraftfull , eller Noble (1 Kor 1:26). Under denna långa period tron planteras inte bara i Korinth, men i andra delar av Achaia, särskilt i Cenchreæ, östra hamnen. Ändtligen troende judar, som såg allt större skara kristna frequenting hus Titus Justus, vägg i vägg med deras synagoga, blev rasande och reste sig upp med en överenskommelse och släpade Paulus innan den nyutnämnde Proconsul Achaia, Gallio, bror till Seneca (AD 54). Gallio märkte att det var en fråga om religion, vägrade att lyssna på dem. Folkmassan, som såg detta och om vi antar att det var en tvist mellan greker och judar, föll på ring-ledare för de senare (Sosthenes, som efterträdde Crispus som härskare i synagogan) och gav honom ett ljud slog i själva åsynen av dom sätet, men Gallio låtsades inte märka. hans behandling måste ha kuvat judarna, och St Paul "stannade ändå många dagar". Cornely är av uppfattningen att vid denna tid gjorde han sin resa så långt Illyrien, och att hans första besök i dem "i sorg" var när han kom tillbaka. Andra med större sannolikhet placera det senare. St Paul, äntligen ta avsked av bröderna reste så långt som Efesos med Priscilla och Aquila. lämnar dem där han gick vidare till Jerusalem och kom tillbaka av Antiokia, Galatien och Frygien, där han bekräftade alla lärjungarna. Efter att ha alltså korsade "övre kuster" han återvände till Efesos, där han gjorde sitt huvudkontor i nästan tre år. Det var i slutet av denna period som första epistel skrevs.

Authenticity of the Epistles Äkthet epistlarna

Little need be said on this point. Little behöver sägas om denna punkt. The historical and internal evidence that they were written by St. Paul is so overwhelmingly strong that their authenticity has been frankly admitted by every distinguished writer of the most advanced critical schools. Den historiska och inre styrka att de skrevs av Paulus är så överväldigande starkt att deras äkthet har öppet erkänt av alla framstående författare av de mest avancerade kritiska skolor. They were contained in the first collections of St. Paul's Epistles, and were quoted as Scripture by early Christian writers. De ingick i de första samlingarna Paulus Epistlar, och noterades som Skriften genom tidiga kristna författare. They were referred to as authorities by the early heretics and translated into many languages in the middle of the second century. De kallades myndigheterna i början av kättare och översatts till många språk i mitten av andra århundradet. The unique personality of St. Paul is impressed upon their every page. Den unika personlighet i St Paul är imponerad över deras varje sida. Baur, the rationalistic founder of the Tübingen School, and his followers, held the two to the Corinthians, Galatians, and Romans to be unassailable. Baur, den rationalistiska grundare av Tübingen skolan, och hans anhängare, höll två till Korintierbrevet, Galaterbrevet, och romarna vara oantastliga. One or two hypercritical writers, of little weight, brought some futile objections against them; but these were scarcely meant to be taken seriously; they were refuted and brushed aside by such an ultra writer as Kuenen. En eller två hyperkritisk författare, av föga vikt, tog några meningslösa invändningar mot dem, men de var menade knappast att tas på allvar, de var felaktig och avfärdas med en sådan ultra författare som Kuenen. Schmiedel, one of the most advanced modern critics, says (Hand-Kommentar, Leipzig, 1893, p. 51) that unless better arguments can be adduced against them the two Epistles must be acknowledged to be genuine writings of St. Paul. Schmiedel, en av de mest avancerade moderna kritikerna, säger (Hand-Kommentar, Leipzig, 1893, s. 51) att om inte bättre argument kan anföras mot dem båda breven måste vara känd för att vara äkta skrifter St Paul. The Second Epistle was known from the very earliest times. There is a trace of it in that portion of "The Ascension of Isaiah" which dates back to the first century (Knowling, "The Testimony of St. Paul to Christ", p. 58; Charles, "The Ascension of Isaiah", pp. 34, 150). Det andra Epistle var känd från äldsta tider. Det finns ett spår av det i den del av "The Jesajas himmelsfärd" som går tillbaka till det första århundradet (Knowling, "vittnesmål från Paulus till Kristus", s. 58, Charles, "The Jesajas himmelsfärd", pp. 34, 150). It was known to St. Polycarp, to the writerof the Epistle to Diognetus, to Athenagoras, Theophilus, the heretics Basilides and Marcion. Det var känt till St Polykarpos, till writerof den Diognetosbrevet, till Athenagoras, Theophilus, kättarne Basilides och Marcion. In the second half of the second century it was so widely used that it is unnecessary to give quotations. Under andra halvan av det andra århundradet var det så utbredda att det är onödigt att ge offerter.

THE FIRST EPISTLE FÖRSTA BREV

Why Written Varför Written

During the years that St. Paul was at Ephesus he must have frequently heard from Corinth, as it was distant only 250 miles, and people were constantly passing to and fro. Under de år som den helige Paulus i Efesos han måste ofta hört från Korint, eftersom det var långt bara 250 miles, och folk ständigt går fram och tillbaka. A ship sailing at the rate of four miles an hour would cover the distance in three days, though on one unpropitious occasion it took Cicero over a fortnight (Ep. vi, 8, 9). Ett fartyg som framförs med en hastighet av fyra miles i timmen skulle tillryggalägga avståndet i tre dagar, men på ett föga gynnsam tillfälle tog Cicero över två veckor (Ep. VI, 8, 9). By degrees the news reached Ephesus that some of the Corinthians were drifting back into their former vices. Småningom nyheten nådde Efesos att vissa Korinthierbrevet drev tillbaka till sina gamla laster. Alford and others infer from the words of II Cor., xii, 20, 21; xiii, 1, "Behold this is the third time that I come to you", that he made a flying visit to check these abuses. Alford m.fl. sluta från ord II Cor., Xii, 20, 21, xiii, 1: "Se här är tredje gången som jag kommer till dig", att han gjorde en snabbvisit för att kontrollera dessa missförhållanden. Others suppose that this coming meant by letter. Andra antar att detta kommer förstås med brev. Be this as it may, it is generally held that he wrote them a brief note (now lost) telling them "not to associate with fornicators", asking them to make collection for the poor brethren at Jerusalem, and giving them an account of his intention of visiting them before going on to Macedonia, and of returning to them again from that place. Hur som helst är det en allmän uppfattning att han skrev dem en kort anteckning (numera försvunnen) säger åt dem att "inte umgås med otuktiga" och bad dem att göra insamlingen till de fattiga bröder i Jerusalem, och ge dem en grund av hans avsikt att besöka dem innan vi går vidare till Makedonien, och att återvända till dem igen från platsen. News which he heard later from the household of Chloe and others made him change his plan, and for this he was accused by his enemies of want of steadiness of purpose (2 Corinthians 1:17). Nyheter som han hörde senare från hushåll Chloe och andra gjorde honom att ändra sin plan, och för detta blev han anklagad av sina fiender i brist på fasthet för ändamålet (2 Kor 1:17). The accounts which he received caused him great anxiety. De konton som han erhöll orsakade honom stor ångest. Abuses, bickerings, and party strife had grown up amongst them. Missförhållanden, gnabb och parti stridigheter hade vuxit upp bland dem. The party cries were: "I am of Paul; I am of Apollo [Apollos]; I am of Cephas; I am of Christ." Partiet rop: "Jag är Paul, jag är av Apollo [Apollos], jag är i Kefas, jag är i Kristus." These parties, in all likelihood, originated as follows: During St. Paul's circular tour from Ephesus to Jerusalem, Antioch, Galatia, Phrygia, and back to Ephesus, "a certain Jew, named Apollo, born at Alexandria, an eloquent man, came to Ephesus, one mighty in the scriptures, and being fervent in spirit, spoke, and taught diligently the things that are of Jesus, knowing only the baptism of John." Dessa parter, med all sannolikhet ursprungligen som följer: Under St Paul's RUNDRESA från Efesos till Jerusalem, Antiokia, Galatien, Frygien, och tillbaka till Efesos, "en viss Judisk som heter Apollo, född i Alexandria, en vältalig man kom till Efesos, en mäktig i skrifterna, och att vara brinnande i anden, talade och lärde flitigt de saker som är av Jesus, visste bara dopet av Johannes. " Priscilla and Aquila fully instructed him in the Christian Faith. Priscilla och Aquila uppdrag fullt ut honom i den kristna tron. In accordance with his desire he received letters of recommendation to the disciples at Corinth. I enlighet med hans önskan erhöll han rekommendationsbrev till lärjungarna i Korinth. "Who, when he was come, helped them very much who had believed. For with much vigor he convinced the Jews openly, shewing by the scriptures that Jesus is the Christ" (Acts 18:27-28). "Vem, när han hade kommit, hjälpt dem så mycket som hade trott. För med mycket kraftfullt han övertygad om judarna öppet, shewing genom skrifterna att Jesus är Kristus" (Apg 18:27-28). He remained at Corinth about two years, but, being unwilling to be made the centre of strife, he joined St. Han förblev i Korinth ungefär två år, men är ovilliga att vara i centrum för striden, gick han St Paul at Ephesus. Paulus i Efesos. From the inspired words of St. Luke, no mean judge, we may take it that in learning and eloquence Apollo was on a par with the greatest of his contemporaries, and that in intellectual powers he was not inferior to Jews like Josephus and Philo. Från inspirerade ord Lukas, ingen dålig domare, vi får ta det som att i lärande och vältalighet Apollo var i paritet med de största av sin samtid, och att intellektuella egenskaper han inte var sämre än judar som Josefus och Filon. He is likely to have known the latter, who was a prominent member of the Jewish community in his native city of Alexandria, and had died only fourteen years before; and his deep interest in Holy Scripture would certainly have led him to study the works of Philo. Han kan ha känt till det sistnämnda, som var en framstående medlem av det judiska samfundet i sitt hemland staden Alexandria, och dog endast fjorton år innan, och hans djupa intresse för den heliga Skrift skulle säkert ha fått honom att studera verk Philo. The eloquence of Apollo, and his powerful applications of the Old Testament to the Messias, captivated the intellectual Greeks, especially the more educated. Vältalighet av Apollo, och hans kraftfulla applikationer av Gamla testamentet till Messias, fångade den intellektuella greker, särskilt ju mer utbildad. That, they thought, was true wisdom. Detta, trodde de var sanna visdom. They began to make invidious comparisons between him and St. Paul who on account of his experience at Athens, had purposely confined himself to what we should call solid catechetical instruction. De började göra olyckliga jämförelser mellan honom och Paulus som på grund av sina erfarenheter i Aten, hade med flit begränsat sig till vad vi skulle kalla fast katekesundervisning. The Greeks dearly loved to belong to some particular school of philosophy; so the admirers of Apollo laid claim to a deeper perception of wisdom and boasted that they belonged to the Christian school of the great Alexandrian preacher. Grekerna älskade dyrt att tillhöra en viss skola i filosofi, så beundrare av Apollo som anspråk på en djupare uppfattning av visdom och skröt med att de tillhörde en kristen skola i den stora alexandrinska predikanten. The majority, on the other hand, prided themselves on their intimate connection with their Apostle. Majoriteten, å andra sidan, berömde sig på deras intima samband med deras apostel. It was not zeal for the honour of their teachers that really prompted either of these parties, but a spirit of pride which made them seek to put themselves above their fellows, and prevented them from humbly thanking God for the grace of being Christians. Det var inte nit för äran av sina lärare som verkligen fick någon av dessa parter, men en anda av stolthet som gjorde att de försöker sätta sig över sina medmänniskor, och hindrade dem från att ödmjukt tacka Gud om nåd att bli kristna. About this time there came from the East some who had possibly heard St. Peter preach. Vid denna tid kom från öst några som hade möjligen hört Petrus predika. These regarded the others as their spiritual inferiors; they themselves belonged to Cephas, the Prince of the Apostles. Dessa anses de andra som deras andliga undermänniskor, som de själva tillhörde Kefas, prinsen av apostlarna. Commentators are of opinion that this party spirit did not go so deep as to constitute formal schism or heresy. Som lämnat synpunkter anser att detta parti anda inte gick så djupt att de utgör formell schism eller kätteri. They all met together for prayer and the celebration of the Sacred Mysteries; but there were hot disputes and many breaches of fraternal charity. De träffades alla tillsammans för bön och firandet av de heliga mysterierna, men det var heta konflikter och många överträdelser av broderlig kärlek. The Fathers mention only three parties; but the text obviously implies that there was another party the members of which said, "I am of Christ". Fäderna bara nämna tre parter, men texten självklart innebär att det fanns en annan part vars medlemmar sade, "jag är i Kristus". This view is now held by several Catholics, and by many non-Catholics. Denna uppfattning är nu innehas av flera katoliker, och av många icke-katoliker. What was the nature of this party it is difficult to determine. It has been suggested that a few of those who were specially endowed with spiritual gifts, or charismata, boasted that they were above the others, as they were in direct communication with Christ. Vilken typ av detta parti är det svårt att avgöra. Det har föreslagits att några av dem som hade haft speciellt med andliga gåvor, eller charismata, skröt med att de stod över de andra, eftersom de var i direkt förbindelse med Kristus. Another explanation is that they had seen Christ in the flesh, or that they claimed to follow His example in their reverence for the Law of Moses. En annan förklaring är att de hade sett Kristus i köttet, eller att de hävdade att följa hans exempel i sin vördnad för Mose lag. At any rate, the statement, "I am of Christ", seemed to make Christ a mere party name, and to imply that the others were not Christians in the genuine and perfect sense of the word. I varje fall, ett uttalande, "Jag är i Kristus", tycktes göra Kristus enbart en part namn, och förutsätta att den andra var inte kristna i den verkliga och fullkomliga bemärkelse.

St. Paul, hearing of this state of things, sent Timothy together with Erastus (probably the "treasurer of the city" of Corinth - Romans 16:23) round by Macedonia, to put things in order. St Paul, hörde om detta sakernas tillstånd, skickade Timothy tillsammans med Erastus (troligen "kassör i staden" i Korint - Romarbrevet 16:23) runda som Makedonien, för att ställa saker och ting i ordning. Soon after they left, Stephanas and other delegates came with a letter from the Corinthians. Strax efter att de lämnat, Stephanas och andra delegater kom med ett brev från Corinthians. This letter contained some self-glorification and requested the Apostle to give a solution to several serious difficulties which they proposed to him; but it made no mention of their shortcomings. Detta brev innehöll vissa självförhärligande och begärde aposteln att ge en lösning på flera allvarliga svårigheter som erbjöds honom, men det gjorde ingenting om deras brister. By this time he had become fully aware of the grave state of affairs amongst them. Vid denna tid hade han blir fullt medvetna om den allvarliga situationen bland dem. Besides party strife, some made light of sins of impurity. One man had gone to the extent of marrying his stepmother, his father being still alive, a crime unheard of amongst the pagans. Förutom part stridigheter, något som görs mot bakgrund av synder orenhet. En man hade gått så långt att gifta sig med sin styvmor, hans pappa är fortfarande i livet, ett brott okända bland hedningar. So far were they from showing horror that they treated him in a friendly manner and allowed him to be present at their meetings. Hittills har de visas fasa att de behandlade honom på ett vänligt sätt och tillät honom att närvara vid mötena. As matters were too pressing to wait for the arrival of Timothy, St. Paul at once wrote the First Epistle to the Corinthians and sent it by Titus about Easter AD 57. Som det var för att trycka på för att invänta ankomsten av Timothy, St Paul på en gång skrev Första Korinthierbrevet och skickat det genom Titus om påsken AD 57.

Importance of the First Epistle Vikten av den första episteln

This is generally regarded as the greatest of the writings of St. Paul by reason of the magnificence and beauty of its style and the variety and importance of its contents. Detta betraktas allmänt som den störste av de skrifter Paulus på grund av den prakt och skönhet i sin stil och mångfalden och vikten av dess innehåll. So splendid is its style that it has given rise to the conjecture that St. Paul took lessons in oratory at Ephesus; but this is highly improbable. St. Så lysande är den stil som den har gett upphov till hypoteser som Paulus tog lektioner i vältalighet i Efesos, men detta är högst osannolikt. St Paul's was not the type of eloquence to be moulded by mechanical rules; his was the kind of genius that produces literature on which rules of rhetoric are based. Paulus var inte den typ av vältalighet som formas genom mekaniska regler, han var den typ av geni som producerar litteratur som retorikens regler bygger. If the Corinthians were impressed by the eloquence of Apollo, they could not help feeling, when they heard and read this Epistle, that here was an author capable of bearing comparison not only with Apollo, but with the best that they could boast in Greek literature, of which they were so justly proud. Om Corinthians imponerades av vältalighet Apollo, kunde de inte hjälpa känsla, när de hört och läst detta brev, att här var en författare som kan bära jämförelser inte bara med Apollo, men med det bästa de kunde skryta i grekisk litteratur , där de var så rätta stolt. Scholars of all schools are loud in its praise. Lärda av alla skolor är högljudda i sin hyllning. The striking similes, figures of speech, and telling sentences of the Epistle have passed into the literatures of the world. Plummer, in Smith's "Dict. of the Bible", says that chapters xiii and xv are among the most sublime passages, not only in the Bible, but in all literature. But this Epistle is great not only for its style but also for the variety and importance of its doctrinal teaching. Den slående liknelser, siffror på tal, och berättar meningarna episteln har gått in i litteraturen av världen. Plummer, i Smith's "Dict. Av Bibeln, säger att kapitel XIII och XV är bland de mest upphöjda passager, inte bara i Bibeln, men i all litteratur. Men detta brev är bra inte bara för sin stil, utan också för mångfalden och vikten av dess dogmatiska undervisning. In no other Epistle does St. Paul treat of so many different subjects; and the doctrines which are touched upon (in many eases only incidentally) are important as showing what he and Silvanus, a disciple and trusted delegate of the older Apostles, taught the early Christians. I ingen annan episteln inte behandla Paulus i så många olika ämnen, och de läror som berörs (i många lättar endast i förbigående) är viktiga som visar vad han och Silvanus, en lärjunge och pålitlig företrädare för den äldre apostlarna lärde tidiga kristna. In some of his letters he had to defend his Apostolate and the freedom of Christians from the Law of Moses against heretical teachers; but be never had to defend himself against his bitterest enemies, the judaizers, for his teaching on Christ and the principal points of doctrine contained in these two Epistles, the obvious reason being that his teaching must have been in perfect harmony with that of The Twelve. I vissa av hans brev han hade att försvara sin apostolat och de kristnas frihet från Mose lag mot kättersk lärare, men var aldrig behövt försvara sig mot hans bittraste fiender, judaizers för hans undervisning om Kristus och de viktigaste punkterna i doktrin som finns i dessa två epistlar, det uppenbara skälet är att hans undervisning måste ha varit i perfekt harmoni med de tolv. He distinctly states in ch. Han tydligt anger i kap. xv, 11, "For whether I, or they [The Twelve Apostles], so we preach, and so you have believed." xv, 11, "För om jag, eller de [De tolv apostlarna], så vi predika, och så du har trott."

Divisions of the First Epistle Divisioner i första episteln

Instead of giving a formal summary of the contents of the Epistle, it may be more useful to give the teaching of the Apostle, in his own words, classified under various heads, following, in general, the order of the Creed. Istället för att ge en formell sammanfattning av innehållet i brevet, kan det vara lämpligt att ge undervisning i aposteln, med hans egna ord, som klassificeras enligt olika huvuden, efter, i allmänhet samma ordning som Creed. With regard to arrangement, it may be stated, in passing, that the Epistle is divided into two parts. När det gäller arrangemang, kan man konstatera, i förbigående, att episteln är uppdelad i två delar. In the first six chapters he rebukes them for their faults and corrects abuses: (1) He shows the absurdity of their divisions and bickerings; (2) deals with the scandalous case of incest; (3) their lawsuits before pagans; and (4) the want of sufficient horror of impurity in some of them. Under de första sex kapitlen han tillrättavisar dem för deras brister och korrigerar missbruk: (1) Han visar hur absurd deras avdelningar och gnabb, (2) handlar om den skandalösa fall av incest, (3) deras stämningar inför hedningarna, och (4 ) i brist på tillräcklig skräck för förorening i några av dem. In the second part (the remaining ten chapters) he solves the difficulties which they proposed to him and lays down various regulations for their conduct. I den andra delen (de återstående tio kapitel) Han löser de svårigheter som erbjöds honom och fastställer olika regler för deras agerande. He deals with questions relating to (1) marriage, (2) virginity, (3) the use of things offered to idols, (4) proper decorum in church and the celebration of the Eucharist, (5) spiritual gifts, or Charismata, (6) the Resurrection, (7) the collections for the poor of Jerusalem. Han behandlar frågor om (1) äktenskap, (2) oskuld, (3) användning av saker som offrats åt avgudar, (4) korrekt anständighet i kyrkan och firandet av eukaristin, (5) nådegåvor, eller Charismata, (6) uppståndelsen, (7) samlingarna för de fattiga i Jerusalem.

Its Teaching Sin undervisning

God the Father (passim) Gud Fader (passim)

"Yet there is but one God, the Father, of whom are all things, and we unto him; and one Lord Jesus Christ, by whom are all things and we by him" (viii, 6). Compare II Cor., xiii, 13: "The grace of our Lord Jesus Christ, and the charity of God, and the communication of the Holy Ghost be with you all." "Men det finns bara en Gud, Fadern, av vilken allt är, och vi till honom, och en Herre Jesus Kristus, genom vilken allt är och vi med honom" (viii, 6). Jämför II Cor., Xiii , 13: "Den nåd av vår Herre Jesus Kristus, och kärlek till Gud, och meddelandet av den Helige Ande vara med er alla." (Bengel, quoted by Bernard, calls this an egregium testimonium to the Blessed Trinity.) (Bengel, citerad av Bernard, kallar detta en egregium testimonium till den heliga Treenigheten.)

Jesus Christ Jesus

(1) "Grace to you and peace from God our Father, and from the Lord Jesus Christ" (i, 3). (1) "Nåd vare med eder och frid ifrån Gud vår Fader, och ifrån Herren Jesus Kristus" (I, 3). "You are called unto the fellowship of his Son, Jesus Christ our Lord" (i, 9). "Du ropade stipendiet för sin Son, Jesus Kristus, vår Herre" (I, 9). "Christ the power of God and the wisdom of God" (i, 24). "Kristus Guds kraft och Guds vishet" (I, 24). "We speak the wisdom of God in a mystery, a wisdom which is hidden, which God ordained before the world, unto our glory, which none of the princes of this world knew; for if they had known it, they would never have crucified the Lord of glory" (ii, 7, 8). "Vi talar Guds visdom i ett mysterium, en visdom som är dolt, som Gud bestämt innan världen, till vår ära, som ingen av prinsar i världen visste, ty om de hade vetat det, skulle de aldrig ha korsfäst Lord of Glory "(II, 7, 8). "But you are washed, but you are sanctified, but you are justified in the name of our Lord Jesus Christ and the Spirit of our God" (vi, 11 -- see also i, 2, 4, 7, 9 13; iii, 5, 11; vi, 11; xii, 4-6). "Men du är tvättad, men ni är helgade, men du är motiverade i namn av vår Herre Jesus Kristus och vår Guds Ande" (VI, 11 - se även jag, 2, 4, 7, 9 13, iii , 5, 11, VI, 11, xii, 4-6). (2) "The word of the cross to them that are saved is the power of God" (i, 18). (2) "Ordet om korset till dem som sparas är Guds kraft" (I, 18). "We preach Christ crucified, unto them that are called Christ the power of God and the wisdom of God" (i, 23, 24). "But of him are you in Christ Jesus, who of God is made unto us wisdom, and justice, and sanctification and redemption" (i, 30). "Vi förkunnar Kristus korsfäst, för dem som kallas Kristus Guds kraft och Guds vishet" (I, 23, 24). "Men för honom är du i Kristus Jesus, som Guds görs till oss visdom, och rättvisa och helgelse och inlösen "(I, 30). "For I judged myself not to know any thing among you, but Jesus Christ, and him crucified" (ii, 3). "Jag ansåg mig själv att inte veta något mellan er, men Jesus Kristus och honom korsfäst" (II, 3). "For Christ our pasch is sacrificed" (v, 7). "För Kristus vår Pasch offras" (v, 7). "For you are bought with a great price" (vi, 20 - cf. i, 13, 17; vii, 23; viii, 11, 12.) (3) The following passage probably contains fragments of an early creed: "The gospel which I preached to you, which also you have received. . . . For I delivered unto you first of all, which I also received: how that Christ died for our sins, according to the scriptures: and that he was buried, and that he rose again the third day, according to the scriptures: and that he was seen by Cephas; and after that by the eleven. Then was he seen by more than five hundred brethren at once: of whom many remain until this present, and some are fallen asleep. After that, he was seen by James, then by all the apostles. And last of all, he was seen also by me, as by one born out of due time" (xv, 1-8). "För du är köpt med ett bra pris" (VI, 20 - jfr. I, 13, 17, vii, 23, viii, 11, 12.) (3) Följande utdrag troligen innehåller fragment av en tidig creed: "De evangeliet som jag predikade för er, som också du har tagit emot.... För jag levererade till er först av allt, vilket jag också fått: hur att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna: och att han begravdes och att han uppstod på tredje dagen, enligt skrifterna: och att han sågs av Kefas, och efter att av de elva. Då blev han sedd av mer än femhundra bröder på en gång, av vilka många finns kvar tills den nuvarande, och vissa är insomnat. Därefter sågs han av James, sedan alla apostlarna. Sist av alla, sågs han också av mig, som av en sprungen ur rätt tid "(XV, 1-8). "Have not I seen Christ Jesus our Lord?" "Har jag inte sett Kristus Jesus, vår Herre?" (ix, 1). (ix, 1). "And if Christ be not risen again, then is our preaching vain, and your faith is also vain" (xv, 14). "Och om Kristus inte har uppstått igen, då är vår predikan fåfäng, och din tro är också förgäves" (XV, 14). "But now Christ is risen from the dead, the first fruits of them that sleep" (xv, 20 - cf. vi, 14). "Men nu Kristus är uppstånden från de döda, de första frukterna av dem som sover" (XV, 20 - jfr. VI, 14). (4) "Waiting for the coming of our Lord Jesus Christ" (i, 7). (4) "Waiting for the kommande vår Herre Jesus Kristus" (I, 7). "That the spirit may be saved in the day of our Lord Jesus Christ" (v, 5). "Att anden kan sparas i dag vår Herre Jesus Kristus" (V, 5). "He that judgeth me is the Lord. Therefore judge not before the time; until the Lord come, who both will bring to light the hidden things of darkness, and will make manifest the counsels of the hearts; and then shall every man have praise from God" (iv, 4, 5). "Han som dömer mig är Herren. Således att döma inte före den tid, tills Herren kommer, som båda kommer att få kännedom om de gömda saker i mörker, och kommer att tydliggöra rådslag hjärtan, och därefter skall varje man ha beröm från Gud "(IV, 4, 5).

The Holy Ghost Den Helige Ande

"Now there are diversities of graces, but the same Spirit; and there are diversities of ministries, but the same Lord; and there are diversities of operations, but the same God" (xii, 4-6). "Nu finns det olikheter i nådegåvor, men Anden är densamme, och det finns olikheter mellan ministerier, men Herren är densamme, och det finns mångfald av verksamheter, men samma Gud" (xii, 4-6). "But to us God hath revealed them, by his Spirit. The Spirit searcheth all things, yea, the deep things of God . . . the things that are of God no man knoweth, but the Spirit of God" (ii, 10, 11 -- cf. ii, 12-14, 16). "Men för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden searcheth allt, ja, den djupa saker av Gud... De saker som är av Gud ingen människa vet, men Guds Ande" (II, 10, 11 - jfr. II, 12-14, 16). "Know you not, that you are the temple of God, and that the Spirit of God dwelleth in you?" "Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er?" (iii, 16). (iii, 16). "But you are washed, but you are sanctified . . . in the name of our Lord Jesus Christ, and the Spirit of our God" (vi, 11). "Men du är tvättad, men du är helgade... I namn av vår Herre Jesus Kristus, och vår Guds Ande" (VI, 11). "Or know you not, that your members are the temple of the Holy Ghost, who is in you, whom you have from God; and you are not your own? . . . Glorify and bear God in your body" (vi, 19, 20). "Eller vet ni inte, att era medlemmar är ett tempel för den helige Ande, som är i dig, som du har från Gud, och du tillhör inte er själva?... Glorify och bär Gud i din kropp" (VI, 19 , 20). "But all these things one and the same Spirit worketh, dividing to every one according as he will" (xii, 11). "For in one Spirit were we all baptized unto one body" (xii, 13). "Men allt detta en och samma övar Ande, som delar upp till var och en efter som han" (xii, 11). "Med en och samma Ande har vi alla döpta åt en kropp" (xii, 13). "Yet by the Spirit he speaketh mysteries" (xiv, 2). "Men av Anden han talar mysterier" (xiv, 2).

The Holy Catholic Church Den Heliga Katolska Kyrkan

"The head of every man is Christ" (11:3). "Chefen för varje människa är Kristus" (11:3).

Unity Unity

"Is Christ divided?" "Är Kristus delat?" (i, 13). (I, 13). "Now I beseech you, brethren, by the name of our Lord Jesus Christ, that you all speak the same thing, and that there be no schisms among you; but that you be perfect in the same mind, and in the same judgment" (i, 10). "Nu jag ber er, bröder, med namnet på vår Herre Jesus Kristus, att du talar alla samma sak, och att det finns några splittringar bland er, men att du är perfekt i samma sinne och i samma dom" (I, 10). He devotes four chapters to the reprehension of their divisions, which did not really amount to anything constituting formal schism or heresy. Han ägnar fyra kapitel till KLANDER av sina divisioner som egentligen inte utgör något som utgör formell schism eller kätteri. They met in common for prayer and the participation of the Blessed Eucharist. De möttes i gemensam bön för och deltagande i den heliga nattvarden. "Know you not that you [the Christian body] are the temple of God . . . but if any man violate the temple of God [by pulling it to pieces], him shall God destroy. For the temple of God is holy, which you are" (iii, 16, 17). "Vet du inte att du [den kristna kroppen] är Guds tempel... Men om någon bryter mot Guds tempel [genom att dra sönder], skall denne Gud förstöra. För Guds tempel är heligt, du är "(III, 16, 17). "For as the body is one, and hath many members, and all the members of the body, whereas they are many, yet are one body, so also is Christ. For in one Spirit were we all baptized into one body, whether Jews or Gentiles, whether bond or free" (xii, 12, 13). "Ty liksom kroppen är en och Hath många medlemmar, och alla medlemmar av kroppen, medan de äro många, men en enda kropp, så även är Kristus. Ty i en Ande har vi döpt alla till en kropp, oavsett om judar eller icke-judar, vare sig borgen eller fri "(xii, 12, 13). [Here follows the allegory of the body and its members, xii, 14-25.] "Now you are the body of Christ, and members of member" (xii, 27). "And God hath set some in the church; first apostles, secondly prophets . . . Are all apostles?" [Här följer allegorin av kroppen och dess medlemmar, xii, 14-25.] "Nu är Kristi kropp, och medlemmar av medlem" (xii, 27). "Och Gud har satt några i kyrkan, först apostlar, andra profeter... Är alla apostlar? " (xii, 28-31). (xii, 28-31). "For God is not the God of dissension, but of peace: as also I teach in all the Churches of the saints" (xiv, 33). "Ty Gud är inte en gud av skiljaktiga meningar, men om fred: som jag också undervisar i alla kyrkor i de heliga" (xiv, 33). "I have sent you Timothy, who is my dearest son and faithful in the Lord, who will put you in mind of my ways, which are in Christ Jesus: as I teach everywhere in every church" (iv, 17). "Jag har skickat dig Timothy, som är min käraste son och trogna i Herren, som kommer att sätta dig att tänka på mitt sätt, vilket är i Kristus Jesus, som jag undervisar överallt i varje kyrka" (IV, 17). "But if any man seem to be contentious, we have no such custom, nor the church of God" (xi, 16). "Men om någon verkar vara kontroversiella, vi har ingen sådan sed, eller Guds församling" (xi, 16). "The gospel which I preached to you . . . and wherein you stand; by which also you are [being] saved, if you hold fast after the manner I preached unto you, unless you have believed in vain" (xv, 1-2). "Evangeliet som jag predikade för er... Och vari man står, då även du [är] sparas, om du håller fast efter det sätt som jag predikade för er, såvida du inte har trott förgäves" (XV, 1 -- 2). "For whether I, or they [The Twelve Apostles], so we preach, and so you have believed" (xv, 11). "För om jag, eller de [De tolv apostlarna], så vi predika, så du tror" (XV, 11). "The churches of Asia salute you" (xvi, 19). "Kyrkorna i Asien salute you" (xvi, 19).

Old Testament Types Gammaltestamentliga Types

"Now all these things happened to them in figure: and they are written for our correction" (10:11). "Nu är alla dessa saker som hände dem i figur, och de är skrivna för vår korrigering" (10:11).

Authority Myndighet

"What will you? shall I come to you with a rod; or in charity, and in the spirit of meekness?" "Vad kommer ni? Ska jag komma till dig med en stav, eller i välgörenhet, och i en anda av ödmjukhet?" (iv, 21). (iv, 21). "Now concerning the collections. . . . as I have given order to the churches of Galatia, so do ye also" (xvi, 1). "Nu gäller kollektionerna.... Som jag har gett för att kyrkorna i Galatien, så gör ni också" (xvi, 1).

Power of excommunication Power of bannlysning

"I indeed, absent in body, but present in spirit, have already judged, as though I were present, him that hath so done. In the name of our Lord Jesus Christ, you being gathered together, and my spirit, with the power of our Lord Jesus Christ, to deliver such a one to Satan for the destruction of the flesh, that the spirit may be saved" (v, 3-5). "I själva verket frånvarande i kroppen, men förekommer hos anda, har redan bedömt som om jag var närvarande, honom som har så gjort. I namn av vår Herre Jesus Kristus, du är samlade, och min ande, med kraft vår Herre Jesus Kristus, att leverera en sådan en till Satan i köttet, att hans ande skall bli räddad "(v, 3-5).

Jews and pagans exempt from Church's jurisdiction Judar och hedningar befriade från kyrkans jurisdiktion

"For what have I to do to judge them that are without . . . For them that are without, God will judge" (5:12-13). "Vad har jag då göra för att döma dem som är utan... För dem som är utan, kommer Gud att döma" (5:12-13).

Sanctity Helighet

"For the temple of God is holy, which you are" (iii, 17). "Ty Guds tempel är heligt, som du" (III, 17). "Know you not that your bodies are the members of Christ" (vi, 15). "Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar" (VI, 15). "Your members are the temple of the Holy Ghost . . . Glorify and bear God in your body" (vi, 19, 20 -- cf. vi, 11, etc.). "Dina ledamöter är ett tempel för den helige Ande... Glorify och bära Gud i din kropp" (VI, 19, 20 - jfr. VI, 11, etc.).

Grace Grace

"God is faithful, who will not suffer you to be tempted above that which you are able, but will make also with temptation issue, that you may be able to bear it" (x, 13). "Gud är trofast, som inte kommer att drabbas du frestas över det som du har möjlighet, utan gör också frestelse fråga, som du kanske kan bära det" (x, 13). "Grace be to you . . ." "Nåd vare med dig..." (i, 3). (I, 3). "But by the grace of God, I am what I am; and his grace in me hath not been void, but I have laboured more abundantly than all they: yet not I, but the grace of God with me" (xv, 10). Men genom Guds nåd, jag är vad jag är, och hans nåd hos mig har icke varit ogiltigt, men jag har arbetat mer överflöd än alla de: inte längre jag, utan Guds nåd med mig "(XV, 10 ).

Virtuous life necessary for salvation Dygdigt liv nödvändiga för frälsningen

"Know you not that the unjust shall not possess the kingdom of God? Do not err: neither fornicators, nor idolaters, nor adulterers, nor the effeminate . . . nor thieves, nor covetouss, nor drunkards, . . . shall possess the kingdom of God" (vi, 9, 10). "Vet ni inte att obehöriga inte skall ha i Guds rike? Inte fela: varken otuktiga eller avgudadyrkare, eller äktenskapsbrytare, eller feminin... Eller tjuvar, inte heller covetouss eller drinkare... Skall ha rike av Gud "(VI, 9, 10). This, like a dominant note, rings clear through all the Epistles of St. Detta, liksom en dominerande anteckning, ringar tydligt genom alla epistlarna St Paul as in the teaching of his Divine Master. Paulus som i undervisningen i hans gudomliga Master. "But I chastise my body, and bring it into subjection: lest perhaps when I have preached to others, I myself should become a castaway" (ix, 27). "Men jag straffa min kropp, och anpassa den till underkastelse: lest kanske när jag har predikat för andra, jag själv skulle bli en skeppsbruten" (ix, 27). "Wherefore he that thinketh himself to stand, let him take heed lest he fall" (x, 12). "Därför att han thinketh själv stå, låt honom ta sig i akt så att han icke faller" (x, 12). "Therefore, my beloved brethren, be ye steadfast and unmoveable; always abounding in the work of the Lord, knowing that your labour is not in vain in the Lord" (xv, 58). "Därför, mina älskade bröder, att ni ståndaktiga och unmoveable, alltid överflödande i Herrens verk, vetskapen om att ditt arbete inte är förgäves i Herren" (XV, 58). "Watch ye, stand fast in the faith, do manfully, and be strengthened" (xvi, 13). "Titta ni, stå fasta i tron, inte manligt och stärkas" (xvi, 13). "Do all to the glory of God" (x, 31). "Gör allt till Guds ära" (x, 31). "Be without offence to the Jews, and to the Gentiles, and to the church of God" (x, 32). "Var utan anstöt hos judarna och hedningarna, och Guds kyrka" (x, 32). "Be ye followers of me as I am of Christ" (xi, 1). "Var ni anhängare av mig som jag är i Kristus" (xi, 1).

Resurrection of the body and life everlasting Kroppens uppståndelse och ett evigt liv

"For God hath raised up the Lord, and he will raise us up also by his power" (vi, 14). "Ty Gud har uppväckt Herren, och han kommer att resa oss upp också genom sin makt" (VI, 14). "And as in Adam all die, so also in Christ all shall be made alive." "For star differeth from star in glory. So also is the resurrection of the dead. It is sown in corruption, it shall rise in incorruption. It is sown in dishonour, it shall rise in glory." "Och som i Adam alla dör, så också i Kristus alla göras levande." "För Star differeth från stjärna i härlighet. Likaså är de dödas uppståndelse. Det är sått till korruption, skall den stiga i oförgänglighet. It sås i vanära, skall den stiga i härlighet. " "Behold, I tell you a mystery. We shall all indeed rise again." "Se, jag säger er en hemlighet. Vi kommer alla att verkligen öka igen." "In a moment, in the twinkling of an eye, at the last trumpet: for the trumpet shall sound, and the dead shall rise again incorruptible." "I ett ögonblick, i ett ögonblick, vid den sista basunen: för trumpet ljuda och de döda skall stiga igen omutlig." (See all of ch. xv.) "We see now through a glass in a dark manner; but then face to face. Now I know in part; but then I shall know even as I am known" (xiii, 12). (Se alla kap. Xv.) "Vi ser nu med ett glas i en mörk sätt, men då ansikte mot ansikte. Nu vet jag en del, men då vet jag även när jag är känd" (xiii, 12).

Baptism Dop

"Were you baptized in the name of Paul?" Var du döpt i namn av Paul? " (i, 13). (I, 13). "I baptized also the household of Stephanus" (I, 16). "Jag döpte också hushåll Stephanus" (I, 16). "For in one Spirit were we all baptized into one body" (xii, 13). "Med en och samma Ande har vi döpt alla till en kropp" (xii, 13). "But you are washed [apelousasthe] but you are sanctified, but you are justified in the name of our Lord Jesus Christ, and the Spirit of our God" (vi, 11). "Men du är tvättas [apelousasthe] men ni är helgade, men du är motiverade i namn av vår Herre Jesus Kristus, och vår Guds Ande" (VI, 11).

Eucharist Eucharist

"The chalice of benediction, which we bless, is it not the communion of the blood of Christ? And the bread, which we break, is it not the partaking of the body of the Lord? . . . But the things which the heathens sacrifice, they sacrifice to devils . . . You cannot drink the chalice of the Lord and the chalice of devils" (x, 16-21). "Bägaren av välsignelse, som vi välsignar, är det inte gemenskap med Kristi blod? Och brödet, som vi bryter, är det inte ta del av kroppen för Herren?... Men saker som hedningarna offer, offra de till djävlar... Du kan inte dricka kalken av Herren och kalk djävlar "(x, 16-21). "For I have received of the Lord that which also I delivered unto you, that the Lord Jesus, the same night in which he was betrayed, took bread, and giving thanks, said: Take ye, and eat: this is my body . . . In like manner also the chalice; etc. . . . Therefore whosoever shall eat this bread, or drink the chalice of the Lord unworthily, shall be guilty of the body and of the blood of the Lord. . . . For he that eateth and drinketh unworthily eateth and drinketh judgment to himself, not discerning the body of the Lord" (xi, 23-29). "Jag har tagit emot från Herren det som även jag levererade eder, att Herren Jesus tog natt då han blev förrådd, bröd, och tacksägelse, sade: Tagen, och äta: detta är min kropp. .. På samma sätt också kalken, osv... därför var och skall äta detta bröd eller dricka kalken i Herrens ovärdigt, skall vara skyldig till kropp och blod av Herren.... Ty den som äter och dricker ovärdigt äter och dricker dom för sig själv, inte urskilja kropp Herren "(xi, 23-29). On the words of consecration see the two able articles by Dr. På ord invigningen se de två kunna artiklar av Dr AR Eagar in "The Expositor", March and April, 1908. AR Eagar i "Expositor", mars och april 1908.

Marriage Äktenskap

Its use. Dess användning. Marriage good, but celibacy better. Äktenskap bra, men celibat bättre. -- The marriage of divorced persons forbidden. - Äktenskapet mellan frånskilda förbjudet personer. -- Second marriage allowed to Christians; but single state preferable for those who have the gift from God. - Andra äktenskapet få kristna, men enda stat föredra för de som har en gåva från Gud. (vii, 1-8.) Pauline Dispensation: a Christian is not bound to remain single if his pagan partner is unwilling to live with him (vii, 12-15). (VII, 1-8.) Pauline Dispens: en kristen är inte skyldig att förbli ogift, om hans hedniska partner är villig att leva med honom (VII, 12-15).

Virginity Oskuld

It is not wrong to marry; but preferable to remain single -- St. Paul's example -- "He that giveth his virgin in marriage doth well; and he that giveth her not doth better. (vii, 25-40.) Det är inte fel att gifta sig, men bättre att vara singel - St Paul's exempel - "Han som giver sin oskuld i äktenskapet doth väl, och han som giver henne inte doth bättre. (VII, 25-40.)

Principles of moral theology Principer för moralisk teologi

In ch. Kap. vii; and following chapters St. Paul solves several difficult cases of conscience, some of them of a very delicate nature, falling under what we should now call the tractatus de sexto (sc. præcepto decalogi). VII, och följande kapitel St Paul löser flera svåra fall av samvete, några av dem i en mycket känslig karaktär, faller under vad vi i dag kallar Tractatus de sexto (sc. præcepto decalogi). He would, doubtless, have preferred to be free from the necessity of having to enter into such disagreeable subjects; but as the welfare of souls required it, he felt it incumbent upon him, as part of his Apostolic office, to deal with the matter. Han skulle säkert ha föredragit att vara fri från behovet av att ha att göra sådana obehagliga ämnen, men som välfärd själar krävs det, kände han att det åligger honom, som en del av sitt apostoliska ämbete, att behandla frågan . It is in the same spirit that pastors of souls have acted ever since. Det är i samma anda som herdar själar har fungerat sedan dess. If so many difficulties arose in a few years in one town, it was inevitable that numerous complicated cases should occur in the course of centuries amongst peoples belonging to every degree of barbarism and civilization; and to these questions the Church was rightly expected to give a helpful answer; hence the growth of moral theology. Om så många svårigheter uppstod i ett par år i en stad, var det oundvikligt att många komplicerade fall bör ske under århundraden bland folk som hör till varje grad av barbari och civilisation, och att dessa frågor kyrkan förväntades rätta att ge en användbart svar, varför tillväxten av moralisk teologi.

THE SECOND EPISTLE ANDRA BREV

The Second Epistle was written a few months after the First, in which St. Paul had stated that he intended to go round by Macedonia. Andra Epistle skrevs några månader efter den första, där aposteln Paulus hade förklarat att han avsåg att gå runt som Makedonien. He set out on this journey sooner than he had anticipated, on account of the disturbance at Ephesus caused by Demetrius and the votaries of Diana of the Ephesians. Han bestämde sig under den här resan tidigare än han hade väntat, på grund av störningar i Efesus orsakas av Demetrius och votaries av Diana i Efesierbrevet. He travelled northwards as far as Troas, and after waiting some time for Titus, whom he expected to meet on his way back from Corinth, whither he had carried the First Epistle, he set sail for Macedonia and went on to Philippi. Han reste norrut så långt som Troas, och efter att ha väntat en stund för Titus, som han väntas följa på väg tillbaka från Korint, dit han hade burit den första epistel, han satte segel mot Makedonien och gick vidare till Filippi. Here he met Titus and Timothy. Här träffade han Titus och Timothy. The news that Titus brought him from Corinth was for the most part of a cheering character. Nyheten om att Titus förde honom från Korint var till största delen av en jublande karaktär. The great majority were loyal to their Apostle. De allra flesta var trogna sitt apostel. They were sorry for their faults; they had obeyed his injunctions regarding the public sinner, and the man himself had deeply repented. De var ledsen för deras fel, de hade lytt hans förelägganden om offentliga syndare, och mannen själv hade ångrat sig djupt. We hear no more of the parties of Paul, Apollo, and Cephas, though the letter appears to contain one reference to the fourth party. Vi höra mer av parterna Paul, Apollo, och Kefas, även om brevet verkar innehålla en hänvisning till den fjärde parten. His friends, who had expected a visit from himself, were deeply grieved at his not coming as he had promised; a few who were his enemies, probably judaizers, sought to take advantage of this to undermine his authority by discovering in this a clear proof of fickleness of mind and instability of purpose; they said that his unwillingness to receive support betrayed want of affection; that he used threatening language when at a safe distance, but was in fact a coward who was mild and conciliating when present; that they were foolish to let themselves be led by one who made the rather enormous pretension to be an Apostle of Christ, when he was nothing of the kind, and was in reality, both naturally and supernaturally, inferior to men they could name. Hans vänner, som hade väntat sig ett besök av honom själv, var djupt bedrövad vid hans inte komma som han lovat, några som var hans fiender, förmodligen judaizers, försökte utnyttja detta för att underminera sin auktoritet genom att upptäcka i ett tydligt bevis av ombytlighet i sinnet och instabilitet ändamål, de sade att hans ovilja att få stöd svikit brist på kärlek, som han använde hotfullt språk när de på ett säkert avstånd, men i själva verket var en fegis som var mild och förena när närvarande, att de var dumt att låta sig ledas av en som har gjort ganska stora anspråk på att vara en Kristi apostel, när han var något sådant, och var i verkligheten, både naturligt och övernaturligt, underordnade män de kunde namn. This news filled the soul of St. Paul with the deepest emotion. Nyheten fyllde själ Paulus med djupaste känslor. He purposely delayed in Macedonia, and sent them this Epistle to prepare them better for his coming and to counteract the evil influence of his opponents. Han avsiktligt försenat i Makedonien, och skickade detta brev för att förbereda dem bättre för hans ankomst och för att motverka det onda inflytande sina motståndare. It was sent by Titus and two others, one of whom, it is almost certain, was St. Luke. Den sändes av Titus och två andra, en av dem, är det nästan säkert, St Luke. The circumstances under which the Epistle was written can be best gathered from the text itself. De omständigheter under vilka episteln skrevs på bästa sätt kan samlas in från själva texten. We can easily imagine the effect produced when it was read for the first time to the assembled Christians at Corinth, by Titus, or in the sonorous tones of the Evangelist St. Luke. Vi kan lätt föreställa sig den effekten när den lästes för första gången på den sammansatta kristna i Korinth, som Titus, eller i välljudande toner av evangelisten Lukas. The news that their great Apostle had sent them another letter rapidly spread through the city; the previous one had been such a masterly production that all were eager to listen to this. Nyheten om att deras store apostel hade skickat dem ett brev snabbt spred sig i staden, det tidigare fanns en sådan mästerlig produktion som alla var ivriga att lyssna på denna. The great bulk of the expectant congregation were his enthusiastic admirers, but a few came to criticize, especially one man, a Jew, who had recently arrived with letters of recommendation, and was endeavouring to supplant St. Paul. Den stora delen av den blivande församlingen var hans entusiastiska beundrare, men några kom att kritisera, speciellt en man, en Judisk, som nyligen hade anlänt med rekommendationsbrev, och var strävar efter att ersätta St Paul. He said he was an Apostle (not of The Twelve, but of the kind mentioned in the Didache). Han sa att han var en apostel (inte av de tolv, men av det slag som nämns i Didache). He was a man of dignified presence, as he spoke slightingly of St. Paul's insignificant appearance. Han var en man med värdigt närvaro, när han talade slightingly i St Paul's obetydliga utseende. He was skilled in philosophy and polished in speech, and he insinuated that St. Paul was wanting in both. Han var duktig i filosofi och polerade i tal, och han påstod att Paulus saknades i båda. He knew little or nothing of St. Paul except by hearsay, as he accused him of want of determination, of cowardice, and unworthy motives, things belied by every fact of St. Paul's history. Han visste lite eller ingenting av Paulus utom genom hörsägen, eftersom han anklagat honom för brist på beslutsamhet, av feghet och ovärdig motiv, saker vederläggs av samtliga faktiska of St Paul's historia. The latter might terrify others by letters, but he would not frighten him. Det sistnämnda skulle kunna skrämma andra genom brev, men han ville inte skrämma honom. This man comes to the assembly expecting to be attacked and prepared to attack in turn. Den här mannen kommer till församlingen räknar med att bli attackerad och beredda att anfalla i tur. As the letter is being read, ever and anon small dark clouds appear on the horizon; but when, in the second part, the Epistle has quieted down into a calm exhortation to almsgiving, this man is congratulating himself on his easy escape, and is already picking holes in what he has heard. Eftersom brevet är läst, någonsin och anonyma små mörka moln finns vid horisonten, men då, i den andra delen har episteln lugnade ner i en lugn uppmaning till allmosor, är denna man gratulera sig själv på sin lätta flykt, och är redan plockar hål i vad han har hört. Then, suddenly as upon the army of Sisara, the storm breaks upon him; lightnings strike, thunder upbraids. Då, plötsligt, som på armé Sisara bryter stormen på honom, blixtar strejk, åska upbraids. He is beaten down by the deluge, and his influence is swept out of existence by the irresistible torrent. Han är slagen ner av syndafloden, och hans inflytande genomströmmas av förekomsten av oemotståndlig torrent. At any rate, he is never heard of again. Åtminstone är han aldrig hört talas om igen. These two Epistles as effectively destroyed St. Paul's opponents at Corinth, as the Epistle to the Galatians annihilated the judaizers in Asia Minor. Dessa två epistlar som förstörts St Paul's motståndare i Korinth, som Galaterbrevet förintade judaizers i Mindre Asien.

Style Style

This Epistle, though not written with the same degree of care and polish as the First, is more varied and spontaneous in style. Detta brev, men skrivs inte med samma omsorg och polska som den första, är mer varierade och spontana stil. Erasmus says that it would take all the ingenuity of a skilled rhetorician to explain the multitude of its strophes and figures. Erasmus säger att det skulle ta all uppfinningsrikedom en skicklig retoriker att förklara många av sina strofer och siffror. It was written with great emotion and intensity of feeling, and some of its sudden outbursts reach the highest levels of eloquence. It gives a deeper insight than any other of his writings into the character and personal history of St. Paul. Det var skrivet med stor känsla och intensitet i känslan, och vissa av dess plötsliga utbrott når de högsta nivåerna av vältalighet. Den ger en djupare insikt än någon annan av hans skrifter till karaktär och personliga historia i St Paul. With Cornely, we may call it his "Apologia pro Vitâ Suâ", a fact which makes it one of the most interesting of the writings of the New Testament. Med Cornely, kan vi kalla det hans "Försvarstal Pro Vita Sua", vilket gör den till en av de mest intressanta av skrifter i Nya Testamentet. Erasmus described it as follows: "Now it bubbles up as a limpid fountain; soon it rushes down as a roaring torrent carrying all before it; then it flows peacefully and gently along. Now it widens out as into a broad and tranquil lake. Yonder it gets lost to view, and suddenly reappears in quite a different direction, when it is seen meandering and winding along, now deflecting to the right, now to the left; then making a wider loop and occasionally doubling back upon itself. Erasmus beskrev det på följande sätt: "Nu är det bubblar upp som en fontän kristallklara, snart är det rusar ner som ett rytande torrent genomföra alla innan den, sedan rinner lugnt och försiktigt längs. Nu vidgar sig som i en bred och lugn sjö. Yonder försvinner den för att visa, och plötsligt dyker upp i en helt annan riktning, när det ses slingrande och slingrar sig längs, nu avvisande till höger, nu till vänster, därefter göra en bredare slingor och ibland dubblering tillbaka på sig själv.

Divisions of the Epistle Divisioner episteln

It consists of three parts. Den består av tre delar. In the first of these (chapters i to vii, incl.), after (1) introduction, (2) the Apostle shows that his change of plan is not due to lightness of purpose but for the good of the people, and his teaching not mutable; (3) he did not wish to come again in sorrow. I den första av dessa (kapitel I-VII, inkl.), Efter (1) Inledning, visar (2) aposteln att hans ändring av planen inte beror på lätthet ändamål men till nytta för folket, och hans undervisning inte förändringsbar, (3) han inte ville komma igen i sorg. The repentant sinner, the cause of his sorrow, to be now reconciled. Ångerfulla syndare, att orsaken till hans sorg, kan nu förenas. (4) His great affection for them. (4) Hans stora kärlek för dem. (5) He does not require, like others, letters of recommendation. (5) om han inte behöver, liksom andra, rekommendationsbrev. They, as Christians, are his commendatory letters. De, som kristna, är hans remissorgan bokstäver. (6) He writes with authority, not on account of arrogance, but because of the greatness of the ministry with which he was entrusted, as compared with the ministry of Moses. (6) Han skriver med auktoritet, inte på grund av övermod, utan på grund av storheten i det ministerium som han anförtrotts, jämfört med ministeriet för Moses. Those who refuse to listen have the veil over their hearts, like the carnal Jews. De som vägrar att lyssna ha slöja över deras hjärtan, som det köttsliga judar. (7) He endeavours to please Christ Who showed His love by dying for all, and will reward His servants. (7) Han strävar efter att behaga Kristus som visade sin kärlek genom att dö för alla, och kommer att belöna sina tjänare. (8) Moving exhortation. (8) Moving uppmaning.

The second part (chapters viii and ix) relates to the collections for the poor Christians at Jerusalem. Den andra delen (kapitel VIII och IX) avser kollektioner för de fattiga kristna i Jerusalem. (1) He praises the Macedonians for their ready generosity in giving out of their poverty. (1) Han prisar makedonierna för deras generositet redo att ge ut ur sin fattigdom. He exhorts the Corinthians to follow their example in imitation of Christ Who, being rich, became poor for our sakes. (2) He sends Titus and two others to make the collections and to remove all grounds of calumny that he was enriching himself. Han uppmanar korintierna att följa deras exempel i Kristi efterföljelse Vem är rik blev fattig för vår skull. (2) Han sänder Titus och två andra att göra samlingarna och att undanröja alla former av förtal, att han var berika sig själv. (3) He has boasted of them in Macedonia that they began before others. (3) Han har berömt sig av dem i Makedonien att de började före andra. (4) A man shall reap in proportion as he sows. (4) En man skall skörda i den mån han suggor. God loves the cheerful giver and is able to repay. Gud älskar glad givare och har möjlighet att återbetala. Giving not only relieves the poor brethren but causes thanksgiving to God and prayers for benefactors. Ger inte bara befriar de fattiga bröder men orsakar tacksägelse till Gud och böner för välgörare.

The third part (last four chapters) is directed against the pseudo-Apostles. Den tredje delen (senaste fyra kapitel) är riktad mot den pseudo-apostlarna. (1) He is bold towards some who think he acts from worldly motives. (1) Han är fet mot någon som tror att han agerar från världsliga motiv. He has powerful arms from God for humbling such and punishing their disobedience. Han har kraftfulla vapen från Gud för att ödmjuka sig och straffa deras olydnad. Some say he terrifies by letters which are weighty and strong; but has bodily presence is weak, and his speech contemptible". Let such a one understand that such as he is in his Epistle, so will he be when present. (2) He will not pretend, as they do, to be greater than he is, nor wilt he exalt himself by other men's labours. (3) He asks pardon for talking like a worldly-minded man. It is to counteract the influence of the pseudo-Apostles. He jealously guards the Corinthians lest they be deceived as Eve was by the serpent. (4) If the new-comers brought them anything better in the way of religion, he could understand their submission to their dictatorship. (5) He is not inferior to those superlative Apostles. If his speech is rude, his knowledge is not. He humbled himself amongst them, and did not exact support in order to gain them. The false Apostles profess a like disinterestedness; but they are deceitful workmen transforming themselves into Apostles of Jesus Christ. And no wonder: for Satan transformed himself into an angel of light, and they imitate their master. They make false insinuations against the Apostle. (6) He, too, will glory a little (speaking like a foolish worldly person, in order to confound them). They boast of natural advantages. He is not inferior to them in any; but he far surpasses them in his sufferings for the propagation of the Gospel, in his supernatural gifts, and in the miraculous proofs of his Apostleship at Corinth, "in all patience, in signs, and wonders, and mighty deeds". The Corinthians have all that other Churches had except the burden of his support. He asks them to pardon him that injury. Neither he nor Titus nor any other of his friends over-reached them. He writes thus lest he should come again in sorrow. He threatens the unrepentant. Vissa säger att han skrämmer med bokstäver som är tunga och starka, men har kroppsliga närvaro är svag, och hans tal föraktlig ". Låta en sådan man förstå att sådana som han är i sitt brev, så kommer han bli när närvarande. (2) Han kommer inte att låtsas, som de gör, att vara större än han är, eller vissnar han upphöja sig själv genom andras vedermödor. (3) Han ber om ursäkt för att prata som en världslig-minded man. Det är att motverka påverkan av pseudo - apostlar. Han svartsjukt vaktar Korinthierbrevet lest de lurade som Eve var av ormen. (4) Om de nykomna förde dem något bättre i vägen för religion, kunde han förstå sitt beroende till sin diktatur. (5) Han är inte sämre än superlative apostlar. Om hans tal är oförskämd, är hans kunskaper inte. Han ödmjukade sig bland dem, och inte exakt stöd för att få dem. falska apostlar bekänna en likadan oegennytta, men de är svekfulla arbetare ombilda sig till apostlar av Jesus Kristus. Och inte undra på, ty Satan förvandlat sig till en ljusets ängel, och de efterliknar sin herre. De gör falska insinuationer mot aposteln. (6) Han kommer också att ära en liten (sett som en dum världsliga person, i syfte att förvirra dem). De skryter med naturliga fördelar. Han är inte sämre än dem i någon, men han långt överträffar dem i hans lidande för spridningen av evangeliet i sin övernaturliga gåvor, och i den mirakulösa bevis hans apostlaämbete i Korint, "i alla tålamod, i tecken och under och mäktiga gärningar". korintierna har allt som andra kyrkor har förutom ansvaret för hans stöd. Han ber dem att förlåta honom att skadan. Varken han eller Titus eller någon annan av hans vänner över-nådde dem. Han skriver alltså så att han skulle komma igen i sorg. Han hotar de som inte ångrade.

Unity of the Second Epistle Enighet andra episteln

Whilst the Pauline authorship is universally acknowledged, the same cannot be said for its unity. Medan Paulus har skrivit är allmänt känt, men detsamma kan inte sägas om sin enighet. Some critics hold that it consists of two Epistles, or portion of Epistles, by St. Paul; that the first nine chapters belong to one Epistle, and the last four to another. Vissa kritiker finna att den består av två epistlar, eller del av epistlarna, genom Paulus, att de första nio kapitlen tillhöra en epistel, och de fyra sista till en annan. As these two sections are held to have been written by St. Paul, there appears to be nothing in this view that can be said to be in opposition to the Catholic doctrine of inspiration. Eftersom dessa två delar anses ha skrivits av Paulus, verkar det finnas något i denna vy som kan sägas vara i opposition till den katolska läran om inspiration. But the hypothesis is very far from being proved. Men hypotesen är långt ifrån bevisad. Nay more, on account of the arguments that can be alleged against it, it can scarcely be regarded as probable. Än mer, på grund av de argument som kan påstås mot det, kan det knappast anses som sannolik. The principal objection against the unity of the Epistle is the difference of tone in the two sections. Den huvudsakliga invändningen mot enhetlighet episteln är skillnaden i ton i två sektioner. This is well stated and answered by the Catholic scholar Hug ("Introduction", tr. by Wait, London, 1827 p. 392): "It is moreover objected how different is the tone of the first part, mild, amiable, affectionate, whereas the third part is severe, vehement, and irrespectively castigatory. But who on this account would divide Demosthenes' oration De Coronâ into two parts, because in the more general defence placidity and circumspection predominate while on the other hand, in abashing and chastising the accuser, in the parallel between him and Æschines, words of bitter irony gush out impetuously and fall like rain in a storm." Det är väl förklarat och besvarade av den katolska scholar Hug ( "Introduction", tr. Av Vänta, London, 1827 s. 392): "Det är för övrigt invänt hur olika är tonen i den första delen, mild, älskvärd, tillgiven, medan den tredje delen är allvarlig, häftiga, och oavsett castigatory. Men vem på detta konto skulle dela Demosthenes oration de Corona i två delar, för i det mer allmänna försvar Placidity och hänsyn dominerar medan å andra sidan, i abashing och skälla på åklagare, i parallell mellan honom och Æschines, ord av bitter ironi forsa ut häftigt och falla som regn i en storm. " This argument is referred to with approval by Meyer, Cornely, and Jacquier. Detta argument är som med godkännande av Meyer, Cornely och Jacquier. Others save explained the difference of tone by supposing that when the first nine chapters were finished fresh news of a disagreeable kind arrived from Corinth, and that this led St. Paul to add the last four chapters. Andra spara Det föreligger en skillnad i tonen genom att anta att när de första nio kapitlen blev färdiga färska nyheter i en obehaglig typ kom från Korint, och att detta ledde Paulus att lägga de sista fyra kapitlen. In the same way the parenthetical section (vi, 14, vii, 2), which seems to have been inserted as an afterthought, can be explained. På samma sätt inom parentes avsnitt (VI, 14, vii, 2), som tycks ha lagts till i efterhand, kan förklaras vara. It was added, according to Bernard, to prevent a misconception of the expression used in vi, 11, 13, "our heart is enlarged . . . be you also enlarged", which in the OT had the bad meaning of being too free with infidels. Det lades, enligt Bernard, för att förhindra en missuppfattning av det uttryck som används i "vi", 11, 13, "vårt hjärta är förstorad... Att du också utvidgat", som i OT hade dåliga innebörden av att vara alltför fri med otrogna. St. Paul's manner of writing has also to be taken into account. St Paul's sätt att skriva måste också beaktas. In this, as in his other Epistles he speaks as a preacher who now addresses one portion of his congregation, now another, as if they were the only persons present, and that without fear of being misunderstood. I detta, liksom i hans andra Epistlar han talar som en predikant som nu tar upp en del av sin församling, än det andra, som om de var de enda personer som är närvarande, och att utan rädsla för att bli missförstådd. Dr. Bernard thinks that the difference of tone can be sufficiently accounted for on the supposition that the letter was written at different sittings, and that the writer was in a different mood owing to ill-health or other circumstances. Dr Bernard menar att skillnaden i tonen kan vara tillräckligt beaktats på antagandet att brevet var skrivet på olika sammanträden, och att författaren var en annan stämning på grund av ohälsa eller andra omständigheter. The other objections brought against the unity of the Epistle are ably refuted by the same author, whose argument may be briefly summarized as follows: the last section, it is said, begins very abruptly, and is loosely connected with the previous one by the particle de. De övriga invändningar väckts mot enighet episteln är skickligt vederläggs av samma författare, vars argument kan kort sammanfattas enligt följande: sista stycket, sägs det, börjar mycket plötsligt, och är löst i samband med det föregående av partikeln de. But there are several other instances in the Epistles of St. Paul where transition is made in precisely the same way. Men det finns flera andra exempel i brev av Paulus där övergången sker på precis samma sätt. On the last part, it is objected, people in open rebellion are denounced, whereas that is not the case in the first portion. Still, there is clear reference in the first section to persons who accused him of being fickle, arrogant, brave at a distance, etc. One of the strongest arguments against the integrity is that there are several verses in the first nine chapters which seem to presuppose an equal number of passages in the second, and the contention is that the last section is a portion of an earlier Epistle. På den sista delen är det protesterade människor i öppet uppror är upp, medan detta inte är fallet i den första delen. Ändå finns det tydlig hänvisning i det första avsnittet för personer som anklagade honom för att vara ombytliga, arrogant, modig i distans, etc. En av de starkaste argumenten mot integriteten är att det finns flera verser i första nio kapitel som verkar förutsätta lika många ställen i den andra, och påståendet är att det senaste avsnittet är en del av ett tidigare brev. But on closer examination of each passage this connection is seen to be only apparent. Men vid närmare granskning av varje passage detta sammanhang uppfattas som blott skenbar. On the other hand, there are at least as many passages in the last part which clearly and unmistakably look back to and presuppose verses in the first. Å andra sidan finns det minst lika många passager i den sista delen som klart och otvetydigt se tillbaka på och förutsätta verser i den första. It is remarkable, moreover, that the only extant fragments of the supposed two Epistles should fit so well. Det är anmärkningsvärt, för övrigt, att det enda bevarade fragment av den förmodade två breven skulle passa så bra. It has also been urged that the First Epistle is not "painful" enough to account for statements in the Second. Det har också uppmanats att första epistel är inte "ont" nog att ta hänsyn till uttalanden i den andra. But a close examination of i, 11, 14; ii, 6; iii, 1, 2, 3, 4, 18; iv, 8, 9, 10, 18, 19; v, etc., of the First Epistle, will show that this objection is quite unfounded. Men en närmare granskning av I, 11, 14, II, 6, iii, 1, 2, 3, 4, 18, iv, 8, 9, 10, 18, 19, v, etc., i första epistel, kommer visar att denna invändning är helt ogrundad. The linguistic unity between the two portions of the Epistle is very great; and many examples can be given to show that the two sections were always integral portions of one whole. Den språkliga enighet mellan de båda delarna av episteln är mycket stor, och många exempel kan ges för att visa att de två avsnitten var alltid integrerade delar av en helhet. The evidence afforded by early manuscripts, translations, and quotations points strongly in the same direction. De bevis som ges i början av manuskript, översättningar och citat pekar starkt i samma riktning.

ORGANIZATION OF THE CHURCH AT CORINTH AS EXHIBITED IN THE TWO EPISTLES ORGANISATION AV KYRKAN i Korint som ställts ut i de två epistlar

There is nothing in either Epistle which enables us to say what was the precise nature of the organization of the Church at Corinth. Det finns ingenting i vare episteln som ger oss möjlighet att säga vad som exakt vilken typ av organisation av kyrkan i Korint. In I Cor., xii, 28, we read: "And God indeed hath set some in the church; first apostles, secondly prophets, thirdly doctors; after that [the gift of] miracles; then the graces [charismata] of healings, helps, governments [or wise counsels], kinds of tongues, interpretations of speeches. Are all apostles? . . . Are all workers of miracles? Have all the grace of healing?" I I Kor., Xii, 28, läser vi: "Och Gud verkligen har satt något i kyrkan, första apostlar, andra till profeter, för det tredje läkare, efter att [gåva] underverk, sedan nådarna [charismata] om helanden, hjälper, regeringar [eller kloka råd], slag av tungor, tolkningar av tal. Är alla apostlarna?... Är alla arbetstagare underverk? Har alla nåd helande? " From the whole context it is clear that this passage is nothing else than an enumeration of extraordinary gifts, and that it has no bearing whatsoever on church government. Från hela sammanhanget är det uppenbart att denna passage är ingenting annat än en uppräkning av extraordinära gåvor, och att det har ingen betydelse alls om kyrkan regeringen. The word apostle is probably used here in its broad sense, not as meaning the Apostles of Jesus Christ, but the apostles of the Church. Ordet apostel är förmodligen används här i vid mening, inte tolkas som den apostlar av Jesus Kristus, men apostlarna i kyrkan. If it is meant to include the former, then the reference is not to their ruling power, but to their supernatural gifts, upon which the whole argument turns. Om det är tänkt att omfatta de tidigare, då denna hänvisning inte är till deras styrande makten, men deras övernaturliga gåvor, på vilken hela argumentet vänder. St. Paul thanked God that he spoke with all their tongues Barnabas is called an apostle (Acts 14:4, 13). St Paul tackade Gud för att han talade med alla sina tungor Barnabas kallas apostel (Apg 14:4, 13). In II Cor., viii, 23, St. Paul calls his messengers "the apostles of the churches". (Compare Romans 16:7; Revelation 2:2.) The Didache, or "Teaching of the Twelve Apostles", which is probably a work of the first century, has the statement that if an apostle remains till the third day claiming support, he is to be regarded as a false prophet. I II Kor., Viii, 23, efterlyser Paulus hans sändebud "apostlarna av kyrkorna." (Jämför Romarbrevet 16:7, Uppenbarelseboken 2:2.) Den Didache, eller "Lära av de tolv apostlarna", vilket sannolikt ett verk av det första århundradet, har uttalandet att om en apostel kvarstår tills den tredje dagen påstår stöd, är han att betrakta som en falsk profet. It also says that every true teacher and true prophet is worthy of his support; and it gives one of the rules for detecting a false prophet. Det säger också att varje sann lärare och sann profet är värd sitt stöd, och det ger en av reglerna för att upptäcka en falsk profet. "Prophets and doctors" are referred to in Acts, xiii, 1. "Profeter och läkare" avses i Apostlagärningarna, XIII, 1. It is extremely probable that St. Paul had organized the Church at Corinth during his long stay there as carefully as he had previously done in Galatia ("and when they had ordained to them priests in every church" -- Acts 14:22) and in Ephesus "wherein the Holy Ghost hath placed you bishops" -- Acts, xx, 7, 28). Det är ytterst sannolikt att Paulus hade organiserat kyrkan i Korint under sin långa vistelse där så noga som han tidigare gjort i Galatien ( "och när de hade förordnat dem präster i varje kyrka" - Apg 14:22) och i Efesos "vari den Helige Ande har placerat dig biskopar" - Apostlagärningarna, xx, 7, 28). We have these statements on the authority of the author of the Acts, now admitted, even by Harnack, to be St. Luke, the companion of the Apostle. Vi har dessa uttalanden på uppdrag av författaren till Apostlagärningarna, nu erkänt, även av Harnack, som Lukas, följeslagare i aposteln. St. Paul had spent six or eight times as long at Corinth as he had at Philippi, yet we find him writing to the latter place: "Paul and Timothy . . . to all the saints in Christ Jesus who are at Philippi, with the bishops and deacons" (Philippians 1:1 -- cf. 1 Thessalonians 5:12). Paulus hade tillbringat sex eller åtta gånger så lång i Korint som han hade i Filippi, men vi finna honom att skriva till denna plats: "Paulus och Timothy... Till alla de heliga i Kristus Jesus, som är i Filippi, med biskopar och diakoner "(Fil 1:1 - jfr. 1 Tess 5:12). The principal office of the bishops and deacons was, according to the Didache, to consecrate the Blessed Eucharist. Huvudkontorets av biskopar och diakoner var att enligt Didache, helga den heliga nattvarden. It is only by accident, as it were, on account of abuses, that St. Paul speaks, in the First Epistle, of the form of consecration used at Corinth, and which is substantially the same as that given in the Gospels. Det är bara genom olyckshändelse, så att säga, på grund av missbruk, som Paulus talar i första epistel, i form av invigningen används i Korint, och som i huvudsak är densamma som den som ges i evangelierna. Had the abuses not arisen, it seems clear that he would not have referred to the Eucharist. Hade missbruk inte uppstått, verkar det klart att han inte skulle ha hänvisat till nattvarden. He says nothing of it in the Second Epistle. Han säger ingenting om det i den andra episteln. In that case there would not be wanting those who would have loudly asserted that the Corinthians "knew nothing of it", and, by implication, that the Apostle's mind had not yet developed to that extent. I så fall skulle det inte vara vilja som skulle ha högljutt hävdade att Korinthierbrevet "visste ingenting om det", och, underförstått, att aposteln själ som ännu inte hade utvecklats i den omfattningen. But as he speaks so clearly we may take it as certain, too, that the ministers of the Eucharist were the same as in other places. Men eftersom han talar så tydligt vi kan ta det som vissa också att ministrarna i eukaristin var desamma som på andra ställen. There is no evidence that it was ever consecrated without a bishop or priest. Det finns inga belägg för att det invigdes någonsin utan en biskop eller präst. These, with the deacons, were the regular ministers in each place, under the immediate jurisdiction of the Apostles of Jesus Christ. Dessa, med diakoner, var ordinarie ministrarna på varje ställe, under direkt jurisdiktion apostlar av Jesus Kristus. From all this we may conclude that the Church in Achaia was as regularly organized as the earlier Churches of Galatia, Ephesus, and the neighbouring Province of Macedonia, or as in the Church of Crete (Tit., i, 5). Av allt detta kan vi dra slutsatsen att kyrkan i Akaja var så regelbundet anordnas som tidigare kyrkor i Galatien, Efesos och den närliggande provinsen Makedonien eller som i kyrkan Kreta (Tit., I, 5). There were "bishops" (which word certainly meant priests and perhaps also our modern bishops) and deacons. Fanns "biskopar" (vilket ord verkligen betydde präster och kanske också vår moderna biskopar) och diakoner. Later on, Timothy, and Titus, and others were appointed over these "bishops", priests, and deacons, and were monarchical bishops in the modern sense of the word. Senare, Timothy, och Titus, och andra utsågs under dessa "biskopar, präster och diakoner, och var monarkiska biskopar i modern bemärkelse. Other such bishops succeeded the Apostles. Andra sådana biskopar lyckats apostlarna.

Publication information Written by Cornelius Aherne. Publikation information Skrivet av Cornelius Aherne. Transcribed by Vernon Bremberg. Kopierat av Vernon Bremberg. Dedicated to the Cloistered Dominican Nuns of the Monastery of the Infant Jesus, Lufkin, Texas. The Catholic Encyclopedia, Volume IV. Tillägnad PELAR Dominikanska nunnorna i klostret Jesusbarnet, Lufkin, Texas. The Catholic Encyclopedia, Volume IV. Published 1908. År 1908. New York: Robert Appleton Company. New York: Robert Appleton Company. Nihil Obstat. Nihil Obstat. Remy Lafort, Censor. Remy Lafort, censurerar. Imprimatur. Imprimatur. +John M. Farley, Archbishop of New York + John M. Farley, ärkebiskop av New York

Bibliography Bibliografi

The usual Introductions such as CORNELY, JACQUIER, SALMON, BELSER, ZAHN; BERNARD, Second Corinthians in Expositor's Greek Testament (London, 1903); FINDLAY, First Epistle to the Corinthians in Exp. Sedvanliga Introductions såsom Cornely, Jacquier, lax, BELSER, Zahn, BERNARD, Andra Corinthians Expositor's Greek Testament (London, 1903), Findlay, Första Korinthierbrevet i Exp. Gr. Gr. Test. Test. (London, 1900); RICKABY, Romans, Corinthians, Galatians (London, 1898); KENNEDY, Second and Third Corinthians (London, 1900); ALFORD, The Greek Test. (London, 1900); RICKABY, romare, Corinthians, Galaterbrevet (London, 1898), KENNEDY, andra och tredje Corinthians (London, 1900), Alford, Grekiska Test. (London, 1855), II; ROBERTSON in HASTINGS, Dict. (London, 1855), II, ROBERTSON i Hastings, Dict. of the Bible; Lives of St. Paul by FARRAR, CONYBEARE and HOWSON, LEWIN, FOUARD; MCEVILLY, An Exposition of the Epistles of St. i Bibeln, liv Paulus av Farrar, Conybeare och Howson, Lewin, FOUARD, MCEVILLY, en redogörelse för epistlarna St Paul (3rd ed., Dublin, 1875) CORNELY, Commentarius (Paris, 1890). See also the commentaries of ESTIUS, BISPING, MAIER, LOCH, REISCHL, DRACH, STEENKISTE. The critical commentary of SCHMIEDEL, Die Briefe an die Korinther in Hand Kommentar (Leipzig, 1893); LIGHTFOOT, Biblical Essays, Notes on Epistles of St. Paul (notes on seven chapters of First Cor. -- London, 1895); ROBERTSON, Corinthians in The International Critical Commentary (Cambridge, 1908).


This subject presentation in the original English language Denna fråga presenteras i den ursprungliga engelska språket


Send an e-mail question or comment to us: E-mailSkicka ett e-mail eller kommentar till oss: E-post

The main BELIEVE web-page (and the index to subjects) is at De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är