Book of Daniel Daniels bok

General Information Allmän information

Daniel, a book in the Old Testament of the Bible, is listed with the Major Prophets by Christians and with the Writings (Ketuvim) by the Jews. Daniel, en bok i Gamla testamentet i Bibeln, är noterat de stora profeterna av kristna och med skrifter (Skrifterna) av judarna. It comprises six stories of the trials of Daniel and his companions while they served at the court of Babylon, as well as four visions of the end of the world. Det består av sex berättelser från rättegångarna mot Daniel och hans kamrater när de tjänstgjorde vid hovet i Babylon, samt fyra visioner om världens ände. The book takes its name, not from the author, who is actually unknown, but from its hero, a 6th century Jew. Boken har fått sitt namn, inte från författaren, som faktiskt är okänd, men från sin hjälte, en 6th seklet Judisk. Internal evidence indicates that the book was written during the Maccabean wars (167 - 164 BC). Interna uppgifter tyder på att boken skrevs under maccabeiska krig (167 till 164 f.Kr.).

Daniel is a form of Apocalyptic Literature rather than prophecy; it is cast in symbolic imagery about the end of time and is attributed to an earlier authority. Daniel är en form av apokalyptiska litteratur snarare än profetia, den är gjuten i symboliskt bildspråk om tidens slut och tilldelas en tidigare myndighet. The book was intended to encourage Jews in the face of religious persecution by the Hellenistic kingdom of the Seleucids and their Jewish sympathizers. Boken syftar till att uppmuntra judar i ansiktet av religiös förföljelse av den hellenistiska rike Seleukiderna och deras judiska sympatisörer. Daniel contains the only certain Old Testament reference to bodily Resurrection, presents a form of the Son of Man tradition influential in the Gospel traditions about Jesus Christ, and was a primary source for the visions of the New Testament Book of Revelation. Daniel innehåller endast vissa Gamla testamentet hänvisning till kroppens uppståndelse, presenterar en form av Människosonen tradition inflytelserika i evangeliet traditionerna om Jesus Kristus, och var en primär källa för visioner om Nya Testamentet Uppenbarelseboken.

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
Norman K Gottwald Norman K Gottwald


Book of Daniel Daniels bok

Brief Outline Kort återblick

  1. Six narratives on the lives of Daniel and his friends; their education, his revelation of Nebuchadnezzar's dream-image the trial by a fiery furnace, his prediction of Nebuchadnezzar's madness, his interpretation of the handwriting on the wall, and his ordeal in the lion's den. Sex berättelser om livet för Daniel och hans vänner, sin utbildning, sin uppenbarelse av Nebukadnessars dröm-image rättegång med ett brinnande ugnen, hans förutsägelse av Nebukadnessar galenskap, hans tolkning av skriften på väggen och sina prövningar i lejonkulan . (1-6) (1-6)
  2. Four apocalyptic visions, predicting the course of world history. Fyra apokalyptiska visioner, förutsäga under världshistorien. (7-12) (7-12)

Chapters 2:4b-7:28 were composed in Aramaic. Kapitel 2:4 b-7: 28 skrevs på arameiska. The rest was in Hebrew. Resten var på hebreiska.


Dan'iel Dan'iel

Advanced Information Avancerad information

Daniel, God is my judge, or judge of God. Daniel, Gud är min domare, domare eller av Gud.

(Easton Illustrated Dictionary) (Easton illustrerad ordbok)


Book of Daniel Daniels bok

Advanced Information Avancerad information

The Book of Daniel is ranked by the Jews in that division of their Bible called the Hagiographa (Heb. Khethubim). The Book of Daniel rankas av judarna i denna uppdelning av sin bibel kallas Hagiographa (Heb. Khethubim). (See Bible.) It consists of two distinct parts. (Se Bibeln.) Består av två separata delar. The first part, consisting of the first six chapters, is chiefly historical; and the second part, consisting of the remaining six chapters, is chiefly prophetical. Den första delen, som består av de första sex kapitlen, är huvudsakligen historiskt, och den andra delen, som består av de återstående sex kapitel, huvudsakligen profetiska. The historical part of the book treats of the period of the Captivity. Den historiska delen av boken behandlar den period i fångenskap. Daniel is "the historian of the Captivity, the writer who alone furnishes any series of events for that dark and dismal period during which the harp of Israel hung on the trees that grew by the Euphrates. His narrative may be said in general to intervene between Kings and Chronicles on the one hand and Ezra on the other, or (more strictly) to fill out the sketch which the author of the Chronicles gives in a single verse in his last chapter: 'And them that had escaped from the sword carried he [ie, Nebuchadnezzar] away to Babylon; where they were servants to him and his sons until the reign of the kingdom of Persia'" (2 Chr. 36:20). Daniel är "historikern av fångenskapen, den författare som enbart förser varje serie händelser för det mörka och dystra period under vilken harpa Israel hängde på de träd som växte med Eufrat. Berättelsen kan sägas generellt att ingripa mellan Kungar och Chronicles å ena sidan och Esra på andra, eller (mer strikt) för att fylla ut den skiss som författaren till The Chronicles ger i en enda vers i sitt sista kapitel: "Och dem som hade rymt från svärd som han [dvs Nebukadnessar] bort till Babylon, där de anställda till honom och hans söner förrän hans regering riket Persien ' "(2 Chr. 36:20).

The prophetical part consists of three visions and one lengthened prophetical communication. The genuineness of this book has been much disputed, but the arguments in its favour fully establish its claims. The profetiska delen består av tre visioner och ett förlängt profetiska kommunikation. Äktheten av den här boken har varit mycket omtvistad men argumenten till sin fördel fullo fastställa sina fordringar. (1.) We have the testimony of Christ (Matt. 24:15; 25:31; 26:64) and his apostles (1 Cor. 6:2; 2 Thess. 2:3) for its authority; and (2) the important testimony of Ezekiel (14:14, 20; 28:3). (1.) Vi har vittnesbörd om Kristus (Matt. 24:15, 25:31, 26:64) och hans apostlar (1 Kor. 6:2; 2 Thess. 2:3) för sin auktoritet, och (2 ) det viktiga vittnesmål Ezekiel (14:14, 20, 28:3). (3.) The character and records of the book are also entirely in harmony with the times and circumstances in which the author lived. (3.) Karaktär och dokumentation av boken är också helt i harmoni med tider och omständigheter där författaren bodde. (4.) The linguistic character of the book is, moreover, just such as might be expected. (4.) Den språkliga karaktären i boken är för övrigt kanske just sådana som förväntas. Certain portions (Dan. 2:4; 7) are written in the Chaldee language; and the portions written in Hebrew are in a style and form having a close affinity with the later books of the Old Testament, especially with that of Ezra. Vissa delar () Dan 2:4; 7 är skrivna på kaldeiska språk, och de delar skriven på hebreiska är i stil och form har ett nära släktskap med de senare böckerna i Gamla Testamentet, särskilt som Ezra. The writer is familiar both with the Hebrew and the Chaldee, passing from the one to the other just as his subject required. Författaren är bekant med både hebreiska och kaldeiska, går från den ena till den andra precis som hans ämne nödvändigt. This is in strict accordance with the position of the author and of the people for whom his book was written. Detta är helt i enlighet med den ståndpunkt som författare och av de människor för vilka hans bok skrevs. That Daniel is the writer of this book is also testified to in the book itself (7:1, 28; 8:2; 9:2; 10:1, 2; 12:4, 5). Att Daniel är författaren till denna bok är också vittnade i själva boken (7:1, 28, 8:2, 9:2; 10:1, 2, 12:4, 5).

(Easton Illustrated Dictionary) (Easton illustrerad ordbok)


Daniel's Vision of the Four Beasts Daniel's Vision of the Four Beasts

From: Home Bible Study Commentary by James M. Gray Från: Home Bible Study Kommentar av James M. Gray

Daniel - Chapter 7 Daniel - Kapitel 7

This and the vision in chapter 8 are the prophet's "dream and visions," and not the king's and they occurred apparently during his political retirement in the earlier years of Belshazzar (7:1, 8:I). Detta och vision i kapitel 8 är profetens "dröm och visioner" och inte kungens och de skedde uppenbarligen under sin politiska pension under de tidigare åren av Belsassar (7:1, 8: I). They cover the same ground as Nebuchadnezzar's dream and give us in more detail, and from a different point of view, the same story of Gentile dominion from his period to the end of the present age. De täcker samma område som Nebukadnessars dröm och ge oss mer i detalj, och ur en annan synvinkel, samma historia Gentile härska från sin tid till slutet av nuvarande ålder. One difference is that Nebuchadnezzar's dream revealed the imposing outward splendor of the world-powers, while Daniel's shows their moral character as indicated by ferocious and rapacious beasts. En skillnad är att Nebukadnessars dröm avslöjade den imponerande yttre glans av världens makter, medan Daniels visar sin moraliska karaktär som är markerade med grymma och rovgirig djur.

"It is remarkable that the heraldic insignia of the Gentile nations are all beasts or birds of prey." "Det är anmärkningsvärt att den heraldiska insignier för de icke-judiska nationer är alla djur eller rovfåglar." The "sea," in Scripture, stands for the peoples of the earth (Isa. 17:5, Rev. 17:15). "Sea, står" i Bibeln, för jordens folk (Jes 17:5, Upp. 17:15). The "great sea" Daniel saw was the Mediterranean, the center of the prophetic earth. "Stora havet" Daniel såg var Medelhavet, i mitten av den profetiska jorden. That is, where not otherwise indicated, the nations with which prophecy has to do chiefly, are those that border on that sea, or whose political affiliation are closely related to them. Det är, där inte annat anges, de länder med vilka profetior har att göra främst, är de som gränsar till havet, eller vars politiska tillhörighet är nära släkt med dem.

The Four Beasts Four Beasts

7:1-8 The first of these two visions (chapter 7), when more closely viewed, resolves itself into four, with their interpretations, but we shall treat it singly. 7:1-8 Den första av dessa två visioner (kapitel 7), när närmare visade, upplöser sig i fyra, med sina tolkningar, men vi skall behandla det ensamma. The lion (v.4) corresponds to the golden head of Nebuchadnezzar's image, and stands for Babylon. Lejonet (v.4) motsvarar den gyllene huvudet av Nebukadnessar image, och står för Babylon. The bear (v. 5) corresponds to the best and arms of silver, and stands for the MedoPersian empire. Being "raised up on one side," means that one part of the empire was stronger than the other, which was Persia. Björnen (v. 5) motsvarar den bästa och armar av silver, och står för MedoPersian imperium. Being "uppväckt på ena sidan," innebär att en del av riket var starkare än den andra, som var Persien. The "three ribs in the mouth of it" are the three provinces conquered by it not long before, Susiana, Lydia and Asia Minor. De "tre revben i munnen på det" är de tre provinserna erövrades av det inte länge innan, Susiana, Lydia och Mindre Asien. The leopard (v. 6) is the Grecian empire, corresponding to the "belly and thighs of brass." Leoparden (v. 6) är den grekiska imperiet, som motsvarar "mage och lår av mässing."

The four wings denote the swiftness with which it carried its victories in every direction, and the four heads its ultimate partition into as many parts of the death of its great head, Alexander. De fyra vingar beteckna den snabbhet med vilken man transporterade sin segrar i alla riktningar, och de fyra huvuden dess slutliga delning i så många delar av dödsfall dess stora huvud, Alexander. The dreadful and terrible beast, too dreadful and terrible for a name (v. 7) corresponds to the legs of iron, and is equivalent to the Roman empire. Den fruktansvärda och hemska djur, alltför hemsk och fruktansvärd för ett namn (v. 7) motsvarar benen av järn, och är likvärdigt med det romerska riket. Its ten horns, like the ten toes in the other case, speak of the ten kingdoms into which it shall be divided at the end of this age; while the little horn (v. 8) "who subdues three of the ten kings so completely that the identity of their kingdoms is lost," is the important additional feature of this vision over that of Nebuchadnezzar. De tio horn, som de tio tårna i det andra fallet talar om de tio rikena i vilket det skall delas upp i slutet av denna tidsålder, medan den lilla hornet (v. 8) "som kuvar tre av de tio kungarna så fullständigt att identiteten på deras kungariken är förlorad ", är ytterligare viktig del av denna vision över det Nebukadnessar. We will again refer to this. Vi kommer återigen hänvisa till denna.

The Ancient of Days Den uråldrige

vv. vv. 9-14 While these events are culminating on the earth others are transpiring in heaven, a great judgment scene is before us (compare Ps. 2; Matt. 25:31-46, and Rev. 19:19-21). "The Ancient of Days" is identified by some as the First, and by others as the Second Person of the Godhead (Rev. 1:12-14; John 5:22). 9-14 Medan dessa händelser kulminerade på jorden andra transpiring i himlen, en stor scen dom ligger framför oss (jämför Ps. 2, Matt. 25:31-46, och Rev 19:19-21). "Den Ancient of Days "identifieras av många som den första, och av andra som den andra personen i Gudomen (Upp. 1:12-14, Joh 5:22). The slaying of the "beast" (v. 11) means the destruction of the world-powers as represented in their final form of the revived Roman Empire. Dråpet på för "monstret" (v. 11) betyder förstörelsen av världens makter som representeras i sin slutliga form i den återupplivade romerska riket. As to the "rest of the beasts" whose dominion was taken away while their lives were prolonged for a season (v. 12), the meaning is that each of the preceding empires was, in turn, swallowed up by its successor, and lived in it, though it lost its place of independent power. När det gäller "resten av djuren", vars välde togs bort, medan deras liv förlängdes för en säsong (v. 12), är meningen att de närmast föregående imperier var i sin tur slukas av dess efterträdare, och levde i den, men den förlorade sin plats för en oberoende kraft. "The Son of man" (v. 13) needs no identification as He comes forward to receive His earthly Kingdom, the stone cut out of the mountains without hands. (Compare the parable of the nobleman, Luke 19.) "Människosonen" (v. 13) behöver någon identifikation, som han kommer fram emot att ta emot Hans jordiska kungariket, klippa stenen ut på fjället utan händer. (Jämför med liknelsen om den adelsman, Lukas 19.)

The Inspired Interpretation Den inspirerade Tolkning

vv. vv. 15-27 Note that while the Son of man receives the Kingdom (v. 13) "the saints of the Most High" take and possess it with him (v. 18). 15-27 Observera att medan Människosonen får kungariket (v. 13) "helgonen från den Högste" ta och ha det med honom (v. 18). These may mean the faithful Israelites on earth, but the glorified church will be with the King as her Head in the air reigning over the earth. Dessa kan innebära ett troget israeliterna på jorden, men den förhärligade kyrkan kommer att vara med kungen i huvudet i luften regera över jorden. The great interest for the prophet in this interpretation focuses on "the little horn" (v. 24), which is referred to under the title of the "Beast" in Revelation 13 and 17. Det stora intresset för profeten i denna tolkning fokuserar på "det lilla hornet" (v. 24), som nämns i titeln på "monstret" i Uppenbarelseboken 13 och 17. He is a blasphemer of God and a persecutor of His saints (v. 25), who shall have great power for three and one-half years at the close of this age, and just before God interposes with judgments to set up His Kingdom. Han är en hädelse av Gud och en förföljare hans heliga (v. 25), som ska ha stor kraft för tre och ett halvt år i slutet av denna tidsålder, och strax innan Gud interposes med domar att upprätta sitt rike. "Time" here stands for a year, "times" for two years, and "the dividing of time," half a year. "Time" här står för ett år, "Times" för två år, och "uppdelningen av tid," ett halvt år. (See Rev. 11:2, 3; 12:6.) (Se Upp 11:2, 3, 12:6.)

Questions 1. Frågor 1. To whom is this vision revealed, and at what period in his life? För vem är denna syn avslöjas, och på vilken period i hans liv? 2. 2. How does it correspond with Nebuchadnezzar's dream? Hur överensstämmer det med Nebukadnessars dröm? 3. 3. How does it differ in its point of view? Hur skiljer det sig i sin synpunkt? 4. 4. What does the "sea" symbolize in the Bible? 5. Vad betyder "hav" symboliserar i Bibeln? 5. What particular sea is now in mind, and what gives it its great importance prophetically? Vad särskilt havet är nu i åtanke, och vad ger den dess stora betydelse profetiskt? 6. 6. Which was the stronger part of the second empire? Som var den större delen av andra imperiet? 7. 7. What is the interpretation of verse 12? Vad är tolkning av vers 12? 8. 8. What is the meaning of "a time, and times, and the dividing of time?" Vad är innebörden av "en tid, och tider, och uppdelningen av tiden?"


Daniel's Vision of the Ram and the He-Goat Daniel's Vision of the Ram och bock

From: Home Bible Study Commentary by James M. Gray Från: Home Bible Study Kommentar av James M. Gray

Daniel Chapter 8 Daniel Kapitel 8

How much later was this vision than the preceding? Hur mycket senare var denna vision än den föregående? Where was it revealed to Daniel (v. 2)? Där var det avslöjas att Daniel (v. 2)? It is important to keep in mind that it covers the same ground as the preceding, except that the story begins, not with Babylon's supremacy but that of the Medes and Persians represented by the ram (v. 3), though in the former vision by the bear. Det är viktigt att hålla i minnet att det täcker samma område som den föregående, förutom att historien börjar inte med Babylons överlägsenhet utan den mederna och perserna representeras av RAM (v. 3), men i förra vision av björnen. The higher horn of the ram is the Persian half of the empire. Ju större horn av ram är det persiska delen av imperiet. The united empire made conquests west, north and south, but in its western campaigns it awakened the triumphing opposition of the Greeks represented by the "he-goat," whose "notable horn" was Alexander the Great (vv. 5-7). Den enade riket gjorde erövringar väster, norr och söder, men i dess västra kampanjer det väckte triumphing motstånd grekerna representeras av "bock, vars" ansenligt horn "var Alexander den store (vv. 5-7). In the former vision this empire was represented by the leopard. I det förra vision kejsardömet företräddes av leopard. Verse 8 foreshadows the death of Alexander, and the division of the Grecian empire into four parts, Syria, Egypt, Macedonia, Asia Minor, under the rule respectively of four of Alexander's generals, Cassander, Lysimachus, Seleucus and Ptolemy. Vers 8 förebådar Alexanders död, och uppdelningen av grekiska imperium i fyra delar, Syrien, Egypten, Makedonien, Mindre Asien, enligt regel av fyra av Alexanders generaler, Cassander, Lysimachos, Seleukos och Ptolemaios.

Antiochus Epiphanes Antiochos Epifanes

vv. vv. 9-14 "A little horn," as in the preceding vision, comes out from these four (v. 9), whose power developed towards the south and east, and especially "the pleasant land," the land of Israel. 9-14 "En liten horn", som föregående vision, kommer ut från dessa fyra (v. 9), vars makt utvecklas mot söder och öster, och särskilt "den angenäma land," Israels land. The "little horn" is the eighth of the dynasty of Seleucus on the Syrian throne, whose name was Antiochus Epiphanes, although he was sometimes called "Epimanes," or the "madman," because of his life and deeds. Den "lilla hornet" är den åttonde av dynastin av Seleukos den syriska tronen, vars namn var Antiochos Epifanes, trots att han kallades ibland "Epimanes," eller "dåre" på grund av hans liv och gärningar. As an oppressor of the Jews he fulfilled filled the prophecy in verses 10-12, as will be seen by the book of Maccabees. Som en förtryckare av judarna han uppfyllde fyllde profetia i vers 10-12, som kommer att ses av bok Maccabees. "The host of heaven" and "the stars" are types of Israel, especially their leaders, the princes, priests, rabbis of the period, which was about 171 BC "Värd för himlen" och "The Stars" är typer av Israel, i synnerhet deras ledare, furstar, präster, rabbiner av perioden, vilket var omkring 171 f.Kr.

"The prince of the host" (v. 11) is doubtless the Lord Himself, from whom the daily sacrifice was taken away, and whose sanctuary was polluted. "Prinsen av värd" (v. 11) är utan tvekan det Herren själv, från vilken det dagliga offret togs bort, och vars helgedom var förorenat. Indeed, when Antiochus conquered Jerusalem he caused a sow to be sacrificed on the altar, and its broth sprinkled over the entire temple. Det är när Antiochos erövrade Jerusalem han orsakat en sugga som skall offras på altaret, och dess buljong strös över hela templet. He changed the feast of tabernacles into the feast of Bacchus, and greatly corrupted the Jewish youth who were spared from the sword, one hundred thousand of whom were massacred. Han ändrade Lövhyddehögtiden till fest Bacchus, och kraftigt skadat judiska ungdomar som skonades från svärdet, ett hundra tusen av dem massakrerades.

The time during which this continued is revealed by a conversation between two angels which Daniel in vision hears (vv. 13, 14). Den tid under vilken det fortsatt är framgår av ett samtal mellan två änglar som Daniel i en syn hör (vv. 13, 14). The 2,300 days is sometimes identified by going back from the time of Judas Maccabees' victory, or rather the date when he cleansed the sanctuary from its abomination, about December 25, 165 BC, to 171 BC, the date of the interference of Antiochus. The 2.300 dagar ibland identifieras genom att gå tillbaka från tidpunkten för Judas Maccabees "seger, eller snarare den dag då han renade templet från styggelse, omkring 25 december 165 f.Kr. till 171 f.Kr., datum för inblandning Antiochos. This Antiochus is a forerunner, or an approximate fulfilment of that "little horn" spoken of in the preceding vision, and again in the closing part of the present one. Detta Antiochos är en föregångare, eller en ungefärlig uppfyllande av det "lilla hornet" det talas om i föregående vision, och igen under sista delen av det nuvarande.

The Inspired Interpretation Den inspirerade Tolkning

vv. vv. 15-27 The angel Gabriel here appears for the first time, and in the likeness of a man (vv. 15, 16), but it is evident that the interpretation he is to give has reference not so much to Antiochus and his deeds as to the greater than he who shall arise "at the time of the end" (5: 17), the same one possibly, and the same period as are referred to in the preceding vision. 15-27 Ängeln Gabriel här visas för första gången, och i likhet med en man (vv. 15, 16), men det är uppenbart att hans tolkning är att ge hänvisning har inte så mycket att Antiochos och hans gärning som till större än han som skall uppstå "vid tidens slut" (5: 17), samma möjligen, och samma period som avses i föregående vision. "The time of the end" is identified in verse 19 as "the last end of the indignation," an expression frequently met with in the Old Testament, and meaning God's indignation against Israel on account of her disobedience and apostasy, an indignation which will be poured out upon her at the end of this age. "Den tidens slut" är enligt vers 19 som "de sista slutet av indignation", ett uttryck träffade ofta med i Gamla testamentet, och enligt Guds vrede mot Israel på grund av sin olydnad och avfall, en indignation som kommer hällas ut henne i slutet av denna tidsålder. This being of whom Antiochus is the forerunner or approximate fulfilment, and who is possibly the same as in the preceding vision, is further described in verses 23-25. Detta är varav Antiochos är föregångare eller ungefärliga utveckling, och vem är möjligen den samma som i föregående visionen, är beskrivet i verserna 23-25.

What language in verse 23 shows that he appears at the end of the age? Vilket språk i vers 23 visar att han verkar i slutet av ålder? How are his spirit and character described in the same verse? Hur är hans anda och karaktär som beskrivs i samma vers? How does the next verse suggest superhuman agency in his case? Hur nästa vers tyder övermänsklig byrå i hans fall? And his animus towards Israel? Express the deceitfulness indicated in verse 25, in your own words. Och hans animus mot Israel? Express lockelser som anges i vers 25, i dina egna ord. What language in this verse shows his opposition to the Messiah personally? Vilket språk i denna vers visar sitt motstånd mot Messias personligen? How is his destruction expressed? (Compare 2 Thess. 2:8.) It may be objected that this being can not be the same as the "little horn" of the preceding vision, because that is seen to come up out of the ten horns; in other words, out of the Roman Empire or the last form of Gentile dominion on the earth, while this comes up out of the four, or the Grecian Empire, which is next to the last. Hur är hans förstörelse uttrycks? (Jfr 2 Tess. 2:8.) Det kan invändas att det som inte kan vara samma som den "lilla hornet" i föregående vision, eftersom det anses att komma upp ur tio horn, med andra ord, av det romerska imperiet eller den sista formen av Gentile herravälde på jorden, men detta kommer upp av de fyra, eller den grekiska riket, som ligger intill det sista.

But a simple answer is that he may come up out of that part of the Roman Empire which was originally the Grecian; in other words, that his rise may be expected in that quarter of the world and from such antecedents. Men ett enkelt svar är att han kan komma upp ur den del av det romerska riket som ursprungligen var Grecian, med andra ord, att hans ökning kan förväntas under detta kvartal i världen och från sådana föregångare. Nevertheless some think the "little horn" of this chapter, who shall arise at the end, is a different person from the one in chapter 7. Ändå vissa tror att den "lilla hornet" i detta kapitel, som skall uppstå i slutet, är en annan person från den i kapitel 7. They hold that he of chapter 7 will be the head of the revived Roman Empire, but that he of chapter 8 is another king of the north, who is to be the foe of Israel, and at the same time the enemy of the head of the revived Roman Empire. De håller han i kapitel 7 kommer att vara chef för den återupplivade romerska riket, men att han i kapitel 8 är en annan kung i norr, som är att vara fiende till Israel, och samtidigt en fiende till chef för den återupplivade romerska riket. This may be true, and we would not dogmatize in a matter of such uncertainty, but we think the view suggested here of the identify of the two is the simpler and more practical one to hold awaiting light. Detta må vara sant, och vi skulle inte dogmatisera inom loppet av denna osäkerhet, men vi anser att visa föreslås här för att identifiera de två är det enklare och mer praktiskt att hålla väntar ljus.

Questions 1. Frågor 1. How far is the scope of this vision identical with the preceding? Hur långt är räckvidden för denna vision identisk med den föregående? 2. 2. Name the geographic divisions of the Grecian Empire and their respective rulers. Namn geografiska indelningar av grekiska imperiet och deras härskare. 3. 3. Historically, who is meant by the "little horn"? Historiskt som menas med "lilla hornet"? 4. 4. Give as much as you can of the history of Antiochus Epiphanes. Ge så mycket du kan om historia Antiochos Epifanes. 5. 5. Of whom is he a type or forerunner? Av vem är han en typ eller föregångare? 6. 6. What is meant by "the time of the end"? Vad menas med "den tidens slut"? 7. 7. What objection might be raised as to the identity of the "little horn" in chapter 7 with that of chapter 8? Vilka invändningar kan uppstå i fråga om identiteten på den "lilla hornet" i kapitel 7 med den i kapitel 8? 8. 8. How might it be met? Hur kan det vara uppfyllda?


Daniel's Seventy Weeks Daniels sjuttio veckorna

From: Home Bible Study Commentary by James M. Gray Från: Home Bible Study Kommentar av James M. Gray

Daniel Chapter 9 Daniel Kapitel 9

Thus far in Daniel we have been dealing with the prophetic history of the times of the Gentiles, but now we return to that of his own people, the Jews. Hittills i Daniel vi har arbetat med den profetiska historien om tider för hedningarna, men nu måste vi återgå till att hans eget folk, judarna. Note the time and circumstances, verses 1, 2. Anteckna tid och omständigheter, verserna 1, 2. The prophet is studying such books of the Old Testament as he possessed, especially Jeremiah, and knows the seventy years captivity nears its end, therefore he is moved to offer one of the most notable prayers in the Bible. Profeten studerar sådana böcker i Gamla testamentet som han har haft, framför allt Jeremia, och känner de sjuttio åren fångenskap närmar sig sitt slut, därför är han flyttade till erbjuda en av de mest anmärkningsvärda böner i Bibeln. This prayer is divisible into confession, verses 3-15, and supplication, verses 16-19, and it is remarkable that in the former, holy man as Daniel was, he includes himself as partaker in the national sins. Denna bön är delbar i bekännelse, verserna 3-15, och bön, verserna 16-19, och det är anmärkningsvärt att i de förra helig man som Daniel var, inkluderar han sig själv som delaktig i de nationella synder. It is equally remarkable that his supplication is based on desire for God's glory, verses 17, 18. Det är också anmärkningsvärt att hans bön bygger på längtan efter Guds ära, verserna 17, 18. Israel has no merit to claim, but the Lord's honor is at stake. Israel har ingen merit att påstå, men Herrens ära står på spel. We have seen this before in the prayers of the patriarchs, the prophets and the psalmists, and we need to keep its lesson in mind. Vi har sett det här förut i böner patriarkerna, profeterna och psalmists, och vi måste hålla sin lektion i åtanke.

Gabriel's Visit Gabriel besök

vv. vv. 20-23 What mystery is shrouded in these verses! 20-23 Vad mysterium är höljt i dessa verser! The nearness of heaven, the interest of God in the petition of His people, the nature and ministry of angels, the divine estimate of the saints, who can fathom these things? The nearness of heaven, intresset för Gud i framställningen av sitt folk, natur och ministeriet för änglar, den gudomliga uppskattning av de heliga, som förstår sig dessa saker?

Answer to the Prayer Svar till Prayer

vv. vv. 24-27 "Weeks," verse 24, might be translated "sevens," but whether is meant "sevens" of days, or weeks, or months or years must be determined by the context. 24-27 "veckor, kanske" vers 24, att översättas "sjuor" men huruvida menas "sjuor" dagar eller veckor eller månader eller år skall bestämmas av sammanhanget. The context points to years, "Seventy sevens" of years, ie, 490 years, are decreed upon Israel and the city of Jerusalem is the sense of the first phrase of this verse. Sammanhanget pekar på år, "sjuttio sjuor" i år, dvs 490 år, har förordnats på Israel och Jerusalem är innebörden i den första meningen i denna vers. At the close of this period six things shall have been accomplished for that people. Vid utgången av denna period sex saker skall ha uppnåtts för att personer. In other words, Gabriel's message is not merely an answer to Daniel's prayer about the return from the seventy years' captivity, but a revelation of the entire future of Israel from the end of that captivity to the end of the present age. Med andra ord är Gabriels budskap inte bara ett svar på Daniels bön om avkastningen från sjuttio års fångenskap, utan en uppenbarelse av hela Israels framtid från och med slutet av denna fångenskap till slutet av nuvarande ålder.

This is evident from the nature of the six things mentioned: 1. Detta framgår tydligt av den typ av nämnda sex saker: 1. To finish the transgression. Att avsluta överträdelse. 2. 2. To make an end of sins. Att göra slut på synder. 3. To make reconciliation for iniquity. 3. För att försona ondska. 4. 4. To bring in everlasting righteousness. Att få i evig rättfärdighet. 5. 5. To seal up the vision and prophecy. Att täta de visioner och profetior. 6. 6. To anoint the Most Holy. Att smörja den heliga.

The first three of the above refer to a time still future, for Israel's transgression is not yet finished, nor her sins ended, nor her iniquity covered. De första tre av de ovan härrör från en tidpunkt fortfarande framtiden för Israels överträdelse är ännu inte avslutad, inte heller hennes synder slutade eller hennes missgärning omfattas. The time, therefore, is that spoken of by all the prophets, and especially named in Zechariah 13:1 and Romans 11:26-27. Tiden, därför att omtalad av alla profeterna, och särskilt nämns i Sakarja 13:1 och Romarbrevet 11:26-27. This is the time, moreover, when "everlasting righteousness" shall be brought in, otherwise the blessings of the millennial age. Detta är den tid, för övrigt, när "evig rättfärdighet" skall föras in, annars välsignelser Tusenårsåldern. The vision and prophecy will be sealed then, in the sense that their final accomplishment in the history of God's earthly people shall have taken place. Visionen och profetia kommer att förseglas sedan, i den meningen att deras slutliga prestation i historien om Guds jordiska människor skall ha ägt rum. The most holy place will be anointed then in that new temple to be erected, as we saw in Ezekiel. Den mest heliga platsen blir smord då i den nya templet skall resas, som vi såg i Hesekiel.

The Division of the Sevens "From the going forth of the commandment to restore and build Jerusalem unto Messiah, the Prince, shall be seven weeks," verse 25. Uppdelningen av Sevens "Från gå ut med budet att återställa och bygga upp Jerusalem åt Messias, Prince, skall vara sju veckor," vers 25. This is the first of three divisions in this period of 490 years, and covers forty-nine years, seven weeks of years being equal to that number. Detta är det första av tre divisioner i denna period av 490 år, och omfattar fyrtionio år, sju veckor i år är lika med det numret. This division begins to be counted "from the going forth of the commandment to build Jerusalem," which, it is commonly thought, means the twentieth year of Artaxerxes, King of Persia, who gave that authority to Nehemiah, in the month Nisan (see Neh. 2). Denna huvudgrupp börjar räknas "från att gå vidare med budet att bygga Jerusalem", som man allmänt trott, betyder det tjugonde året av Artaxerxes, kung av Persien, som gav denna myndighet att Nehemja i månaden Nisan (se Neh. 2). It is proved historically that this was 445 BC Det är historiskt bevisat att detta var 445 f.Kr.

During this period of forty-nine years the street and wall were built again "even in troublous times." (See SP Tregelles on Daniel.) But to this period of seven weeks, or forty-nine years, is added another of three-score and two weeks, or 434 years, a total of 483 years, "unto the Messiah the Prince," ie, until "Messiah be cut off," verse 26. Under denna period av fyrtionio år på gatan och muren byggdes igen "även i oroliga tider." (Se SP Tregelles på Daniel.) Men för att denna period av sju veckor, eller fyrtionio år, läggs ytterligare tre - poäng och två veckor, eller 434 år, totalt 483 år, "åt Messias prinsen", dvs tills "vara Messias avskuren," vers 26. Observe that this period extends not merely to the birth but to the death of Christ, when He is "cut off, but not for Himself." Observera att detta sträcker sig inte bara till födelsen utan att Kristi död, när Han är "avskuren, men inte för sig själv." It is now admitted that our Lord was crucified April AD 32, and those competent in such calculations show that this was precisely 483 years of 360 days each, allowing for leap years, changes in the Julian and Gregorian calendars and matters of that sort. Det är nu erkänt att vår Herre blev korsfäst April AD 32, samt de behöriga myndigheter i sådana beräkningar visar att detta var exakt 483 år på 360 dagar vardera, som kompenserar för skottår, förändringar i den julianska och gregorianska kalendrar och frågor av detta slag.

That the Messiah was cut off, "but not for Himself," has been translated, "and there shall be nothing for Him," which probably means that He did not then receive the Messianic Kingdom. Att Messias var avskuren, men inte för sig själv, har "översatt", och det skall finnas något för honom ", vilket troligen innebär att han inte då fick det messianska kungariket. [Anstey maintains that the point of departure for the 70 weeks is the first year of Cyrus. [Anstey vidhåller att utgångspunkten för 70 veckor är det första året av Cyrus. However the outcome is not different so far as the fulfilment of the prophecy is concerned, as the calculation in the other case is based, in his judgment, on an error of 82 years in the Ptolemaic chronology.] "And the people of the prince that shall come shall destroy the city and the sanctuary," refers to the destruction of Jerusalem and the temple by the Romans under Titus, AD70. Men resultatet skiljer sig inte så långt som uppfyllandet av profetian är inblandade, eftersom beräkningen i det andra fallet bygger i sin dom om ett fel på 82 år i ptolemaiske kronologi.] "Och folket i prinsens som skall komma skall förstöra staden och helgedomen, "refererar till förstörelsen av Jerusalem och templet av romarna under Titus, AD70.

They, ie, the Romans, are "the people of the prince that shall come," but this "prince" himself is identical, not with the Messiah, but with the little horn of Daniel 7, the terrible despot who will be at the head of the restored empire at the end of this age. De, dvs romarna, är "folk fursten som skall komma, men denna" furste "själv är identisk, inte med Messias, men med det lilla hornet i Daniel 7, den fruktansvärda despot som kommer att stå i chef för restaurerade riket i slutet av denna tidsålder. The End Period We now come to the last of the seventy sevens, or the closing seven years of this age. End period vi nu kommit till den sista av de sjuttio sjuor, eller den sista sju år i denna ålder. In other words, there is a long ellipsis between the close of the sixty-ninth and the beginning of the seventieth week, indeed, the whole of the Christian age, of which more will be said later. Med andra ord finns det en lång ellips mellan utgången av de sextio nionde och början av sjuttionde veckan kommer nämligen hela den kristna ålder, av vilka mer sägas senare.

The events of the seventieth week begin with the words "and the end thereof shall be with a flood," which should be, as in the Revised Version, "his" end, not "the" end, for the allusion is still to the "prince that shall come," ie, the Antichrist. Händelserna den sjuttionde vecka börjar med orden "och i slutet av detta skall med en översvämning," som bör, liksom i den reviderade versionen, "hans" slut, men inte "för" slut, för anspelning är fortfarande till "Prince som skall komma", dvs Antikrist. The word "flood" also might be rendered "overflowing," which, to quote Tregelles, is doubtless the same overflowing as in Isaiah 10:22 and as that of the final crisis of Israel's history at the end of the age. Ordet "översvämning" också kan läsas "överfyllda" som, för att citera Tregelles, är utan tvekan samma överflöd som i Jesaja 10:22 och som den slutliga krisen Israels historia i slutet av år. The interval until this time will be characterized by war and desolation (compare Matt. 24:3-8). Intervall fram tills dess kommer att präglas av krig och förödelse (jämför Matt. 24:3-8). "And he," ie, "the prince that shall come," "shall confirm the covenant with many for one week." "Och han," det vill säga, "fursten som skall komma", "skall bekräfta förbund med många under en vecka." The "many" refers to the people of Israel then to be in their own land, but still in an unconverted state as far as the acceptance of Jesus as their Messiah is concerned. De "många" hänvisar till Israels folk då vara i sitt eget land, men ändå i ett oomvändt tillstånd när det gäller godkännande av Jesus som Messias är berörda.

It will be to the mutual interest of the "little horn," ie, the Antichrist, and Israel to enter into this covenant for seven years. Det kommer att vara till ömsesidigt intresse för "lilla hornet", dvs Antikrist, och Israel att ingå detta förbund i sju år. There will be a faithful remnant, however, who will not bow the knee to him, the covenant will be made with "many" but not all (compare Isa. 28:15-18). Det blir en trogen kvarleva, men som inte kommer att böja knä för honom, kommer förbundet att göras med "många", men inte alla (jämför Jes. 28:15-18). He will break this covenant after three and one-half years and "cause the sacrifice and the oblation to cease," no longer permitting them to worship God in their newly-erected temple. Now begins their great tribulation, "a time and times and the division of time" named in chapter 8:25 (compare Rev. 13:5, 11-17). Han kommer att bryta detta förbund efter tre och ett halvt år och "orsak offret och oblation att upphöra," inte längre tillåter dem att dyrka Gud i sina nya uppfördes tempel. Nu börjar deras stora vedermödan, "en tid och tider och fördelningen av tid "som nämns i kapitel 8:25 (jämför Upp. 13:5, 11-17). The latter part of this verse has been translated thus: "And upon the wing (or pinnacle) of abominations (shall be) that which causeth desolation, even until the consummation and that determined shall be poured out upon the desolator." Den senare delen av denna vers har översatts så här: "Och på vingen (eller Pinnacle) av skändligheter (skall) den som causeth ödslighet, ända till fulländning och som bestäms skall hällas ut på desolator."

The "abominations" are doubtless idols that shall be set up by this wicked prince to be worshipped in the temple, when the true God has been set aside. Den "styggelser" är tveklöst idoler som skall inrättas genom denna onda furste som dyrkas i templet, när den sanne Guden har reserverats. Then the "consummation" comes and with it the judgment and desolation of the "desolator." Då "fulländning" kommer och med den domen och förtvivlan "desolator."

Questions 1. Frågor 1. With whose history are we dealing in this lesson? Med vars historia har vi att göra i den här lektionen? 2. 2. What great feature marks the prayers of God's people in the Bible? Hur stor del markerar böner Guds folk i Bibeln? 3. 3. What are some of the suggestions growing out of Gabriel's visit? Vilka är några av förslagen växer ur Gabriels besök? 4. 4. What period of time is covered by the "seventy weeks"? Vilken tid täcks av "sjuttio veckor"? 5. 5. To what place and people does this period apply? Till vilken plats och folk är denna tid gäller? 6. 6. Name the six important things which will be accomplished in that people at its close. Namnge sex viktiga saker som kommer att genomföras i att människor vid dess slut. 7. 7. When does this period begin and end? När börjar denna period börjar och slutar? 8. 8. Divide it into its three parts. Dela upp den i dess tre delar. 9. 9. What event is identified with the first part? Vilken händelse identifieras med den första delen? 10. 10. With what event does part two close? Med vilken händelse gör del två nära? 11. Explain the allusion to "the prince that shall come." 11. Förklara anspelning på "fursten som skall komma." 12. What age intervenes between the last two parts? 12. Vilken ålder ingriper mellan de två sista delarna? 13. 13. Tell what you know about the "covenant" of verse 27. Berätta vad du vet om "förbund" i vers 27.


SUPPLEMENT ON BIBLE CHRONOLOGY Komplement om BIBLE KRONOLOGI

The last lesson referred to the lapse of time between the sixty-ninth and seventieth weeks, and as other lapses have been noted in the sacred chronology, it is desirable to devote a lesson to that subject. Den sista lektionen som den tid som förflutit mellan de sextio nionde och sjuttionde veckor, och som andra bortfaller har noterats i den heliga kronologi, är det önskvärt att avsätta en lektion i detta ämne. The chronology of the Bible has a system of its own, whose center would seem to be the crucifixion of Jesus Christ. Kronologi Bibeln har ett eget system, vars centrum verkar vara korsfästelsen av Jesus Kristus. Forbes Clinton, an authority on such matters, has worked out the following dates without reference to any human system: Adam was created 4141 BC, and Abram was called 2055 BC, showing an intervening period of 2,086 years. Forbes Clinton, en myndighet i sådana frågor, har utarbetat följande datum utan att nämna några mänskliga systemet: Adam skapades 4141 f.Kr., och Abram kallades 2055 f.Kr., visar en mellanliggande period på 2086 år.

But precisely the same period elapsed between the call of Abram and the crucifixion of Christ. Men exakt samma tid som förflutit mellan kallelse Abram och korsfästelsen av Kristus. The call of Abram, therefore, is the center date between creation and the cross, a supposition harmonizing perfectly with the importance of that event in the history of redemption. Samtalet med Abram, därför är centrum datum mellan skapande och korset, ett antagande harmonisera perfekt med vikten av att händelsen i historien om inlösen.

Cycles of Years Cycles of Years

To take another illustration, God's dealings with Israel are in cycles of 490 years. Att ta ett annat exempel, Guds förhållande till Israel är i cykler på 490 år. (1) The period from Abram to Exodus was 490 years, plus the fifteen years during which the bondwoman and her child (Hagar and Ismael) dominated in Abram's tent, and which are not counted. (1) Perioden Abram till Exodus var 490 år, plus de femton år som trälkvinna och hennes barn (Hagar och Ismael) dominerade i Abrams tält, och som inte räknas. (2) The period from Exodus to the dedication of Solomon's temple was 490 years, plus the 131 years of captivity in the time of the Judges, which are not counted. (3) From the dedication to the return from Babylon was 490 years, plus the seventy years of that capacity not counted. (4) From the return from Babylon to the beginning of the millennial age is 490 years, plus the dispensation in which Israel is dispersed, and which is not counted. (2) Perioden från Exodus till invigningen av Salomos tempel var 490 år, plus 131 år i fångenskap i tiden för domare, som inte räknas. (3) Från hängivenhet till avkastningen från Babylon var 490 år, plus sjuttio år att kapaciteten inte räknas. (4) Från och återvända från Babylon till början av det tusenåriga ålder är 490 år, plus den dispens som Israel är splittrad, och som inte räknas.

When God Does Not Count Time Prophetically speaking, God does not count time with reference to Israel while she is in captivity, or dispersion, or dominated by any other nation. När Gud räknas inte tid profetiskt sett räknas Gud inte tid med hänvisning till Israel medan hon är i fångenskap, eller dispersion, eller domineras av någon annan nation. In evidence of this, note that in 1 Kings 6:1 mention is made of the fourth year of Solomon as being 480 years after the Exodus. I bevis för detta, notera att i 1 Kungaboken 6:1 nämns i det fjärde året av Salomos som 480 år efter uttåget. But we know from Numbers 14:33 that they were forty years in the wilderness; then, according to the Book of Joshua, they were thirty-seven years in conquering Canaan and up until the period of the Judges; Acts 13:20 shows that they were 450 years under the Judges; then they were forty years under Saul (Acts 13:21), and forty years under David (2 Sam. 5:4, 5). These periods foot up 607 years, to which should be added the four years of Solomon referred to, making a total of 611 years. Men vi vet från Numbers 14:33 att de fyrtio åren i öknen, då, enligt Josua var de trettiosju år erövrade Kanaan och fram till tiden för domarna, Apg 13:20 framgår att de var 450 år enligt domarna, då de var fyrtio år under Saul (Apg 13:21), och fyrtio år under David (2 Sam. 5:4, 5). Dessa perioder fot upp 607 år, som bör läggas de fyra åren av Salomo som avses, det vill säga totalt 611 år.

How shall we explain this discrepancy, of which infidels and others have made so much? Hur skall vi förklara denna skillnad, som otrogna och andra har gjort så mycket? The answer has been stated above, that God does not count time prophetically while Israel is in captivity. Svaret som nu sagts, att Gud inte räknas tiden profetiskt medan Israel är i fångenskap. For example, seven captivities are mentioned in the Book of Judges, one of eight years (3:8); eighteen years (3:14); twenty years (4:3); seven years (6:1); eighteen years (10:8); forty years (13:1), and twenty years (1 Sam. 7:2), making a total of precisely 131 years. Till exempel finns sju captivities nämns i boken av domare, en av åtta år (3:8), arton år (3:14), tjugo år (4:3), sju år (6:1), arton år ( 10:8); fyrtio år (13:1), och tjugo år (1 Sam. 7:2), vilket ger totalt exakt 131 år.

The above is a sufficient illustration of the principle. Ovanstående är en tillräcklig illustration av principen. We close this lesson with a rough diagram of the 490 years covered by Daniel 9:24-27, which may aid in fastening that important prediction in the memory: Seventy-sevens, 490 years From the twentieth year of Artaxerxes to the end of this age. Seven weeks, or forty-nine years. Vi stänger denna lektion med ett ungefärligt schema över 490 år som Daniel 9:24-27, som får stöd i fästanordningen som viktiga prognos i minnet: Seventy-sjuor, 490 år efter det tjugonde året av Artaxerxes till slutet av detta ålder. Sju veckor, eller fyrtionio år. The street and wall of Jerusalem built. Gatan och Jerusalems mur byggs. Sixty-two weeks, or 434 years. Sextiotvå veckor, eller 434 år. At the close of this period the Messiah is cut off and has nothing. Vid utgången av denna period Messias är avskuren och har ingenting. AD 32. AD 32. The Uncounted Period. The ORÄKNAD Period. 1. 1. Jerusalem destroyed, AD 70. 2. Jerusalem förstördes, AD 70. 2. Jews dispersed. Judar utspridda. 3. 3. Jerusalem trodden down. Jerusalem trampas ner. 4. 4. The church called out. Kyrkan ropade. 5. 5. Apostasy of Christendom. Avfällighet av kristenheten. 6. 6. Jews in part return to Jerusalem in unbelief. Judar delvis tillbaka till Jerusalem i otro. 7. 7. Coming of Christ for the Church. Kristi för kyrkan. One week, seven years. En vecka, sju år.


Daniel's Prophecy of a Great Warfare Daniels profetia om ett stort Warfare

From: Home Bible Study Commentary by James M. Gray Från: Home Bible Study Kommentar av James M. Gray

Daniel Chapter 10 through 11:35 Daniel kapitel 10 till 11:35

Note the late date of this prophecy (10:1), and the different rendering of a phrase in the Revised Version, where "even a great warfare" is substituted for "the time appointed was long." Notera sent datum för denna profetia (10:1), och de olika rendering av en fras i den reviderade versionen, där "och med en stor krigföring" ersätter "för tid var lång." As the unveiling of the lesson will show, this phrase is an appropriate title for it. Som avtäckningen av lektionen kommer att visa, är denna mening en lämplig titel för det. Note the physical and spiritual preparation of the prophet for the revelation that follows (2-4), a condition into which he had doubtless brought himself by prayer. Notera fysiska och andliga förberedelse av profeten för uppenbarelse som följer (2-4), ett tillstånd i vilket han hade förmodligen fört sig med bön. Had he been seeking of heaven an explanation of the previous mysteries, especially that of the ram and the he-goat? Hade han redan börjat arbeta i himlen en förklaring av den tidigare mysterier, särskilt av bagge och bock?

This seems probable, because what follows traverses so much of the ground of chapter 8. Detta verkar troligt, eftersom det som följer går igenom så mycket av marken i kapitel 8. Verses 5-9 bear so strong a resemblance to the description of the Son of Man in Revelation 1:12-17 as to suggest that it also is a Christophany, or manifestation of the Second Person of the Trinity. Vers 5-9 bära en så stark likhet med beskrivningen av Människosonen i Uppenbarelseboken 1:12-17 tyder på att det också är en Christophany, eller yttring av den andra personen i treenigheten. But this does not carry with it that it is He who touches and speaks to the prophet in the verses succeeding. Men detta inte medför att det är han som berör och talar till profeten i verserna lyckas. Mysteries of Satan's Kingdom Verses 10-14 are full of mystery, yet note first, the appreciation of Daniel in the heavenly courts (11); and then the testimony to the potency of prayer (12). Mysterierna i Satans rike Vers 10-14 är fulla av mystik, men notera det första uppskattning av Daniel i himmelsk domstol (11), och sedan vittnesbörd om kraften i bön (12). But who is "the prince of the Kingdom of Persia" (13)? Men vem är "prinsen av Konungariket Persien" (13)?

Doubtless a spirit of eminence in the kingdom of darkness, to whose control Satan has committed the earthly affairs of Persia (compare Eph. 4:12). Otvivelaktigt en anda av framstående i riket av mörker, vars kontroll Satan har begått jordiska angelägenheter Persien (jämför Ef. 4:12). This interpretation seems confirmed by the reference to Michael, elsewhere known as the archangel, and who in the kingdom of light is the special guardian of Israel (10:21, 12:1; Jude 9; Rev. 12:7). Denna tolkning tycks bekräftas av hänvisningen till Michael, för övrigt känd som ärkeängeln, och som i ljusets rike är den speciella väktare i Israel (10:21, 12:1, Jude 9, Upp. 12:7). What mighty power must Satan possess as judged by this verse, but what a relief to know that there is One stronger than he! Vad mäktiga kraft måste Satan besitter som bedöms av denna vers, men vad en lättnad att veta att det finns en starkare än han! Note in the conclusion of this section that the revelation now to be given chiefly concerns what we identify as the end period, the last seven years (14). Observera vid ingåendet av detta avsnitt att uppenbarelsen nu ges huvudsakligen handlar om det vi identifierar som slutet period, de senaste sju åren (14).

Intervening Events Mellanliggande Events

11:1-35 Passing over the effect on the prophet, we come to the revelation of what shall take place between his time and that of Antiochus Epiphanes, with whom we were made acquainted in an earlier chapter. 11:1-35 passerar över inverkan på profeten, kommer vi att uppenbarelsen av vad som skall ske mellan hans tid och som Antiochos Epifanes, som vi var väl förtrogna i ett tidigare kapitel. The three kings of verse 2 were Cyrus, Ahasuerus (Cambyses) and Darius Hystaspes (see Anstey's, The Romance of Chronology, Vol. I, p. 239). De tre kungarna av vers 2 var Cyrus, Ahasverus (Kambyses) och Darius Hystaspes (se Anstey's, The Romance of Kronologi, Vol. I, s. 239). The fourth king was Xerxes (see Ezra 4:5-24). Den fjärde kungen Xerxes (se Esra 4:5-24). The "mighty king" (3) was Alexander the Great, while the next verse tells once more of the division of his kingdom at his death among his four generals. Den "mäktig konung" (3) var Alexander den store, medan nästa vers berättar åter om fördelningen av hans rike vid hans död mellan hans fyra generaler.

Two of these kingdoms of the four now come into prominence, Egypt and Syria (5, 6), as those most closely related to Israel in their subsequent history. Två av dessa riken av de fyra nu kommit i betydelse, Egypten och Syrien (5, 6), som närmast släkt med Israel i en senare historia. The "king's daughter" (6) was Bernice, offspring of Ptolemy II., who married Antiochus Theous of Syria, but was subsequently poisoned by him. "Kungen dotter" (6) var Bernice, avkomma till Ptolemaios II., Som gifte sig med Antiochos Theous av Syrien, men blev förgiftad därefter av honom. Her brother is referred to in verse 7-9, Ptolemy Energetes of Egypt. Hennes bror nämns i vers 7-9, Ptolemaios Energetes av Egypten. Verse 9 is a mistranslation, and refers to the king of the north (RV), whose sons (10) were nevertheless overcome by the Egyptian king, Ptolemy Philopater (11), who became weakened at length through licentious living (12). Vers 9 är en felöversättning, och hänvisar till kungen i norr (RV), vars söner (10) var dock avhjälpas genom den egyptiske kungen Ptolemaios philopater (11), som blev försvagat omsider genom lössläppt boende (12).

We have now reached the period of about 200 BC, when Syria, after many vicissitudes, turns the tide of battle in her favor under the leadership of one known as Antiochus the Great. Vi har nu nått den period på omkring 200 f.Kr., när Syrien, efter många öden, stängs strömmen av slaget i sin tjänst under ledning av en känd som Antiochos den store. He entered the Holy Land in the course of his campaign (13-16), treating it considerately, however, as the Jews had been his allies. Han inträdde i heliga landet under hans kampanj (13-16), behandla det hänsynsfullt, men liksom judarna hade varit hans allierade. The last part of verse 16 is an incorrect rendering and should be compared with the Revised Version. Den sista delen av vers 16 är en felaktig återgivning och bör jämföras med den reviderade versionen. Later he made another effort to get possession of Egypt, the working out of his plan including a treaty engagement, and the espousal of his daughter, Cleopatra, to the Egyptian king, but the scheme did not succeed (17). Senare gjorde han ett nytt försök att få tillgång till Egypten, utarbetandet av sin plan med ett fördrag engagemang, och bekännelse till sin dotter, Cleopatra, den egyptiske kungen, men programmet lyckades inte (17). Why the Cleopatra in this case is called "the daughter of the women" is not clear, but some suppose it to be because she was but a child and under the tutelage of both her mother and grandmother. Varför Cleopatra i detta fall kallas "dotter till kvinnor" är oklart, men vissa antar att det är därför hon var barn och under ledning av både hennes mor och mormor.

Verses 18 and 19 speak of a contest with the Romans into which he unsuccessfully entered, and of his subsequent death. Vers 18 och 19 talar om en tävling med romarna, i vilken han utan framgång upp, och att han därefter död. Antiochus Epiphanes The brief reign of Seleucus Philopater BC 187-176 is depicted in verse 20, and then we come upon Antiochus Epiphanes, whose story continues through verse 35. Antiochos Epifanes Den korta regeringstid Seleukos philopater BC 187-176 skildras i vers 20, och då vi kommit över Antiochos Epifanes, vars berättelse fortsätter genom vers 35. "Vile" is "contemptible" in the Revised Version. "Vile" är "föraktliga" i den reviderade versionen. This man was a younger son of Antiochus the Great, to whom the kingdom did not by right belong, but who stole the hearts of the people as Absalom did from David. He is the "little horn" of chapter 8, and as we have seen, forerunner of the greater "little horn" of the end period. Denne man var en yngre son till Antiochos den store, till vilken riket inte av rätten att tillhöra, men som stal folkets hjärtan som Absalom gjorde från David. Han är den "lilla hornet" i kapitel 8, och eftersom vi har sett, föregångare till den större "lilla hornet" i slutet av perioden.

Of his atrocities against Israel and the holy city and temple we read in the books of the Maccabees. Av hans illdåd mot Israel och den heliga staden och templet vi läsa i Mackabéerböckerna. "The ships of Chittim" (30) are a Roman fleet whose power put an end to his victories in Egypt. "Skepp Chittim" (30) är en romersk flotta vars makt att sätta stopp för hans segrar i Egypten. Returning north, angry in his defeat, he committed those base things against Judea of which mention has been made and which are foretold again in verses 30-35. Apostate Jews sympathized with and aided him, as their successors will do in the case of his successor at the end period; but there were faithful ones under the lead of the Maccabees who valiantly resisted him (32). Återkommande norr, arg på hans nederlag, begick han dem som bas saker mot Judéen som har nämnts och som förutsagt återigen i vers 30-35. Apostata judar sympatiserade med och hjälpt honom, som sin efterträdare kommer att göra när det gäller hans efterträdare i slutet perioden, men det var trogna under ledning av The Maccabees som tappert emot honom (32). It was a period of testing for Israel, out of whose fires they came forth much purified. Det var en period av testning för Israel, ur vars bränder de kom fram mycket renas.

Questions 1. Frågor 1. When was this prophecy revealed to Daniel? Då var denna profetia visade att Daniel? 2. 2. How was he prepared for it? Hur var han beredd på det? 3. 3. What illustration of "the law of recurrence" is seen in this lesson? Vad illustration av "lagen om återfall" syns i den här lektionen? 4. 4. Who presumably is the "man" referred to in verse 5? Som förmodligen är "mannen" som nämns i vers 5? 5. 5. Who is meant by "the prince of Persia"? Som menas med "The Prince of Persia"? 6. 6. What relation does Michael bear to Israel? Hur förhåller sig Michael bär till Israel? 7. 7. Name the four kings of Persia referred to in verse 2. Namnge fyra kungarna av Persien nämns i vers 2. 8. 8. What does this lesson reveal about Antiochus Epiphanes? Vad avslöjar denna lektion om Antiochos Epifanes?


Daniel's Vision of the Antichrist and the Tribulation Daniel's vision av Antikrist och Tribulation

From: Home Bible Study Commentary by James M. Gray Från: Home Bible Study Kommentar av James M. Gray

Daniel Chapter 11:36 through 12 Daniel kapitel 11:36 till och med 12

In the introduction to this last vision of Daniel, it was stated (10:14) that it concerned his people "in the latter days," but thus far it has extended only to Antiochus Epiphanes and the Maccabees. I inledningen till denna sista vision av Daniel, sades det (10:14) att det rörde sig om sitt folk "i de sista dagarna", men hittills har endast utvidgas till Antiochos Epifanes och The Maccabees. The dividing line is at the close of verse 35 and the beginning of 36. Skiljelinjen går i slutet av vers 35 och början av 36. In the former we read of the testing and purifying experiences of the wise ones in Israel "even to the time of the end," and in the latter of a certain "king" who "shall do according to his will." I det förstnämnda vi läsa om testning och renande erfarenheterna av den vise i Israel "ända till tidens slut", och i det senare av en viss "kung" som "skall göra efter hans vilja." Most students agree that the space between these two verses represents another lapse of time from the Maccabean period to the end of the age, and that the king now before us is the Antichrist of those coming days, who is referred to more particularly in Zechariah II: to more particularly in Zechariah II: 15-17, 2 Thessalonians 2:1, and Revelation 13:11-17. De flesta eleverna är överens om att utrymmet mellan dessa två verser utgör en annan tid som förflutit från den maccabeiska perioden fram till slutet av ålder, och att kungen nu ligger framför oss är Antikrist av de närmaste dagarna, som nämns särskilt i Sakarja II : i synnerhet i Sakarja II: 15-17, 2 Thess 2:1, och Uppenbarelseboken 13:11-17.

Some identify him with the "little horn" of chapter 7 and the "little horn" of chapter 8, whom Antiochus Epiphanes typifies. Vissa identifiera honom med den "lilla hornet" i kapitel 7 och den "lilla hornet" i kapitel 8, som Antiochos Epifanes är typiskt. This, indeed, may be true, ie, the restored head of the Roman Empire in that day, and the Antichrist, may be one and the same individual, but there are others who think that they may be two, of this we cannot now be certain. Detta kan faktiskt vara sant, dvs restaurerade huvudet av det romerska riket på den dagen, och Antikrist, kan vara en och samma individ, men det finns andra som tror att de kan vara två, av detta kan vi inte nu vara säker.

The King Described Kungen Beskrivs

vv. vv. 36-39 He is self-willed, proud, blasphemous, successful, idolatrous, materialistic, and covetous. 36-39 Han är egensinnig, stolt, blasfemiskt, framgångsrika, avgudadyrkare, materialistisk och girig. "The God of his fathers" (37) is a phrase indicative of his Jewish extraction; "the desire of women," is taken by some as signifying the true Messiah, to whom all pious Jewish women in pre-Messianic times desired to give birth. "I sina fäders Gud" (37) är en fras som tyder på hans judisk härkomst, "önskan av kvinnor, är" tas av många som betecknar den sanne Messias, till vilken alla fromma judiska kvinnor i förskolan Messianska gånger önskat att ge födelse. "The god of forces," or "a god of fortresses" (38, RV), is difficult to understand except in some materialistic sense. "Gud styrkor" eller "en gud fästningar" (38, RV), är svår att förstå, utom i vissa materialistisk mening. Shall we say it finds interpretation in Revelation 13:11-17, by indentifying the first beast as the restored head of the Roman Empire and the second as this evil king, the Antichrist, who causes all men to worship the first? Ska vi säga den hittar tolkning i Uppenbarelseboken 13:11-17, genom indentifying det första djuret som de restaurerade chef för det romerska imperiet och den andra som detta onda kung, Antikrist, som medför att alla män att tillbedja det första? Is the first beast, this god, in other words? Är det första vilddjuret, denna gud, med andra ord?

The Last Campaign Den senaste kampanjen

vv. vv. 40-45 This king has enemies, the "king of the south" and the "king of the north" (40) of that period, but who they are cannot be conjectured. 40-45 Denne kung har fiender, kan "King of the South" och "King of the North" (40) av denna period, men som de inte gissade. The last-named is more vigorous and successful, entering Jerusalem and overcoming countries (including the south country, Egypt, 41-43) until at length a menace in the east and north moves him to make quick work at Jerusalem (45), in which he meets his own inglorious end (compare Zech. 8 and 15, and Joel 2). De sistnämnda är mer kraftfullt och framgångsrikt, in Jerusalem och övervinna länder (inklusive södra landet, Egypten, 41-43) fram till längden ett hot i öster och norr flyttar honom att göra snabba arbete i Jerusalem (45), i han möter sin egen snöpligt slut (jämför Sak. 8 och 15, och Joel 2). It would appear from these passages that the coming of the Lord on behalf of Israel brings about his end, and we know that it is nothing less than this which also despatches the Antichrist (2 Thess. 2: 8). Det tycks dessa passager att Herrens ankomst för Israels räkning åstadkommer sitt slut, och vi vet att det är inget mindre än detta, som även expedierar Antichrist (2 Tess. 2: 8). There are deep things here for whose solution we can only wait, as Daniel was obliged to do (12:12). Det finns djupa saker här, för vars lösning vi kan bara vänta, eftersom Daniel var tvungen att göra (12:12).

Israel's Deliverance Israels Deliverance

12:1-3 The opening verses of this chapter, should be read in connection with Christ's words in Matthew 24, especially verse 21, and also Revelation 12, especially verses 7-12. Note the deliverance of the faithful remnant of the Jews in that day as shown in the latter part of verse 1, Zechariah 13:8, 9; Matthew 24:22. 12:1-3 Öppnandet verser i detta kapitel bör läsas i samband med Kristi ord i Matt 24, särskilt vers 21, och även Uppenbarelseboken 12, speciellt verserna 7-12. Observera inlämnandet av de trogna kvarlevan av judarna i den dag som anges i den senare delen av vers 1, Sakarja 13:8, 9; Matteus 24:22. It is a question whether it is a physical or a moral resurrection that is spoken of in verse 2, but it would be harmonious with Ezekiel 37 to say the latter. Det är en fråga om det är en fysisk eller en moralisk uppståndelse som omtalas i vers 2, men det skulle vara harmonisk med Hesekiel 37 till säga det senare. "They that be wise" (3), may be rendered "teachers," and refers doubtless to the faithful Jewish witnesses of the end period and the reward which comes to them; though, of course, it can be applied in a secondary sense to faithful witnesses anywhere and always, for "He that winneth souls is wise." "De som är kloka" (3), kan göras "lärare" och refererar otvivelaktigt till de troende judiska vittnen till slut perioden och den belöning som kommer till dem, men naturligtvis kan den tillämpas i en sekundär betydelse till trogna vittnen överallt och alltid, för "Han som winneth själar är vis."

The Final Vision and Final Word to Daniel Final Vision och sista ordet till Daniel

vv. vv. 4-13 This book is still sealed to Daniel's people the Jews, but the time is coming when it will be unsealed (4). "The man clothed in linen" (5) is, it would seem, the same who appeared to the prophet at chapter 10:5, the blessed Lord Himself. 4-13 Den här boken är fortfarande slutna till Daniel folk judarna, men tiden kommer när den kommer att oförseglade (4). "Mannen klädd i linnekläder" (5), tycks det, samma som föreföll profet i kapitel 10:5, den välsignade Herren själv. Compare Daniel's question and its answer with Revelation 10: 1-6. Jämför Daniel fråga och svar med Uppenbarelseboken 10: 1-6. The answer once more identifies the last three and one-half years of the end period, "the time of Jacob's trouble," the 1,260 days of Revelation 11 and 12. Svaret gång identifierar de senaste tre och ett halvt år efter utgången period, "tiden för Jakobs problem," de 1,260 dagarna i Uppenbarelseboken 11 och 12. But verse 11 adds another 30 days, and what may be understood by this we do not know. Men vers 11 ger ytterligare 30 dagar, och vad som kan förstås av detta vet vi inte. In the meantime may the promise to Daniel be fulfilled to us in our place and measure, "thou shalt rest, and shalt stand in thy lot at the end of the days." Under tiden får ett löfte om att Daniel måste uppfyllas för oss i vårt ställe och åtgärd, "vila du skall och du skall stå på din lott vid slutet av dagarna."

Questions 1. Frågor 1. What period of time is represented by the division between verses 35 and 36? Vilken tid utgörs av skillnaden mellan verserna 35 och 36? 2. 2. How might the "king" of verse 36 be identified? Hur kan "kungen" i vers 36 kan identifieras? 3. 3. How is he described? Hur är han beskrev? 4. 4. Have you read Revelation 13? Har du läst Uppenbarelseboken 13? 5. 5. Have you read Matthew 24? Har du läst Matteus 24? 6. 6. Do you recall the subject of Ezekiel 37? Minns du omfattas av Hesekiel 37? 7. 7. Where is found the verse "He that winneth souls is wise?" 8. Om det kan konstateras versen "Han som winneth själar är vis?" 8. Quote from memory the last verse of Daniel. Citerar ur minnet sista versen av Daniel.


Book of Daniel Daniels bok

Catholic Information Katolsk information

In the Hebrew Bible, and in most recent Protestant versions, the Book of Daniel is limited to its proto-canonical portions. I den hebreiska Bibeln, och i de flesta protestantiska senaste versionerna är Daniels bok begränsad till dess proto-kanoniska portioner. In the Septuagint, the Vulgate, and many other ancient and modern translations of the Bible, it comprises both its proto- and its deutero-canonical parts, both of which have an equal right to be considered as inspired, and to be included in a treatment of the Book of Daniel. As in the Vulgate nearly all the deutero-canonical portions of that prophetical writing form a kind of appendix to its proto-canonical contents in the Hebrew text. I Septuaginta, Vulgata, och många andra gamla och moderna bibelöversättningar innefattar detta både dess proto-och Deutero-kanoniska delar, som båda har lika rätt att betraktas som inspirerade, och som skall ingå i en behandling av Daniels bok. Liksom i Vulgata nästan alla Deutero-kanoniska delar av den profetiska skrift utgör ett slags tillägg till dess proto-kanoniska innehållet i den hebreiska texten. This article will deal first with the Book of Daniel as it is found in the Hebrew Bible, and next, with its deutero-canonical portions. Denna artikel kommer först behandla Daniels bok som det finns i den hebreiska Bibeln, och nästa, med dess Deutero-kanoniska portioner.

PROTO-CANONICAL PORTIONS PROTO-kanoniska DELAR

(1) Contents (1) Innehåll

The Book of Daniel, as it now stands in the ordinary Hebrew Bibles, is generally divided into two main parts. Daniels bok, som det nu står i vanliga hebreiska biblar, delas vanligen upp i två huvuddelar. The first includes a series of narratives which are told in the third person (chaps. i-vi), and the second, a series of visions which are described in the first person (chaps. vii-xii). Den första innehåller en rad berättelser som berättas i tredje person (chaps. I-VI), och den andra i en serie visioner som beskrivs i första person (chaps. vii-xii). The opening chapter of the first series may be considered as a preface to the whole work. Det inledande kapitlet i den första serien kan betraktas som en inledning till hela arbetet. It introduces to the reader the Hebrew heroes of the book, Daniel and his three fellow-captives, Ananias, Misael, and Azarias, and records the manner in which these noble youths obtained a high rank in Nebuchadnezzer's service, although they had refused to be defiled by eating of the royal food. Den introducerar läsaren den hebreiska hjältar boken, Daniel och hans tre kolleger fångar, Ananias, Misael och Azarias, och registrerar det sätt på vilket dessa ädla ynglingar erhålls en hög grad i Nebuchadnezzer tjänst, trots att de hade vägrat att vara orenade genom att äta av de kungliga mat. The second chapter relates a disquieting dream of the king which Daniel alone was able accurately to set forth and interpret. Det andra kapitlet gäller en oroande dröm om kungen som Daniel ensam kunde korrekt att framställa och tolka. Nebuchadnezzer's dream was that of a great statue made up of various materials and broken in pieces by a small stone which became a mountain and filled the whole earth. Nebuchadnezzer dröm var att en stor staty som består av olika material och i bitar av en liten sten som blev ett berg, som uppfyllde hela jorden. Daniel's interpretation was to the effect that the several parts of the statue with their various materials symbolized as many monarchies with their respective power, while the stone which destroyed them and grew into a great mountain prefigured a universal and everlasting kingdom which would break in pieces all the other kingdoms, and which, of course, is no other than that of the Messiah. Daniel's tolkning var att om att flera delar av statyn med sina olika material symboliseras så många monarkier med deras makt, medan den sten som förstörde dem och växte till ett stort berg prefigured ett universellt och evigt rike som skulle krossa alla de andra rikena, och som, naturligtvis, är inget annat än Messias.

The next section (iii, 1-30, Vulgate, iii, 1-23, 91-97) narrates how Daniel's three companions, having refused to worship a colossal statue set up by Nebuchadnezzer, were cast into a highly-heated furnace in which they were preserved unharmed, whereupon the king issued a decree in favour of their God and promoted them to places of dignity. I nästa avsnitt (iii, 1-30, Vulgata, iii, 1-23, 91-97) berättar hur Daniels tre kamrater, har vägrat att tillbe en kolossal staty som inrättats av Nebuchadnezzer, kastades in i ett högt uppvärmd ugn där de bevarade oskadd, varpå kungen utfärdade ett dekret som gynnar deras Gud och främjat dem till platser värdighet. The following section (iii, 31-iv, Vulgate, iii, 98-iv) contains Nebuchadnezzer's letter to all peoples and nations, recounting his dream of a mighty tree cut down at God's bidding, and its interpretation by Daniel, together with its fulfilment in the form of a seven years' madness which befell the king, and the recovery from which was the occasion of his thankful letter. I följande avsnitt (III, 31-IV, Vulgata, III, 98-IV) innehåller Nebuchadnezzer brev till alla folk och nationer, som återberättar sin dröm om ett mäktigt träd skära ner på Guds bud, och dess tolkning av Daniel, tillsammans med uppfyllandet i form av en sju år galenskap som drabbade kungen, och tillfrisknande som var med anledning av hans tacksamma brev. The fifth chapter (Heb. Bible, v-vi, 1) describes Balthasar's profane banquet, the mysterious handwriting on the wall, Daniel's interpretation of that writing, and the overthrow, on that same night, of Balthasar's kingdom. I det femte kapitlet (Heb. Bibeln, V-VI, 1) beskrivs Balthasar's vanhelga bankett, den mystiska skriften på väggen, Daniel tolkning av att skriva och störtande, på samma natt av Balthasar rike. In the sixth chapter Daniel is represented as the object of the special favour of Darius the Mede, and also of the persistent jealousy of the other officers of the Crown, who finally succeed in having him thrown into the lions' den, because of his faithfulness in praying to God three times a day; upon Daniel's miraculous preservation, Darius decrees that all in his kingdom should "dread and fear the God of Daniel". I sjätte kapitlet Daniel framställs som föremål för särskild förmån Dareios den Mede, och även av den ihållande svartsjuka på den övriga personalen för kronan, som till slut lyckas med att ha honom som kastas in i lejonkulan, på grund av hans trofasthet i bön till Gud tre gånger om dagen, på Daniel mirakulösa bevarande, Darius dekret att alla i hans rike skulle "skräck och rädsla Gud Daniel".

The second main part of the book in the Hebrew Bible (vii-xii) is taken up with four visions which Daniel describes in the first person. Den andra viktiga delen av boken i den hebreiska Bibeln (vii-xii) tas upp med fyra syner som Daniel beskriver i första person. The first of these visions (ch. vii) is referred to the first year of Balthasar's reign, and offers a close parallel to the dream set forth and explained in the second chapter of the book. Den första av dessa visioner (kapitel VII) hänvisas till det första året av Balthasar regeringstid, och erbjuder en nära parallell till den dröm som anges och förklaras i andra kapitel i boken. The nightly vision was of four several beasts coming out of the sea, and symbolical of the Gentile powers judged in due time by "the Ancient of days", and finally replaced by the universal and everlasting Messianic kingdom. Like the first, the second vision (ch. viii) is ascribed to the reign of Balthasar, and represents worldly powers under the figure of animals. Den nattliga Visionen av fyra olika djur som kommer upp ur havet, och symboliskt för den icke-judiska befogenheter bedöms i rätt tid "den Gamle av dagar", och slutligen ersättas med universella och eviga Messianska rike. Likhet med den första, den andra visionen (kapitel VIII) är tillskrivs regeringstid Balthasar, och representerar världsliga makt under bilden av djur. Daniel sees a ram with two horns (the Medes and the Persians) pushing victoriously towards the west, north and south, until it is struck by a he-goat (the Greeks) with a great horn (Alexander) between its eyes. Daniel ser en bagge med två horn (mederna och perserna) driver segerrikt mot väster, norr och söder, tills det träffas av en bock (greker) med ett stort horn (Alexander) mellan sina ögon. This great horn is soon broken in its turn, and gives place to four others (the Greek kingdoms of Egypt, Syria, Macedonia, and Thrace), from one of which grows out a "little horn", namely Antiochus Epiphanes. Denna stora horn är snart bryts i sin tur, och ger plats för ytterligare fyra (grekiska riken Egypten, Syrien, Makedonien och Trakien), från en som växer fram ur en "lilla hornet", det vill säga Antiochos Epifanes. This prince is not, indeed, named by the Angel Gabriel, who explains the vision to Daniel, but is clearly designated by the description of the doings of the "little horn" against the host of heaven and its prince (God), desecrating "the sanctuary", interrupting the daily sacrifice for about three years and a half, and finally "broken without hand". Detta prins är verkligen inte namngavs av ängeln Gabriel, som förklarar visionen till Daniel, men är tydligt avgränsat med en beskrivning av gärningar "den lilla hornet" mot himmelens härskara och Prince (Gud), vanhelga " helgedomen ", avbryter det dagliga offret i tre och ett halvt år, och slutligen" brytas utan hand ".

The next chapter contains the prophecy of the seventy weeks, which is referred to the first year of Darius, the son of Assuerus. Nästa kapitel innehåller profetian om de sjuttio veckorna, som det hänvisas till det första året av Darius, son till Assuerus. As Daniel was supplicating God for the fulfilment of His promises of mercy in Jeremiah, xxix, 10 sq., or xxv, 11, he was favoured with the vision of the Angel Gabriel. Eftersom Daniel var bedjande Gud för att uppfylla sina löften om nåd i Jeremia, XXIX, 10 kvadratmeter, eller xxv, 11, blev gynnade han med visionen av ängeln Gabriel. The heavenly messenger explained to him how the seventy years of desolation foretold by Jeremiah should be understood. Den himmelska budbärare förklarade för honom hur sjuttio år av förödelse förutsagt av Jeremiah skall förstås. They are seventy weeks of years, falling into three periods of seven, sixty-two, and one weeks of years, respectively. De sjuttio veckorna i år, som indelas i tre perioder av sju, sextiotvå år, och en vecka i år, respektive. The first period one of seven weeks, or forty-nine years, will extend from the going forth of "the word" for the rebuilding of Jerusalem to "an anointed one, a prince". Den första perioden en av sju veckor, eller fyrtionio år, kommer att sträcka sig från att gå ut av "ordet" för att återuppbygga Jerusalem till "en en smord, en furste". During the second, of sixty-two weeks or four hundred and thirty-four years, the Holy City will be built, though "in straitness of times". Under den andra, av sextiotvå veckor eller fyra hundra trettio-, fyra år kommer den heliga staden byggas, men "i straitness gånger". At the end of this period "an anointed one" will be cut off, and the people of a prince who shall come will "destroy" the city and the sanctuary, he will make a firm covenant with many for one week (or seven years), and during a half of this week he will cause sacrifice and oblation to cease and the abomination of desolation to be set up, until he meets with his fate. Vid utgången av denna period "en smord ett" skall utrotas, och folket i en furste som skall komma skall "förstöra" staden och helgedomen skall han göra ett fast förbund med många under en vecka (eller sju år ), och under hälften av denna vecka kommer han att leda till uppoffring och oblation skulle upphöra och förödelsens styggelse som skall inrättas, tills han möter sitt öde. The last vision, ascribed to the third year of Cyrus, is recorded in chapters x-xii. Sista vision, som tillskrivs tredje året Cyrus, redovisas i kapitlen x-xii. Its opening part (x-xi, 1) gives a description of the vision with a reference to Media, Persia, and Greece. Sitt inledande delen (x-xi, 1) ger en beskrivning av visionen med en hänvisning till media, Persien och Grekland. The second part (xi) announces many events connected with four Persian kings, with Alexander and his successors and more particularly with the deeds of a king of the North, ie Antiochus Epiphanes, against Egypt, the Jews, the Temple, etc., until he should come to an end. Den andra delen (xi) tillkännager många evenemang med anknytning till fyra persiska kungar, med Alexander och hans efterträdare och särskilt med dåd av en kung i norr, det vill säga Antiochos Epifanes, mot Egypten, judarna, tempel, osv, tills han skulle komma till ett slut. The conclusion of the vision (xii) declares how Michael (the guardian angel of Israel) will deliver the people. Slutsatsen av visionen (xii) förklarar hur Michael (den skyddsängel Israel) kommer att ge folket. Mention is made of a resurrection of the dead, followed by rewards and punishments. Sägs ingenting om en uppståndelse från de döda, följt av belöningar och straff. For 1290 days, or about three and one half years, the daily sacrifice will cease and the abomination of desolation will be set up. För 1290 dagar, eller ungefär tre och ett halvt år, det dagliga offret upphör och förödelsens styggelse kommer att inrättas. Blessed is he who continues steadfast till 1335 days. Välsignad är han som fortsätter orubbligt till 1335 dagar.

(2) Object and Unity (2) Syfte och Unity

From these contents it readily appears that the Book of Daniel has not for its object to give a summary historical account of the period of the Babylonian Exile, or of the life of Daniel himself, since both its parts profess to give only a few isolated facts connected with either the Exile or the Prophet's life. From the same contents it can also be readily seen that the object of that sacred writing is not to record in substance prophetical addresses similar to those which make up the works ascribed to distinct prophets in the Old Testament literature. Av dessa innehåll framgår lätt att Daniels bok har inte till syfte att ge en kortfattad historisk redogörelse för den period som den babyloniska fångenskapen, eller av livet för Daniel själv, eftersom både dess delar bekänna att ge endast ett fåtal fakta samband med antingen exil eller profetens liv. Från samma innehåll i den kan också lätt se att syftet med denna heliga skrift är inte att spela i sak profetiska adresser som liknar dem som bildar verk som tillskrivs olika profeter i Gamla testamente litteratur. In respect to both matter and form, the contents of the Prophecy of Daniel are of a peculiar kind which has no exact parallel in the Bible, except in the Apocalypse of St. John. Med avseende på både material och form, innehåll av profetian i Daniel är av en speciell typ som inte har någon exakt motsvarighet i Bibeln, utom i Apocalypse of St John. In Daniel, as in this last book of the Bible, one is in presence of contents whose general purpose is undoubtedly to comfort God's people under the ordeal of a cruel persecution, chiefly by means of symbolical visions bearing on "the time of the end". I Daniel, som i denna sista boken i Bibeln, är ett i närvaro av innehållet vars allmänna syfte är otvivelaktigt att trösta Guds folk under prövningar, en grym förföljelse, i första hand genom symboliska visioner med om "tidens slut" . This is the obvious purpose of the four visions recorded in the second part of the Book of Daniel (chaps. vii-xii), and also of Nebuchadnezzer's dream as given and explained in the second chapter of the first part of that inspired writing: the persecution therein in view is that of Antiochus Epiphanes, and the Jews are to be comforted by the assured prospect both of the fate that awaits their oppressor and of the setting up of God's universal and eternal kingdom. Detta är det självklara syftet med de fyra visioner registrerats i den andra delen av Daniels bok (chaps. vii-xii) och även Nebuchadnezzer dröm som anges och förklaras i andra kapitlet i den första delen av denna inspirerade att skriva: det förföljelse där tanke är att Antiochos Epifanes, och judarna tröstas av den tillförsikt utsikterna både det öde som väntar deras förtryckare och inrättandet av Guds universella och eviga rike. Nor have the narratives in chapters iii-vi a different general purpose: in each and in all of them the generous and constant servants of the true God -- Daniel and his fellow captives -- triumph in the end, while their oppressors, however mighty or numerous, are ultimately punished or made to acknowledge and promote the glory of the God of Israel. Inte heller har de berättelser i kapitlen III-VI ett annat allmänt syfte: i varje och i alla av dem generösa och ständiga tjänare av den sanne Guden - Daniel och hans kolleger fångar - segra i slutändan, medan deras förtryckare, men mäktig eller många, är ytterst straffas eller göras för att erkänna och främja härlighet Israels Gud. This apocalyptic object of the Book of Daniel is admitted by most scholars of the present day, and is in harmony with the place assigned to that sacred writing in the Hebrew Bible, where it appears not among "the Prophets", or second great division of the original text, but among "the Writings", or third main division of that text. Denna apokalyptiska syftet med Daniels bok är erkänt av de flesta forskare med dagens, och står i samklang med den plats tilldelas den heliga skrift i den hebreiska Bibeln, där det verkar inte bland "profeterna", eller andra stora splittringen av den ursprungliga texten, men bland "skrifter", eller tredje största avdelningen av denna text.

As apocalyptic writings usually bear the impress of compilation, one might naturally be tempted to regard the Book of Daniel -- whose apocalyptic character has just been described -- as a compilatory work. Som apokalyptiska skrifter vanligtvis bär prägeln av sammanställningen kan man naturligtvis frestas att betrakta Daniels bok - vars apokalyptisk karaktär har just beskrivits - en compilatory arbete. In fact, many scholars of the last century -- some of whom were Catholic -- have set forth positive grounds to prove that the author of the book has actually put together such documents as could make for his general purpose. Faktum är att många forskare av förra seklet - av vilka några var katoliker - har anges positiva skäl för att bevisa att författaren till boken har faktiskt satt samman de handlingar som kunde göra för sitt allmänna syfte. At the present day, however, the opposite view, which maintains the literary unity of the Prophecy of Daniel, is practically universal. För närvarande är dock av motsatt uppfattning, som upprätthåller den litterära enhet Profetian om Daniel, praktiskt taget överallt. It is felt that the uniform plan of the book, the studied arrangement of its subject-matter, the strong similarity in language of its two main parts, etc. are arguments which tell very powerfully in favour of the latter position. Man upplever att en enhetlig plan för boken, den studerade arrangemang av dess föremål, den stora likheten i språk av två huvuddelar, etc. är argument som talar mycket tydligt till förmån för den senare ståndpunkten.

(3) Authorship and Date of Composition (3) författarskap och datum Sammansättning

Once it is admitted that the Book of Daniel is the work of one single author, there naturally arises the important question: Is this sole writer the Prophet Daniel who composed the work during the Exile (586-536 BC), or, on the contrary, some author, now unknown, who wrote this inspired book at a later date, which can still be made out? När det är erkänt att Daniels bok är ett verk av en enda författare, finns naturligtvis uppstår den viktiga frågan: Är det här enda författare profeten Daniel som komponerade arbete under Exile (586-536 f.Kr.), eller, tvärtom Vissa författare, nu okänd, som skrev den här inspirerade boken vid ett senare tillfälle, som fortfarande kan göras? The traditional view, in vigour chiefly among Catholics, is to the effect that the whole work, as found in the Hebrew Bible, should be directly referred to Daniel, whose name it bears. Den traditionella synen, i kraft främst bland katoliker, går ut på att hela arbetet, som finns i den hebreiska Bibeln, skall vara direkt enligt Daniel, vars namn det bär. It admits, indeed, that numerous alterations have been introduced into the primitive text of the book in the course of ages. Den erkänner också, att ett stort antal ändringar har införts i de primitiva texten i boken under åldrar. It maintains, nevertheless, that both the narratives (chaps. i-vi) wherein Daniel seems to be described by some one else as acting as recorded, and the symbolic visions (chaps. vii-xiu) wherein he describes himself as favoured with heavenly revelations, were written, not simply by an author who was contemporary with that prophet and lived in Babylon in the sixth century BC, but by Daniel himself. Det hävdar dock att båda berättelserna (chaps. I-VI) vari Daniel verkar vara beskrivas med någon annan agera som registreras och symboliska visioner (chaps. vii-Xiu) där han beskriver sig själv som gynnade med himmelsk uppenbarelser, skrevs, inte bara av en författare som var samtida med profeten och levde i Babylon i det sjätte århundradet f.Kr., men Daniel själv. Such difference in the use of persons is regarded as arising naturally from the respective contents of the two parts of the book: Daniel employed the third person in recording events, for the event is its own witness; and the first person in relating prophetical visions, for such communications from above need the personal attestation of those to whom they are imparted. Sådan skillnad i användningen av personer som anses som naturlig följd av respektive innehållet i de båda delarna av boken: Daniel anställd tredje person i inspelningen händelser, för händelsen är sitt eget vittne, och den första personen i samband profetiska visioner, för sådan kommunikation uppifrån behöver personlig intyg om dem som de förmedlade. Over against this time-honoured position which ascribes to Daniel the authorship of the book which bears his name, and admits 570-536 BC as its date of composition, stands a comparatively recent theory which has been widely accepted by contemporary scholars. Mot den här hävdvunna ställning som tillskriver Daniel upphovsmannaregeln i boken som bär hans namn, och medger 570-536 f.Kr. som dagen för sammansättning, står en relativt ny teori som har varit allmänt accepterad av samtida forskare. Chiefly on the basis of historical and linguistic grounds, this rival theory refers the origin of the Book of Daniel, in its present form, to a later writer and period. Huvudsakligen på grundval av historiska och språkliga skäl, hänvisar detta rivaliserande teori ursprunget till Daniels bok, i sin nuvarande form, till en senare författare och period. It regards that apocalyptic writing as the work of an unknown author who composed it during the period of the Machabees, and more precisely in the time of Antiochus IV, Epiphanes (175-164 BC). Det gäller att apokalyptisk skrift som ett verk av en okänd författare som komponerade den under den period Machabees, närmare bestämt i tiden för Antiochos IV Epifanes (175-164 f.Kr.).

The following are the extrinsic testimonies which conservative scholars usually and confidently set forth as proving that the Book of Daniel must be referred to the well-known Prophet of that name and consequently to a much earlier date than that advocated by their opponents. Följande är extrinsic vittnesmål som konservativ akademiker vanligtvis och tillitsfullt återges som styrker att Daniels bok måste hänskjutas till de välkända profet med detta namn, och följaktligen ett mycket tidigare datum än den som förespråkas av sina motståndare. Christian tradition, both in the East and in the West, has been practically unanimous from Christ's time to the present day in admitting the genuineness of the Book of Daniel. Kristna traditionen, både i öst och i väst, har praktiskt taget enhälliga från Kristi tid fram till i dag att erkänna äktheten av Daniels bok. Its testimony is chiefly based on Matthew, xxiv, 15: "When therefore you shall see the abomination of desolation, which was spoken of by Daniel the prophet, standing in the holy place: he that readeth let him understand", in which passage Christ treats Daniel's visions as true oracles, and expressly names that Prophet as their writer. Sitt vittnesmål är huvudsakligen baserad på Matteus, xxiv, 15: "När därför ni får se förödelsens styggelse, som talades av Daniel profeten, stående på en helig plats: han att readeth låt honom förstå", där passage Kristus behandlar Daniel visioner som sant orakel, och uttryckligen namn som profeten som deras författare. In so doing, it is argued, Christ endorsed and confirmed by His authority the view which was then received among the Jews, and which regarded Daniel as the author of the book which bears his name. På så sätt är det hävdas, Kristus godkänts och bekräftats av Hans myndighet anser som inkom sedan bland judarna, och som betraktade Daniel som författaren till boken som bär hans namn. Jewish tradition, both during and before Christ's time, bears also distinct witness to the genuineness of the Prophecy of Daniel. Judiska traditionen, både under och före Kristi tid, bär också tydliga bevis på äktheten av profetian i Daniel. In his "Antiquities of the Jews" (Bk. XI, ch. viii, 5), the learned Jewish priest and Pharisee, Josephus (about AD 40-100), writes: "When the Book of Daniel was shown to Alexander the Great (d. 323 BC), wherein Daniel declared that one of the Greeks should destroy the empire of the Persians, he supposed that himself was the person intended". I sin "Antiquities of the Jews" (Bk. XI, kap. Viii, 5), skriver den lärde judisk präst och farisé, Josephus (omkring år 40-100),: "När Daniels bok visades Alexander den store (död 323 f.Kr.), där Daniel förklarade att en av grekerna skulle förstöra imperium av perserna, trodde han att han var den person som är avsedda ". Before the Christian Era the First Book of the Machabees (written very early in the first century BC) shows acquaintance with the Septuagint version of the Prophecy of Daniel (cf. 1 Maccabees 1:54, with Daniel 9:27, 1 Maccabees 2:59, 60 with Daniel 3:6), whence it is inferred Före vår tideräknings första boken av Machabees (skrivet mycket tidigt under det första århundradet f.Kr.) visar bekantskap med Septuaginta version av profetian i Daniel (jfr 1 Mackabeerboken 1:54, med Daniel 9:27, 1 Mackabeerboken 2: 59, 60 med Daniel 3:6), varifrån den kan man dra slutsatsen

that at that date the Book of Daniel must have been for some considerable time rendered into Greek, and vid denna tidpunkt Daniels bok måste ha varit under lång tid gjort i den grekiska och

that its composition must have preceded this translation by some considerable time more, so that its origin under Antiochus Epiphanes is hardly probable. att dess sammansättning måste ha föregått denna översättning av en längre tid mer, så att dess ursprung under Antiochos Epifanes är knappast troligt.

Again, the Sibylline Oracles (Bk. III, verses 388 sqq.), supposed to have been written about 170 BC, contain an allusion to Antiochus IV, and to the ten horns of Dan., vii, 7, 24, and therefore point to an earlier date than that which is proposed by the advocates of the recent theory. Återigen, verserna sibyllinska Oracles (Bk. III, 388 ff.) Ska ha skrivits omkring 170 f.Kr., innehålla en anspelning på Antiochos IV, och de tio hornen av Dan., VII, 7, 24, och punkt till ett tidigare datum än det som föreslås av förespråkarna för den senaste teorin. More particularly still, the Septuagint translation of the Pentateuch, made about 285 BC, exhibits in Deut., xxxii, 8, a doctrine of guardian angels which it has apparently borrowed from the Book of Daniel, and thus tends to prove the existence of that inspired writing long before the time of Antiochus Epiphanes. Finally, according to Josephus (Contra Apion, VIII), the Old Testament canon of the Jews of Palestine, which has always included Daniel among "the Writings", was closed by Esdras (middle of the fifth century BC), that is to say, at a date so near the composition of the book that its genuineness could then be easily ascertained, and would naturally be the reason for the insertion of the work into the Palestinian Canon. Närmare bestämt fortfarande uppvisar Septuaginta översättningen av Moseböckerna, gjort omkring 285 f.Kr., i Mos., Xxxii, 8, läran om skyddsänglar som den har tydligen lånade från Daniels bok, och därmed tenderar att bevisa förekomsten av denna inspirerade att skriva långt före tiden för Antiochos Epifanes. Slutligen enligt Josephus (Contra Apion, VIII), avslutades det Gamla Testamentets kanon för judarna i Palestina, som alltid har tagit Daniel bland "skrifter", genom Esra (mitten av det femte århundradet f.Kr.), det vill säga vid en tidpunkt så nära sammansättningen av boken att dess äkthet kunde sedan lätt fastställa, och skulle naturligtvis vara orsaken till införandet av arbetet i de palestinska Canon.

To strengthen the inference drawn from these external testimonies, conservative scholars appeal to the following direct and indirect intrinsic grounds. Throughout the second part of his book Daniel speaks in the first person and thereby gives himself implicitly as the writer of chapters vii-xii. Att stärka den slutsats som dras av dessa yttre vittnesbörd, konservativ akademiker vädjar till följande direkta och indirekta inneboende grunder. Under den andra delen av sin bok Daniel talar i första person och därmed ger sig implicit som författare till kapitlen VII-XII. Even more, in the words: "Then he [Daniel] wrote the dream and told the sum of the matters", we have a statement which ascribes expressly to him the writing of the first vision (chap. vii) and, implicitly, that of the subsequent visions, which are indissolubly bound up with the opening one. Ännu mer, med orden: "Han [Daniel] skrev drömmen och berättade summan av de frågor" har vi ett uttalande som tillskriver uttryckligen till honom att skriva den första visionen (kap. VII) och, underförstått, att av de efterföljande visioner, som är oupplösligt förbundet med att öppna en. Now, if the visions described in the second part of the book were recorded by Daniel himself, the same thing must be admitted in regard to narratives which make up the first part of the book (chaps. i-vi), because of the acknowledged unity of the work. Nu, om de visioner som beskrivs i den andra delen av boken spelades in av Daniel själv, måste samma sak tillåtas i fråga om berättelser som utgör den första delen av boken (chaps. I-VI), på grund av det allmänt erkända enhet av arbetet. And in this way direct intrinsic evidence is considered as making for the Danielic authorship. The indirect intrinsic grounds point in the same direction, inasmuch as they tend to show that the author of the Book of Daniel was Och på detta sätt direkt inneboende bevisningen anses göra för Danielic upphovsmannarätt. De indirekta inneboende skäl pekar i samma riktning, eftersom de tenderar att visa att författaren till boken om Daniel var

a resident in Babylon bosatt i Babylon

one who wrote in the period to which the Prophet Daniel belonged, and en som skrev under den period som profeten Daniel tillhörde, och

one who is best identified with that Prophet himself. en som är bäst identifieras med att Profeten själv.

The first of these positions, it is said, is borne out by the close acquaintance which the author evinces in the historical portion of the work (chaps. i-vi) with the manners, customs, history, religion, etc. of the Babylonians the minute details he refers to, the local colouring of his descriptions, his exact references to facts, are such as only a resident in Babylon could be fairly supposed to possess. Den första av dessa ståndpunkter, sägs det, bekräftas av en nära bekant som författaren ådagalägger i den historiska delen av arbetet (chaps. I-VI) med seder, sedvänjor, historia, religion etc. av babylonierna så fort detaljerna han hänvisar till, lokal färgning av hans beskrivningar, hans exakta referenser till fakta, är sådana som endast är bosatt i Babylon kunde vara ganska förväntas besitta. It is likewise borne out by a comparison of the form of Daniel's prophecies in chapters vii-xii with the general surroundings of one living in Babylon and with the Babylonian monuments in particular; the imagery of Daniel's vision in the seventh chapter, for instance, is nearly the same as that found on monuments in the ruins of Ninive; and in chapters viii, 2 (Heb. text), and x, 4, the river banks are most appropriately given as the scenes of Daniel's visions. Det är också bekräftas av en jämförelse i form av Daniels profetior i kapitel VII-XII med den allmänna omgivningen för en som bor i Babylon och det babyloniska monument i synnerhet, bildspråket i Daniels vision i sjunde kapitlet, till exempel, är nästan detsamma som det som finns på monument i ruinerna av Ninive, och i kapitel VIII, 2 (Heb. text), och x, 4, är dess stränder mest lämpligt med tanke på scenerna i Daniels visioner. While thus very familiar with Babylonia, the author of the Book of Daniel betrays no such special knowledge of Persia and Greece as would be natural to expect if, instead of living in the sixth century BC, he had been a contemporary of Antiochus Epiphanes. Medan alltså väl till Babylonien, avslöjar författaren till Daniels bok inga sådana specialkunskaper i Persien och Grekland som skulle vara naturligt att förvänta sig om, istället för att leva i det sjätte århundradet f.Kr. hade han varit en samtida till Antiochos Epifanes.

This absence of distinct knowledge of the times subsequent to the Babylonian period has sometimes been urged to prove the second position: that the writer belonged to that period, and to no other. Denna brist på tydliga kunskaper om tiden efter den babyloniska perioden ibland har uppmanats att bevisa andra position: att författaren hörde till denna period, och inga andra. More often, however, and more strongly, the linguistic features of the Book of Daniel have been brought forth to establish that second position. Oftare, dock, och starkare, har den språkliga dragen i Daniels bok kommit ut för att fastställa att andra position. It has been affirmed, on the one hand, that the Hebrew of Daniel with its numerous Aramaisms, bears a close affinity to that of Ezechiel, and is therefore that of the period of the Exile; and, on the other hand, that the Aramaic portions of Daniel (ii, 4-vii) are in wonderful agreement with those of Esdras, while they are distinguished by many Hebrew idioms from the language of the earliest Aramaic Paraphrases of the Old Testament. Det har bekräftats, å ena sidan att den hebreiska av Daniel med sina många Aramaisms, har ett nära släktskap den som Hesekiel, och är alltså att den period som Exile, och å andra sidan att det arameiska delar av Daniel (II, 4-vii) är underbart med de Esra, medan de kännetecknas av många hebreiska idiom från språket i de tidigaste arameiska omskrivningar av Gamla testamentet. In particular, the easy transition from the Hebrew to the Aramaic (ii, 4), and the reverse (viii, 1 sqq.), is explicable, we are told, only on the supposition that the writer and the readers of the book were equally familiar with both; this free handling of both languages suits not the Machabean age but that of Daniel, or of the Exile, in which both tongues were naturally in equal use. I synnerhet smidig övergång från det hebreiska till arameiska (II, 4), och det omvända (viii, 1 följ.), Är förklarligt, säger man, bara på antagandet att författare och läsare av boken var lika förtrogen med både, detta gratis behandling av båda språken passar inte Machabean ålder, men som Daniel, eller Exile, där båda tungor var naturligtvis lika bruk. The intrinsic grounds making for the last position (that the author of the Book of Daniel is best identified with the Prophet of that name), may be summed up in this simple statement: while no other seer during the Babylonian Exile has been, and indeed can be, named as the probable recorder of the visions described in that inspired writing, Daniel, owing to his position at the court of Babylon, to his initiation into the wisdom of the Chaldees, and to the problem of his calling as God had shown it to him, was eminently fitted at that time for writing the prophecies which had been imparted to him for the comfort of the Jews of his time and of subsequent ages. Reella skäl gör att den sista positionen (att författaren till Daniels bok är bäst identifieras med profeten med detta namn), kan sammanfattas i denna enkla förklaring: när ingen annan siare under den babyloniska fångenskapen har, och även kan, anges som sannolik brännaren de visioner som beskrivs i det inspirerade skriftligen, Daniel, på grund av sin ställning vid hovet i Babylon, hans invigningen i visdom Chaldees, och på problemet med att hans kallelse som Gud hade visat det till honom, var monterade i högsta grad på den tiden för att skriva profetior som hade tillfört honom till tröst för judarna på sin tid och senare åldrar.

Scholars who have examined this evidence, closely and without bias, have concluded that rationalistic critics are decidedly wrong in denying totally the historical character of the Book of Daniel. Forskare som har undersökt dessa bevis, noggrant och utan förutfattade meningar, har dragit slutsatsen att rationalistiska kritikerna är bestämt fel att förneka helt historiska karaktär av Daniels bok. At the same time, many among them still question the absolute cogency of the extrinsic and intrinsic grounds set forth to prove the Danielic authorship. Samtidigt är många bland dem frågan fortfarande den absoluta slagkraft av yttre och inneboende skäl anges att bevisa Danielic författarskap. These latter scholars rightly reject as untrue the statement of Josephus, which refers the close of the Old Testament canon to the time of Esdras; and in the well-known bias of the same Jewish historian for magnifying whatever concerns his nation they have a valid reason for doubting his assertion that the prophecies of Daniel were shown to Alexander the Great when this prince passed through Palestine. Dessa senare forskare avvisar med rätta som osanna meddelandet om Josephus, som hänvisar stänga av Gamla Testamentets kanon till tiden för Esra, och i det välkända snedvridning av samma judiska historikern för förstoringsglas vad gäller hans nation de har ett giltigt skäl att betvivla hans påstående att profetiorna om Daniel visades att Alexander den store när prinsen passerade Palestina. The alleged reference to Daniel's expressions in the Septuagint version of Deuteronomy they easily explain as a later gloss, and the actual acquaintance of the First Book of the Machabees with the Prophecy of Daniel they naturally regard as compatible with the non-Danielic authorship, and indeed with the composition of the Book of Daniel in the time of Antiochus IV. Den påstådda hänvisning till Daniels uttryck i Septuaginta version av Femte Mosebok förklarar de lätt som en senare glans, och det faktiska bekantskap med den första bok Machabees med profetian i Daniel de naturligtvis anser vara förenliga med icke-Danielic författarskap, och även med sammansättningen av Daniels bok i tiden för Antiochos IV. As regards the last external testimony in favour of the genuineness of that sacred writing, viz. Vad gäller den senaste externa vittnesmål till förmån för äkta i den heliga skrift, dvs. Christ's words concerning Daniel and his prophecy, these same scholars think that, without going against the reverence due to Christ's Person, and the credence due His words, they have a right not to consider the passage appealed to in Matt., xxiv, 15, as absolutely conclusive: Jesus does not say explicitly that Daniel wrote the prophecies that bear his name to infer this from His words is to assume something which may well be questioned, viz. Kristi ord om Daniel och hans profetia, samma forskare tror att utan att gå emot den vördnad på grund av Kristi person och den tilltro beror hans ord, de har rätt att inte betrakta passage tilltalade i Matt., Xxiv, 15, som är helt avgörande: Jesus säger inte uttryckligen att Daniel skrev profetiorna som bär hans namn för att sluta detta utifrån sitt ord är att ta något som mycket väl kan ifrågasättas, dvs. that in referring to the contents of a book of the Bible, He necessarily confirmed the traditional view of His day concerning authorship; in point of fact, many scholars whose belief in Christ's truthfulneess and Divinity is beyond question -- such Catholics, for instance, as Father Souciet, SJ, Bishop Hanneberg, Francois Lenormant, and others -- have thought that Christ's reference to Daniel in Matt., xxiv 15, does not bear out the Danielic authorship as it is claimed by conservative scholars chiefly on the basis of His words. att hänvisa till innehållet i en bok i Bibeln, bekräftade han nödvändigtvis den traditionella synen på hans tid om upphovsmannarätt, i själva verket många forskare vars tro på Kristi truthfulneess och gudomlighet råder inget tvivel om - till exempel katoliker, till exempel, som Fader Souciet, SJ, biskop Hanneberg, Francois Lenormant, och andra - har tänkt att Kristi hänvisning till Daniel i Matt. går xxiv 15, inte bära ut Danielic författarskap som är angivna av konservativa akademiker huvudsakligen på grundval av hans ord.

Having thus shown, to their own satisfaction, the inconclusive character of the external evidence, or mainstay in favour of the traditional view, the opponents of the Danielic authorship endeavour to prove that internal evidence points decisively to the late origin which they ascribe to the Book of Daniel. Efter att ha visat sin egen tillfredsställelse, de föga övertygande karaktär yttre bevis eller stöttepelaren till förmån för den traditionella uppfattningen, att motståndarna till Danielic författarskap försöka bevisa att den interna tyder på ett avgörande sätt till sent ursprung som man tillskriver boken Daniel. Briefly stated, the following are their principal arguments: Kortfattat anges följande är deras huvudsakliga argument:

As it is now found in the Hebrew Bible, the Book of Daniel contains historical references which tend to prove that its author is not an eyewitness of the events alluded to, as would be the case if he were the Prophet Daniel. Som det är nu finns i den hebreiska Bibeln, Daniels bok innehåller historiska referenser som tenderar att bevisa att dess författare är inte ett ögonvittne av händelser som tas upp, vilket skulle vara fallet om han var profeten Daniel. Had this author lived during the Exile, it is argued, he would not have stated that "in the third year of the reign of Joakim, king of Juda, Nebuchadnezzer, king of Babylon, came to Jerusalem and besieged it" (Dan., i, 1), since this conflicts with Jeremiah, xxxvi, 9, 29. Hade denna skribent levde under Exile, det hävdas, att han inte skulle ha förklarat att "under det tredje året av kejsar Joakim, kung av Juda, Nebuchadnezzer, konungen i Babel, kom till Jerusalem och belägrade det" (Dan, I, 1), eftersom detta strider mot Jeremia, xxxvi, 9, 29.

He would not have repeatedly used the word "Chaldeans" as the name of a learned caste, this sense being foreign to the Assyro-Babylonian language, and of an origin later than the Exile; he would not have spoken of Balthasar as "king" (v, 1, 2 3, 5, etc., viii, 1), as the "son of Nebuchadnezzer" (v, 2, 18, etc.), since Balthasar was never king, and neither he nor his father had any blood-relationship to Nebuchadnezzer; Han skulle inte ha upprepade gånger använde ordet "kaldéer" som namnet på en lärd kast, denna känsla är främmande för den assyrisk-babyloniska språk, och i ett senare ursprung än Exile, han skulle inte ha talat om Balthasar som "kung" (v, 1, 2 3, 5, osv, viii, 1), som "son Nebuchadnezzer" (v, 2, 18, etc.), hade sedan Balthasar var aldrig kung, och varken han eller hans far någon släktskap till Nebuchadnezzer;

he would have avoided the statement that "Darius the Mede succeeded to the kingdom" of Balthasar (v. 31), since there is no room for such a ruler between Nabonahid, Balthasar's father, and Cyrus, the conqueror of Babylon; he could not have spoken of "the Books" (Daniel 9:2-Heb. text), an expression which implies that the prophecies of Jeremiah formed part of a well-known collection of sacred books, which assuredly was not the case in the time of Nebuchadnezzer and Cyrus, etc. han skulle ha undvikit uttalandet att "Dareios den Mede efterträdde rike" av Balthasar (v. 31), eftersom det inte finns något utrymme för en sådan härskare mellan Nabonahid, Balthasar far, och Cyrus, besegrare Babylon, han kunde inte har talat om "Böcker" (Daniel 9:2-Heb. text), ett uttryck som innebär att profetiorna i Jeremia var en del av en välkänd samling av heliga böcker, som förvisso inte var fallet vid tiden för Nebuchadnezzer och Cyrus, etc.

The linguistic features of the book, as it exists in the Hebrew Bible, point also, it is said, to a date later than that of Daniel: its Hebrew is of the distinctly late type which followed Nehemias' time; in both its Hebrew and its Aramaic portions there are Persian words and at least three Greek words, which of course should be referred to a period later than the Babylonian Exile. Den språkliga inslag i boken, eftersom den finns i den hebreiska Bibeln, punkt också, sägs det, till ett senare datum än Daniel: dess hebreiska är av betydligt senare slag som följde Nehemias "tid, både i sitt hebreiska och dess Arameiska portioner finns persiska ord och minst tre grekiska ord, som naturligtvis bör remitteras till en period senare än den babyloniska fångenskapen.

Not satisfied with the merely negative inference that the Book of Daniel was not composed during the Captivity, the opponents of the Danielic authorship strive to reach a positive conclusion as to the date of its origin. Inte nöjd med enbart negativa slutsatsen att Daniels bok bestod inte under fångenskapen, motståndarna till Danielic författarskap strävar efter att nå ett positivt resultat som till och med dagen för dess ursprung. For this purpose, they examine the contents of that inspired writing, and they think that by viewing both its parts in the light of history, they are led to refer definitely its composition to the time of Antiochus Epiphanes. För detta ändamål har de också innehållet som inspirerade att skriva, och de tycker att genom att visa både dess delar i ljuset av historien, de ledde till att hänvisa definitivt sammansättning, och tiden för Antiochos Epifanes. It can be readily seen, we are told, that the interest of the visions which make up the second part of Daniel culminates in the relations subsisting between the Jews and Antiochus. Det kan lätt ses, säger man, att intresset för de visioner som utgör den andra delen av Daniel kulminerar i relationerna mellan kvarvarande judarna och Antiochos. It is this prince who manifestly is the subject of Dan. Det är denna furste, som uppenbarligen är föremål för Dan. viii, 9-13, 23-25, and who is very probably "the little horn" spoken of in Dan., vii, 8, 20, 21, 25, while events of his reign are apparently described in Dan., ix, 25-27, and undoubtedly so in xi, 21-45; xii, 6, 7, 10-12. VIII, 9-13, 23-25, och vem är högst sannolikt "det lilla hornet" omtalas i Dan., vii, 8, 20, 21, 25, medan händelserna i hans regering är uppenbarligen beskrivs i Dan., ix, 25-27, och utan tvekan så i xi, 21-45, xii, 6, 7, 10-12. Whoever bears this in mind, it is argued, is led by the analogy of Scripture to admit that the book belongs to the period of Antiochus. Den som bär detta i åtanke är det hävdas, leds av en analogi med Skriften att erkänna att boken tillhör den period Antiochos. The rule is that "even when the prophets of the Old Testament deliver a Divine message for far distant days, they have in view the needs of the people of their own day. They rebuke their sins, they comfort their sorrows, they strengthen their hopes, they banish their fears. But of all this there is no trace in Daniel, if the book was written in the time of Cyrus. Its message is avowedly for the time of the end, for the period of Antiochus and the Machabees". Regeln är att "även om profeterna i Gamla testamentet leverera ett gudomligt budskap till fjärran dagar har de med hänsyn till behoven hos folket i sin egen tid. De tillrättavisa sina synder, de tröstar sin sorg, de förstärker sina förhoppningar , förvisa de sin rädsla. Men allt detta finns det inga spår i Daniel, om boken är skriven i tiden för Cyrus. Dess budskap är avowedly för tiden till slutet, för perioden Antiochos och Machabees ". And this inference is confirmed by the fact that the narratives told in the first part, when studied in reference to the events of Antiochus's reign are found to impart lessons especially suited to the Jews of that period. Och denna slutsats bekräftas av det faktum att de berättelser som berättas i den första delen, när det studerades i förhållande till händelserna Antiochos regeringstid finns för att ge lektioner särskilt lämpade för judarna i denna period. The question of eating meat (Dan., i. 8 sqq.) was at that time a test of faith (cf. 1 Maccabees 1:65 sq.; 2 Maccabees 6:18 sqq.; 7). Frågan om att äta kött (Dan, I. 8 följ.) Var vid den tidpunkten ett test av tro (jfr 1 Mackabeerboken 1:65 sq, 2 Mackabeerboken 6:18 ff., 7). The lessons of the fiery furnace and the lions' den (Dan., iii vi) were most appropriate in the time of the Machabees when the Jews were ordered on the pain of death to worship foreign deities (cf. I Mach. i, 43-54). Lärdom av den brinnande ugnen och lejonkulan (Dan, III-VI) var mest lämpliga tidpunkten för Machabees då judarna fick order om lifsstraff dyrka främmande gudar (jfr I Mach. I, 43 -54). The accounts of the humbling of Nebuchadnezzer (Dan., iv) and the fate of Balthasar (Dan., v) were also particularly calculated to comfort the Jews so cruelly oppressed by Antiochus and his officers. Räkenskaperna för ödmjuka för Nebuchadnezzer (Dan, iv) och öde Balthasar (Dan, v) var också mycket beräknades trösta judarna så grymt förtryckta av Antiochos och hans officerare. Such a view of the date of the Book of Daniel is in harmony with the apocalyptic character of the whole work, and can be confirmed, it is said, by certain facts in the external history of the book, such for instance as its place among "the Writings" in the Palestinian Canon, the absence of all traces of Daniel's influence upon the post-exilic literature before the Machabean period, etc. Despite the fact that some of these arguments against the Danielic authorship have not yet been fully disproved, Catholic scholars generally abide by the traditional view, although they are not bound to it by any decision of the Church. En sådan syn på den dag då Daniels bok är i harmoni med den apokalyptiska karaktär av hela arbetet, och kan bekräftas, sägs det, av vissa fakta i yttre historia i boken, som till exempel dess plats bland "skrifter" i det palestinska Canon, avsaknaden av alla spår av Daniels inflytande på efter tiden i exil litteratur före Machabean tidsperiod osv Trots att vissa av dessa argument mot Danielic upphovsmannarätt har ännu inte fullt ut motbevisas katolska akademiker följer i allmänhet av den traditionella uppfattningen, även om de inte är bundna till den av något beslut av kyrkan.

(4) Prophecy of the Seventy Weeks (4) profetian om de sjuttio veckorna

Several sections of the Book of Daniel contain Messianic predictions, the general import of which has been sufficiently pointed out in setting forth the contents and object of that inspired writing. Flera delar av Daniels bok innehåller messianska förutsägelser, den allmänna import som har tillräckligt påpekats i angiva innehåll och syfte som inspirerade att skriva. One of these predictions, however, claims a further notice, owing to the special interest connected with its contents. En av dessa prognoser, hävdar dock en vidare, på grund av särskilt intresse i samband med dess innehåll. It is known as the prophecy of the seventy weeks, and is found in an obscure passage (ix, 24-27), of which the following is a literal rendering: Det är känt som profetian om de sjuttio veckorna, och finns i en dunkel passage (ix, 24-27), av vilka följande är en bokstavlig rendering:

24. 24. Seventy weeks [literally heptads] have been decreed upon thy people and thy holy city, to close transgression and to make an end of sins, and to expiate iniquity, and to bring in everlasting righteousness, and to seal vision and prophet and to anoint a most holy [literally: holiness of holinesses]. Sjuttio veckor [literally heptads] har förordnat över ditt folk och din heliga staden, att stänga överträdelse och att göra slut på synder och försona missgärning, och att få i evig rättfärdighet, och att täta vision och profet och att smörja en högheligt [bokstavligen: helighet holinesses]. 25. 25. Know then and discern: from the going forth of the word to build again Jerusalem until an anointed one, a prince, [there are] seven weeks, and for sixty-two weeks it shall be built again [with] broad place and moat, and that in straitness of times. Vet då och urskilja: från att gå ut av ordet för att bygga nytt Jerusalem till en smorde, en prins, [finns] sju veckor, och sextiotvå veckor skall det byggas igen [med] bred plats och vallgrav, och att straitness gånger. 26. 26. And after the sixty-two weeks an anointed one will be cut off and he will have no . Och efter de sextio två veckor en smorde kommer att bli avskurna och han har ingen. . . . . [Sept. [September kai ouk estai]; and the people of a prince who shall come will destroy the city and the sanctuary, and the end thereof [will be] in a flood, and until the end [shall be] war, a sentence of desolations. kai OUK Estai], och folket på en prins som ska komma kommer att förstöra staden och helgedomen, och i slutet av detta [blir] i en flod, och fram till slutet [ska] krig, ett straff på desolations. 27. 27. He will make a firm covenant with many for a week, and for half a week he shall cause sacrifice and oblation to cease, and instead thereof the abomination that makes desolate, and that until the consummation and that which is determined be poured upon the desolator. Han kommer att göra ett fast förbund med många i en vecka och en halv vecka han ska orsaka offer och oblation att upphöra, och istället denna styggelse som gör öde, och att dess fullbordan och det som bestäms hällas på desolator .

The difficulty of rendering this passage of the Hebrew text is only surpassed by that of interpreting its contents. Svårigheten att göra denna passage av den hebreiska texten är bara överträffas av att tolka dess innehåll. Most commentators admit, indeed, that the seventy weeks are weeks of years, which fall into three periods of 7, 62, and 1 weeks of years, respectively, but they are still at variance with regard to both the exact starting point and the precise terminus of the seventy weeks. De flesta kommentatorer medger förvisso att de sjuttio veckorna veckor av år, som delas in i tre perioder om 7, 62, och 1 vecka i år, respektive, men de är fortfarande i strid med avseende på både den exakta startpunkten och exakt ändpunkten av sjuttio veckorna. Most of them, too, regard the prophecy of the seventy weeks as having a Messianic reference, but even all Catholic interpreters do not agree as to the precise nature of this reference. De flesta av dem, även om profetian om de sjuttio veckorna ha en messiansk referens, men även alla katolska tolkar inte överens om den exakta innebörden av denna referens. Some among them, after Hardouin, SJ, Calmet, OSB, etc., seeing in the contents of the prophecy a typical reference to Christ, in preference to the literal one which has been, and is still, more prevalent in the Church. Några bland dem, efter Hardouin, SJ, Calmet, OSB osv, ser på innehållet i profetian en typisk hänvisning till Kristus, i stället för bokstavlig en som har varit och är fortfarande vanligare i kyrkan. Briefly stated, the following are the three principal interpretations which have been given by Dan., ix, 24-27. Kortfattat anges följande är de tre huvudsakliga tolkningar som har givits av Dan., IX, 24-27.

The first is the ancient view, which may be called traditional, and which maintains that the prophecy of the seventy weeks refers directly to the appearance of Christ in the flesh, His death, His establishment of the New Covenant, and the destruction of Jerusalem by the Romans. Den första är en gammal tanke, som kan kallas traditionell, och som anser att profetian om de sjuttio veckorna tankarna direkt till Kristi framträdande i köttet, hans död, inrättandet av det nya förbundet, och förstörelsen av Jerusalem romarna.

The second is that of most recent scholars, chiefly non-Catholic, who refer the whole passage directly to the time of Antiochus Epiphanes, with (Christians generally) or without (Rationalists at large) a typical reference to Christ. Den andra är att av de senaste forskare, främst icke-katolska, som hänvisar hela passagen direkt till tiden för Antiochos Epifanes, med (kristna i allmänhet) eller utan (rationalister i stort) en typisk hänvisning till Kristus.

The third is that of some Fathers of the Church and some recent theologians who understand the prophecy in an eschatological sense, as a prediction of the development of the Kingdom of God from the end of the Exile to the fulfilment of that kingdom at Christ's second Advent. Den tredje är att vissa kyrkofäderna och några senare teologer som förstår profetian i en eskatologisk mening, som en prognos för utvecklingen av Guds rike från slutet av Exile till uppfyllandet av det riket vid Kristi andra advent .

(5) Text and Principal Ancient Versions (5) Text och förste Ancient Versions

One of the chief reasons of the obscurity which surrounds the interpretation of Dan., ix, 24-27, is found in the imperfect condition in which the original text of the Book of Daniel has come to us. En av de främsta skälen till otydlighet som omger tolkning av Dan., IX, 24-27, finns i den ofullkomliga tillstånd där den ursprungliga texten i Daniels bok har kommit till oss. Not only in the prophecy of the seventy weeks, but also throughout both its Hebrew (Dan., i-ii, 4; viii-xii) and its Aramaic (ii, 4-vii) sections, that text betrays various defects which it is easier to notice and to point out than to correct. Inte bara i profetian om de sjuttio veckorna, utan i hela både sin hebreiska (Dan, I-II, 4; VIII-XII) arameiska (II, 4-vii) rubriker med text förråder olika fel som det är lättare att notera och påpeka än att rätta till. Linguistics, the context, and the ancient translations of Daniel are most of the time insufficient guides towards the sure restoration of the primitive reading. Språkvetenskap, sammanhang, och den antika översättningar av Daniel är för det mesta otillräcklig guider till säker restaurering av primitiva läsning. The oldest of these translations is the Greek version known as the Septuagint, whose text has come down to us, not in its original form, but in that given to it by Origen (died about AD 254) for the composition of his Hexapla. Den äldsta av dessa översättningar är den grekiska versionen kallas Septuaginta, vars text har kommit till oss, inte i sin ursprungliga form, men i så som det får av Origenes (död omkring år 254) för sammansättningen av hans Hexapla. Before this revision by Origen, the text of the Septuagint was regarded as so unreliable, because of its freedom in rendering, and of the alterations which had been introduced into it etc., that, during the second century of our era, it was discarded by the Church, which adopted in its stead the Greek version of Daniel made in that same century by the Jewish proselyte, Theodotion. Innan denna översyn av Origenes, texten i Septuaginta ansågs vara så osäker, på grund av sin frihet i att göra, och på de förändringar som införts i den etc., att under det andra århundradet av vår tideräkning, förkastades det av kyrkan, som antogs i dess ställe den grekiska versionen av Daniel gjordes i samma århundrade av den judiska proselyt, Theodotion. This version of Theodotion was apparently a skilful revision of the Septuagint by means of the original text, and is the one embodied in the authentic edition of the Septuagint published by Sixtus V in 1587. Denna version av Theodotion var uppenbarligen en skicklig revidering av Septuaginta med hjälp av den ursprungliga texten, och är ett uttryck i de autentiska utgåva av Septuaginta publicerad av Sixtus V år 1587. In Dr. HB Swete's edition of the Septuagint, Origen's revision and Theodotion's version are conveniently printed side by side on opposite pages (vol. III, pp. 498 sqq.). The version of the proto-canonical portions of the Book of Daniel in the Latin Vulgate is St. Jerome's rendering from practically the same Hebrew and Aramaic text as is found in the current Hebrew Bibles.

DEUTERO-CANONICAL PORTIONS Deutero-kanoniska DELAR

The Hebrew and Aramaic sections of the Book of Daniel thus far dealt with, are the only ones found in the Hebrew Bible and recognized by Protestants as sacred and canonical. Den hebreiska och arameiska delar av Daniels bok hittills behandlats, är de enda som finns i den hebreiska Bibeln och erkänd av protestanterna som heliga och kanoniska. But besides those sections, the Vulgate, the Greek translations of Daniel (Septuagint and Theodotion) together with other ancient and modern versions, contain three important portions, which are deuterocanonical. Men förutom dessa avsnitt, Vulgata, den grekiska översättningen av Daniel (Septuaginta och Theodotion) tillsammans med andra äldre och nyare versioner, innehåller tre viktiga delar, som är deuterokanoniska. These are: Dessa är:

the Prayer of Azarias and the Song of the Three Children, usual}y inserted in the third chapter between the twenty-third and the twenty-fourth verses; bön Azarias och Sången om de tre barnen, vanliga) y införas i tredje kapitlet mellan tjugotredje och tjugofjärde verser;

the history of Susanna, found as ch. historia Susanna fann som ch. xiii, at the end of the book; xiii, i slutet av boken;

the history of the destruction of Bel and the dragon, terminating the book as ch. historien om förstörelsen av Bel och draken, avslutande boken som ch. xiv. xiv.

The first of these fragments (Dan., iii, 24-90) consists of a prayer in which Azarias, standing in the midst of the furnace, asks that God may deliver him and his companions, Ananias and Misael, and put their enemies to shame (verses 24-45); a brief notice of the fact that the Angel of the Lord saved the Three Children from all harm, whereas the flame consumed the Chaldeans above the furnace (46-50); and a doxology (52-56) leading on to the hymn familiarly known as the "Benedicite" (57-90). Den första av dessa fragment (Dan, III, 24-90) består av en bön, där Azarias, står i ugnen, ber att Gud kan ge honom och hans följeslagare, Ananias och Misael och satte sina fiender till shame (vers 24-45), ett kort meddelande om att Herrens ängel räddade tre barn från alla skador, medan lågan konsumeras kaldéer ovanför ugnen (46-50), och en Doxologi (52-56 ) som leder vidare till psalmen familjärt kallas "Benedicite" (57-90). The second fragment (ch. xiii) tells the history of Susanna. Den andra fragment (kapitel xiii) berättar historien om Susanna. She was the faithful wife of a wealthy Jew named Joakim, and resident in Babylon. Hon var den trogna hustru till en rik Judisk heter Joakim, och bosatt i Babylon. Accused falsely of adultery by two unworthy elders whose criminal advances she had repelled, she was sentenced to death by the tribunal before which she had been arraigned. Falskeligen anklagad för äktenskapsbrott av två ovärdig äldste vars kriminella förskott hon tillbaka och dömdes hon till döden av domstol inför vilken hon hade blivit anklagad. As Susanna was led forth to execution, Daniel, moved by God, remonstrated with the people upon permitting without sufficient inquiry the condemnation of a daughter of Israel. Som Susanna har lett fram till genomförande, Daniel, flyttade av Gud, protesterade folk på medger utan tillräcklig utredning fördömandet av en dotter till Israel. He examined himself the two pretended witnesses separately, and proved their testimony to be self-contradictory. Han undersökte själv två låtsades vittnen var för sig och visade deras vittnesmål vara motsägelsefullt. In fulfilment of the Law of Moses (Deuteronomy 19:18, 19), the two elders were put to death, "and Daniel became great in the sight of the people from that day, and thenceforward." För fullgörandet av Mose lag (Femte Mosebok 19:18, 19), de två äldste dödades, och Daniel blev stor i synen av människor från den dagen, och DÄREFTER. " The last deuterocanonical part of Daniel (ch. xiv) contains the narrative of the destruction of Bel and the dragon. Sista deuterokanoniska delen av Daniel (kapitel xiv) innehåller berättelsen om förstörelsen av Bel och draken. It recounts first the clever manner in which Daniel undeceived the king, Cyrus, who regarded a Babylonian idol, called Bel, as "a living god" that actually ate ample offerings, whereas these were really consumed at night by the pagan priests and their families: in consequence, these impostors were put to death, and Bel and its temple destroyed. Det berättar först smart sätt på vilket Daniel Undeceived kungen, Cyrus, som betraktade en babylonisk idol, kallad Bel, som "en levande gud" som faktiskt ätit gott om erbjudanden, medan dessa förbrukades verkligen på natten av de hedniska prästerna och deras familjer : följaktligen sattes dessa bedragare till döden, och Bel och dess tempel förstördes. It records, in the second place, how Daniel caused to die a great dragon that the Babylonians worshipped, and that the king wished him to adore as "a living god". Den spelar in, för det andra, hur Daniel orsakade att dö en stor drake som babylonierna dyrkade, och att kungen önskade honom att tillbedja som "en levande gud". Enraged at this, the people forced the king to deliver Daniel to them, and cast the Prophet into a lions' den. Rasande över detta, tvingade folket kungen att leverera Daniel till dem och kastade profeten i en lejonkulan. Daniel remained there unharmed for six days, and fed by the prophet Habakkuk who was miraculously transported from Judea to Babylon. Daniel stannade där oskadda i sex dagar, och utfodras av profeten Habackuk som transporterades mirakulöst från Judeen till Babylon. On the seventh day, the king having found Daniel alive in the midst of the lions, praised aloud the God of Daniel and delivered the Prophet's accusers to the fate which Daniel had miraculously escaped. På den sjunde dagen, med kungen såg Daniel lever mitt i lejonens, högt prisade Gud Daniel och levereras profetens åklagarna att det öde som Daniel hade mirakulöst undan.

The Greek is, indeed the oldest form under which these deutero-canonical parts of the Book of Daniel have come down to us; but this is no decisive proof that they were composed in that language. Den grekiska är faktiskt den äldsta formen under vilka dessa Deutero-kanoniska delar av Daniels bok har kommit till oss, men detta är inget avgörande bevis för att de var skrivna på det språket. In fact, the greater probability is in favour of a Hebrew original no longer extant. I själva verket är det större sannolikhet för ett hebreiskt original inte längre bevarade. It is plain that the view which regards these three fragments as not originally written in Greek makes it easier to suppose that they were from the beginning integrant parts of the book. Det är tydligt att den uppfattning som gäller dessa tre fragment som inte ursprungligen skriven på grekiska gör det lättare att tro att de var från början integrant delar av boken. Yet, it does not settle the question of their date and authorship. Men inte lösa det inte frågan om dagen och författarskap. It is readily granted by conservative scholars (Vigouroux, Gilly, etc.) that the last two are probably from a different and later author than the rest of the book. Det är lätt beviljas av konservativa akademiker (Vigouroux, Gilly, etc.) att de två sistnämnda är troligen från en annan och senare författare än resten av boken. On the other hand, it is maintained by nearly all Catholic writers, that the Prayer of Azarias and the Song of the Three Children cannot be dissociated from the preceding and the following context in Dan., iii, and that therefore they should be referred to the time of Daniel, if not to that Prophet himself. Å andra sidan är det underhålls av nästan alla katolska författare, att bön Azarias och Sången om de tre barnen inte kan skiljas från det föregående och följande sammanhang i Dan., III, och att de därför bör hänskjutas till tiden för Daniel, om inte till att Profeten själv. In reality, there are wellnigh insuperable difficulties to such an early date for Dan., iii, 24-90, so that this fragment also, like the other two, should most likely be ascribed to some unknown Jewish author who lived long after the Exile. I verkligheten finns det wellnigh oöverstigliga svårigheter i ett så tidigt datum för Dan., III, 24-90, så att detta fragment också, liksom de två andra, bör sannolikt hänföras till någon okänd judiska författare som levde långt efter det Exile . Lastly, although the deuterocanonical portions of Daniel seem to contain anachronisms, they should not be treated -- as was done by St Jerome -- as mere fables. Slutligen, även om deuterokanoniska delar av Daniel tycks innehålla anakronismer, bör de inte behandlas - som gjordes av St Jerome - som rena fabler. More sober scholarship will readily admit that they embody oral or written traditions not altogether devoid of historical value. Nyktrare stipendium villigt erkänna att de förkroppsligar muntlig eller skriftlig tradition inte helt saknar historiskt värde. But, whatever may be thought concerning these literary or historical questions, there cannot be the least doubt that in decreeing the sacred and canonical character of these fragments the Council of Trent proclaimed the ancient and morally unanimous belief of the Church of God. Men vad kan vara tyckte om dessa litterära eller historiska frågor, kan det inte finnas minsta tvivel om att decreeing det heliga och kanoniska karaktär av dessa skärvor rådet av Trent proklamerade de gamla och moraliskt enhällig tron på Guds kyrka.

Publication information Written by Francis E. Gigot. Publikation information Skrivet av Francis E. Gigot. Transcribed by Tomas Hancil. The Catholic Encyclopedia, Volume IV. Kopierat av Tomas Hancil. The Catholic Encyclopedia, Volume IV. Published 1908. År 1908. New York: Robert Appleton Company. New York: Robert Appleton Company. Nihil Obstat. Nihil Obstat. Remy Lafort, Censor. Remy Lafort, censurerar. Imprimatur. Imprimatur. +John M. Farley, Archbishop of New York + John M. Farley, ärkebiskop av New York


Daniel Daniel

Catholic Information Katolsk information

The hero and traditional author of the book which bears his name. This name (Hebrew dnyal or dnal; Septuagint Daniél), which is also that of two other persons in the Old Testament [cf. Hjälten och traditionella författare till boken som bär hans namn. Detta namn (hebreiska dnyal eller dnal, Septuaginta Daniel), vilket också att två andra personer i Gamla testamentet [jfr. I Paral., iii, 1; I Esd., viii, 2, and II Esd. Jag Paral., III, 1, jag ESD., VIII, 2, och II ESD. (Nehem.), x, 6], means "God is my judge", and is thus a fitting appellation for the writer of the Book of Daniel, wherein God's judgments are repeatedly pronounced upon the Gentile powers. (Nehem.), x, 6], betyder "Gud är min domare", och är därmed en passande beteckning för författaren till Daniels bok, vari Guds domar har upprepade gånger uttalat sig i den icke-judiska krafter.

Nearly all that is known concerning the Prophet Daniel is derived from the book ascribed to him. Nästan allt som är känt om profeten Daniel kommer från boken tillskrivs honom. He belonged to the tribe of Juda (i, 6), and was of noble, or perhaps of royal, descent (i, 3; cf. Josephus, Antiquities of the Jews, Bk. X, ch. x, § 1). Han tillhörde stammen Juda (i, 6), och var av ädel, eller kanske av kunglig, härstamning (I, 3, jfr. Josephus, Antiquities of the Jews, Bk. X, kap. X, § 1). When still a youth, probably about fourteen years of age, he was carried captive to Babylon by Nabuchodonosor in the fourth year of the reign of Joakim (605 BC). När ännu en yngling, troligen omkring fjorton år gammal, fördes han i fångenskap till Babylon by Nabuchodonosor under det fjärde året av kejsar Joakim (605 f.Kr.). There, with three other youths of equal rank named Ananias, Misael and Azarias, he was entrusted to the care of Asphenez, the master of the king's eunuchs, and was educated in the language and learning of the "Chaldeans", whereby are meant the professors of divination, magic, and astrology in Babylon (i, 3, 4). Där, med tre andra ungdomar med samma ranking som heter Ananias, Misael och Azarias, anförtroddes han att vården av Asphenez, befälhavare kungens eunucker, och fick sin utbildning i språk och inlärning av "kaldéer", vilket har inneburit professorer spådom, magi och astrologi i Babylon (I, 3, 4). From this passage Jewish tradition has inferred that Daniel and his companions were made eunuchs; but this does not necessarily follow; the master of the eunuchs simply trained these Jewish youths, among others, with a view to their entering the king's service (i, 5). Detta stycke judisk tradition har ansett att Daniel och hans kamrater gjordes eunucker, men detta innebär inte nödvändigtvis, befälhavaren för eunucker bara utbildade dessa judiska ungdomar, bland annat med syfte att in i kungens tjänst (I, 5 ). Daniel now received the new name of Baltassar (Babyl. Balâtsu-usur, "Bel protect his life"), and, in agreement with Ananias, Misael, and Azarias, who received similarly the new names of Sidrach, Misach, and Abdenago, respectively, asked and obtained permission not to use the special food from the royal table provided for those under training, and to be limited to vegetable diet. Daniel också fått in det nya namnet på Baltassar (Babyl. Balâtsu-usur, "Bel skydda hans liv"), och, i samförstånd med Ananias, Misael och Azarias, som fick liknande till nya namn på Sidrach, Misach och Abdenago respektive begärde och fick tillåtelse att inte använda den speciella livsmedel från det kungliga bordet ges till dem som är under utbildning, och begränsas till vegetabilisk kost. At the end of three years Daniel and his three companions appeared before the king, who found that they excelled all the others who had been educated with them, and thereupon promoted them to a place in his court. Vid utgången av tre år Daniel och hans tre kamrater framträdde inför konungen, som fann att de överlägsna alla andra som var uppfostrad med dem, och därefter främjat dem till en plats i hans domstol. Henceforth, whenever the prince tested them, they proved superior to "all the diviners, and wise men, that were in all his kingdom" (i, 7-20). Hädanefter när prinsen testade dem, de visat sig överlägsna "alla spåmän, och visa män, som fanns i hela hans rike" (I, 7-20). Soon afterwards–either in the second or in the twelfth year of Nabuchodonosor's reign–Daniel gave a signal proof of his marvellous wisdom. Strax efteråt, antingen i den andra eller i tolfte Nabuchodonosor regeringstid-Daniel gav en signal bevis på hans underbara visdom. On the failure of all the other wise men, he repeated and interpreted, to the monarch's satisfaction, the king's dream of a colossal statue which was made up of various materials, and which, on being struck by a stone, was broken into pieces, while the stone grew into a mountain and filled the whole earth. Om misslyckandet för alla andra kloka människor, upprepade han och tolkas, till monarkens tillfredsställelse, kungens dröm om en kolossal staty som bestod av olika material, och som är den träffas av en sten bröts i bitar, medan stenen växte till ett berg, som uppfyllde hela jorden. On this account, Daniel in Babylon, as Joseph of old in Egypt, rose into high favour with the prince, who not only bestowed on him numerous gifts, but also made him ruler of "the whole province of Babylon" and chief governor of "all the wise men". På detta konto ökade Daniel i Babylon, som Joseph gamla i Egypten, till stor fördel med prinsen, som inte bara gav honom många gåvor, men också gjort honom till herre av "hela provinsen Babylon" och förste guvernör i " de vise män ". At Daniel's request, too, his three friends received important promotions (ii). På Daniels begäran också fick sina tre vänner viktiga åtgärder (ii). The next opportunity afforded Daniel to give proof of his wisdom was another dream of Nabuchodonosor which, once more, he alone was able to interpret. Nästa tillfälle ges Daniel att ge bevis på sin visdom var en annan dröm Nabuchodonosor som en gång var han ensam kunna tolka. The dream was of a mighty tree concerning which the king heard the command given that it should be cut down, and that "seven times" should "pass over" its stump, which had been left standing. Drömmen var ett mäktigt träd om vilka kungen hörde kommandot eftersom det skulle skäras ner, och att "sju tiderna" bör "gå över" sin stump, som hade varit kvar. This, explained Daniel, portended that in punishment of his pride the monarch would for a while lose his throne, be bereft of his reason, imagining himself an ox, and live in the open fields, but be again restored to his power, finally convinced of the supreme might and goodness of the Most High. Detta, förklarade Daniel, portended att straffa hans stolthet monarken skulle för en stund förlorar sin tron, bli berövad sitt förnuft och inbillar sig en oxe, och bor i öppna fält, men åter återställas i sin makt, slutligen övertygade av högsta makt och godhet den Högste. With holy freedom, although in vain, the Prophet exhorted the king to forestall such punishment by atoning for his sins by deeds of mercy; and Daniel's prediction was fulfilled to the letter (iv). Med helig frihet, men förgäves, uppmanade profeten kungen för att förhindra sådana straff genom försoningen för sina synder genom gärningar i barmhärtighet och Daniels förutsägelse var uppfyllt skrivelsen (IV). For a parallel to this, see Abydenus' account (second century BC) quoted in Eusebius (Præp. Evang. IX, xl). För en parallell till detta, se Abydenus "konto (andra århundradet före Kristus) som citeras i Eusebius (Præp. Evang. IX, XL).

Nothing is expressly said as to what became of Daniel upon the death of Nabuchodonosor (561 BC); it is simply intimated in Daniel, v, 11 sqq., that he lost his high office at the court and lived long in retirement. Ingenting är uttryckligen sagt om vad som blev av Daniel vid dödsfall Nabuchodonosor (561 f.Kr.), det är bara antyds i Daniel, v, 11 ff., Att han förlorade sitt höga ämbete vid hovet och levde länge i pension. The incident which brought him to public notice again was the scene of revelry in Baltasar's palace, on the eve of Cyrus's conquest of Babylon (538 BC). Den händelse som förde honom till kungörelse gång var skådeplatsen för festande i Baltasar palats, på tröskeln till Kyros erövring av Babylon (538 f.Kr.). While Baltasar (Heb. Belsh-aççar, corresponding to the Babyl. Balâtsu-usur, "Bel protect the king") and his lords feasted, impiously drinking their wine from precious vessels which had been taken from the Temple at Jerusalem, there appeared the fingers of a man writing on the wall: "Mane, Thecel, Phares". Medan Baltasar (Heb. Belsh-Accar, motsvarande Babyl. Balâtsu-usur, "Bel skydda kungen") och hans feasted stormän, impiously drack sitt vin ur värdefulla fartyg som hade tagits från templet i Jerusalem, det föreföll fingrar på en man skriften på väggen: "Mane, Thecel, Phares". These mysterious words, which none of the king's wise men was able to interpret, were explained by Daniel, who at length had been summoned, and who for his reward became one of the three chief ministers in the kingdom. Dessa mystiska ord, som ingen av konungens vise männen kunde tolka, förklaras av Daniel, som länge hade kallats, och som för sin belöning blev en av de tre premiärministrar i riket. The prophet, now at least eighty years of age, remained in that exalted position under Darius the Mede, a prince possibly to be identified with Darius Hystaspes (485 BC). Profeten, nu minst åttio år kvar i denna upphöjda ställning under Dareios den Mede, en furste eventuellt identifieras med Darius Hystaspes (485 f.Kr.). Darius, moreover, thought of setting him over all the kingdom (vi, 4), when Daniel's fellow-officers, fearing such an elevation, sought to compass his ruin by convicting him of disloyalty to the Crown. Darius dessutom tänkte att sätta honom över hela riket (VI, 4), när Daniel's karl-officerare, som fruktade en sådan höjd, försökte kompass hans ruin av dömande honom för trolöshet mot kronan. They secured from the king a decree forbidding anyone, under penalty of being cast into the lions' den, to ask any petition of either god or man, except the monarch, for thirty days. Säkrade från kungen ett dekret förbjuder någon, vid vite för att gjutas in i lejonkulan, begära att framställningen av vare sig gud eller människa, utom monarken, i trettio dagar. As they had anticipated, Daniel nevertheless prayed, three times a day, at his open window, towards Jerusalem. Eftersom de hade räknat med, bad Daniel ändå, tre gånger om dagen, på hans öppna fönster, mot Jerusalem. This they reported to the king, and they forced him to apply the threatened punishment to the violator of the decree. Detta som de rapporterat till kungen, och de tvingade honom att tillämpa de hotade straff till Violator av dekretet. Upon Daniel's miraculous preservation in the lions' den, Darius published a decree that all in his realm should honour and revere the God of Daniel, proclaiming that He is "the living and eternal God". När Daniel mirakulösa bevarande i lejonkulan, publicerade Darius ett dekret om att alla i hans rike bör hedra och vörda Gud Daniel, förkunna att han är "den levande och evige Guden". And so Daniel continued to prosper through the rest of the reign of Darius, and in that of his successor, Cyrus the Persian (vi). Och så Daniel fortsatte att blomstra genom resten av kejsar Darius, och att hans efterträdare, Cyrus den persiska (VI).

Such, in substance, are the facts which may be gathered for a biography of the Prophet Daniel from the narrative portion of his book (i-vi). Sådan, i huvudsak är fakta som kan samlas för en biografi över profeten Daniel från berättelsen del av hans bok (I-VI). Hardly any other facts are contributed to this biography from the second, and more distinctly apocalyptic, portion of the same work (vii-xii). Knappast någon annan fakta bidragit till denna biografi från andra, och mer distinkt apokalyptiska, del av samma arbete (vii-xii). The visions therein described represent him chiefly as a seer favoured with Divine communications respecting the future punishment of the Gentile powers and the ultimate setting up of the Messianic Kingdom. De visioner som beskrivs där företräda honom främst som en siare gynnade med gudomlig kommunikation med respekt för framtida bestraffning av den icke-judiska makt och det slutliga bildandet av det messianska kungariket. These mysterious revelations are referred to the reigns of Darius, Baltasar, and Cyrus, and as they are explained to him by the Angel Gabriel from an ever clearer disclosure of what is to happen in "the time of the end". Dessa mystiska uppenbarelser kallas härskaren Dareios, Baltasar och Cyrus, och eftersom de förklarade för honom av ängeln Gabriel från ett allt tydligare information om vad som skall hända i "tidens slut". In the deuterocanonical appendix to his book (xiii-xiv), Daniel reappears in the same general character as in the first part of his work (i-vi). I deuterokanoniska tillägg till hans bok (xiii-xiv), återkommer Daniel i samma allmänna karaktär som i den första delen av sitt arbete (I-VI). Chapter xiii sets him forth as an inspired youth whose superior wisdom puts to shame and secures the punishment of the false accusers of the chaste Susanna. Kapitel XIII ställer han ut som en inspirerad ungdomar vars överordnade visdom sätter på skam och säkrar straff för falsk anklagare av kyska Susanna. The concluding chapter (xiv), which tells the history of the destruction of Bel and the dragon, represents Daniel as a fearless and most successful champion of the true and living God. Det avslutande kapitlet (xiv), som berättar historien om förstörelsen av Bel och draken, är Daniel som en orädd och mest framgångsrika förkämpe för den sanne och levande Gud. Outside of the Book of Daniel, Holy Writ has but few references to the prophet of that name. Utanför Daniels bok, har den Heliga Skrift, utan några hänvisningar till profeten med detta namn. Ezechiel (xiv, 14) speaks of Daniel, together with Noah and Job, as a pattern of righteousness and, in chapter xxviii, 3, as the representative of perfect wisdom. Hesekiel (xiv, 14) talar om Daniel, tillsammans med Noah och Job, som ett mönster av rättfärdighet och i kapitel XXVIII 3, som företrädare för perfekt visdom. The writer of the First Book fo the Machabees (ii, 60) refers to his deliverance out of the mouth of the lions, and St. Matthew (xxiv, 15) to "the abomination of desolation, which was spoken of by Daniel the prophet". Författaren till den första boken för Machabees (II, 60) hänvisar till sin befrielse ur munnen på lejonen, och Matteus (xxiv, 15) att "förödelsens styggelse, som talades av Daniel profeten . As might well be expected, Jewish tradition had been busy with completing the meagre account of Daniel's life as supplied by the Sacred Scriptures. Lika gärna vänta, hade judisk tradition varit upptagen med att slutföra den magra konto i Daniels liv som lämnats av de heliga skrifterna. Allusion has already been made to the tradition of the Jews, accepted by many Fathers of the Church, which states that he was made a eunuch in Babylon. Anspelning har redan gjorts till traditionen av judarna, som många kyrkofäderna, där det sägs att han blev en eunuck i Babylon. Other Jewish traditions represent him as refusing divine honours profferred to him by Nabuchodonosor; they explain the reason why he was not forced with his three friends to worship that prince's statue in the plain of Dura (Dan., iii), he had been sent away by the king, who wanted to spare Daniel's life, for he knew full well that the prophet would never agree to commit such an act of idolatry; they give many fanciful details, as for instance concerning what happened to Daniel in the lions' den. Andra judiska traditioner företräda honom så vägrar gudomlig heder profferred honom av Nabuchodonosor, de förklara varför han inte har tvingats med sina tre vänner till dyrkan som prins staty i slätt Dura (Dan, iii) om han hade skickat iväg av kungen, som ville rädda Daniels liv, ty han visste mycket väl att profeten skulle aldrig gå med på att begå en sådan handling av avgudadyrkan, de ger många fantasifulla detaljer, som till exempel om vad som hänt med Daniel i lejonkulan. Others endeavour to account for what they assume to be a fact, viz. Andra försöka redogöra för vad de antar vara ett faktum, dvs. that Yahweh's devout prophet did not return to God's land and city after the decree of restoration issued by Cyrus; while others again affirm that he actually went back to Judea and died there. att Yahwehs fromma profet inte återvända till Guds land och stad efter dekret av restaurering utfärdats av Cyrus, medan andra åter hävda att han faktiskt gick tillbaka till Judéen och dog där. Hardly less incredible and conflicting legends concerning Daniel's life and place of burial are met with in Arabic literature, although his name is not mentioned in the Koran. Knappast mindre otroliga och motstridiga legender om Daniels liv och plats för nedgrävningen är träffade på arabiska litteraturen, trots att hans namn inte nämns i Koranen. During the Middle Ages there was a widespread and persistent tradition that Daniel was buried at Susa, the modern Shuster, in the Persian province of Khuzistan. Under medeltiden fanns det en utbredd och återkommande tradition som Daniel begravdes i Susa, den moderna Shuster, i den persiska provinsen Khuzistan. In the account of his visit to Susa in AD 1165, Rabbi Benjamin of Tudela narrates that Daniel's tomb was shown him in the façade of one of the synagogues of that city; and it is shown there to the present day. The Roman martyrology assigns Daniel's feast as a holy prophet to 21 July, and apparently treats Babylon as his burial-place. I berättelsen om sitt besök i Susa i AD 1165, Rabbi Benjamin av Tudela berättar att Daniel grav visades honom i fasaden på en av synagogorna i denna stad, och det visas där till idag. Romerska martyrologium tilldelar Daniel's fest som en helig profet till 21 juli, och tydligen behandlar Babylon som hans begravningsplatsen.

Publication information Written by Francis E. Gigot. Publikation information Skrivet av Francis E. Gigot. Transcribed by WGKofron. Kopierat av WGKofron. With thanks to St. Mary's Church, Akron, Ohio The Catholic Encyclopedia, Volume IV. Tack till St Mary's Church, Akron, Ohio The Catholic Encyclopedia, Volume IV. Published 1908. År 1908. New York: Robert Appleton Company. New York: Robert Appleton Company. Nihil Obstat. Nihil Obstat. Remy Lafort, Censor. Remy Lafort, censurerar. Imprimatur. Imprimatur. +John M. Farley, Archbishop of New York + John M. Farley, ärkebiskop av New York

Bibliography Bibliografi

VIGOROUX, La Bible et les découvertes modernes (Paris, 1889), IV, Bk. VIGOROUX, La Bible et les découvertes modernes (Paris, 1889), IV, Bk. III; DRANE, Daniel, His Life and Times (London, 1888). III; Drane, Daniel, hans liv och leverne (London, 1888). See also the commentaries and introductions in bibliography of BOOK OF DANIEL. Se även kommentarer och introduktioner i bibliografi över Daniels bok.


Book of Daniel Daniels bok

Jewish Perspective Information Jewish Perspective Information

ARTICLE HEADINGS: ARTIKEL rubriker:

-Critical View: -Kritisk:

Form. Form.

Date of the Book. Datum för boken.

Genesis of the Book of Daniel. Bakgrunden till Daniels bok.

-Critical View: -Kritisk:

One of the books of the Old Testament. En av böckerna i Gamla testamentet. It may be divided into two parts: chapters i.-vi., recounting the events of Daniel's life; chapters vii.-xii., containing his prophecies. Det kan delas upp i två delar: kapitel i.-vi., återberättar händelserna i Daniels liv, kapitel VII.-XII. Innehållande hans profetior. "While the first part proves that it is impossible for the world-empire to belong to the heathen forever, the second part shows that Israel is destined to found this world empire through the son of man, who has long since existed in heaven" (J. Böhmer, "Reich Gottes und Menschensohnim Buche Daniel," 1899, p. 60). "Medan den första delen visar att det är omöjligt för den globala imperiet tillhöra den hedniska evigt, den andra delen visar att Israel är avsett funnit denna värld imperiets Människosonen, som sedan länge funnits i himmelen" ( J. Böhmer, "Reich Gottes und Menschensohnim Buche Daniel," 1899, s. 60).

Form. Form.

In its form the book shows striking differences, for while ii. I sin form boken visar slående skillnader, medan II. 4 to vii. 4-VII. 28 is written in Aramaic, the preceding and following portions are written in Hebrew. 28 är skriven på arameiska, det föregående och följande delar är skrivna på hebreiska. It is not easy to discover the reason for this peculiarity; it suggests, however, that the "Chaldeans" in this book are the Arameans or Syrians. Det är inte lätt att upptäcka orsaken till denna egenhet, det föreslår dock att "kaldéer" i denna bok är araméer eller syrierna. A similar instance occurs in the Seder 'Olam Zuṭa (ed. Joh. Meyer), where the author gradually lapses into Aramaic in talking of personages of the Babylonian exile, but on p. Ett liknande fall inträffar i Seder "Olam Zuṭa (red. Joh. Meyer), där författaren småningom änka med arameiska att tala om personligheter från den babyloniska fångenskapen, men på s. 117 returns to Hebrew. 117 återvänder till hebreiska. The author may have meant to introduce the "Chaldeans" in their own language, and then inadvertently continued in the language that was familiar to him (see Driver, "Daniel," in "Cambridge Bible for Schools," p. xxii.). Författaren kan ha menat att introducera "kaldéer" på sitt eget språk, och sedan av misstag fortsatte på det språk som var bekant till honom (se Driver, Daniel, "i" Cambridge Bible for Schools "s. xxii.). J. Böhmer (lcp 150) maintains that the Aramaic portion was so written because its contents concerned all peoples; Prince and others suggest that the whole book was written originally in Hebrew, and translated into Aramaic; and that a part of the Hebrew book was lost, and replaced by the Aramaic translation. J. Böhmer (LCP 150) menar att det arameiska del var skrivna så att dess innehåll var relevanta för alla folk, Prince och andra hävdar att hela boken skrevs ursprungligen på hebreiska, och översatts till arameiska, och att en del av det hebreiska boken försvinner och ersätts med arameiska översättningen. This opinion, however, does not weigh the fact that the Aramaic begins with the speech of the "Chaldeans." Detta anser dock inte väger det faktum att det arameiska inleds med tal av "kaldéer". Other scholars think that the whole book was originally written in Aramaic, while the beginning and end were translated into Hebrew so that the book might be incorporated into the canon (Marti, in his Commentary, 1901, p. ix.). Andra forskare menar att hela boken skrevs ursprungligen på arameiska, medan början och slutet översattes till hebreiska så att boken kan införlivas i kanon (Marti, i sin kommentar, 1901, s. ix.). But if its inclusion in the canon had depended on its Hebrew form, it would have been necessary to translate the whole into Hebrew. Men om man räknar i kanon berott på sin hebreiska form, skulle det ha varit nödvändigt att översätta det hela till hebreiska. In any case the linguistic diversity in parts of this book is no reason for assuming two sources for it, as Meinhold does in his Commentary (p. 262); for the Aramaic Book of Daniel could not have begun with ii. 4. I alla fall den språkliga mångfalden i delar av denna bok finns ingen anledning att anta två källor till detta, som Meinhold gör i sin kommentar (s. 262), ty Arameiska Daniels bok inte kunde ha börjat med ii. 4.

Another difference in form is found in the fact that the political history forming the background of the first six chapters is absent in vii.-xii. En annan skillnad i form återfinns i det faktum att den politiska historien som utgör bakgrunden för de första sex kapitlen saknas i VII.-XII. This difference may be thus explained: The author thought it his first task to recount without a break the historical facts of Daniel's life; his second task being to record the revelations vouchsafed to Daniel which were not connected with the experiences of other people. Denna skillnad kan förklaras också: Författaren ansåg att det hans första uppgift att berätta utan rast historiska fakta i Daniels liv, hans andra uppgift är att registrera de uppenbarelser förunnat att Daniel som inte hade med erfarenheter av andra människor. In the first six chapters Daniel is introduced in the third person, while in the others he appears as the speaker. Under de första sex kapitlen Daniel införs i tredje person, medan de andra framstår han som högtalare. This is explicable on the ground that the second part of the book is concerned only with the presentation of Daniel's inner experiences to the exclusion of all objective relations. Detta kan förklaras med motiveringen att den andra delen av boken handlar om bara med en presentation av Daniels inre upplevelser med uteslutande av alla objektiva relationer. Such transitions are found in other books-compare, for example, Hosea i. and iii. Sådana övergångar återfinns i andra böcker-jämföra till exempel Hosea I. och III. The change of person therefore does not necessarily affect the unity of the book. Bytet av personen därför inte nödvändigtvis påverka enhetligheten i boken. (For other opinions on the composite character of the Book of Daniel, see Eduard König, "Einleitung ins Alte Testament," p. 384; Von Gall, "Die Einheitlichkeit des Buches Daniel," 1895; GA Barton, "The Composition of the Book of Daniel," in "Jour. Bib. Lit." 1898, pp. 62-86). (För andra åsikter om den sammansatta karaktären hos Daniels bok, se Eduard König, "Einleitung ins Alte Testament" s. 384, von Gall, "Die Einheitlichkeit des Buches Daniel," 1895; GA Barton, "Sammansättningen av Daniels bok, "i" Jour. Bib. Lit. "1898, pp. 62-86). Barton finds a contradiction between i. Barton finner en motsättning mellan i. 1, 5, 18, and ii. 1, 5, 18, och II. 1; for Nebuchadnezzar is designated as "king" in i. 1 för Nebukadnessar har betecknats som "kungen" i i. 1, and, according to i. 1, och enligt i. 5, 18, Daniel and his friends were to be prepared three years prior to appearing before the king, while in ii. 5, 18, Daniel och hans vänner skulle vara beredd tre år före sitt framträdande inför kungen, medan II. 1 it is stated that this happened as early as the second year of Nebuchadnezzar. 1 sägs att detta skedde redan under andra året av Nebukadnessar. Still it was not an unnatural prolepsis on first mentioning Nebuchadnezzar, who subsequently became king, to give him the title by which he was commonly known at the time of writing. Men det var inte en onaturlig prolepsis den första hänvisar till Nebukadnessar, som senare blev kung, för att ge honom titeln som han var allmänt känd i skrivande stund. Barton also finds a contradiction between the words "And Daniel continued even unto the first year of King Cyrus" (i. 21) and "In the third year of Cyrus, kingof Persia, a thing was revealed unto Daniel" (x. 1). Barton finner också en motsättning mellan orden "och Daniel fortsatte ända till första året av kung Cyrus" (I. 21) och "Under det tredje året av Cyrus, kingof Persien, en sak var uppenbarat Daniel" (X 1) . But i. Men i. 21 does not mean that Daniel lived "even unto the first year of Cyrus," but that Daniel survived even the fall of Nebuchadnezzar's kingdom and that of his successor. 21 betyder inte att Daniel levde "ända till första året av Cyrus," men att Daniel överlevde även hösten Nebukadnessars rike och hans efterträdare. The other contradictions mentioned by Barton are discussed by Eduard König in "Theologisches Litteraturblatt," 1898, cols. Andra motsättningar som nämns av Barton diskuterar Eduard König i "Theologisches Litteraturblatt," 1898, cols. 539 et seq. 539 ff. His conclusion that nine different and complete episodes follow the first chapter is therefore untenable. Hans slutsats att nio olika och slutföra episoder följer första kapitlet är därför ohållbart. The book, however, may have included originally only i.-vii., an assumption that would explain the following three circumstances: the dropping of the Aramaic; the formula "Hitherto is the end of the matter" (vii. 28); and the juxtaposition of two materially identical narratives as found in vii. Boken har dock får omfattade till en början endast i.-VII., Ett antagande som skulle kunna förklara följande tre omständigheter: återkallandet av de arameiska, formeln "Hittills är slutet av saken" (VII. 28), och visar en jämförelse av två likadan berättelser som finns i vii. and viii. och VIII. As events unfolded themselves, amplifications of the prophecy in the form of pamphlets, pointing even more clearly to the day of liberation, may have been added. Som händelser vecklade sig, får kompletteringar av profetian i form av broschyrer, pekar ännu tydligare på dagen frigörelse, har tillkommit.

Date of the Book. Datum för boken.

The date of the writing of the book may be inferred from the following considerations: It was not written by one of the exiles, for many portions of the text could not have been composed by a contemporary of the second king of the Babylonian empire and his immediate successors. Dagen för skrivandet av boken kan utläsas ur följande aspekter: Den skrevs inte av någon av de fångna, kan för många delar av texten inte har bestående av en samtida med andra kung av det babyloniska riket och hans omedelbara efterträdare. This is proved even by the form of that king's name as given in the book. Detta bevisas även av den form av kungens namn som ges i boken. His Assyrian name was "Nabu-kudurriuẓur" (Friedrich Delitzsch, "Assyrische Lesestücke," 1900, p. 192), which the Hebrewsat first pronounced "Nebu-kadr-eẓẓar" (Jer. xxi. 2 et seq. [26 times]; Ezek. xxvi. 7, xxix. 18 et seq., xxx. 10). Hans assyriska hette "Nabu-kudurriuẓur" (Friedrich Delitzsch, "Assyrische Lesestücke", 1900, s. 192), vilket Hebrewsat första uttalas "Nebu-KADR-eẓẓar" (Jer. XXI. 2 ff. [26 gånger] ; Hes. xxvi. 7, xxix. 18 ff., xxx. 10). The middle "r" was then dissimilated from the final "r," giving "Nebu-kadn-eẓẓar," a form which is found in Jeremiah only in xxvii. 6-xxix. Mitten "r" var då dissimilated från den slutliga "r," ge "Nebu-kadn-eẓẓar, en form som finns i Jeremia endast i XXVII. 6-XXIX. 3, but which is the usual form in all later writings (II Kings xxiv. 1 et seq.; II Chron. xxxvi. 6 et seq.; Ezra i. 7; Esth. ii. 6; Dan. i. 18 et seq.; Soferim xiv. 7; Seder 'Olam R. xxiv. et seq.; and Septuagint, Ναβουχοδονόσορ). 3, men som är den vanliga formen i alla senare skrifter (II Kings xxiv. 1 ff., II Chron. XXXVI. 6 ff.; Esra i. 7, Esth. Ii. 6, Dan. I. 18 ff .; Soferim xiv. 7, Seder "Olam R. xxiv. ff., och Septuaginta, Ναβουχοδονόσορ).

Nor would a contemporary of Nebuchadnezzar and his successors have written the stories of the Book of Daniel in the form in which they exist, since they contain many details that can not be harmonized with the data furnished in other historical sources. Inte heller en samtida till Nebukadnessar och hans efterträdare har skrivit berättelser om Daniels bok i den form de existerar, eftersom de innehåller många detaljer som inte kan harmoniseras med de uppgifter som lämnats i andra historiska källor. The first verse, for instance, contradicts other passages of the OT in saying that King Nebuchadnezzar came to Jerusalem in the third year of the reign of Jehoiakim, and besieged it. Den första versen, till exempel strider mot andra delar av OT när jag säger att kung Nebukadnessar kom till Jerusalem under det tredje året av kejsar Jojakim, och belägrade det. For the verb means here, as elsewhere, "come," "arrive," and can not be equivalent to "break up"; this is also proved by the context of i. För verbet betyder här, liksom annorstädes, "komma", "komma", och kan inte motsvara "bryta upp", vilket också bevisas av det gäller i. 1. 1. But Jeremiah announced the coming of the Chaldeans only in the fourth year of Jehoiakim, a year that is expressly designated, in Jer. Men Jeremia aviserade ankomst kaldéerna först under det fjärde året av Jojakim, ett år som uttryckligen anges i Jer. xxv. xxv. 1, xlvi. 1, XLVI. 2, as the first year of King Nebuchadnezzar. 2, som det första året av kung Nebukadnessar. The date, "in the third year of the reign of Jehoiakim" (Dan. i. 1), is probably derived from II Kings xxiv. Datumet,) "under det tredje året av kejsar Jojakim" (Dan I. 1, är troligen från II Kings xxiv. 1 et seq., where it is said that Jehoiakim, after having been subject to Nebuchadnezzar three years, turned and rebelled, and was attacked by predatory bands of the Chaldeans and their vassals. 1 ff., Där det sägs att Jojakim, efter att ha varit utsatt för Nebukadnessar tre år, vände och gjorde uppror och blev attackerad av rovgiriga band av kaldéer och deras vasaller. As no date is given for the beginning of this period of three years, it might be supposed that it began with the accession of Jehoiakim. Eftersom inget datum anges för början av denna period av tre år, kan man utgå ifrån att det började med anslutning Jojakim. The supposition being made, it could be said that the Chaldeans besieged Jerusalem in the third year of Jehoiakim, when Nebuchadnezzar would naturally be their leader. Det antagandet som görs, kan man säga att kaldéer belägrade Jerusalem under det tredje året av Jojakim, när Nebukadnessar naturligtvis skulle vara deras ledare. But these statements in Dan. Men dessa uttalanden i Dan. i. i. 1 are erroneously drawn from II Kings xxiv. 1 är felaktigt dragits II Kings xxiv. 1 et seq., and contradict those found in Jer. 1 ff., Och motsäger dessa finns i Jer. xxv. xxv. 1, 9, and xlvi. 1, 9, och xlvi. 2. 2. Such discrepancies are not unparalleled in the OT (compare Eduard König, "Einleitung ins Alte Testament," pp. 172 et seq.). Sådana avvikelser är inte unik i OT (jämför Eduard König, "Einleitung ins Alte Testament," pp. 172 ff.). Nor can Nebuchadnezzar's madness (Dan. iv. 12 et seq.) during seven years be taken literally. Inte heller kan Nebukadnessar galenskap (Dan. IV. 12 ff.) Under sju år tas bokstavligt. Belshazzar's father, Nebuchadnezzar, is mentioned again (v. 11, 13, 18, 22) in a way which compels the inference that he really was such. Belshassars far, Nebukadnessar, nämns igen (v. 11, 13, 18, 22) på ett sätt som tvingar den slutsatsen att han verkligen var så. This may be explained on the ground that during the long period of oral tradition the unimportant kings of Babylon might easily have been forgotten, and the last king, who was vanquished by Cyrus, would have been taken as the successor of the well-known Nebuchadnezzar. Detta kan förklaras med hänvisning till att under den långa perioden av muntlig tradition betydelselösa kungar i Babylon skulle lätt ha glömts bort, och den siste kungen, som blev besegrad av Cyrus, skulle ha tagits som efterföljare till det kända Nebukadnessar . The same thing occurred in Bar. Samma sak inträffade i Bar. i. i. 11, and Sennacherib is mentioned as the son of Enemessar (ie Shalmaneser) in Tobit i. 11, och Sanherib nämns som son till Enemessar (dvs. Shalmaneser) i Tobit i. 15, Sargon (Isa. xx. 1) being passed over. 15, Sargon (Jes. xx. 1) att ha gått över. It is also well known that the period 516-331, of which only a few events are recorded, was contracted to thirty-four years in computing the time elapsed since the Creation (Seder 'Olam R. xxx.). The Book of Daniel was not written immediately after the Exile. Det är också väl känt att den period 516-331, varav bara ett fåtal händelser som registreras, kontrakterades för trettiofyra år vid beräkningen av tid som gått sedan bildandet (Seder "Olam R. xxx.). Daniels bok skrevs inte omedelbart efter exil. The post-exilic prophets did not know it, for the four horns to which Israel's enemies are compared in Zech. Efter tiden i exil profeter inte visste det, för fyra horn som Israels fiender jämförs i Sak. i. i. 21, have a local meaning, representing the four points of the compass, and do not refer to the successive kingdoms, as in Dan. 21, har en lokal betydelse, som representerar de fyra väderstrecken, och inte hänvisa till de olika riken, som i Dan. ii. ii. 29 et seq. 29 ff. The same is the case with the four chariots in Zech. Detsamma är fallet med de fyra vagnar i Sak. vi. VI. 1 et seq. 1 ff. These passages are not exactly parallel with the predictions in Daniel, but it is also stated in Hag. Dessa avsnitt är inte exakt parallellt med förutsägelserna i Daniel, men det är också anges i Hag. ii. ii. 6-9 et seq., that within "a little while" the Messianic time will come. 6-9 ff., Att inom "en stund" den messianska tiden kommer. And even Ben Sira says expressly (Ecclus. [Sirach] xlix. 15) that he has never found a man who resembled Joseph, a statement he could not have made had he known the extant Book of Daniel, since Daniel is there drawn as a man who, like Joseph, rose to be prime minister by virtue of his ability to interpret dreams. Och även Ben Sira säger uttryckligen (Ecclus. [Jesus Syraks vishet] xlix. 15) att han aldrig har hittat en man som liknade Josef, ett uttalande han kunde inte ha gjort om han hade vetat bevarade Daniels bok, eftersom Daniel är det ritas som en man som, liksom Josef steg till premiärminister i kraft av sin förmåga att tolka drömmar.

The Book of Daniel was written during the persecutions of Israel by the Syrian king Antiochus Epiphanes. Daniels bok skrevs under förföljelserna av Israel från den syriska kungen Antiochos Epifanes. This assertion is supported by the following data: The kingdom which is symbolized by the he goat (viii. 5 et seq.) is expressly named as the "kingdom of Yawan"-that is, the Grecian kingdom (viii. 21) the great horn being its first king, Alexander the Great (definitely stated in Seder "Olam R. xxx.), and the little horn Antiochus Epiphanes (175-164). This kingdom was to persecute the host of the saints "unto two thousand and three hundred evenings and mornings" (viii. 14, RV); that is, "half-days," or 1,150 days; and Epiphanes did, in fact, profane the sanctuary in Jerusalem for about that length of time, from Kislew 15, 168, to Kislew 25,165 (I Macc. i. 57, iv. 52). The little horn described in Dan. viii. 9-12, 23-25 has the same general characteristics as the little horn in vii. 8, 20; hence the same ruler is designated in both passages. The well-known passage ix. 23-27 also points to the same period. The first and imperative rule in interpreting it is to begin the period of the seventy times seven units (AV "seventy weeks") with the first period of seven (ix. 25), and to let the second period, the "sixty-two times seven units," follow this; forif this second period (the sixty-two weeks) be reckoned as beginning again from the very beginning, the third period, the "one week," must be carried back in the same way. The context demands, furthermore, that the origin of the prediction concerning the rebuilding of Jerusalem be sought in Jer. xxv. 11-13 and the parallel passage, ib. xxix. 10. The "anointed," the "prince," mentioned after the first seven times seven units, must be Cyrus, who is called the anointed of the Lord in Isa. xlv. 1 also. He concluded the first seven weeks of years by issuing the decree of liberation, and the time that elapsed between the Chaldean destruction of Jerusalem (586) and the year 538 was just about forty-nine years. The duration of the sixty-two times seven units (434 years) does not correspond with the time 538-171 (367 years); but the chronological knowledge of that age was not very exact. The Seder 'Olam Zuṭa (ed. Meyer, p. 104) computed the Persian rule to have lasted fifty-two years. This is all the more evident as the last period of seven units must include the seven years 171-165 (see "Rev. Et. Juives," xix. 202 et seq.). This week of years began with the murder of an anointed one (compare Lev. iv. 3 et seq. on the anointing of the priest)-namely, the legitimate high priest Onias III.-and it was in the second half of this week of years that the Temple of the Lord was desecrated by an abomination-the silver altar erected by Antiochus Epiphanes in place of the Lord's altar for burnt offering (see I Macc. i. 54). Detta påstående stöds av följande uppgifter: Den rike som symboliseras av han bock (VIII. 5 ff.) Uttryckligen anges som "Kingdom of Yawan" det vill säga, det grekiska riket (VIII. 21) den stora Horn är dess första kung, Alexander den store (definitivt framgår Seder "Olam R. xxx.), och den lilla hornet Antiochos Epifanes (175-164). Detta rike skulle förfölja värd för de heliga" åt tjugohundratre hundra aftnar och morgnar "(VIII. 14, RV), det vill säga" halv-dagar ", eller 1150 dagar, och Epifanes gjorde faktiskt vanhelga templet i Jerusalem för ungefär så lång tid, från Kislew 15, 168 , till Kislew 25.165 (jag Macc. I. 57, iv. 52). Det lilla hornet som beskrivs i Dan. viii. 9-12, 23-25 har samma generella egenskaper som den lilla hornet i vii. 8, 20, därav samma härskare kommer att utses i båda delarna. De välkända passage ix. 23-27 också pekar mot samma period. Den första och den tvingande regel att tolka det är att börja den period då sjuttio gånger sju enheter (AV "sjuttio veckor ") med den första perioden på sju (IX. 25), och låta den andra perioden, den" sextiotvå gånger sju enheter ", följ denna; forif denna andra period () de sextiotvå veckor skall bokföras som början igen från första början, den tredje perioden "en vecka" måste föras tillbaka på samma sätt. sammanhanget kräver dessutom att ursprunget till förutsägelse om återuppbyggnaden av Jerusalems sökas i Jer. xxv. 11 -- 13 och den parallella passagen, ib. xxix. 10. Den "smorde", det "Prince" som nämns efter de första sju gånger sju enheter, måste Cyrus, som kallas den smorda av Gud i Jes. xlv. 1 också . Han avslutade de första sju veckorna i år genom att utfärda ett dekret om befrielse, och den tid som förflutit mellan den kaldeiska förstörelsen av Jerusalem (586) och år 538 var på väg fyrtionio år. Löptiden för sextiotvå gånger sju enheter (434 år) motsvarar inte tiden 538-171 (367 år), men den kronologiska kunskaper i den åldern var inte särskilt exakt. De Seder "Olam Zuṭa (red. Meyer, s. 104) beräknades den persiska styret ha varat femtiotvå år. Det är allt tydligare som den sista perioden av sju enheter skall omfatta sju år 171-165 (se "Rev Et. Juives," xix. 202 ff.). denna vecka år började med mordet på en smorde (jämför Lev. iv. 3 ff. om smörjelse av prästen), nämligen den legitima översteprästen Onias III. och det var under andra halvan av denna vecka i år att tempel Herren skändats av en styggelse-silvret altaret rests av Antiochos Epifanes i stället för Herrens altare för brännoffer (se jag Macc. I. 54).

Genesis of the Book of Daniel. Bakgrunden till Daniels bok.

Stories undoubtedly existed of a person by the name of Daniel, who was known to Ezekiel as a wise man. Berättelser fanns otvivelaktigt av en person vid namn Daniel, som var känd av Hesekiel som en vis man. Tradition then ascribed to this wise man all the traits which Israel could attribute to its heroes. He was exalted as the pattern of piety and faithfulness; and it may also have been said that he interpreted dreams, read cryptograms, and foreshadowed the beginning of the Messianic kingdom. Tradition sedan tillskrivs denna kloke alla egenskaper som Israel skulle kunna tillskriva sina hjältar. Han var upphöjd som mönster av fromhet och trohet, och det kan också ha sagt att han tolkade drömmar, läsa kryptogram, och förebådade början av messianska riket. In any case his name may have played the same rôle in literature as that of Solomon or that of Enoch; and as one author ascribed his book, "Koheleth," to Solomon, so another author may have made Daniel responsible for his. I alla fall hans namn kan ha spelat samma roll i litteraturen som Salomos eller hos Enok, och som en författare tillskrivs sin bok "Koheleth," till Salomo, så en annan författare kan ha gjort Daniel ansvariga för hans. As to the origin of his prophecies, it would probably be unjust to say that they were inventions. När det gäller ursprunget till hans profetior, skulle det förmodligen vara orättvist att säga att de var uppfinningar. They may have been suggested by the author's enthusiastic study of the past history of God's people. De kan ha föreslagits av författarens entusiastiska studie av tidigare historia av Guds folk. He utilized the past to unlock the future. This is evident from ix. Han utnyttjade det förgångna för att låsa upp i framtiden. Detta framgår IX. 2, where the author says that he had paid attention to the prophecy of Jeremiah concerning the seventy years, which prophecy became the basis for a new prophecy. 2, där författaren säger att han uppmärksammade profetian i Jeremia om sjuttio år, vilket profetia blev grunden för en ny profetia. This shows that the author was merely a disciple of the Prophets, one who reproduced the prophecies of his masters. Detta visar att författaren endast var en lärjunge till profeterna, en som återges profetior sina herrar. His book, indeed, is not included in the section Nebiim. Hans bok, verkligen, inte ingår i avsnittet Nebiim.

Emil G. Hirsch, Eduard König Emil G. Hirsch, Eduard König

Jewish Encyclopedia, published between 1901-1906. Jewish Encyclopedia, publicerade mellan 1901-1906.

Bibliography: Bibliografi

JD Prince, Critical Commentary on the Book of Daniel, 1899; Driver, Cambridge Bible for Schools and Colleges: Daniel, 1900; Behrmann, Handkommentar zum Buche Daniel, 1894; Marti, Kurzer Handkommentar zum Buche Daniel, 1901.EGHEK JD Prince, kritisk Kommentarer till Daniels bok, 1899; Driver, Cambridge Bibeln för skolor och högskolor: Daniel, 1900; Behrmann, Handkommentar zum Buche Daniel, 1894, Marti, Kurzer Handkommentar zum Buche Daniel, 1901.EGHEK


This subject presentation in the original English language Denna fråga presenteras i den ursprungliga engelska språket


Send an e-mail question or comment to us: E-mailSkicka ett e-mail eller kommentar till oss: E-post

The main BELIEVE web-page (and the index to subjects) is at De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är