Book of Genesis Moseboken

General Information Allmän information

Genesis, the first book of the Old Testament in the Bible, is so named because it opens with an account of the creation of the world. Genesis, är den första boken i Gamla testamentet i Bibeln, så därför att det inleds med en redogörelse för världens skapelse. The first 11 chapters, which are heavily indebted to Mesopotamian tradition, trace the gradual expansion of humankind and the development of human culture. De första 11 kapitlen, som är kraftigt skuldsatt mesopotamiska traditionen, spåra en gradvis utbyggnad av mänskligheten och utveckling av mänsklig kultur. But they show the ambiguity of this development by incorporating stories about the sin of Adam and Eve and about the Deluge, both of which illustrate humankind's growing alienation from God and one another. Men de visar tvetydigheten i denna utveckling genom att införa berättelser om synd om Adam och Eva och om syndafloden, som båda illustrerar människans växande alienation från Gud och varandra.

Following the call of Abraham in chapter 12, this universal outlook appears to be lost; the focus narrows to one man and his family. Yet the traditions about Abraham, Isaac, Jacob, and Jacob's 12 sons are linked to the earlier chapters by God's promise to bless the whole world through Abraham's descendants. Furthermore, the Covenant established with Israel through the promise made to Abraham (22:15 - 18) is fundamentally the same as the covenant established with all of humankind through Noah (9:1 - 17). Efter uppmaningen till Abraham i kapitel 12, denna allmänna utsikterna tycks vara förlorad, fokus smalnar av en man och hans familj. Men de traditioner om Abraham, Isak, Jakob och Jakobs 12 söner är kopplade till tidigare kapitel av Guds löfte att välsigna hela världen genom Abrahams ättlingar. Dessutom Covenant etablerats med Israel genom löfte till Abraham (22:15 - 18) är i grunden densamma som den etablerade förbund med hela mänskligheten genom Noah (9:1 - 17) .

Although Moses has traditionally been considered the author of Genesis, modern scholars generally agree that the book is a composite of at least three different literary strands: J (10th century BC), E (9th century), and P (5th century). Även Moses har traditionellt ansetts vara upphovsman till Genesis, moderna forskare är eniga om att boken är en blandning av minst tre olika litterära delar: J (10: e århundradet f.Kr.), E (9th århundradet), och P (5th talet). The interpretation of the book has led to many controversies. Tolkningen av boken har lett till många kontroverser. One of the most difficult problems has been distinguishing historical fact from symbolic narration intended to convey a religious message. En av de svåraste problemen har varit att skilja historiska fakta från symbolisk berättarröst vill förmedla ett religiöst budskap.

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
JJM Roberts JJM Roberts

Bibliography Bibliografi
H Bloom, Book of J (1990); G von Rad, Genesis: A Commentary (1972); EA Speiser, ed., Genesis (1964); R Youngblood, ed., The Genesis Debate (1986). H Bloom, Book of J (1990), G von Rad, Genesis: A Commentary (1972), EA Speiser, ed., Genesis (1964), R Youngblood, ed., Genesis Debatt (1986).


Book of Genesis Moseboken

Brief Outline Kort återblick

  1. The beginning of physical life (1-2) Början av fysiska livet (1-2)
  2. The growth of civilization to the Flood (3-8) Ökningen av civilisationen till Flood (3-8)
  3. The descendants of Noah to Abraham (9-11:26) Ättlingar till Noa till Abraham (9-11:26)
  4. The history of Abraham and Lot; Ishmael and Isaac; Jacob and Esau; and Joseph and his brethren in Egypt (11:27-50:26) Historien om Abraham och Lot, Ismael och Isak, Jakob och Esau, och Josef och hans bröder i Egypten (11:27-50:26)


BELIEVE Editor's Note regarding the next article TRO Redaktörens anmärkning angående nästa artikel

The next two articles first appear to be in direct contradiction, where the first says that a "number of authors" wrote Genesis, while the second simply says that Moses did. De följande två artiklar som först verkar vara i direkt motsättning, där den första säger att ett "antal författare" skrev Genesis, medan andra helt enkelt säger att Moses gjorde. This fact seems to have caused many Christian writers to become ferociously against the general concept of this first article! Detta faktum verkar ha lett till många kristna författare att bli våldsamt mot den allmänna uppfattningen av denna första artikel! However, it seems to us that their reaction might be an "over-reaction". Däremot förefaller det oss att deras reaktion kan vara en "överreaktion".

Consider the practical issues of that ancient time. Överväga de praktiska frågorna i den gamla tiden. At Moses' time (maybe around 1600 BC), there were actually not yet even any organized written languages yet! På Moses tid (kanske runt 1600 f.Kr.), fanns det faktiskt inte ens någon organiserad skrivna språk än! (They would develop around 400 to 600 years later. Only symbol systems such as Egyptian hieroglyphics yet existed, and they were not languages at all. Worse, they were not capable of expressing sophisticated concepts such as the Sabbath. It would likely take hundreds of picture symbols to express the single sentence, Honor the Sabbath. ) It would be hard to imagine Moses taking the time to carve thousands of picture symbols into blocks of stone, along the lines of the heiroglyphics that existed at that time. So, for very practical reasons, it seems almost certain that (a) Moses was certainly the "author" of the First Five Books of the Bible, but that (b) he did not actually write them down. After all, he was leading a group of people across a desert and in even more dire situations, and had many more urgent things to be dealing with that carving symbols into stones! (De skulle utveckla cirka 400 till 600 år senare. Endast symbol system såsom egyptiska hieroglyfer ännu fanns, och de var inte språk alls. Värre, att de inte kunde uttrycka sofistikerade begrepp som sabbaten. Det skulle troligen ta hundratals bild symboler för den enda meningen, Honor sabbaten.) Det är svårt att föreställa sig Mose tog dig tid att skulptera tusentals bild symboler till block av sten, i linje med de hieroglyfer som fanns vid den tidpunkten. Så, för mycket praktiska skäl verkar det nästan säkert att (a) Moses var säkert "författare" av de fem första böckerna i Bibeln, men att (b) han egentligen inte ville skriva ner dem. När allt var han leda en grupp människor över en öken och i ännu mer svåra situationer, och hade många mer brådskande saker att göra med att lyfta symboler i stenar! (And then carrying large numbers of such stones with them through the desert!) (Och så för den stora strömmen av sådana stenar med dem genom öknen!)

So it seems almost certain that Moses (physically) did NOT write down those texts, but instead passed them along orally, in the same way that countless societies before and since have done. By around 1000 BC, written language had developed in the region, including Ancient Hebrew, and it seems clear that people thought it important to then write down, in a permanent form, the words of Moses. Så verkar det nästan säkert att Moses (fysiskt) inte skriva ner dessa texter, men i stället gick dem längs muntligen, på samma sätt som otaliga samhällen innan och sedan har gjort. Kring 1000 f Kr, hade skriftspråk utvecklas i regionen, inklusive gamla hebreiska, och det verkar uppenbart att folk tyckte det var viktigt att sedan skriva ner i en permanent form, ord Mose. Over the 600-year period between Moses and them (around 30 generations of people) many people had had to memorize and repeat, exactly, all the thousands of words of Moses to the next generation. Under de 600 år som gått mellan Moses och dem (cirka 30 generationer av människor) många människor hade varit tvungen att memorera och upprepa, exakt, alla tusentals Moses ord till nästa generation. They were certainly extremely good at preserving those "oral traditions" but human beings are not perfect. De var förvisso väldigt bra på att bevara de "muntlig tradition", men människor är inte perfekta. And so it seems very reasonable to me that (at least) two SLIGHTLY different oral traditions of Moses' words could easily have existed by thirty generations later in 1000 BC. Och så verkar det mycket rimligt att jag som (minst) två något olika muntliga traditioner Moses ord lätt kunde ha funnits med trettio generationer senare i 1000 f.Kr..

It therefore seems reasonable to me that two separate people (around that time) would have written down slightly different texts. One of those people might easily have heard the oral tradition where God was referred to as Elohim, and so he might easily have written down a text that only refers to Elohim. Det förefaller därför rimligt att mig att två olika personer (ungefär den tiden) skulle ha skrivit ner lite olika texter. En av dem kunde lätt ha hört den muntliga traditionen där Gud har kallat Elohim, och så kunde han väl ha skrivit ned en text som bara hänvisar till Elohim. The other might have heard and memorized an oral tradition where God was referred to as Jehovah/Yahweh. De andra kanske har hört och memorerade en muntlig tradition där Gud var kallad Jehova / Jahve. (both of which are in our Bibles today.) (båda är i våra biblar idag.)

Note that this reasoning does NOT ever question or even doubt that Moses was the actual source author of the texts! It is really just noting that humans are not perfect, but that the Scribes of that time each wanted to record EXACTLY what they had been told and memorized. If they knew each other, they might not have been able to figure out which of the two was actually correct, regarding the small details where they seem to slightly disagree. Observera att detta resonemang INTE någonsin fråga eller ens tvivla på att Moses var den verkliga källan författaren till texterna! Det är egentligen bara konstatera att människor är inte perfekta, men att de skriftlärde denna tid varje ville spela in exakt vad de hade fått höra och memorerade. Om de kände varandra, skulle de inte ha kunnat lista ut vilken av de två var faktiskt riktigt, om de små detaljerna när de verkar lite oense. So both texts were written down and then preserved. Så båda texterna skrevs ned och sedan bevarats. It seems to me that this reasoning is totally compatible with Moses being the actual author, but that there were two slightly different texts finally written down, and that, for want of an actual name for those Scribes, we tend to call them J and E. In my opinion, to call them "authors" or "writers" is inappropriate, but to see them as Scribes seems to make excellent sense. Det förefaller mig att detta resonemang är helt kompatibel med Moses är den verkliga författaren, men att det fanns två lite olika texter slutligen nedtecknas och att, i brist på en verklig namn för de skriftlärde, tenderar vi att kalla dem J och E . Enligt min mening, att kalla dem "författare" eller "författare" är olämpligt, men att se dem som skriftlärde verkar göra bra känsla.

Continue this reasoning a little further and we would have a situation where two slightly different (written) texts of Moses' words were being circulated. Fortsätta detta resonemang lite längre och vi skulle ha en situation där två något olika (skrivna) texter av Moses ord får spridas. It seems reasonable to think that someone would have decided to combine them. Det förefaller rimligt att tro att någon skulle ha beslutat att kombinera dem. A logical move would be to select which of the two precise texts was actually correct, but there was no way of knowing that. En logisk åtgärd skulle vara att välja vilken av de två precisa texter var faktiskt riktigt, men det fanns ingen möjlighet att veta detta. Therefore, the text was threaded together in a manner as it is today, where both texts were therefore included, and which therefore certainly includes whichever happens to be the precisely correct wording. Därför var gängade texten tillsammans på ett sätt som idag, där båda texterna var därför inbegripna, och som därför säkert även beroende på vilket råkar vara exakt korrekta ordalydelsen.

We included a portion of the actual Bible text below, along with the way that some analysts have divided it up, alternately, between the nearly identical texts. Vi tog en del av själva bibeltexten nedan, tillsammans med det sätt som vissa analytiker har delat upp det, växelvis mellan nästan identiska texter. (Genesis 7 and 8 excellently show the duplication of story and the slight differences.) To look at this from another view, if there is some other explanation, then there needs to be an explanation for why the story is so clearly duplicated in those Bible Verses, as well as why there are slight differences. (Genesis 7 och 8 utmärkt visar dubblering av historien och de små skillnaderna.) Så ser det ur en annan uppfattning om det finns någon annan förklaring, då måste det finnas en förklaring till att berättelsen är så tydligt dupliceras i dessa Bibeln verser, samt varför det finns små skillnader. In this the JEDPR concept seems to provide a logical explanation. I detta JEDPR konceptet förefaller ge en logisk förklaring.

By the way, we encourage that you also read the Genesis presentation from the 1911 Catholic Encyclopedia (nearly 100 years ago) (presented below) which contains an extensive discussion of J, E, D and P, so this is not just a frivolous idea of some recent people. Förresten, rekommenderar vi att du även läsa Genesis presentationen från 1911 Catholic Encyclopedia (nästan 100 år sedan) (nedan) som innehåller en omfattande diskussion av J, E, D och P, så detta är inte bara en lättsinnig idé om vissa nya människor. The duplication of so many wordings, particularly in Genesis, has had the attention of Biblical scholars for a long time, and the JEDP reasoning has been around for a long time. Dubblering av så många formuleringar, särskilt i Genesis, har fått uppmärksamhet bibelforskare under lång tid, och JEDP resonemang har funnits under lång tid. However, the 1911 Catholic Encyclopedia article describes the JEDP concept as eliminating Moses as the actual author, which seems not to be the situation. There seems no doubt whatever that Moses was the source of these texts. Däremot beskriver 1911 Catholic Encyclopedia artikeln JEDP begreppet som eliminerar Moses som den verkliga författaren, som inte verkar vara fallet. Det tycks inte finnas något tvivel om att Moses var källan till dessa texter.

Also included below is the 1906 Genesis article from the Jewish Encyclopedia, which discusses extensively these matters, and even expands them to include additional sources, such as P1, P2 and P3. Many of the other Jewish Encyclopedia articles from a hundred years ago (on other Bible Books) also extensively discuss these subjects. Också tas upp nedan är 1906 Genesis artikeln från Jewish Encyclopedia, som diskuterar utförligt dessa frågor, och även utvidgar dem till att omfatta ytterligare källor, som P1, P2 och P3. Många av de andra judiska Encyclopedia artiklar från hundra år sedan (om andra Bibeln Books) också utförligt diskutera dessa frågor.

Grammatical analysis has shown that the Book of Deuteronomy appears to have been (actually) written down by an early Scribe that was not either J or E, and so a third, D, is suggested. Grammatisk analys har visat att Femte Moseboken verkar ha (faktiskt) skrivits ned med en tidig Scribe som varken J eller E, och så en tredje, D, föreslås. The reasoning regarding a fourth source, P, allegedly Priests of several hundred years later, has not been deeply pursued by me, so I can offer no opinion. Det resonemanget kring kvart källa, P, påstås präster flera hundra år senare, har inte varit djupt eftersträvas med mig, så jag kan ge någon åsikt. However, I see great logic in there having been 'R', a redactor (which means editor). Däremot ser jag stora logik i att det har varit "R", ett REDAKTÖR (vilket betyder editor). Devout Jews by then must have been troubled by the fact that there seemed to be two slightly different texts. Fromma judar då måste ha varit bekymrad över det faktum att det tycks finnas två något olika texter. Keep in mind that this was all WAY before any Books were collected to form a Bible or even a Torah. Kom ihåg att detta var alla sätt innan några böcker samlades för att bilda en bibel eller ens en Torah. Early Jews were known for being fanatical about details, and so it seems to make sense that a Redactor would (later) combine the J, E, D and P (possibly then still separate accounts) into the "inter-threaded" text that we see today. Tidiga judar var kända för att vara fanatisk om detaljer, och det verkar vara logiskt att en REDAKTÖR skulle (senare) kombinera J, E, D och P (möjligen då fortfarande separata konton) i "inter-gängad" text som vi idag. Again, I do not see such a Redactor as an "author" but more as a Scribe who attempted to combine two nearly identical texts, and related texts. Återigen ser jag inte så REDAKTÖR som en "författare" utan mer som en skriftlärd som försökte kombinera två nästan identiska texter och tillhörande texter.

In recent years, there seem to be absolutely ferocious Christian attacks on the JEDP approach. På senare år verkar det vara helt grym kristna angrepp på JEDP tillvägagångssätt. Rather than even trying to see that the words clearly seem to have been written by two separate people (as seems obvious in Genesis 7 or 8 below, if you read each column separately), there appears to just be an assumption that "anything different from what I believe must be an attack!" Hellre än att ens försöka se till att ord tydligt tycks ha skrivits av två olika personer (som verkar självklart i Första Mosebok 7 eller 8 nedan, om du läser varje kolumn separat), verkar det bara vara ett antagande om att "något annat från vad jag tror måste vara en attack! It seems to me that if those Christian counter-attackers could just calm down (and consider my comments here), they might see that there is NO attack on Moses' being the one and only source of those texts, and so most of their criticisms lose all their steam! Det tycks mig som om de kristna counter-spioner kunde lugna ner (och anser att min kommentar här), kan de se att ingen attack mot Moses "är den enda källan till dessa texter, och det mesta av sin kritik förlora alla sina ånga!

In conclusion, I am tempted to think that BOTH of the following two articles are absolutely correct! Sammanfattningsvis är jag frestad att tro att båda följande två artiklar är helt rätt! Yes, Moses DID author it so "The author of this Book was Moses." Ja, Moses gjorde Författare det så "Författaren till denna bok var Moses." is absolutely true! However, for logistical reasons, two or more "strands" got eventually written down hundreds of years later. är helt sant! Av logistiska skäl, två eller flera "kardeler" fick skrivas så småningom flera hundra år senare. I do not really see why this (scholarly) concept is taken as so offensive by so many Christian writers!< Jag kan verkligen inte förstå varför denna (akademisk) begrepp tas som så stötande av så många kristna skribenter! <


Book of Genesis Moseboken

Advanced Information Avancerad information

Modern analysis indicates that the book of Genesis (and the other four Books of the Pentateuch) were written by a number of authors who assembled material from three traditions: Modern analys visar att Moseboken (och de andra fyra böcker i Moseböckerna) skrevs av ett antal författare som samlats material från tre traditioner:

Two of the additional authors are: Två av de nya författarna är:

RE Friedman suggests that when the Assyrians conquered the northern kingdom in 722 BC, many refugees streamed south into Judea, bringing their sacred writing "E" with them. RE Friedman menar att när assyrierna erövrade norra riket år 722 f.Kr., många flyktingar strömmade söderut till Judeen, väcka deras heliga skrift "E" med dem. Subsequently, E and J were combined into a single document, referred to as "JE." Därefter kombinerades E och J till ett enda dokument, kallat "JE."

D was written perhaps a century later. D skrevs kanske ett århundrade senare. It was conveniently "discovered" in the temple by the priest Hilkiah in 622 BC, shortly after it was written. Det var bekvämt "upptäcktes" i templet av prästen Hilkia år 622 f.Kr., strax efter att den skrevs. D was then joined with JE. D anslöt sig sedan med JE.

P was written before the death of King Josiah in 609 BCE, probably during the reign of King Hezekiah. P skrevs innan Kung Josias i 609 f.Kr., troligen under kung Hiskia. It was written as an alternate to JE. Den skrevs som ett alternativ till JE.

R combined J, E, P and other documents together into the first four books of the Hebrew Scriptures. R kombinerad J, E, P och andra handlingar liksom i de fyra första böckerna i den hebreiska Bibeln. To this, he added D's writings, the book of Deuteronomy, to complete the Pentateuch. Till detta, tillade han D: s skrifter, till Femte Moseboken, komplett Moseböckerna. By the time that he did the editing, the JE, D and P documents were in wide circulation. I samband med att han gjorde redigering, de JE, D och handlingar P var i stor spridning. Each was supported by various factions. Varje stöddes av olika fraktioner. R saw his task as attempting to join these sources together into a more or less cohesive, single document. Friedmann suspects that Ezra was the redactor. R såg sin uppgift som försöker förena dessa källor samlas i en mer eller mindre sammanhängande, enda dokument. Friedmann misstänker att Esra var REDAKTÖR.


During the 18th Century, three investigators (Witter, Astruc and Eichhorn) independently concluded that doublets in the Torah were written by two different authors. Under 18th Century, ingått tre utredare (Witter, astruc och Eichhorn) självständigt som dubbletter i Torah skrevs av två olika författare. A doublet is a story that is described twice, as in: En Doublet är en historia som beskrivs två gånger, som i:

These doublets sometimes appear to contradict each other. Dessa dubletter verkar ibland motsäger varandra. In most cases, one referred to God as Yahweh while the other used the term Elohim . I de flesta fall får en Gud som Jahve, medan andra använde ordet Elohim.

During the 19th Century, scholars noticed that there were a few triplets in the Torah. Under 19th Century, upptäckte forskarna att det fanns några trillingar i Toran. This indicated that a third author was involved. Detta visade att en tredje författaren var inblandad. Then, they determined that the book of Deuteronomy was written in a different language style from the remaining 4 books in the Pentateuch (implying a fourth author). Därefter fastställde de att Femte Moseboken var skrivna på olika språk stil från de återstående 4 böcker i Moseböckerna (vilket kvart författare). Finally, by the end of the 19th Century, liberal scholars reached a consensus that 4 authors and one redactor (editor) had been actively involved in the writing of the Pentateuch. Slutligen, i slutet av 19th century, nådde liberala akademiker enighet om att 4 författare och en REDAKTÖR (redaktör) hade varit aktivt involverad i skrivandet av Moseböckerna.

During the 20th Century, academics identified which verses (and parts of verses) were authored by the various writers. Under 20th Century, identifierade akademiker som verser (och delar av verser) har skrivits av olika författare. They have also attempted to uncover the names of the authors. De har också försökt att avslöja namnen på författarna. In 1943, Pope Pius XII issued an encyclical Divino Afflante Spiritu in which he urged academics to study the sources of Biblical texts. År 1943 utfärdade Pope Pius XII en encyklika Divino Afflante Spiritu där han uppmanade forskare att studera källorna till bibliska texter. Recent archeological discoveries and new linguistic analysis tools have facilitated the research. Senaste arkeologiska upptäckter och nya språkliga analysverktyg har underlättat forskningen.


(BELIEVE Editor's Note:) (TRO Editor's Note:)

Moses was quite likely the original source for the information in the first five Books of the Bible, but these various "strands" or (unknown) ancient authors apparently actually wrote down various portions of what we not have as our Bible. Moses var ganska troligt den ursprungliga källan till informationen i de fem första böckerna i Bibeln, men dessa olika "delar" eller (okänd) antika författarna uppenbarligen faktiskt skrev ner olika delar av det vi inte har i vår bibel. To give an idea of how these various strands intertwine, the first ten chapters of the King James Authorized Version of the book of Genesis are presented here, with the original authors, according to the modern analyst RE Friedman, indicated in color: J E P R. För att ge en uppfattning om hur dessa olika delar flätas samman, de tio första kapitlen i King James Authorized Version av Första Moseboken presenteras här, med de ursprungliga författarna, enligt den moderna analytikern RE Friedman, som anges i färg: J E P R. ('E' did not contribute to this excerpt.) ( "E" inte bidrog till detta utdrag.)

CHAPTER 1 KAPITEL 1

1 (P) In the beginning God created the heaven and the earth. 1 (P) I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
2 And the earth was without form, and void; and darkness was upon the face of the deep. 2 Och jorden var utan form, och intet värde, och mörkret var på djupet. And the Spirit of God moved upon the face of the waters. Och Guds Ande flyttas över ansiktet på vatten.
3 And God said, Let there be light: and there was light. 3 Och Gud sade: Varde ljus: och det var ljus.
4 And God saw the light, that it was good: and God divided the light from the darkness. 4 Och Gud såg ljuset, att det var gott: och Gud skilde ljuset från mörkret.
5 And God called the light Day, and the darkness he called Night. 5 Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. And the evening and the morning were the first day. Och kvällen och morgonen var den första dagen.
6 And God said, Let there be a firmament in the midst of the waters, and let it divide the waters from the waters. 6 Och Gud sade: Låt det bli en firmament mitt i vattnet, och låt det skiljer vatten från vatten.
7 And God made the firmament, and divided the waters which were under the firmament from the waters which were above the firmament: and it was so. 7 Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet som var under fästet från vattnet ovan fästet: och det var så.
8 And God called the firmament Heaven. 8 Och Gud kallade fästet himmel. And the evening and the morning were the second day. Och kvällen och morgonen var den andra dagen.
9 And God said, Let the waters under the heaven be gathered together unto one place, and let the dry land appear: and it was so. 9 Och Gud sade: Låt vattnet under himlen samlas tillsammans till ett ställe, och låt det torra visas: och det var så.
10 And God called the dry land Earth; and the gathering together of the waters called he Seas: and God saw that it was good. 10 Och Gud kallade det torra jorden, och samlande av vatten kallade han Seas Och Gud såg att det var gott.
11 And God said, Let the earth bring forth grass, the herb yielding seed, and the fruit tree yielding fruit after his kind, whose seed is in itself, upon the earth: and it was so. 11 Och Gud sade: Låt jorden frambringa gräs, örten frö och frukt träd bär frukt efter sin art, vars utsäde i sig, på jorden och det var så.
12 And the earth brought forth grass, and herb yielding seed after his kind, and the tree yielding fruit, whose seed was in itself, after his kind: and God saw that it was good. 12 Och jorden födde gräs och ört frö efter hans slag, och trädet bär frukt, vars utsäde i sig, efter sitt slag Och Gud såg att det var gott.
13 And the evening and the morning were the third day. 13 Och på kvällen och morgonen var den tredje dagen.
14 And God said, Let there be lights in the firmament of the heaven to divide the day from the night; and let them be for signs, and for seasons, and for days, and years: 14 Och Gud sade: Varde ljus på fästet på himlen att dela upp dagen från natten, och låta dem bli till tecken och för årstider, dagar och år:
15 And let them be for lights in the firmament of the heaven to give light upon the earth: and it was so. 15 Och låt dem skall vara ljus på himlavalvet på himlen för att ge ljus på jorden och det var så.
16 And God made two great lights; the greater light to rule the day, and the lesser light to rule the night: he made the stars also. 16 Och Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre ljuset till att härska över natten, han gjorde stjärnorna också.
17 And God set them in the firmament of the heaven to give light upon the earth, 17 Och Gud satte dem på himlavalvet på himlen för att ge ljus på jorden,
18 And to rule over the day and over the night, and to divide the light from the darkness: and God saw that it was good. 18 Och att härska över dagen och över natten, och till att skilja ljuset från mörkret, och Gud såg att det var gott.
19 And the evening and the morning were the fourth day. 19 Och på kvällen och morgonen var den fjärde dagen.
20 And God said, Let the waters bring forth abundantly the moving creature that hath life, and fowl that may fly above the earth in the open firmament of heaven. 20 Och Gud sade: Låt vattnet frambringa rikligt rörliga varelse som har livet, och fågel som kan flyga över jorden i den öppna fäste himlen.
21 And God created great whales, and every living creature that moveth, which the waters brought forth abundantly, after their kind, and every winged fowl after his kind: and God saw that it was good. 21 Och Gud skapade stora valar, och alla levande varelser som röra sig, vilka vattnet fört ut alldeles efter sitt slag, och varje bevingad fågel efter hans slag Och Gud såg att det var gott.
22 And God blessed them, saying, Be fruitful, and multiply, and fill the waters in the seas, and let fowl multiply in the earth. 22 Och Gud välsignade dem och sade: Var fruktsamma och föröka, och uppfyll vattnet i haven, och låta höns föröka sig i jorden.
23 And the evening and the morning were the fifth day. 23 Och på kvällen och morgonen var den femte dagen.
24 And God said, Let the earth bring forth the living creature after his kind, cattle, and creeping thing, and beast of the earth after his kind: and it was so. 24 Och Gud sade: Låt jorden frambringa levande varelser efter sitt slag, boskap och smådjur och djur på jorden efter hans slag: och det var så.
25 And God made the beast of the earth after his kind, and cattle after their kind, and every thing that creepeth upon the earth after his kind: and God saw that it was good. 25 Och Gud skapade djur på jorden efter sitt slag, och djur efter deras slag, och allt att röra sig på jorden efter sitt slag Och Gud såg att det var gott.
26 And God said, Let us make man in our image, after our likeness: and let them have dominion over the fish of the sea, and over the fowl of the air, and over the cattle, and over all the earth, and over every creeping thing that creepeth upon the earth. 26 Och Gud sade: Låt oss göra människor till vår avbild, efter vårt likhet: och låt dem härska över fiskarna i havet, och över fågeln i luften, över boskapen och över hela jorden och över alla slags smådjur som röra sig på jorden.
27 So God created man in his own image, in the image of God created he him; male and female created he them. 27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
28 And God blessed them, and God said unto them, Be fruitful, and multiply, and replenish the earth, and subdue it: and have dominion over the fish of the sea, and over the fowl of the air, and over every living thing that moveth upon the earth. 28 Och Gud välsignade dem och Gud sade till dem: "Var fruktsamma och föröka sig och uppfylla jorden, och dämpa det, och den herre över fiskarna i havet, och över fågeln i luften och över alla djur som röra sig på jorden.
29 And God said, Behold, I have given you every herb bearing seed, which is upon the face of all the earth, and every tree, in the which is the fruit of a tree yielding seed; to you it shall be for meat. 29 Och Gud sade: Se, jag ger er alla frö ört med, vilket är över inför hela jorden och alla träd, i det som är frukten av ett träd frö, att ni skall det vara för kött.
30 And to every beast of the earth, and to every fowl of the air, and to every thing that creepeth upon the earth, wherein there is life, I have given every green herb for meat: and it was so. 30 Och till alla djur på jorden, och att alla höns av luft, och att allt som röra sig på jorden, där det finns liv, har jag gett alla gröna örter till kött och det var så.
31 And God saw every thing that he had made, and, behold, it was very good. 31 Och Gud såg allt som han hade gjort, och se, det var mycket bra. And the evening and the morning were the sixth day. Och kvällen och morgonen var den sjätte dagen.

CHAPTER 2 KAPITEL 2

(P) 1 Thus the heavens and the earth were finished, and all the host of them. (P) 1 alltså himlarna och jorden var slut, och alla värden av dem.
2 And on the seventh day God ended his work which he had made; and he rested on the seventh day from all his work which he had made. 2 Och den sjunde dagen Gud fullbordade verk som han hade gjort, och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort.
3 And God blessed the seventh day, and sanctified it: because that in it he had rested from all his work which God created and made. 3 Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att i det han vilade från allt sitt verk som Gud har skapat och gjort.
4 (R) These are the generations of the heavens and of the earth when they were created, (J) in the day that the LORD God made the earth and the heavens, 4 (R) Detta är berättelsen om himlen och på jorden när de skapades, (J) i dag att HERREN Gud skapade jorden och himlarna,
5 And every plant of the field before it was in the earth, and every herb of the field before it grew: for the LORD God had not caused it to rain upon the earth, and there was not a man to till the ground. 5 Och varje växt av området innan det var på jorden, och alla örter i fältet innan den växte ty Herren Gud inte hade låtit det regna på jorden, och det fanns inte en människa att bruka jorden.
6 But there went up a mist from the earth, and watered the whole face of the ground. 6 Men det gick upp en dimma ur jorden och vattnade hela ansiktet i marken.
7 And the LORD God formed man of the dust of the ground, and breathed into his nostrils the breath of life; and man became a living soul. 7 Och HERREN Gud formade människan av stoft från marken och andades i hennes näsa livsluft, och så blev människan en levande själ.
8 And the LORD God planted a garden eastward in Eden; and there he put the man whom he had formed. 8 Och HERREN Gud planterade en trädgård österut i Eden, och där han satte man som han hade bildats.
9 And out of the ground made the LORD God to grow every tree that is pleasant to the sight, and good for food; the tree of life also in the midst of the garden, and the tree of knowledge of good and evil. 9 Och ur marken gjorde Herren Gud att växa varje träd som är behaglig att se på och bra för mat, livets träd också mitt i trädgården, och kunskapens träd på gott och ont.
10 And a river went out of Eden to water the garden; and from thence it was parted, and became into four heads. 10 Och en flod gick ut ur Eden till vatten i trädgården, och därifrån var det skildes, och blev till fyra huvuden.
11 The name of the first is Pison: that is it which compasseth the whole land of Havilah, where there is gold; 11 Namnet på den första är Pison: det är det som compasseth hela landet av Havila, där guld;
12 And the gold of that land is good: there is bdellium and the onyx stone. 12 Och guld till tomten är bra: det finns bdellium och Onyx sten.
13 And the name of the second river is Gihon: the same is it that compasseth the whole land of Ethiopia. 13 och namnet på den andra älven är Gihon: samma är det att compasseth hela landet i Etiopien.
14 And the name of the third river is Hiddekel: that is it which goeth toward the east of Assyria. 14 och namnet på den tredje floden är Hiddekel: det är det som stå blott mot öster om Assyrien. And the fourth river is Euphrates. Den fjärde floden är Frat.
15 And the LORD God took the man, and put him into the garden of Eden to dress it and to keep it. 15 Och HERREN Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att klä den och behålla den.
16 And the LORD God commanded the man, saying, Of every tree of the garden thou mayest freely eat: 16 Och HERREN Gud bjöd mannen och sade: Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta:
17 But of the tree of the knowledge of good and evil, thou shalt not eat of it: for in the day that thou eatest thereof thou shalt surely die. 17 Men av kunskapens träd på gott och ont skall du inte äta av det: ty den dag som du äter därav skall du döden dö.
18 And the LORD God said, It is not good that the man should be alone; I will make him an help meet for him. 18 Och HERREN Gud sade: Det är inte bra att mannen ska vara ensam, jag skall göra honom en medhjälpare.
19 And out of the ground the LORD God formed every beast of the field, and every fowl of the air; and brought them unto Adam to see what he would call them: and whatsoever Adam called every living creature, that was the name thereof. 19 Och ur marken Herren Gud formade alla markens djur och alla höns av luft, och förde dem åt Adam att se vad han skulle kalla dem, och helst Adam kallade varje levande varelse, som var namnet därav.
20 And Adam gave names to all cattle, and to the fowl of the air, and to every beast of the field; but for Adam there was not found an help meet for him. 20 Och Adam gav namn åt all boskap, och höns av luft, och att alla markens djur, men för Adam fanns inte hittat en medhjälpare.
21 And the LORD God caused a deep sleep to fall upon Adam, and he slept: and he took one of his ribs, and closed up the flesh instead thereof; 21 Och HERREN Gud orsakade en djup sömn falla över Adam, och han sov, och han tog ett av hans revben och fyllde upp köttet istället detta;
22 And the rib, which the LORD God had taken from man, made he a woman, and brought her unto the man. 22 Och revbenet som Herren Gud hade tagit av mannen, gjorde han en kvinna och förde henne fram till mannen.
23 And Adam said, This is now bone of my bones, and flesh of my flesh: she shall be called Woman, because she was taken out of Man. 23 Och Adam sade: Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött: Hon skall heta kvinna, eftersom hon togs ur människan.
24 Therefore shall a man leave his father and his mother, and shall cleave unto his wife: and they shall be one flesh. 24 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall vara ett kött.
25 And they were both naked, the man and his wife, and were not ashamed. 25 Och de var båda nakna mannen och hans hustru, och var inte skämmas.

CHAPTER 3 KAPITEL 3

1 (J) Now the serpent was more subtil than any beast of the field which the LORD God had made. 1 (J) Nu ormen var mer subtil än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. And he said unto the woman, Yea, hath God said, Ye shall not eat of every tree of the garden? Och han sade till kvinnan, ja, sa har Gud, skolen icke äta av alla träd i trädgården?
2 And the woman said unto the serpent, We may eat of the fruit of the trees of the garden: 2 Och kvinnan sade till ormen, kan vi äta av frukten från träden i trädgården:
3 But of the fruit of the tree which is in the midst of the garden, God hath said, Ye shall not eat of it, neither shall ye touch it, lest ye die. 3 Men av frukten från trädet som är mitt i trädgården, säger Gud, skolen icke äta därav, får varken ni röra vid den, så att ni inte dör.
4 And the serpent said unto the woman, Ye shall not surely die: 4 Och ormen svarade kvinnan, skall ni inte säkert dö:
5 For God doth know that in the day ye eat thereof, then your eyes shall be opened, and ye shall be as gods, knowing good and evil. 5 Ty Gud, vill veta att i dag äten därav, då edra ögon öppnas, och ni skall bli som gudar, kunskap om gott och ont.
6 And when the woman saw that the tree was good for food, and that it was pleasant to the eyes, and a tree to be desired to make one wise, she took of the fruit thereof, and did eat, and gave also unto her husband with her; and he did eat. 6 Och när kvinnan såg att trädet var gott att äta, och att det var trevligt för ögonen, och ett träd att önska för att göra en klok, hon tog av dess frukt, och åto, och gav också till henne make med henne, och han äter.
7 And the eyes of them both were opened, and they knew that they were naked; and they sewed fig leaves together, and made themselves aprons. 7 Och ögonen på dem båda öppnades, och de visste att de var nakna, och de sydde fikonlöv tillsammans, och gjorde sig förkläden.
8 And they heard the voice of the LORD God walking in the garden in the cool of the day: and Adam and his wife hid themselves from the presence of the LORD God amongst the trees of the garden. 8 Och de hörde att HERREN Gud vandra i trädgården i den svala i dag och Adam och hans hustru gömde sig från Herrens närvaro Gud bland träden i trädgården.
9 And the LORD God called unto Adam, and said unto him, Where art thou? 9 Och HERREN Gud ropade Adam, och sade till honom: Var är du?
10 And he said, I heard thy voice in the garden, and I was afraid, because I was naked; and I hid myself. 10 Och han sa, jag hörde din röst i trädgården, och jag var rädd, eftersom jag var naken, och jag gömde mig.
11 And he said, Who told thee that thou wast naked? 11 Och han sade: Vem har sagt dig att du var naken? Hast thou eaten of the tree, whereof I commanded thee that thou shouldest not eat? Har du ätit av trädet, varav jag befallt dig att du skall inte äta?
12 And the man said, The woman whom thou gavest to be with me, she gave me of the tree, and I did eat. 12 Och mannen sade: Kvinnan som du gav att vara med mig, hon gav mig av trädet, och jag åt.
13 And the LORD God said unto the woman, What is this that thou hast done? 13 Och HERREN Gud sade till kvinnan: Vad är det som du har gjort? And the woman said, The serpent beguiled me, and I did eat. Och kvinnan sa Ormen förledd mig, och jag åt.
14 And the LORD God said unto the serpent, Because thou hast done this, thou art cursed above all cattle, and above every beast of the field; upon thy belly shalt thou go, and dust shalt thou eat all the days of thy life: 14 Och HERREN Gud sade till ormen, Eftersom du har gjort det här, du är förbannad framför allt boskap och över alla markens djur, på din buk skall du gå, och stoft skall du äta alla dina livsdagar:
15 And I will put enmity between thee and the woman, and between thy seed and her seed; it shall bruise thy head, and thou shalt bruise his heel. 15 Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd, det skall krossa ditt huvud, och du skall blåmärken hälen.
16 Unto the woman he said, I will greatly multiply thy sorrow and thy conception; in sorrow thou shalt bring forth children; and thy desire shall be to thy husband, and he shall rule over thee. 16 till kvinnan sade han, kommer jag multiplicera mycket din sorg och din föreställning, i sorg skall du föra fram barn, och din önskan är att din man, och han skall härska över dig.
17 And unto Adam he said, Because thou hast hearkened unto the voice of thy wife, and hast eaten of the tree, of which I commanded thee, saying, Thou shalt not eat of it: cursed is the ground for thy sake; in sorrow shalt thou eat of it all the days of thy life; 17 Och till Adam sade han: Eftersom du har hörsammat röst din hustru, och Hast ätit av trädet, som jag befallt dig, säger, skall du inte äta av det: Förbannad är grunden för din skull, i sorg skall du äta av det alla dagar i ditt liv;
18 Thorns also and thistles shall it bring forth to thee; and thou shalt eat the herb of the field; 18 Thorns också och tistel skall den lägga fram till dig, och du skall äta örter i området;
19 In the sweat of thy face shalt thou eat bread, till thou return unto the ground; for out of it wast thou taken: for dust thou art, and unto dust shalt thou return. 19 I svett ditt ansikte skall du äta bröd, till dess du återvända till marken, ty ur det var du som vidtagits: för damm du är och åt stoft skall du återvända.
20 And Adam called his wife's name Eve; because she was the mother of all living. 20 Och Adam kallade hans hustrus namn Eve, eftersom hon var mor till alla levande.
21 Unto Adam also and to his wife did the LORD God make coats of skins, and clothed them. 21 Unto Adam också och hans hustru gjorde Herren Gud göra kappor av skinn, och klädde dem.
22 And the LORD God said, Behold, the man is become as one of us, to know good and evil: and now, lest he put forth his hand, and take also of the tree of life, and eat, and live for ever: 22 Och HERREN Gud sade: Se, mannen som blivit en av oss, känna gott och ont, och nu, så att han räckte ut handen och även ta av livets träd och äta och leva för evigt :
23 Therefore the LORD God sent him forth from the garden of Eden, to till the ground from whence he was taken. 23 Och Herren Gud skickade honom ut ur Edens lustgård, för att bruka jorden varifrån han fördes.
24 So he drove out the man; and he placed at the east of the garden of Eden Cherubims, and a flaming sword which turned every way, to keep the way of the tree of life. 24 Och han drev ut mannen, och han placeras öster om Edens lustgård keruber, och ett flammande svärd som visade alla sätt att hålla vägen för livets träd.

CHAPTER 4 KAPITEL 4

1 (J) And Adam knew Eve his wife; and she conceived, and bare Cain, and said, I have gotten a man from the LORD. 1 (J) och Adam visste Eva hans hustru, och hon blev havande och födde Kain, och sa, har jag fått en man från HERREN.
2 And she again bare his brother Abel. 2 Och hon åter blottar sin broder Abel. And Abel was a keeper of sheep, but Cain was a tiller of the ground. Och Abel var en djurhållare av får, men Kain var en rorkult i marken.
3 And in process of time it came to pass, that Cain brought of the fruit of the ground an offering unto the LORD. 3 och i processen tid det hände sig att Kain väckt av frukten från marken en offergåva åt Herren.
4 And Abel, he also brought of the firstlings of his flock and of the fat thereof. 4 Och Abel, han också väckt av de förstfödda i hans hjord och fett detta. And the LORD had respect unto Abel and to his offering: Och Herren hade respekt till Abel och hans erbjudande:
5 But unto Cain and to his offering he had not respect. 5 Men till Kain och hans offer har han inte hade respekt. And Cain was very wroth, and his countenance fell. Och Kain mycket vred, och hans ansikte föll.
6 And the LORD said unto Cain, Why art thou wroth? 6 Och HERREN sade till Kain, Varför är du ond? and why is thy countenance fallen? och varför är ditt ansikte fallit?
7 If thou doest well, shalt thou not be accepted? 7 Om du Doest väl, inte skall du vara accepterat? and if thou doest not well, sin lieth at the door. och om du Doest inte bra, lurar synden vid dörren. And unto thee shall be his desire, and thou shalt rule over him. Och till dig skall vara hans önskan, och du skall råda över honom.
8 And Cain talked with Abel his brother: and it came to pass, when they were in the field, that Cain rose up against Abel his brother, and slew him. 8 Och Kain talade med Abel sin bror och det hände, när de var ute på fältet, att Kain uppror mot Abel sin bror och dödade honom.
9 And the LORD said unto Cain, Where is Abel thy brother? 9 Och HERREN sade till Kain: Var är Abel din broder? And he said, I know not: Am I my brother's keeper? Och han sa, jag vet inte: jag min brors keeper?
10 And he said, What hast thou done? 10 Och han sade: Vad har du gjort? the voice of thy brother's blood crieth unto me from the ground. röst din broders blod ropar till mig från marken.
11 And now art thou cursed from the earth, which hath opened her mouth to receive thy brother's blood from thy hand; 11 Och nu är du förbannad från jorden, som har öppnat munnen för att ta emot din broders blod av din hand;
12 When thou tillest the ground, it shall not henceforth yield unto thee her strength; a fugitive and a vagabond shalt thou be in the earth. 12 När du tillest marken, det skall inte hädanefter ge till dig sin styrka, en flykt och en skojare skall du vara på jorden.
13 And Cain said unto the LORD, My punishment is greater than I can bear. 13 Och Kain sade till Herren, Mitt straff är större än jag kan bära.
14 Behold, thou hast driven me out this day from the face of the earth; and from thy face shall I be hid; and I shall be a fugitive and a vagabond in the earth; and it shall come to pass, that every one that findeth me shall slay me. 14 Nej, du har kört ut mig i dag från jordens yta, och från ditt ansikte ska jag gömde, och jag skall vara en flykting och en vagabond i jorden, och det skall ske, att var och en som helst som möter mig ska döda mig.
15 And the LORD said unto him, Therefore whosoever slayeth Cain, vengeance shall be taken on him sevenfold. 15 Och HERREN sade till honom, därför var och slayeth Kain, skall hämnd tas på honom sjufalt. And the LORD set a mark upon Cain, lest any finding him should kill him. Och HERREN som ett märke på Kain, så att ingen han skulle döda honom.
16 And Cain went out from the presence of the LORD, and dwelt in the land of Nod, on the east of Eden. 16 Och Kain gick ut från Herrens närvaro, och bodde i landet Nod, öster om Eden.
17 And Cain knew his wife; and she conceived, and bare Enoch: and he builded a city, and called the name of the city, after the name of his son, Enoch. 17 Och Kain kände sin hustru, och hon blev havande och födde Enok, och han byggde en stad och kallade namnet på staden, efter namnet på hans son Enok.
18 And unto Enoch was born Irad: and Irad begat Mehujael: and Mehujael begat Methusael: and Methusael begat Lamech. 18 Och till Enok föddes Irad: och Irad födde Mehujael: och Mehujael födde Methusael: och Methusael födde Lemek.
19 And Lamech took unto him two wives: the name of the one was Adah, and the name of the other Zillah. 19 Och Lemek tog honom två hustrur: namnet på den ena var Ada, och namnet på den andra Silla.
20 And Adah bare Jabal: he was the father of such as dwell in tents, and of such as have cattle. 20 Och Ada födde Jabal: han var far till exempel bo i tält, och sådana som har boskap.
21 And his brother's name was Jubal: he was the father of all such as handle the harp and organ. 21 Och hans broder hette Jubal: han var far till alla som hantera harpa och orgel.
22 And Zillah, she also bare Tubalcain, an instructer of every artificer in brass and iron: and the sister of Tubalcain was Naamah. 22 Och Zillah, hon var också naken Tubalcain, en instructer varje artificer i mässing och järn: och syster Tubalcain Naamah.
23 And Lamech said unto his wives, Adah and Zillah, Hear my voice; ye wives of Lamech, hearken unto my speech: for I have slain a man to my wounding, and a young man to my hurt. 23 Och Lemek sade till sina hustrur, Ada och Silla, hör min röst, ni fruar till Lemek, lyssna till mitt tal: för jag har dödat en man i min såra, och en ung man till min skada.
24 If Cain shall be avenged sevenfold, truly Lamech seventy and sevenfold. 24 Om Kain skall Avenged Sevenfold, verkligen Lemek sjuttio och sju gånger.
25 And Adam knew his wife again; and she bare a son, and called his name Seth: For God, said she, hath appointed me another seed instead of Abel, whom Cain slew. 25 Och Adam kände sin hustru, och hon födde en son och gav honom namnet Set: För Gud, sa hon, utsåg Hath mig en annan utsäde i stället för Abel som Kain dödade.
26 And to Seth, to him also there was born a son; and he called his name Enos: then began men to call upon the name of the LORD. 26 Och till Seth, till honom också att det föddes en son, och han gav honom namnet Enos: Sedan började männen att uppmana HERRENS namn.

CHAPTER 5 KAPITEL 5

1 (R) This is the book of the generations of Adam. 1 (R) Detta är boken för generationer av Adam. In the day that God created man, in the likeness of God made he him; I dag att Gud skapade människan, i likhet med Gud gjorde han honom;
2 Male and female created he them; and blessed them, and called their name Adam, in the day when they were created. 2 man och kvinna skapade han dem, och välsignade dem och kallade deras namn Adam, på den dag då de skapades.
3 And Adam lived an hundred and thirty years, and begat a son in his own likeness, after his image; and called his name Seth: 3 Och Adam levde ett hundra trettio år och födde en son i sin egen avbild, efter hans avbild, och gav honom namnet Set:
4 And the days of Adam after he had begotten Seth were eight hundred years: and he begat sons and daughters: 4 Och Adams dagar efter att han hade avlat Seth var åtta hundra år, och han födde söner och döttrar:
5 And all the days that Adam lived were nine hundred and thirty years: and he died. 5 Och alla de dagar Adam levde nio hundra trettio år och han dog.
6 And Seth lived an hundred and five years, and begat Enos: 6 Och Seth levde ett hundra fem år, och födde Enos:
7 And Seth lived after he begat Enos eight hundred and seven years, and begat sons and daughters: 7 Och Seth levde sedan han fött Enos eight hundred och sju år, och födde söner och döttrar:
8 And all the days of Seth were nine hundred and twelve years: and he died. 8 Och alla dagar Seth var nio hundred och tolv år, och han dog.
9 And Enos lived ninety years, and begat Cainan: 9 Och Enos levde nittio år, och födde Kenan:
10 And Enos lived after he begat Cainan eight hundred and fifteen years, and begat sons and daughters: 10 Och Enos levde sedan han fött Kenan eight hundred och femton år, och födde söner och döttrar:
11 And all the days of Enos were nine hundred and five years: and he died. 11 Och alla dagar Enos var nio hundred och fem år, och han dog.
12 And Cainan lived seventy years, and begat Mahalaleel: 12 Och Kenan levde sjuttio år, och födde Mahalalel:
13 And Cainan lived after he begat Mahalaleel eight hundred and forty years, and begat sons and daughters: 13 Och Kenan levde sedan han fött Mahalalel eight hundred och fyrtio år och födde söner och döttrar:
14 And all the days of Cainan were nine hundred and ten years: and he died. 14 Och alla dagar Kenan var nio hundred till tio år, och han dog.
15 And Mahalaleel lived sixty and five years, and begat Jared: 15 Och Mahalalel levde sextio och fem år, och födde Jared:
16 And Mahalaleel lived after he begat Jared eight hundred and thirty years, and begat sons and daughters: 16 Och Mahalalel levde sedan han fött Jared eight hundra trettio år och födde söner och döttrar:
17 And all the days of Mahalaleel were eight hundred ninety and five years: and he died. 17 Och alla dagar Mahalalel var åtta hundred ninety och fem år och han dog.
18 And Jared lived an hundred sixty and two years, and he begat Enoch: 18 Och Jared levde ett hundra sextio och två år, och han födde Enok:
19 And Jared lived after he begat Enoch eight hundred years, and begat sons and daughters: 19 Och Jared levde sedan han fött Enoch åtta hundra år och födde söner och döttrar:
20 And all the days of Jared were nine hundred sixty and two years: and he died. 20 Och alla dagar Jared nio hundred sextio och två år och han dog.
21 And Enoch lived sixty and five years, and begat Methuselah: 21 Och Enok levde sextio och fem år, och födde Methuselah:
22 And Enoch walked with God after he begat Methuselah three hundred years, and begat sons and daughters: 22 Och Hanok vandrade med Gud efter att han fött Methuselah tre hundra år och födde söner och döttrar:
23 And all the days of Enoch were three hundred sixty and five years: 23 Och alla dagar Enoks vara tre hundra sextio och fem år:
24 And Enoch walked with God: and he was not; for God took him. 24 Och Hanok vandrade med Gud, och han var inte, ty Gud tog honom.
25 And Methuselah lived an hundred eighty and seven years, and begat Lamech: 25 Och Methuselah levde ett hundra åttio och sju år och födde Lemek:
26 And Methuselah lived after he begat Lamech seven hundred eighty and two years, and begat sons and daughters: 26 Och Methuselah levde sedan han fött Lemek seven hundred åttio och två år, och födde söner och döttrar:
27 And all the days of Methuselah were nine hundred sixty and nine years: and he died. 27 Och alla dagar Methuselah nio hundred sextio och nio år, och han dog.
28 And Lamech lived an hundred eighty and two years, and begat a son: 28 Och Lemek levde ett hundra åttio och två år, och födde en son:
29 (J) And he called his name Noah, saying, This same shall comfort us concerning our work and toil of our hands, because of the ground which the LORD hath cursed. 29 (J) och han gav honom namnet Noa, säger, skall Samma trösta oss om vårt arbete och slit i våra händer, eftersom marken som HERREN har förbannat.
30 (R) And Lamech lived after he begat Noah five hundred ninety and five years, and begat sons and daughters: 30 (R) Och Lemek levde sedan han fött Noa fem hundred ninety och fem år, och födde söner och döttrar:
31 And all the days of Lamech were seven hundred seventy and seven years: and he died. 31 Och alla dagar Lemek hade sju hundra sjuttio och sju år, och han dog.
32 And Noah was five hundred years old: and Noah begat Shem, Ham, and Japheth. 32 Och Noa var fem hundra år gammal: och Noa födde Sem, Ham och Jafet.

CHAPTER 6 KAPITEL 6

1 (J) And it came to pass, when men began to multiply on the face of the earth, and daughters were born unto them, 1 (J) Och det hände sig, när människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem,
2 That the sons of God saw the daughters of men that they were fair; and they took them wives of all which they chose. 2 att Guds söner såg människornas döttrar att de var korrekta, och de tog dem hustrur av alla som de valde.
3 And the LORD said, My spirit shall not always strive with man, for that he also is flesh: yet his days shall be an hundred and twenty years. 3 Och HERREN sade Min ande skall inte alltid att arbeta med människan, för att han också är kött: men hans dagar skall vara ett hundra tjugo år.
4 There were giants in the earth in those days; and also after that, when the sons of God came in unto the daughters of men, and they bare children to them, the same became mighty men which were of old, men of renown. 4 Det fanns jättar på jorden i dessa dagar, och även efter det, då Guds söner kom in till människornas döttrar och de födde barn till dem, den blev mäktiga män som var för gamla, män ryktbarhet.
5 And GOD saw that the wickedness of man was great in the earth, and that every imagination of the thoughts of his heart was only evil continually. 5 Och Gud såg att människornas ondska var stor på jorden, och att varje fantasi tankar hans hjärta var alltigenom onda.
6 And it repented the LORD that he had made man on the earth, and it grieved him at his heart. 6 Och det ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och det grämde honom i hans hjärta.
7 And the LORD said, I will destroy man whom I have created from the face of the earth; both man, and beast, and the creeping thing, and the fowls of the air; for it repenteth me that I have made them. 7 Och HERREN sade kommer jag förstöra man som jag har skapat från jordens yta, både människor och djur, och smådjur, och himmelens fåglar, ty det omvänder mig att jag har gjort dem.
8 But Noah found grace in the eyes of the LORD. 8 Men Noa fann nåd i HERRENS ögon.
9 (P) These are the generations of Noah: Noah was a just man and perfect in his generations, and Noah walked with God. 9 (P) Detta är berättelsen om Noas: Noa var en rättfärdig man och fullkomlig i sin generationer, och Noah vandrade med Gud.
10 And Noah begat three sons, Shem, Ham, and Japheth. 10 Och Noa födde tre söner, Sem, Ham och Jafet.
11 The earth also was corrupt before God, and the earth was filled with violence. 11 jorden var korrupt inför Gud, och jorden var fylld med våld.
12 And God looked upon the earth, and, behold, it was corrupt; for all flesh had corrupted his way upon the earth. 12 Och Gud såg på jorden, och se, det var korrupt, ty allt kött hade skadat sig fram på jorden.
13 And God said unto Noah, The end of all flesh is come before me; for the earth is filled with violence through them; and, behold, I will destroy them with the earth. 13 Och Gud sade till Noa, i slutet av alla kött har kommit före mig, ty jorden är full av våld genom dem, och se, skall jag förgöra dem med jord.
14 Make thee an ark of gopher wood; rooms shalt thou make in the ark, and shalt pitch it within and without with pitch. 14 Gör dig en ark av Goferträ, rum skall du göra i arken, och höra tonhöjd det inom och utan med beck.
15 And this is the fashion which thou shalt make it of: The length of the ark shall be three hundred cubits, the breadth of it fifty cubits, and the height of it thirty cubits. 15 Och detta är det sätt som du skall göra det på: Längden på arken skall vara tre hundra alnar, dess bredd femtio alnar lång och höjden av det trettio alnar.
16 A window shalt thou make to the ark, and in a cubit shalt thou finish it above; and the door of the ark shalt thou set in the side thereof; with lower, second, and third stories shalt thou make it. 16 Ett fönster skall du göra arken, och i en aln skall du avsluta det ovan, och dörren till arken skall du ställa vid sidan därav, med lägre, andra och tredje berättelser skall du göra det.
17 And, behold, I, even I, do bring a flood of waters upon the earth, to destroy all flesh, wherein is the breath of life, from under heaven; and every thing that is in the earth shall die. 17 Och se, jag, även jag, gör att en flod av vatten på jorden för att förstöra allt kött, där är livsluft, under himmelen, och allt som finns i jorden ska dö.
18 But with thee will I establish my covenant; and thou shalt come into the ark, thou, and thy sons, and thy wife, and thy sons' wives with thee. 18 Men med dig kommer jag upprätta mitt förbund, och du skall komma in i arken, du och dina söner och din hustru och dina söners hustrur med dig.
19 And of every living thing of all flesh, two of every sort shalt thou bring into the ark, to keep them alive with thee; they shall be male and female. 19 Och av allt levande i alla kött, två av varje slag skall du sätta in i arken, att hålla dem vid liv med dig, de skall vara man och kvinna.
20 Of fowls after their kind, and of cattle after their kind, of every creeping thing of the earth after his kind, two of every sort shall come unto thee, to keep them alive. 20 Av höns efter deras slag, och av djur efter deras slag, för alla slags smådjur på jorden efter hans slag, två av varje slag skall komma till dig, att hålla dem levande.
21 And take thou unto thee of all food that is eaten, and thou shalt gather it to thee; and it shall be for food for thee, and for them. 21 Och tar du åt dig av all mat som äts, och du skall samla det till dig, och det skall vara för mat till dig, och för dem.
22 Thus did Noah; according to all that God commanded him, so did he. 22 Så gjorde Noah, efter allt som Gud befallde honom, så gjorde han.

CHAPTER 7 KAPITEL 7

[Note: Chapter 7 and 8 are of particular interest, as the text switches frequently between the two main authors. [OBS: Kapitel 7 och 8 är av särskilt intresse, eftersom texten växlar ofta mellan de två största författarna. The Redactor seems to have wanted to preserve both the J and P accounts more or less intact. The REDAKTÖR tycks ha velat bevara både J och P står mer eller mindre intakt. As a result, the text is quite repetitious: Som ett resultat, är texten ganska enformigt:

A slight conflict seems to exist: En liten konflikt tycks finnas:

One or more verses from J are followed by one or more verses from P. If you read only the J verses, then you will get a coherent story. En eller flera verser från J följs av en eller flera verser från P. Om ni läser bara J verser, kommer du att få en sammanhängande berättelse. If you read just the P verses, you will see a consistent but slightly different story. Om du läser bara P verser, kommer du att se en konsekvent men något annorlunda historia.

Verses by J Vers av J Verses by P and by R Verser av P och R
1 And the LORD said unto Noah, Come thou and all thy house into the ark; for thee have I seen righteous before me in this generation. 1 Och HERREN sade till Noa Kom du och hela ditt hus in i arken, ty dig har jag sett rättfärdig inför mig i denna generation.
2 Of every clean beast thou shalt take to thee by sevens, the male and his female: and of beasts that are not clean by two, the male and his female. 2 Av alla rena fyrfotadjur skall du ta med dig sjuor, hanar och honor: och av djur som inte är rena ett par, hane och hona.
3 Of fowls also of the air by sevens, the male and the female; to keep seed alive upon the face of all the earth. 3 Av höns också i luften genom sjuor till manliga och kvinnliga, hålla frö liv på inför hela jorden.
4 For yet seven days, and I will cause it to rain upon the earth forty days and forty nights; and every living substance that I have made will I destroy from off the face of the earth. 4 För än sju dagar, och jag kommer att göra att det regna på dagarna jorden fyrtio och fyrtio nätter, och varje levande ämne som jag har gjort kommer jag att förstöra från utanför jorden.
5 And Noah did according unto all that the LORD commanded him. 5 Och Noa gjorde såsom till alla som Herren hade befallt honom.
6 (R) And Noah was six hundred years old when the flood of waters was upon the earth. 6 (R) Och Noa var sexhundra år gammal när den flod av vatten var på jorden.
7 And Noah went in, and his sons, and his wife, and his sons' wives with him, into the ark, because of the waters of the flood. 7 Och Noa gick in, och hans söner och hans hustru och hans söners fruar med honom in i arken, på grund av vattnet i floden.
8 Of clean beasts, and of beasts that are not clean, and of fowls, and of every thing that creepeth upon the earth, 8 av rena djur, och djur som inte är rena, och av höns, och av allt att röra sig på jorden,
9 There went in two and two unto Noah into the ark, the male and the female, as God had commanded Noah. 9 Det gick två och två till Noa i arken, den manliga och kvinnliga, såsom Gud hade bjudit Noa.
10 And it came to pass after seven days, that the waters of the flood were upon the earth. 10 Och det hände sig efter sju dagar, att vattnet i floden var på jorden.
11 In the six hundredth year of Noah's life, in the second month, the seventeenth day of the month, the same day were all the fountains of the great deep broken up, and the windows of heaven were opened. 11 I de sex hundredth år Noaks livet, i andra månaden, den sjuttonde dagen i månaden, var samma dag alla fontäner i stora brutna djup upp, och himlens fönster öppnades.
12 And the rain was upon the earth forty days and forty nights. 12 Och regnet var på den tiden jorden fyrtio och fyrtio nätter.
13 In the selfsame day entered Noah, and Shem, and Ham, and Japheth, the sons of Noah, and Noah's wife, and the three wives of his sons with them, into the ark; 13 I precis samma dag in Noa och Sem och Ham och Jafet, söner till Noa och Noaks hustru, och de tre hustrur till sina söner med sig, in i arken;
14 They, and every beast after his kind, and all the cattle after their kind, and every creeping thing that creepeth upon the earth after his kind, and every fowl after his kind, every bird of every sort. 14 De, och alla djur efter hans slag, och alla djur efter deras slag och alla slags smådjur som röra sig på jorden efter sitt slag, och varje fågel efter hans slag, samtliga fåglar av alla slag.
15 And they went in unto Noah into the ark, two and two of all flesh, wherein is the breath of life. 15 Och de gick in till Noa i arken, två och två av allt kött, där är livsluft.
16 And they that went in, went in male and female of all flesh, as God had commanded him: 16 Och de som gick in, gick i manliga och kvinnliga i alla kött, såsom Gud hade bjudit honom:
16 (Cont'd) and the LORD shut him in. 16 (forts.) och HERREN stängde in honom
17 And the flood was forty days upon the earth; and the waters increased, and bare up the ark, and it was lift up above the earth. 17 Och floden var fyrtio dagar på jorden, och vattnet ökat och födde upp arken, och det var lyfta upp ovanför jorden.
18 And the waters prevailed, and were increased greatly upon the earth; and the ark went upon the face of the waters. 18 Och vattnet segrade, och har ökat kraftigt på jorden, och arken gick på sidan av vattnet.
19 And the waters prevailed exceedingly upon the earth; and all the high hills, that were under the whole heaven, were covered. 19 Och vattnet rådde ytterst på jorden, och alla höga berg, som var under hela himlen var täckt.
20 Fifteen cubits upward did the waters prevail; and the mountains were covered. 20 Femton alnar gjorde uppåt vattnen råder, och bergen var täckta.
21 And all flesh died that moved upon the earth, both of fowl, and of cattle, and of beast, and of every creeping thing that creepeth upon the earth, and every man: 21 Och allt kött dog som rörde sig på jorden, både höns och boskap, och boskap, och alla de smådjur som röra sig på jorden, och varje man:
22 All in whose nostrils was the breath of life, of all that was in the dry land, died. 22 Alla i vars näsa var livsluft, alla som var på torra land, dog.
23 And every living substance was destroyed which was upon the face of the ground, both man, and cattle, and the creeping things, and the fowl of the heaven; and they were destroyed from the earth: and Noah only remained alive, and they that were with him in the ark. 23 och varje levande innehåll förstördes vilket var över ansiktet på marken, både människor och boskap, och kräldjur, och höns på himlen, och de förstördes från jorden och Noah bara kvar i livet, och de som var med honom i arken.
24 And the waters prevailed upon the earth an hundred and fifty days. 24 Och vattnet rådde på jorden ett hundra femtio dagar.

CHAPTER 8 KAPITEL 8

[Note: Again, we see frequent alterations between J and P. [OBS: Återigen ser vi ofta förändringar mellan J och P.

Verses by J Vers av J Verses by P and by R Verser av P och R
1 And God remembered Noah, and every living thing, and all the cattle that was with him in the ark: and God made a wind to pass over the earth, and the waters asswaged; 1 Och Gud tänkte på Noa och allt levande, och all boskap som var med honom i arken Och Gud gjorde en vind passera över jorden och vattnet asswaged;
2 The fountains also of the deep and the windows of heaven were stopped, 2 / Fontäner också av den djupa och himlens fönster stoppades,
2 (Cont'd) and the rain from heaven was restrained; 2 (forts.) och regnet från himmelen var fastspänd;
3 And the waters returned from off the earth continually: 3 och vattnet tillbaka från utanför jorden kontinuerligt:
3 (Cont'd) and after the end of the hundred and fifty days the waters were abated. 3 (forts.) och efter slutet av hundra femtio dagar vattnet hade avtagit.
4 And the ark rested in the seventh month, on the seventeenth day of the month, upon the mountains of Ararat. 4 Och arken vilade på den sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, på bergen i Ararat.
5 And the waters decreased continually until the tenth month: in the tenth month, on the first day of the month, were the tops of the mountains seen. 5 Och vattnet sjönk kontinuerligt tills den tionde månaden: i tionde månaden, på första dagen i månaden, var toppar sett bergen.
6 And it came to pass at the end of forty days, that Noah opened the window of the ark which he had made: 6 Och det hände sig i slutet av fyrtio dagar, att Noa öppnade fönstret på arken som han hade gjort:
7 And he sent forth a raven, which went forth to and fro, until the waters were dried up from off the earth. 7 Och han sände ut en korp, som gick fram och tillbaka, tills vattnet hade torkat upp från utanför jorden.
8 Also he sent forth a dove from him, to see if the waters were abated from off the face of the ground; 8 Också han sände ut en duva från honom, för att se om vattnet hade bedarrat bort från ansiktet på marken;
9 But the dove found no rest for the sole of her foot, and she returned unto him into the ark, for the waters were on the face of the whole earth: then he put forth his hand, and took her, and pulled her in unto him into the ark. 9 Men duvan fann ingen ro för sulan på foten, och hon återvände till honom in i arken, för vattnet var på inför hela jorden då han räckte ut sin hand och tog henne och drog henne i honom in i arken.
10 And he stayed yet other seven days; and again he sent forth the dove out of the ark; 10 Och han stannade ändå andra sju dagar, och då han sände ut duvan ur arken;
11 And the dove came in to him in the evening; and, lo, in her mouth was an olive leaf pluckt off: so Noah knew that the waters were abated from off the earth. 11 Och duvan kom till honom på kvällen, och se, i hennes mun var en oliv blad pluckt bort: så visste Noa att vattnet hade bedarrat bort från jorden.
12 And he stayed yet other seven days; and sent forth the dove; which returned not again unto him any more. 12 Och han stannade ändå andra sju dagar, och sände ut en duva, som återgick inte igen honom längre.
13 And it came to pass in the six hundredth and first year, in the first month, the first day of the month, the waters were dried up from off the earth: 13 Och det hände sig i de sex hundredth och första året, under den första månaden, den första dagen i månaden vattnet har torkat upp från off jorden:
13 (Cont'd)...and Noah removed the covering of the ark, and looked, and, behold, the face of the ground was dry. 13 (forts.) ... och Noah bort taket på arken och såg, och se, var ansiktet av marken torr.
14 And in the second month, on the seven and twentieth day of the month, was the earth dried. 14 Och i andra månaden, på de sju och tjugonde dagen i månaden, var jorden torkat.
15 And God spake unto Noah, saying, 15 Och Gud talade till Noa och sade:
16 Go forth of the ark, thou, and thy wife, and thy sons, and thy sons' wives with thee. 16 Gå ut på arken, du och din hustru och dina söner och dina söners hustrur med dig.
17 Bring forth with thee every living thing that is with thee, of all flesh, both of fowl, and of cattle, and of every creeping thing that creepeth upon the earth; that they may breed abundantly in the earth, and be fruitful, and multiply upon the earth. 17 frambringa med dig alla djur som är med dig, för allt kött, både höns och boskap, och alla de smådjur som röra sig på jorden, att de kan breed rikligt i jorden och vara fruktsamma och multiplicera på jorden.
18 And Noah went forth, and his sons, and his wife, and his sons' wives with him: 18 Och Noa gick ut, och hans söner och hans hustru och hans söners hustrur med honom:
19 Every beast, every creeping thing, and every fowl, and whatsoever creepeth upon the earth, after their kinds, went forth out of the ark. 19 Varje djur, alla slags smådjur, och varje fågel, och helst röra sig på jorden, efter deras slag, gick ut ur arken.
20 And Noah builded an altar unto the LORD; and took of every clean beast, and of every clean fowl, and offered burnt offerings on the altar. 20 Och Noa byggde ett altare åt Herren och tog av alla rena djur, och av alla rena höns, och offrade brännoffer på altaret.
21 And the LORD smelled a sweet savour; and the LORD said in his heart, I will not again curse the ground any more for man's sake; for the imagination of man's heart is evil from his youth; neither will I again smite any more every thing living, as I have done. 21 Och HERREN luktade en söt doft, och Herren säger i sitt hjärta, kommer jag inte igen förbanna marken något mer för människans skull, för fantasin hos människans hjärta är ont från hans ungdom, inte heller kommer jag återigen slå någon mer per sak levande, såsom jag har gjort.
22 While the earth remaineth, seedtime and harvest, and cold and heat, and summer and winter, and day and night shall not cease. 22 Medan jorden förbliver, seedtime och skörd, och kyla och värme, och sommar och vinter, dag och natt inte skall upphöra.

CHAPTER 9 KAPITEL 9

1 (P) And God blessed Noah and his sons, and said unto them, Be fruitful, and multiply, and replenish the earth. 1 (P) Och Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: Var fruktsamma och föröka och uppfylla jorden.
2 And the fear of you and the dread of you shall be upon every beast of the earth, and upon every fowl of the air, upon all that moveth upon the earth, and upon all the fishes of the sea; into your hand are they delivered. 2 Och rädslan för dig och fruktan för att du skall komma över alla djur på jorden, och på varje fågel i luften, över alla som röra sig på jorden och över alla fiskar i havet, i din hand är de levererats.
3 Every moving thing that liveth shall be meat for you; even as the green herb have I given you all things. 3 Var går sak som lever skall kött för dig, även när det gröna örter har jag gett dig allt.
4 But flesh with the life thereof, which is the blood thereof, shall ye not eat. 4 Men kött som har liv, det är blod, skall ni inte äta.
5 And surely your blood of your lives will I require; at the hand of every beast will I require it, and at the hand of man; at the hand of every man's brother will I require the life of man. 5 Och väl ditt blod i ditt liv kommer jag att begära, vid sidan av varje djur kommer jag att kräva det och vid sidan av mannen, vid sidan av varje mans bror kommer jag att kräva människans liv.
6 Whoso sheddeth man's blood, by man shall his blood be shed: for in the image of God made he man. 6 Vemhelst sheddeth mannens blod från människa skall hans blod spridas: i Guds avbild gjorde han människan.
7 And you, be ye fruitful, and multiply; bring forth abundantly in the earth, and multiply therein. 7 Och ni, ni vara fruktsamma och föröka; frambringa överflöd på jorden, och multiplicera dem.
8 And God spake unto Noah, and to his sons with him, saying, 8 Och Gud talade till Noa och hans söner med honom, sade:
9 And I, behold, I establish my covenant with you, and with your seed after you; 9 Och jag se, jag upprätta mitt förbund med dig och din säd efter dig;
10 And with every living creature that is with you, of the fowl, of the cattle, and of every beast of the earth with you; from all that go out of the ark, to every beast of the earth. 10 Och med alla levande varelser som är med dig, av höns, av boskap, och om alla djur på jorden med dig, alla som går ut på arken, till alla djur på jorden.
11 And I will establish my covenant with you; neither shall all flesh be cut off any more by the waters of a flood; neither shall there any more be a flood to destroy the earth. 11 Och jag skall upprätta mitt förbund med er, inte heller skall allt kött blir avskurna något mer av vattnet i en flod, inte heller skall det någon mer vara en flod för att förstöra jorden.
12 And God said, This is the token of the covenant which I make between me and you and every living creature that is with you, for perpetual generations: 12 Och Gud sade: Detta är tecken på det förbund som jag gör mellan mig och er och alla levande varelser som är med dig, för evig generationer:
13 I do set my bow in the cloud, and it shall be for a token of a covenant between me and the earth. 13 Jag sätter min båge i skyn, och det skall vara ett tecken på ett förbund mellan mig och jorden.
14 And it shall come to pass, when I bring a cloud over the earth, that the bow shall be seen in the cloud: 14 Och det skall ske, när jag tar ett moln över jorden, att bågen skall ses i molnet:
15 And I will remember my covenant, which is between me and you and every living creature of all flesh; and the waters shall no more become a flood to destroy all flesh. 15 Och jag kommer att tänka på mitt förbund, som är mellan mig och er och alla levande varelser av allt kött, och vattnet skall inte mer bli en flod för att förstöra allt kött.
16 And the bow shall be in the cloud; and I will look upon it, that I may remember the everlasting covenant between God and every living creature of all flesh that is upon the earth. 16 Och bågen skall i molnet, och jag kommer att se över det, att jag kanske minns det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser av allt kött som är på jorden.
17 And God said unto Noah, This is the token of the covenant, which I have established between me and all flesh that is upon the earth. 17 Och Gud sade till Noa, är detta det tecken på det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt kött som är på jorden.
18 (J) And the sons of Noah, that went forth of the ark, were Shem, and Ham, and Japheth: and Ham is the father of Canaan. 18 (J) söner Noah, som gick ut på arken, var Sem och Ham och Jafet; och Ham är far till Kanaan.
19 These are the three sons of Noah: and of them was the whole earth overspread. 19 Dessa är de tre söner Noas: och av dem var hela jorden betäckte.
20 And Noah began to be an husbandman, and he planted a vineyard: 20 Och Noa började bli en bonde, och han planterade en vingård:
21 And he drank of the wine, and was drunken; and he was uncovered within his tent. 21 Och han drack av vinet, och var berusad, och han upptäcktes i hans tält.
22 And Ham, the father of Canaan, saw the nakedness of his father, and told his two brethren without. 22 Och Ham, såg pappa i Kanaan, den nakenhet sin far och berättade hans två bröder utan.
23 And Shem and Japheth took a garment, and laid it upon both their shoulders, and went backward, and covered the nakedness of their father; and their faces were backward, and they saw not their father's nakedness. 23 Och Sem och Jafet tog en mantel och lade det på båda sina axlar och gick baklänges och omfattade nakenhet sin far, och deras ansikten var bakåt, och de såg inte sin faders blygd.
24 And Noah awoke from his wine, and knew what his younger son had done unto him. 24 Och Noa vaknade upp ur sitt vin, och visste vad hans yngre son hade gjort honom.
25 And he said, Cursed be Canaan; a servant of servants shall he be unto his brethren. 25 Och han sade, Förbannad vare Kanaan, en tjänare tjänare skall han vara åt sina bröder.
26 And he said, Blessed be the LORD God of Shem; and Canaan shall be his servant. 26 Och han sade: Välsignad vare HERREN, Sems, och Kanaan skall vara hans tjänare.
27 God shall enlarge Japheth, and he shall dwell in the tents of Shem; and Canaan shall be his servant. 27 Gud, har utvidgat Jafet, och han skall bo i tält av Sem, och Kanaan skall vara hans tjänare.
28 (R) And Noah lived after the flood three hundred and fifty years. 28 (R) Och Noa levde efter floden trehundrafemtio år.
29 And all the days of Noah were nine hundred and fifty years: and he died. 29 Och alla Noas dagar var nio hundra femtio år, och han dog.

CHAPTER 10 KAPITEL 10

1 (R) Now these are the generations of the sons of Noah, Shem, Ham, and Japheth: (P) and unto them were sons born after the flood. 1 (R) Nu är dessa generationer av sönerna till Noa, Sem, Ham och Jafet: (P) och åt dem föddes söner efter floden.
2 The sons of Japheth; Gomer, and Magog, and Madai, and Javan, and Tubal, and Meshech, and Tiras. 2 söner Jafet, Gomer, och Magog, och Madai och Javan, och Tubal, och Mesek och Tiras.
3 And the sons of Gomer; Ashkenaz, and Riphath, and Togarmah. 3 söner Gomer, Ashkenaz och Riphath och Togarmah.
4 And the sons of Javan; Elishah, and Tarshish, Kittim, and Dodanim. 4 söner Javan, Elishah och Tarsis, Kittim och Dodanim.
5 By these were the isles of the Gentiles divided in their lands; every one after his tongue, after their families, in their nations. 5 Genom dessa var öarna i ofrälse indelad i deras länder, hvar och en efter hans tunga, efter deras släkter, i sina nationer.
6 And the sons of Ham; Cush, and Mizraim, and Phut, and Canaan. 6 söner Ham, Cush och Mizraim och Phut och Canaan.
7 And the sons of Cush; Seba, and Havilah, and Sabtah, and Raamah, and Sabtecha: and the sons of Raamah; Sheba, and Dedan. 7 söner Cush, Seba, och Havila, och Sabtah och Raamah och Sabtecha: och söner Raamah, Saba och Dedan.
8 (J) And Cush begat Nimrod: he began to be a mighty one in the earth. 8 (j) och Cush födde Nimrod: han började bli en mäktig en på jorden.
9 He was a mighty hunter before the LORD: wherefore it is said, Even as Nimrod the mighty hunter before the LORD. 9 Han var en väldig jägare inför Herren: varför det är sagt, även som Nimrod mäktiga jägare inför Herren.
10 And the beginning of his kingdom was Babel, and Erech, and Accad, and Calneh, in the land of Shinar. 10 och början av hans rike var Babel, och Erech och Accad och Calneh, i landet Shinar.
11 Out of that land went forth Asshur, and builded Nineveh, and the city Rehoboth, and Calah, 11 av denna mark gick fram Assur, och byggde Nineve, och staden Rehoboth, och Calah,
12 And Resen between Nineveh and Calah: the same is a great city. 12 Och Resen mellan Nineve och Calah: samma är en fantastisk stad.
13 And Mizraim begat Ludim, and Anamim, and Lehabim, and Naphtuhim, 13 Och Mizraim födde Ludim och Anamim och Lehabim och Naphtuhim,
14 And Pathrusim, and Casluhim, (out of whom came Philistim,) and Caphtorim. 14 Och Pathrusim, och Casluhim, (av vilka kom Philistim,) och Caphtorim.
15 And Canaan begat Sidon his firstborn, and Heth, 15 Och Kanaan födde Sidon hans förstfödde, och Het,
16 And the Jebusite, and the Amorite, and the Girgasite, 16 Och jebuséerna, amoréerna, och Girgasite,
17 And the Hivite, and the Arkite, and the Sinite, 17 Och hivéerna, och Arkite, och Sinite,
18 And the Arvadite, and the Zemarite, and the Hamathite: and afterward were the families of the Canaanites spread abroad. 18 Och Arvadite, och Zemarite, och Hamathite: och efteråt var de anhöriga kananéerna sprids utomlands.
19 And the border of the Canaanites was from Sidon, as thou comest to Gerar, unto Gaza; as thou goest, unto Sodom, and Gomorrah, and Admah, and Zeboim, even unto Lasha. 19 och gränsen till kananéerna var från Sidon, som du kommer att Gerar, ända till Gaza, så du går, åt Sodom och Gomorra, och Admah och Zeboim ända Lasha.
20 (P) These are the sons of Ham, after their families, after their tongues, in their countries, and in their nations. 20 (P) Dessa söner Ham, efter deras släkter, efter deras tungor, i deras länder, och i sina nationer.
21 (J) Unto Shem also, the father of all the children of Eber, the brother of Japheth the elder, even to him were children born. 21 (J) Unto Sem också är far till alla barnen Eber, bror till Jafet den äldre, även för honom födda barn.
22 (P) The children of Shem; Elam, and Asshur, and Arphaxad, and Lud, and Aram. 22 (P) barn till Sem, Elam, Assur, och Arpaksad och Lud och Aram.
23 And the children of Aram; Uz, and Hul, and Gether, and Mash. 23 Och barnen i Aram, Uz, och Hul och Gether och Mash.
24 (J) And Arphaxad begat Salah; and Salah begat Eber. 24 (J) och Arpaksad födde Salah, och Salah födde Eber.
25 And unto Eber were born two sons: the name of one was Peleg; for in his days was the earth divided; and his brother's name was Joktan. 25 Och åt Eber föddes två söner: namnet på en var Peleg, ty i hans dagar var jorden delade, och hans broder hette Joktans.
26 And Joktan begat Almodad, and Sheleph, and Hazar-maveth, and Jerah, 26 Och Joktans födde Almodad och Sheleph och Hazar-maveth, och Jera,
27 And Hadoram, and Uzal, and Diklah, 27 Och Hadoram och Usal och Dikla,
28 And Obal, and Abimael, and Sheba, 28 Och Obal och Abimael och Sheba,
29 And Ophir, and Havilah, and Jobab: all these were the sons of Joktan. 29 Och Ofir, och Havila och Jobab: alla dessa var söner till Joktans.
30 And their dwelling was from Mesha, as thou goest unto Sephar a mount of the east. 30 Och deras bostad var från Mesa, som du går åt Sephar ett berg öster.
31 (P) These are the sons of Shem, after their families, after their tongues, in their lands, after their nations. 31 (P) Dessa söner Sem, efter sina familjer, efter deras tungor, i deras länder, efter sina nationer.
32 These are the families of the sons of Noah, after their generations, in their nations: and by these were the nations divided in the earth after the flood. 32 Dessa är de anhöriga söner Noah, efter generationer, i deras nationer: och av dessa var folken delade i jorden efter floden.


Gen'esis Gen'esis

Advanced Information Avancerad information

The five books of Moses were collectively called the Pentateuch, a word of Greek origin meaning "the five-fold book." De fem Moseböckerna kallades kollektivt Moseböckerna, ett ord med grekiskt ursprung som betyder "fem gånger bok." The Jews called them the Torah, ie, "the law." Judarna kallade dem Toran, dvs "lagen". It is probable that the division of the Torah into five books proceeded from the Greek translators of the Old Testament. Det är troligt att fördelningen av Toran i fem böcker utgick från den grekiska översättare av Gamla testamentet. The names by which these several books are generally known are Greek. De namn som dessa flera böcker är allmänt kända är grekiska. The first book of the Pentateuch (qv) is called by the Jews Bereshith, ie, "in the beginning", because this is the first word of the book. Den första boken i Moseböckerna (qv) kallas av judarna Bereshith, dvs "i början", eftersom detta är det första ordet i boken. It is generally known among Christians by the name of Genesis, ie, "creation" or "generation," being the name given to it in the LXX. Det är allmänt känt bland de kristna under namnet Genesis, dvs "skapande" eller "generation" är namnet på den i LXX. as designating its character, because it gives an account of the origin of all things. som en beteckning sin karaktär, eftersom det ger en redogörelse för ursprunget till allt. It contains, according to the usual computation, the history of about two thousand three hundred and sixty-nine years. Den innehåller, enligt den vanliga beräkningen, historia omkring två tusen tre hundred och sixty-nio år.

Genesis is divided into two principal parts. Genesis är uppdelad i två huvudsakliga delar. The first part (1-11) gives a general history of mankind down to the time of the Dispersion. Den första delen (1-11) ger en allmän mänsklighetens historia ner till tidpunkten för spridning. The second part presents the early history of Israel down to the death and burial of Joseph (12-50). Den andra delen innehåller tidiga historia Israel ner till död och begravning av Joseph (12-50). There are five principal persons brought in succession under our notice in this book, and around these persons the history of the successive periods is grouped, viz., Adam (1-3), Noah (4-9), Abraham (10-25:18), Isaac (25:19-35:29), and Jacob (36-50). Det finns fem huvudsakliga personer som väckts i följd under vår kännedom i denna bok, och omkring dessa personer historien om varandra följande perioder är grupperad, dvs., Adam (1-3), Noah (4-9), Abraham (10-25 : 18), Isaac (25:19-35:29) och Jacob (36-50). In this book we have several prophecies concerning Christ (3:15; 12:3; 18:18; 22:18; 26:4; 28:14; 49:10). I denna bok har vi flera profetior om Kristus (3:15, 12:3; 18:18, 22:18, 26:4, 28:14, 49:10). The author of this book was Moses. Författaren till denna bok var Moses. Under divine guidance he may indeed have been led to make use of materials already existing in primeval documents, or even of traditions in a trustworthy form that had come down to his time, purifying them from all that was unworthy; but the hand of Moses is clearly seen throughout in its composition. Under gudomlig ledning kan han verkligen har lett till att använda sig av material som redan finns i urtida dokument, eller till och traditioner i en pålitlig form som hade kommit ner till sin tid, rena dem från allt som var ovärdig, men de Mose är tydligt sett i hela dess sammansättning.

(Easton Illustrated Dictionary) (Easton illustrerad ordbok)


Genesis Chapter 1 Genesis Kapitel 1

Advanced Information Avancerad information

From: Home Bible Study Commentary by James M. Gray Från: Home Bible Study Kommentar av James M. Gray

CREATION OF THE WORLD Världens skapelse

Creation of Heaven and Earth Skapande av himmel och jord

v. 1 Here are three facts. v. 1 Här är tre fakta. What was done? Vad gjordes? Who did it? Vem gjorde det? When did it occur? När började det inträffa? There are two words that require explanation, "created" and "beginning." Det finns två ord som kräver en förklaring, "skapat" och "början". Does the former mean that heaven and earth were created out of nothing? Har tidigare innebär att himmel och jord skapades ur intet? The word ("bara," in Hebrew) does not necessarily mean that, but its peculiar use in this chapter suggests that it means that here. It occurs three times, here in v. 1, at the introduction of life on the fifth day, and at the creation of man on the sixth day. Elsewhere, where only transformations are meant, another word ("asah" in Hebrew) is used, translated "made." "Bara" (created) is thus reserved for marking the introduction of each of the three great spheres of existence, the world of matter, of animal life and of spirit, all three of which, though intimately associated, are distinct in essence, and constitute all the universe known to us. Ordet ( "bara" på hebreiska) betyder inte nödvändigtvis att, men dess speciella användning i detta kapitel tyder på att det innebär att här. Det förekommer tre gånger, här i v. 1, vid införandet av livet på den femte dagen och vid skapelsen av människan på den sjätte dagen. annorstädes, där endast förändringar har inneburit ord (asah "på hebreiska) används, översätts" gjort. "Bara" (skapad) är således reserveras för märkning införs av de tre stora områden av tillvaron, den materiella världen, av faunan och ande, alla tre, men intimt förbundna, är avgränsade i huvudsak, och utgör hela universum som vi känner till.

Professor Guyot adds that whenever the simple form of "bara" is used in the Bible it always refers to work made by God and never by man. Professor Guyot tillägger att när den enklaste formen av "bara" används i Bibeln alltid hänvisar till arbete som gjorts av Gud och inte av människan. These considerations, with others, justify the statement that "created" here means created out of nothing. Dessa överväganden, med andra, motivera att "skapat" betyder här skapas ur intet. But when was the "beginning"? Men då var "början"? The margin indicates a period about 4,000 years before Christ, but these marginal notes are not part of the divine text, but the work of uninspired minds and therefore open to debate. Should science ultimately determine on millions of years ago as the period of the creation there is nothing in this verse of the Bible it would contradict. Marginalen indikerar en period omkring 4000 år före Kristus, men dessa anteckningar är inte en del av den gudomliga text, men arbetet i oinspirerat sinnen och därför öppen för debatt. Om vetenskapen i slutändan avgöra om miljontals år sedan som den period under skapandet Det finns ingenting i denna vers i Bibeln skulle motsäga.

Making Day Making Day

vv. vv. 2-5 What was the condition of inert matter as represented in verse 2? 2-5 vilket skick var orenheter som representeras i vers 2? The first verb "was" has sometimes been translated "became." Den första Verbet "var" har ibland översatts "blev". Read it thus and you get the idea that originally the earth was otherwise than void and waste, but that some catastrophe took place resulting in that state. This means, if true, that a period elapsed between verses 1 and 2, long enough to account for the geological formations of which some scientists speak, and a race of pre-Adamite men of which others speculate. Läs det alltså och du får idén som ursprungligen jorden var annat än ogiltiga och avfall, men att någon katastrof ägde rum leder till detta tillstånd. Detta innebär, om den stämmer, att en tid förflutit mellan vers 1 och 2, tillräckligt länge för att beakta för geologiska formationer som vissa forskare talar, och ett ras före Adamit män som andra spekulera. It suggests too that the earth as we now know it may not be much older than tradition places it. Den föreslår också att jorden som vi nu vet att det inte kan vara mycket äldre än tradition ställen.

The word "earth" in this verse, however, must not be understood to mean our globe with its land and seas, which was not made till the third day, but simply matter in general, that is, the cosmic material out of which the Holy Spirit organized the whole universe, including the earth of to-day. Ordet "jord" i denna vers, emellertid inte förstås som vårt jordklot med sitt land och hav, som gjordes inte förrän den tredje dagen, utan helt enkelt saken i allmänhet, är att den kosmiska material ur vilken Helige Ande organiserade hela universum, inklusive jorden i våra dagar. "And the Spirit of God moved upon the face of the waters." "Och Guds Ande flyttat på sidan av vatten." "Moved upon" means brooded over as a bird on its nest. "Moved på" betyder grubblade över som en fågel på sitt bo. "Waters" means not the oceans and seas as we know them, but the gaseous condition of the matter before spoken of. "Waters" betyder inte oceaner och hav som vi känner dem, men det gasformiga tillståndet i frågan talas om. The Spirit of God moved "upon" the waters, and not "inside of" them, showing that God is a personal Being separate from His work. Guds Ande flyttat "på" vatten, och inte "inuti" dem, som visar att Gud är en personlig separat från hans verk. As the result of this brooding, what appeared? Som ett resultat av detta grubblande, visade vad?

We need not suppose that God spake just as a human being speaks, but the coming forth of light out of thick darkness would have seemed to a spectator as the effect of a divine command (Ps. 33:6-9). Vi behöver väl inte att Gud talade precis som en människa talar, men framkomsten av ljus av mörker skulle ha känts som en åskådare som effekten av en gudomlig befallning (Ps. 33:6-9). On the natural plane of things vibration is light or produces light, which illustrates the relation between the moving of the Spirit upon inert matter and the effect it produced. Om naturliga plan saker vibrationer är ljus och ger ljus, som visar förhållandet mellan de rörliga Andens på orenheter och vilken effekt det produceras. "And God called the light day." "Och Gud kallade ljuset dag." The Hebrew word "yom," translated "day," is used in five different senses in the first two chapters of Genesis. Det hebreiska ordet "Yom," översatt "dag" används i fem olika sinnen i de två första kapitlen i Första Mosebok. Here it means light without reference to time. Här avses ljus utan hänsyn till tid. Later in the same verse it means the period covered by "the evening and the morning" mentioned, the exact duration of which we do not know. Senare i samma vers betyder den period som omfattas av "kvällen och morgonen" nämns, exakt tid som vi inte vet.

At verse 14 it stands for what we know as 24 hours, at verse 16 it means the light part of the day of 24 hours, and at 2:4 the whole period during which the heaven and the earth were created. I vers 14 står det för det vi känner som 24 timmar, i vers 16 betyder den ljusa delen av dagen på 24 timmar, och vid 2:4 hela den period under vilken himlen och jorden skapades. All this bears on the question whether creation was wrought in 6 days of 24 hours or 6 day-periods of unknown length; and it will be seen that one does not necessarily contradict the Bible if he believes the latter. Allt detta bär på frågan om skapandet har åstadkommit på 6 dagar 24 timmar eller 6 dag perioder av okänd längd, och det kommer att se att man inte nödvändigtvis motsäger Bibeln om han tror det senare. When we recall that days of 12 and 24 hours were altogether excluded before the appearance of the sun on the fourth day, the latter hypothesis receives the stronger confirmation. När vi påminna om att efter 12 och 24 timmar var helt uteslutas före uppkomsten av solen på den fjärde dagen, får den andra hypotesen starkare bekräftelse.

Making Heaven Making Heaven

vv. vv. 6-8 What does God call forth in verse 6? 6-8 Vad Gud kallar fram i vers 6? "Firmament" might be translated by "expanse." "Firmament" skulle kunna översättas med "vidd." What was it to divide? Notice that according to our definition of "waters" this means a separation of the gaseous matter into which light had now come. Hur var det att dela? Observera att enligt vår definition av "vatten" Detta innebär en separation av gasformiga frågan i vilken ljuset hade nu kommit. What did God call this expanse? Vad gjorde Gud kallar denna yta? "Heaven" here means not simply the atmosphere around the earth but the greater chamber of immensity where the sun, moon and stars are located. "Heaven" betyder här inte bara atmosfären runt jorden, men större kammare väldighet där solen, månen och stjärnorna finns. In connection with this read Psalm 148, and notice that there are "waters," that is, gaseous matter above the heaven of which this verse speaks, and that the "waters" below it include the clouds of our atmosphere as well as the oceans and seas we navigate. I samband med detta läste Psalm 148, och märker att det finns "vatten", det vill säga gasformiga ärendet över himmel som denna vers talar, och att "vatten" under det innehålla molnen av vår atmosfär och hav och hav vi navigera.

Making Earth and Seas Making jorden och haven

vv. vv. 9-13 What command goes forth from God on the third day (v. 9)? 9-13 Vad kommando går från Gud på tredje dagen (v. 9)? What did He call the result (v. 10)? Vad gjorde han kallar resultatet (v. 10)? Heaven, or the firmament, had divided the cosmic or gaseous matter on the second day. Himlen, eller fästet, hade delat kosmiska eller gasformiga ärendet den andra dagen. Motion was now everywhere, and gravition and chemical forces tended to concentrate this matter under the firmament around particular centres, one of which became our globe. Motion var nu överallt, och gravition och tvingar kemiska tenderade att koncentrera denna fråga under himlavalvet runt särskilda centra, varav en blev vårt jordklot. A cooling process set in, shrinking and folding its surface into great wrinkles, the shrinking of some parts furnishing basins for oceans or seas and the projection of other parts bringing continents into view. Ett kylsystem process som, krympande och falsning ytan i stora rynkor, den minskning av vissa delar möblering bassänger för oceaner och hav och spridning av andra delar föra kontinenter i sikte. Thus would astronomers and geologists comment on these verses. Således skulle astronomer och geologer kommentera dessa verser. But another work than the formation of the globe was accomplished on this day (vv. 11, 12). Men ett annat arbete än bildandet av världen skedde denna dag (vv. 11, 12). A principle superior to matter begins to govern its particles, and they assume new forms. What does the earth put forth? En princip överlägsen ärende börjar styra partiklar, och de antar nya former. Vad betyder jorden lagt fram? Which came first, the plant or the seed? Som kom först, växten eller frö? "The plant is not yet life," says Guyot, "but the bridge between matter and life." "Anläggningen är ännu inte liv, säger Guyot, men bron mellan materia och liv."

Making Lights Making Lights

vv. vv. 14-19 What command went forth on the fourth day? 14-19 Vad kommando gick ut på den fjärde dagen? For what six purposes were these lights made (v. 14, 15)? För vad sex syftade dessa lampor gjort (v. 14, 15)? What discrimination is made between the two greater lights (v. 16)? Vad diskriminering görs mellan de två större lamporna (v. 16)? Where were the lights placed (v. 17)? Var fanns de placerade lamporna (v. 17)? What special purpose of their making is emphasized in verses 17 and 18? Vilka särskilda ändamål de gör betonas i vers 17 och 18? It is well to keep in mind that light itself was made on the first day, and that these "lights" of the fourth day were (so to speak) light-holders. Det är bra att komma ihåg att ljuset hade blivit den första dagen, och att dessa "ljus" av den fjärde dagen var (så att säga) ljus-innehavare. It is of course unnecessary to state how they divide the day from the night, and in what sense they are for signs and seasons, as every one knows the first result is secured by the daily rotation of the earth among them on its own axis, and the second by its annual revolution around the sun. Det är naturligtvis inte nödvändigt att uppge hur de skiljer dagen från natten, och på vilket sätt de är för tecken och säsonger, som alla vet är det första resultatet säkerställs genom dagliga jordens rotation bland dem runt sin egen axel, och den andra av sin årliga varv runt solen. It is presumable that originally their light was merged in that of the earth's own outer covering of light, and that as her luminous envelope disappeared they became visible, and she came to depend on them for both light and heat. Man förmodade att ursprungligen deras ljus har slagits samman i den av jordens egen yttre höljet av ljus, och att hennes lysande kuvert försvann de blev synliga, och hon kom till beroende av dem för både ljus och värme.

Creating Animal Life Skapa Animal Life

vv. vv. 20-25 What is the command of verse 20? 20-25 Vad är kommandot i vers 20? The "waters" here referred to are our oceans and seas. Den "vatten" här avses är våra hav. The Revised Version corrects the misapprehension that "fowl" came forth from the water. Den reviderade versionen korrigerar missuppfattningen att "höns" kom ut ur vattnet. What word in verse 21 indicates that we have now entered on a new sphere of existence? Vilket ord i vers 21 visar att vi nu har skrivit på ett nytt område i tillvaron? What was the nature of the blessing on the fish and fowl (v. 22)? Vilken typ av välsignelse på fisk och fågel (v. 22)? What was the further work of creation on this day (v. 24, 25)? Vad var det fortsatta arbetet med att skapa denna dag (v. 24, 25)?

It is interesting to note: (a) that this peopling of the water, the air and the land is in the precise order indicated by the science of geology; (b) that the plant life of the third day was the preparation for the animal life of the fifth day; (c) that the plant is now in the animal shaped into new forms, and subservient to higher functions than it could ever perform by itself; (d) that two powers which place the animal on a higher platform than the lower grades of existence are sensation, by which it perceives the world around it, and will, by which it reacts upon it. This is life, and is not the result of chemical elements left to themselves, but the effect of previously existing life. Det är intressant att notera: (a) att detta Peopling av vattnet, luften och marken i den exakta ordning som vetenskapen om geologi, (b) att anläggningens livstid den tredje dagen var förberedelserna för djur liv i den femte dagen, (c) att anläggningen nu är i djuret formas till nya former, och underordnad högre funktioner än man någonsin kunde göra av sig själv, (d) att två krafter som djuret på en högre plattform än de lägre klasserna i tillvaron är sensation, genom vilken man uppfattar världen kring sig, och kommer, genom vilket den reagerar på det. Det här är livet, och är inte resultatet av grundämnen som lämnas åt sig själva, men effekten av tidigare liv . In other words, the Bible and science agree in declaring that "spontaneous generation is an untenable hypothesis," and life only begets life. Med andra ord, Bibeln och vetenskapen överens om att förklara att "spontan generation är en ohållbar hypotes" och liv bara föder liv.

Creating Man Skapa Man

vv. vv. 26-31 What word in verse 26 suggests more than one person in the Godhead? 26-31 Vilket ord i vers 26 tyder på mer än en person i Gudomen? What dignity is given to man above every other work of creation? Vad värdighet ges till människor över alla andra verk av skapelsen? What dignity in his position? Vad värdigheten i hans position? What word in verse 27 shows that in his creation we have entered another new sphere of existence? Vilket ord i vers 27 visar att i sin skapelse vi har ingått ett nytt område i tillvaron? What blessing is bestowed on man in verse 28? Vilken välsignelse har gett på mannen i vers 28? How does it differ from that bestowed on the lower animals? Hur skiljer det sig från att förlänats lägre djur? What provision has God made for the sustenance of man and beast? Vad har Gud gjort för försörjning av människor och djur?

Note: (a) that the consultation in the Godhead regarding man's creation foreshadows the New Testament doctrine of the Trinity; (b) that the "image of God" may mean the trinity in man represented by body, soul and spirit (2:7; 1 Thess. 5:23), but especially that moral image suggested in Colossians 3:10; (c) that the dominion of man over the lower creation has in some measure been lost through sin, but will be restored again in Christ (Psalm 8); (d) that the creation of matter, of life and of man are three distinct creations out of nothing, and that God's action in them is direct, hence evolution from one into the other is impossible. Obs: (a) att samrådet i Gudomen om människans skapelse förebådar Nya Testamentets lära om treenigheten, (b) att "Guds avbild" kan betyda treenigheten hos människan företräds av kropp, själ och ande (2:7 , 1 Tess. 5:23), men framför allt att moraliska bild föreslogs i Kolosserbrevet 3:10, (c) att herraväldet över människan över den lägre skapelsen har i viss mån gått förlorad genom synden, men kommer att återställas igen i Kristus ( Psalm 8), (d) att skapandet av materien, livets och människans finns tre olika skapelser ur intet, och att Guds handlande i dem direkt, alltså evolution från en till den andra är omöjlig. There may be evolution within any one of these systems of existence considered by itself, but this is different from that other evolution which would make man the descendant of an ape and rule God out of the universe which He made. Det kan vara utvecklingen inom något av dessa system i tillvaron vara sig själv, men denna skiljer sig från den andra utveckling, vilket skulle göra människan ättling till en apa och härska Gud av universum som han gjorde.

Questions 1. Frågor 1. What does "create" probably mean in this chapter, and why do you think so? Vad skapar "" förmodligen betyda i detta kapitel, och varför tror du det? 2. 2. When may "the beginning" have been? När kan "början" har varit? 3. 3. What does "earth" mean in verse 2? 4. Vad betyder "jord" i vers 2? 4. What word in verse 2 opposes pantheism by showing God to be a Person? Vilket ord i vers 2 motsätter panteism genom att visa Gud att vara en person? 5. 5. If the creation days were not limited to 24 hours, why do you think so? Om skapandet dagar inte var begränsade till 24 timmar, varför tror du det? 6. 6. What does "heaven" of the second day stand for? Vad betyder "himmel" den andra dagen står för? 7. 7. What two works were accomplished on the third day? Vilka två verk uppnåddes den tredje dagen? 8. 8. What two powers in the animal define life? 9. Vilka två krafter i djuret definiera liv? 9. Quote Colossians 3:10. Quote Kolosserbrevet 3:10. 10. 10. How would you distinguish between a rationalistic and a possibly Biblical evolution? Hur skulle du skilja mellan en rationalistisk och en möjligen bibliska utveckling?


Crea'tion Crea'tion

Advanced Information Avancerad information

"In the beginning" God created, ie, called into being, all things out of nothing. "I begynnelsen" Gud skapade, dvs kallat till liv, allt ur ingenting. This creative act on the part of God was absolutely free, and for infinitely wise reasons. Denna kreativ handling som utförs av Gud var helt fri, och oändligt kloka skäl. The cause of all things exists only in the will of God. Orsaken till alla ting existerar endast i Guds vilja. The work of creation is attributed (1) to the Godhead (Gen. 1:1, 26); (2) to the Father (1 Cor. 8:6); (3) to the Son (John 1:3; Col. 1:16, 17); (4) to the Holy Spirit (Gen. 1:2; Job 26:13; Ps. 104:30). Arbetet med att skapa uppges (1) till gudomen (Mos 1:1, 26), (2) till Fadern (1 Kor. 8:6), (3) till Sonen (Joh 1:3; Col . 1:16, 17), (4) till den Helige Ande (Mos 1:2; Job 26:13, Ps. 104:30). The fact that he is the Creator distinguishes Jehovah as the true God (Isa. 37:16; 40:12, 13; 54:5; Ps. 96:5; Jer. 10:11, 12). The one great end in the work of creation is the manifestation of the glory of the Creator (Col. 1:16; Rev. 4:11; Rom. 11:36). Det faktum att han är Skaparen skiljer Jehova är den sanne Guden (Jes. 37:16, 40:12, 13, 54:5, Ps. 96:5, Jer. 10:11, 12). Det enda stora mål i arbetet i skapandet är en manifestation av härlighet Creator (Kol 1:16, Upp 4:11, Rom. 11:36).

God's works, equally with God's word, are a revelation from him; and between the teachings of the one and those of the other, when rightly understood, there can be no contradiction. Guds verk, lika med Guds ord, är en uppenbarelse från honom, och mellan lärdomar av det ena och de andra, när de förstått saken rätt, kan det inte finnas någon motsättning. Traditions of the creation, disfigured by corruptions, are found among the records of ancient Eastern nations. (See ACCAD.) A peculiar interest belongs to the traditions of the Accadians, the primitive inhabitants of the plains of Lower Mesopotamia. Traditioner skapande, vanställda av felaktigheter, återfinns bland de register över gamla östra nationer. (Se ACCAD.) En märklig intresse tillhör traditioner Accadians, de primitiva invånarna i slätterna i Nedre Mesopotamien. These within the last few years have been brought to light in the tablets and cylinders which have been rescued from the long-buried palaces and temples of Assyria. Dessa under de senaste åren har uppdagats i tabletterna och cylindrar som har räddats från den begravda lång palats och tempel i Assyrien. They bear a remarkable resemblance to the record of Genesis. De bär en anmärkningsvärd likhet med register i Genesis.


Genesis Genesis

Catholic Information Katolsk information

The Book of Genesis prepares the reader for the Pentateuchal legislation; it tells us how God chose a particular family to keep His Revelation, and how He trained the Chosen People to fulfil its mission. Första Moseboken förbereder läsaren för Pentateuchal lagstiftning och visar oss hur Gud valde en viss familj att behålla sin uppenbarelse, och hur han tränade det utvalda folket att fullgöra sitt uppdrag. From the nature of its contents the book consists of two rather unequal parts; cc. Från den typ av innehållet i boken består av två ganska olika delar cc. i-xi present the features of a general history, while cc. I-XI presenterar funktionerna i en allmän historia, medan cc. xii-1 contain the particular history of the Chosen People. XII-1 innehåller speciella historia det utvalda folket. By a literary device, each of these parts is subdivided into five sections differing in length. Genom en litterär enhet, är var och en av dessa delar indelade i fem avsnitt som skiljer sig i längden. The sections are introduced by the phrase elleh tholedhoth (these are the generations) or its variant zeh sepher toledhoth (this is the book of the generations). Sektionerna som inleds med orden elleh tholedhoth (dessa generationer) eller dess variant Zeh sepher toledhoth (detta är boken för generationer). "Generations", however, is only the etymological meaning of the Hebrew toledhoth; in its context the formula can hardly signify a mere genealogical table, for it is neither preceded nor followed by such tables. "Generations", dock endast etymologiska innebörden av toledhoth hebreiska, i sitt sammanhang formeln kan knappast betyda ett rent genealogisk tabell, för det är varken föregås eller följs av sådana tabeller. As early Oriental history usually begins with genealogical records, and consists to a large extend of such records, one naturally interprets the above introductory formula and its variant as meaning, "this is the history" or "this is the book of the history." Redan Oriental historia börjar ofta med genealogiska uppgifter och består till stor utsträckning i dessa register, ett naturligt tolkar ovanstående inledande formel och dess variant på så sätt, "det här är historien" eller "det här är boken av historien." History in these phrases is not to be understood as a narrative resting on folklore, as Fr. Historia i dessa fraser inte skall förstås som en berättelse som vilar på folklore, som Fr. Von Hummelauer believes ("Exegetisches zur Inspirationsfrage, Biblische Studien", Freiburg, 1904, IX, 4, pp. 26-32); but as a record based on genealogies. Moreover, the introductory formula often refers back to some principal feature of the preceding section, thus forming a transition and connection between the successive parts. Von Hummelauer anser ( "Exegetisches zur Inspirationsfrage, Biblische Studien", Freiburg, 1904, IX, 4, pp. 26-32), men som en post baserat på genealogier. Dessutom inledande formeln ofta hänvisar till några huvudsakliga funktion i föregående avsnitt, och utgör därmed en övergång och samband mellan de olika delarna. Gen., v, 1, eg, refers back to Gen., ii, 7 sqq.; vi, 9 to v, 29 sqq. Gen, v, 1, t.ex., hänvisar till Gen, II, 7 ff., Vi, 9 v, 29 följ. and vi, 8; x, 1 to ix, 18, 19, etc. Finally, the sacred writer deals very briefly with the non-chosen families or tribes, and he always considers them before the chosen branch of the family. och VI, 8, x, 1-IX, 18, 19, etc. Slutligen, den heliga författaren behandlar mycket kortfattat och det icke-valda familjer eller stammar, och han alltid anser dem innan den valda grenen av familjen. He treats of Cain before he speaks of Seth; similarly, Cham and Japhet precede Sem; the rest of Sem's posterity precedes Abraham; Ismael precedes Isaac; Esau precedes Jacob. Bearing in mind these general outlines of the contents and the literary structure of Genesis, we shall easily understand the following analytical table. Han behandlar of Cain innan han talar om Seth, på samma sätt, Cham och Japhet föregå Sem, resten av Sem efterkommande före Abraham, Ismael föregår Isak, Esau föregår Jacob. Mot bakgrund av dessa allmänna riktlinjerna för innehåll och litterära strukturen av Genesis vi lätt förstå följande analytiska tabell.

Introduction (Genesis 1:1-2:3) -- Consists of the Hexaemeron; it teaches the power and goodness of God as manifested in the creation of the world, and also the dependence of creatures on the dominion of the Creator. Inledning (Första Mosebok 1:1-2:3) - Består av Hexaemeron, det lär kraft och Guds godhet som visar sig i skapandet av världen, och även beroende av varelser om herraväldet över Skaparen.

General History (2:4-11:26) -- Man did not acknowledge his dependence on God. Hence, leaving the disobedient to their own devices, God chose one special family or one individual as the depositary of His Revelation. General History (2:4-11:26) - Man har inte erkänna sitt beroende av Gud. Därför lämnar olydiga åt sitt öde, valde Gud en särskild familj eller en enskild person som depositarie för Hans uppenbarelse.

History of Heaven and Earth (2:4-4:26) -- Here we have the story of the fall of our first parents, ii, 5-iii, 24; of the fratricide of Cain, iv, 1-16; the posterity of Cain and its elimination, iv, 17-26. History of Heaven and Earth (2:4-4:26) - Här har vi historien om fall våra första föräldrar, II, 5-III, 24; av BRODERMORD av Kain, IV, 1-16, den eftervärlden av Cain och dess avskaffande, IV, 17-26.

History of Adam (5:1-6:8) -- The writer enumerates the Sethites, another line of Adam's descendants, v, 1-32, but shows that they too became so corrupt that only one among them found favour before God, vi, 1-8. History of Adam (5:1-6:8) - Författaren räknar upp de Sethites, en rad i Adams avkomlingar, v, 1-32, men visar att även de blev så skadat att bara en av dem funnit nåd inför Gud, VI, 1-8.

History of Noah (6:9-9:29) -- Neither the Deluge which destroyed the whole human race excepting Noah's family, vi, 11-viii, 19, nor God's covenant with Noah and his sons, viii, 20-ix, 17, brought about the amendment of the human family, and only one of Noah's sons was chosen as the bearer of the Divine blessings, ix, 18-29. History of Noah (6:9-9:29) - Varken Deluge som förstörde hela mänskligheten utom Noas familj, vi, 11-VIII, 19, inte heller Guds förbund med Noa och hans söner, viii, 20-IX, 17, har lett till ändring av den mänskliga familjen, och endast en av Noaks söner valdes som bärare av den gudomliga välsignelser, IX, 18-29.

History of the Sons of Noah (10:1-11:9) -- The posterity of the non-chosen sons, x, 1-32, brought a new punishment on the human race by its pride, xi, 1-9. History of the Sons of Noah (10:1-11:9) - Den eftervärlden av de icke-valda söner, x, 1-32, väckte en ny straff för mänskligheten genom sin stolthet, XI, 1-9.

History of Sem (11:10-26) -- The posterity of Sem is enumerated down to Thare the father of Abraham, in whose seed all the nations of the earth shall be blessed. History of Sem (11:10-26) - Den eftervärlden av Sem är uppräknade ner till Thare fader Abrahams, i vars utsäde alla folk på jorden skall bli välsignade.

Special History (11:27-50:26) -- Here the inspired writer describes the special Providence watching over Abraham and his offspring which developed in Egypt into a large nation. Special History (11:27-50:26) - Här inspirerade författaren beskriver särskilda försynen vakade över Abraham och hans avkomma som utvecklats i Egypten till en stor nation. At the same time, he eliminates the sons of Abraham who were not children of God's promise. Samtidigt eliminerar han Abrahams söner som inte var barn till Guds löfte. This teaches the Israelites that carnal descent from Abraham does not suffice to make them true sons of Abraham. Detta lär israeliterna som sinnliga nedstigningen från Abraham inte räcker för att göra dem sanna söner till Abraham.

History of Thare (11:27-25:11) -- This section tells of the call of Abraham, his transmigration into Chanaan, his covenant with God, and His promises. Historia Thare (11:27-25:11) - Denna del berättar om samtalet med Abraham, hans transmigration in Chanaan, sitt förbund med Gud och hans löften.

History of Ismael (25:12-28) -- This section eliminates the tribes springing from Ismael. Historia Ismael (25:12-28) - Denna del eliminerar stammarna växer från Ismael.

History of Isaac (25:19-35:29 -- Here we have the history of Isaac's sons, Esau and Jacob. History of Isaac (25:19-35:29 - Här har vi historien om Isaks söner, Esau och Jakob.

History of Esau (36:1-37:1) -- The sacred writer gives a list of Esau's posterity; it does not belong to the number of the Chosen People. History of Esau (36:1-37:1) - Den heliga Författaren ger en lista på Esaus efterkommande, det tillhör inte hur många det utvalda folket.

History of Jacob (37:2-50:26) -- This final portion of Genesis tells of the fate of Jacob's family down to the death of the Patriarch and of Joseph. History of Jacob (37:2-50:26) - Denna sista del av Genesis berättar om vad som hänt med Jakobs familj ned till döden för patriarken och Josef.

What has been said shows a uniform plan in the structure of Genesis, which some scholars prefer to call "schematism". Som har sagts visar en enhetlig plan i strukturen av Genesis, som vissa forskare föredrar att kalla "schematism". (i) The whole book is divided into ten sections. (i) Hela boken är indelad i tio avsnitt. (ii) Each section is introduced by the same formula. (ii) Varje avsnitt inleds med samma formel. (iii) The sections are arranged according to a definite plan, the history of the lateral genealogical branches always preceding that of the corresponding part of the main line. (iii) Avsnitten är ordnade enligt en bestämd plan, historien om de laterala genealogiska grenarna alltid föregår motsvarande del av stambanan. (iv) Within the sections, the introductory formula or the title is usually followed by a brief repetition of some prominent feature of the preceding section, a fact duly noted and explained by as early a writer as Rhabanus Maurus (Comment. In Gen., II, xii; PG, CVII, 531-2), but misconstrued by our recent critics into an argument for a diversity of sources. (iv) I avsnitten skall den inledande formel eller titeln brukar följas av en kort repetition av några framträdande drag i föregående avsnitt, ett faktum också noteras och förklaras med ett så tidigt författare som Rhabanus Maurus (Comment. In general, II, XII;, PG, CVII, 531-2) men gjort en felaktig tolkning av våra nyligen kritiker till ett argument för en mångfald av källor. (v) The history of each Patriarch tells of the development of his family during his lifetime, while the account of his life varies between a bare notice consisting of a few words or lines, and a more lengthy description. (v) historia var patriark berättar om utvecklingen av hans familj under sin livstid, medan berättelsen om sitt liv varierar mellan en naken meddelande består av några få ord eller linjer, samt en lång beskrivning. (vi) When the life of the Patriarch is given more in detail, the account usually ends in an almost uniform way, indicating the length of his life and his burial with his ancestors (cf. ix, 29; xi, 32; xxv, 7; xxxv, 28; xlvii, 28). (vi) Om livet i patriarken finns mer i detalj, slutar står vanligtvis på ett nästan enhetligt sätt, ange längden på hans liv och hans begravning med sina förfäder (jfr ix, 29, xi, 32, xxv, 7; xxxv, 28, xlvii, 28). Such a definite plan of the book shows that it was written with a definite end in view and according to preconceived arrangement. Sådan bestämd plan av boken visar att det är skrivet med ett bestämt mål i sikte och enligt förutfattade arrangemang. The critics attribute this to the final "redactor" of the Pentateuch who adopted, according to their views, the genealogical framework and the "schematism" from the Priestly Code. Kritikerna tillskriver detta den slutliga "REDAKTÖR" i Moseböckerna som antagits i enlighet med sina åsikter, de genealogiska ram och "schematism" från Priestly koden. The value of these views will be discussed later; for the present, it suffices to know that a striking unity prevails throughout the Book of Genesis (cf. Kurtrz, "Die Einheit der Genesis", Berlin, 1846; Delattre, "Plan de la Genèse" in "Revue des quest. hist.", July, 1876; XX, pp. 5-43; Delattre, "Le plan de la Genese et les generations du ciel et de la terre" in "La science cath.", 15 Oct., 1891, V, pp. 978-89; de Broglie, "Etude sur les genealogies bibliques" in "Le congres scientif. internat. des catholiques de 1888", Paris, 1889, I, pp. 94-101; Julian, "Etude critique sur la composition de la Genese", Paris, 1888, pp. 232-50). Värdet av dessa åsikter kommer att diskuteras senare, för närvarande räcker det att veta att en påfallande enighet råder i hela Moseboken (jfr Kurtrz, "Die Einheit der Genesis", Berlin, 1846; Delattre, "Plan de la Genèse "i" Revue des Quest. historik. ", juli, 1876, XX, pp. 5-43, Delattre," Le plan de la Genese et les generationer du ciel et de la terre "i" La vetenskap Cath. ", 15 oktober 1891, V, pp. 978-89, de Broglie, "Etude sur les genealogier bibliques" i "Le congres scientif. internat. des Catholiques de 1888", Paris, 1889, I, pp. 94-101; Julian, "Etude critique sur la sammansättning de la Genese", Paris, 1888, pp. 232-50).

III. III. AUTHENTICITY AUTHENTICITY

The contents of the Pentateuch furnish the basis for the history, the law, the worship, and the life of the Chosen People of God. Innehållet i Moseböckerna tillhandahålla underlag för historia, lagen, den dyrkan, och livet i det utvalda folket av Gud. Hence the authorship of the work, the time and manner of its origin, and its historicity are of paramount importance. Därför upphovsmannarätt till arbetet, när och hur dess ursprung och dess historicitet är av största vikt. These are not merely literary problems, but questions belonging to the fields of history of religion and theology. Dessa är inte bara litterärt problem, men frågor som hör till området för religionshistoria och teologi. The Mosaic authorship of the Pentateuch is inseparably connected with the question, whether and in what sense Moses was the author or intermediary of the Old-Testament legislation, and the bearer of pre-Mosaic tradition. Den Mosaiska författare till Moseböckerna är oupplösligt förenade med frågan, huruvida och på vilket sätt Mose var författare eller förmedlare av den gamla testamentet lagstiftning, och innehavaren av pre-Mosaic tradition. According to the trend of both Old and New Testament, and according to Jewish and Christian theology, the work of the great lawgiver Moses is the origin of the history of Israel and the basis of its development down to the time of Jesus Christ; but modern criticism sees in all this only the result, or the precipitate, of a purely natural historical development. Enligt trenden i både Gamla och Nya testamentet, och enligt judisk och kristen teologi, är ett verk av den store lagstiftare Moses ursprunget till Israels historia och grunden för dess utveckling ner till tiden för Jesus Kristus, men moderna kritik ser i allt detta bara ett resultat, eller fällningen av rent naturliga historiska utveckling. The question of the Mosaic authorship of the Pentateuch leads us, therefore, to the alternative, revelation or historical evolution; it touches the historical and theological foundation of both the Jewish and the Christian dispensation. Frågan om den mosaiska författare till Moseböckerna leder oss alltså till andra, uppenbarelse eller historiska utvecklingen, den berör de historiska och teologiska grund för den judiska och den kristna dispens. We shall consider the subject first in the light of Scripture; secondly, in the light of Jewish and Christian tradition; thirdly, in the light of internal evidence, furnished by the Pentateuch; finally, in the light of ecclesiastical decisions. Vi skall överväga frågan först i ljuset av Skriften, dels mot bakgrund av judiska och kristna traditionen, för det tredje, mot bakgrund av den inre bevis utgöras av de fem Moseböckerna, slutligen, mot bakgrund av de kyrkliga beslut.

A. TESTIMONY OF SACRED SCRIPTURE A. vittnesbörd Heliga Skrift

It will be found convenient to divide the Biblical evidence for the Mosaic authorship of the Pentateuch into three parts: (1) Testimony of the Pentateuch; Det kommer att finnas lämpligt att dela den bibliska belägg för Mosaic författare till Moseböckerna i tre delar: (1) Vittnesbörd av Moseböckerna;

(2) Testimony of the other Old-Testament books; (3) Testimony of the New Testament. (2) Vittnesbörd av andra Old Testamentet, (3) Vittnesbörd av Nya testamentet.

(1) Witness of the Pentateuch (1) vittne Moseböckerna

The Pentateuch in its present form does not present itself as a complete literary production of Moses. Moseböckerna i sin nuvarande form yttrar sig som en fullständig litterär produktion av Moses. It contains an account of Moses' death, it tells the story of his life in the third person and in an indirect form, and the last four books do not exhibit the literary form of memoirs of the great lawgiver; besides, the expression "God said to Moses" shows only the Divine origin of the Mosaic laws but does not prove that Moses himself codified in the Pentateuch the various laws promulgated by him. Den innehåller en redogörelse för Moses död, den berättar historien om sitt liv i tredje person och i en indirekt form, och de fyra sista böckerna inte uppvisar litterär form av memoarer av de stora lagstiftare, och dessutom uttrycket "Gud sade till Mose: "visar bara det gudomliga ursprunget av den mosaiska lagar men bevisar inte att Moses själv kodifierats i Moseböckerna de olika lagar som utfärdats av honom. On the other hand, the Pentateuch ascribes to Moses the literary authorship of at least four sections, partly historical, partly legal, partly poetical. Å andra sidan, tillskriver Moseböckerna till Mose litterära författarskap av minst fyra delar, dels historiska, dels juridiska, poetiska. (a) After Israel's victory over the Amalecites near Raphidim, the Lord said to Moses (Exodus 17:14): "Write this for a memorial in a book, and deliver it to the ears of Josue." (a) Efter Israels seger över Amalecites nära Raphidim, sade Herren till Moses (Andra Mosebok 17:14): "Skriv detta till en åminnelse i en bok, och leverera den till öron Josue." This order is naturally restricted to Amalec's defeat, a benefit which God wished to keep alive in the memory of the people (Deuteronomy 25:17-19). Denna order är naturligtvis begränsad till Amalec nederlag, en förmån som Gud ville hålla liv i minnet av de människor (Mosebok 25:17-19). The present pointing of the Hebrew text reads "in the book", but the Septuagint version omits the definite article. Even if we suppose that the Massoretic pointing gives the original text, we can hardly prove that the book referred to is the Pentateuch, though this is highly probable (cf. von Hummelauer "Exodus et Leviticus", Paris, 1897, p. 182; Idem, "Deuteronomium", Paris, 1901, p. 152; Kley, "Die Pentateuchfrage", Munster, 1903, p. 217). Den nuvarande pekar i den hebreiska texten lyder "i boken", men Septuaginta version utelämnar den bestämda artikeln. Även om vi tror att Massoretic pekar ger den ursprungliga texten, kan vi knappast bevisa att boken som avses är de fem Moseböckerna, men Detta är mycket sannolik (jfr von Hummelauer "Exodus et Leviticus", Paris, 1897, s. 182; Idem, "Deuteronomium", Paris, 1901, s. 152, Kley, "Die Pentateuchfrage", Munster, 1903, s. 217). (b) Again, Ex., xxiv, 4: "And Moses wrote all the words of the Lord." (b) Även Ex., xxiv, 4: "Och Mose skrev alla Herrens ord." The context does not allow us to understand these words in an indefinite manner, but as referring to the words of the Lord immediately preceding or to the so-called "Book of the Covenant", Ex., xx-xxiii. Sammanhanget inte låter oss förstå dessa ord i ett obestämt sätt, utan som en hänvisning till Herrens ord omedelbart föregår eller den så kallade "book of the Covenant", Ex., Xx-xxiii. (c) Ex., xxxiv, 27: "And the Lord said to Moses: Write thee these words by which I have made a covenant both with thee and with Israel." (c) Ex., xxxiv, 27: "Och Herren sade till Mose: Skriv dig dessa ord som jag har gjort ett förbund både med dig och med Israel." The next verse adds: "and he wrote upon the tables the ten words of the covenant." Nästa vers tillägger: "och han skrev på tavlorna de tio ord av förbundet." Ex., xxxiv, 1, 4, shows how Moses had prepared the tables, and Ex., xxxiv, 10-26, gives us the contents of the ten words. Ex., Visar xxxiv, 1, 4, hur Mose hade förberett tabellerna och Ex. Ger xxxiv, 10-26, vi innehållet i de tio ord. (d) Num., xxxiii, 1-2: "These are the mansions of the children of Israel, who went out of Egypt by their troops under the conduct of Moses and Aaron, which Moses wrote down according to the places of their encamping." (d) Num., XXXIII, 1-2: "Detta är de boningar Israels barn, som gick ut ur Egypten med sina trupper under ledning av Moses och Aron, som Mose skrev upp på olika platser i deras lägrade . Here we are informed that Moses wrote the list of the people's encampments in the desert; but where it this list to be found? Här är vi informerade om att Moses skrev listan över folkets läger i öknen, men när det den lista som finns? Most probably it is given in Num., xxxiii, 3-49, or the immediate context of the passage telling of Moses' literary activity; there are, however, scholars who understand this latter passage as referring to the history of Israel's departure from Egypt written in the order of the people's encampments, so that it would be our present Book of Exodus. Troligtvis är det ges i Num., Xxxiii, 3-49, eller omedelbart samband med passage berättade om Moses litterär verksamhet, det finns dock forskare som förstår denna senare passage som att Israels historia lämnar Egypten skrivet i storleksordningen folkets läger, så att det skulle vara vår nuvarande Book of Exodus. But this view is hardly probable; for its assumption that Num., xxxiii, 3-49, is a summary of Exodus cannot be upheld, as the chapter of Numbers mentions several encampments not occurring in Exodus. Men detta är knappast troligt, för sitt antagande att Num., Xxxiii, 3-49, är en sammanfattning av Andra Mosebok kan inte godtas, eftersom kapitlet of Numbers nämner flera läger som inte förekommer i Andra Mosebok.

Besides these four passages there are certain indications in Deuteronomy which point to the literary activity of Moses. Förutom dessa fyra passager finns vissa indikationer i Femte Mosebok som pekar på den litterära verksamhet Moses. Deut., i, 5: "And Moses began to expound the law and to say"; even if the "law" in this text refer to the whole of the Pentateuchal legislation, which is not very probable, it shows only that Moses promulgated the whole law, but not that he necessarily wrote it. Practically the entire Book of Deuteronomy claims to be a special legislation promulgated by Moses in the land of Moab: iv, 1-40; 44-49; v, 1 sqq.; xii, 1 sqq. Mos., I, 5: "Och Mose började förklara lagen och att säga", även om "lag" i den här texten refererar till hela Pentateuchal lagstiftning, vilket inte är särskilt troligt, det visar bara att Moses utfärdades hela lagen, men inte att han nödvändigtvis skrev det. Praktiskt taget hela Femte Moseboken anspråk på att vara en särskild lagstiftning som utfärdats av Mose på Moabs land: iv, 1-40, 44-49, v, 1 ff. xii 1 sqq. But there is a suggestion of writing too: xvii, 18-9, enjoins that the future kings are to receive a copy of this law from the priests in order to read and observe it; xxvii, 1-8, commands that on the west side of the Jordan "all the words of this law" be written on stones set up in Mount Hebal; xxviii, 58, speaks of "all the words of this law, that are written in this volume" after enumerating the blessings and curses which will come upon the observers and violators of the law respectively, and which are again referred to as written in a book in xxix, 20, 21, 27, and xxxii, 46, 47; now, the law repeatedly referred to as written in a book must be at least the Deuteronomic legislation. Men det finns ett förslag på att skriva också: xvii, 18-9, påbjuder att det framtida kungar kommer att få en kopia av denna lag från prästerna för att läsa och följa den, XXVII, 1-8, kommandon som i väster sidan av Jordan "alla orden i denna lag" skall skrivas på resta i Mount Hebal, xxviii, 58, talar om "alla ord i denna lag, som är uppskriven i denna volym" efter att räkna upp de välsignelser och förbannelser som kommer på observatörerna och bryter mot lagen respektive, och som åter kallas skrivet i en bok XXIX, 20, 21, 27, och XXXII, 46, 47, nu, den lag som upprepade gånger kallat skrivna på ett boken måste vara minst Deuteronomic lagstiftning. Moreover, xxxi, 9-13 states, "and Moses wrote this law", and xxxi, 26, adds, "take this book, and put it in the side of the ark. . .that it may be there for a testimony against thee"; to explain these texts as fiction or as anachronisms is hardly compatible with the inerrancy of Sacred Scripture. Dessutom skrev XXXI, 9-13 stater "och Moses denna lag", och xxxi, 26, tillägger: "Ta den här boken, och lägga den i sidan av arken... Att det kan vara där för ett vittnesbörd mot dig ", för att förklara dessa texter som fiktion eller som anakronismer är knappast förenligt med den ofelbarhet i Heliga Skrift. Finally, xxxi, 19, commands Moses to write the canticle contained in Deut., xxxii, 1-43. Slutligen, XXXI, 19, befaller Mose att skriva Canticle i Mos., Xxxii, 1-43.

The Scriptural scholar will not complain that there are so few express indications in the Pentateuch of Moses' literary activity; he will rather be surprised at their number. De bibliska Scholar kommer inte klaga på att det är så få uttrycka indikationer i Moseböckerna Moses litterära verksamhet, han kommer inte bli förvånad över deras antal. As far as explicit testimony for its own, at least partial, authorship is concerned, the Pentateuch compares rather favourably with many other books of the Old Testament. När det uttryckligen upp vittnesmål för sina egna, åtminstone delvis, är upphovsman berörda jämför Moseböckerna ganska positivt med många andra böcker i Gamla testamentet.

(2) Witness of other Old-Testament Books (2) vittne andra-Gamla Testamentet

(a) Josue.-The narrative of the Book of Josue presupposes not merely the facts and essential ordinances contained in the Pentateuch, but also the law given by Moses and written in the book of the law of Moses: Jos., i, 7-8; viii, 31; xxii, 5; xxiii, 6. (a) Josue.-berättelsen om bok Josue förutsätter inte bara fakta och viktiga förordningar som finns i Moseböckerna, men även lag från Moses och skrivna i boken Mose lag: Jos, I, 7 -8, viii, 31, XXII, 5, xxiii, 6. Josue himself "wrote all these things in the volume of the law of the Lord" (xxiv, 26). Josue själv "skrev alla dessa saker i volymen av lagen i Herren" (xxiv, 26). Prof. Hobverg maintains that this "volume of the law of the Lord" is the Pentateuch ("Über den Ursprung des Pentateuchs" in "Biblische Zeitschrift", 1906, IV, 340); Mangenot believes that it refers at least to Deuteronomy (Dict. de la Bible, V, 66). Prof. Hobverg vidhåller att detta "volym av Herrens lag" är de fem Moseböckerna ( "Über den Ursprung des Pentateuchs" i "Biblische Zeitschrift", 1906, IV, 340); Mangenot anser att den hänvisar åtminstone till Femte Mosebok (Dict . de la Bible, V, 66). At any rate, Josue and his contemporaries were acquainted with a written Mosaic legislation, which was divinely revealed. I alla fall, Josue och hans samtida var bekanta med en skriftlig mosaik lagstiftning, som uppenbarades gudomligt.

(b) Judges; I, II Kings.-In the Book of Judges and the first two Books of Kings there is no explicit reference to Moses and the book of the law, but a number of incidents and statements presuppose the existence of the Pentateuchal legislation and institutions. (b) Domare, I, II Kings.-I boken domare och de två första Kungaboken det inte finns någon uttrycklig hänvisning till Mose och lagboken, men ett antal händelser och uttalanden förutsätter existensen av Pentateuchal lagstiftning och institutioner. Thus Judges, xv, 8-10, recalls Israel's delivery from Egypt and its conquest of the Promised Land; Judges, xi, 12-28, states incidents recorded in Num., xx, 14; xxi, 13,24; xxii, 2; Judges, xiii, 4, states a practice founded on the law of the Nazarites in Num., vi, 1-21; Judges, xviii, 31, speaks of the tabernacle existing in the times when there was no king in Israel; Judges, xx, 26-8 mentions the ark of the covenant, the various kinds of sacrifices, and the Aaronic priesthood. Således domare, XV, 8-10, påminner Israels leverans från Egypten och erövringen av det förlovade landet, domare, xi, 12-28, anges incidenter registreras i Num., Xx, 14, xxi, 13,24, xxii, 2 , domare, xiii, 4, anger en metod som bygger på lagen i det Nazarites i Num., VI, 1-21, domare, xviii, 31, talar om tabernaklet finns i tider då fanns ingen kung i Israel, domare , xx, nämner 26-8 arken av förbundet, olika typer av offer, och det aronska prästadömet. The Pentateuchal history and laws are similarly presupposed in 1 Samuel 10:18; 15:1-10; 10:25; 21:1-6; 22:6 sqq.; 23:6-9; 2 Samuel 6. The Pentateuchal historia och lagar på samma sätt förutsätts i 1 Samuelsboken 10:18, 15:1-10, 10:25, 21:1-6, 22:6 ff., 23:6-9, 2 Samuel 6.

(c) 1 and 2 Kings.-The last two Books of Kings repeatedly speak of the law of Moses. (c) 1 och 2 Kings.-De två sista Kungaboken upprepade gånger talar om Moses lag. To restrict the meaning of this term to Deuteronomy is an arbitrary exegesis (cf. 1 Kings 2:3; 10:31); Amasias showed mercy to the children of the murderers "according to that which is written in the book of the law of Moses" (2 Kings 14:6); the sacred writer records the Divine promise of protecting the Israelites "Only if they will observe to do all that I have commanded them according to the law which my servant Moses commanded them" (2 Kings 21:8). Att begränsa betydelsen av denna term till Femte Mosebok är en godtycklig exegetik (jfr 1 Kung 2:3; 10:31); Amasias visade barmhärtighet mot barn till mördare ", enligt det som står i lagboken för Moses "(2 Kungaboken 14:6), den heliga författaren registrerar gudomliga löftet om att skydda Israels" Bara om de kommer att hålla och göra allt vad jag har befallt dem enligt den lag som min tjänare Mose gav dem "(2 Kung 21 : 8). In the eighteenth year of the reign of Josias was found the book of the law (2 Kings 22:8, 11), or the book of the covenant (2 Kings 23:2), according to which he conducted his religious reform (2 Kings 23:10-24), and which is identified with "the law of Moses" (2 Kings 23:25). I den artonde året av kejsar Josias konstaterades lagboken (2 Kungaboken 22:8, 11), eller boken av förbundet (2 Kungaboken 23:2), enligt vilket han dirigerade sin religiösa reform (2 kungar 23:10-24), och som definieras med "Mose lag" (2 Kung 23:25). Catholic commentators are not at one whether this law-book was Deuteronomy (von Hummelauer, "Deuteronomium", Paris, 1901, p. 40-60, 83-7) or the entire Pentateuch (Clair, "Les livres des Rois", Paris, 1884, II, p. 557 seq.; Hoberg, "Moses und der Pentateuch", Frieburg, 1905, p. 17 seq.; "uber den Ursprung des Pentateuchs" in "Biblische Zeitschrift", 1906, IV, pp. 338-40). Katolska kommentatorer är inte på en om denna lag-boken var Moseboken (von Hummelauer, "Deuteronomium", Paris, 1901, s. 40-60, 83-7) eller hela Moseböckerna (Clair, "Les livre des Rois", Paris , 1884, II, s. 557 punkter., Hoberg, "Moses und der Moseböckerna", Frieburg, 1905, s. 17 punkter., "Über den Ursprung des Pentateuchs" i "Biblische Zeitschrift", 1906, IV, pp. 338 -40).

(d) Paralipomenon.-The inspired writer of Paralipomenon refers to the law and the book of Moses much more frequently and clearly. (d) Paralipomenon.-Den inspirerade författare Paralipomenon hänvisar till lagen och Moses bok mycket oftare och tydligare. The objectionable names and numbers occurring in these books are mostly due to transcribers. Det förkastliga namn och nummer som förekommer i dessa böcker är främst på grund av transcribers. The omission of incidents which would detract from the glory of the Israelite kings or would not edify the reader is not detrimental to the credibility or veracity of the work. Otherwise one should have to place among works of fiction a number of biographical or patriotic publications intended for the young or for the common reader. Utelämnandet av incidenter som förtar härlighet Israels kungar eller inte skulle uppbygga läsaren inte är skadligt för trovärdigheten och sanningshalten i arbetet. Annars bör man måste placera bland skönlitterära verk ett antal biografisk eller patriotiska publikationer avsedda för unga eller för vanliga läsare. On their part, the modern critics are too eager to discredit the authority of Paralipomena. Från deras sida, de moderna kritikerna är alltför ivriga att misskreditera myndigheten Paralipomena. "After removing the account of Paralipomena", writes de Wette (Beitrage, I, 135), "the whole Jewish history assumes another form, and the Pentateuchal investigations take another turn; a number of strong proofs, hard to explain away, for the early existence of the Mosaic books have disappeared, the other vestiges of their existence are placed in a different light." "Efter att räkning Paralipomena", skriver de Wette (Beiträge, I, 135), "hela den judiska historien tar en annan form, och Pentateuchal utredningarna tar en annan vändning, ett antal starka bevis, svårt att förklara bort, för tidigt förekomsten av den mosaiska böcker har försvunnit, andra spår av deras existens placeras i ett annat ljus. " A glance at the contents of Parlipomenon suffices to explain the efforts of de Witte and Wellhausen to disprove the historicity of the books. En blick på innehållet i Parlipomenon tillräckligt för att förklara de ansträngningar som de Witte och Wellhausen att motbevisa historicitet av böcker. Not only are the genealogies (1 Chronicles 1-9) and the descriptions of worship traced after the data and laws of the Pentateuch, but the sacred writer expressly points out their conformity with what is written in the law of the Lord (1 Chronicles 16:40), in the law of Moses (2 Chronicles 23:18; 31:3), thus identifying the law of the Lord with that written by Moses (cf. 2 Chronicles 25:4). Inte bara är genealogier (1 Krönikeboken 1-9) och beskrivningar av dyrkan spåras efter det att uppgifterna och lagar i Moseböckerna, men den heliga författaren uttryckligen påpekat att de överensstämmer med vad som är skrivet i Herrens lag (1 Krönikeboken 16 : 40), i Mose lag (2 Krönikeboken 23:18, 31:3), att därigenom kunna upptäcka Herrens lag med det skrivna av Moses (jfr 2 Krönikeboken 25:4). The reader will find similar indications of the existence and the Mosaic origin of the Pentateuch in I Par., xxii, 12 seq.; II Par., xvii, 9; xxxiii, 4; xxxiv, 14; xxv, 12. Läsaren kommer att hitta liknande uppgifter om förekomsten av och Mosaic ursprung i Moseböckerna i par., Xxii, 12 punkter.; II Par., XVII, 9, xxxiii, 4, xxxiv, 14, xxv, 12. By an artificial interpretation, indeed, the Books of Paralipomenon may be construed to represent the Pentateuch as a book containing the law promulgated by Moses; but the natural sense of the foregoing passages regards the Pentateuch as a book edited by Moses. Genom en konstgjord tolkning, ja, kanske böcker i Paralipomenon anses representera Moseböckerna som en bok som innehåller lag som utfärdades av Moses, men den naturliga känslan av föregående avsnitt gäller Moseböckerna som en bok redigerad av Moses.

(e) I, II Esdras.-The Books of Esdras and Nehemias, too, taken in their natural and commonly accepted sense, consider the Pentateuch as the book of Moses, not merely as a book containing the law of Moses. (e) I, II Esdras.-böcker i Esra och Nehemias också tagit i naturligt och allmänt accepterade bemärkelse, anser de fem Moseböckerna som Moses bok, inte bara som en bok som innehåller Moses lag. This contention is based on the study of the following texts: I Esd., iii, 2 sqq.; vi, 18; vii, 14; II Esd., i, 7 sqq.; viii, 1, 8, 14; ix, 3; x, 34, 36; xiii, 1-3. Detta påstående bygger på studier av följande texter: Jag ESD., III, 2 ff., Vi, 18, vii, 14, II ESD., I, 7 ff., Viii, 1, 8, 14, ix, 3, x, 34, 36, XIII, 1-3. Graf and his followers expressed the view that the book of Moses referred to in these texts is not the Pentateuch, but only the Priestly Code; but when we keep in mind that the book in question contained the laws of Lev., xxiii, and Deut., vii, 2-4; xv, 2, we perceive at once that the book of Moses cannot be restricted to the Priestly Code. Graf och hans anhängare ansåg att Moses bok som avses i dessa texter är inte de fem Moseböckerna, men bara Priestly koden, men när vi hålla i minnet att boken i fråga innehåller lagar Lev., Xxiii, och Deut ., VII, 2-4, XV, 2, ser vi genast att Moses bok inte kan begränsas till Priestly koden. To the witness of the historical books we may add II Mach., ii, 4; vii, 6; Judith, viii, 23; Ecclus., xxiv, 33; xlv, 1-6; xlv, 18, and especially the Preface of Ecclus. Till vittnet av historiska böcker som vi kan lägga II Mach., II, 4, vii, 6, Judith, viii, 23, Ecclus., Xxiv, 33, xlv, 1-6, xlv, 18, och särskilt förordet till Ecclus.

(f) Prophetic Books.-Express reference to the written law of Moses is found only in the later Prophets: Bar., ii, 2, 28; Dan., ix, 11, 13; Mal., iv, 4. (f) Prophetic Books.-Express hänvisning till det skriftliga Mose lag finns bara i de senare profeterna: Bar., II, 2, 28, Dan., ix, 11, 13, Mal., IV, 4. Among these, Baruch knows that Moses has been commanded to write the law, and though his expressions run parallel to those of Deut., xxviii, 15, 53, 62-64, his threats contain allusions to those contained in other parts of the Pentateuch. The other Prophets frequently refer to the law of the Lord guarded by the priests (cf. Deuteronomy 31:9), and they put it on the same level with Divine Revelation and the eternal covenant of the Lord. Bland dessa vet Baruch att Moses har befallt att skriva lagen, och även om hans uttryck löper parallellt med de Mos., Xxviii, 15, 53, 62-64, hans hot innehålla hänvisningar till de som finns i andra delar av Moseböckerna . de andra profeterna ofta hänvisa till Herrens lag vaktades av präster (jfr Moseboken 31:9), och de lägger den på samma nivå med gudomliga uppenbarelsens och eviga förbundet med Herren. They appeal to God's covenant, the sacrificial laws the calendar of feasts, and other laws of the Pentateuch in such a way as to render it probable that a written legislation formed the basis of their prophetic admonitions (cf. Hosea 8:12), and that they were acquainted with verbal expressions of the book of the law. De vädjar till Guds förbund de offerlagarna tidsplanen för fester och andra lagar i Moseböckerna på ett sådant sätt att göra det troligt att en skriftlig lagstiftning utgjorde grunden för deras profetiska förmaningar (jfr Hosea 8:12), och att de var bekanta med verbala uttryck i lagboken. Thus in the northern kingdom Amos (iv, 4-5; v, 22 sqq.) and Isaias in the south (i, 11 sqq.) employ expressions which are practically technical words for sacrifice occurring in Lev., i-iii; vii, 12, 16; and Deut., xii, 6. Därmed i norra riket Amos (IV, 4-5 v, 22 följ.) Och Isaias i söder (i, 11 följ.) Använda uttryck som praktiskt tekniska ord för offer som förekommer i Lev., I-III, vii , 12, 16, och Mos., XII, 6.

(3) Witness of the New Testament (3) Vittne i Nya Testamentet

We need not show that Jesus and the Apostles quoted the whole of the Pentateuch as written by Moses. Vi behöver inte visa att Jesus och apostlarna citerade hela Moseböckerna som skrivits av Moses. If they attributed to Moses all the passages which they happen to cite, if they ascribe the Pentateuch to Moses whenever there is question of its authorship, even the most exacting critics must admit that they express their conviction that the work was indeed written by Moses. Om de hänföras till Mose alla de delar som de råkar nämna, om man tillskriver Moseböckerna till Mose när det är fråga om sitt författarskap, även de mest krävande kritikerna måste erkänna att de uttrycker sin övertygelse om att arbetet skrevs faktiskt av Moses. When the Sadducees quote against Jesus the marriage law of Deut., xxv, 5, as written by Moses (Matthew 22:24; Mark 12:19; Luke 20:28), Jesus does not deny the Mosaic authorship, but appeals to Ex., iii, 6, as equally written by Moses (Mark 12:26; Matthew 22:31; Luke 20:37). När sadduceerna citera mot Jesus äktenskap lag Mos., Xxv, 5, skriven av Moses (Matt 22:24, Mark 12:19, Luk 20:28), förnekar Jesus inte den mosaiska författarskap, men tilltalar Ex ., III, 6, som lika skriven av Moses (Mark 12:26, Matt 22:31, Luk 20:37). Again, in the parable of Dives and Lazarus (Luke 16:29), He speaks of "Moses and the prophets", while on other occasions He speaks of "the law and the prophets" (Luke 16:16), thus showing that in His mind the law, or the Pentateuch, and Moses are identical. Igen, i liknelsen Dyk och Lasarus (Luk 16:29), talar han om "Moses och profeterna", medan vid andra tillfällen Han talar om "lagen och profeterna" (Luk 16:16), vilket visar att i hans sinne lagen, eller de fem Moseböckerna och Moses är identiska. The same expressions reappear in the last discourse addressed by Christ to His disciples (Luke 24:44-6; cf. 27): "which are written in the law of Moses, and in the prophets, and in the psalms concerning me". Samma uttryck återkommer i det sista samtalet som tas upp Kristus till sina lärjungar (Luk 24:44-6, jfr. 27): "som är skrivet i Moses lag och hos profeterna och i psalmerna om mig". Finally, in John, v, 45-7, Jesus is more explicit in asserting the Mosaic authorship of the Pentateuch: "There is one that accuseth you, Moses. . .for he wrote of me. But if you do not believe his writings, how will you believe my words?" Slutligen, i John, v, 45-7, Jesus är mer explicit i att hävda den mosaiska författare till Moseböckerna: "Det är en som accuseth dig, Mose... Om han skrev om mig. Men om du inte tror på hans skrifter , hur kommer ni tro mina ord? " Nor can it be maintained that Christ merely accommodated himself to the current beliefs of his contemporaries who considered Moses as the author of the Pentateuch not merely in a moral but also in the literary sense of authorship. Inte heller kan det hävdas att Kristus endast emot sig själv till den nuvarande övertygelser av hans samtida som ansåg Moses som författare till Moseböckerna inte bara i ett moraliskt utan också i litterär mening om upphovsmannarätt. Jesus did not need to enter into the critical study of the nature of Mosaic authorship, but He could not expressly endorse the popular belief, if it was erroneous. Jesus behövde inte gå in i kritisk studie av arten av Mosaic författarskap, men han kunde inte uttryckligen stödja många tror, om det var felaktig.

The Apostles too felt convinced of, and testified to, the Mosaic authorship. "Philip findeth Nathanael, and saith to him: We have found him of whom Moses in the law, and the prophets did write." Apostlarna också var övertygad om, och vittnade, Mose Mose författarskap. "Philip helst som möter Natanael och sade till honom: Vi har hittat honom om vem i lagen och profeterna har skrivit." St. Peter introduces a quotation from Deut., xviii, 15, with the words: "For Moses said" (Acts 3:22). Sankte införs ett citat från Mos., Xviii, 15, med orden: "For Moses sa" (Apg 3:22). St. James and St. St James och St Paul relate that Moses is read in the synagogues on the Sabbath day (Acts 15:21; 2 Corinthians 3:15). Paul avser att Moses läses i synagogorna på sabbatsdagen (Apg 15:21, 2 Kor 3:15). The great Apostle speaks in other passages of the law of Moses (Acts 13:33; 1 Corinthians 9:9); he preaches Jesus according to the law of Moses and the Prophets (Acts 28:23), and cites passages from the Pentateuch as words written by Moses (Romans 10:5-8; 19). Den stora Aposteln talar i andra delar av Mose lag (Apg 13:33, 1 Kor 9:9), han lär Jesus enligt Mose lag och profeterna (Apg 28:23), och citerar passager ur Moseböckerna såsom ord skrivna av Moses (Romarbrevet 10:5-8, 19). St. John mentions the canticle of Moses (Revelation 15:3). Johannes nämner Canticle Moses (Uppenbarelseboken 15:3).

B. WITNESS OF TRADITION B. BEVIS FÖR TRADITION

The voice of tradition, both Jewish and Christian, is so unanimous and constant in proclaiming the Mosaic authorship of the Pentateuch that down to the seventeenth century it did not allow the rise of any serious doubt. Röst tradition, både judiska och kristna, är så eniga och konstant att utropa den Mosaiska författare till Moseböckerna som ned till sextonhundratalet gjorde det inte möjligt att ökningen av allvarliga tvivel. The following paragraphs are only a meagre outline of this living tradition. Följande punkter är bara knappt presentation av detta levande tradition.

(1) Jewish Tradition (1) judisk tradition

It has been seen that the books of the Old Testament, beginning with those of the Pentateuch, present Moses as the author of at least parts of the Pentateuch. The writer of the Books of Kings believes that Moses is the author of Deuteronomy at least. Det har visat sig att böckerna i Gamla Testamentet, till att börja med de fem Moseböckerna, presentera Moses som författare till åtminstone delar av Moseböckerna. Författaren till Kungaboken tror att Moses är författaren till Femte Mosebok åtminstone. Esdras, Nehemias, Malachias, the author of Paralipomena, and the Greek authors of the Septuagint Version consider Moses as the author of the whole Pentateuch. Esra, Nehemias, Malachias, författare till Paralipomena, och den grekiska författare Septuaginta Version betrakta Moses som författare av hela Moseböckerna. At the time of Jesus Christ and the Apostles friend and foe take the Mosaic authorship of the Pentateuch for granted; neither our Lord nor His enemies take exception to this assumption. Vid tidpunkten för Jesus Kristus och apostlarna vän och fiende ta Mosaik författare till Moseböckerna för givet, varken vår Herre eller hans fiender tar avstånd från detta antagande. In the first century of the Christian era, Josephus ascribes to Moses the authorship of the entire Pentateuch, not excepting the account of the lawgiver's death ("Antiq. Jud.", IV, viii, 3-48; cf. I Procem., 4; "Contra Apion.", I, 8). Under det första århundradet efter Kristi födelse, tillskriver Josephus till Mose upphovsmannarätt till hela Moseböckerna, inte utom kontot av lagstiftare död ( "Antiq. Jud.", IV, VIII, 3-48, jfr. Jag Procem., 4, "Contra Apion.", I, 8). The Alexandrian philosopher Philo is convinced that the entire Pentateuch is the work of Moses, and that the latter wrote a prophetic account of his death under the influence of a special divine inspiration ("De vita Mosis", ll. II, III in "Opera", Geneva, 1613, pp. 511, 538). Den alexandrinska filosofen Philo är övertygad om att hela Moseböckerna är ett verk av Moses, och att den senare skrev en profetisk grund av hans död under inflytande av en speciell gudomlig inspiration ( "De vita Mosis", LL. II, III "Opera ", Genève, 1613, pp. 511, 538). The Babylonian Talmud ("Baba-Bathra", II, col. 140; "Makkoth", fol. IIa; "Menachoth", fol. 30a; cf. Vogue, "Hist. de la Bible et de l'exegese biblique jusqua'a nos jours", Paris, 1881, p. 21), the Talmud of Jerusalem (Sota, v, 5), the rabbis, and the doctors of Israel (cf. Furst, "Der Kanon des Alten Testaments nach den Überlieferungen im Talmud und Midrasch", Leipzig, 1868, pp. 7-9) bear testimony to the continuance of this tradition for the first thousand years. Den babyloniska Talmud ( "Baba-Bathra", II, col. 140, "Makkoth", fol. IIa, "Menachoth", fol. 30a, jfr. Vogue, "Hist. De la Bible et de l'exegese biblique jusqua" en nos jours ", Paris, 1881, s. 21), Talmud Jerusalem (Sota, v, 5), rabbinerna, och läkarna Israel (jfr Furst," Der Kanon des Alten Testaments nach den Überlieferungen im Talmud und Midrasch ", Leipzig, 1868, pp. 7-9) vittnar om en fortsättning av denna tradition för de första tusen åren. Though Isaac ben Jasus in the eleventh century and Abenesra in the twelfth admitted certain post-Mosaic additions in the Pentateuch, still they as well as Maimonides upheld its Mosaic authorship, and did not substantially differ in this point from the teaching of R. Becchai (thirteenth cent.), Joseph Karo, and Abarbanel (fifteenth cent.; cf. Richard Simon, "Critique de la Bibl. des aut. eccles. de E. Dupin", Paris, 1730, III, pp. 215-20). Även Isaac ben Jasus i elfte århundradet och Abenesra i tolfte medgett vissa post-Mosaik tillägg i Moseböckerna, fortfarande de liksom Maimonides hävdade sina Mosaic författarskap, och inte avsevärt skiljer sig i detta avseende från undervisningen av R. Becchai ( trettonde cent.), Josef Karo, och Abarbanel (femtonde cent., jfr. Richard Simon, "Critique de la Bibl.. des aut. Eccles. de E. Dupin", Paris, 1730, III, pp. 215-20). Only in the seventeenth century, Baruch Spinoza rejected the Mosaic authorship of the Pentateuch, pointing out the possibility that the work might have been written by Esdras ("Tract. Theol.-politicus", c. viii, ed. Tauchnitz, III, p. 125). Endast i det sjuttonde århundradet, avvisade Baruch Spinoza den Mosaiska författare till Moseböckerna, hänvisade till möjligheten att det arbete som skulle ha skrivits av Esra ( "Tract. Theol.-politicus", c. VIII, ed. Tauchnitz, III, p . 125). Among the more recent Jewish writers several have adopted the results of the critics, thus abandoning the tradition of their forefathers. Bland de nyare judiska författare flera har antagit resultaten av kritiker och därmed överger traditionen av deras förfäder.

(2) Christian Tradition (2) Christian Tradition

The Jewish tradition concerning the Mosaic authorship of the Pentateuch was brought in to the Christian Church by Christ Himself and the Apostles. Den judiska traditionen om Mose författare till Moseböckerna hyrdes in för att den kristna kyrkan genom Kristus och apostlarna. No one will seriously deny the existence and continuance of such a tradition from the patristic period onward; one might indeed be curious about the interval between the time of the Apostles and beginning of the third century. Ingen kan på allvar förneka existensen och bibehållande av en sådan tradition från patristic tid framåt, man kan faktiskt nyfiken på tiden mellan apostlarnas tid och i början av det tredje århundradet. For this period we may appeal to the "Epistle of Barnabus" (x, 1-12; Funk, "Patres apostol.", 2nd ed., Tübingen, 1901, I, p. 66-70; xii, 2-9k; ibid., p. 74-6), to St. Clement of Rome (1 Corinthians 41:1; ibid., p. 152), St. Justin ("Apol. I", 59; PG, VI, 416; I, 32, 54; ibid., 377, 409; "Dial.", 29; ibid., 537), to the author of "Cohort. Ad Graec." För denna period har vi rätt att överklaga till "epistel Barnabus" (x, 1-12, Funk, "patres apostol.", 2nd ed., Tübingen, 1901, I, s. 66-70, xii, 2-9k; Ibid., s. 74-6), till S: t Clemens av Rom (1 Kor 41:1, Ibid., s. 152), St Justin ( "Apol. I", 59, PG, VI, 416; jag , 32, 54, ibid., 377, 409, "Ring"., 29, ibid., 537), att författaren till "Cohort. Ad Graec." (9, 28, 30, 33, 34; ibid., 257, 293, 296-7, 361), to St. Theophilus ("Ad Autol.", III, 23; ibid., 1156; 11, 30; ibid., 1100), to St. Irenæus (Cont. haer., I, ii, 6; PG, VII, 715-6), to St. Hippolytus of Rome ("Comment. In Deut.", xxxi, 9, 31, 35; cf. Achelis, "Arabische Fragmente etc.", Leipzig, 1897, I, 118; "Philosophumena", VIII, 8; X, 33; PG, XVI, 3350, 3448), to Tertullian of Carthage (Adv. Hermog., XIX; PL, II, 214), to Origen of Alexandria (Contra. Cels., III, 5-6; PG, XI, 928; etc.), to St. Eusthatius of Antioch (De engastrimytha c. Orig., 21; PG, XVIII, 656); for all these writers, and others might be added, bear witness to the continuance of the Christian tradition that Moses wrote the Pentateuch. (9, 28, 30, 33, 34, ibid., 257, 293, 296-7, 361), till St Theophilus ( "Ad Autol.", III, 23, ibid., 1156, 11, 30, ibid ., 1100), till S: t Irenaeus (forts. haer., I, II, 6, PG, VII, 715-6), till S: t Hippolytus av Rom ( "Comment. I Mos.", xxxi, 9, 31 , 35, jfr. Achelis, "Arabische Fragmente etc.", Leipzig, 1897, I, 118, "Philosophumena", VIII, 8, X, 33, PG, XVI, 3350, 3448), som Tertullianus av Karthago (Adv. Hermog., XIX, PL, II, 214), att Origenes i Alexandria (Contra. Cels., III, 5-6, PG, XI, 928, etc.), till St Eusthatius av Antiochia (De engastrimytha c. Orig ., 21, PG, XVIII, 656), för alla dessa författare, och andra kan tillkomma, vittnar om en fortsättning av den kristna traditionen att Moses skrev de fem Moseböckerna. A list of the later Fathers who bear witness to the same truth may be found in Mangenot's article in the "Dict. de la Bible" (V, 74 seq.). En förteckning över de senare Fäder som vittnar om samma sanning kan hittas i Mangenot s artikel i "Dict. De la Bible" (V, 74 punkter.). Hoberg (Moses und der Pentateuch, 72 seq.) has collected the testimony for the existence of the tradition during the Middle Ages and in more recent times. Hoberg (Moses und der Moseböckerna, 72 punkter). Har samlat in vittnesmål om förekomsten av tradition under medeltiden och under senare tid.

But Catholic tradition does not necessarily maintain that Moses wrote every letter of the Pentateuch as it is today, and that the work has come down to us in an absolutely unchanged form. Men katolska traditionen inte behålla nödvändigtvis att Moses skrev varje bokstav i Moseböckerna som det är idag, och att arbetet har kommit till oss på ett helt oförändrad form. This rigid view of the Mosaic authorship began to develop in the eighteenth century, and practically gained the upper hand in the nineteenth. Denna rigid syn på den mosaiska författarskap började utvecklas på sjuttonhundratalet, och praktiskt överhanden i nittonde. The arbitrary treatment of Scripture on the part of Protestants, and the succession of the various destructive systems advanced by Biblical criticism, caused this change of front in the Catholic camp. Den godtyckliga behandling av Skriften på den del av protestanter, och växlingen mellan de olika destruktiva system avancerade av bibelkritiken, orsakade denna förändring av fronten i den katolska lägret. In the sixteenth century Card. I det sextonde århundradet Card. Bellarmine, who may be considered as a reliable exponent of Catholic tradition, expressed the opinion that Esdras had collected, readjusted, and corrected the scattered parts of the Pentateuch, and had even added the parts necessary for the completion of the Pentateuchal history (De verbo Dei, II, I; cf. III, iv). Bellarmine, som kan betraktas som en tillförlitlig exponent för katolska traditionen, uttryckte åsikten att Esra hade samlats in, justeras, och korrigerat spridda delar av Moseböckerna, och hade även lagt till delar som är nödvändiga för att förverkliga den Pentateuchal historia (De verbo Dei, II, I, jfr. III, IV). The views of Génebrard, Pereira, Bonfrere, a Lapide, Masius, Jansenius, and of other notable Biblicists of the sixteenth and seventeenth centuries are equally elastic with regard to the Mosaic authorship of the Pentateuch. De synpunkter Génebrard, Pereira, Bonfrere, en lapide, Masius, Jansenius, och andra framstående Biblicists av det sextonde och sjuttonde århundradena är lika elastisk när det gäller Mosaic författare till Moseböckerna. Not that they agree with the contentions of our modern Biblical criticism; but they show that today's Pentateuchal problems were not wholly unknown to Catholic scholars, and that the Mosaic authorship of the Pentateuch as determined by the Biblical Commission is no concession forced on the Church by unbelieving Bible students. Inte för att de håller med om påståenden av våra moderna bibelkritiken, men de visar att dagens Pentateuchal problemen inte var helt okända för katolska forskare, och att Mosaic författare till Moseböckerna som fastställts av den bibliska kommissionen är ingen eftergift tvingade på kyrkan genom troende bibelforskare.

C. VOICE OF INTERNAL EVIDENCE C. RÖST INRE BEVIS

The possibility of producing a written record at the time of Moses is no longer contested. Möjligheten att få en skriftlig uppteckning vid Moses tid inte längre är angripna. The art of writing was known long before the time of the great lawgiver, and was extensively practised both in Egypt and Babylon. Konsten att skriva var känd långt innan tiden för den stora lagstiftare, och var övas mycket både i Egypten och Babylon. As to the Israelites, Flinders Petrie infers from certain Semitic inscriptions found in 1905 on the Sinaitic peninsula, that they kept written accounts of their national history from the time of their captivity under Ramses II. När det gäller Israels Flinders Petrie dragit slutsatsen från vissa antisemitiska inskrifter hittades år 1905 på Sinai halvön, tyder på att de skriftliga redogörelser för sin nationella historia från tiden för deras fångenskap under Ramses II. The Tell-el-Amarna tablets show the language of Babylon was in a way the official language at the time of Moses, known in Western Asia, Palestine, and Egypt; the finds of Taanek have confirmed this fact. The Tell-el-Amarna tabletter visa språket i Babylon var på ett sätt det officiella språket vid Moses tid, känd i västra Asien, Palestina och Egypten, fynden av Taanek har bekräftat detta. But it cannot be inferred from this that the Egyptians and Israelites employed this sacred or official language among themselves and in their religious documents (cf. Benzinger, "Hebraische Archaologie", 2nd ed., Tübingen, 1907, p. 172 sqq.). Men det kan inte slutsatsen dras att egyptierna och israeliterna anställd denna heliga eller officiellt språk sinsemellan och i sina religiösa handlingar (jfr Benzinger, "Hebraische Archäologie", 2nd ed., Tübingen, 1907, s. 172 ff.). It is not merely the possibility of writing at the time of Moses and the question of language that confronts us here; there is the further problem of the kind of written signs used in the Mosaic documents. Det är inte bara möjligheten att skriva på Moses tid och frågan om språk som möter oss här, det finns fler problem av den typ av skrivna tecken som används i den mosaiska dokument. The hieroglyphic and cuneiform signs were widely employed at that early date; the oldest inscriptions written in alphabetical characters date only from the ninth century BC But there can hardly be any doubt as to the higher antiquity of alphabetic writing, and there seems to be nothing to prevent our extending it back to the time of Moses. The hieroglyfer och kilskrift tecken var anställda i stor utsträckning på att en tidig tidpunkt, den äldsta inskriptioner skrivna med bokstäver hittills bara från nionde århundradet f.Kr. Men det kan knappast finnas något tvivel om högre antiken alfabetiska skrift, och det verkar inte finnas något att hindra vår utvidga den tillbaka till Moses tid. Finally, the Code of Hammurabi, discovered in Susa in 1901 by the French expedition funded by Mr. And Mrs. Dieulafoy, shows that even in pre-Mosaic times legal enactments were committed to, and preserved in, writing; for the Code antedates Moses some five centuries, and contains about 282 regulations concerning various contingencies in the civic life. Slutligen, Code of Hammurabi, upptäcktes i Susa under 1901 av den franska expeditionen finansieras av herr och fru Dieulafoy, visar att man redan i förskolan Mosaik gånger juridiska lagtexter har åtagit sig, och bevarats, skriftligt, för koden tillkom innan Moses cirka fem århundraden, och innehåller cirka 282 förordningar om olika oförutsedda händelser i samhällslivet.

Thus far it has been shown negatively that an historic and legal document claiming to be written at the time of Moses involves no antecedent improbability of its authenticity. Hittills har det visat negativt att ett historiskt och juridiskt dokument som påstår sig vara skriven vid tiden för Moses innebär inga föregångare osannolika i dess äkthet. But the internal characteristics of the Pentateuch show also positively that the work is at least probably Mosaic. Men den inre egenskaper Moseböckerna visar också positivt att arbetet är minst sannolikt Mosaic. It is true that the Pentateuch contains no express declaration of its entire Mosaic authorship; but even the most exacting of critics will hardly require such testimony. Det är sant att Moseböckerna innehåller någon uttrycklig förklaring av hela sin Mosaic författarskap, men även de mest krävande av kritiker kommer knappast att kräva sådana vittnesmål. It is practically lacking in all other books, whether sacred or profane. Det är praktiskt taget saknas i alla andra böcker, vare sig helig eller profan. On the other hand, it has already been shown that four distinct passages of the Pentateuch are expressly ascribed to the authorship of Moses. Å andra sidan har det redan visats att fyra olika ställen i Moseböckerna uttryckligen tillskrivas de upphovsmannarätt till Moses. Deut., xxxi, 24-9, is especially noted; for it knows that Moses wrote the "words of this law in a volume" and commanded it to be placed in the ark of the covenant as a testimony against the people who have been so rebellious during the lawgiver's life and will "do wickedly" after his death. Mos., Xxxi, 24-9, är särskilt noteras, för den vet att Moses skrev de "orden i denna lag i en volym" och befallde att den skall placeras i Förbundsarken som ett vittnesbörd mot de människor som har så upproriska under lagstiftare liv och kommer att "göra ont" efter hans död. Again, a number of legal sections, though not explicitly ascribed to the writing of Moses, are distinctly derived from Moses as the lawgiver. Återigen är ett antal juridiska avsnitten, men inte uttryckligen tillskrivs skrivandet av Moses, tydligt härrör från Moses som lagstiftare. Besides, many of the Pentateuchal laws bear evidence of their origin in the desert; hence they too lay an indirect claim to Mosaic origin. Dessutom är många av de Pentateuchal lagar vittnar om deras ursprung i öknen, varför de också lägga ett indirekt krav på Mosaic ursprung. What has been said of a number of Pentateuchal laws is equally true of several historical sections. Vad som har sagts av flera Pentateuchal lagar är lika sant i flera historiska avsnitten. These contain in the Book of Numbers, for instance, so many names and numbers that they must have been handed down in writing. Unless the critics can bring irrefutable evidence showing that in these sections we have only fiction, they must grant that these historical details were written down in contemporary documents, and not transmitted by mere oral tradition. Moreover, Hommel ("Die altisraelitische Überlieferung in inschriftlicher Beleuchtung", p. 302) has shown that the names in the lists of the Book of Numbers bear the character of the Arabian names of the second millennium before Christ, and can have originated only in the time of Moses, though it must be admitted that the text of certain portions, eg, Num., xiii, has suffered in its transmission. Dessa innehåller i Fjärde Moseboken, till exempel, så många namn och att de måste ha gått i arv i skrift. Om inte kritikerna kan ge obestridliga bevis som visar att i dessa avsnitt har vi bara ett påhitt, måste de medge att dessa historiska detaljer skrevs ned i samtida dokument, och inte skickas med enbart muntlig tradition. Dessutom Hommel ( "Die altisraelitische Überlieferung i inschriftlicher Beleuchtung", s. 302) har visat att namnen på de förteckningar över Fjärde Moseboken bära karaktär arabiska namn av det andra årtusendet före Kristus, och kan ha sitt ursprung enbart i Mose tid, men det måste medges att texten i vissa delar, till exempel, Num., xiii, har lidit i försändelsen. We need not remind the reader that numerous Pentateuchal laws and data imply the conditions of a nomadic life of Israel. Vi behöver inte påminna läsaren om att många Pentateuchal lagar och uppgifter antyder villkoren för ett nomadiserande liv i Israel. Finally, both the author of the Pentateuch and its first readers must have been more familiar with the topography and the social conditions of Egypt and with the Sinaitic peninsula than with the land of Chanaan. Slutligen måste både författaren till Moseböckerna och dess första läsare har varit mer förtrogna med topografi och sociala förhållanden i Egypten och med Sinai halvön än med delstaten Chanaan. Cf., eg, Deut., viii, 7-10; xi, 10 sqq. Jfr. T.ex. Mos., VIII, 7-10, xi, 10 följ. These internal characteristics of the Pentateuch have been developed at greater length by Smith, "The Book of Moses or the Pentateuch in its Authorship, Credibility, and Civilisation", London, 1868; Vigouroux, "La Bible et les decouvertes modernes", 6th ed., Paris, 1896, I, 453-80; II, 1-213, 529-47, 586-91; Idem, "Les Livres Saints et la critique rationaliste", Paris, 1902, III, 28-46, 79-99, 122-6; Heyes, "Bibel und Ægypten", Munster, 1904, p. Dessa inre egenskaper Moseböckerna har utvecklats mer utförligt av Smith, "The Book of Moses eller Moseböckerna i sitt författarskap, Trovärdighet och civilisation", London, 1868; Vigouroux, "La Bible et les Découvertes modernes", 6th ed ., Paris, 1896, I, 453-80, II, 1-213, 529-47, 586-91, Idem, "Les Livres Saints et la critique rationaliste", Paris, 1902, III, 28-46, 79 -- 99, 122-6, Heyes, "Bibel und Ægypten", Munster, 1904, s. 142; Cornely, "Introductio specialis in histor. Vet. Test. libros", I, Paris, 1887, pp. 142; Cornely, "Introductio specialis i histor. Vet. Test. Libros", I, Paris, 1887, pp. 57-60; Poole, "Ancient Egypt" in "Contemporary Review", March, 1879, pp. 57-60, Poole, "Ancient Egypt" i "Contemporary Review", mars, 1879, pp. 757-9. 757-9.

D. ECCLESIASTICAL DECISIONS D. KYRKLIGA BESLUT

In accordance with the voice of the triple argument thus far advanced for the Mosaic authorship of the Pentateuch, the Biblical Commission on 27 June, 1906, answered a series of questions concerning this subject in the following way: I enlighet med röst trippel argumentet långt för Mosaic författare till Moseböckerna, Bibelns kommissionen den 27 juni, 1906, besvarade en rad frågor om detta ämne på följande sätt:

(1) The arguments accumulated by the critics to impugn the Mosaic authenticity of the sacred books designated by the name Pentateuch are not of such weight as to give us the right, after setting aside numerous passages of both Testaments taken collectively, the continuous consensus of the Jewish people, the constant tradition of the Church, and internal indications derived from the text itself, to maintain that these books have not Moses as their author, but are compiled from sources for the greatest part later than the Mosaic age. (1) De argument som ackumulerats för kritiker att ifrågasätta den mosaiska äktheten av heliga böcker med namnet Moseböckerna inte är av sådan vikt att ge oss rätt, efter att upphäva ett flertal avsnitt i båda testamentena fattas kollektivt, kontinuerlig konsensus det judiska folket, den ständiga tradition i kyrkan, och interna indikationer som härrör från själva texten, hävdat att dessa böcker har inte Moses som sin författare, men har sammanställts från källor för den största delen senast den mosaiska ålder.

(2) The Mosaic authenticity of the Pentateuch does not necessarily require such a redaction of the whole work as to render it absolutely imperative to maintain that Moses wrote all and everything with his own hand or dictated it to his secretaries; the hypothesis of those can be admitted who believe that he entrusted the composition of the work itself, conceived by him under the influence of Divine inspiration, to others, but in such a way that they were to express faithfully his own thoughts, were to write nothing against his will, were to omit nothing; and that finally the work thus produced should be approved by the same Moses, its principal and inspired author, and published under his name. (2) Mosaic äkthet Moseböckerna inte nödvändigtvis kräva en sådan bortredigeringsverktyg av hela arbetet att det blir absolut nödvändigt att hävda att Moses skrev allt och alla med egen hand eller dikterade den till hans sekreterare, hypotesen om dessa kan medges som tror att han anförtrotts sammansättningen av själva arbetet, som tillkommit genom honom under inflytande av gudomlig inspiration till andra, men på ett sådant sätt att de skulle uttrycka troget sina egna tankar, skulle skriva något mot sin vilja, skulle utelämna något, samt att den fungerar alltså som produceras bör godkännas av samma Moses, dess viktigaste och inspirerade författare, och publicerade under hans namn.

(3) It may be granted without prejudice to the Mosaic authenticity of the Pentateuch, that Moses employed sources in the production of his work, ie, written documents or oral traditions, from which he may have drawn a number of things in accordance with the end he had in view and under the influence of Divine inspiration, and inserted them in his work either literally or according to their sense, in an abbreviated or amplified form. (3) Det kan beviljas utan att det påverkar Mosaic äkthet Moseböckerna, som Mose anställd källor i produktionen av sitt arbete, dvs skriftliga handlingar eller muntliga traditioner, som han kan ha gjort en hel del saker i enlighet med slut hade han inom synhåll och under inflytande av gudomlig inspiration, och tagit med dem i sitt arbete antingen ordagrant eller enligt deras mening, ett förkortat eller förstärkt form.

(4) The substantial Mosaic authenticity and integrity of the Pentateuch remains intact if it be granted that in the long course of centuries the work has suffered several modifications, as; post-Mosaic additions either appended by an inspired author or inserted into the text as glosses and explanations; the translation of certain words and forms out of an antiquated language into the recent form of speech; finally, wrong readings due to the fault of transcribers, which one may investigate and pass sentence on according to the laws of criticism. (4) Den betydande Mosaic äkthet och integritet Moseböckerna förblir intakt om det ges som i det långa loppet av århundraden arbetet har drabbats av flera ändringar, som, efter Mosaic tillägg antingen till av en inspirerad författare eller anges i texten glosor och förklaringar, översättning av vissa ord och former ur ett föråldrat språk i den senaste tidens form av tal, slutligen, fel värden på grund av fel transcribers, vilket man kan undersöka och döma i enlighet med de lagar kritik.

The post-Mosaic additions and modifications allowed by the Biblical Commission in the Pentateuch without removing it from the range of substantial integrity and Mosaic authenticity are variously interpreted by Catholic scholars. Efter Mosaic tillägg och ändringar som tillåts av bibliska kommissionen i Moseböckerna utan att ta bort den från olika betydande integritet och Mosaic autenticitet omväxlande tolkas av katolska forskare.

(1) We should have to understand them in a rather wide sense, if we were to defend the views of von Hummelauer or Vetter. (1) Vi skulle behöva förstå dem i en ganska bred mening, om vi skulle försvara åsikter von Hummelauer eller Vetter. This latter writer admits legal and historical documents based on Mosaic tradition, but written only in the times of the Judges; he places the first redaction of the Pentateuch in the time of the erection of Solomon's temple, and its last redaction in the time of Esdras. Den sistnämnda författaren medger juridiska och historiska dokument som grundar sig på mosaiska traditionen, men skriven bara i tider av domare, han släpper den första bortredigeringsverktyg av Moseböckerna i samband med uppförandet av Salomos tempel, och sin senaste bortredigeringsverktyg i tid Esra . Vetter died in 1906, the year in which the Biblical Commission issued the above Decree; it is an interesting question, whether and how the scholar would have modified his theory, if time had been granted him to do so. Vetter dog 1906, det år då den bibliska kommissionen utfärdat ovannämnda dekret, det är en intressant fråga, om och hur akademiker skulle ha ändrat sin teori, om tiden hade fått honom att göra det.

(2) A less liberal interpretation of the Decree is implied in the Pentateuchal hypotheses advanced by Hobert ("Moses und der Pentateuch; Die Pentateuch Frage" in "Biblische Studien", X, 4, Freiburg, 1907; "Erklarung des Genesis", 1908, Freiburg, IL), Schopfer (Geschichte des Alten Testamentes, 4th ed., 226 sqq.), Hopfl ("Die hohere Bibelkritik", 2nd ed., Paderborn, 1906), Brucker ("L'eglise et la critique", Paris, 1907, 103 sqq.), and Selbst (Schuster and Holzammer's "Handbuch zur Biblischen Geschichte", 7th ed., Freiburg, 1910, II, 94, 96). (2) En mindre liberal tolkning av förordningen är underförstått i Pentateuchal hypoteser har framförts av Hobert ( "Moses und der Moseböckerna; Die Moseböckerna Frage" in "Biblische Studien", X, 4, Freiburg, 1907; "Erklärung des Genesis", 1908, Freiburg, IL), Schopfer (Geschichte des Alten Testamentes, 4th ed., 226 följ.), Hopfl ( "Die Höhere Bibelkritik", 2nd ed., Paderborn, 1906), Brucker ( "L'Eglise et la critique" , Paris, 1907, 103 ff.), och Selbst (Schuster och Holzammer's "Handbuch zur Biblischen Geschichte", 7th ed., Freiburg, 1910, II, 94, 96). The last-named writer believes that Moses left a written law-book to which Josue and Samuel added supplementary sections and regulations, while David and Solomon supplied new statutes concerning worship and priesthood, and other kings introduced certain religious reforms, until Esdras promulgated the whole law and made it the basis of Israel's restoration after the Exile. De sistnämnda författare menar att Moses lämnade en skriven lag-bok som Josue och Samuel till kompletterande avsnitt och förordningar, medan David och Salomo levereras nya stadgar om tillbedjan och prästerskapet och andra kungar infördes vissa religiösa reformer, tills Esra förkunnade hela lag och gjorde det med stöd av Israels återställande efter Exile. Our present Pentateuch is, therefore, an Esdrine edition of the work. Vår nuvarande Moseböckerna är därför en Esdrine upplaga av arbetet. Dr. Selbst feels convinced that his admission of both textual changes and material additions in the Pentateuch agrees with the law of historical development and with the results of literary criticism. Dr Selbst känner sig övertygad om att hans mottagning, både textmässiga ändringar och tillägg material i Moseböckerna överens med lagen i den historiska utvecklingen och med resultaten av litterär kritik. Historical development adapts laws and regulations to the religious, civil, and social conditions of successive ages, while literary criticism discovers in our actual Pentateuch peculiarities of words and phrases which can hardly have been original, and also historical additions or notices, legal modifications, and signs of more recent administration of justice and of later forms of worship. Historiska utvecklingen anpassar lagar och förordningar till den religiösa, civila och sociala villkoren för varandra åldrar, medan litteraturvetenskap upptäcker i vår konkreta Moseböckerna egenheter av ord och fraser som knappast kan ha varit ursprunglig, och även historiska tillägg eller meddelanden, juridiska ändringar, och tecken på nyare rättskipning och senare former av tillbedjan. But Dr. Selbst believes that these peculiarities do not offer a sufficient basis for a distinction of different sources in the Pentateuch. Men Dr Selbst anser att dessa särdrag inte erbjuder en tillräcklig grund för en uppdelning av olika källor i Moseböckerna.

(3) A strict interpretation of the words of the Decree is implied in the views of Kaulen (Einleitung, n. 193 sqq.), Key ("Die Pentateuchfrage, ihre Geschichte un ihre System", Munster, 1903), Flunk (Kirchenlexicon, IX, 1782 sqq.), and Mangenot ("L'authenticite mosaique du Pentateuque", Paris, 1907; Idem, "Dict. de la Bible", V, 50-119. With the exception of those portions that belong to the time after the death of Moses, and of certain accidental changes of the text due to transcribers, the whole of the Pentateuch is the work of Moses who composed the work in one of the ways suggested by the Biblical Commission. Finally, there is the question as the theological certainty of the thesis maintaining the Mosaic authenticity of the Pentateuch. (3) En strikt tolkning av orden i dekretet är underförstått i åsikter Kaulen (Einleitung, n. 193 följ.), Key ( "Die Pentateuchfrage, ihre Geschichte un Ihre System", Munster, 1903), Flunk (Kirchenlexicon , IX, 1782 följ.), och Mangenot ( "L'authenticité MOSAIQUE du Pentateuque", Paris, 1907; Idem, "Dict. de la Bible", V, 50-119. Med undantag för de delar som hör till tid efter Moses död, och vissa oavsiktliga ändringar av texten på grund av transcribers, är hela Moseböckerna arbete Moses som består arbetet i ett av de sätt som föreslagits av den bibliska kommissionen. Slutligen har vi frågan som den teologiska vissheten om avhandlingen upprätthålla Mosaik äkthet Moseböckerna.

(1) Certain Catholic scholars who wrote between 1887 and 1906 expressed their opinion that the thesis in question is not revealed in Scripture nor taught by the Church; that it expresses a truth not contained in Revelation, but a tenet which may be freely contested and discussed. (1) Vissa katolska forskare som skrev mellan 1887 och 1906 uttryckte sin åsikt att avhandlingen i fråga inte avslöjas i Skriften eller undervisas av kyrkan, och att det uttrycker en sanning som inte ingår i Uppenbarelseboken, men en grundsats som man fritt kan ifrågasättas och diskuteras. At that time, ecclesiastical authority had issued no pronouncement on the question. Vid den tidpunkten hade kyrkliga myndigheten utfärdade inga uttalande i frågan.

(2) Other writers grant that the Mosaic authenticity of the Pentateuch is not explicitly revealed, but they consider it as a truth revealed formally implicitly, being derived from the revealed formulae not by a syllogism in the strict sense of the word, but by a simple explanation of the terms. (2) Övriga författare give att den Mosaiska äkthet Moseböckerna inte uttryckligen framgår, men de anser det som en sanning avslöjade formellt underförstått, som beräknats utifrån avslöjade formeln inte genom en syllogism i strikt bemärkelse, utan av en enkel förklaring av termerna. The denial of the Mosaic authenticity of the Pentateuch is an error, and the contradictory of the thesis maintaining the Mosaic authenticity of the Pentateuch is considered erronea in fide (cf. Mechineau, "L'origine mosaique du Pentateuque", p. 34). Förnekandet av den mosaiska äkthet Moseböckerna är ett misstag, och det motsägelsefulla i avhandlingen upprätthålla den mosaiska äkthet Moseböckerna anses erronea i tro (jfr Mechineau, "L'origine MOSAIQUE du Pentateuque", s. 34).

(3) A third class of scholars considers the Mosaic authenticity of the Pentateuch neither as a freely debatable tenet, nor as a truth formally implicitly revealed; they believe it has been virtually revealed, or that it is inferred from revealed truth by truly syllogistic deduction. (3) Ett tredje klass akademiker anser den mosaiska äkta Moseböckerna varken som en fritt diskutabelt grundsats, inte heller som en sanning formellt underförstått uppenbaras, de tror att det har varit så gott som avslöjat, eller att det framgår avslöjade sanningen genom att man syllogistic avdrag . It is, therefore, a theologically certain truth, and its contradictory is a rash (temeraria) or even erroneous proposition (cf. Brucker, "Authenticite des livres de Moise" in "Etudes", March, 1888, p. 327; ibid., January, 1897, p. 122-3; Mangenot, "L'authenticité mosaïque du Pentateuque", pp. 267-310. Det är därför ett teologiskt viss sanning, och motstridiga utslag (temeraria) eller tom felaktig proposition (jfr Brucker, "authenticité des livres de Moise" i "Etudes", mars, 1888, s. 327, ibid. , January, 1897, s. 122-3, Mangenot, "L'authenticité Mosaïque du Pentateuque", pp. 267-310.

Whatever effect the ecclesiastical decision concerning the Mosaic authenticity of the Pentateuch may have had, or will have, on the opinion of students of the Pentateuchal question, it cannot be said to have occasioned the conservative attitude of scholars who wrote before the promulgation of the Decree. Oavsett effekt kyrkans beslut om Mosaik äktheten av de fem Moseböckerna kan ha haft, eller kommer att få på yttrandet från studenterna vid Pentateuchal fråga, kan det inte sägas ha uppkommit den konservativa inställningen hos forskare som skrev före ikraftträdandet av den förordning . The following list contains the names of the principal recent defenders of Mosaic authenticity: Hengstenberg, "Die Bucher Moses und Aegypten", Berlin, 1841; Smith, "The Book of Moses or the Pentateuch in its Authorship, Credibility, and Civilisation", London, 1868; C. Schobel, "Demonstration de l'authenticite du Deuteronome", Paris, 1868; Idem, "Demonstration de l'authenticite mosaique de l'Exode", Paris, 1871; Idem, "Demonstration de l'authenticite mosaique du Levitique et des Nombres", Paris, 1869; Idem, "Demonstration de l'authenticite de la Genese", Paris, 1872; Idem, "Le Moise historique et la redaction mosaique du Pentateuque", Paris, 1875; Knabenbauer, "Der Pentateuch und die unglaubige Bibelkritik" in "Stimmen aus Maria-Laach", 1873, IV; Bredenkamp, "Gesetz und Propheten", Erlangen, 1881; Green, "Moses and the Prophets", New York, 1883; Idem, "The Hebrew Feasts", New York, 1885; Idem, "The Pentateuchal Question" in "Hebraica", 1889-92; Idem, "The Higher Criticism of the Pentateuch", New York, 1895; Idem, "The Unity of the Book of Genesis", New York, 1895; C. Elliot, "Vindication of the Mosaic Authorship of the Pentateuch", Cincinnati, 1884; Bissel, "The Pentateuch, its Origin and Structure", New York, 1885; Ubaldi, "Introductio in Sacram Scripturam", 2nd ed., Rome, 1882, I, 452- 509; Cornely, "Introductio specialis in historicos VT libros", Paris, 1887, pp. Följande lista innehåller namnen på de viktigaste nya försvarare Mosaic äkthet: Hengstenberg, "Die Bucher Moses und Ægypten", Berlin, 1841; Smith, "The Book of Moses eller Moseböckerna i sitt författarskap, Trovärdighet och civilisation", London , 1868; C. Schobel, "Demonstration de l'authenticité du Deuteronome", Paris, 1868; Idem, "Demonstration de l'authenticité MOSAIQUE de l'exode", Paris, 1871, Idem, "Demonstration de l'authenticité MOSAIQUE du Levitique et des Nombres ", Paris, 1869, Idem," Demonstration de l'authenticité de la Genese ", Paris, 1872; Idem," Le Moise historique et redaktionen MOSAIQUE du Pentateuque ", Paris, 1875; Knabenbauer," Der Moseböckerna und die unglaubige Bibelkritik "i" Stimmen aus Maria-Laach ", 1873, IV, Bredenkamp," Gesetz und Propheten ", Erlangen, 1881, Green," Moses och profeterna ", New York, 1883; Idem," Den hebreiska Högtiderna ", New York, 1885; Idem," The Pentateuchal Question "i" Hebraica ", 1889-92, Idem," The Higher Kritiken Moseböckerna ", New York, 1895; Idem," The Unity of the Book of Genesis " , New York, 1895; C. Elliot, "försvar för den mosaiska författare till Moseböckerna", Cincinnati, 1884, Bissel, "de fem Moseböckerna, dess ursprung och struktur", New York, 1885; Ubaldi, "Introductio i Sacram Scripturam" , 2nd ed., Rom, 1882, I, 452 till 509, Cornely, "Introductio specialis i históricos VT libros", Paris, 1887, pp. 19-160; Vos, "Mosaic Origin of the Pentateuchal Codes", London, 1886; Bohl, "Zum Gesetz und zum Zeugniss", Vienna, 1883; Zah, "Erneste Blicke in den Wahn der modernen Kritik des AT", Gutersloh, 1893; Idem, "Das Deuteronomium", 1890; Idem, "Israelitische und judische Geschichte", 1895; Rupprecht, "Die Anschauung der kritischen Schule Wellhausens vom Pentateuch", Leipzig, 1893; Idem, "Das Rathsel des Funfbuches Mose und seine falsche Losung", Gutersloh, 1894; Idem, "Des Rathsels Losung order Beitrage zur richtigen Losung des Pentateuchrathsels", 1897; Idem, "Die Kritik nach ihrem Recht uknd Unrecht", 1897; "Lex Mosaica, or the Law of Moses and the Higher Criticism" (by Sayce, Rawlinson, Trench, Lias, Wace, etc.), London, 1894; Card. 19-160, Vos, "Mosaik ursprung Pentateuchal koder", London, 1886; Bohl, "Zum Gesetz und zum Zeugniss", Wien, 1883; Zah, "Erneste Blicke in den Wahn der modernen Kritik des AT", Gütersloh, 1893; Idem, "Das Deuteronomium", 1890, Idem, "Israelitische und judische Geschichte", 1895; Rupprecht, "Die Anschauung der kritischen Schule Wellhausens vom Moseböckerna", und Leipzig, 1893; Idem, "Das Rathsel des Funfbuches Mose seine falsche Losung ", Gütersloh, 1894; Idem," Des Rathsels Losung för Beiträge zur richtigen Losung des Pentateuchrathsels ", 1897; Idem," Die Kritik nach ihrem Recht uknd Unrecht ", 1897;" Lex Mosaica, eller Mose lag och högre kritik "(av Sayce, Rawlinson, Trench, Lias, Wace, etc.), London, 1894; Card. Meignan, "De L'Eden a Moise", Paris, 1895, 1-88; Baxter, "Sanctuary and Sacrifice", London, 1896; Abbé de Broglie, "Questions bibliques", Paris, 1897, pp. Meignan, "De L'Eden ett Moise", Paris, 1895, 1-88, Baxter, "Sanctuary och Sacrifice", London, 1896; Abbé de Broglie, "Questions bibliques", Paris, 1897, pp. 89-169; Pelt, "Histoire de l'AT", 3rd ed., Paris, 1901, I, pp. 89-169, Pelt, "Histoire de l'AT", 3rd ed., Paris, 1901, I, pp. 291-326; Vigouroux, "Les Livres Saints et la critique ratioinaliste", Paris, 1902, III, 1-226; IV, 239-53, 405-15; Idem, "Manuel biblique", 12th ed., Paris, 1906, I, 397-478; Kley, "Die Pentateuchfrage, ihre Geschichte und ihre Systeme", Munster, 1903; Hopfl, "Die hohere Bibelkritik", Paderborn, 1902; Thomas, "The Organic Unity of the Pentateuch", London, 1904; Wiener, "Studies in Biblical Law", London, 1904; Rouse, "The Old Testament in New Testament Light", London, 1905; Redpath, "Modern Criticism and the Book of Genesis", London, 1905; Hoberg, "Moses und der Pentateuch", Freiburg, 1905; Orr, "The Problem of the Old Testament considered with reference to Recent Criticism", London, 1906. 291-326, Vigouroux, "Les Livres Saints et la critique ratioinaliste", Paris, 1902, III, 1-226, IV, 239-53, 405-15, Idem, "Manuel biblique", 12th ed., Paris, 1906 , I, 397-478, Kley, "Die Pentateuchfrage, ihre Geschichte und ihre Systeme", Munster, 1903; Hopfl, "Die Höhere Bibelkritik", Paderborn, 1902, Thomas, "The organisk enhet av Moseböckerna", London, 1904 , Wiener, "Studies in Biblical Law", London, 1904, Rouse, "Gamla testamentet i Nya testamentet Light", London, 1905; Redpath, "Modern Kritik och Moseboken", London, 1905, Hoberg, "Moses und der Moseböckerna ", Freiburg, 1905, Orr," The Problem i Gamla testamentet anses med hänvisning till senaste tidens kritik ", London, 1906.

E. OPPONENTS OF THE MOSAIC AUTHORSHIP OF THE PENTATEUCH E. Motståndarna till MOSAIK upphovsmannarätt till Moseböckerna

A detailed account of the opposition to the Mosaic authorship of the Pentateuch is neither desirable nor necessary in this article. En detaljerad redovisning av oppositionen mot den mosaiska författare till Moseböckerna är varken önskvärt eller nödvändigt i denna artikel. In itself it would form only a noisome history of human errors; each little system has had its day, and its successors have tried their best to bury it in hushed oblivion. I och för sig skulle det utgör bara en vidriga historia av mänskliga misstag, varje litet system har haft sin tid, och dess efterföljare har försökt sitt bästa för att begrava det i tystnade glömska. The actual difficulties we have to consider are those advanced by our actual opponents of today; only the fact that the systems of the past show us the fleeting and transitory character of the actual theories now in vogue can induce us to briefly enumerate the successive views upheld by the opponents of the Mosaic authorship. Den faktiska svårigheter som vi måste fundera över är de som framförts av våra verkliga motståndare i dag, bara det faktum att systemen i det förflutna visar oss det flyktiga och övergående karaktär faktiska teorier nu på modet kan förmå oss att snabbt räkna upp de olika åsikter respekteras av motståndarna till den mosaiska upphovsmannarätt.

(1) Abandoned Theories (1) Övergivna teorier

The views advanced by the Valentinian Ptolemy, the Nazarites, Abenesra, Carlstadt, Isaac Peyrerius, Baruch Spinoza, Jean Leclerc are sporadic phenomena. Not all of them were wholly incompatible with the Mosaic authorship as now understood, and the others have found their answer in their own time.-With the work of John Astrue, published in 1753, began the so-called Hypothesis of Documents which was further developed by Eichhorn and Ilgen. De synpunkter som framförts av Valentinianus Ptolemaios, den Nazarites, Abenesra, Carlstadt, Isaac Peyrerius, Baruch Spinoza, Jean Leclerc är sporadiska fenomen. Inte alla av dem var helt oförenliga med den mosaiska författarskap som nu förstått, och de andra har funnit sitt svar i egna time.-Med arbete John Astrue, publicerades år 1753, började den så kallade Hypotes om handlingar som utvecklades av Eichhorn och Ilgen. But the works of the suspended priest, Alexander Geddes, published in 1792 and 1800, introduced the Hypothesis of Fragments, which in its day was elaborated and championed by Vater, de Wette (temporarily at least), Berthold, Hartmann, and von Bohlen. Men verk av den avstängda prästen, Alexander Geddes, publicerades 1792 och 1800 införde Hypotes om Fragments, som på sin tid utarbetades och förespråkats av Vater, de Wette (tillfälligt åtminstone), Berthold, Hartmann, och von Bohlen. This theory was soon confronted by, and had to yield to the Hypothesis of Complements or Interpolations which numbered among its patrons Kelle, Ewald, Stahelin, Bleek, Tuch, de Wette, von Lengerke, and for a brief period also Franz Delitzsch. Denna teori möttes snart av, och fått ge vika för hypotesen om Kompletteringar eller interpolation som räknade bland sina beskyddare Tanya, Ewald, Stahelin, Bleek, tuch, de Wette, von Lengerke, och under en kort period även Franz Delitzsch. The theory of interpolations again had hardly found any adherents before Gramberg (1828), Stahelin (1830), and Bleek (1831) returned to the Hypothesis of Documents, proposing it in a somewhat modified form. Teorin för interpolation igen hade knappast funnit några anhängare före Gramberg (1828), Stahelin (1830), och Bleek (1831) återvände till hypotesen av dokument, föreslås det i en något modifierad form. Subsequently, Ewald, Knobel, Hupfeld, Noldeke, and Schrader advanced each a different explanation of the documentary hypothesis. Därefter avancerade Ewald, Knobel, Hupfeld, Noldeke och Schrader var en annan förklaring av den skriftliga hypotesen. But all of these are at present only of an historical interest. Men alla dessa är för närvarande endast ett historiskt intresse.

(2) Present Hypothesis of Documents (2) Present Hypotes om dokument

A course of religious development in Israel had been proposed by Reuss in 1830 and 1834, by Vatke in 1835, and by George in the same year. En kurs för religiösa utvecklingen i Israel hade föreslagits av Reuss 1830 och 1834, genom Vatke 1835, och av George samma år. In 1865-66 Graf took up this idea and applied it to the literary criticism of the Hexateuch; for the critics had begun to consider the Book of Josue as belonging to the preceding five books, so that the collection formed a Hexateuch instead of a Pentateuch. The same application was made by Merx in 1869. I 1865-66 Graf tog upp denna idé och det omfattade den litterära kritiken av Hexateuch, för kritiker hade börjat överväga bok Josue tillhöra de fem föregående böcker, så att samlingen bildade en Hexateuch stället för en Moseböckerna . Samma ansökan har lämnats in av Merx 1869. Thus modified the documentary theory continued in its development until it reached the state described in the translation of the Bible by Kautzsch (3rd ed., with Introduction and Annotations, Tübingen, 1908 sqq.). Sålunda ändrades den dokumentation teori fortsätta i sin utveckling tills den nådde staten beskrivs i översättningen av Bibeln genom Kautzsch (3rd ed., Med inledning och kommentarer, Tübingen, 1908 ff.). In itself there is nothing against the assumption of documents written by Moses; but we cannot ascribe with certainty anything of our literary remains to the hands of the Hebrew lawgiver. I och för sig finns det ingenting mot antagandet av dokument skrivna av Moses, men vi kan inte tillskriva säkert någonting i vårt litterära förblir i händerna på den hebreiska lagstiftare. The beginning of written accounts must be placed towards the end of the time of Judges; only then were fulfilled the conditions which must precede the origin of a literature properly so called, ie, a general acquaintance with the art of writing and reading, stationary settlement of the people, and national prosperity. Början av skriftliga redovisningen skall placeras mot slutet av tiden för domare, först då har uppfyllt de villkor som måste föregå ursprunget för en litteratur i egentlig mening, det vill säga en allmän bekantskap med konsten att skriva och läsa, stationär lösning av folket, och nationellt välstånd. What then are the oldest literary remains of the Hebrews? Vilka är då de äldsta litterära kvarlåtenskap av de hebreiska? They are the collections of the songs dating from the heroic time of the nation, eg, the Book of the Wars of the Lord (Numbers 21:14), the Book of the Just (Joshua 10:12 sqq.), the Book of Songs (1 Kings 8:53; cf. Budde, "Geschichte der althebr. Literature", Leipzig, 1906, 17). De är samlingar av låtarna är från den heroiska tiden för nationen, t.ex. bok krig Herrens (Numbers 21:14), boken om Just (Josua 10:12 ff.) Bok Songs (1 Kung 8:53, jfr. Budde, "Geschichte der althebr. litteratur", Leipzig, 1906, 17). The Book of the Covenant (Exodus 20:24-23:19) too must have existed before the other sources of the Pentateuch. The oldest historical work is probably the book of the Yahwist, designated by J, and ascribed to the priesthood of Juda, belonging most probably to the ninth century BC The Book of the Covenant (Mos 20:24-23:19) också måste ha funnits innan andra källor i Moseböckerna. Äldsta historiska arbeten är boken om Yahwist, utsedda av J, och tillskrivs prästerskapet i Juda tillhör troligtvis den nionde århundradet f.Kr.

Akin to this is the Elohim document, designated by E, and written probably in the northern kingdom (Ephraim) about a century after the production of the Yahweh document. Besläktad med detta är Elohim dokument, som utsetts av E, och skrevs troligen i norra riket (Ephraim) omkring ett sekel efter tillverkningen av Jahve dokumentet. These two sources were combined by a redactor into one work soon after the middle of the sixth century. Dessa två källor kombineras med en REDAKTÖR till ett arbete strax efter mitten av sjätte århundradet. Next follows the law-book, almost entirely embodied in our actual Book of Deuteronomy, discovered in the temple 621 BC, and containing the precipitate of the prophetic teaching which advocated the abolition of the sacrifices in the so- called high places and the centralization of worship in the temple of Jerusalem. Nästa följer den lag-bok, nästan helt uttryck i våra faktiska Femte Moseboken, upptäckte i templet 621 f.Kr., och innehåller fällning av den profetiska undervisning som förespråkat avskaffandet av offer i den så kallade höga platser och centralisering av dyrkan i templet i Jerusalem. During the Exile originated the Priestly Code, P, based on the so-called law of holiness, Lev., xvii-xxvi, and the programme of Ezechiel, xl-xlviii; the substance of P was read before the post-exilic community by Esdras about 444 BC (Nehemiah 8-10), and was accepted by the multitude. Under Exile upphovsman till de Priestly Code, P, baserat på den så kallade lagen om helighet, Lev., Xvii-xxvi, och programmet i Hesekiel, XL-xlviii, innehållet i P lästes innan efter tiden i exil gemenskap genom Esra omkring 444 f.Kr. (Nehemja 8-10), och accepterades av mängden. History does not tell us when and how these divers historical and legal sources were combined into our present Pentateuch; but it is generally assumed that there was an urgent call for a compilation of the tradition and pre-exilic history of the people. Historien säger inte när och hur dessa olika historiska och juridiska källor kombineras till vår nuvarande Moseböckerna, men det antas allmänt att det fanns ett trängande kräver en sammanställning av tradition och före exilen historia för folket. The only indication of time may be found in the fact that the Samaritans accepted the Pentateuch as a sacred book probably in the fourth century BC Considering their hatred for the Jews, one must conclude that they would not have taken this step, unless they had felt certain of the Mosaic origin of the Pentateuch. Den enda uppgift om tid kan finnas i det faktum att samariterna accepterat Moseböckerna som helig bok troligen under fjärde århundradet f.Kr. Med tanke på deras hat mot judarna måste man dra slutsatsen att de inte skulle ha tagit detta steg, om de hade känt vissa av den mosaiska ursprung Moseböckerna. Hence a considerable time must have intervened between the compilation of the Pentateuch and its acceptance by the Samaritans, so that the work of combining must be placed in the fifth century. Därför lång tid måste ha uppstått mellan sammanställning av de fem Moseböckerna och accept av samariterna, så att arbetet med att kombinera måste placeras i det femte århundradet. It is quite generally agreed that the last redactor of the Pentateuch completed his task with great adroitness. Det är ganska allmänt accepterat att den sista REDAKTÖR av Moseböckerna avslutade sitt uppdrag med stor skicklighet. Without altering the text of the older sources, he did all within man's power to fuse the heterogeneous elements into one apparent (?) whole, with such success that not only the Jews after the fourth century BC, but also the Christians for many centuries could maintain their conviction that the entire Pentateuch was written by Moses. Utan att ändra texten i äldre källor, gjorde han allt som står i människans makt att säkring den heterogena element till en uppenbart (?) Helhet, med sådan framgång att inte bara judarna efter fjärde århundradet före Kristus, men också de kristna i många århundraden kunde behålla sin övertygelse om att hela Moseböckerna skrevs av Moses.

(3) Deficiencies of the Critical Hypothesis (3) Brister i kritiska Hypothesis

As several Pentateuchal critics have endeavoured to assign the last redaction of the Pentateuch to more recent dates, its placement in the fifth century may be regarded as rather favourable to conservative views. Som flera Pentateuchal kritiker har försökt att tilldela den sista bortredigeringsverktyg av Moseböckerna nyare datum, får sin placering i det femte århundradet betraktas som tämligen gynnsamma för konservativa åsikter. But it is hard to understand why the patrons of this opinion should not agree in considering Esdras as the last editor. Men det är svårt att förstå varför gynnare av detta yttrande inte bör komma överens om att anse Esra som den sista redaktör. Again, it is quite certain that the last editor of the Pentateuch must have notably preceded its acceptance on the part of the Samaritans as a sacred book; bit is it probably that the Samaritans would have accepted the Pentateuch as such in the fourth century BC, when the national and religious opposition between them and Jews was well developed? Återigen är det ganska säkert att den senaste redaktör för Moseböckerna främst måste föregås sitt godkännande hos samariterna som en helig bok, lite är det sannolikt att samariterna skulle ha accepterat de fem Moseböckerna som sådan i det fjärde århundradet f.Kr., när de nationella och religiösa motsättningarna mellan dem och judar var väl utvecklat? Is it not more probable that the mixed nation of Samaria received the Pentateuch through the priest sent to them from Assyria? Är det inte mer troligt att den blandade nationen i Samarien fick Moseböckerna genom prästen skickas till dem från Assyrien? Cf. Jfr. 2 Kings 17:27. 2 Kung 17:27. Or again, as this priest instructed the Samaritan population in the law of the god of the country, is it not reasonable to suppose that he taught them the Pentateuchal law which the ten tribes carried with them when they separated from Juda? Eller igen, eftersom denna präst gav samariern befolkningen i lag guden av landet, är det inte rimligt att anta att han lärde dem Pentateuchal lag som de tio stammarna bar med sig när de skildes från Juda? At any rate, the fact that the Samaritans accepted as sacred only the Pentateuch, but not the Prophets, leads us to infer that the Pentateuch existed among the Jews before a collection of the prophetic writings was made, and that Samaria chose its sacred book before even Juda placed the works of the Prophets on the same level with the work of Moses. I varje fall leder det faktum att samariterna accepterade som heliga bara de fem Moseböckerna, men inte profeterna, oss att dra slutsatsen att de fem Moseböckerna fanns bland judarna innan en samling av de profetiska skrifterna har gjorts, och att Samarien valde sina heliga bok innan Även Juda placerade verk av profeterna på samma nivå med arbetet Moses. But this natural inference finds no favour among the critics; for it implies that the historical and legal traditions codified in the Pentateuch, described the beginning, and not the end, of Israel's religious development. Men denna naturliga slutsats finner ingen fördel bland kritikerna, för det innebär att det historiska och rättsliga traditioner kodifierats i Moseböckerna, som beskrivs i början och inte slutet, av Israels religiösa utveckling. The view of Israel's religious development prevalent among the critics implies that the Pentateuch is later than the Prophets, and that the Psalms are later than both. Utsikten Israels religiösa utveckling förekommande bland kritikerna innebär att Moseböckerna är senare än profeterna, och att psalmerna är senare än båda. After these general considerations, we shall briefly examine the main principles, the methods, the results, and the arguments of the critical theory. Efter dessa allmänna överväganden, skall vi undersöka kortfattat de viktigaste principerna, metoderna, resultaten och argumenten för den kritiska teorin.

(a) Principles of the Critics (a) Principer kritiker

Without pretending to review all the principles involved in the theories of the critics, we draw attention to two: the historical development of religion, and the comparative value of internal evidence and tradition. Utan att låtsas att granska alla de principer som är inblandade i teorier av kritikerna, drar vi uppmärksamheten på två: den historiska utvecklingen av religion, och det relativa värdet på inre bevis och tradition.

(i) The theory of the historical evolution of Israelitic religions leads us from Mosaic Yahwehism to the ethical monotheism of the Prophets, from this to the universalist conception of God developed during the Exile, and from this again to the ossified Phariseeism of later days. (i) teori om den historiska utvecklingen av Israelitic religioner leder oss från Mosaic Yahwehism till den etiska monoteismen av profeterna, från detta till universalistisk föreställning om Gud utvecklats under landsflykten, och från detta igen till förbenad Phariseeism på senare dagar. This religion of the Jews is codified in our actual Pentateuch, but has been fictitiously projected backwards in the historical books into the Mosaic and pre-prophetic times. The idea of development is not a purely modern discovery. Denna religion av judarna är kodifierad i vår konkreta Moseböckerna, men har i formell mening projiceras bakåt i historiska böcker i Mosaic och pre-profetiska gånger. Idén om utveckling är inte bara en modern upptäckt. Meyer ("Der Entwicklungsgedanke bei Aristoteles", Bonn, 1909) shows that Aristotle was acquainted with it; Gunkel ("Weiterbildung der Religion", Munich, 1905, 64) maintains that its application to religion is as old as Christianity, and that St. Meyer ( "Der Entwicklungsgedanke bei Aristoteles", Bonn, 1909) visar att Aristoteles var bekant med den, Gunkel ( "Weiterbildung der Religion", München, 1905, 64) har hävdat att dess ansökan om att religionen är lika gammal som kristendomen, och att Sankt . Paul has enunciated this principle; Diestel ("Geschichte des AT in der chrislichen Kirche", Jena, 1869, 56 sqq.), Willmann ("Geschichte des Idealismus", 2nd ed., II, 23 sqq.), and Schanz ("Apologie des Christentums", 3rd ed. II, 4 sqq., 376) find the same application in the writings of the Fathers, though Hoberg ("Die Forschritte der bibl. Wissenschaften", Freiburg, 1902, 10) grants that the patristic writers often neglect the external forms which influenced the ideas the Chosen People. Paul har formulerats denna princip, Diestel ( "Geschichte des AT in der chrislichen Kirche", Jena, 1869, 56 följ.), Willmann ( "Geschichte des Idealismus", 2nd ed., II, 23 följ.), Och Schanz ( " Apologie des Christentums ", 3rd ed. II, 4 ff., 376) hitta samma sak i skrifter av kyrkofäderna, men Hoberg (" Die Forschritte der bibl. Wissenschaften ", Freiburg, 1902, 10) ger att patristic författare Ofta försummar de yttre formerna som påverkade idéer det utvalda folket. The Fathers were not fully acquainted with profane history, and were more concerned about the contents of Revelation than about its historical development. Kyrkofäderna var inte helt bekanta med profan historia, och avsåg mer om innehållet i Uppenbarelseboken än om dess historiska utveckling. Pesch ("Glaube, Dogmen und geschichtliche Thatsachen" in "Theol. Zeitfragen", IV, Freiburg, 1908, 183) discovers that St. Thomas, too, admits the principle of development in his "Summa" (II-II, Q. i, a. 9, 10; Q. ii, a. 3; etc.). Pesch ( "Glaube, Dogmen und geschichtliche Thatsachen" i "Theol. Zeitfragen", IV, Freiburg, 1908, 183) upptäcker att Thomas också erkänner principen om utvecklingen i hans "Summa" (II-II, Q. Jag, a. 9, 10, Q. ii, a. 3, etc.). But the Catholic conception of this principle avoids two extremes: Men den katolska uppfattningen av denna princip undviker två ytterligheter:

the theory of degeneracy, based on the teaching of the early Lutheran theologians (cf. Giesebrecht, "Die Degradationshypothese und die altl. Geschichte", Leipzig, 1905; Steude, "Entwicklung und Offenbarung", Stuttgart, 1905, 18 sqq.); teorin om förfall, som bygger på undervisning i de tidiga lutherska teologer (jfr Giesebrecht, "Die Degradationshypothese und die altl. Geschichte", Leipzig, 1905; Steude, "Entwicklung und Offenbarung", Stuttgart, 1905, 18 ff.);

the theory of evolution which dissolves all truth and history into purely natural development to the exclusion of everything supernatural. evolutionsteorin som löser upp all sanning och historia till att helt naturlig utveckling med uteslutande av allt övernaturligt.

It is this latter extreme that is advocated by the Biblical critics. Det är denna sistnämnda extrema som förespråkas av den bibliska kritiker. Their description of the early religion of Israel is contradicted by the testimony of the oldest Prophets whose authority is not questioned by them. Deras beskrivning av den tidiga religion Israel motsägs av vittnesmål från äldsta profeter vars auktoritet inte ifrågasätts av dem. These inspired seers know of the fall of Adam (Hosea 6:7), the call of Abraham (Isaiah 29:23; Micah 7:20), the destruction of Sodom and Gomorrha (Hosea 11:8; Isaiah 1:9; Amos 4:11), the history of Jacob and his struggle with the angel (Hosea 12:2 sqq.), Israel's exodus from Egypt and dwelling in the desert (Hosea 2:14; 7:16; 11:1; 12:9, 13; 13:4, 5; Amos 2:10; 3:1; 9:7), the activity of Moses (Hosea 12:13; Micah 6:4; Isaiah 63:11-12), a written legislation (Hosea 8:12), and a number of particular statutes (cf. Kley, "Die Pentateuchfrage", Munster, 1903, 223 sqq.). Again, the theory of development is more and more contradicted by the results of historical investigation. Dessa inspirerade siare känner av nedgången av Adam (Hosea 6:7), samtalet Abrahams (Jesaja 29:23; Mika 7:20), förstörelsen av Sodom och Gomorra (Hosea 11:8, Jesaja 1:9; Amos 4:11), historien om Jakob och hans kamp med ängeln (Hosea 12:2 ff.) Israels uttåg ur Egypten och bodde i öknen (Hosea 2:14, 7:16, 11:1; 12:9 , 13, 13:4, 5, Amos 2:10, 3:1; 9:7), verksamhet Moses (Hosea 12:13; Mika 6:4; Jesaja 63:11-12), en skriftlig lagstiftning ( Hosea 8:12), och en rad särskilda stadgar (jfr Kley, "Die Pentateuchfrage", Munster, 1903, 223 ff.). Återigen är teorin om utveckling mer och mer motsägs av resultaten av tidigare undersökningar. Weber ("Theologie und Assyriologie im Streit um Babel und Bibel", Leipzig, 1904, 17) points out that the recent historical results imply decadence rather than development in ancient oriental art, science, and religion; Winckler ("Religionsgeschichtler und geschichtl. Orient", Leipzig, 1906, 33) considers the evolutionary view of the primitive state of man as false, and believes that the development theory has, at least, been badly shaken, if not actually destroyed by recent Oriental research (cf. Bantsch, "Altorientalischer und israelitischer Monothesismus", Tübingen, 1906). Weber ( "Theologie und Assyriologie im Streit um Babel und Bibel", Leipzig, 1904, 17) påpekar att den senaste tidens historiska resultat antyder dekadens snarare än utveckling i orientaliska konst, vetenskap och religion, Winckler ( "Religionsgeschichtler und geschichtl. Orient ", Leipzig, 1906, 33) anser evolutionära bakgrund av den primitiva människans tillstånd som falska, och anser att utvecklingen teorin har åtminstone blivit hårt skakas, när de inte har förstörts av de senaste Oriental forskning (jfr Bantsch," Altorientalischer und israelitischer Monothesismus ", Tübingen, 1906). Köberle ("Die Theologie der Gegenwart", Leipzig, 1907, I, 2) says that the development theory has exhausted itself, reproducing only the thoughts of Wellhausen, and deciding particular questions not in the light of facts, but according to the postulates of the theory. Köberle ( "Die Theologie der Gegenwart", Leipzig, 1907, I, 2) säger att utvecklingen teori har uttömt sig, återger bara tankar Wellhausen, och besluta särskilt frågor inte mot bakgrund av fakta, men enligt postulat om teorin. Finally, even the rationalistic writers have thought it necessary to replace the development theory by another more in agreement with historical facts. Slutligen har även den rationalistiska författarna ansåg det nödvändigt att ersätta utveckling teori av en annan mer överens med historiska fakta. Hence Winckler ("Ex Oriente lux", Leipzig, 1905- 6; Idem, "Der Alte Orient", III, 2-3; Idem, "Die babylonische Geisteskultur in ihren Beziehungen zur Kulturentwicklung der Menschheit" in "Wissenschaft und Bildung", Leipzig, 1907; cf. Landersdorfer in "Historisch-Politische Blatter", 1909, 144) has originated the theory of pan-Babelism according to which Biblical religion is conceived as a conscious and express reaction against the Babylonian polytheistic state religion. Därför Winckler ( "Ex Oriente lux", Leipzig, 1905 - 6, Idem, "Der Alte Orient", III, 2-3, Idem, "Die babylonische Geisteskultur in ihren Beziehungen zur Kulturentwicklung der Menschheit" i "Wissenschaft und Bildung", Leipzig, 1907, jfr. Landersdorfer i "Historisch-Politische Blatter", 1909, 144) har sitt ursprung i teorin om pan-Babelism enligt vilken bibliska religionen är tänkt som ett medvetet och uttrycker reaktion mot den babyloniska polyteistiska statsreligion. It was not the common property of Israel, but of a religious sect which was supported in Babylon by certain monotheistic circles irrespective of nationality. Det var inte den gemensamma egendom i Israel, utan om en religiös sekt som stöddes i Babylon av vissa monoteistiska kretsar oavsett nationalitet. This theory has found powerful opponents in Budde, Stade, Bezold, Köberle, Kugler, Wilke, and others; but it has also a number of adherents. Denna teori har funnit mäktiga motståndare i Budde, Stade, Bezold, Köberle, Kugler, Wilke, och andra, men det har också ett antal anhängare. Though wholly untenable from a Christian point of view, it shows at least the weakness of the historical development theory. Även helt ohållbar ur ett kristet perspektiv, visar att det åtminstone svagheten i den historiska utvecklingen teori.

(ii) Another principle involved in the critical theory of the Pentateuch supposes that the internal evidence of literary criticism is of higher value than the evidence of tradition. (ii) En annan princip är inblandade i den kritiska teorin om de fem Moseböckerna förutsätter att den interna bevis för litterär kritik är av högre värde än bevis på tradition. But thus far the results of excavations and historical research have been favourable to tradition rather than to internal evidence. Men hittills har resultaten av utgrävningar och historisk forskning har varit gynnsamt för tradition snarare än interna bevis. Let the reader only remember the case of Troy, Tiryns, Mycenae, and Orchomenos (in Greece); the excavations of the English explorer Evans in Crete have shown the historical character of King Minos and his labyrinth; Assyrian inscriptions have re-established the historical credit of King Midas of Phrygia; similarly, Menes of Thebes and Sargon of Agade have been shown to belong to history; in general, the more accurate have been the scientific investigations, the more clearly have they shown the reliability of even the most slender traditions. Låt läsaren minns bara fråga om Troy, Tiryns, Mykene, och Orchomenos (i Grekland), utgrävningarna av engelska upptäcktsresande Evans på Kreta har visat historiska karaktär kung Minos och hans labyrint, assyriska inskriptioner ha återupprättat den historiska kredit kung Midas av Frygien, likaså Menes i Thebe och Sargon av Agade har visat sig tillhöra historien, i allmänhet, desto mer exakt har de vetenskapliga undersökningarna, desto tydligare har de visat tillförlitlighet även de mest smärta traditioner . In the field of New-Testament criticism the call "back to tradition" has begun to be heeded, and has been endorsed by such authorities as Harnack and Deissmann. På området från Nya testamentet kritik samtalet "Tillbaka till traditionen" har börjat beaktas, och har godkänts av dessa myndigheter som Harnack och Deissmann. In the study of the Old Testament too there are unmistakable signs of a coming change. I studien av Gamla Testamentet också finns omisskännliga tecken på en kommande förändring. Hommel ("Die altisrealitische Überlieferung in inschriftlicher Beleuchtung", Munich, 1897) maintains that Old- Testament tradition, both as a whole and in its details, proves to be reliable, even in the light of critical research. Hommel ( "Die altisrealitische Überlieferung i inschriftlicher Beleuchtung", München, 1897) menar att Gamla testamentet-tradition, både som helhet och i sina detaljer, visar sig vara pålitlig, även mot bakgrund av kritisk forskning. Meyer ("Die Entstehung des Judentums", Halle, 1896) comes to the conclusion that the foundations of the critical Pentateuchal theory are destroyed, if it can be proved that even part of the impugned Hebrew tradition is reliable; the same writer proves the credibility of the sources of the Books of Esdras (cf. "Grundriss der Geographie und Geschichte des alten Orientes", Munich, 1904, 167 sqq.). Meyer ( "Die Entstehung des Judentums", Halle, 1896) drar slutsatsen att grunden för den kritiska teorin Pentateuchal förstörs om det kan bevisas att en del av den ifrågasatta hebreiska traditionen är tillförlitlig, samma författare bevisar trovärdighet av källorna till böcker i Esra (se "Grundriss der Geographie und Geschichte des alten Orientes", München, 1904, 167 ff.). SA Fries has been led by his critical studies, and without being influenced by dogmatic bias, to accept the whole traditional view of the history of Israel. SA Fries har letts av hans kritiska studier, och utan att påverkas av dogmatiska bias, att acceptera hela den traditionella synen på Israels historia. Cornill and Oettli express the conviction that Israel's traditions concerning even its earliest history are reliable and will withstand the bitterest attacks of criticism; Dawson (cf. Fonck, "Kritik und Tradition im AT" in "Zeitschrift fur katholische Theologie", 1899, 262-81) and others apply to tradition the old principle which has been so frequently misapplied, "magna est veritas, et praevalebit"; Gunkel ("Religionsgeschichtliche Volksbucher", II, Tübingen, 1906, 8) grants that Old-Testament criticism has gone a little too far, and that many Biblical traditions now rejected will be re-established. Cornill och Oettli uttryck för övertygelsen att Israels traditioner gäller även dess tidigaste historia är tillförlitlig och kommer att klara den bittraste angrepp av kritik, Dawson (jfr Fonck, "Kritik und Tradition im på" i "Zeitschrift fur katholische Theologie", 1899, 262 -- 81) och andra tillämpliga på tradition en gammal princip som har varit så ofta felaktigt, "Magna Est Veritas et praevalebit" Gunkel ( "Religionsgeschichtliche Volksbucher", II, Tübingen, 1906, 8) bidrag som Gamla testamentet-kritik har gått lite för långt, och att många bibliska traditioner nu avvisas kommer att återupprättas.

(b) Critical Method (b) Critical Method

The falsehood of the critical method does not consist in the use of criticism as such, but in its illegitimate use. Lögnen av de kritiska metod består inte i att använda kritiken som sådan, men i olaglig användning. Criticism became more common in the sixteenth and seventeenth centuries; at the end of the eighteenth it was applied to classical antiquity. Kritiken blev vanligare i sextonde och sjuttonde århundradena, i slutet av det artonde den tillämpade var att antiken. Bernheim ("Lehrbuch der historischen Methode", Leipzig, 1903, 296) believes that by this means alone history first became a science. Bernheim ( "Lehrbuch der historischen Methode", Leipzig, 1903, 296) anser att detta sätt är ensamma historia först blev en vetenskap. In the application of criticism to the Bible was are limited, indeed, by the inspiration and the canonicity of its books; but there is an ample field left for our critical investigations (Pesch, "Theol. Zeitfragen", III, 48). Vid tillämpningen av kritiken att Bibeln var är begränsade, faktiskt, med inspiration och canonicity av sina böcker, men det finns ett gott fältet till vänster för vår kritiska undersökningar (Pesch, "Theol. Zeitfragen", III, 48).

Some of the principal sins of the critics in their treatment of Sacred Scripture are the following: Några av de viktigaste synder kritiker i sin behandling av den heliga Skrift är följande:

They deny everything supernatural, so that they reject not merely inspiration and canonicity, but also prophecy and miracle a priori (cf. Metzler, "Das Wunder vor dem Forum der modernen Geschichtswissenschaft" in "Katholik", 1908, II, 241 sqq.). De förnekar allt övernaturligt, så att de inte förkasta bara inspiration och canonicity, men även profetian och mirakel a priori (jfr Metzler, "Das Wunder vor dem forum der modernen Geschichtswissenschaft" i "Katholik", 1908, II, 241 ff.) .

They seem to be convinced a priori of the credibility of non-Biblical historical documents, while they are prejudiced against the truthfulness of Biblical accounts. De verkar vara övertygad om a priori för trovärdigheten i icke-bibliska historiska dokument, medan de fördomar mot sanningshalten i bibliska konton. (Cf. Stade, "Geschichte Israel's", I, 86 seq., 88, 101.) Depreciating external evidence almost entirely, they consider the questions of the origin, the integrity, and the authenticity of the sacred books in the light of internal evidence (Encycl. Prov. Deus, 52). (Jämför Stade, "Geschichte Israels", I, 86 punkter., 88, 101.) Ringaktande yttre bevis nästan helt, anser de att frågorna om ursprung, integritet och äkthet heliga böcker i ljuset av inre bevis (Encycl. Ords. Deus, 52).

They overestimate the critical analysis of the sources, without considering the chief point, ie, the credibility of the sources (Lorenz, "Die Geschichtswissenschaft in ihren Hauptrichtungen und Aufgaben", ii, 329 sqq.). Recent documents may contain reliable reports of ancient history. De överskattar den kritiska analysen av de källor, utan hänsyn till chefen punkten, dvs trovärdigheten i källorna (Lorenz, "Die Geschichtswissenschaft in ihren Hauptrichtungen und Aufgaben", maj II, 329 ff.). Aktuella dokument innehåller tillförlitliga rapporter om forntida historia. Some of the critics begin to acknowledge that the historical credibility of the sources is of greater importance than their division and dating (Stark, "Die Entstehung des AT", Leipzig, 1905, 29; cf. Vetter, "Tübinger theologische Quartalschrift", 1899, 552). Vissa av kritikerna börjar inse att den historiska trovärdighet källorna har större betydelse än deras division och datering (Stark, "Die Entstehung des AT", Leipzig, 1905, 29, jfr. Vetter, "Tübinger theologische Quartalschrift", 1899 , 552).

The critical division of sources is based on the Hebrew text, though it is not certain how far the present Massoretic text differs from that, for instance, followed by the Septuagint translators, and how far the latter differed form the Hebrew text before its redaction in the fifth century BC Dahse ("Textkritische Bedenken gegen den Ausgangspunkt der heutigen Pentateuchkritik" in "Archiv fur Religionsgeschichte", VI, 1903, 305 sqq.) shows that the Divine names in the Greek translation of the Pentateuch differ in about 180 cases from those of the Hebrew text (cf. Hoberg, "Die Genesis", 2nd ed., p. xxii sqq.); in other words and phrases the changes may be fewer, but it would be unreasonable to deny the existence of any. Den kritiska uppdelning av källor är baserad på den hebreiska texten, men det är inte säkert hur långt den nuvarande Massoretic text skiljer sig från den, till exempel, följt av Septuaginta översättare, och hur långt de senare skilde form den hebreiska texten före bortredigeringsverktyg i femte århundradet f.Kr. Dahse ( "Textkritische Bedenken gegen den Ausgangspunkt der heutigen Pentateuchkritik" i "Archiv fur Religionsgeschichte", VI, 1903, 305 ff.) visar att det gudomliga namn i den grekiska översättningen av Moseböckerna skiljer sig i cirka 180 fall från de av den hebreiska texten (jfr Hoberg, "Die Genesis", 2nd ed., s. xxii följ.), med andra ord och fraser de förändringar som kan vara färre, men det vore orimligt att förneka existensen av något. Again, it is antecedently probable that the Septuagint text differs less from the Massoretic than from the ante-Esdrine text, which must have been closer to the original. Återigen är det antecedently troligt att Septuaginta text skiljer sig mindre från Massoretic än från besiktning Esdrine text, som måste ha varit närmare originalet. The starting point of literary criticism is therefore uncertain. It is not an inherent fault of literary criticism that it was applied to the Pentateuch after it had become practically antiquated in the study of Homer and the Nibelungenlied (cf. Katholik, 1896, I, 303, 306 sqq.), nor that Reuss considered it as more productive of difference of opinion than of results (cf. Katholik, 1896, I, 304 seq.), nor again that Wellhausen thought it had degenerated into childish play. Utgångspunkten för litterär kritik är därför osäker. Det är inte en inneboende fel i litterär kritik som den tillämpades på de fem Moseböckerna efter att det hade blivit så gott som föråldrade i studien av Homeros och Nibelungenlied (jfr Katholik, 1896, I, 303 , 306 ff.), eller att Reuss betraktas det som mer produktiva avvikande åsikter än av resultat (jfr Katholik, 1896, I, 304 punkter.), inte heller igen att Wellhausen trodde att det hade urartat till barnslig lek. Among Bible students, Klostermann ("Der Pentateuch", Leipzig, 1893), Konig ("Falsche Extreme im Gebiete der neueren Kritik des AT", Leipzig, 1885; "Neueste Prinzipien der alt. Kritik", Berlin, 1902; "Im Kampfe um das AT", Berlin, 1903), Bugge ("Die Hauptparabeln Jesu", Giessen, 1903) are sceptical as to the results of literary criticism, while Orelli ("Der Prophet Jesaja", 1904, V), Jeremias ("Das alte Testament im Lichte des Alten Orients", 1906, VIII), and Oettli ("Geschichte Israels", V) wish to insist more on the exegesis of the text than on the criss-cross roads of criticism. Bland bibelforskare, Klostermann ( "Der Moseböckerna", Leipzig, 1893), König ( "Falsche Extreme im Gebiete der neueren Kritik des AT", Leipzig, 1885; "Neueste Prinzipien der alt. Kritik", Berlin, 1902; "Im Kämpfe um das AT ", Berlin, 1903), Bugge (" Die Hauptparabeln Jesu ", Giessen, 1903) är skeptisk till resultaten av litterär kritik, medan Orelli (" Der profeten Jesaja ", 1904, V), Jeremias (" Das Alte Testamente im Lichte des Alten Orients ", 1906, VIII), och Oettli (" Geschichte Israels ", V) vill insistera mer på exegetik av texten än på kors och tvärs vägar kritik. G. Jacob ("Der Pentateuch", Göttingen, 1905) thinks that the past Pentateuchal criticism needs a thorough revision; Eerdmans ("Die Komposition der Genesis", Giessen, 1908) feels convinced that criticism has been misled into wrong paths by Astrue. G. Jacob ( "Der Moseböckerna", Göttingen, 1905) anser att det förflutna Pentateuchal kritik behöver en grundlig översyn, Eerdmans ( "Die Komposition der Genesis", Giessen, 1908) anser övertygad om att kritik har vilseletts i fel banor genom Astrue. Merx expresses the opinion that the next generation will have to revise backwards many of the present historico-literary views of the Old Testament ("Religionsgeschichtliche Volksbucher", II, 1907, 3, 132 sqq.). Merx åsikten att nästa generation kommer att behöva revidera bakåt många av de nuvarande historiska och litterära utsikt över Gamla Testamentet ( "Religionsgeschichtliche Volksbucher", II, 1907, 3, 132 ff.).

(c) Critical Results (c) Kritisk Resultat

Here we must distinguish between the principles of criticism and its results; the principles of the historical development of religion, for instance, and of the inferiority of tradition to internal evidence, are not the outcome of literary analysis, but are its partial basis. Här måste vi skilja mellan principerna för kritik och dess resultat, principerna för den historiska utvecklingen av religion, till exempel, och av underlägsenhet av tradition till interna uppgifter, är inte resultatet av litterär analys, men är åtminstone en del av grunden. Again, we must distinguish between those results of literary criticism which are compatible with the Mosaic authenticity of the Pentateuch and those that contradict it. Återigen måste vi skilja mellan dessa resultat av litterär kritik som är förenliga med den mosaiska äkthet Moseböckerna och de som motsäger det. The patrons of the Mosaic authorship of the Pentateuch, and even the ecclesiastical Decree relating to this subject, plainly admit that Moses or his secretaries may have utilized sources or documents in the composition of the Pentateuch; both admit also that the sacred text has suffered in its transmission and may have received additions, in the form of either inspired appendices or exegetical glosses. Gynnare av den mosaiska författare till Moseböckerna, och även de kyrkliga dekret om detta ämne, erkänna klart att Moses och hans sekreterare har utnyttjat källor eller dokument i sammansättningen av de fem Moseböckerna, båda medger också att den heliga texten har lidit i dess överföring och kan ha fått tillägg i form av antingen inspirerade bilagor eller exegetical skyler. If the critics, therefore, can succeed in determining the number and the limits of the documentary sources, and of the post-Mosaic additions, whether inspired or profane, they render an important service to the traditional tenet of Pentateuchal authenticity. Om kritikerna, därför kan lyckas med att bestämma hur många och gränserna för de skriftliga källorna, och efter mosaiska tillägg, vare sig inspirerade eller profan, gör de en viktig tjänst till den traditionella grundsats i Pentateuchal äkthet. The same must be said with regard to the successive laws established by Moses, and the gradual fidelity of the Jewish people to the Mosaic law. Detsamma måste sägas med beaktande av de lagar fastställdes av Moses, och gradvis trohet av det judiska folket till den mosaiska lagen. Here again the certain or even probable results of sane literary and historical criticism will aid greatly the conservative commentator of the Pentateuch. Även här vissa eller till och med troligt resultat av frisk litterära och historiska kritiken kommer stödet kraftigt konservativ kommentator i Moseböckerna. We do not quarrel with the legitimate conclusions of the critics, if the critics do not quarrel with each other. Vi grälar inte med legitima slutsatser av kritikerna, om kritikerna inte gräla med varandra. But they do quarrel with each other. According to Merx (loc. cit.) there is nothing certain in the field of criticism except its uncertainty; each critic proclaims his views with the greatest self-reliance, but without any regard to the consistency of the whole. Men de grälar med varandra. Enligt Merx (anfört ställe.) Finns det ingenting vissa på kritiken utom dess osäkerhet, varje kritiker förkunnar sina åsikter med största självförtroende, men utan någon hänsyn till enhetligheten i hela. Former views are simply killed by silence; even Reuss and Dillmann are junk-iron, and there is a noticeable lack of judgment as to what can or cannot be known. Hence the critical results, in as far as they consist merely in the distinction of documentary sources, in the determination of post-Mosaic materials, eg, textual changes, and profane or inspired additions, in the description of various legal codes, are not at variance with the Mosaic authenticity of the Pentateuch. Tidigare åsikter helt enkelt dödas av tystnad, till och med Reuss och Dillmann är skräp-järn, och det finns en påtaglig brist på omdöme om vad som kan eller inte kan känna. Således de kritiska resultaten, i den mån de bara består i skillnaden i skriftliga källor, vid fastställandet av post-Mosaic material, t.ex. ändringar av texten, och profan eller inspireras tillägg, i beskrivningen av olika rättsliga regler, inte i strid med Mosaic äkthet Moseböckerna. Nor can an anti-Mosaic character be pointed out in the facts or phenomena from which criticism legitimately infers the foregoing conclusions; such facts or phenomena are, for instance, the change of the Divine names in the text, the use of certain words, the difference of style, the so-called double accounts of really, not merely apparently, identical events; the truth of falsehood of these and similar details does not directly affect the Mosaic authorship of the Pentateuch. Inte heller kan en anti-Mosaic karaktär påpekas i de faktiska eller företeelser som kritik legitimt härleder ovanstående slutsatser, dessa fakta eller företeelser, till exempel byte av gudomliga namn i texten, användning av vissa ord skillnad i stil, den så kallade dubbel bokföring riktigt, inte bara uppenbarligen, inte identiska evenemang, sanningen om lögn dessa och liknande detaljer som inte direkt påverkar Mosaik författare till Moseböckerna. In which results then does criticism clash with tradition? I vilka resultat gäller då kritik kollidera med tradition? Criticism and tradition are incompatible in their views as to the age and sequence of the documentary sources, as to the origin of the various legal codes, and as to the time and manner of the redaction of the Pentateuch. Kritik och tradition är oförenliga med deras syn på ålder och sekvensen av skriftliga källor om ursprunget till de olika rättsliga koder, och vad gäller tidpunkten och sättet för bortredigeringsverktyg av Moseböckerna.

(i) Pentateuchal Documents.-As to the age and sequence of the various documents, the critics do not agree. (i) Pentateuchal Documents.-När det gäller ålder och sekvensen av de olika dokument, håller kritikerna inte. Dillmann, Kittel, Konig, and Winckler place the Elohist, who is subdivided by several writers into the first, second, and third Elohist, before the Yahwist, who also is divided into the first and second Yahwist; but Wellhausen and most critics believe that the Elohist is about a century younger than the Yahwist. Dillmann, Kittel, König och Winckler placera Elohist, som delas av flera författare till den första, andra och tredje Elohist före Yahwist, som också är indelad i första och andra Yahwist, men Wellhausen och de flesta kritiker menar att the Elohist är omkring ett sekel yngre än Yahwist. At any rate, both are assigned to about the ninth and eight centuries BC; both too incorporate earlier traditions or even documents. I varje fall är båda tilldelas om den nionde och åttonde århundradena f.Kr.; både för införliva tidigare traditioner eller ens handlingar.

All critics appear to agree as to the composite character of Deuteronomy; they admit rather a Deuteronomist school than single writers. Alla kritiker verkar eniga om sammansatta karaktär Mosebok, de har tagit ganska Deuteronomist skola än enstaka författare. Still, the successive layers composing the whole book are briefly designated by D1, D2, D3, etc. As to the character of these layers, the critics do not agree: Montet and Driver, for instance, assigned to the first Deuteronomist cc. Ändå, att på varandra komponera hela boken följer en kort utses av D1, D2, D3, etc. När det gäller karaktären av dessa lager, håller kritikerna inte: Montet och föraren, till exempel, till första Deuteronomist cc. i-xxi; Kuenen, Konig, Reuss, Renan, Westphal ascribe to DN, iv, 45-9, and v-xxvi; a third class of critics reduce D1 to xii, 1-xxvi, 19, allowing it a double edition: according to Wellhausen, the first edition contained i, 1-iv, 44; xii-xxvi; xxvii, while the second comprised iv, 45-xi, 39; xii-xxvi; xxviii-xxx; both editions were combined by the redactor who inserted Deuteronomy into the Hexateuch. I-XXI, Kuenen, König, Reuss, Renan, Westphal tillskriver DN, IV, 45-9, och v-xxvi, en tredje klassens kritiker minska D1 till XII, 1-xxvi, 19, gör en dubbel upplaga: Enligt Wellhausen innehöll den första upplagan i, 1-IV, 44, XII-xxvi, xxvii, medan den andra bestod IV, 45-xi, 39, XII-xxvi, xxvii-xxx; båda upplagorna tillsammans med REDAKTÖR som införas Mosebok i Hexateuch. Cornill arranges the two editions somewhat differently. Cornill arrangerar de två versionerna något annorlunda. Horst considers even cc. xii-xxvi as a compilation of pre-existing elements, gathered together without order and often by chance. Horst anser även cc. XII-xxvi som en sammanställning av redan existerande element, samlade utan ordning och ofta av en slump. Wellhausen and his adherents do not wish to assign to D1 a higher age than 621 BC, Cornill and Bertholet consider the document as a summary of the prophetic teaching, Colenso and Renan ascribe it to Jeremias, others place its origin in the reign of Ezechias or Manasses, Klostermann identifies the document with the book read before the people in the time of Josaphat, while Kleinert refers it back to the end of the time of the Judges. The Deuteronomist depends on the two preceding documents, J and E, both for his history land his legislation; the historical details not found in these may have been derived from other sources not known to us, and the laws not contained in the Sinaitic legislation and the decalogue are either pure fiction or a crystallization of the prophetic teaching. Wellhausen och hans anhängare inte vill tilldela D1 en högre ålder än 621 BC, Cornill och Bertholet betrakta dokumentet som en sammanfattning av den profetiska undervisning, Colenso och Renan skyllde det på Jeremias, andra placera sitt ursprung i regeringstid Ezechias eller Manasses identifierar Klostermann dokumentet med boken läsas innan folket i tiden för Josafat, medan Kleinert hänvisar sedan till slutet av tiden för domare. Deuteronomist beror på de två föregående dokument, J och E, både för hans historia land hans lag, den historiska detaljer som inte finns i dessa kan ha hämtats från andra källor inte är kända för oss, och de lagar som inte ingår i Sinai lagstiftningen och Dekalogen är antingen ren fiktion eller en kristallisering av den profetiska undervisningen.

Finally, the Priestly Code, P, is also a compilation: the first stratum of the book, both historical and legal in its character, is designated by P1 or P2; the second stratum is the law of holiness, H or Lev., xvii-xxvi, and is the work of a contemporary of Ezechiel, or perhaps of the Prophet himself (H, P2, Ph); besides, there are additional elements springing rather from a school than from any single writer, and designated by Kunen as P3, P4, P5, but by other critics as Ps and Px. Slutligen är Priestly Code, P, också en sammanställning: det första skiktet av boken, både historiska och juridiska till sin karaktär, är utsedd av P1 och P2, den andra skiktet är lagen i helighet, H eller Lev., Xvii -xxvi, och är ett verk av en samtida till Hesekiel, eller kanske av Profeten själv (H, P2, Ph), och dessutom finns det ytterligare faktorer växer i stället från en skola än på någon enskild författare, och utses av Kunen som P3 , P4, P5, men av andra kritiker som PS och PX. Bertholet and Bantsch speak of two other collections of laws: the law of sacrifices, Lev., i-vii, designated as Po; and the law of purity, Lev., xi-xv, designated as Pr. Bertholet och Bantsch tala om två andra samlingar av lagar: lagen om uppoffringar, Lev., I-VII, utses till Po, och lagen om renhet, Lev., XI-XV, utses till Pr. The first documentary hypothesis considered PN as the oldest part of the Pentateuch; Duston and Dillmann place it before the Deuteronomic code, but most recent critics regard it as more recent than the other documents of the Pentateuch, and even later than Ezech., xliv, 10-xlvi, 15 (573-2 BC); the followers of Wellhausen date the Priestly Code after the return from the Babylonian Captivity, while Wildeboer places it either after or towards the end of the captivity. Det första skriftliga hypotes PN betraktas som den äldsta delen av Moseböckerna, Duston och Dillmann placera den före Deuteronomic koden, men de senaste kritiker anser att det är nyare än den andra handlingar Moseböckerna, och ännu senare än Ezech., XLIV, 10-xlvi, 15 (573-2 f.Kr.), anhängare av Wellhausen dag Priestly koden efter återkomsten från den babyloniska fångenskapen, medan Wildeboer placerar det antingen efter eller i slutet av fångenskap. The historical parts of the Priestly Code depend on the Yahwistic and the Elohistic documents, but Wellhausen's adherents believe that the material of these documents has been manipulated so as to fit it for the special purpose of the Priestly Code; Dillmann and Drive maintain that facts have not been invented or falsified by P, but that the latter had at hand other historical documents besides J and E. As to the legal part of P, Wellhausen considers it as an a priori programme for the Jewish priesthood after the return from the captivity, projected backwards into the past, and attributed to Moses; but other critics believe that P has systematized the pre-exilic customs of worship, developing then, and adapting them to the new circumstances. De historiska delarna av Priestly koden beror på Yahwistic och Elohistic dokument, men Wellhausen anhängare tror att materialet i dessa dokument har manipulerats så att det passar för speciella ändamål Priestly koden, Dillmann och Drive hävdar att fakta har inte uppfunnits eller förfalskade av P, men att den senare hade till hands andra historiska dokument förutom J och E. När det gäller den juridiska delen av P anser Wellhausen det som en a priori program för det judiska prästerskapet efter återkomsten från fångenskapen, projiceras bakåt i det förflutna, och tillskrevs Moses, men andra kritiker menar att P har systematiserat före exilen tullen dyrkan, utveckling sedan, och anpassa dem till de nya omständigheterna.

What has been said clearly shows that the critics are at variance in many respects, but they are at one in maintaining the post- Mosaic origin of the Pentateuchal documents. Som har sagts visar tydligt att kritikerna är oense i många avseenden, men de är på en upprätthålla efter mosaiska ursprung Pentateuchal handlingar. What is the weight of the reasons on which they base their opinion? Hur mycket väger de skäl som de grundar sin åsikt?

The conditions laid down by the critics as prerequisites to literature do not prove that the sources of the Pentateuch must be post-Mosaic. De villkor som fastställs av kritikerna som en förutsättning för litteratur inget bevis för att källorna till Moseböckerna måste vara post-Mosaik. The Hebrew people had lived for, at least, two hundred years in Egypt; besides, most of the forty years spent in the desert were passed in the neighbourhood of Cades, so that the Israelites were not longer a nomadic people. Det hebreiska folket hade bott minst två hundra år i Egypten, och dessutom antogs de flesta av de fyrtio år i öknen i närheten av Cades, så att israeliterna var inte längre ett nomadfolk. Whatever may be said of their material prosperity, or of their proficiency in writing and reading, the above-mentioned researches of Flinders Petrie show that they kept records of their national traditions at the time of Moses. Vad som än kan sägas om deras materiellt välstånd, eller goda kunskaper i skrift och läsning, forskar ovannämnda av Flinders Petrie visa att de höll register över sina nationella traditioner vid tiden för Mose.

If the Hebrew contemporaries of Moses kept written records, why should not the Pentateuchal sources be among these documents? Om hebreiska jämnåriga Mose vaktade journaler och varför inte bör Pentateuchal källor bland dessa handlingar? It is true that in our actual Pentateuch we find non-Mosaic and post- Mosaic indications; but, then, the non-Mosaic, impersonal style may be due to a literary device, or to the pen of secretaries; the post-Mosaic geographical and historical indications may have crept into the text by way of glosses, or errors of the transcribers, or even inspired additions. Det är sant att våra faktiska Moseböckerna finner vi icke-Mosaic och efter Mosaic indikationer, men då får den icke-mosaik, opersonlig stil bero på en litterär enhet, eller till pennan sekreterare, efter Mosaic geografiska och historiska uppgifter kan ha smugit sig in i texten genom skyler, eller fel av transcribers, eller till och med inspirerade tillägg. The critics cannot reject these suggestions as mere subterfuges; for they should have to grant a continuous miracle in the preservation of the Pentateuchal text, if they were to deny the moral certainty of the presence of such textual changes. Kritikerna kan inte avvisa dessa förslag som rena undanflykter, ty de skall behöva ge en kontinuerlig mirakel i bevarandet av Pentateuchal text, om de skulle förneka det moraliska vissheten om förekomsten av sådana ändringar av texten.

But would not the Pentateuch have been known to the earlier Prophets, if it had been handed down from the time of Moses? Men skulle inte Moseböckerna har varit kända för tidigare profeterna, om det hade gått i arv från tiden för Moses? This critical exception is really an argument e silentio which is very apt to be fallacious, unless it be most carefully handled. Denna kritiska undantag är verkligen ett argument e silentio vilket är mycket bra att vara vilseledande, såvida det mest hanteras försiktigt. Besides, if we keep in mind the labour involved in multiplying copies of the Pentateuch, we cannot be wrong in assuming that they were very rare in the interval between Moses and the Prophets, so that few were able to read the actual text. Dessutom, om vi tänka på arbetsintensivt multiplicera kopior av de fem Moseböckerna, kan vi inte vara fel att anta att de var mycket sällsynt i intervallet mellan Moses och profeterna, så att några kunde läsa själva texten. Again, it has been pointed out that at least one of the earlier Prophets appeals to a written mosaic law, and that all appeal to such a national conscience as presupposes the Pentateuchal history and law. Återigen har det påpekats att åtminstone en av de tidigare profeterna tilltalar en skriftlig mosaik lag, och att alla överklaga ett sådant nationellt samvete som förutsätter Pentateuchal historia och juridik. Finally, some of the critics maintain the J views the history of man and of Israel according to the religious and the moral ideas of the Prophets; if there be such an agreement, why not say that the Prophets write according to the religious and moral ideas of the Pentateuch? Slutligen, några av kritikerna upprätthålla J åsikter historien om människan och av Israel på de religiösa och moraliska idéer profeterna, om det finnas en sådan överenskommelse, varför inte säga att Profeterna skriva i överensstämmelse med de religiösa och moraliska idéer av Moseböckerna?

The critics urge the fact that the Pentateuchal laws concerning the sanctuary, the sacrifices, the feasts, and the priesthood agree with different stages of post-Mosaic historical development; that the second stage agrees with the reform of Josias, and the third with the enactments enforced after the time of the Babylonian Exile. Kritikerna uppmana att Pentateuchal lagstiftningen om helgedomen, offren, högtiderna, och prästerskapet instämmer i olika stadier av post-Mosaic historiska utveckling, att den andra etappen håller med reformen av Josias, och den tredje med lagtexter gälla efter tiden för den babyloniska fångenskapen. But it must be kept in mind that the Mosaic law was intended for Israel as the Christian law is intended for the whole world; if then 1900 years after Christ the greater part of the world is still un-Christian, it is not astonishing that the Mosaic law required centuries before it penetrated the whole nation. Men det måste hållas i minnet att den mosaiska lagen var avsedd för Israel som den kristna lagen är avsedd för hela världen, om sedan 1900 år efter Kristus större delen av världen är fortfarande okristligt, är det inte förvånande att Mosaiska lagen krävt århundraden innan den trängde in i hela nationen. Besides, there were, no doubt, many violations of the law, just as the Ten Commandments are violated today without detriment to their legal promulgation. Dessutom fanns det ingen tvekan om, många kränkningar av lagen, precis som de tio budorden överträds i dag utan att det skadar deras juridiska utfärdandet. Again there were times of religious reforms and disasters as there are periods of religious fervour and coldness in the history of the Christian Church; but such human frailties do not imply the non-existence of the law, either Mosaic or Christian. Återigen fanns det tider av religiösa reformer och katastrofer som det finns perioder av religiös övertro och kyla i historien om den kristna kyrkan, men sådana mänskliga svagheter innebär inte avsaknaden av lagstiftning, mosaik eller kristna. As to the particular laws in question, it will be found more satisfactory to examine them more in detail. Om de särskilda lagar i fråga, kommer det att finnas mer tillfredsställande att undersöka dem mer i detalj.

(ii) Pentateuchal Codes.-The critics endeavour to establish a triple Pentateuchal code: the Book of the Covenant, Deuteronomy, and the Priestly Code. Instead of regarding this legislation as applying to different phases in the forty years' wandering in the desert, they consider it as agreeing with three historical stages in the national history. (ii) Pentateuchal Codes.-kritikerna sträva efter att etablera en trefaldig Pentateuchal kod: boken om konventionen, Deuteronomium, och Priestly koden. stället för att betrakta denna lagstiftning som gäller för olika faser under fyrtio års vandring i öknen, de anser det som komma överens med tre historiska skeden i landets historia. As stated above, the main objects of this triple legislation are the sanctuary, the feast, and the priesthood. Som nämnts ovan är de viktigaste föremålen för denna tredubbla lagstiftning är helgedomen, festen, och prästerskapet.

(a) The Sanctuary (a) The Sanctuary

At first, so the critics say, sacrifices were allowed to be offered in any place where the Lord had manifested his name (Exodus 20:24-6); then the sanctuary was limited to the one place chosen by God (Deuteronomy 12:5); thirdly, the Priestly Code supposes the unity of sanctuary, and prescribes the proper religious rites to be observed. Först så kritikerna säga, uppoffringar fick bjudas på något ställe där Herren hade visat sitt namn (Exodus 20:24-6), sedan helgedomen var begränsad till en plats som valts av Gud (Femte Mosebok 12:5 ), för det tredje förutsätter den Priestly koden enighet helgedomen, och föreskriver korrekt religiösa riter som skall iakttas. Moreover, the critics point out historical incidents showing that before the enforcement of the Deuteronomic law sacrifices were offered in various places quite distinct from the resting place of the ark. Dessutom kritikerna peka på historiska händelser som visar att före verkställigheten av Deuteronomic lag offrade på olika platser tydligt skild från den viloplats arken. What do the defenders of the Mosaic authorship of the Pentateuch answer? Vad gör försvarare av den mosaiska författare till Moseböckerna svaret? First, as to the triple law, it points to three different stages in Israel's desert life: before the erection of the tabernacle at the foot of Mt. Först, att de tre lagen, pekar den på tre olika faser i Israels öken liv: före resningen av tabernaklet vid foten av Mt. Sinai, the people were allowed to erect altars and to offer sacrifices everywhere provided the name of the Lord had been manifested; next, after the people had adored the golden calf, and the tabernacle had been erected, sacrifice could be offered only before the tabernacle, and even the cattle killed for consumption had to be slaughtered in the same place, in order to prevent a relapse into idolatry; finally, when the people were about to enter the promised land, the last law was abolished, being then quite impossible, but the unity of sanctuary was kept in the place which God would choose. Sinai, fick folk att resa altaren och att offra överallt uppgett namnet på Herren hade visat och nästa år, efter att folk hade dyrkat de gyllene kalven, och tabernaklet hade uppförts, skulle offra endast erbjudas inför uppenbarelsetältet , och även djur dödas för konsumtion måste slaktas på samma plats, för att förhindra återfall till avgudadyrkan, slutligen, när folk var på väg in i det förlovade landet, den sista lagen avskaffades, är då helt omöjligt, men enighet helgedomen hölls på den plats som Gud skulle välja. Secondly, as to the historical facts urged by the critics, some of them are caused by direct Divine intervention, miracle or prophetic inspiration, and as such are fully legitimate; others are evidently violations of the law, and are not sanctioned by the inspired writers; a third class of facts may be explained in one of three ways: Andra, som till historiska fakta uppmanades av kritikerna, är några av dem orsakas av direkt gudomligt ingripande, mirakel eller profetiska inspiration, och som sådana är fullt legitima, andra är tydligen lagöverträdelser, och är inte sanktionerad av inspirerade författare och ett tredje klass fakta kan förklaras på ett av tre sätt:

Poels ("Le sanctuaire de Kirjath Jeraim", Louvain, 1894; "Examen critique de l'histoire du sanctuaire de l'arche", Louvain, 1897) endeavours to prove that Gabaon, Masphath, and Kiriath-Jarim denote the same place, so that the multiplicity of sanctuaries is only apparent, not real. Poels ( "Le sanctuaire de Kirjat Jeraim", Louvain, 1894; "Examen critique de l'histoire du sanctuaire de l'Arche", Louvain, 1897) strävar efter att visa att Gabaon, Masphath och Kirjat-Jarim visa samma ställe, så att mångfalden av helgedomarna är bara skenbar, inte riktigt.

Van Hoonacker ("Le Lieu du culte dans la legislation rituelle des Hebreux" in "Musceeon", April-Oct., 1894, XIII, 195-204, 299- 320, 533-41; XIV, 17-38) distinguishes between private and public altars; the public and national worship is legally centralized in one sanctuary and around one altar, while private altars may be had for domestic worship. Van Hoonacker ( "Le lieu du culte dans la lagstiftning rituelle des Hebreux" i "Musceeon", april-oktober, 1894, XIII, 195-204, 299 till 320, 533-41, XIV, 17-38) skiljer mellan privata och offentliga altaren, allmänheten och de nationella dyrkan är lagligt centraliserad till en fristad och runt ett altare, medan de privata altaren kan tas för inhemsk tillbedjan.

But more commonly it is admitted that before God had chosen the site of national sanctuary, it was not forbidden by law to sacrifice anywhere, even away from the place of the ark. Men oftare är det erkänt att inför Gud hade valt platsen för nationella helgedomen, var det inte förbjudet enligt lag att offra helst, även bort från platsen för arken. After the building of the temple the law was not considered so stringent as to bind under all circumstances. Efter byggandet av templet lagen ansågs inte så stränga som att binda under alla omständigheter. Thus far then the argument of the critics is not conclusive. Hittills sedan argumentet från kritikerna är inte avgörande.

(b) The Sacrifices (b) de uppoffringar

According to the critics, the Book of the Covenant enjoined only the offering of the first-fruits and the first-born of animals, the redemption of the first-born of men, and a free-will offering on visiting the sanctuary (Ex., xxii, 28-9; xxiii, 15, [Heb., xxiii, 19]); Deuteronomy more clearly defines some of these laws (xv, 19-23; xxvi, 1-11), and imposes the law of tithes for the benefit of the poor, the widows, the orphans, and the Levites (xxvi, 12-5); the Priestly Code distinguishes different kinds of sacrifices, determines their rites, and introduces also incense offering. Enligt kritikerna förelade bok konventionen endast att erbjuda en första skörd och den förstfödda av djur, inlösen av de förstfödda av män, och en fri vilja erbjuda besöka helgedomen (Andra Mosebok , XXII, 28-9, XXIII, 15, [Hebr., XXIII, 19]); Mosebok tydligare definierar vissa av dessa lagar (XV, 19-23, xxvi, 1-11), och innebär lagen i tionden för förmån för de fattiga, änkor, föräldralösa barn och leviterna (xxvi, 12-5), den prästerliga koden skiljer mellan olika typer av uppoffringar, bestämmer deras riter, och introducerar även rökelse erbjudande. But history hardly bears out this view: as there existed a permanent priesthood in Silo, and later on in Jerusalem, we may safely infer that there existed a permanent sacrifice. Men historien bär knappast ut denna uppfattning: eftersom det fanns en permanent präst i Silo, och senare i Jerusalem, kan vi lugnt dra slutsatsen att det fanns en permanent offer. The earliest prophets are acquainted with an excess of care bestowed on the sacrificial rites (cf. Amos 4:4, 5; 5:21-22, 25; Hosea passim). De tidigaste profeterna är bekant med ett överskott av vård förlänats offersystemet riter (jfr Amos 4:4, 5; 5:21-22, 25; Hosea passim). The expressions of Jeremias (vii, 21-3) may be explained in the same sense. Uttrycken av Jeremias (vii, 21-3) kan förklaras på samma sätt. Sin offering was known long before the critics introduce their Priestly Code (Osee, iv, 8; Mich., vi, 7; Ps., xxxix [xl], 7; 1 Kings, iii, 14). Syndoffret var känd långt innan kritikerna introducera sitt Priestly Code (Osee, iv, 8, Mich, VI, 7, Ps., Xxxix [xl], 7, 1 Kings, III, 14). Trespass offering is formally distinguished from sin offering in 2 Kings 13:16 (cf. 1 Samuel 6:3-15; Isaiah 53:10). Skuldoffer är formellt skiljer sig från syndoffer i 2 Kungaboken 13:16 (jfr 1 Samuelsboken 6:3-15; Jesaja 53:10). Hence the distinction between the different kinds of sacrifice is due neither to Ezekiel 45:22-5, nor to the Priestly Code. Därav skillnaden mellan olika typer av offer beror varken på Hesekiel 45:22-5, inte heller på Priestly koden.

(c) The Feasts (c) Högtiderna

The Book of the Covenant, so the critics tell us, knows only three feasts: the seven-days feast of the azymes in memory of the exodus form Egypt, the feast of the harvest, and that of the end of the harvest (Exodus 23:14-7); Deuteronomy ordains the keeping of the feasts at the central sanctuary adds to Pasch to the feast of the azymes, places the second feast seven weeks after the first, and calls the third, "feast of tabernacles", extending its duration to seven days (Deuteronomy 16:1-17); the Priestly Code prescribes the exact ritual for five feasts, adding the feast of trumpets and of atonement, all of which must be kept at the central sanctuary. The Book of the Covenant, så kritikerna talar om för oss, vet bara tre fester: den sju dagar fest azymes till minne av uttåget form Egypten, fest skörden, och att i slutet av skörden (Exodus 23 :14-7), Femte Mosebok förordnar om hur de högtider vid den centrala helgedomen lägger till Pasch till fest azymes placerar den andra festen sju veckor efter den första, och uppmanar den tredje, "Lövhyddohögtiden", utvidga sin varaktighet till sju dagar (Femte Mosebok 16:1-17), den prästerliga Koden föreskriver exakt ritual för fem fester, lägga till fest trumpeter och försoningsdagen, som alla måste hållas på den centrala helgedomen. Moreover, history appears to endorse the contention of the critics: Judges, xxi, 19 knows of only one annual feast in Silo; 1 Samuel 1:3, 7, 21 testifies that the parents of Samuel went every year to Silo to the sanctuary; Jeroboam I established in his kingdom one annual feast similar to that celebrated in Jerusalem (1 Kings 12:32-3); the earliest Prophets do not mention the names of the religious feasts; the Pasch is celebrated for the first time after the discovery of Deuteronomy (2 Kings 23:21-3); Ezechiel knows only three feasts and a sin offering on the first day of the first and the seventh month. Dessutom verkar historien att stödja påståendet av kritikerna: domare, xxi, 19 känner endast till en årlig fest i Silo, 1 Samuelsboken 1:3, 7, 21 vittnar om att föräldrarna till Samuel gick varje år till Silo till helgedomen; Jerobeam Jag är etablerade i sitt rike en årlig fest liknande den som firas i Jerusalem (1 Kung 12:32-3), den tidigaste profeterna inte nämna några namn på de religiösa högtiderna, det Pasch firas för första gången efter upptäckten av Femte Mosebok (2 Kungaboken 23:21-3); Hesekiel känner endast tre fester och ett syndoffer den första dagen i den första och den sjunde månaden. But here again, the critics use the argument e silentio which is not conclusive in this case. Men här igen, kritiker använda argumentet e silentio som inte är avgörande i detta fall. The feast of atonement, for instance, is not mentioned in the Old Testament outside the Pentateuch; only Josephus refers to its celebration in the time of John Hyrcanus or Herod. Fest försoning, till exempel, är inte nämns i Gamla Testamentet utanför Moseböckerna, endast Josephus hänvisar till sina firande vid tiden för Johannes Hyrcanus eller Herodes. Will the critics infer from this, that the feast was not kept throughout the Old Testament? Kommer kritiken från detta dra slutsatsen, att festen hölls inte i hela Gamla testamentet? History does not record facts generally known. Historien inte redovisar fakta allmänt känd. As to the one annual feast mentioned in the early records, weighty commentators are of opinion that after the settlement of the people in the promised land, the custom was gradually introduced of going to the central sanctuary only once a year. När det gäller en årlig högtid som nämns i början av register, tungt som lämnat synpunkter anser att efter reglering av människorna i det förlovade landet, var seden stegvis att gå till den centrala helgedomen en gång om året. This custom prevailed before the critics allow the existence of the Deuteronomic law (1 Kings 12:26-31), so that the latter cannot have introduced it. Denna tradition rådde innan kritikerna tillåta förekomsten av Deuteronomic lag (1 Kungaboken 12:26-31), så att denna inte har infört det. Isaias (xxix, 1; xxx, 29) speaks of a cycle of feasts, but Osee, xii, 9 alludes already to the feast of tabernacles, so that its establishment cannot be due to the Priestly Code as the critics describe it. Ezechiel (xlv, 18-25) speaks only of the three feasts which had to be kept at the central sanctuary. Isaias (XXIX, 1, xxx, 29) talar i en serie av fester, men Osee, xii, 9 anspelar redan Lövhyddehögtiden, så att dess anläggning inte kan bero på Priestly koden som kritikerna beskriver det. Hesekiel ( xlv, 18-25) talar endast de tre högtiderna som måste förvaras vid den centrala helgedomen.

(d) The Priesthood (d) prästadömet

The critics contend that the Book of the Covenant knows nothing of an Aaronitic priesthood (Exodus 24:5); that Deuteronomy mentions priests and Levites without any hierarchical distinction and without any high priest, determines their rights, and distinguishes only between the Levite living in the country and the Levite attached to the central sanctuary; finally, that the Priestly Code represents the priesthood as a social and hierarchical institution, with legally determined duties, rights, and revenues. Kritikerna hävdar att boken av Förbundet vet ingenting om en Aaronitic prästerskapet (Andra Mosebok 24:5), att Mosebok nämner präster och leviter utan hierarkisk åtskillnad och utan överstepräst, bestämmer deras rättigheter, och skiljer endast mellan leviten bor i landet och leviten knutna till centrala helgedom, slutligen, att Priestly Uppförandekodens prästadömet som en social och hierarkisk institution, med rättsligt avgjord skyldigheter, rättigheter, och intäkter. This theory is said to be borne out by the evidence of history. Denna teori säger att bäras ut av det bevis på historien. But the testimony of history points in the opposite direction. Men vittnesmål historia pekar i motsatt riktning. At the time of Josue and the early Judges, Eleazar and Phinees, the son and nephew of Aaron, were priests (Numbers 26:1; Deuteronomy 10:6; Joshua 14:1 sqq.; 22:13, 21; 24:33; Judges 20:28). Vid tidpunkten för Josue och tidig domare, Eleasar och Phinees, son och brorson till Aron, var präster (Numbers 26:1; Moseboken 10:6; Joshua 14:1 ff., 22:13, 21; 24:33 ; domare 20:28). From the end of the time of Judges to Solomon, the priesthood was in the hands of Heli and his descendants (1 Samuel 1:3 sqq.; 14:3; 21:1; 22:1) who sprang from Ithamar the younger son of Aaron (1 Chronicles 24:3; cf. 1 Samuel 22:29; 14:3; 2:7 sqq.). Från slutet av tiden för domare att Salomo var prästerskapet i händerna på Heli och hans ättlingar (1 Samuelsboken 1:3 ff., 14:3, 21:1; 22:1) som sprang från Itamar yngre son Arons (1 Krönikeboken 24:3, jfr. 1 Samuelsboken 22:29, 14:3, 2:7 ff.). Solomon raised Sadoc, the son of Achitob, to the dignity of the high priesthood, and his descendants held the office down to the time of the Babylonian Captivity (2 Samuel 8:17; 15:24 sqq.; 20:25; 1 Kings 2:26, 27, 35; Ezekiel 44:15); that Sadoc too was of Aaronic descent is attested by I Par., vi, 8. Solomon upp Sadoc, son till Achitob, till värdighet av den höga prästerskapet, och hans ättlingar höll kontoret ner till tiden för den babyloniska fångenskapen (2 Samuelsboken 8:17; 15:24 ff., 20:25, 1 Kings 2:26, 27, 35, Hesekiel 44:15), att Sadoc också var av aronska härkomst har avslutats med i par., VI, 8. Besides the Books of Josue and Paralipomenon acknowledge the distinction between priests and Levites; according to 1 Samuel 6:15, the Levites handled the ark, but the Bethsamites, the inhabitants of a priestly city (Joshua 21:13-6), offered sacrifice. A similar distinction is made in 2 Samuel 15:24; 1 Kings 8:3 sq.; Isaiah 66:21. Van Hoonacker ("Les pretres et les levites dans le livre d'Ezechiel" in "Revue biblique", 1899, VIII, 180-189, 192-194) shows that Ezechiel did not create the distinction between priests and Levites, but that supposing the traditional distinction in existence, he suggested a divisions in to these classes according to merit, and not according to birth (xliv, 15-xlv, 5). Förutom böcker av Josue och Paralipomenon erkänna skillnaden mellan prästerna och leviterna, och enligt 1 Samuelsboken 6:15, hanteras leviterna arken, men Bethsamites, invånare i ett prästerligt stad (Josua 21:13-6), offrat . En liknande distinktion görs i 2 Samuelsboken 15:24, 1 Kungaboken 8:3 sq, Jesaja 66:21. Van Hoonacker ( "Les pretres et les leviterna dans le livre d'Hesekiel" i "Revue biblique", 1899, VIII, 180-189, 192-194) visar att Hesekiel inte skapade distinktionen mellan präster och leviter, men att man antar den traditionella skillnaden som finns, föreslog han en klyftorna i dessa klasser beroende på meriter och inte efter födseln ( XLIV, 15-xlv, 5). Unless the critics simply set aside all this historical evidence, they must grant the existence of an Aaronitic priesthood in Israel, and its division into priests and Levites, long before the D and P codes were promulgated according to the critical theory. It is true that in a number of passages persons are said to offer sacrifice who are not of Aaronitic descent: Judges, vi, 25 sqq.; xiii, 9; 1 Samuel 7:9; 10:8; 13:9; 2 Samuel 6:17; 24:25; 1 Kings 8:5, 62; etc. But in the first place, the phrase "to offer sacrifice" means either to furnish the victim (Leviticus 1:2, 5) or to perform the sacrificial rite; the victim might be furnished by any devout layman; secondly, it would be hard to prove that God committed the priestly office in such a way to Aaron and his sons as not to reserve to himself the liberty of delegating in extraordinary cases a non-Aaronite to perform the priestly functions. Om inte kritikerna helt enkelt upphäva alla dessa historiska belägg, måste de tillåta att det finns en Aaronitic prästerskapet i Israel, och dess uppdelning i prästerna och leviterna, långt före D och koder P var utfärdas enligt den kritiska teorin. Det är sant att i ett antal passager personer sägs att offra som inte är av Aaronitic härkomst: domare, VI, 25 ff., xiii, 9, 1 Samuelsboken 7:9; 10:8, 13:9, 2 Sam 6:17; 24:25; 1 Kung 8:5, 62, etc. Men i första hand, att uttrycket "Offra" betyder antingen att förse offret (Moseboken 1:2, 5) eller att utföra uppoffrande rit, den skadelidande kan lämnas av alla fromma lekmän, dels skulle det vara svårt att bevisa att Gud begick prästerliga ämbete på ett sådant sätt att Aron och hans söner som inte reservera för sig själv friheten att delegera i extraordinära fall en icke-Aaronite att utföra prästerliga funktioner.

(iii) Pentateuchal Redaction.-The four documentary sources of the Pentateuch thus far descried were combined not by any one individual; critics require rather three different stages of combination: first, a Yahwistic redactor RXX or RX combined J and E with a view of harmonizing them, and adapting them to Deuteronomic ideas; this happened either before or after the redaction of D. Secondly, after D had been completed in the sixth century BC, a redactor, or perhaps a school of redactors, imbued with the spirit of D combined the documents JE into JED, introducing however the modifications necessary to secure consistency. (iii) Pentateuchal Redaction.-De fyra skriftliga källorna till Moseböckerna hittills upptäckte kombinerades inte av en enskild person, kritiker kräver ganska tre olika faser i kombination, dels genom ett Yahwistic REDAKTÖR RXX eller RX kombinerad J och E, med utsikt över harmonisera dem och anpassa dem till Deuteronomic idéer, detta skedde antingen före eller efter bortredigeringsverktyg i D. För det andra, efter att D hade fullgjorts i det sjätte århundradet f.Kr., en REDAKTÖR, eller kanske en skola redactors, påverkad av den anda av D kombinerat dokumenten JE till JED, införs dock nödvändiga ändringar för att säkerställa enhetlighet. Thirdly, a last redactor RX imbued with the letter and the spirit of P, combined this document with JED, introducing again the necessary changes. The table of nations in Gen., xiv was according to Kunen added by this last redactor. För det tredje, en sista REDAKTÖR RX påverkad av den andan och bokstaven P, kombinerat detta dokument med JED, införande igen de nödvändiga förändringarna. Tabellen Nationernas general, var xiv enligt Kunen lagts till av denna sista REDAKTÖR.

At first sight, one is struck by the complex character of this theory; as a rule, truth is of a more simple texture. Vid första anblicken slås man av den sammansatta karaktären hos denna teori, som regel, är sanningen en enklare struktur. Secondly, one is impressed by the unique nature of the hypothesis; antiquity has nothing to equal it. För det andra är ett imponerad av den unika karaktären av hypotesen, antiken har inget att lika det. Thirdly, if one reads or studies the Pentateuch in the light of this theory, one is impressed by the whimsical character of the redactor; he often retained what should have been omitted, and omitted what should have been retained. För det tredje, om man läser eller studier Moseböckerna i ljuset av denna teori, är en imponerad av de originella karaktär REDAKTÖR, han ofta behöll det som skulle ha utelämnats, och utelämnade vad som borde ha tagits med. The critics themselves have to take refuge, time and time again, in the work of the redactor, in order save their own views of the Pentateuch. Kritikerna själva måste ta sin tillflykt, gång på gång, i arbete REDAKTÖR, för att rädda sina egna åsikter i Moseböckerna. A recent writer does not hesitate to call the complex redactor ein genialer Esel. En nyligen författare tvekar inte att kalla komplexa REDAKTÖR Esel ein genialer. Fourthly, a truth-loving, straightforward reader is naturally shocked by the literary fictions and forgeries, the editorial changes and subterfuges implied in the critical theory of the Pentateuchal documents and redaction. För det fjärde, en sanning-älskande, rättfram läsare är naturligtvis chockade av den litterära fiktioner och förfalskningar, de redaktionella ändringarna och undanflykter underförstått i den kritiska teorin om Pentateuchal dokument och bortredigeringsverktyg. The more moderate critics endeavour to escape this inconvenience: some appeal to the difference between the ancient and the modern standard of literary property and editorial accuracy; others practically sanctify the means by the end. De mer moderata kritiker försöka undkomma detta besvär: Några vädjar till skillnaden mellan den gamla och den moderna standarden för litterär egendom och redaktionellt noggrannhet, andra praktiskt helga medlen i slutet. Oettli considers the dilemma "either the work of Moses or the work of a deceiver" as the expression of sheer imprudence; Kautzsch unctuously points to the depth of the wisdom and knowledge of God whose ways we cannot fathom, but must admire. Oettli anser att dilemmat "antingen arbete Moses eller arbetet i en bedragare" som ett uttryck för ren obetänksamhet, Kautzsch unctuously pekar på djup visdom och kunskap om Gud, vars sätt kan vi inte förstå, men måste beundra. The left wing of criticism openly acknowledges that there is no use in hushing up matters; it actually is the result of scientific research that both form and contents of a great part of the Old Testament are based on conscious fiction and forgery. Vänsterflygel kritik erkänner öppet att det inte finns någon användning i hushing upp frågor; det faktiskt är resultatet av forskning som både form och innehåll för en stor del av Gamla Testamentet är baserade på medvetna fiction och förfalskning.

IV. IV. STYLE OF THE PENTATEUCH STYLE OF Moseböckerna

In some general introductions to the Pentateuch its messianic prophecies are specially considered, ie, the so-called proto-evangelium, Gen., iii, 15; the blessing of Sem, Gen., ix, 26-7; the patriarchal promises, Gen., xii, 2; xiii, 16; xv, 5; xvii, 4-6, 16; xviii, 10-15; xxii, 17; xxvi, 4; xxviii, 14; the blessing of the dying Jacob, Gen., xlix, 8-10; the Prophecy of Balaam, Num., xxiv, 15 sqq.; and the great Prophet announced by Moses, Deut., xviii, 15-19. But these prophecies belong rather to the province of exegesis than introduction. I några allmänna introduktioner till Moseböckerna sin messianska profetior är särskilt beaktas, dvs den så kallade proto-evangelium, Gen, III, 15, välsignelse av Sem, Gen, ix, 26-7, den patriarkala löften, Gen ., XII, 2, xiii, 16, xv, 5, xvii, 4-6, 16, xviii, 10-15, xxii, 17, xxvi, 4, xxviii, 14, välsignelse av den döende Jakob, general, xlix, 8-10, profetian om Bileam, Num., xxiv, 15 ff., och den store profeten som aviserats av Moses, Mos., xviii, 15-19. Men dessa profetior hör snarare till provinsen exegetik än inledningen. Again, the text of the Pentateuch has been considered in some general introductions to the work. Återigen har texten i Moseböckerna ansetts i vissa allmänna introduktioner till arbetet. We have seen already that besides the Massoretic Text we have to take into account the earlier text followed by the Septuagint translators, and the still earlier readings of the Samaritan Pentateuch; a detailed investigation of this subject belongs to the field of textual or lower criticism. Vi har redan sett att det förutom Massoretic text vi har att ta hänsyn till den tidigare texten följt av Septuaginta översättare, och ännu tidigare läsningar av samariern Moseböckerna, en detaljerad undersökning av denna fråga hör till området för text eller lägre kritik. But the style of the Pentateuch can hardly be referred to any other department of Pentateuchal study. Men stilen i Moseböckerna kan knappast hänvisa till någon annan enhet i Pentateuchal studie.

As Moses employed no doubt pre-existent documents in the composition of his work, and as he must have made use too of the aid of secretaries, we expect antecedently a variety of style in the Pentateuch. Eftersom Moses anställd utan tvivel redan existerande dokument i sammansättningen av hans arbete, och som han måste ha använt för att stödet sekreterare, förväntar vi oss antecedently olika stil i Moseböckerna. It is no doubt due to the presence of this literary phenomenon that the critics have found so many points of support in their minute analysis. Det är utan tvivel på att förekomsten av detta litterära fenomen att kritikerna har hittat så många punkter stöd i deras minut analys. But in general, the style of the work is in keeping with its contents. Men i allmänhet är stilen av arbetet i enlighet med dess innehåll. There are three kinds of material in the Pentateuch: first, there are statistics, genealogies, and legal formularies; secondly, there are narrative portions; thirdly, there are parenthetic sections. Det finns tre typer av material i Moseböckerna: För det första, det finns statistik, genealogier, och juridiska formuleringarna, dels finns det narrativa portioner, för det tredje finns PARENTETISK sektioner.

No reader will find fault with the writer's dry and simple style in his genealogical and ethnographic lists, in his table of encampments in the desert, or his legal enactments. Ingen läsare kommer att hitta fel med författarens torra och enkel stil i sin genealogiska och etnografiskt listor i sitt bord i läger i öknen, eller hans juridiska lagtexter. Any other literary expression would be out of place in records of this kind. Alla andra litterära uttryck vore på sin plats i register av detta slag. The narrative style of the Pentateuch is simple and natural, but also lively and picturesque. Den berättande i Moseböckerna är enkelt och naturligt, men också levande och pittoresk. It abounds in simple character sketches, dialogues, and anecdotes. Det vimlar av enklare art sketcher, dialoger och anekdoter. The accounts of Abraham's purchase of a burying-ground, of the history of Joseph, and of the Egyptian plagues are also dramatic. Räkenskaperna för Abrahams köp av en nedgrävning jord, av historien om Josef, och den egyptiska plågor är också dramatisk. Deuteronomy has its peculiar style on account of the exhortations it contains. Femte Mosebok har sin speciella stil på grund av de uppmaningar som den innehåller. Moses explains the laws he promulgates, but urges also, and mainly, their practice. Moses förklarar de lagar han stiftar, men uppmanar också, och framför allt, deras praxis. As an orator, he shows a great deal of unction and persuasiveness, but is not destitute of the earnestness of the Prophets. Som talare, visar han en stor smörjelse och tyngd, men är inte utblottade av allvar av profeterna. His long sentences remain at times incomplete, thus giving rise to so-called anacolutha (cf. Deuteronomy 6:10-12; 8:11-17; 9:9-11; 11:2-7; 24:1-4). Hans långa meningar kvar ibland ofullständig, vilket ger upphov till så kallade anacolutha (jfr Mosebok 6:10-12, 8:11-17, 9:9-11, 11:2-7, 24:1-4) . Being necessarily a popular preacher, he is not lacking in repetitions. Att nödvändigtvis en populär predikant är han inte saknar upprepningar. But his earnestness, persuasiveness, and unction do not interfere with the clearness of his statements. Men hans allvar, tyngd och smörjelse inte inkräktar klarhet i hans uttalanden. He is not merely a rigid legislator, but he shows his love for the people, and in turn wins their love and confidence. Han är inte bara en stel lagstiftare, men han visar sin kärlek till folket, och i sin tur vinner deras kärlek och förtroende.

Decisions of the Biblical Commission Beslut av bibliska kommissionen

Some decisions of the Biblical Commission in regards to the chief subject of this article, viz., Genesis, are as follows: The various exegetical systems which exclude the literal and historical sense of the first three chapters of the Book of Genesis are not based on solid foundation. Vissa beslut av bibliska kommissionen i fråga om att chefen ämnet för denna artikel, nämligen. Genesis är följande: De olika exegetical system som utesluter den bokstavliga och historiska känsla för de tre första kapitlen i Första Moseboken inte grundas på solid grund. It should not be taught that these three chapters do not contain true narrations of facts, but only fables derived from the mythologies and cosmogonies of earlier peoples, purged of the polytheistic errors and accommodated to monotheism; or allegories and symbols, with no objective reality, set forth in the guise of history to inculcate religious and philosophical truths; or, finally, legends partly historical and partly fictitious put together for instruction and edification. In particular, doubt should not be cast on the literal and historical sense of passages which touch on the foundations of the Christian religion, as, for instance, the creation of the universe by God at the beginning of time; the special creation of man; the formation of the first woman from the first man; the unity of the human race; the original happiness, integrity, and immortality of our first parents in the state of justice; the precept given by God to man to try his obedience; the transgression of the Divine precept, at the suggestion of the Devil, under the form of a serpent; the fall of our first parents from their original state of justice; the promise of a future Redeemer. Det bör inte lära sig att dessa tre kapitel inte innehåller sanna berättelsen om fakta, utan bara fabler härstammar från mytologier och cosmogonies av tidigare folk, rensade från den polyteistiska fel och anpassat till monoteism, eller allegorier och symboler, utan den objektiva verkligheten, som anges i skepnad av historien för att inskärpa religiösa och filosofiska sanningar, eller, slutligen, legender delvis historiska, delvis fiktiv ihop för undervisning och uppbyggelse. Framför allt bör tvivla inte kasta om ordföljden och den traditionella innebörden av de stycken som berör grunderna för den kristna religionen, som till exempel skapelse av Gud i tidernas begynnelse, den speciella skapelsen av människan, bildandet av den första kvinnan från den första människan, den enhet av den mänskliga rasen, den ursprungliga glädje, integritet, och odödlighet av våra första föräldrar i delstaten rättvisa, de bud som Gud gav människan att pröva sin lydnad, att bryta mot de gudomliga bud, på förslag av djävulen, i form av en orm; Hösten våra första föräldrar från deras ursprungliga tillstånd för rättvisa, löftet om en kommande Frälsare.

In explaining such passages in these chapters as the Fathers and Doctors interpreted differently, one may follow and defend the opinion which meets his approval. I förklara sådana passager i dessa kapitel som fäderna och Läkare tolkas olika, kan man följa och försvara yttrande som uppfyller sitt godkännande. Not every word or phrase in these chapters is always necessarily to be taken in its literal sense so that it may never have another, as when it is manifestly used metaphorically or anthropomorphically. Inte varje ord eller en fras i dessa kapitel är alltid nödvändigtvis måste tas i dess bokstavliga bemärkelse så att det aldrig kan ha en annan, som när det är uppenbart används bildligt eller anthropomorphically. The literal and historical meaning of some passages in these chapters presupposed, an allegorical and prophetical meaning may wisely and usefully be employed. Bokstavliga och historiska innebörden av vissa avsnitt i dessa förutsatte kapitel, en allegorisk och profetiska innebörd klokt och med fördel användas. As in writing the first chapter of Genesis the purpose of the sacred author was not to expound in a scientific manner the constitution of the universe or the complete order of creation, but rather to give to the people popular information in the ordinary language of the day, adapted to the intelligence of all, the strict propriety of scientific language is not always to be looked for in their terminology. Som skriftligt, det första kapitlet i Första Mosebok syftet med den heliga författaren var inte att förklara på ett vetenskapligt sätt i författning i universum eller hela skapelseordning, utan snarare att ge till människorna populära information på vanligt språk för dagen , anpassade till intelligens av allt är strikt anständighetsskäl vetenskapliga språket inte alltid ses i deras terminologi. The expression six days and their division may be taken in the ordinary sense of a natural day, or for a certain period of time, and exegetes may dispute about this question. Uttrycket sex dagar och uppdelningen kan fattas i vanlig mening en naturlig dag, eller under en viss tid, och exegetes kan tvista om denna fråga.

Publication information Written by AJ Moss. Publikation information Skrivet av AJ Moss. Transcribed by Thomas M. Barrett & Michael T. Barrett. Dedicated to the Poor Souls in Purgatory The Catholic Encyclopedia, Volume XI. Kopierat av Thomas M. Barrett & Michael T. Barrett. Dedikerad till stackars själar i skärselden The Catholic Encyclopedia, Volume XI. Published 1911. År 1911. New York: Robert Appleton Company. New York: Robert Appleton Company. Nihil Obstat, February 1, 1911. Nihil Obstat, 1 februari 1911. Remy Lafort, STD, Censor. Imprimatur. Remy Lafort, STD, censurerar. Imprimatur. +John Cardinal Farley, Archbishop of New York + John huvudsakliga Farley, ärkebiskop av New York

Bibliography Bibliografi

Many works referring to the Pentateuch have been cited throughout the course of this article. Många arbetar med hänvisning till Moseböckerna har nämnts under hela denna artikel. We shall here add a list of mainly exegetical works, both ancient and modern, without attempting to give a complete catalogue. Vi skall här lägga till en lista av främst exegetical verk, både gamla och moderna, utan att försöka ge en komplett katalog.

PATRISTIC WRITERS."Eastern Church:--ORIGEN, Selecta in Gen., PG, XII, 91- 145; IDEM, Homil. in Gen., ibid., 145-62; IDEM, Selecta et homil, in Ex., Lev., Num., Deut., ibid., 263-818; IDEM, Fragmenta in PG, XVII, 11-36; ST. BASIL, Homil. in Hexaemer. in PG, XXIX, 3-208; ST. GREGORY OF NYSSA, In Hexaemer. in PG, XLIV, 61-124; IDEM, De homin. Opific., ibid., 124-297; IDEM, De vita Moysis, ibid., 297-430; ST. JOHN CHRYS., Homil. in Gen. in PG, LIII, LIV, 23- 580; IDEM, Serm. In Gen. in PG, LIV, 581-630; ST. EPHR., Comment in Pentat. in Oper. Syr., I, 1-115; ST. CYRIL OF ALEX., De adoratione in spiritu in PG, LXVIII, 133-1125; Glaphyra in PG, LXIX, 13-677; THEODORETUS, Quaest. in Gen., Ex., Lev., Num., Deut. in PG, LXXX, 76-456; PROCOPIUS OF GAZA, Comment. in Octateuch. in PG, LXXXVII, 21-992; NICEPHORUS, Catena in Octateuch. et libros Reg. (Leipzig, 1772). Patristic författare. "Eastern kyrkan: - Origenes, Selecta i Gen, PG, XII, 91 till 145, IDEM Homil. I Mos, ibid., 145-62, IDEM Selecta et homil, i Ex., Lev ., Num., Mos., ibid., 263-818, IDEM Fragmenta i PG, XVII, 11-36, ST. basilika, Homil. i Hexaemer. i PG, XXIX, 3-208, ST. Gregorios av Nyssa , I Hexaemer. i PG, XLIV, 61-124, IDEM De homin. Opific., ibid., 124-297, IDEM ibid De vita Moysis,., 297-430, ST. JOHN Chrys., Homil. i Gen i PG, LIII, LIV, 23 till 580, IDEM Serm. I Gen i PG, Liv, 581-630, ST. EPHR., Kommentera i Pentat. i Oper. Syr., I, 1-115; ST. Cyrillus av ALEX., De adoratione i Spiritu i PG, LXVIII 133-1125; Glaphyra i PG, LXIX, 13-677, THEODORETUS, Quaest. i Mos, Ex., Lev., Num., Deut. i PG, LXXX, 76-456, Prokopios från Gaza, Kommentar. i Octateuch. i PG, LXXXVII, 21-992, Nikeforos, Catena i Octateuch. et libros Reg. (Leipzig, 1772).

Western Church: ST. Västliga kyrkan: ST. AMBROSE, In Hexaemer. Ambrose, I Hexaemer. in PL, XIV, 123-274; IDEM, De Paradiso terrestri, ibid., 275-314; IDEM, De Cain et Abel, ibid., 315-60; IDEM, De Noe et arca, ibid., 361-416; IDEM, De Abraham, ibid., 419-500; IDEM, De Isaac et anima, ibid., 501-34; IDEM, De Joseph patriarcha, ibid., 641-72; IDEM, De benedictionibus patriarcharum, ibid., 673-94; ST. i Polen, XIV, 123-274, IDEM De Paradiso terrestri Ibid,., 275-314, IDEM ibid De Kain et Abel,., 315-60, IDEM De Noe et Arca, ibid., 361-416; IDEM De Abraham, ibid., 419-500, IDEM De Isaac et anima, ibid., 501-34, IDEM De Joseph patriarcha, ibid., 641-72, IDEM De benedictionibus patriarcharum, ibid., 673 -- 94, ST. JEROME, Liber quaest. Jerome, Liber quaest. hebraic. in Gen. in PL, XXIII, 935-1010; ST. Hebreiska. i Gen i PL, XXIII, 935-1010, ST. AUGUSTINE, De Gen. c. Augustinus, De Gen c. Manich. Manich. ll. ll. due in PL, XXXIV, 173-220; IDEM, De Ger. betalas i PL, XXXIV, 173-220, IDEM De Ger. ad lit., ibid., 219-46; IDEM, De Ger. ad lit., ibid., 219-46, IDEM De Ger. ad lit. ad lit. ll. ll. duodecim, ibid., 245-486; IDEM, Quaest in Heptateuch., ibid., 547-776; RUFINUS, De benedictionibus patriarcharum in PL, XXI, 295-336; ST. Duodecim, ibid., 245-486, IDEM Quaest i Heptateuch., ibid., 547-776, rufinus, De benedictionibus patriarcharum i PL, XXI, 295-336, ST. VEN. VEN. BEDE, Hexaemeron in PL, XCI, 9-190; IDEM, In Pentateuch. Bede, Hexaemeron i PL, LXXVII, 9-190, IDEM i Moseböckerna. Commentarii, ibid., 189-394; IDEM, De tabernaculo et vasibus ejus, ibid., 393-498; RHABANUS MAURUS, Comm. Commentarii, ibid., 189-394, IDEM De tabernaculo et vasibus eius, ibid., 393-498, RHABANUS Maurus, Comm. in Gen. in PL, CVII, 443-670; IDEM, Comment. i Gen i PL, CVII, 443-670, IDEM kommentar. in Ez., Lev., Num., Deut. in PL, CVIII, 9-998; WALAFRID STRABO, Glossa ordinaria in PL, CXIII, 67-506. i Ez., Lev., Num., Mos. i PL, CVIII, 9-998, WALAFRID Strabon, Glossa ordinaria i PL, XCV, 67-506.

MIDDLE AGES:-ST. Medeltiden:-ST. BRUNO OF ASTI, Expositio in Pentateuch. Bruno av ASTI, Expositio i Moseböckerna. in PL, RUPERT OF DEUTZ, De SS. i Polen, Rupert av Deutz, De SS. Trinitate et operib. Trinitate et operib. Ejus in PL, CLXVII, 197-1000; HUGH OF ST. VICTOR, Adnotationes elucidatoriae in Pent. Eius i PL, CXXXVIII, 197-1000, Hugo från ST. VICTOR, Adnotationes elucidatoriae i Pent. in PL, CLXXV, 29-86; HONORIUS OF AUTUN, Hexameron in PL, CLXXII, 253-66; IDEM, De decem plagis Aegypti, ibid., 265-70; ABELARD, Expositio in Hexaemeron in PL, CLXXVII, 731-84; HUGH OF ST. CHER, Postilla (Venice, 1588); NICOLAUS OF LYRA, Postilla (Rome, 1471); TOSTATUS, Opera, I-IV (Venice, 1728); DIONYSIUS THE CARTHUSIAN, Comment. i PL, CXLV, 29-86; Honorius av Autun, Hexameron i PL, CXLIII, 253-66, IDEM ibid De Decem plagis Aegypti,., 265-70, Abelard, Expositio i Hexaemeron i PL, CLXXVII, 731-84 ; Hugo av ST. Cher, Postilla (Venice, 1588); Nikolaus av Lyra, Postilla (Rom, 1471); TOSTATUS, Opera, I-IV (Venedig, 1728); Dionysios KARTUSIAN, Kommentar. in Pentateuch. i Moseböckerna. in Opera omnia, I, II (Montreuil, 1896-7). i Opera Omnia, I, II (Montreuil, 1896-7).

MORE RECENT WORKS.-Jewish Writers:-The Commentaries of RASHI (1040-1150), ABENASRA (1092-1167), and DAVID KIMCHI, (1160-1235) are contained in the Rabbinic Bibles; ABARBANEL, Comment. SENARE WORKS.-judiska författare:-kommentarerna av Rashi (1040-1150), ABENASRA (1092-1167), och David KIMCHI, (1160-1235) finns i rabbinsk Biblar, Abarbanel, Kommentar. (Venice, 5539 AM; 1579 BC); CAHEN, French tr. (Venedig, 5.539 AM; 1579 f.Kr.), CAHEN, franska tr. of Pent. av Pent. (Paris, 1831); KALISCH, Historical and Critical Comment on the Old Test. (Paris, 1831); Kalisch, historisk och kritisk kommentar till Gamla Test. (London), Gen. (1885); Lev. (London), Gen (1885), Lev. (1867, 1872); Ez. (1867, 1872), Ez. (1855); HIRSCH, Der Pent. (1855), Hirsch, Der Pent. ubersetzt und erklart (2nd ed., Frankfurt, 1893, 1895); HOFFMANN, Das Buch Lev. übersetzt und erklärt (2nd ed., Frankfurt, 1893, 1895), Hoffmann, Das Buch Lev. ubersetz und erklart (Berlin, 1906). ubersetz und erklärt (Berlin, 1906).

Protestant Writers:-The works of LUTHER, MELANCHTHON, CALVIN, GERHART, CALOVIUS, DRUSIUS, DE DIEU, CAPPEL, COCCEIUS, MICHAELIS, LE CLERC, ROSENMULLER, and even of TUCH and BAUMGARTEN, are of minor importance in our days; KNOBEL, Gen. (6th ed., by DILLMANN, 1892; tr., Edinburgh, 1897); RYSSEL, Ez. Protestantiska författare:-I det arbete som Luther, Melanchthon, Calvin, Gerhart, Calovius, DRUSIUS, de Dieu, CAPPEL, COCCEIUS, Michaelis, Le Clerc, ROSENMULLER, och även TUCH och Baumgarten, är av mindre betydelse i våra dagar; Knobel, Gen (6th ed., genom Dillmann, 1892, tr., Edinburgh, 1897); RYSSEL, Ez. and Lev. och Lev. (3rd ed., 1897); DILLMANN, Numbers, deut., Jos. (2nd ed., 1886); LANGE, Theologisch-homiletisches Bibelwerk (Bielefeld and Leipzig); IDEM, Gen. (2nd ed., 1877); IDEM, Ez., Lev., and Numbers (1874); STOSCH, Deut. (3rd ed., 1897); Dillmann, Numbers, Mos., Jos (2nd ed., 1886), LANGE, Theologisch-homiletisches Bibelwerk (Bielefeld och Leipzig), IDEM Gen (2nd ed., 1877); IDEM , Ez., Lev., and Numbers (1874), Stosch, Deut. (2nd ed., 1902); KEIL and FRANZ DELITZSCH, Biblischer Comment. (2nd ed., 1902); KEIL och Franz Delitzsch, Biblischer kommentar. uber das AT; KEIL, Gen. and Ex. (3rd ed., Leipzig, 1878); IDEM, Lev., Numbers, Deut. Über das AT; Keil, generator och Ex. (3rd ed., Leipzig, 1878); IDEM Lev., Numbers, Deut. (2nd ed., 1870; tr., Edinburgh, 1881, 1885); STRACK and ZOCKLER, Kurzgefasster Komment. (2nd ed., 1870, tr., Edinburgh, 1881, 1885), Strack och ZOCKLER, Kurzgefasster komment. zu den h. Schriften A. und NT (Munich); STRACK, Gen. (2nd ed., 1905); IDEM, Ez., Lev., Numbers (1894); OETTLI, Deut. zu den h. Schriften A. und NT (München), Strack, Gen (2nd ed., 1905); IDEM Ez., Lev., Numbers (1894), OETTLI, Deut. (1893); NOWACK, Handkomment. (1893), Nowack, Handkomment. zum AT (Gottingen); GUNKEL, Gen. (1901); BANTSCH, Ez., Lev., Numbers (1903); Deut. zum AT (Göttingen), Gunkel, Gen (1901), BANTSCH, Ez., Lev., Numbers (1903), Mos. by STEUERNAGEL (1900); MARTI, Kurtzer Handommentar z. genom STEUERNAGEL (1900), Martí, Kurtzer Handommentar z. AT (Freiburg): HOLZINGER, Gen. (1898), Ez. AT (Freiburg): Holzinger, Gen (1898), Ez. (1900), Numbers (1903); BERTHOLET, Lev. (1900), Numbers (1903), Bertholet, Lev. (1901), Deut. (1901), Deut. (1899); BOHMER, Das erste Buch Mose (Stuttgart, 1905); COOK, The Holy Bible according to the Authorized Version, I-II (London, 1877); SPENCE and EXELL, The Pulpit Commentary (London): WHITELAW, Gen.; RAWLINSON, Ex.; MEYRICK, Lev.; WINTERBOTHAM, Numbers; ALEXANDER, Deut.; The Expositor's Bible (London): DODS, Gen. (1887); CHADWICK, Exod. (1899), Böhmer, Das erste Buch Mose (Stuttgart, 1905), Cook, The Holy Bible enligt Authorized Version, I-II (London, 1877), Spence och Exell, predikstolen Commentary (London): Whitelaw, Gen .; Rawlinson, Ex.; MEYRICK, Lev.; Winterbotham, Numbers, Alexander, Mos.; Den Expositor bibel (London): döds, Gen (1887), Chadwick, Exod. (1890); KELLOGG, Lev. (1890), Kellogg, Lev. (1891); WATSON, Numbers (1889); HARPER, Deut. (1895); The International Critical Commentary (Edinburgh): GRAY, Numbers (1903); DRIVER, Deut. (1891), Watson, Numbers (1889), Harper, Mos. (1895), The International Critical Commentary (Edinburgh): Gray, Numbers (1903), DRIVER, Deut. (1895); SPURRELL, Notes on the Hebrew Text of Gen. (2nd ed., Oxford, 1896); GINSBURG, The Third Book of Moses (London, 1904); MACLAREN, The Books of Ex., Lev., and Numbers (London, 1906); IDEM, Deut. (1895), SPURRELL, Anteckningar om den hebreiska texten i Gen (2nd ed., Oxford, 1896), Ginsburg, den tredje boken i Moses (London, 1904), Maclaren, The Books of Ex., Lev. Och siffror (London, 1906); IDEM Mos. (London, 1906); REUSS, L'histoire sainte et la loi (Paris, 1879); KUENEN, HOSYKAAS, and OORT, Het Oude Testament (Leyden, 1900-1). (London, 1906); Reuss, L'histoire Sainte et la loi (Paris, 1879); KUENEN, HOSYKAAS och Oorts, Het Oude Testament (Leyden, 1900-1).

Catholic Works:-The works of CAJETAN, OLEASTER, STEUCHUS EUGUBINUS, SANTE PAGINO, LIPPOMANNUS, HAMMER, B. POREIRA, ASORIUS MARTINENGUS, LORINUS, TIRINUS, A LAPIDE, CORN, JANSENIUS, BONFRERE, FRASSEN, CALMET, BRENTANO, DERESER, and SCHOLZ are either too well known or too unimportant to need further notice. Catholic Works:-I det arbete som Cajetan, OLEASTER, STEUCHUS EUGUBINUS, SANTE Pagino, LIPPOMANNUS, hammare, B. POREIRA, ASORIUS MARTINENGUS, LORINUS, TIRINUS, A lapide, majs, Jansenius, BONFRERE, FRASSEN, CALMET, Brentano, DERESER, och SCHOLZ är antingen alltför välkända eller för obetydligt för att behöva ytterligare varsel. La Sainte Bible (Paris); CHELIER, La Genese (1889); IDEM, l'Exode et la Levitique (1886); TROCHON, Les Nombres et le Deuteronome (1887-8); Cursus Scripturae Sacrae (Paris); VON HUMMELAUER, Gen. (1895); Ex., Lev. La Sainte Bible (Paris), CHELIER, La Genese (1889); IDEM l'exode et la Levitique (1886); TROCHON, Les Nombres et le Deuteronome (1887-8); Cursus Scripturae Sacrae (Paris), VON HUMMELAUER, Gen (1895), Ex., Lev. (1897); Num. (1897), Num. (1899); Deut. (1899); Mos. (1901); SCHRANK, Comment. (1901), Schrank, Kommentar. literal. bokstavlig. in Gen. (1835); LAMY, Comment in l. Gen. i Gen (1835); LAMY, Kommentera i l. Gen (Mechlin, 1883-4); TAPPEHORN, Erklarung der Gen. (Paderborn, 1888); HOBERG, Die Gen. nach dem Literalsinn erklart (Freiburg, 1899); FILLION, La Sainte Bible, I (Paris, 1888); NETELER, Das Buch Genesis der Vulgata und des hebraischen Textes ubersetzt und erklart (Munster, 1905); GIGOT, Special Introduction to the Study of the Old Testament, I (New York, 1901). Biblical Commission: Acta Apostolicoe Sedis (15 July, 1908); Rome (17 July, 1909). (Mechlin, 1883-4), TAPPEHORN, Erklärung der Gen (Paderborn, 1888), Hoberg, Die Gen nach dem Literalsinn erklärt (Freiburg, 1899); Fillion, La Sainte Bible, I (Paris, 1888); NETELER, Das Buch der Genesis Vulgata und des hebraischen Textes übersetzt und erklärt (Munster, 1905); FÅRSTEK, särskild Introduktion till studiet av Gamla testamentet I (New York, 1901). bibliska Kommissionen: Acta Apostolicoe Sedis (15 juli, 1908) , Rom (17 juli 1909).


Book of Genesis or Bereshit Moseboken eller Bereshit

Jewish Perspective Information Jewish Perspective Information

§ 1. § 1. -Biblical Data: -Bibliska Data:

The first book of the Torah, and therefore of the whole Bible, is called by the Jews "Bereshit," after the initial word; by the Septuagint and by Philo it is called Γύνεσις (κόσμου) = "origin" (of the world), after the contents, and hence "Genesis" has become the usual non-Hebrew designation for it. Den första boken i Toran, och därmed hela Bibeln, kallas av judarna "Bereshit", efter den inledande ord, som Septuaginta och Philo kallas Γύνεσις (κόσμου) = "ursprung" (i världen) efter innehåll, och därmed "Genesis" har blivit den gängse hebreiska beteckningen för det. According to the Masorah, it is divided into ninety-one sections ("parashiyyot"), forty-three of which have open or broken lines ("petuḥot"), and forty-eight closed lines ("setumot"); or into forty-three chapters ("sedarim") and twenty-nine sections ("pisḳot"); for reading on the Sabbath, into twelve lessons; according to the division adopted from the Vulgate, into fifty chapters with 1,543 verses. Enligt Masorah är det uppdelat i ninety-en avsnitt ( "parashiyyot"), fyrtiotre som har öppna eller brutna linjer ( "petuḥot"), och fyrtioåtta slutna linjer ( "setumot"), eller till fyrtio -tre kapitel ( "sedarim") och tjugoförsta nio avsnitt ( "pisḳot"), för läsning på sabbaten, till tolv lektioner, enligt indelningen antas från Vulgata, i femtio kapitel med 1.543 verser.

§ 2. Nature and Plan. § 2. Natur och Plan.

Genesis is a historical work. Genesis är ett historiskt verk. Beginning with the creation of the world, it recounts the primal history of humanity and the early history of the people of Israel as exemplified in the lives of its patriarchs, Abraham, Isaac, and Jacob, and their families. Börjar med världens skapelse, återberättar det primära mänsklighetens historia och den tidiga historia Israels folk som exemplifieras i livet för sin patriarkerna, Abraham, Isak och Jakob och deras familjer. It contains the historical presupposition and basis of the national religious ideas and institutions of Israel, and serves as an introduction to its history and legislation. Den innehåller historiska förutsättningen och grunden för den nationella religiösa idéer och institutioner i Israel, och fungerar som en introduktion till sin historia och lagstiftning. It is a well-planned and well-executed composition of a single writer, who has recounted the traditions of his people with masterly skill, combining them into a uniform work, without contradictions or useless repetitions, but preserving the textual and formal peculiarities incident to their difference in origin and mode of transmission. Det är en välplanerad och väl utförda sammansättning av en enda författare som har berättat traditionerna av sitt folk med mästerlig skicklighet, kombinera dem till ett enhetligt verk, utan motsägelser eller meningslösa upprepningar, men bevara de textmässiga och formella egenheter incidenten skillnaden i ursprung och överföringsteknik.

§ 3. The author has treated the story as a series of ten "generations" ("toledot"); namely, (1) of heaven and earth, ch. § 3. Författaren har behandlat historien som en serie av tio "generationer" ( "toledot"), nämligen (1) av himmel och jord, kap. ii. ii. 4-iv.; (2) of Adam, v.-vi. 4-IV., (2) av Adam, v.-vi. 8; (3) of Noah, vi. 8, (3) Noah, VI. 9-ix.; (4) of Noah's sons, x.-xi. 9; (5) of Shem, xi. 9-IX., (4) av Noaks söner, x.-xi. 9, (5) i Sem, xi. 10-26; (6) of Terah, xi. 10-26, (6) av Tera, xi. 27-xxv. 27-xxv. 11; (7) of Ishmael, xxv. 11, (7) av Ismael, xxv. 12-18; (8) of Isaac, xxv. 12-18, (8) av Isaac, xxv. 19-xxxv.; (9) of Esau, xxxvi.; (10) of Jacob, xxxvii.-1. 19-xxxv., (9) Esaus, XXXVI., (10) av Jacob, xxxvii.-1.

§ 4. § 4. Contents. Innehåll.

In the beginning God created heaven and earth (i. 1), and set them in order in six days. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord (I. 1), och ställ dem i ordning i sex dagar. He spoke, and on the first day there appeared the light; on the second, the firmament of heaven; on the third, the separation between water and land, with vegetation upon the latter; on the fourth, sun, moon, and stars; on the fifth, the marine animals and birds; on the sixth, the land animals; and, finally, God created man in His image, man and woman together, blessing them and giving them dominion over all beings. Han talade, och den första dagen syntes ljuset, på det andra, fästet på himlen, den tredje, åtskillnad mellan vatten och mark, med vegetation på de senare, den fjärde, solen, månen och stjärnorna; den femte, den marina djur och fåglar, på det sjätte, det landlevande djur och slutligen skapade Gud människan till sin avbild, man och kvinna tillsammans, välsigna dem och ge dem herravälde över alla varelser. On the seventh day God rested, and blessed and sanctified the day (i. 2-ii. 3). På den sjunde dagen vilade Gud, och välsignade och helgade dagen (I. 2-II. 3). As regards the creation and subsequent story of man (Adam), God forms him out of earth ("adama"), and breathes into him the breath of life. När det gäller skapandet och efterföljande berättelsen om människan (Adam), blanketter Gud honom ur jorden ( "Adama"), och andas in honom livsluft. Then He sets him in a pleasure-garden (Eden), to cultivate and watch over it. Och han sätter honom i en lustgård (Eden), att odla och se över det. Adam is allowed to eat of all the fruit therein except that of the "tree of the knowledge of good and evil." Adam får äta av alla frukter däri utom de "kunskapens träd på gott och ont." God then brings all the animals to Adam, to serve as company for and to receive names from him. Gud ger då alla djuren till Adam, att tjäna som företag och för att få namn från honom. When Adam can find no being like himself among all these creatures, God puts him into a deep sleep, takes a rib from his side, and forms a woman (called later "Eve"), to be a companion to him. När Adam inte kan finna någon som liksom han själv bland alla dessa varelser, sätter Gud honom i djup sömn, tar ett revben från hans sida, och bildar en kvinna (senare kallats "Eve"), som en kamrat till honom. The woman is seduced by the artful serpent to eat of the forbidden fruit, and the man also partakes of the same. Kvinnan är förförd av den listiga ormen att äta av den förbjudna frukten, och mannen också tar del av samma. As punishment they are driven out of Eden (ii. 4-iii.). Som straff de drivs ut ur Eden (II. 4-III.). Adam and Eve have two sons, Cain and Abel. Adam och Eva har två söner, Kain och Abel. Cain grows envious of the favor found by his brother before God, and slays him; he then wanders over the earth as a fugitive, and finally settles in the land of Nod. Kain blir avundsjuk på gunst hittas av sin bror inför Gud, och dödar honom, då han vandrar över jorden som flykting, och slutligen bosätter sig i landet Nod. Enoch, one of his sons, builds the first city, and Lamech takes two wives, whose sons are the first dwellers in tents and owners of herds and the earliest inventors of musical instruments and workers in brass and iron. Enok, en av hans söner, bygger den första staden, och Lemek tar två fruar, vars söner är de första invånarna i tält och ägare av besättningar och de tidigaste uppfinnare av musikinstrument och arbetstagare i mässing och järn. Cain's descendants know nothing about God (iv.). Kains ättlingar vet ingenting om Gud (IV.). Another son, Seth, has in the meantime been born to Adam and Eve in place of the slain Abel. En annan son, Seth, har under tiden varit född till Adam och Eva i stället för den mördade Abel. Seth's descendants never lose thought of God. Seth ättlingar aldrig förlora tänkte på Gud. The tenth in regular descent is the pious Noah (v.). Den tionde i regelbundna härkomst är fromma Noah (v.).

§ 5. As mankind has become wicked, indulging in cruelties and excesses, God determines to destroy it entirely. § 5. Som mänskligheten har blivit elaka, hänge sig åt grymheter och övergrepp, bestämmer Gud att förstöra den helt. Noah only, on account of his piety, will escape the general ruin; and God commands him to build a large ark, since the work of destruction is to be accomplished by means of a great flood. Noah bara kommer på grund av sin fromhet, undkomma den allmänna ruin, och Gud befaller honom att bygga en stor ark, eftersom arbetet för destruktion skall kunna åstadkomma med hjälp av en stor flod. Noah obeys the command, entering the ark together with his wife, his three sons, Shem, Ham, and Japheth, their wives, and, by God's instructions, with one couple of each kind of animal on the earth. Noah lyder kommandot in i arken tillsammans med sin hustru, hans tre söner, Sem, Ham och Jafet, deras fruar, och, med Guds instruktioner, med ett par av varje slags djur på jorden. Then the flood comes, destroying all living beings save those in the ark. Då översvämning kommer, förstöra alla levande varelser med undantag av dem i arken. When it has subsided, the latter leave the ark, and God enters into a covenant with Noah and his descendants. När det har avtagit, den senare lämnar arken, och Gud ingår ett förbund med Noa och hans efterkommande. Noah begins to cultivate the field that has been cursed during Adam's lifetime (iii. 17-19; v. 29), and plants a vineyard (ix. 20). Noah börjar odla det område som har förbannat under Adam livstid (III. 17-19, v. 29), och plantor en vingård (IX. 20). When, in a fit of intoxication, Noah is shamelessly treated by his son Ham, he curses the latter in the person of Ham's son Canaan, while the reverential Shem and Japheth are blessed (ix. 21-27). När, i ett anfall av berusning, är Noah skamlöst behandlas av hans son Ham, förbannar han den senare i personens Hams son Kanaan, medan vördnadsfull Sem och Jafet är välsignade (IX. 21-27). Ch. Ch. x. x. contains a review of the peoples that are descended fromJapheth, Ham, and Shem (down to the chief branch of the last-named), and are living dispersed over the whole earth. innehåller en genomgång av folk som härstammar fromJapheth, Ham och Sem (ner till chefen grenen av den sistnämnda), och lever utspridda över hela jorden. The dispersion was due to the "confusion of tongues," which God brought about when men attempted to build a tower that should reach up to heaven (xi. 1-9). Skillnaderna berodde på "språkförbistringen," som Gud förde om när man försökte bygga ett torn som skulle nå upp till himlen (XI. 1-9). A genealogy is given of Shem's descendants in regular line, the tenth generation of whom is represented by Terah (xi. 10-25). En genealogi ges av Sems ättlingar i regelbunden linje, den tionde generationen av vilka representeras av Tera (XI. 10-25).

§ 6. Terah, who lives at Ur of the Chaldees, has three sons, Abram, Nahor, and Haran. § 6. Tera, som bor på Ur av Chaldees, har tre söner, Abram, Nahor och Haran. Haran's son is Lot. Haran son är Lot. Nahor is married to Milcah, and Abram to Sarai, who has no children (xi. 26-32). Nahor är gift med Milka och Abram till Sarai, som inte har några barn (XI. 26-32). God directs Abram to leave his home and kindred because He intends to bless him. Abram obeys, emigrating with his entire household and Lot, his brother's son, to the land of Canaan. Gud leder Abram att lämna sitt hem och släktingar eftersom han har för avsikt att välsigna honom. Abram lyder, utvandra med hela sitt hushåll och Lot, hans brors son, i Kanaans land. Here God appears to him and promises that the land shall become the property of his descendants. Abram is forced by a famine to leave the country and go to Egypt. The King of Egypt takes possession of the beautiful Sarai (whom Abram has represented as his sister), but, smitten by God, is compelled to restore her (xii.). Här Gud tycks honom och lovar att marken skall tillfaller hans ättlingar. Abram tvingas av en hunger att lämna landet och åka till Egypten. Kungen av Egypten, tar hand om vackra Sarai (vem Abram har representerat som hans syster), men, slagen av Gud, är tvungen att återställa henne (XII.). Abram returns to Canaan, and separates from Lot in order to put an end to disputes about pasturage, leaving to Lot the beautiful country in the valley of the Jordan near Sodom. Abram återvänder till Kanaan, och separerar från Lot för att sätta stopp för tvister om betesmarker, varvid Lot det vackra landet i dalen i Jordanien nära Sodom. God thereupon again appears to Abram, and again promises him the whole country (xiii.). Gud därefter visas igen till Abram, och återigen lovar honom hela landet (XIII.). Lot is taken prisoner during a war between Amraphel, King of Shinar, and Bera, King of Sodom, with their respective allies, whereupon Abram pursues the victors with his armed servants, liberates Lot, and seizes the booty, refusing his share of the same (xiv.). Föremål tas tillfånga under ett krig mellan Amraphel, kung av Shinar och Bera, konungen i Sodom, med sina respektive allierade, bedriver varpå Abram segrarna med sin väpnade tjänare, frigör Lot, och griper bytet och vägrar sin del av samma (xiv.). After this exploit God again appears to Abram and promises him protection, a rich reward, and, in spite of the fact that Abram still has no children, a numerous progeny. Efter denna utnyttja Gud igen verkar Abram och lovar honom skydd, en rik belöning, och trots det faktum att Abram fortfarande har inga barn, en talrik avkomma. These descendants must pass four hundred years in servitude in a strange land; but after God has judged their oppressors they, in the possession of great wealth, shall leave the land of their affliction, and the fourth generation shall return to the same land (xv.). Dessa barn måste passera fyra hundra år av slaveri i ett främmande land, men efter Gud har dömt sina förtryckare de, i besittning av stora rikedomar, skall lämna den areal som deras lidande, och den fjärde generationen skall återvända till samma plats (xv .).

Sarai being still childless, Abram gets a son, Ishmael, by her Egyptian handmaid, Hagar (xvi.). Sarai fortfarande vara barnlösa, får Abram en son, Ismael, med sin egyptiska tjänstekvinna Hagar (XVI.). God again appears to Abram, and enters into a personal covenant with him securing Abram's future: God promises him a numerous progeny, changes his name to "Abraham" and that of Sarai to "Sarah," and institutes the circumcision of all males as an eternal sign of the covenant. Gud visas igen till Abram, och inleder en personlig förbund med honom säkra Abrams framtid: Gud lovar honom en talrik avkomma, ändrar sitt namn till "Abraham" och som Sarai till "Sarah" och institut för omskärelse av alla män som eviga tecken på förbundet. Abraham, together with his whole house, immediately fulfils the rite (xvii.). Abraham, tillsammans med hela sitt hus, omedelbart uppfyller riten (xvii.). God once more appears to Abraham in the person of three messengers, whom Abraham receives hospitably, and who announce to him that he will have a son within a year, although he and his wife are already very old. Abraham also hears that God's messengers intend to execute judgment upon the wicked inhabitants of Sodom and Gomorrah, whereupon he intercedes for the sinners, and endeavors to have their fate set aside (xviii.). Gud en gång tycks Abraham i personens tre budbärarna, som Abraham får gästfritt, och som säger till honom att han har en son inom ett år, trots att han och hans hustru redan är mycket gammal. Abraham också höra att Guds budbärare för avsikt att verkställa dom över de ogudaktiga invånarna i Sodom och Gomorra, varpå han medlar för syndarna, och strävar efter att få sitt öde avsätta (XVIII.). Two of the messengers go to Sodom, where they are hospitably received by Lot. Två av budbärarna gå till Sodom, där de gästfritt emot genom lottning. The men of the city wish to lay shameless hands upon them, and, having thus shown that they have deserved their fate, Sodom and Gomorrah are destroyed by fire and brimstone, only Lot and his two daughters being saved. Männen i staden vill lägga skamlösa händerna på dem, och har därmed visat att de har förtjänat sitt öde, Sodom och Gomorra förstörs av eld och svavel, endast Lot och hans två döttrar som sparas. The circumstances of the birth of Ammon and Moab are set forth (xix.). Abraham journeys to Gerar, the country of Abimelech. Omständigheterna vid födelse Ammon och Moab finns fastställda (xix.). Abraham resor till Gerar, det land Abimelek. Here also he represents Sarah as his sister, and Abimelech plans to gain possession of her, but desists on being warned by God (xx.). At last the long-expected son is born, and receives the name of "Isaac." Här även han företräder Sarah som sin syster, och Abimelek planer att få tillgång till henne, men avstår på att vara varnad av Gud (XXXX). Äntligen länge väntade son föds och får namnet "Isak". At the instance of Sarah, the boy Ishmael, together with his mother, Hagar, is driven out of the house, but they also have a great future promised to them. På yrkande av Sarah, sonen Ismael, tillsammans med sin mor, Hagar, drivs ut ur huset, men de har också en stor framtid lovat dem. Abraham, during the banquet that he gives in honor of Isaac's birth, enters into a covenant with Abimelech, who confirms his right to the well Beer-sheba (xxi.). Now that Abraham seems to have all his desires fulfilled, having even provided for the future of his son, God subjects him to the greatest trial of his faith by demanding Isaac as a sacrifice. Abraham obeys; but, as he is about to lay the knife upon his son, God restrains him, promising him numberless descendants. Abraham, under banketten som han ger till ära för Isaks födelse, ingår ett förbund med Abimelek, som bekräftar sin rätt till bra Beer-Sheba (xxi.). Nu när Abraham verkar ha alla sina önskningar uppfyllda, att ens ha förutsatt för framtiden av sin son, teman Gud honom till den största rättegången mot hans tro genom att kräva Isaac som ett offer. Abraham lyder, men när han håller på att lägga kniven på sonen, tyglar Gud honom och lovade honom otaliga ättlingar. On the death of Sarah Abraham acquires Machpelah for a family tomb (xxiii.). På död Sarah Abraham förvärvar Machpelah för en familj grav (xxiii.). Then he sends his servant to Mesopotamia, Nahor's home, to find among his relations a wife for Isaac; and Rebekah, Nahor's granddaughter, is chosen (xxiv.). Han sänder sina tjänare till Mesopotamien, Nahor hem, att hitta bland sina förbindelser en hustru till Isak och Rebecka, Nahor barnbarn, som väljs (xxiv.). Other children are born to Abraham by another wife, Keturah, among whose descendants are the Midianites; and he dies in a prosperous old age (xxv. 1-18). Andra barn föds till Abraham från en annan hustru, Keturas, bland vars ättlingar är Midjan, och han dör i en välmående ålderdom (xxv. 1-18).

§ 7. After being married for twenty years Rebekah has twins by Isaac: Esau, who becomes a hunter, and Jacob, who becomes a herdsman. § 7. Efter att ha varit gifta i tjugo år Rebekah har tvillingar av Isaac: Esau, som blir en jägare, och Jakob, som blir en herde. Jacob persuades Esau to sell him his birthright, for which the latter does not care (xxv. 19-34); notwithstanding this bargain, God appears to Isaac and repeats the promises given to Abraham. Jacob övertalar Esau att sälja honom hans förstfödslorätt, som senare inte bryr sig (xxv. 19-34), trots detta pruta, verkar Gud till Isak och upprepar de löften som gavs till Abraham. His wife, whom he represents as his sister, is endangered in the country of the Philistines, but King Abimelech himself averts disaster. Hans hustru, som han representerar som hans syster, är utrotningshotad i det land där filistéerna, men kung Abimelek själv averts katastrof. In spite of the hostility of Abimelech's people, Isaac is fortunate in all his undertakings in that country, especially in digging wells. Trots den fientlighet Abimelek folk, är Isaac lycklig i alla sina åtaganden i det landet, särskilt med att gräva brunnar. God appears to him at Beer-sheba, encourages him, and promises him blessings and numerous descendants; and Abimelech enters into a covenant with him at the same place. Gud tycks honom vid Beer-Seba, uppmuntrar honom och lovar honom välsignelser och många barn, och Abimelek ingår ett förbund med honom på samma ställe. Esau marries Canaanite women, to the regret of his parents (xxvi.). Esau gifter kanaaneiska kvinnor, till beklaga hans föräldrar (xxvi.). Rebekah persuades Jacob to dress himself as Esau, and thus obtain from his senile father the blessing intended for Esau (xxvii.). Rebecka övertalar Jacob att klä sig som Esau, och därmed erhålla från sin senile far välsignelse avsedda för Esau (xxvii.). To escape his brother's vengeance, Jacob is sent to relations in Haran, being charged by Isaac to find a wife there. Att undkomma sin broders hämnd är Jacob skickas till relationer i Haran, debiteras av Isaac för att hitta en fru där. On the way God appears to him at night, promising protection and aid for himself and the land for his numerous descendants (xxviii.). På vägen Gud tycks honom på natten, lovande skydd och stöd för sig själv och mark för hans många ättlingar (xxviii.). Arrived at Haran, Jacob hires himself to Laban, his mother's brother, on condition that, after having served for seven years as herdsman, he shall have for wife the younger daughter, Rachel, with whom he is in love. Kom till Haran, anställer Jakob själv att Laban, hans mors bror, under förutsättning att, efter att ha varit i sju år som herde, skall han ha för hustru den yngre dottern, Rachel, med vilken han är förälskad. At the end of this period Laban gives him the elder daughter, Leah; Jacob therefore serves another seven years for Rachel, and after that six years more for cattle. Vid utgången av denna period Laban ger honom äldsta dottern Leah, Jacob fyller därför ytterligare sju år för Rakel, och efter att sex år mer för nötkreatur. In the meantime Leah bears him Reuben, Simeon, Levi, and Judah; by Rachel's maid Bilhah he has Dan and Naphtali; by Zilpah, Leah's maid, Gad and Asher; then, by Leah again, Issachar, Zebulun, and Dinah; and finally, by Rachel, Joseph. He also acquires much wealth in flocks (xxix.-xxx.). Under tiden Leah föder honom Ruben, Simeon, Levi, Juda, av Rachel piga Bilha han har Dan och Naftali, genom Silpa, Leas piga, Gad och Asher, därefter, av Leah igen, Isaskar, Sebulon och Dinah, och slutligen , av Rachel, Joseph. Han köper också mycket rikedom i flockar (xxix.-xxx.).

In fear of Laban, Jacob flees with his family and all his possessions, but becomes reconciled with Laban, who overtakes him (xxxi.). I rädsla för Laban, Jacob flyr med sin familj och alla sina ägodelar, men blir försonas med Laban, som förbi honom (xxxi.). On approaching his home he is in fear of Esau, to whom he sends presents; and with the worst apprehensions he turns at night to God in prayer. Den närmar sig sitt hem han är rädd för Esau, som han sänder gåvor, och med de värsta farhågor han vänder sig på natten till Gud i bön. An angel of God appears to Jacob, is vanquished in wrestling, and announces to him that he shall bear the name "Israel," ie, "the combatant of God" (xxxii.). En Guds ängel verkar Jacob, är besegrade i brottning, och meddelar honom att han skall bära namnet "Israel", dvs "stridande av Gud" (xxxii.). The meeting with Esau proves a friendly one, and the brothers separate reconciled. Jacob settles at Shalem (xxxiii.). Mötet med Esau visar en vänlig en, och bröderna separata försonas. Jakob bosätter sig på Shalem (xxxiii.). His sons Simeon and Levi take bloody vengeance on the city of Shechem, whose prince has dishonored their sister Dinah (xxxiv.). Hans söner Simeon och Levi ta blodig hämnd på staden Sikem, vars furste har vanärat sin syster Dinah (xxxiv.). Jacob moves to Beth-el, where God bestows upon him the promised name of "Israel," and repeats His other promises. Jacob flyttar till Betel, där Gud skänker honom den utlovade namnet "Israel" och upprepar hans andra löften. On the road from Beth-el Rachel gives birth to a son, Benjamin, and dies (xxxv.). På vägen från Betel Rachel föder en son, Benjamin, och dör (xxxv.). A genealogy of Esau and the inhabitants and rulers of his country, Edom, is given in ch. En genealogi Esaus och invånarna och härskarna i sitt land, Edom, ges i kap. xxxvi. XXXVI.

§ 8. Joseph, Jacob's favorite, is hated by his brothers on account of his dreams prognosticating his future dominion, and on the advice of Judah is secretly sold to a caravan of Ishmaelitic merchants going to Egypt. § 8. Josef, Jakobs favorit är hatad av sina bröder på grund av hans drömmar prognosticating hans framtid välde, och på inrådan av Juda är hemligt säljs till en karavan av Ishmaelitic handlare går till Egypten. His brothers tell their father that a wild animal has devoured Joseph (xxxvii.). Bröder berätta sin far att ett vilddjur har slukat Joseph (xxxvii.). Joseph, carried to Egypt, is there sold as a slave to Potiphar, one of Pharaoh's officials. Josef fördes till Egypten, finns det säljs som slav till Potifars, en av faraos tjänstemän. He gains his master's confidence; but when the latter's wife, unable to seduce him, accuses him falsely, he is cast into prison (xxxix.). Han vinner sin herres förtroende, men när dennes hustru, oförmögen att förföra honom, anklagar honom falskt, är han kastades i fängelse (xxxix.). Here he correctly interprets the dreams of two of his fellow prisoners, the king's butler and baker (xl.). Här han tolkar korrekt drömmar två av hans medfångar, kungens hovmästare och Baker (xl.). When Pharaoh is troubled by dreams that no one is able to interpret, the butler draws attention to Joseph. Farao Oroväckande drömmar, som ingen kan tolka, drar hovmästaren uppmärksamhet Joseph. The latter is thereupon brought before Pharaoh, whose dreams he interprets to mean that seven years of abundance will be followed by seven years of famine. Det senare väckte därefter inför Farao, vars drömmar han tolkar som att sju år av överflöd kommer att följas av sju år av svält. He advises the king to make provision accordingly, and is empowered to take the necessary steps, being appointed second in the kingdom. Han råder kungen att vidta åtgärder i enlighet med detta, och har befogenhet att vidta nödvändiga åtgärder, tillsattes tvåa i riket. Joseph marries Asenath, the daughter of the priest Poti-pherah, by whom he has two sons, Manasseh and Ephraim (xli.). Joseph gifter Asenath, dotter till prästen Poti-pherah, med vilken han har två söner, Manasse och Efraim (xli.).

When the famine comes it is felt even in Canaan; and Jacob sends his sons to Egypt to buy corn. När hungersnöden handlar det känns även i Kanaan, och Jacob skickar sina söner till Egypten för att köpa säd. The brothers appear before Joseph, who recognizes them, but does not discover himself. Bröderna framträda inför Joseph, som känner igen dem, men inte hittar själv. After having proved them on this and on a second journey, and they having shown themselves so fearful and penitent that Judah even offers himself as slave, Joseph reveals his identity, forgives his brothers the wrong they did him, and promises to settle in Egypt both them and his father (xlii.-xlv.). Efter att ha visat dem om detta och om en andra resa, och de har visat sig så rädd och ångerfull att Juda även erbjuder sig själv som slav, avslöjar Josef hans identitet, förlåter hans bröder fel de gjorde honom och lovar att bosätta sig i Egypten båda dem och hans far (xlii.-xlv.). Jacob brings his whole family, numbering 66 persons, to Egypt, this making, inclusive of Joseph and his sons and himself, 70 persons. Jacob tar hela hans familj, numrering 66 personer, till Egypten, detta gör, inklusive Josef och hans söner och sig själv, 70 personer. Pharaoh receives them amicably and assigns to them the land of Goshen (xlvi.-xlvii.). Farao tar emot dem vänskapligt och tilldelar dem landet Gosen (xlvi.-xlvii.). When Jacob feels the approach of death he sends for Joseph and his sons, and receives Ephraim and Manasseh among his own sons (xlviii.). När Jakob anser inställning död sänder för Josef och hans söner, och tar emot Efraim och Manasse bland hans egna söner (xlviii.). Then he calls his sons to his bedside and reveals their future to them (xlix.). Han kallar sina söner till hans säng och avslöjar deras framtid för dem (xlix.). Jacob dies, and is solemnly interred in the family tomb at Machpelah. Joseph lives to see his great-grandchildren, and on his death-bed he exhorts his brethren, if God should remember them and lead them out of the country, to take his bones with them (1.). Jacob dör, och är högtidligt begravd i familjen grav i Machpelah. Joseph liv för att se hans barnbarnsbarn, och på dödsbädden han uppmanar sina bröder, att om Gud skulle komma ihåg dem och leda dem ut ur landet, ta sin ben med dem (1.).

§ 9. Aim of Work. § 9. Målsättningen för arbetet.

In the choice, connection, and presentation of his material the narrator has followed certain principles incident to the purpose and scope of his work. I val, anslutning och presentation av sitt material berättarens har följt vissa principer inträffade till syftet och omfattningen av hans arbete. Although he adopts the universal view-point of history, beginning with the Creation and giving a review of the entire human race, he yet intends to deal particularly with Israel, the people subsequently chosen by God, and to give an account of its origin and of its election, which is based on its religious and moral character. Även om han antar allmän synvinkel av historia, som börjar med skapelsen och ger en översyn av hela den mänskliga rasen, men han avser att behandla i synnerhet med Israel, att folket senare utvalda av Gud, och redogöra för dess ursprung och av sina val, som bygger på dess religiösa och moraliska karaktär. His chief point of view, therefore, is that of narrator of tribal and religious history; and only the details that bear on this history are reported. Hans chef synpunkt är därför som berättare av stammar och religiösa historia, och endast de uppgifter som bär på denna historia redovisas.

§ 10. It is his primary intention to show that the people of Israel are descended in a direct line from Adam, the first man created by God, through legitimate marriages in conformity with Israelitish moral ideals, ie, monandric marriages. § 10. Det är hans primära avsikt att visa att Israels folk härstammar i rak linje från Adam, den första människan skapad av Gud, genom legitimt äktenskap i enlighet med israelitiska moraliska ideal, dvs monandric äktenskap. Offshoots branch from this main line at central points represented by Adam, Noah, Shem, Eber, Abraham, and Isaac, though their subsequent legitimacy can not be guaranteed. Utlöpare grenledning från denna huvudlinje på centrala punkter som representerar Adam, Noa, Sem, Eber, Abraham och Isak, fastän de senare legitimitet inte kan garanteras. Linguistically the descent from the main line is always indicated by the word , vouching for the paternity; while descent in a branch line is indicated by . Språkligt nedstigningen från huvudlinjen är alltid anges med ordet, vouching för faderskap, medan härkomst i en bibana indikeras av. This is the explanation of the interchange of these two words, a phenomenon which has never yet been correctly interpreted. Detta är förklaringen till utbyte av dessa två ord, ett fenomen som hittills aldrig har korrekt. The line branching off at any one central point is always fully treated before the next member of the main line is mentioned. Linjen förgrening av vid någon central punkt är alltid fullt behandlas innan nästa medlem i främsta linjen nämns. Only such matters are related in regard to the branch lines as are important for the history of humanity or that of Israel. Endast sådana frågor är relaterade med avseende på sidolinjer som är viktiga för mänsklighetens historia eller Israels. No fact is ever introduced merely on account of its historical or antiquarian value. Nej faktum är någonsin införs enbart på grund av sitt historiska eller antikvarisk värde. In the main line the interest is concentrated upon the promised, long-expected generations of Isaac-Jacob, his sons and grandsons-who safely pass through all dangers and tribulations, emphasis being laid on their religious and moral character. I huvudlinjen intresset koncentreras på den utlovade, länge väntade generationer av Isak-Jacob, hans barn och barnbarn, som säkert passera igenom alla faror och bekymmer där tonvikten lagts på sin religiösa och moraliska karaktär.

§ 11. The events are related in definite chronological order, the chief dates being as follows: § 11. Händelserna är närstående i bestämda kronologisk ordning, datum chefen är som följer:

see table se tabell

The year of the Creation is the year 3949 before the common era. The ten generations before the Flood attain to ages varying between 777 years (Lamech) and 969 years (Methuselah), with the exception of Enoch (365 years). Året för skapelsen är det år 3949 före vår tideräkning. De tio generationerna före den stora översvämningen uppnå att åldrar varierar mellan 777 år (Lemek) och 969 år (Methuselah), med undantag av Enoch (365 år). Those of the ten generations after the Flood vary between 600 years (Shem) and 148 (Nahor). De tio generationer efter syndafloden varierar mellan 600 år (Sem) och 148 (Nahor). All the reasons for the details of this chronology have not yet been discovered. Alla skäl till detaljerna i denna kronologi har ännu inte upptäckts. Oppert has declared (in "REJ" 1895, and in Chronology) that the figures are connected with ancient Babylonian chronological systems. Oppert har förklarat (i "REJ" 1895, och i Chronology) att siffrorna är förknippade med forntida babyloniska kronologisk system. The variations found in the Septuagint and in the Samaritan Pentateuch were introduced for certain purposes (see Jacob in "JQR" xii. 434 et seq.). De variationer som finns i Septuaginta och i samariern Moseböckerna infördes för vissa ändamål (se Jakob i "JQR" XII. 434 ff.). The correctness of the Masoretic figures, however, is evident from the context. Riktigheten i de masoretiska siffror, dock framgår av sammanhanget.

§ 12. Anachronisms such as various critics allege are found in Genesis do not in reality exist; and their assumption is based on a misunderstanding of the historiographic principles of the book. § 12. Anakronismer såsom olika kritiker hävdar finns i Första Mosebok inte existerar i verkligheten, och deras antagande är baserat på en missuppfattning av historiografiska principerna i boken. Thus the history of a generation no longer of importance is closed and the death of its last member noted, although it may not be contemporaneous with the next succeeding generation, to which the attention is then exclusively directed. Alltså historien om en generation som inte längre är av betydelse är stängd och död för den senaste medlemmen noteras, även om det kanske inte är samtida med de två kommande generation, till vilken uppmärksamhet sedan uteslutande riktar sig. This view explains the apparent contradictions between xi. Denna uppfattning förklarar den uppenbara motsägelsen mellan xi. 32 and xi. 32 och XI. 26, xii. 26, XII. 4; also between xxv. 4; även mellan xxv. 7 and xxv. 7 och xxv. 26; xxi. 26; xxi. 5 and xxv. 5 och xxv. 20; xxxv. 20; xxxv. 28 (Jacob was at that time 120 years old) and xlvii. 28 (Jacob var då 120 år gamla) och xlvii. 9; xxxvii. 9; XXXVII. 2, xli. 2, xli. 46; etc. In ch. 46, osv ch. xxxiv. XXXIV. Dinah is not six to seven years old, nor Simeon and Levi eleven and ten respectively, but (xxxv. 27, xxxvii. 1 et seq., xxxiii. 17) each is ten years older. Dinah är sex till sju år gamla, eller Simeon och Levi elva och tio respektive, men (xxxv. 27, XXXVII. 1 ff., XXXIII. 17) vart är tio år äldre. The events in ch. Händelserna i ch. xxxviii. XXXVIII. do not cover twenty-three years-from the sale of Joseph in his seventeenth year to the arrival of Judah's grandsons in Egypt (xlvi. 12) in Joseph's fortieth year-but thirty-three years, as the words (elsewhere only in xxi. 22 and I Kings xi. 29) refer back in this case to xxxiii. täcker inte tjugotre år-från försäljningen av Josef i sitt sjuttonde år till ankomsten av Juda s barnbarn i Egypten (xlvi. 12) i Josefs fyrtionde året, men trettiotre år, eftersom orden (på andra ställen bara i xxi. 22 och jag Kings XI. 29) hänvisar tillbaka i detta fall XXXIII. 17. 17. The story is introduced at this point to provide a pause after ch. Berättelsen införs i detta skede ge en paus efter ch. xxxvii. XXXVII.

§ 13. Nor are there any repetitions or unnecessary doublets. § 13. Det finns heller inga upprepningar eller onödiga dubbletter. If ch. Om ch. ii. were an account of the Creation differing from that found in ch. ii. var en tanke på tillkomsten än den som finns i kap. i., nearly all the events would have been omitted; it is, however, the story in detail of the creation of man, introduced by a summary of what preceded. i., skulle nästan alla händelser har utelämnats, det är dock historien i detalj i skapelsen av människan, som infördes genom en sammanfattning av vad som föregick. Neither are there two accounts of the Flood in ch. vi.-ix., in which no detail is superfluous. Inte heller finns det två konton i översvämningarna i lm. Vi.-ix., där ingen detalj är överflödig. The three accounts of the danger of Sarah and Rebekah, ch. De tre redovisning av risken för Sara och Rebecka, Ch. xii., xx., and xxvi., are not repetitions, as the circumstances are different in each case; and ch. xii., xx. och xxvi., är inte upprepningar, eftersom förhållandena är olika i varje enskilt fall, och CH. xxvi. XXVI. refers expressly to ch. uttryckligen hänvisas till kap. xx. xx. The account in xix. Kontot i xix. 29 of the destruction of Sodom and Gomorrah and the rescue of Lot, is but a summary introducing the story that follows, which would not be comprehensible without xix. 29 i förstörelsen av Sodom och Gomorra och räddning av Lot, är endast en sammanfattning inför historien som följer, som inte skulle vara begriplig utan xix. 14, 23, 28. 14, 23, 28. Repeated references to the same place (Beth-el, xxviii. 19, xxxv. 15), or renewed attempts to explain the same name (Beer-sheba, xxi. 31, xxvi. 33; comp. xxx. 20 et seq.), or several names for the same person (xxvi. 34, xxvii. 46-xxxvi. 2 for Esau's wives) are not contradictions. Upprepade hänvisningar till samma plats (Betel, xxviii. 19, xxxv. 15), eller förnyade försök att förklara samma namn (Beer-Sheba, xxi. 31, xxvi. 33 comp. Xxx. 20 ff.) eller flera namn för samma person (xxvi. 34, XXVII. 46-XXXVI. 2 för Esaus hustrur) är inte motsägelser. The change of Jacob's name into that of "Israel" is not narrated twice; for xxxii. 29 contains only the announcement by the messenger of God. Ändringen av Jakobs namn till att bli "Israel" är inte berättas två gånger, för XXXII. 29 innehåller endast tillkännagivande av Guds budbärare.

Apparently no exegete has noted that is a parenthesis often found in prophetic speeches ("Not Jacob-thus it will be said [ie, in xxxv. 10]-shall be thy name"); is an impossible construction in Hebrew; xxxii. Uppenbarligen ingen EXEGET har konstaterat att det är en parentes ofta förekommer i profetiska tal ( "Inte Jacob, därför kommer man att säga [dvs i xxxv. 10], skall vara ditt namn"), är en omöjlig konstruktion på hebreiska; XXXII. 4 et seq. 4 ff. and xxxiii. och XXXIII. 1 et seq. 1 ff. do not prove, contrary to xxxvi. inte visar sig, i motsats till XXXVI. 6-7, that Esau was living at Seir before Jacob's return. 6-7, att Esau levde i Seir innan Jakobs återkomst. The account of the sale of Joseph as found in xxxvii. Redogörelsen för försäljning av Joseph konstaterades i XXXVII. 1-25, 28, 29-36; xl. 1-25, 28, 29-36, XL. 1 et seq. 1 ff. does not contradict xxxvii. motsäger inte XXXVII. 25-27, 28; xxxix. 25-27, 28; xxxix. ; forthe Midianites were the middlemen between the brothers and the Ishmaelites, on the one hand, and between the latter and Potiphar, on the other. , Som inriktas Midjan var mellanhand mellan bröderna och Ismaeliterna, å ena sidan, och mellan dessa och Potifars, å den andra. Potiphar is a different person from the overseer of the prison; and Joseph could very well say that he had been stolen, ie, that he had been put out of the way (xl. 15). Potifars är en annan person från styresmän i fängelset, och Josef kunde mycket väl säga att han hade blivit stulen, det vill säga, att han hade lagt undan (xl. 15).

§ 14. It is the purpose of the book, on its religious as well as its historic side, to portray the relation of God to humanity and the behavior of the latter toward Him; His gracious guidance of the history of the Patriarchs, and the promises given to them; their faith in Him in spite of all dangers, tribulations, and temptations; and, finally, the religious and moral contrasts with Hamitic (Egyptian and Canaanite) behavior. § 14. Det är syftet med boken, om dess religiösa såväl som dess historiska sida, att framställa Guds förhållande till mänskligheten och beteendet hos de senare mot honom, hans nådiga vägledning av historien om patriarkerna, och löften till dem, att deras tro på honom trots alla faror, vedermödor och prövningar, och slutligen, den religiösa och moraliska kontrast till hamitiska (egyptiska och kanaaneiska) beteende.

§ 15. Religion of Genesis. § 15. Religion i Genesis.

Being a historical narrative, no formal explanations of its religious views are found in Genesis; but the stories it contains are founded on such views, and the author furthermore looks upon history as a means of teaching religion. Att vara en historisk berättelse, ingen formell förklaring av sina religiösa åsikter finns i Första Mosebok, men berättelserna innehåller bygger på sådana åsikter, och författaren dessutom ser på historien som ett medel för undervisning religion. He is a historian only in virtue of being a theologian. Han är historiker endast i kraft av att vara teolog. He inculcates religious doctrines in the form of stories. Han inskärper religiösa läror i form av berättelser. Instead of propounding a system he describes the religious life. Istället för propounding ett system som han beskriver det religiösa livet. The book therefore contains an inexhaustible fund of ideas. Boken innehåller därför en outtömlig fond av idéer. The most important among these, regarding God, the Creation, humanity, and Israel's Patriarchs, may be mentioned here. Viktigast bland dessa, om Gud, kan skapandet, mänsklighet, och Israels patriarker, nämnas här.

§ 16. There is only one God, who has created heaven and earth (that is, the world), and has called all objects and living beings into existence by His word. § 16. Det finns bara en Gud, som har skapat himmel och jord (det vill säga världen), och har uppmanat alla föremål och levande varelser till stånd genom Hans ord. The most important point of the theology of Genesis, after this fundamental fact, is the intentional variation in the name of God. Den viktigaste punkten i teologi Genesis, efter detta grundläggande faktum, är avsiktliga variationer i Guds namn. It is the most striking point of the book that the same God is now called "Elohim" and now "Yhwh." Det är det mest slående punkten av boken att samma Gud kallas numera "Elohim" och nu "Yhwh." In this variation is found the key to the whole book and even to the whole Pentateuch. I den här varianten har funnit nyckeln till hela boken och även till hela Moseböckerna. It is not accidental; nor are the names used indifferently by the author, though the principle he follows can not be reduced to a simple formula, nor the special intention in each case be made evident. Det är ingen tillfällighet, eller är de beteckningar som används likgiltigt av författaren, men principen följer han inte kan reduceras till en enkel formel, eller speciella syfte i varje enskilt fall göras tydlig.

§ 17. "Yhwh" is the proper name of God (= "the Almighty"; see Ex. iii. 12 et seq., vi. 2), used wherever the personality of God is to be emphasized. § 17. "Yhwh" är det korrekta namnet på Gud (= "den Allsmäktige", se Ex. Iii. 12 ff., VI. 2), användes när det var Guds personlighet ska betonas. Hence only such expressions are used in connection with "Yhwh" as convey the impression of personality, ie, anthropomorphisms. Därför kan endast sådana uttryck som används i samband med "Yhwh" som ger ett intryck av personlighet, dvs antropomorfismer. Eyes, ears, nose, mouth, face, hand, heart are ascribed only to "Yhwh," never to "Elohim." Ögon, öron, näsa, mun, ansikte, hand, är hjärtat tillskrivas endast "Yhwh," aldrig "Elohim". These anthropomorphisms are used merely to suggest the personal life and activity of God, and are not literal personifications, as is conclusively proved by the fact that phrases which would be actual anthropomorphisms-eg, "God sees with His eyes"; "He hears with His ears"; "one sees God's face" ("head," "body," etc.)-never occur. Dessa antropomorfismer används endast för att föreslå den personliga liv och verksamhet Gud, och inte bokstavlig personifikationer, vilket slutgiltigt bevisas av det faktum att fraser som skulle vara faktiska antropomorfismer-eg, "Gud ser med ögonen", "Han hör med Hans öron "," man ser Guds ansikte "(" huvud "," kropp ", etc.), aldrig inträffa. The expression "Yhwh's eyes" indicates divine knowledge of what may be seen through personal apperception; "Yhwh's ears," what may be heard; = "God's anger" indicates the reaction of God's moral nature against evil; "Yhwh's mouth" indicates the utterances of the God who speaks personally; "Yhwh's face" indicates immediate personal intercourse with the God who is felt to be present; "Yhwh's hand" indicates His sensible manifestations of power; "Yhwh's heart" indicates His thoughts and designs. Uttrycket "Yhwh ögon" betyder gudomlig kunskap om vad som kan ses genom personliga Apperception, "Yhwh öron," kan det höras, = "Guds vrede" anger reaktion på Guds moraliska natur mot det onda, "Yhwh mun" anger yttranden av Gud som talar personligen, "Yhwh ansikte" betyder omedelbar personligt umgänge med Gud, som man anser vara närvarande, "Yhwh hand" visar hans förnuftiga manifestationer av makt, "Yhwh hjärta" visar hans tankar och mönster. The phrase "Yhwh, a personal God," characterizes fully the use of this name. Frasen "Yhwh, en personlig Gud," präglar fullt utnyttjande av detta namn. A person or a nation can have personal relations with the personal Yhwh only; and only He can plan and guide the fate of either with a personal interest. En person eller en nation kan ha personliga relationer med den personliga Yhwh bara, och bara han kan planera och styra öde antingen med ett personligt intresse. Yhwh is the God of history and of the education of the human race. YHWH är Gud i historien och i utbildningen av den mänskliga rasen. Only Yhwh can exact a positive attitude toward Himself, and make demands upon man that are adequate, ie, moral: Yhwh is the God of positive morality. Endast Yhwh kan exakt en positiv inställning till sig själv, och ställa krav på människor som är lämpliga, dvs moraliska: Yhwh är Gud positiva moral. A personal, inner life longing for expression can be organized into definite form and find response only if Yhwh be a personal, living God. En personlig, inre liv längtan efter uttryck kan ordnas i bestämd form och hitta svar endast om Yhwh vara en personlig, levande Gud. Yhwh is the God of ritual, worship, aspiration, and love. YHWH är Gud ritual, gudstjänst, längtan och kärlek.

§ 18. "Elohim" is an appellative, and the general name for the divinity, the superhuman, extramundane being, whose existence is felt by all men-a being that possesses intelligence and will, exists in the world and beyond human power, and is the final cause of all that exists and happens. § 18. "Elohim" är en appellative, och det allmänna namnet för gudomlighet, det övermänskliga, är UTOMVÄRLDSLIG väsen, vars existens upplevs av alla människor, en varelse som besitter intelligens och kommer att finns i världen och bortom mänsklig makt, och är den slutliga orsaken till allt som finns och händer. "Yhwh" is concrete; "Elohim" is abstract. "Yhwh" är konkret, "Elohim" är abstrakt. "Yhwh" is the special," Elohim" the general, God. "Yhwh" är speciell, "Elohim" det allmänna, Gud. "Yhwh" is personal; "Elohim." "Yhwh" är personlig, "Elohim." impersonal. opersonlig. Yet there is no other Elohim but Yhwh, who is "ha-Elohim" (the Elohim). Ändå finns det ingen annan Elohim men Yhwh, som är "ha-Elohim" (Elohim).

The following points may be observed in particular: Följande punkter kan observeras i synnerhet:

(a) "Elohim," as genitive of a person, indicates that the latter has superhuman relations (xxiii. 6; similarly of an object, xxviii. 17, 22). (a) "Elohim", som genitiv av en person, visar att denna har övermänskliga förbindelser (xxiii. 6, på samma sätt av ett föremål, XXVIII. 17, 22).

(b) It also indicates ideal humanity (xxxiii. 10; comp. xxxii. 29). (b) Den visar också idealisk mänskligheten (xxxiii. 10, komp. XXXII. 29).

(c) "Elohim" expresses the fate imposed by a higher power. (c) "Elohim" uttrycker det öde som följer av en högre makt. The statement "A person is prosperous" is paraphrased by "Elohim is with him," which is distinctly different from "Yhwh is with him." Uttalandet "En person är välmående" är parafras av "Elohim är med honom," som klart skiljer sig från "Yhwh är med honom." While the former indicates objectively a person's prosperity with regard to a single event, the latter expresses the higher intentions and consecutive plans of the personal God in regard to the person in question. Medan den förstnämnda anger objektivt en persons välstånd när det gäller en enskild händelse, uttrycker den senare högre avsikter och planer följd av personlig gud när det gäller personen i fråga. Abimelech says to Abraham, "Elohim is with thee in all that thou doest" (xxi. 22), while he says to Isaac, "Yhwh is with thee," and "thou art now the blessed of Yhwh" (xxvi. 28, 29). Abimelek säger till Abraham, "Elohim är med dig i allt vad du Doest" (xxi. 22), medan han säger Isak "Yhwh är med dig" och "Du är nu den välsignade av Yhwh" (xxvi. 28, 29). For Abimelech had at first tried in vain to injure Isaac; but later he convinced himself () that evidently () it was the Yhwh worshiped by Isaac that designedly protected and blessed the latter. För Abimelek hade först försökte förgäves att skada Isak, men senare blev han övertygad om sig själv () som uppenbarligen () det var Yhwh dyrkades av Isaac att afsigt skyddas och välsignade den senare. Again, in xxi. Igen, xxi. 20: "And Elohim was with the lad"; for Ishmael did not belong to the chosen line, concerning which God had special plans. 20: "Och Elohim var med pojken", för Ismael inte hör till den valda raden, om vilket Gud hade speciella planer. Yhwh, however, is always with Israel and its heroes (xxvi. 3, 28; xxviii. 15 [xxxii. 10, 13]; xlvi. 4; Ex. iii. 12; Num. xxiii. 21; Deut. ii. 7; xx. 1; xxxi. 8, 23; Josh. i. 5, 9, 17; iii. 7; Judges ii. 18; vi. 12, 16; I Sam. iii. 19; xvi. 18; xviii. 12, 14; xx. 13; II Sam. vii. 3, v. 10; I Kings i. 37; II Kings xviii. 7). YHWH, dock alltid med Israel och dess hjältar (xxvi. 3, 28, xxviii. 15 [xxxii. 10, 13], xlvi. 4, Ex. Iii. 12, Num. XXIII. 21, Mos. Ii. 7 , xx. 1, XXXI. 8, 23, Josh. I. 5, 9, 17, iii. 7, domare II. 18, vi. 12, 16, jag Sam. iii. 19, xvi. 18, xviii. 12 , 14, xx. 13, II Sam. vii. 3, v. 10, jag Kings I. 37, II Kings xviii. 7). Particularly instructive is Jacob's vow, xxviii. Särskilt lärorikt är Jakobs löfte, xxviii. 20 et seq., "If Elohim will be with me . . . then shall Yhwh be my Elohim." 20 ff. "Om Elohim kommer att vara med mig... Då skall Yhwh vara min Elohim." Adverse fate especially is, out of fear, euphemistically ascribed to the general Elohim, the impersonal God, rather than to Yhwh xlii. Negativa öde synnerhet är, av rädsla, eufemistiskt tillskrivas den allmänna Elohim, det opersonliga Gud, snarare än att Yhwh xlii. 28). 28).

(d) As "Elohim" designates the universal ruler of the world, that term is used in ch. (d) som "Elohim" de universella härskare över världen, är att termen används i ch. i. i. in the story of the Creation; but in order to designate this Elohim as the true God the word "Yhwh" is always addedin the following chapters (ii., iii.). i skapelseberättelsen, men för att beteckna detta Elohim som den sanne Guden ordet "Yhwh" är alltid addedin följande kapitel (II., iii.). (e) In so far as man feels himself dependent upon Elohim, whom he needs, the latter becomes his Elohim. (e) I den mån man känner sig beroende av Elohim, som han behöver, blir den senare hans Elohim. As the term "Elohim" includes the idea of beneficent power, this relation becomes, on the part of God, that of the omnipotent patron, and, on the part of man, that of the protégé, the one who needs protection and offers respect and obedience (xvii. 7, xxviii. 22). Eftersom ordet "Elohim" ingår idén om välgörande effekt, blir detta förhållande, hos Gud, som den allsmäktige beskyddare, och på den del av människan, som av skyddsling, den som behöver skydd och ger respekt och lydnad (xvii. 7, xxviii. 22). The same interpretation applies to "Elohim" followed by the genitive of a person. Samma tolkning gäller "Elohim" följt av genitiv av en person. (f) Elohim is the religious meeting-ground between the believer in Yhwh and persons of a different faith (xiv. 22; xx. 13; xxi. 23; xxxix. 9; xli. 16, 25, 28, 32, 38). (f) Elohim är religiösa mötes-plats mellan troende i Yhwh och personer av annan tro (xiv. 22, xx. 13, xxi. 23, xxxix. 9, xli. 16, 25, 28, 32, 38) . (g) "Elohim" is the appellation of God used in connection with the person who is inclined toward Yhwh, but whose faith is not yet fully developed; for the one who is on the way to religion, as Melchizedek (ch. xiv.) and Abraham's servant (ch. xxiv.; comp. Jethro in Exodus and Balaam in Numbers; see §§ 28, 31). (g) "Elohim" är benämningen på Gud som används i samband med den person som är benägen till Yhwh, men vars tro är inte fullt utvecklade, för den som är på väg till religion, som Melkisedek (kapitel XIV. ) och Abrahams tjänare (kapitel xxiv.; comp. Jethro i Andra Mosebok och Bileam i Numbers, se § § 28, 31).

(h) "Elohim" represents God for those whose moral perception has been blunted by sin (iii. 3, 5); from the mouths of the serpent and the woman instead of "Jahweh" is heard "Elohim"; they desire to change the idea of a living God, who says, "Thou shalt," into a blurred concept of an impersonal and indefinite God. (h) "Elohim" representerar Gud för dem vars moraliska uppfattning har dock hämmats av sin (III. 3, 5); ur munnen på ormen och kvinnan istället för "Jahweh" hörs "Elohim", som önskar att ändra tanken på en levande Gud, som säger, "Du skall", till en suddig begreppet en opersonlig och obestämd Gud. But the God who pronounces judgment is Yhwh (ch. ii., iii.; on Cain, ch. iv.; in connection with the Flood, vi. 3-8; the tower of Babel, xi. 5 et seq.; Sodom and Gomorrah, xviii. 19; Er and Onan, xxxviii. 7, 10). (i) Although the personality of Elohim is indistinct, he yet is felt to be a moral power making moral demands. Men den Gud som uttalar dom är Yhwh (kapitel II., Iii.; På Kain, kap. Iv., I samband med syndafloden, VI. 3-8, Babels torn, xi. 5 ff.; Sodom och Gomorra, xviii. 19, Er och Onan, XXXVIII. 7, 10). (i) Trots personlighet Elohim är otydligt han ändå upplevs som en moralisk kraft gör moraliska krav. The moral obligation toward him is the negative virtue of the "fear of God," the fear of murder (xx. 11), unchastity (xxxix. 9), injustice (xlii. 18), and renunciation (xxii. 12). En moralisk skyldighet mot honom är den negativa dygd av "gudsfruktan," rädslan för mord (XX. 11), otrohet (xxxix. 9), orättvisa (xlii. 18), och ta avstånd (xxii. 12). (k) "Elohim" also means the appearance of the Deity, and hence may be synonymous with "mal'ak." (k) "Elohim" innebär också utseendet på gud, och därmed kan vara synonymt med "mal'ak." It may also designate an object of the ritual representing or symbolizing the Deity (xxxv. 2). Det kan också utse ett objekt av ritual representerar eller symboliserar gudomlighet (xxxv. 2).

§ 19. "Elohim" is more explicitly defined by the article; "ha-Elohim," ie, "the Elohim" or "of the Elohim," is sometimes used to identify an "Elohim" previously mentioned (xvii. 18; comp. verse 17; xx. 6, 17; comp. verse 3). § 19. "Elohim" är mer explicit i artikeln, "ha-Elohim", dvs "Elohim" eller "av Elohim," ibland används för att identifiera en "Elohim" tidigare nämnts (xvii. 18; comp . vers 17, xx. 6, 17, comp. vers 3). The single, definite, previously mentioned appearance of an Elohim is called "ha-Elohim," being as such synonymous with "Mal'ak Yhwh" (xxii. 1, 3, 9, 11, 15), both speaking for Yhwh (verse 16; comp. xlviii. 15). Det enda definitiva, som tidigare nämnts utseende en Elohim kallas "ha-Elohim," är som sådan synonymt med "Mal'ak Yhwh" (xxii. 1, 3, 9, 11, 15), båda talar för Yhwh (vers 16, comp. xlviii. 15). "Ha-Elohim," when derived from "Elohim," is a preparation for "Yhwh"; when derived from "Yhwh" it is a weakening of the idea of God (see §§ 31 et seq.). "Ha-Elohim," om de kommer från "Elohim," är en förberedelse för "Yhwh", om de kommer från "Yhwh" det är en försvagning av idén om Gud (se § § 31 ff.). Although these examples do not exhaust the different uses of these two names, they are sufficient to show the author's intentions. Även om dessa exempel inte uttömmer de olika användningar av dessa två namn, de är tillräckliga för att visa författarens avsikter.

§ 20. A rare term for "God" is "El Shaddai" (xvii. 1, xxviii. 3, xxxv. 11, xliii. 13, xlviii. 13; "Shaddai" in xlix. 25). § 20. En sällsynt ordet för "Gud" är "El Shaddai" (xvii. 1, xxviii. 3, xxxv. 11, xliii. 13, xlviii. 13, "Shaddai" i xlix. 25). The usual translation and interpretation, "Almighty," is entirely unsupported. De vanliga översättning och tolkning, "Allsmäktige," är helt rotlös. The term, when closely examined, means "the God of faith," ie, the God who faithfully fulfils His promises. Begreppet då noga granskas, betyder "Gud tron", dvs, den Gud som troget uppfyller sina löften. Perhaps it also means a God of love who is inclined to show abundant love. Kanske innebär också en kärleksfull Gud som är benägen att visa överflödande kärlek.

§ 21. God as a personal being is not only referred to in anthropomorphistic and anthropopathic terms, but He also appears to man and speaks with him. § 21. Gud som en personlig varelse är inte bara nämns i anthropomorphistic och anthropopathic termer, men han verkar också mannen och talar med honom. Thus He speaks with Adam and Eve, Cain, Noah, Abraham, Hagar, Abimelech, Isaac, Jacob, and Laban. Sålunda Han talar med Adam och Eva, Kain, Noa, Abraham, Hagar, Abimelek, Isak, Jakob och Laban. But He appears only from the time of Abraham, and in different ways. Men han verkar bara från tiden för Abraham, och på olika sätt. An Elohim "appears" to Abimelech and Laban in a dream at night (xx. 3, xxxi. 24); a mal'ak Yhwh appears to Hagar (xvi. 7 et seq.), being called in verse 13 simply "Yhwh." En Elohim "förefaller" till Abimelek och Laban i en dröm på natten (XXXX 3, XXXI. 24), en mal'ak Yhwh verkar Hagar (XVI. 7 ff.) Tas i anspråk i vers 13 bara "Yhwh. " Yhwh appears to Abram (xii. 7, xv. 1); in a vision (xii. 1, 7) apparently accompanied by darkness, a pillar of smoke, and fire; in xvii. YHWH verkar Abram (XII. 7, xv. 1), i en vision () XII. 1, 7 uppenbarligen tillsammans med mörker, en pelare av rök och eld, i xvii. Yhwh, who is subsequently called "Elohim" (verses 9, 15, 19), appears, and then ascends (verse 22); in xviii. YHWH, som senare kallas "Elohim" (vers 9, 15, 19), visas och sedan stiger (vers 22), i XVIII. Yhwh appears in the form of three men who visit Abraham, but these speak as one Yhwh in verses 13, 17, 20, 26, and 33, who then leaves, while the two messengers go to Sodom. YHWH visas i form av tre män som besöker Abraham, men de talar som en Yhwh i vers 13, 17, 20, 26 och 33, som sedan lämnar, medan de två budbärarna gå till Sodom. Yhwh appears to Isaac on a certain day (xxvi. 2), and again that night (verse 24). Jacob is addressed in a dream by Yhwh (xxviii. 12 et seq.). YHWH verkar Isak på en viss dag (xxvi. 2), och återigen den natten (vers 24). Jakob behandlas i en dröm av Yhwh (xxviii. 12 ff.). In xxxi. 3 Yhwh speaks to Jacob; Jacob says (verse 11) that a mal'ak of Elohim appeared to him in a dream. I XXXI. 3 Yhwh talar till Jakob, Jakob säger (vers 11) att en mal'ak av Elohim tycktes honom i en dröm. In xxxv. I xxxv. 9 Elohim again appears to him, in reference to the nocturnal encounter with a "man" (xxxii. 14 et seq.), and ascends (xxxv. 13). 9 Elohim visas igen honom, med hänvisning till den nattliga möte med en "man" (xxxii. 14 ff.) Och uppåt (xxxv. 13). In xlvi. I xlvi. 2 Elohim speaks to him in a vision of the night. 2 Elohim talar till honom i en syn om natten.

Hence, the appearance of God means either a dream-vision, or the appearance of a messenger sent by God, who speaks in His name, and may therefore himself be called "Elohim of Yhwh." Därför betyder utseendet på Gud antingen en dröm-vision, eller uppkomsten av en budbärare sänd av Gud, som talar i hans namn, och kan därför själv kallas "Elohim för Yhwh."

§ 22. "Mal'ak of God" signifies, in the first place, the fortunate disposition of circumstances (xxiv. 7, 40; comp. xlviii. 16), in which case it is parallel to "ha-Elohim," the divine guidance of human life; more often, however, it denotes the "angels" ("mal'akim"), messengers of God in human shape who carry His behests to men and who seem to enter and leave heaven through a gate (xxviii. 11); eg, "Yhwh's messenger" (xvi. 7, 11; xxii. 11, 15); "Elohim's messenger" (xxi. 17; in the plural, xix. 1, 15; xxviii. 12; xxxii. 2); or "ha-Elohim's messenger" (xxxi. 11). § 22. "Mal'ak av Gud" betyder, i första hand den lyckosamma disposition av omständigheter (xxiv. 7, 40, komp. Xlviii. 16), i vilket fall det är parallellt med "ha-Elohim," de gudomlig vägledning av mänskligt liv, oftare, men betecknar det "änglar" ( "mal'akim"), Guds budbärare i mänsklig gestalt som bär Hans behests till män och som verkar komma in och lämna himlen genom en grind (XXVIII . 11), t.ex. "Yhwh budbärare" (XVI. 7, 11, XXII. 11, 15); "Elohims budbärare" (xxi. 17, i plural, xix. 1, 15, xxviii. 12, XXXII. 2 ), eller "ha-elohim budbärare" (xxxi. 11). The "man" who wrestled with Jacob likewise seems to have been a mal'ak (xxxii. 25, 29, 31), and the men whom Abraham entertained and who saved Lot were also mal'akim (xviii., xix.). "Mannen" som brottades med Jakob tycks också ha varit en mal'ak (xxxii. 25, 29, 31), och män som Abraham underhållning och som räddat partiet även mal'akim (XVIII., xix.). According to the popular belief, it is disastrous to meet them (xvi. 13, xxxii. 31). Enligt folktron är det katastrofalt att träffa dem (XVI. 13, XXXII. 31). On this point, more than on any other, the author seems to have followed popular ideas. På denna punkt, mer än på någon annan, tycks författaren ha följt populära idéer.

§ 23. It appears from the foregoing that the conception of God found in Genesis is throughout a practical, religious one. § 23. Det framgår av ovanstående att uppfattningen om Gud finns i Första Mosebok är under en praktisk, religiös. God is treated exclusively with reference to His dealings with the world and with man, and to the interest that He takes in man's fate and behavior. He guides, educates, and punishes. Gud behandlas enbart med hänvisning till sina kontakter med världen och människan, och det intresse som han tar i människans öde och beteende. Han vägleder, utbildar och straffar. He assigns to the first of mankind a habitation in Eden, sets them a task, and commands them not to do a certain thing. Han ger den första mänsklighetens en boning i Eden, sätter dem en uppgift, och befaller dem att inte göra en viss sak. When they break this command He punishes them; but even after that He cares for them. När de bryter detta kommando Han straffar dem, men även efter att han bryr sig om dem. Although punishing the murderer Cain, He affords him protection; the cruelties and unnatural sins of the generation of the Flood arouse His sorrow and anger; He humiliates the pride of the men who are planning to build a tower that shall reach to heaven; He utterly destroys with fire and brimstone the sinful generation of Sodom and Gomorrah. Trots att straffa mördaren Kain, ger han honom trygghet, grymheter och onaturliga synder generationen av översvämningar väcka sin sorg och vrede, han förödmjukar stoltheten hos de män som planerar att bygga ett torn som ska nå till himlen, han ytterst förstör med eld och svavel den syndiga generationen av Sodom och Gomorra. The punishments are either the natural consequences of sin-the first of mankind haverobbed the earth, which had willingly offered the fruit of its trees, hence it is cursed and paralyzed, and can no longer give its fruit freely, so long as Adam is living; Eve has succumbed to desire, hence she has become the slave of desire; Cain has defiled the earth by murder, hence he has deprived it of its strength-or they correspond exactly to the sins; eg, men build a tower in order to remain united, hence they are dispersed; Jacob wishes to rule his brother, therefore he must humiliate himself before that brother; he deceives, and is deceived in return; he dresses up in a goatskin in order to obtain a blessing fraudulently, therefore he is terribly deceived and plunged in sorrow through a goatskin; Judah advises the sale of Joseph as a slave, therefore he himself is forced to offer himself as a slave. Straffen är antingen naturliga följder av synden, den första i mänsklighetens haverobbed jorden, som gärna hade erbjudit frukten av sina träd, varför det är förbannade och förlamad och kan inte längre ger sin frukt fritt, så länge som Adam lever ; Eve har fallit för önskan, varför hon har blivit slav under begär, Cain har befläckat jorden med mordet, varför han gick miste om sin hållfasthet eller den exakt överensstämmer med synder, t.ex. män bygga ett torn för att vara eniga, därför att de är utspridda, Jacob önskar regera, hans bror, därför måste han förödmjuka sig inför att broder, han bedrar, och är lurad i gengäld, han klär i getskinn för att få en välsignelse bedrägligt, därför är han fruktansvärt lurade och försänkt i sorg genom ett getskinn, Juda råd försäljning av Josef som slav, därför att han själv är tvungen att offra sig själv som slav.

God, on the other hand, is pleased with the pious, with Enoch and Noah, and especially with Abraham's unshakable faith (xv. 6); his righteousness and justice, which he recommends to his children and household (xviii. 19); his implicit obedience, which is ready to make the supreme sacrifice (xxii. 12, 16). Gud, å andra sidan är nöjd med de fromma, med Enok och Noa, och särskilt med Abrahams orubblig tro (xv. 6), hans rättfärdighet och rättvisa, som han rekommenderar till sina barn och hushåll (XVIII. 19), hans implicita lydnad, som är redo att göra det högsta offret (xxii. 12, 16). For Abraham's sake God saves Lot (xix. 19); blesses Abraham's son Isaac (xxvi. 5), his children, and his children's children; protects them through all dangers; prevents others from doing evil to them (xii. 17, xiv., xv., xx. 3, xxvi., xxxi. 24); and leads them in a marvelous manner. He gives commands to men, and binds them to Himself by covenants and promises. För Abrahams skull Gud räddar Lot (xix. 19), välsignar Abrahams son Isak (xxvi. 5), hans barn och hans barnbarn, skyddar dem genom alla faror, hindrar andra från att göra ont för dem (XII. 17, XIV. , xv., xx. 3, xxvi., XXXI. 24), och leder dem på ett förunderligt sätt. Han ger kommandon till män, och binder dem till sig genom förbund och löften. They are the objects of His designs, as they are His work. De är föremål för hans konstruktioner, eftersom de är hans verk.

§ 24. The Creation. § 24. Skapelsen.

The entire universe is the work of God; this proposition is the necessary consequence of the idea of God as found in Genesis and the Pentateuch and in the whole Bible generally. Hela universum är Guds verk, detta förslag är en nödvändig konsekvens av idén om Gud som finns i Första Mosebok och Moseböckerna och i hela Bibeln i allmänhet. From this arises doubtless the author's belief that God created the world out of nothing. Ur detta uppstår tveklöst författarens övertygelse om att Gud skapade världen ur intet. He does not say how this primal act of creation was accomplished. Han säger inte hur denna primala handling av skapelsen genomfördes. In the beginning the earth was a desolate watery chaos ("tohu wa bohu"), over which the spirit of God brooded, and which God divided into heaven and earth and arranged and peopled in six days. I början jorden var en ödslig vattnig kaos ( "tohu wa Bohu"), över vilket Guds ande grubblade, och som Gud uppdelad i himmel och jord anordnat och och befolkade på sex dagar. The living beings are created in an orderly sequence, proceeding from the inorganic to the organic, from the incomplete to the complete, man being the crown. De levande varelser skapas i en ordnad sekvens, med utgångspunkt från det oorganiska till det organiska, från ofullständig till komplett, mannen som kronan. In the beginning God creates light together with time and the day. I början Gud skapar ljus tillsammans med tid och dag. The outer firmament separates the waters above and below it; then when the lower waters recede the land appears; the earth produces grass and trees; and plants and animals are created, each "after its kind," and endowed with the faculty of propagating within their kind in their respective elements. Den yttre firmament separerar vatten över och under det, sedan när den nedre vattnet gå tillbaka den mark som visas, jorden producerar gräs och träd, växter och djur, och vart "efter sitt slag", och som har en förmögenhet att föröknings inom sitt slag i sina respektive element. Every organic being, therefore, is endowed with a nature of its own, which the Creator intends it to keep by pairing only with its own kind. Varje organiska väsen, därför är begåvad med en karaktär av sina egna, som Skaparen för avsikt att hålla med ihopkopplingen bara med sin egen sort. The lights that God has fixed in the firmament serve to separate the day from the night; they shall be for "signs, periods, seasons, and years," and shall give light to the earth. Det ljus som Gud har fastställt i fästet tjänar till att skilja dagen från natten, de ska vara "-skyltar, perioder, årstider och år," och ge ljus till jorden. The sun is the greater light, that rules the day; the moon is the lesser light, that rules the night. Solen är det större ljuset, att regler dagen, månen är det mindre ljuset, att regler natten.

§ 25. The Creation is, in the judgment of God, good in particular, and very good in general, ie, fit for life, commensurate to its purpose, salutary, harmonic, and pleasing. § 25. Tillkomst är i Guds dom, gott i synnerhet, och mycket bra i allmänhet, dvs med livskvalitet, i proportion till dess syfte, helande, harmonisk och behaglig. The book expresses an optimistic satisfaction and pleasure in the world, a lively veneration for God's arrangements and the peculiar dignity of each being as determined by God. Boken uttrycker en optimistisk tillfredsställelse och glädje i världen, en livlig vördnad för Guds ordningar och säregna värdighet varje varelse som bestäms av Gud. The simplicity, sublimity, depth, and moral grandeur of this story of the Creation and its superiority to every other story dealing with the subject are universally recognized. Enkelheten, upphöjda, djup och moraliska storheten i denna berättelse om skapelsen och dess överlägsenhet gentemot alla andra berättelsen handlar om ämnet är allmänt erkända.

§ 26. Humanity. § 26. Humanity.

Man, the crown of Creation, as a pair including man and woman, has been made in God's image. Människan, skapelsens krona, som ett par inklusive man och kvinna, har gjorts till Guds avbild. God forms the first man, Adam, out of earth ("adamah"). Gud utgör den första människan, Adam, ur jorden ( "Adamah"). This indicates his relation to it in a manner that is fundamental for many later laws. Detta tyder på hans förhållande till det på ett sätt som är grundläggande för många senare lagar. Man is a child of the earth, from which he has been taken, and to which he shall return. Människan är ett barn av jorden, från vilken han har tagit, och som han skall återvända. It possesses for him a certain moral grandeur: he serves it; it does not serve him. Den har för honom en viss moralisk storhet: han är det, som inte tjänar honom. He must include God's creatures in the respect that it demands in general, by not exploiting them for his own selfish uses. Han måste inkludera Guds varelser i det avseendet att den kräver i allmänhet, genom att inte utnyttja dem för sina egna själviska ändamål. Unlawful robbery of its gifts (as in paradise), murder, and unchastity anger it, paralyze its power and delight in producing, and defile it. Olagliga rånet av sina gåvor (som i paradiset), mord och otrohet ilska det, förlama dess kraft och glädje i att producera, och orenat det. God breathed the breath of life into the nostrils of man, whom He formed out of earth. Gud andas livsluft i näsborrarna på mannen, som han bildade ur jorden. Therefore that part of him that is contrasted with his corporeal nature or supplements it-his life, soul, spirit, and reason-is not, as with the animals, of earthly origin, existing in consequence of the body, but is of divine, heavenly origin. Därför att en del av honom som jämförs med sin fysiska natur eller kompletterar det-hans liv, själ, ande, och därför-inte, som med djur, om det jordiska ursprung finns i följd av kroppen, men är av gudomlig, himmelska ursprung. Man is "toledot" (ii. 4) of heaven and earth. The creation of man also is good, in the judgment of God; the book, therefore, is cognizant of nothing that is naturally evil, within man or outside of him. Människan är "toledot" (II. 4) av himmel och jord. Skapelsen av människan också är bra, i Guds dom, boken är därför medveten om någonting som är naturligt onda inom människan eller utanför honom. After God has created man, He says: "It is not good that the man should be alone; I will make him an help meet for him" (ii. 18). Efter Gud har skapat människan, säger han: "Det är inte bra att mannen ska vara ensam, jag skall göra honom en medhjälpare" (II. 18). In order that man may convince himself that there is no being similar to him among all the creatures that have been made, God brings all the animals unto Adam, that he may name them, ie, make clear to himself their different characteristics. För att man kan övertyga sig själv om att det inte finns något som liknar honom bland alla de varelser som har gjorts, ger Gud alla djuren åt Adam att han kan namnge dem, dvs göra klart för sig deras olika egenskaper. Hence man, looking for a being like unto himself among the animals, finds language. Därför man letar efter en vara, liksom han själv bland djuren, konstaterar språk. God thereupon creates woman out of the rib of man, who gladly recognizes her as bone of his bone and flesh of his flesh. "Therefore shall a man leave his father and his mother, and shall cleave unto his wife: and they shall be one flesh"; meaning that the mature man may and shall leave the paternal house, where he has been merely a dependent member of the family, and, urged by the longing for a sympathetic being that will supplement him, shall live with the woman of his choice, and found with her a family of his own, where the two shall be combined in an actual and a spiritual unity. In this passage the relation between man and woman is expressed, and also the nature of marriage, which is a life partnership in which one helps and supplements the other. Gud därefter skapar kvinna ur revben av mannen, som gärna känner igen henne som ben av hans ben och kött av hans kött. "Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall vara en kött ", vilket innebär att den äldre mannen kan och får inte lämna föräldrahemmet huset, där han har bara en beroende familjemedlem, och uppmanades av längtan efter en sympatisk är som kompletterar honom skall leva tillsammans med kvinnan i hans val, och fann med henne en egen familj, där de två skall kombineras med en verklig och en andlig enhet. I denna passage relationen mellan man och kvinna är uttryckt, och också vilken typ av äktenskap, som är ett liv partnerskap där man hjälper och kompletterar den andra. Procreation is not its purpose, but its consequence. Reproduktivitet är inte syftet, men dess konsekvens. God has given to man, as to all living beings, the faculty of multiplying. Gud har gett människan, att alla levande varelser, fakulteten för multiplikation.

§ 27. God gives to man dominion over the earth and over all living beings. The food of the first man consists solely of the fruits of the field, that of the animals being grass (i. 29). § 27. Gud ger människan herravälde över jorden och över alla levande varelser. Maten i första människan enbart består av frukterna av fältet, att om de djur som gräs (I. 29). His occupation is to cultivate and watch over the Garden of Eden (ii. 15), the only restriction placed upon its enjoymentbeing that he shall not eat of the fruit of the tree of the knowledge of good and evil. Hans yrke är att odla och vakta Edens lustgård (II. 15), den enda begränsningen som ställs på sin enjoymentbeing att han inte får äta av frukten från kunskapens träd på gott och ont. In the Garden of Eden men go naked and know no shame; this feeling is aroused only after they have broken God's command, and then He makes them garments of skins to cover their nakedness. I Edens lustgård män gå nakna och känner ingen skam, denna känsla väcks först efter att de har brutit Guds befallning, och han gör dem kläder av skinn för att täcka sin nakenhet.

§ 28. All men on earth are descended from the first pair, Adam and Eve, and are therefore also of the image of God. § 28. Alla människor på jorden härstammar från det första paret, Adam och Eva, och därmed också av Guds avbild. This statement expresses the unity of the whole human race. Detta uttalande uttrycker enhet av hela den mänskliga rasen. Man is a created being, made in the image of God, and all men are related: these doctrines are among the most fundamental and weighty of the whole Bible. Människan är en skapad varelse, som i bilden av Gud och alla människor är relaterat: dessa läror är bland de mest grundläggande och viktiga för hela Bibeln.

The branch descended from Cain, the fratricide, the eldest son of the first pair, is the founder of civic and nomadic culture. Grenen härstammar från Kain, den BRODERMORD, äldste son till det första paret, är grundare av medborgerliga och nomadiska kultur. The branch descended from Seth develops along religious lines: from Elohim (Seth, in iv. 25) through ha-Elohim (Enoch, in v. 22) to Yhwh (Noah, in vi. 8). Filialen härstammar från Seth utvecklar längs religiösa linjer: från Elohim (Seth, i iv. 25) genom ha-Elohim (Enok, i v. 22) till Yhwh (Noah, i "vi". 8). But punishment has been made necessary on account of Adam's sin; the human race must be destroyed on account of its cruelties and excesses. Men straff har blivit nödvändig på grund av Adams synd, den mänskliga rasen måste destrueras på grund av dess grymheter och övergrepp. A new race begins with Noah and his sons, and God promises that He will neither curse the earth again, nor destroy all living beings, but that, on the contrary, "seed-time and harvest, and cold and heat, and summer and winter, and day and night shall not cease" (viii. 22). En ny tävling börjar med Noa och hans söner, och Gud lovar att han kommer att varken förbanna jorden igen, inte heller förstöra alla levande varelser, men att, tvärtom, "frö-tid och skörd, och kyla och värme, och sommaren och vinter, och dag och natt ska inte sluta "(VIII. 22). He blesses Noah and his family, that they may multiply and fill the earth and be spiritually above the animals. Han välsignar Noa och hans familj, att de kan föröka sig och uppfylla jorden och bli andligt ovanför djuren. He permits men to eat meat, but forbids them to eat blood, or meat with the blood thereof. Han tillåter män att äta kött, men förbjuder dem att äta blod eller kött med blod i detta. God will demand the blood (life) of every man or animal that spills it. Gud kommer att kräva blodet (liv) i varje människa eller djur som sjunkande. "Whoso sheddeth man's blood, by man shall his blood be shed" (ix. 6). "Den som sheddeth mannens blod från människa skall hans blod byggnad" (IX. 6). God enters into a covenant with Noah and his descendants, promising them that He will not again send a general flood upon the earth, and instituting the rainbow as a token thereof (ch. ix.). Gud ingår ett förbund med Noa och hans efterkommande och lovade dem att han inte återigen kommer att skicka en allmän översvämning på jorden, och införande av regnbågen som ett tecken detta (kapitel IX.). The God whom all the Noachidæ worship is Elohim (ix. 1, 7, 8, 12, 16, 17), Yhwh being worshiped by Shem and his descendants. Gud vilken samtliga Noachidæ dyrkan är Elohim (IX. 1, 7, 8, 12, 16, 17), Yhwh som dyrkades av Sem och hans ättlingar. All the peoples dispersed over the earth are grouped as descendants of Shem, Ham, and Japheth. Alla folk spridda över jorden är grupperade som ättlingar till Sem, Ham och Jafet. The genealogy of these peoples which the author draws up in ch. Genealogiska av dessa folk som författaren upprättar i ch. x. x. according to the ethnographic knowledge of his time, finds no parallel in its universality, which includes all men in one bond of brotherhood. Enligt etnografiska kunskapen om hans tid, har ingen motsvarighet i sin allmängiltighet, som omfattar alla män i ett band av broderskap. In this way have originated the peoples that shall be blessed in Abraham. På detta sätt har sitt ursprung folk som skall bli välsignade i Abraham.

§ 29. Israel's Patriarchs. § 29. Israels patriarker.

Terah, the descendant of Shem and Eber, has three sons, one of whom, Abraham, is destined by God for momentous events. Tera, ättling till Sem och Eber, har tre söner, varav en,, Abraham är förutbestämda av Gud för omvälvande händelser. He shall leave his home; and God says to him: "I will make of thee a great nation, and I will bless thee and make thy name great; and thou shalt be a blessing: And I will bless them that bless thee, and curse him that curseth thee; and in thee shall all families of the earth be blessed" (xii. 2-3). Han skall lämna sitt hem, och Gud säger till honom: "Jag kommer att göra dig till en stor nation, och jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse: Och jag skall välsigna dem som välsignar dig, och förbanna honom som förbannar dig, och i dig skall alla släkter på jorden bli välsignade "(XII. 2-3). God often repeats the promise that Abraham's descendants shall be as numerous as the stars in heaven and as the sand on the seashore (xv. 5, xxii. 17); that He will make him a father of many nations, and cause him to be exceedingly fruitful; that kings and nations shall be descendants of him and Sarah (xvii. 5, 6, 16); that he shall become a great people; that all nations of the earth shall be blessed in him (xviii. 18, xxii. 18); and that his descendants shall receive the entire land of Canaan as a hereditary possession (xiii. 14 et seq., xv. 7, xvii. 18). Gud upprepar ofta löftet att Abrahams ättlingar skall vara lika talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havsstranden (xv. 5, xxii. 17), att han kommer att göra honom till en far till många folk, och medföra att denne skall oerhört givande, att kungar och nationer skall vara ättlingar till honom och Sarah (xvii. 5, 6, 16), att han skall bli ett stort folk, att alla folk på jorden skall bli välsignade i honom (XVIII. 18, xxii. 18), och att hans ättlingar skall få hela Kanaans land som en ärftlig besittning (XIII. 14 ff., xv. 7, xvii. 18). But before all this comes to pass Israel shall be sorely oppressed for four hundred years as servants in a strange land, after which they shall go out with rich possessions, and God shall judge their oppressors (xv. 13 et seq.). Men innan allt detta kommer att passera Israel skall vara i högsta grad förtryckta för fyra hundra år som anställda i ett främmande land, varefter de skall gå ut med rika ägodelar, och Gud skall döma sina förtryckare (xv. 13 ff.). In confirmation of these promises God enters twice into a covenant with Abraham: the first time (xv. 18 et seq.) as an assurance that his descendants shall possess Canaan; and the second time, before Isaac's birth, as a sign that He will be their God. I bekräftelse av dessa löften Gud går två gånger i ett förbund med Abraham: första gången (xv. 18 ff.) Som en försäkran om att hans ättlingar skall ha Kanaan, och andra gången, innan Isak föddes, som ett tecken på att han kommer vara deras Gud. In token thereof God changes Abram's and Sarai's names into "Abraham" and "Sarah" (), combining His own name with theirs, and institutes the circumcision of all the men of Abraham's household and their male descendants as an eternal sign of the covenant between Himself and Abraham. Symbolpolitik detta Guds förändringar Abrams och Sarai's namn till "Abraham" och "Sarah" (), kombinera sitt eget namn med deras, och institut till omskärelse av alla män i Abrahams hushåll och deras manliga ättlingar som ett evigt tecken på förbundet mellan själv och Abraham. Abraham acknowledges Yhwh (xiv. 22), builds altars to Him (xii. 7, 8; xiii. 18); calls upon His name (xii. 8, xiii. 4, xxi. 33); shows an invincible faith in His promises, whatever present circumstances may be; is ready for the greatest sacrifice; and proves himself, by his human virtues-his helpfulness, unselfishness, hospitality, humanity, uprightness, dignity, and love of peace-worthy of divine guidance. Abraham erkänner Yhwh (xiv. 22), bygger altaren till honom (XII. 7, 8, xiii. 18), uppmanar Hans namn (XII. 8, xiii. 4, xxi. 33), visar en oövervinnerlig tro på hans löften , oavsett nuvarande omständigheter kan vara, är redo för den största uppoffring, och visar honom själv, av mänskliga dygder, hans hjälpsamhet, osjälviskhet, gästfrihet, mänsklighet, ärlighet, värdighet och kärlek till fred värdig gudomlig vägledning.

§ 30. Of Abraham's two sons Ishmael shall be blessed, and become the father of twelve princes and the progenitor of a great people (xvi. 10, xvii. 20, xxi. 18). § 30. Abrahams två söner Ismael skall bli välsignade, och bli far till tolv furstar och stamfader till ett stort folk (XVI. 10, xvii. 20, xxi. 18). Ishmael himself becomes an archer, lives in the wilderness, and marries an Egyptian woman (xxi. 20 et seq.). Ishmael själv blir en bågskytt, bor i öknen, och gifter sig med en egyptisk kvinna (xxi. 20 ff.). But the one to inherit the promises and the land is Isaac (xvii. 21, xxi. 12), Sarah's son. Men en att ärva löften och marken är Isaac (xvii. 21, xxi. 12), Sarah's son. Therefore his father chooses for him a wife from among his own relations (ch. xxiv.). Därför fadern väljer för honom en hustru bland sina egna relationer (kapitel xxiv.). God renews to him the promises given to Abraham (xxvi. 3, 24). Gud förnyar honom de löften som gavs till Abraham (xxvi. 3, 24). Isaac is truly the son of his great father, though he has a somewhat passive nature. Isaac är verkligen son till hans store fader, men han har en något passiv natur. He also builds an altar to Yhwh, and calls upon His name (xxvi. 2). Han bygger också ett altare till Yhwh, och uppmanar Hans namn (xxvi. 2).

§ 31. Isaac's sons are twins; Esau, the elder, scorns the rights of the first-born, leaving them to Jacob (xxv. 34). § 31. Isaks söner är tvillingar, Esau, den äldre, hånar rättigheterna för de förstfödda, och lämnade dem till Jakob (xxv. 34). Esau is a hunter, whose fate it is to live by the sword and be subject to his brother, though in time he will throw off his yoke (xxvii. 40). Esau en jägare, vars öde det är att leva med svärd och vara föremål för sin bror, men med tiden kommer han att kasta av sig oket (xxvii. 40). He is also called "Edom," and subsequently lives in the land of that name in the mountainous region of Seir. Han kallas också "Edom" och sedan bor i delstaten med samma namn i den bergiga regionen Seir. He is loved by his father, but Rebekah loves Jacob; and when Esau marries a Canaanite woman, Isaac, deceived by a trick, blesses Jacob, who, before he sets out for Haran, receives from his father Abraham's blessing also (xxviii. 4). Jacobattains to right relations with God only after mistakes, trials, and struggles. Han är älskad av sin far, men Rebecka älskar Jakob, och när Esau gifter sig med en kvinna Kanaan, Isaac, lurats av ett trick, välsignar Jakob, som, innan han visar för Haran, får från sin fader Abrahams välsignelse också (xxviii. 4 ). Jacobattains till höger relationer med Gud först efter misstag, försök och kamper. He knows Yhwh, whose hand he has seen in his father's life (xxvii. 20); he recognizes Him in the divine appearance (xxviii. 16); but he has not experienced God in his own life. Han vet Yhwh, vars hand han har sett i sin fars liv (xxvii. 20), han känner igen honom i den gudomliga utseende (xxviii. 16), men han har inte upplevt Gud i sitt eget liv. God has not yet become his God; hence he avoids the name of Yhwh so long as he is in a strange country (xxx. 2; xxxi. 7, 9, 42, 53; xxxii. 3); but the narrator does not hesitate to say "Yhwh" (xxix. 31; xxxi. 3; xxxviii. 7, 10), that name being also known to Laban (xxx. 27, 30) and his daughters (xxix. 32 et seq., xxx. 24). Not until a time of dire distress does Jacob find Yhwh, who becomes for him Elohim when the vow turns to a prayer. Gud har ännu inte blivit hans Gud, varför han undviker namnet Yhwh så länge han är i ett främmande land (xxx. 2, xxxi. 7, 9, 42, 53, XXXII. 3), men berättaren inte tvekar att säga "Yhwh" (xxix. 31, xxxi. 3, XXXVIII. 7, 10), att namnet är också känt att Laban (xxx. 27, 30) och hans döttrar (xxix. 32 ff., xxx. 24) . Inte förrän en tid av svår ångest gör Jacob hitta Yhwh, som blir för honom Elohim när löftet vänder sig till en bön. He has overcome Elohim, and himself receives another name after he hasamended his ways (ie, has gained another God), namely, "Israel," ie, "warrior of God." Han har övervunnit Elohim, och själv får ett annat namn när han hasamended hans vägar (dvs. har fått en annan Gud), nämligen "Israel", dvs "krigare av Gud." God now gives him the same promises that were given to Abraham and Isaac (xxxv. 11 et seq.), and Jacob builds an altar to God ("El"), on which he pours a drink-offering. Gud ger nu honom samma löften som gavs åt Abraham och Isak (xxxv. 11 ff.) Och Jacob bygger ett altare åt Gud ( "El"), som han häller en drink-erbjudande. Similarly he brings offerings to the God of his father when he leaves Canaan to go with his family to Egypt, God promising to accompany him and to lead his descendants back in due time. Likaså han för offer till Gud för sin far när han lämnar Kanaan att åka med sin familj till Egypten, Gud lovar att följa med honom och leda hans ättlingar tillbaka i tid. Jacob finds the name of Yhwh again only on his death-bed (xlix. 18). Jacob finner namnet Yhwh igen först på dödsbädden (xlix. 18).

§ 32. With Jacob and his twelve sons the history of the Patriarchs is closed; for the seventy persons with whom Jacob enters Egypt are the origin of the future people of Israel. § 32. Med Jakob och hans tolv söner historia patriarkerna är stängd, för sjuttio personer med vilka Jacob träder Egypten är grunden för den framtida Israels folk. God does not appear to Jacob's sons, nor does he address them. Gud verkar inte Jakobs söner, inte heller han ta itu med dem. Joseph designedly avoids the appellation "Yhwh"; he uses "Elohim" (xxxix. 9; xl. 8; xli. 16, 51, 53; xlv. 5, 9; xlviii. 9; 1. 25; "ha-Elohim," xli. 25, 28, 32; xlii. 18 [xliv. 16]; xlv. 9; and the Elohim of his father," xliii. 23). The narrator, on the other hand, has no reason for avoiding the word "Yhwh," which he uses intentionally (xxxix. 2, 3, 5). Yhwh takes a secondary place in the consciousness of Israel while in Egypt, but becomes all-important again in the theophany of the burning bush. The book prescribes no regulations for the religious life. The Patriarchs are represented in their family relations. Their history is a family history. The relations between husband and wife, parents and children, brother and sister, are displayed in pictures of typical truthfulness, psychologic delicacy, inimitable grace and loveliness, with an inexhaustible wealth of edifying and instructive scenes. Joseph undviker afsigt beteckningen "Yhwh", han använder "Elohim" (xxxix. 9, XL. 8, xli. 16, 51, 53, xlv. 5, 9, xlviii. 9, 1. 25, "ha-Elohim, "xli. 25, 28, 32, XLII. 18 [xliv. 16], xlv. 9, och Elohim av sin far," xliii. 23). Berättaren, å andra sidan har ingen anledning att undvika ordet "Yhwh", som han använder avsiktligt (xxxix. 2, 3, 5). Yhwh intar en sekundär plats i medvetandet av Israel under tiden i Egypten, men blir allt viktigare igen i teofani av den brinnande busken. Boken föreskriver ingen regler för det religiösa livet. patriarkerna är representerade i deras familjeförhållanden. Deras historia är en släkthistoria. Förhållandet mellan man och hustru, föräldrar och barn, bror och syster, visas i bilder av typiska sanningsenlighet, psykologiska delikatess, oefterhärmlig nåd och skönhet, med en outtömlig rikedom av uppbyggande och lärorika scener.

§ 33. Scientific Criticism. § 33. Vetenskaplig kritik.

Since the time of Astruc (1753) modern criticism has held that Genesis is not a uniform work by one author, but was combined by successive editors from several sources that are themselves partly composite, and has received its present form only in the course of centuries; its composition from various sources being proved by its repetitions, contradictions, and differences in conception, representation, and language. Eftersom tiden för astruc (1753) modern kritik har slagit fast att Genesis inte är ett enhetligt verk av en författare, men i kombination med varandra redaktörer från flera källor, som själva delvis sammansatta, och har fått sin nuvarande form först under århundraden , dess sammansättning från olika källor har visat genom sina repetitioner, motsägelser och skillnader i utformning, representation och språk. According to this view, three chief sources must be distinguished, namely, J, E, and P. (1) J, the Jahvist, is so called because he speaks of God as "Yhwh" In his work (chiefly in the primal history, ch. i.-xi., as has been asserted since Budde) several strata must be distinguished, J1, J2, J3, etc. (2) E, the Elohist, is so named because down to Ex. Enligt detta synsätt måste tre huvudorsakerna urskiljas, nämligen, J, E, och P. (1) J skall Jahvist, kallas så för att han talar om Gud som "Yhwh" I sitt arbete (huvudsakligen i primal historia , ch. i.-xi., såsom har hävdats sedan Budde) flera skikt skall skiljas, J1, J2, J3, etc. (2) E, Elohist, är så därför ner till Ex. iii. III. he calls God "Elohim." han kallar Gud "Elohim". A redactor (RJE) at an early date combined and fused J and E, so that these two sources can not always be definitely separated; and the critics therefore differ greatly in regard to the details of this question. En REDAKTÖR (rje) vid en kombinerad tidigt skede och smält J och E, så att dessa två källor inte alltid kan definitivt separeras, och kritiken skiljer sig därför avsevärt när det gäller detaljerna i denna fråga. (3) P, or the Priestly Codex, is so called on account of the priestly manner and tendencies of the author, who also calls God "Elohim." (3) P, eller Priestly Codex, kallas så på grund av den prästerliga sätt och tendenser av författaren, som också kallar Gud "Elohim". Here again several strata must be distinguished, P1, P2, P3, etc., though only P2 is found in Genesis. After another redactor, D, had combined Deuteronomy with JE, the work so composed was united with P by a final redactor, who then enlarged the whole (the sequence J, E, D, P is, however, not generally accepted). Här igen flera skikt skall skiljas, P1, P2, P3, etc., men endast P2 finns i Första Mosebok. Efter ytterligare REDAKTÖR, D, hade tillsammans Mosebok med JE, arbetet så sammansatt förenades med P av en slutlig REDAKTÖR, som utvidgade då hela (sekvensen J, E, D, P är dock inte allmänt accepterade). Hence the present Book of Genesis is the work of this last redactor, and was compiled more than one hundred years after Ezra. Därför nuvarande Moseboken är arbetet i denna sista REDAKTÖR, och sammanställdes mer än hundra år efter Ezra. The works of J, E, and P furnished material for the entire Pentateuch (and later books), on whose origin, scope, time, and place of composition see Pentateuch. Verk av J, E och P möblerad material för hela Moseböckerna (och senare böcker), på vars ursprung, omfattning, tid och plats för sammansättning se Moseböckerna.

As it would take too much space to give an account of all the attempts made to separate the sources, the analysis of only the last commentator, namely, of Holzinger, who has made a special study of this question, will be noted. Eftersom det skulle ta för mycket utrymme att redogöra för alla de försök som gjorts för att separera de källor, kommer analysen av endast den sista kommentatorn, nämligen av Holzinger, som gjort en särskild undersökning av denna fråga, noteras. In his "Einleitung zum Hexateuch" he has given a full account of the labors of his predecessors, presenting in the "Tabellen" to his work the separation into sources laid down by Dillmann, Wellhausen, Kuenen, Budde, and Cornill. I sin "Einleitung zum Hexateuch" han har gett en fullständig redovisning av de mödor av sina föregångare, presenterar i "Tabellen" till sitt arbete separation till källor som fastställts av Dillmann, Wellhausen, Kuenen, Budde, och Cornill. The commentary by Gunkel (1901) is not original as regards the sources. Kommentaren från Gunkel (1901) är inte original vad gäller källorna.

§ 34. see Analysis of the Sources. § 34. Se Analys av källor. "a" and "b" denote respectively the first and second half of the verse; α, β, γ, etc., the smaller parts; * ="worked over"; "s" added to a letter means that the matter contains elements belonging to R or J or E or to the latter two ; "f" = " and the following verse " or "verses." "a" och "b" betecknar respektive första och andra halvan av versen, α, β, γ, etc., mindre delar, * = "jobbat över", "s" läggas till i ett brev betyder att ärendet innehåller delar som hör till R-eller J eller E eller de två sistnämnda, "f" = "och följande vers" eller "verser."

§ 35. Objections. § 35. Invändningar.

Serious objection may be brought to this analysis of sources on the following grounds: (1) It is unsupported by any external proof whatever; there is no authentic information showing that the Pentateuch, or Genesis in particular, was compiled from various sources, much less have any such sources been preserved in their original form. Allvarlig invändning kan föras till denna analys av källor på följande grunder: (1) Det är styrkt av några yttre bevis på vad det finns inga giltiga uppgifter om att de fem Moseböckerna, eller Genesis i synnerhet, har sammanställts från olika källor, mycket mindre har några sådana källor bevarats i sin ursprungliga form. (2) Hence the critics must rely solely upon so-called internal evidence. (2) Därför kritikerna måste lita enbart på så kallade interna bevis. But the subjective state of mind with which the final decision rests is unstable and deceptive. Men den subjektiva sinnestillstånd som det slutliga beslutet vilar är instabil och vilseledande. It is hazardous to apply modern criteria and rules of composition and style to such anancient and peculiar work, whose origin is entirely unknown. Det är farligt att tillämpa moderna kriterier och regler för komposition och stil till sådana anancient och märkliga arbete, vars ursprung är helt okänt. (3) Even if it be demonstrated that Genesis has been compiled from various sources, yet the attempt to trace the origin of each verse and of each part of a verse will never meet with success; the critics themselves confess that the process of combination was a most complicated one. (3) Även om det bevisas att Genesis har sammanställts från olika källor, men försöket att spåra ursprunget för varje vers och i varje del av en vers kommer aldrig att krönas med framgång, kritikerna själva erkänna att processen med att kombinationen var ett mycket komplicerat. (4) If the contradictions and repetitions said to be found in the book really existed, this would not necessarily prove that there had been more than one author; for the literatures of the world furnish numerous similar examples. (4) Om motsägelser och upprepningar sa att finna i boken verkligen existerade, skulle detta inte nödvändigtvis innebära att det hade varit mer än en författare, för litteraturen i världen tillhandahålla ett flertal liknande exempel. The existence of such repetitions and contradictions, however, has never been demonstrated. Förekomsten av sådana upprepningar och motsägelser, dock aldrig har bevisats.

(5) The theory of sources is at best a hypothesis that is not even necessary; for it is based on a total misconception of the dominant ideas, tendencies, and plan of the book. (5) Teorin om källorna är i bästa fall en hypotes om att det inte ens nödvändigt, ty den är baserad på en total missuppfattning av dominerande idéer, tendenser och planera i boken. Its upholders have totally misconceived the theology of Genesis; transforming the interchange of the name of God, which is the soul of the book, into an external criterion for distinguishing the different authors. Dess försvarare har helt felaktig teologin av Genesis, förändra utbyte av Guds namn, som är själen i boken, till ett externt kriterium för att skilja de olika författarna. They have not understood the reason for the variation in the use of and , which in itself is a proof of uniform composition; and they have, therefore, missed a second fundamental idea, namely, that implied in the genealogies and their intimate relation to the Israelitic concept of the family. De har inte förstått orsaken till variationen i användningen av och, som i sig är ett bevis på enhetliga sammansättning, och de har därmed missat en andra grundläggande idé, nämligen att underförstådda i genealogier och deras intima relation till Israelitic tolkning av familjebegreppet. In criticizing the unequal treatment of the various portions of the material, the theory misconceives the different degrees of their importance for the author. I kritisera den ojämlika behandlingen av olika delar av materialet, misconceives teorin de olika graderna av deras betydelse för upphovsmannen. Difference in treatment is proof, not of different authors, but of different subjects and of the different points of view in one author. Särbehandling är ett bevis, inte av olika författare, men av olika ämnen och av olika synpunkter på en författare. (6) This would also explain the variations in the language of different passages. (6) Detta skulle också förklara variationer i språket i olika passager. But criticism on this point runs in a circle, diversity of sources being proved by differences of language, and vice versa. Men kritik på denna punkt går i en cirkel, mångfalden av källor är bevisat av skillnader i språk, och vice versa. (7) The separation into sources in particular is based on numberless exegetic errors, often of the most obvious kind, showing not only a misconception of the scope and spirit of the book, and of its mode of narration, but even of the laws of language; and this separation is in itself the greatest barrier to a correct insight into the book, in that it encourages the student to analyze difficult passages into their sources instead of endeavoring to discover their meaning. (7) Uppdelningen i källor i synnerhet bygger på otaliga exegetic fel, ofta av de mest uppenbara slag, visar inte bara en missuppfattning av omfattningen och andan i boken, och av det sätt på berättande, men även av medlemsstaternas lagstiftning språk, och denna uppdelning är i sig det största hindret för en riktig inblick i boken, eftersom den uppmuntrar studerande att analysera svåra passager i sina källor i stället för bemödade sig att upptäcka deras innebörd.

§ 36. Notwithstanding all these objections, however, it can not be denied that various portions of Genesis palpably convey the impression of difference in origin and a corresponding difference in conception; but as the impression that the work gives of having been uniformly planned in every detail is still stronger, the explanation given in § 2 is here repeated; namely, Genesis has not been compiled from several sources by one redactor or by several redactors, but is the work of one author, who has recorded the traditions of his people with due reverence but independently and according to a uniform plan. § 36. Trots alla dessa invändningar, men kan man inte förneka att olika delar av Genesis påtagligt ger ett intryck av skillnaden i ursprung och en motsvarande skillnad i uppfattning, men som upplever att arbetet ger att ha varit enhetligt planeras i varje detalj är ännu starkare, som sägs i § 2 är här upprepas, det vill säga, har Genesis inte sammanställts från flera olika källor genom en REDAKTÖR eller flera redactors, men är ett verk av en författare, som har spelat in traditioner sitt folk med vederbörlig vördnad utan självständigt och enligt en enhetlig plan. Genesis was not compiled from various books. Genesis har sammanställts inte från olika böcker.

§ 37. Historical Criticism. § 37. Historical Criticism.

The historicity of the Book of Genesis is more or less denied, except by the representatives of a strict inspiration theory. Genesis recounts myths and legends. The historicitet Första Moseboken är mer eller mindre förnekat, med undantag av företrädarna för en sträng inspiration teori. Genesis återberättar myter och legender. It is generally admitted that the primal story is not historical (ch. i.-xi.); but critics vary in ascribing to the stories of the Patriarchs more or less of a historical foundation. Det är allmänt erkänt att den primära berättelsen är inte historisk (kapitel i.-xi.), men kritiker variera tillskrifva berättelser om patriarkerna mer eller mindre av en historisk grund. For details see the articles under their respective names; here only a summary can be given: För detaljer, se artiklarna under deras respektive namn, här bara en sammanfattning kan ges:

(a) The story of the Creation can not be historically true, for the reasons (a) skapelseberättelsen inte kan vara historiskt sann, av de skäl

(1) that there can be no human traditions of these events; (1) att det inte kan vara humana traditioner av dessa händelser;

(2) its assumption of a creation in six days, with the sequence of events as recounted, contradicts the theories of modern science regarding the formation of the heavenly bodies during vast periods of time, especially that of the earth, its organisms, and its position in the universe. (2) sitt antagande om en skapelse i sex dagar, med det händelseförlopp som berättade, motsäger teorierna om moderna vetenskapens resultat beträffande bildandet av himlakroppar under stora perioder, särskilt av jorden, dess organismer, och position i universum. The popular view of Genesis can not be reconciled with modern science. Den populära tanke Genesis inte går att förena med modern vetenskap. The story is a religio-scientific speculation on the origin of the world, analogous to the creation-myths found among many peoples. Historien är en religiöst-vetenskaplig spekulation om världens uppkomst, liknande den skapande myter återfinns bland många folk. The similarities to the Babylonian creation-myth are most numerous and most striking. Likheterna med den babyloniska skapande myt är mest talrika och mest slående. The extent of its dependence on other myths, the mode of transmission, and the age and history of the tradition and its adaptation are still matters of dispute. Omfattningen av sitt beroende av andra myter, överföringsmetoden, samt ålder och historia traditionen och dess anpassning är fortfarande fråga om tvist.

(b) The story of the Garden of Eden (ch. ii., iii.) is a myth, invented in order to answer certain questions of religion, philosophy, and cultural history. (b) Berättelsen om Edens lustgård (kapitel II., iii.) är en myt, uppfunnen för att besvara vissa frågor om religion, filosofi och kulturhistoria. Its origin can not be ascertained, as no parallel to it has so far been found. Dess ursprung inte kan fastställas, eftersom ingen parallell med den hittills hittats.

(c) The stories of Cain and Abel and the genealogies of the Cainites and Sethites are reminiscences of legends, the historical basis for which can no longer be ascertained. (c) berättelser om Kain och Abel och genealogier av Cainites och Sethites finns reminiscenser av legender, där de historiska förutsättningarna inte längre kan kontrolleras. Their historical truth is excluded by the great age assigned to the Sethites, which contradicts all human experience. Deras historiska sanningen är avför höga ålder tilldelats Sethites, vilket motsäger all mänsklig erfarenhet. A parallel is found in the ten antediluvian primal kings of Babylonian chronology, where the figures are considerably greater. En parallell finns i de tio ålderdomliga primala kungar babyloniska kronologi, där siffrorna är betydligt större.

(d) The story of the Flood is a legend that is found among many peoples. It is traced back to a Babylonian prototype, still extant. (d) Historien om syndafloden är en legend som finns bland många människor. Det är spåras tillbaka till en babylonisk prototyp, som fortfarande existerar. It is perhaps founded on reminiscences of a great seismic-cyclonic event that actually occurred, but could have been only partial, as a general flood of the whole earth, covering even the highest mountains, is not conceivable. Det är kanske bygger på minnen av en stor seismisk-cykloniska händelse som faktiskt inträffat, men kunde ha varit ofullständiga, som en allmän flod av hela jorden, som omfattar även de högsta bergen, är inte tänkbart.

(e) The genealogy of peoples is a learned attempt to determine genealogically the relation of peoples known to the author, but by no means including the entire human race; this point of view was current in antiquity, although it does not correspond to the actual facts. (e) Genealogiska av folk är en lärd försöka bestämma genealogiskt relationen mellan folken kända för författaren, men inte alls omfatta hela mänskligheten, denna synpunkt var aktuell under antiken, även om den inte motsvarar de faktiska fakta.

(f) The stories of the Patriarchs are national legends. (f) Berättelserna om patriarkerna är nationella legender. Abraham, Isaac, and Jacob and his sons are idealized personifications of the people, its tribes, and families; and it can not now be ascertained whether or not these are based on more or less obscure reminiscences of real personages. Abraham, Isak och Jakob och hans söner är idealiserade personifikationer av folket, dess stammar och familjer, och det kan nu inte kan fastställas huruvida dessa är baserade på mer eller mindre obskyra minnen av verkliga personligheter. In any case, these legends furnish no historically definite or even valuable information regarding the primal history of the people of Israel. I alla fall, dessa sägner lämnar inga historiskt bestämd eller ens värdefull information om de primära historia Israels folk. The whole conception of the descent of one people from one family and one ancestor is unhistorical; for a people originates through the combination of different families. Hela föreställningen om nedstigande ett folk från en familj och en förfader är ohistoriskt, för ett folk har sitt ursprung genom en kombination av olika familjer. It has also been maintained that the stories of the Patriarchs are pale reflections of mythology or nature-myths. Det har också hävdat att berättelser om patriarkerna är bleka reflektioner av mytologi eller natur-myter.

Bibliography: Bibliografi

Commentaries: Calvin, In Librum Geneseos Commentarius, ed. Kommentarer: Calvin, I Librum Geneseos Commentarius, ed. Hengstenberg, Berlin, 1838; J. Hengstenberg, Berlin, 1838; J. Gerhard, Commentarius Super Genesin, Jena, 1637; Von Bohlen, Die Genesis Historisch-Kritisch Erläutert, Königsberg, 1832; Friedrich Tuch, Halle, 1838; 2d ed. Gerhard, Commentarius Super Genesin, Jena, 1637, von Bohlen, Die Genesis Historisch-Kritisch erläutert, Königsberg, 1832; Friedrich tuch, Halle, 1838, 2d ed. (Arnold and Merx), 1871; CF Keil, Leipsic, 1878; Franz Delitzsch, Neuer Commentar zur Genesis, 1887; M. (Arnold och Merx), 1871, CF Keil, Leipzig, 1878, Franz Delitzsch, Neuer Commentar zur Genesis, 1887; M. Kalisch, 1858; A. Kalisch, 1858, A. Knobel, revised by Dillmann 1892; JP Lange, 2d ed., 1877; E. Knobel, reviderad av Dillmann 1892; JP Lange, 2d ed., 1877, E. Reuss, La Bible, pt. Reuss, La Bible, pt. iii., 1897; EH Brown, 1871 (Speaker's Commentary); R. III., 1897; EH Brown, 1871 (Speaker's Commentary), R. Payne Smith (Ellicot's Commentary, 1882); GI Spurrell, Notes on the Hebrew Text of the Book of Genesis, 1887; M. Payne Smith (Ellicot's Commentary, 1882); GI Spurrell, Anteckningar om den hebreiska texten i Första Moseboken, 1887; M. Dods, The Book of Genesis, 4th ed., 1890; A. Dods, Första Moseboken, 4th ed., 1890, A. Tappehorn, Erklärung der Genesis (Roman Catholic), 1888; Strack, in Kurzgefasster Commentar (Strack-Zöckler), 1894; Holzinger, in Kurzer Handcommentar, ed. Tappehorn, Erklärung der Genesis (Roman Catholic), 1888; Strack, i Kurzgefasster Commentar (Strack-Zöckler), 1894; Holzinger i Kurzer Handcommentar, ed. Marti, 1898; H. Marti, 1898; H. Gunkel, in Handkommentar zum AT ed. Gunkel i Handkommentar zum AT ed. Nowack, 1901. Criticism: Astruc, Conjectures surles Mémoires Originaux Dontil Paroitque Moyses' Est Servi pour Composer le Livre de la Gènèse, Brussels, 1753; Karl David Ilgen, Die Urkunden des Jerusalemischen Tempelarchivs, etc.: I. Urkunden des Ersten Buches von Moses, Halle, 1798; F. Nowack, 1901. Kritik: astruc, Conjectures surles Mémoires originaux Dontil Paroitque Moyses 'Est Servi pour Kompositör Le livre de la Genèse, Bryssel, 1753, Karl David Ilgen, Die Urkunden des Jerusalemischen Tempelarchivs, etc.: I. Urkunden des ersten Buches von Moses, Halle, 1798, F. Bleek, De Libri Geneseos Origine Atque Indole Historica, Bonn, 1836; Bleek, De Libri Geneseos Origine Atque Indole Historica, Bonn, 1836;

I. Stähelin, Kritische Untersuchungen über die Genesis, Basel, 1830; H. I. Stähelin, Kritische Untersuchungen über die Genesis, Basel, 1830; H. Hupfeld, Die Quellen der Genesis und die Art Ihrer Zusammensetzung, Berlin, 1853 (this work laid the foundation for the modern theory of sources, ie, the compilation of Genesis from three independent works); Hupfeld, Die Quellen der Genesis und die Art Ihrer Zusammensetzung, Berlin, 1853 (detta arbete lade grunden till den moderna teorin om källor, dvs en sammanställning av Genesis från tre oberoende verk);

E. Böhmer, Liber Geneseos Pentateuchicus, Halle, 1860 (first graphical distinction of the sources by means of different type); idem, Das Erste Buch der Thora, Uebersetzung Seiner Drei Quellenschriften und Redactionszusätze mit Kritischen, Exegetischen, und Historischen Erörterungen, ib. E. Böhmer, Liber Geneseos Pentateuchicus, Halle, 1860 (första grafisk skillnad från källor med hjälp av olika typ), dito, Das Erste Buch der Thora, Uebersetzung seiner Drei Quellenschriften und Redactionszusätze mit Kritischen, Exegetischen, und historischen Erörterungen, ib. 1862; T. 1862; T. Nöldeke, Untersuchungen zur Kritik des AT Kiel, 1809; J. Nöldeke, Untersuchungen zur Kritik des i Kiel, 1809; J. Wellhausen, Die Composition des Hexateuchs, in Jahrbücher für Deutsche Theologie, xxi., xxii., reprinted 1885, 1889, 1893; Karl Budde, Die Biblische Urgeschichte, Giessen 1883; Kautzsch and Socin, Die Genesis mit Aeusserer Unterscheidung der Quellen, Freiburg-in-Breisgau, 1888, 1891; DW Bacon, Pentateuchical Analysis, in Hebraica, iv. Wellhausen, Die Composition des Hexateuchs i Jahrbücher für Deutsche Theologie, xxi., XXII., Omtryck 1885, 1889, 1893, Karl Budde, Die Biblische Urgeschichte, Giessen 1883; Kautzsch och Socin, Die Genesis mit Aeusserer Unterscheidung der Quellen, Freiburg - i-Breisgau 1888, 1891, DW Bacon, Pentateuchical Analysis, i Hebraica, iv. 216- 243, v. 7-17: The Genesis of Genesis, Hartford, 1892; EC Bissell, Genesis Printed in Colors (transl. from Kautzsch-Socm), Hartford, 1892; EI Fripp, The Composition of the Book of Genesis, 1892; CI Ball, Genesis, 1896 (critical text in colors in SBOT ed. Haupt). 216 till 243, v. 7-17: The Genesis av Genesis, Hartford, 1892; EG Bissell, Genesis Tryckt i Colors (transl. från Kautzsch-Socm), Hartford, 1892; EI Fripp, sammansättning Moseboken 1892; CI Ball, Genesis, 1896 (kritisk text i färger i SBOT ed. Haupt).

Compare also the introductions to the Old Testament by Kuenen, Cornill, Strack, Driver, and König, and to the Hexateuch by Holzinger, 1893, and Steuernagel, 1901; A. Jämför också introduktioner till Gamla Testamentet som Kuenen, Cornill, Strack, Driver, och König, och Hexateuch av Holzinger, 1893, och Steuernagel, 1901, A. Westphal, Les Sources du Pentateuque, Paris, 1888, 1892; WE Addis, The Documents of the, Hexateuch Translated and Arranged in Chronological Order, 1893, 1898; IE Carpenter and G. Hartford Battersby, The Hexateuch, 1900. Anti-Criticism: CH Sack, De Usu Nominum, Dei et in Libro Geneseos, Bonn, 1821; H. Westphal, Les Sources du Pentateuque, Paris, 1888, 1892, vi Addis, handlingar från, Hexateuch Översatt och i kronologisk ordning, 1893, 1898, IE Carpenter och G. Hartford Battersby, The Hexateuch, 1900. Anti-kritik: CH Sack, De Usu Nominum, Dei et i Libro Geneseos, Bonn, 1821; H. Ewald, Die Composition der Genesis Kritisch Untersucht, Brunswick, 1823 (subsequently retracted for the greater part by the author); Ewald, Die Komposition der Genesis Kritisch Untersucht, Brunswick, 1823 (senare fällas för större delen av författaren);

EW Hengstenberg, Die Authentie des Pentateuchs, Berlin, 1836, 1839 (i. 181-414 contains an epoch-making proof of the meaning and intentional use of the names of God); M. EW Hengstenberg, Die Authentie des Pentateuchs, Berlin, 1836, 1839 (I. 181-414 innehåller en epokgörande bevis för innebörden och avsiktlig användning av Guds namn), M. Drechsler, Die Einheit und Echtheit der Genesis, 1838 (including Nachweis der Einheit und Planmässigkeit der Genesis); FH Ranke, Untersuchungen über den Pentateuch, Erlangen, 1834-40; IH Kurtz, Die Einheit der Genesis, 1846; C. Drechsler, Die Einheit und Echtheit der Genesis, 1838 (inklusive Nachweis der Einheit und Planmässigkeit der Genesis), FH Ranke, Untersuchungen über den Moseböckerna, Erlangen, 1834-40, IH Kurtz, Die Einheit der Genesis, 1846; C. Keil, Ueber die Gottesnamen im Pentateuch, in Zeitschrift für Lutherische Theologie und Kirche, 1851, pp. Keil, Über die Gottesnamen im Moseböckerna, i Zeitschrift für Lutherische Theologie und Kirche, 1851, pp. 215-280; J. 215-280; J. Halévy, Recherches Bibliques, i. Halévy, Recherches Bibliques, i. 1895; WH Green, criticism of Harper, in Hebraica, v., vi., vii.; idem, The Unity of Genesis; EC Bissell, The Pentateuch, Its Origin and Structure, pp. 410-475, New York, 1885 (includes a voluminous bibliography on the Pentateuch). 1895; WH Green, kritik av Harper, i Hebraica, V., VI., Vii.; Dito, enhetlighet i Genesis, EG Bissell, Moseböckerna, dess ursprung och struktur, pp. 410-475, New York, 1885 ( innehåller en omfattande bibliografi på Moseböckerna). BJ BJ

-Critical View: -Kritisk:

Genesis forms part of the Hexateuch. Genesis är en del av Hexateuch. As such it is regarded by the critical schools as a composite work, containing data from P and JE, the latter a history which, itself a combination of two distinct compilations-one, northern or Israelitish, E; the other, southern or Judean, J-tells in detail and in popular style the story of Israel from the beginning of things to the completed conquest of Canaan. Som sådant anses av de kritiska skolor som ett sammansatt verk, som innehåller data från P och JE, den senare en historia som i sig är en kombination av två olika sammanställningar-en, norra eller israelitiska, E, den andra, södra eller Judean, J-berättar i detalj och i populär stil berättelsen om Israel från början av saker de avslutade erövringen av Kanaan. In addition to these elements, some independent material is distinguished from that ascribed to the sources named; and editorial comments (R) and changes have been separated in the critical analysis. Utöver dessa faktorer är en del oberoende material särskiljas från den tillskrivs angivna källor, och redaktionella kommentarer (R) och förändringar har varit åtskilda i kritisk analys. There is practical unanimity among critics with regard to the character of P and what must be assigned to him. Elements. Det finns konkreta eniga kritiker när det gäller karaktären av P och vad som måste tilldelas honom. Elements.

The P elements in Genesis consist of a series of interconnected genealogies, uniform in plan, and always prefaced by the introductory phrase "These are the generations of." P element i Genesis består av en serie sammankopplade genealogier, enhetlig plan, och alltid inleds med inledningsfrasen "Detta är de generationer." Connected with them is a scheme of Chronology around which a few historical glosses are grouped. Samband med dem är ett system för Kronologi kring vilka några historiska skyler är grupperade. In fuller detail the stories of Abraham's covenant and his purchase of a burialplace at Hebron are elaborated. Mer utförligt berättelser om Abrahams förbund och hans inköp av en Begravnings i Hebron utarbetas. The accounts of Creation (see Cosmogony) and of the Flood are also given fuller treatment. Räkenskaperna för Creation (se Kosmogoni) och syndafloden också få fullständigare behandling. It would thus seem that P presupposes acquaintance with and the existence of a history or histories of the Patriarchs and of the times preceding theirs. Det verkar därför som P förutsätter bekantskap med och det finns en historia eller historier i Hebron och i tiden före deras. P is thus a work of a student aiming to present certain ideas and emphasizing certain conclusions. P är alltså ett verk av en student som syftar till att presentera vissa idéer och betona vissa slutsatser. He traces the origin of Israel and his descendants as the one family chosen from among all the children of Adam. Han spår ursprung i Israel och hans ättlingar som en familj väljs bland alla Adams barn. He lays particular stress on the religious institutions; eg, the Sabbath ordained by God Himself at the completion of the week of Creation; the command to abstain from partaking of blood; the covenant of circumcision; and the purity of the Israelitish stock (contrast Esau's marriages with Jacob's). Han lägger särskild vikt vid det religiösa institutioner, t.ex., att sabbaten instiftat av Gud själv vid slutförandet av veckan Creation; kommandot avstå från att ta del av blod, förbund omskärelse, och renheten i den israelitiska lager (kontrast Esaus äktenskap med Jacob's).

The theory has been advanced that P is based on J, his story of Creation presupposing the use of historical and traditional material collected in J. On the whole, this may be admitted; but it is also plain that for the P account of the Creation and the Flood Babylonian sources and information were drawn upon. Teorin har förts fram om att P är baserad på J, hans skapelseberättelsen förutsätter användning av historiska och traditionella material som samlats i J. I det stora hela kan det medges, men det är också tydligt att för P hänsyn till tillkomsten och Flood babyloniska källor och information som drogs på. The theology of P is of a high order. Teologin av P är en hög ordning. God is One; He is supramundane. Gud är en, han är supramundane. Creation is a transcendental, free act of the Absolute Creator (hence ). Skapelsen är en transcendental, fri handling av Absolute Creator (därav). In history are revealed a divine plan and purpose. I historien har visat en gudomlig plan och syfte. God communicates His decrees directly without the intervention of angels or dreams, and without recourse to theophanies. Gud kommunicerar Hans dekret direkt utan inblandning av änglar eller drömmar, och utan att theophanies. He is Elohim for Noah, El Shaddai for Abraham, and Yhwh for Israel. Han är Elohim för Noah, El Shaddai för Abraham, och Yhwh för Israel. Anthropomorphisms are few and inoffensive. Antropomorfismer är få och oförarglig. This theology reveals the convictions and reflections of a late epoch in Israel's religious and historical development. JE, after the elimination of P, presents an almost unbroken narrative. Denna teologi avslöjar övertygelser och reflektioner i ett sent epok i Israels religiösa och historiska utveckling. JE, efter eliminering av P, presenterar en nästan obruten berättelse. In the earlier chapters J alone has been incorporated; E begins abruptly in Gen. xx. I de tidigare kapitlen J ensam har införts, E börjar plötsligt i Gen xx. It is a moot point whether E contained originally a primeval history parallel to that now preserved in Genesis from J. That of the latter, as incorporated in the pre-Abrahamic chapters, is not consistent throughout; especially do the account of the Flood, the fragments of a genealogy of Seth, and other portions suggest the use of traditions, probably Babylonian, which did not originally form part of J. Det kan man tvista om huruvida E innehöll ursprungligen en uråldrig historia parallellt med den som nu förvaras i Första Mosebok från J. Att det senare, som ingår i före Abrahams kapitel är inte konsekvent hela, speciellt inte kontot för den Flood, den fragment av en släktforskning av Seth, och andra delar tyder på att användning av traditioner, troligen babyloniska, som inte ursprungligen en del av J.

Legends. Legender.

JE, as far as Genesis is concerned, must be regarded as compilations of stories which long before their reduction to written form had been current orally among the people. JE, såvitt Genesis beträffar, måste betraktas som en sammanställning av berättelser som länge innan deras minskning till skriftlig form hade använts muntligen bland folket. These stories in part were not of Canaanitish-Hebrew origin. Dessa berättelser delvis inte var av Canaanitish-hebreiskt ursprung. They represent Semitic and perhaps other cycles of popular and religious tales ("Sagen") which antedate the differentiation of the Semitic family into Hebrews, Arabs, etc., or, migrating from one to the other of the Semitic groups after their separation, came to the Hebrews from non- Semitic peoples; hence the traces of Babylonian, Egyptian, Phenician, Aramaic, and Ishmaelitish influence. De representerar antisemitiska och kanske andra cyklar av populära och religiösa berättelser ( "Sagen") som uppkommit före differentieringen av semitiska familjen i Hebreerbrevet, araber, osv, eller, vandrar från den ena till den andra av de semitiska grupperna efter deras separation, kom till hebréerna från icke-semitiska folk, och därför spår av babyloniska, egyptiska, Phenician, arameiska och Ishmaelitish inflytande. Some of the narratives preserve ancient local traditions, centered in an ancient religious sanctuary; others reflect the temper and exhibit thecoloring of folk-tales, stories in which the rise and development of civilization and the transition from pastoral to agricultural life are represented as the growth and development of individuals. Några av de berättelser bevara gamla lokala traditioner, centrerad i en uråldrig religiös helgedom, andra speglar lynne och uppvisar thecoloring av folk-sagor, berättelser, där födelsen och utvecklingen av civilisation och övergången från pastorala till jordbruket livet är representerade som tillväxten och utveckling av individer. Others, again, personify and typify the great migratory movements of clans and tribes, while still others are the precipitate of great religious changes (eg, human sacrifices are supplanted by animal ones). Andra åter personifierar och typisk för de stora migrationsströmmarna av klaner och stammar, medan ytterligare andra är fällningen av stora religiösa förändringar (t.ex. mänskliga offer fördrivs av djur sådana). The relations and interrelations of the tribes, septs, and families, based upon racial kinship or geographical position, and sometimes expressive of racial and tribal animosities and antipathies, are also concreted in individual events. De förbindelser och samspel av stammarna, septs och familjer, baserade på ras släktskap eller geografiskt läge, och ibland uttrycksfulla ras och stam fiendskap och antipatier, är också cementerats i enskilda händelser. In all this there is not the slightest trace of artificiality. I allt detta finns det inte minsta spår av förkonstling. This process is the spontaneous assertion of the folk-soul ("Volksseele"). Denna process är spontan påstående av folk-själen ( "Volksseele"). These traditions are the spontaneous creation of popular interpretation of natural and historical sentiments and recollections of remote happenings. Dessa traditioner är den spontana skapandet av populära tolkning av naturliga och historiska känslor och minnen av avlägsna händelser. The historical and theological interpretations of life, law, custom, and religion in its institutions have among all men at one time taken this form. The mythopeic tendency and faculty are universal. Den historiska och teologiska tolkningar av livet, lag, sed och religion i dess institutioner bland alla män i en tid som denna form. Mythopeic tendens och fakulteten är universella. The explanations of names which exhibit signs of being the result of intentional reflection, are, perhaps, alone artificial. Förklaringar av namn som uppvisar tecken på att de uppkommit genom avsiktlig eftertanke, kanske är ensam konstgjord.

Compilation. Sammanställning.

Naturally, in the course of oral transmission these traditions were modified in keeping with the altered conditions and religious convictions of the narrators. Naturligtvis, i samband med muntlig överföring dessa traditioner har ändrats i enlighet med de förändrade villkoren och religiösa övertygelser berättare. Compiled at a time when literary skill had only begun to assert itself, many cycles of patriarchal histories must have been current in written form prior to the collections now distinguished by critics as E and J. Criticism has to a great extent overlooked the character of both of these sources as compilations. Sammanställts i en tid då litterära skicklighet hade bara börjat göra sig gällande, måste många cykler av patriarkala historia har varit aktuell i skriftlig form före samlingarna nu kännetecknas av kritiker som E och J. Kritik har i stor utsträckning förbisedd karaktär av både av dessa källor som sammanställningar. It has been too free in looking upon them as works of a discriminating litterateur and historian. Det har varit alltför fri att titta på dem som arbetar för en omdömesgill LITTERATÖR och historiker. P may be of this nature, but not J and E. Hence any theory on the literary method and character of either is forced to admit so many exceptions as to vitiate the fundamental assumption. P kan vara av denna typ, men inte J och E. alltså någon teori om det litterära metod och karaktär antingen är tvungen att erkänna så många undantag att fördärva det grundläggande antagandet. In E are found traits (elaborations, personal sentiment) ascribed exclusively to J; while J, in turn, is not free from the idiosyncrasies of E. I E finns drag (elaborations, personlig känsla) tillskrivs enbart till J, medan J, i sin tur är inte fri från egenarter E.

Nor did R (the editor, editors, or diaskeuasts) proceed mechanically, though the purely literary dissection on anatomical lines affected by the higher criticism would lead one to believe he did. Heller R (redaktör, redigerare, eller diaskeuasts) gå mekaniskt, men den rent litterära dissekering på anatomiska linjer som påverkas av den högre kritiken skulle leda en att tro att han gjorde. He, too, had a soul. Också han hade en själ. He recast his material in the molds of his own religious convictions. Han omarbetade sitt material i formar sin egen religiösa övertygelse. The Midrashic method antedates the rabbinical age. Den Midrashic Metoden tillkom innan den rabbinska ålder. This injection of life into old traditional material unified the compilation. Denna injektion av liv i de gamla traditionella material enhetlig sammanställning. P's method, rightly regarded as under theological intention ("Tendenz"), was also that of R. Hence Genesis, notwithstanding the compilatory character of its sources, the many repetitions and divergent versions of one and the same event, the duplications and digressions, makes on the whole the impression of a coherent work, aiming at the presentation of a well-defined view of history, viz., the selection of the sons of Israel as the representative exponents of Yhwh's relations to the sons of Adam, a selection gradually brought about by the elimination of side lines descended, like Israel, from the common progenitor Adam, the line running from Adam to Noah-to Abraham-to Jacob = Israel. P: s metod, med rätta betraktas som under teologisk avsikt ( "Tendenz"), var också att av R. Därför Genesis, trots compilatory karaktär av källor, många upprepningar och olika versioner av en och samma händelse, med överlappningar och utvikningar, gör om hela intrycket av ett sammanhållet arbete, som syftar till presentationen av en väl definierad syn på historien, dvs., val av Israels barn som representant exponenter för Yhwh relationer till Adams söner, ett urval gradvis till följd av avskaffandet av sidolinjer härstammar, liksom Israel, från den gemensamma progenitor Adam, den linje som går från Adam till Noa, Abraham, Jakob = Israel.

Later Additions. Senare tillägg.

Chapter xiv. Kapitel XIV. has been held to be a later addition, unhistorical and belonging to none of the sources. har ansetts vara ett senare tillägg, ohistoriskt och tillhör ingen av källorna. Yet the story contains old historical material. Ändå berättelsen innehåller gamla historiskt material. The information must be based on Babylonian accounts (Hommel, "Alt-Israelitische Ueberlieferung," p. 153, speaks of an old Jerusalem tradition, and Dillmann, in his commentary, of a Canaanitish tradition; see Eliezer); the literary style is exact, giving accurate chronological data, as would a professional historian. Informationen måste baseras på babyloniska konton (Hommel, "Alt-Israelitische Ueberlieferung" s. 153, talar om en gammal tradition Jerusalem, och Dillmann, i sin kommentar, med en Canaanitish tradition, se Eliezer), den litterära stilen är exakt , ange några exakta kronologiska data, så skulle en professionell historiker. The purpose of the account is to glorify Abraham. Syftet med kontot är att förhärliga Abraham. Hence it has been argued that this chapter betrays the spirit of the later Judaism. Chapter xlix., the blessing by Jacob, is also an addition; but it dates from the latter half of the period of the Judges (K. Kohler, "Der Segen Jacob's"). The theory that the Patriarchs especially, and the other personages of Genesis, represent old, astral deities, though again advanced in a very learned exposition by Stucken ("Astral Mythen"), has now been generally abandoned.EGH Varför det har hävdats att detta kapitel förråder anda senare judendomen. Kapitel xlix., Är välsignelsen av Jacob, också ett tillägg, men det är från senare hälften av perioden av domare (K. Kohler, "Der Segen Jacob's "). teorin om att patriarkerna i synnerhet, och de andra gestalterna av Genesis företräda gamla, astrala gudar, men återigen öka i en mycket lärd utläggning av Stucken (" Astral Mythen "), har nu allmänt abandoned.EGH

Benno Jacob, Emil G. Hirsch Benno Jacob, Emil G. Hirsch

Jewish Encyclopedia, published between 1901-1906. Jewish Encyclopedia, publicerade mellan 1901-1906.


This subject presentation in the original English language Denna fråga presenteras i den ursprungliga engelska språket


Send an e-mail question or comment to us: E-mailSkicka ett e-mail eller kommentar till oss: E-post

The main BELIEVE web-page (and the index to subjects) is at De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är