Book of Isaiah, Isaias Jesaja bok, Isaias

General Information Allmän information

The Book of Isaiah is the first and longest of the books of the Major Prophets in the Old Testament of the Bible. Jesajas bok är den första och längsta av de böcker av de stora profeterna i Gamla testamentet i Bibeln. It derives its name from the prophet Isaiah, who lived in Jerusalem, perhaps of aristocratic origin. Den har fått sitt namn från profeten Jesaja, som levde i Jerusalem, kanske aristokratiska ursprung. His prophetic career spanned half a century, from around 742 BC to at least 701. Hans profetiska karriär sträckte sig över ett halvt sekel, från omkring 742 f.Kr. till minst 701.

The book, however, contains the work of more than one man. Boken innehåller dock arbetet mer än en människa. Scholars now generally agree that chapters 1 to 35, known as First Isaiah, can be ascribed either to Isaiah himself or to his disciples; chapters 36 to 39 have been taken directly from 2 Kings 18:13 - 20:18. Scholars numera allmänt överens om att kapitel 1 till 35, så kallade First Jesaja, kan hänföras antingen till Jesaja han eller hans lärjungar, kapitel 36 till 39 har tagits direkt från 2 Kungaboken 18:13 till 20:18. Chapters 40 to 55, known as Second Isaiah, or Deutero - Isaiah, were the work of an anonymous prophet - poet during the latter part (c. 545 - 540 BC) of the Babylonian exile. Kapitlen 40 till 55, känd som andre Jesaja, eller Deutero - Jesaja, var arbetet i ett anonymt profet - poet under den senare delen (ca 545 till 540 f.Kr.) av den babyloniska fångenskapen. Chapters 56 to 66, known as Third Isaiah, or Trito - Isaiah, were written by authors unknown in detail but working around the end of the 6th century (525 - 500 BC) or the beginning of the 5th (500 - 475 BC). Kapitlen 56 till 66, så kallade tredje Jesaja, eller Trito - Jesaja, skrivna av författare okänd i detalj men arbetar i slutet av det 6th seklet (525 till 500 f.Kr.) eller början av 5: e (500 till 475 f.Kr.). Some of the material may be derived from a period even later than these times (c. 375 - 250 BC). En del av materialet kan hämtas från en period även senare än dessa tider (ca 375 till 250 f.Kr.).

First Isaiah falls roughly into four periods: (1) From 747 to 736 BC the prophet speaks about internal political and economic policy; (2) in 736 - 735 he addresses the crisis caused by the Syro - Ephraimite War, an attempt to force Jerusalem into an anti - Assyrian alliance; (3) after a period of silence, he speaks again, addressing himself to the attempt of King Hezekiah to free himself from the status of a vassal to Assyria (716 - 711); (4) again after a time of silence, Isaiah speaks of Hezekiah's second attempt to establish political independence (705 - 701). Första Jesaja faller ungefär i fyra perioder: (1) Från 747 till 736 f.Kr. profeten talar om interna politiska och ekonomiska politik, (2) i 736 till 735 han tar upp den kris som orsakats av den syrisk - Ephraimite War, ett försök att tvinga Jerusalem i en anti - assyrisk allians, (3) efter en period av tystnad talar han igen, vände sig till de försök till kung Hiskia frigöra sig från status som ett lydrike under Assyrien (716 till 711), (4) igen efter en tid av tystnad, talar Jesaja Hiskias andra försök att etablera politiskt oberoende (från 705 till 701). The writings from these periods fall into seven collections of sayings on themes of sin, judgment, and deliverance from the judgment. Skrifter från dessa perioder faller i sju samlingar av uttalanden i frågor av synd, dom och befrielse från domen. The Immanuel prophecies (chapter 6 - 12) are well known to Christians, who interpret them as references to Christ. Det Immanuel profetior (kapitel 6 till 12) är väl kända för kristna som tolkar dem som hänvisningar till Kristus.

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
Second Isaiah comprises poems of various genres: oracles of deliverance, hymns, prophetic legal speech designed to show that the God of Israel alone is God, and discussion forms designed to repel opposition. Andra Jesaja innehåller dikter av olika genrer: orakel befrielsens, psalmer, profetiska juridiska tal för att visa att Israels Gud allena är Gud, och diskussion form att stöta bort motstånd. In addition, the material of Second Isaiah contains the passages about the Servant of the Lord, also interpreted by Christians as references to Christ (42:1 - 4; 49:1 - 6; 50:4 - 9; 52:13 - 53:12). Dessutom innehåller materialet andra Jesaja de avsnitt om Herrens tjänare, även tolkas av kristna som hänvisningar till Kristus (42:1 - 4, 49:1 - 6, 50:4 - 9, 52:13 - 53 : 12).

Third Isaiah includes 14 independent sayings concerning the operation of the restored Temple, with corresponding emphasis on the sabbath and cult. Tredje Jesaja omfattar 14 självständiga uttalanden avseende driften av den restaurerade templet, med motsvarande betoning på sabbaten och kult. The material comprises a short prophetic liturgy (56:9 - 47:13), an oracle of promise (57:14 - 21), an exhortation and promise (58:1 - 12), prophetic invective and threat (65:1 - 2), and a promise (65:8 - 25). Materialet består av en kort profetisk liturgi (56:9 - 47:13), ett orakel löfte (57:14 - 21), en uppmaning och löfte (58:1 - 12), profetiska smädelser och hot (65:1 -- 2), och ett löfte (65:8 - 25). The final chapter contains a prophetic denunciation of the Temple and a rejection of the sacrificial cult, as well as three prophetic sayings that announce an imminent end and its results. I det sista kapitlet innehåller en profetisk uppsägning av Templet och ett förkastande av uppoffrande kult, samt tre profetiska ord att tillkännage ett överhängande och resultaten. Isaiah contains some of the most beautiful and best known passages in the Bible. Jesaja innehåller några av de vackraste och mest kända passager i Bibeln. Two manuscripts of the book were found among the Dead Sea Scrolls. Två manuskript till boken hittades bland Dödahavsrullarna.

George W Coats George W Coats

Bibliography Bibliografi
JH Hayes and SA Irvine, Isiah (1987); GAF Knight, Prophets of Israel: Isaiah (1962); JR Rosenbloom, The Dead Sea Isaiah Scrolls (1970); JW Whedbee, Isaiah and Wisdom (1971). JH Hayes och SA Irvine, Isiah (1987), GAF Knight, Israels profeter: Jesaja (1962), JR Rosenbloom, The Dead Sea Scrolls Jesaja (1970), JW Whedbee, Jesaja och Wisdom (1971).


Book of Isaiah, Isaias Jesaja bok, Isaias

Brief Outline Kort återblick

  1. Introduction (1) Inledning (1)
  2. Denunciation of Jerusalem (2-5) Uppsägning av Jerusalem (2-5)
  3. Temple vision (6) Temple Vision (6)
  4. Book of Immanuel (7-12) Bok av Immanuel (7-12)
  5. Prophecies against the nations (13-23) Profetior mot nationer (13-23)
  6. Prophecies of judgment and future blessings (24-35) Profetior dom och framtida välsignelser (24-35)
  7. Historic events (36-39) Historiska händelser (36-39)
  8. Book of Consolation (40-66) Book of Consolation (40-66)


Isa'iah Isa'iah

Advanced Information Avancerad information

Isaiah, (Heb. Yesh'yahu, ie, "the salvation of Jehovah"). Jesaja (Heb. Yesh'yahu, dvs "frälsning Jehova"). (1.) The son of Amoz (Isa. 1:1; 2:1), who was apparently a man of humble rank. (1.) Son till amoz (Jes. 1:1; 2:1), som uppenbarligen var en man med ödmjuk rang. His wife was called "the prophetess" (8:3), either because she was endowed with the prophetic gift, like Deborah (Judg. 4:4) and Huldah (2 Kings 22:14-20), or simply because she was the wife of "the prophet" (Isa. 38:1). Hans hustru kallades "profetissa" (8:3), antingen därför att hon var begåvad med den profetiska gåvan, som Deborah (Dom. 4:4) och Huldah (2 Kung 22:14-20), eller helt enkelt för att hon var hustru till "profeten" (Jes 38:1). He had two sons, who bore symbolical names. Han hade två söner, som bar symbolisk namn. He exercised the functions of his office during the reigns of Uzziah (or Azariah), Jotham, Ahaz, and Hezekiah (1:1). Han utnyttjade funktioner i sitt ämbete under härskaren Ussia (eller Asarja), Jotham, Ahas och Hiskia (1:1). Uzziah reigned fifty-two years (BC 810-759), and Isaiah must have begun his career a few years before Uzziah's death, probably BC 762. Ussia regerade femtiotvå år (BC 810-759), och Jesaja måste ha börjat sin karriär ett par år innan Ussia död, troligen BC 762. He lived till the fourteenth year of Hezekiah, and in all likelihood outlived that monarch (who died BC 698), and may have been contemporary for some years with Manasseh. Han levde till det fjortonde Hiskia och med all sannolikhet överlevt att Monarch (som dog 698 f.Kr.), och kan ha varit samtida några år med Manasse. Thus Isaiah may have prophesied for the long period of at least sixty-four years. Således Jesaja kan ha profeterat för lång period av minst sextiofyra år. His first call to the prophetical office is not recorded. Hans första samtalet till den profetiska ämbete är inte registreras.

A second call came to him "in the year that King Uzziah died" (Isa. 6:1). He exercised his ministry in a spirit of uncompromising firmness and boldness in regard to all that bore on the interests of religion. En andra ansökningsomgång kom till honom "under det år som kungen Ussia dog" (Jes 6:1). Han utövade sin mission i en anda av kompromisslös beslutsamhet och mod när det gäller alla som bar på de intressen som religion. He conceals nothing and keeps nothing back from fear of man. Han döljer ingenting och håller ingenting tillbaka av rädsla för människan. He was also noted for his spirituality and for his deep-toned reverence toward " the holy One of Israel." Han noterades också för sin andlighet och för hans djupa-toned vördnad mot "den heliga En av Israel." In early youth Isaiah must have been moved by the invasion of Israel by the Assyrian monarch Pul (qv), 2 Kings 15:19; and again, twenty years later, when he had already entered on his office, by the invasion of Tiglath-pileser and his career of conquest. I tidig ungdom Jesaja måste ha flyttats av invasionen av Israel av den assyriska monarken Pul (qv), 2 Kungaboken 15:19 och igen, tjugo år senare, när han redan hade trätt på sitt kontor, genom invasionen av Tiglat - Pileser och hans karriär erövring. Ahaz, king of Judah, at this crisis refused to co-operate with the kings of Israel and Syria in opposition to the Assyrians, and was on that account attacked and defeated by Rezin of Damascus and Pekah of Samaria (2 Kings 16:5; 2 Chr. 28:5, 6). Ahas, Juda konung, i denna kris vägrat att samarbeta med kungarna i Israel och Syrien i opposition mot assyrierna, och var på det kontot attackerad och besegrad av Resin från Damaskus och Pekah i Samarien (2 Kungaboken 16:5; 2 Chr. 28:5, 6). Ahaz, thus humbled, sided with Assyria, and sought the aid of Tiglathpileser against Israel and Syria. Ahas, vilket förödmjukad, dubbelsidig med Assyrien, och sökt hjälp av Tiglathpileser mot Israel och Syrien.

The consequence was that Rezin and Pekah were conquered and many of the people carried captive to Assyria (2 Kings 15:29; 16: 9; 1 Chr. 5:26). Följden blev att Resin och Pekah erövrades och många av de människor som i fångenskap till Assyrien (2 Kung 15:29, 16: 9, 1 Chr. 5:26). Soon after this Shalmaneser determined wholly to subdue the kingdom of Israel. Strax efter detta Shalmaneser bestäms helt att underkuva kungadömet Israel. Samaria was taken and destroyed (BC 722). Samaria fattades och förstördes (BC 722). So long as Ahaz reigned, the kingdom of Judah was unmolested by the Assyrian power; but on his accession to the throne, Hezekiah (BC 726), who "rebelled against the king of Assyria" (2 Kings 18:7), in which he was encouraged by Isaiah, who exhorted the people to place all their dependence on Jehovah (Isa. 10:24; 37:6), entered into an alliance with the king of Egypt (Isa. 30:2-4). Så länge Ahas regerade, var oskadda rike Juda som det assyriska makt, men hans trontillträde, Hiskia (726 f.Kr.), som "gjorde uppror mot konungen i Assyrien" (2 Kungaboken 18:7), i vilken han blev uppmuntrad av Jesaja, som uppmanade folket att låta alla sina beroende av Jehova (Jes. 10:24, 37:6), ingått en allians med kungen av Egypten (Jes 30:2-4).

This led the king of Assyria to threaten the king of Judah, and at length to invade the land. Sennacherib (BC 701) led a powerful army into Palestine. Detta ledde konungen i Assyrien hota kungen av Juda, och i längden att invadera landet. Sanherib (BC 701) ledde en mäktig armé till Palestina. Hezekiah was reduced to despair, and submitted to the Assyrians (2 Kings 18:14-16). But after a brief interval war broke out again, and again Sennacherib (qv) led an army into Palestine, one detachment of which threatened Jerusalem (Isa. 36:2-22; 37:8). Hiskia reducerades till förtvivlan, och överlämnas till Assyrien (2 Kung 18:14-16). Men efter ett kort intervall krig bröt ut igen, och igen Sanherib (qv) ledde en armé in i Palestina, en afdelning som hotade Jerusalem ( Jes. 36:2-22, 37:8). Isaiah on that occasion encouraged Hezekiah to resist the Assyrians (37:1-7), whereupon Sennacherib sent a threatening letter to Hezekiah, which he "spread before the Lord" (37:14). Jesaja vid detta tillfälle Hiskia uppmuntras till motstånd mot assyrier (37:1-7), skickade varpå Sanherib ett hotfullt brev till Hiskia, som han "spritt inför Herren" (37:14). The judgement of God now fell on the Assyrian host. Guds dom föll nu på assyriska värd. "Like Xerxes in Greece, Sennacherib never recovered from the shock of the disaster in Judah. He made no more expeditions against either Southern Palestine or Egypt." "Precis som Xerxes i Grekland, återhämtade Sanherib aldrig från chocken av katastrofen i Juda. Han gjorde inga fler expeditioner mot antingen södra Palestina och Egypten." The remaining years of Hezekiah's reign were peaceful (2 Chr. 32:23, 27-29). De återstående åren av Hiskia regeringstid var fredliga (2 Chr. 32:23, 27-29).

Isaiah probably lived to its close, and possibly into the reign of Manasseh, but the time and manner of his death are unknown. Jesaja levde troligen mot sitt slut, och eventuellt till regeringstid Manasse, men när och hur hans död är okänd. There is a tradition that he suffered martyrdom in the heathen reaction in the time of Manasseh (qv). Det finns en tradition att han led martyrdöden i hedniska reaktion i samband med Manasse (qv). (2.) One of the heads of the singers in the time of David (1 Chr. 25:3,15, "Jeshaiah"). (3.) A Levite (1 Chr. 26:25). (2.) En av cheferna för sångarna i tiden för David (1 Chr. 25:3,15, "Jesaja"). (3.) Levit (1 Chr. 26:25). (4.) Ezra 8:7. (4.) Esra 8:7. (5.) Neh. (5.) Neh. 11:7. 11:7.

(Easton Illustrated Dictionary) (Easton illustrerad ordbok)


The Book of Isaiah Jesajas bok

Advanced Information Avancerad information

The Book of Isaiah consists of prophecies delivered (Isa. 1) in the reign of Uzziah (1-5), (2) of Jotham (6), (3) Ahaz (7-14:28), (4) the first half of Hezekiah's reign (14:28-35), (5) the second half of Hezekiah's reign (36-66). Jesajas bok består av profetior levererats (Jes. 1) i regeringstid Ussia (1-5), (2) i Jotham (6), (3) Ahas (7-14:28), (4) den första hälften av Hiskia regeringstid (14:28-35), (5) under andra hälften av Hiskia regeringstid (36-66). Thus, counting from the fourth year before Uzziah's death (BC 762) to the last year of Hezekiah (BC 698), Isaiah's ministry extended over a period of sixty-four years. Alltså, räknat från det fjärde året innan Ussia död (762 f.Kr.) till det sista året av Hiskia (BC 698), utvidgade Jesaja mission under en period av sextiofyra år. He may, however, have survived Hezekiah, and may have perished in the way indicated above. The book, as a whole, has been divided into three main parts: (1.) The first thirty-five chapters, almost wholly prophetic, Israel's enemy Assyria, present the Messiah as a mighty Ruler and King. Han kan dock ha överlevt Hiskia, och kan ha omkommit på det sätt som anges ovan. Boken som helhet, har delats in i tre huvuddelar: (1.) Den första trettiofem kapitel, nästan helt profetiskt, Israels fiende Assyrien, presentera Messias som en mäktig härskare och kung. (2.) Four chapters are historical (36-39), relating to the times of Hezekiah. (3.) Prophetical (40-66), Israel's enemy Babylon, describing the Messiah as a suffering victim, meek and lowly. (2.) Fyra kapitel är historisk (36-39), om tider av Hiskia. (3.) Profetiska (40-66), Israels fiende Babylon, beskriver Messias som en lidande offer, mild och ödmjuk.

The genuineness of the section Isa. Äktheten av avsnittet Isa. 40-66 has been keenly opposed by able critics. 40-66 har varit mycket motstånd från kunna kritiker. They assert that it must be the production of a deutero-Isaiah, who lived toward the close of the Babylonian captivity. De hävdar att det måste vara att producera ett Deutero-Jesaja, som levde mot slutet av den babyloniska fångenskapen. This theory was originated by Koppe, a German writer at the close of the last century. Denna teori har sitt ursprung hos Koppe, en tysk författare i slutet av förra seklet. There are other portions of the book also (eg, ch. 13; 24-27; and certain verses in ch. 14 and 21) which they attribute to some other prophet than Isaiah. Det finns andra delar av boken också (t.ex., kap. 13, 24-27, samt vissa verser i kap. 14 och 21) som de hänför till någon annan än profeten Jesaja. Thus they say that some five or seven, or even more, unknown prophets had a hand in the production of this book. Alltså de säger att fem eller sju, eller ännu mer, hade okänd profeter ett finger med i produktionen av denna bok.

The considerations which have led to such a result are various:, (1.) They cannot, as some say, conceive it possible that Isaiah, living in BC 700, could foretell the appearance and the exploits of a prince called Cyrus, who would set the Jews free from captivity one hundred and seventy years after. De överväganden som har lett till ett sådant resultat är flera: (1.) De kan inte, som vissa säger, tänka det möjligt att Jesaja skulle leva i 700 f.Kr., förutsäga förekomsten och utnyttjar en furste kallad Cyrus, som skulle ställa judarna fri från fångenskap etthundrasjuttio år efter. (2.) It is alleged that the prophet takes the time of the Captivity as his standpoint, and speaks of it as then present; and (3) that there is such a difference between the style and language of the closing section (40-66) and those of the preceding chapters as to necessitate a different authorship, and lead to the conclusion that there were at least two Isaiahs. (2.) Det påstås att profeten tar tid från fångenskapen som hans synvinkel, och talar om det som då var närvarande, och (3) att det finns en sådan skillnad mellan stilen och språket i det avslutande avsnittet (40 -- 66) och för de föregående kapitlen att det krävs en annan författarskap, och leda till slutsatsen att det fanns minst två Isaiahs. But even granting the fact of a great diversity of style and language, this will not necessitate the conclusion attempted to be drawn from it. Men även bevilja det faktum att en stor mångfald av stil och språk, kommer detta inte att kräva ingående försökt att dras från det.

The diversity of subjects treated of and the peculiarities of the prophet's position at the time the prophecies were uttered will sufficiently account for this. Mångfalden av patienterna som behandlades av och egenheter av profetens ställning vid tidpunkten för profetiorna yttrades kommer att tillräcklig hänsyn till detta. The arguments in favour of the unity of the book are quite conclusive. Argumenten om enhetlighet i boken är ganska avgörande. When the LXX. När LXX. version was made (about BC 250) the entire contents of the book were ascribed to Isaiah, the son of Amoz. version gjordes (cirka 250 f.Kr.) hela innehållet i boken kan tillskrivas de Jesaja, son till amoz. It is not called in question, moreover, that in the time of our Lord the book existed in the form in which we now have it. Det är inte ifrågasättas, dessutom att med tiden för vår Herres boken funnits i den form som vi nu har det. Many prophecies in the disputed portions are quoted in the New Testament as the words of Isaiah (Matt. 3:3; Luke 3:4-6; 4: 16-41; John 12:38; Acts 8:28; Rom. 10:16-21). Universal and persistent tradition has ascribed the whole book to one author. Många profetior i den omtvistade delar citeras i Nya testamentet som orden i Jesaja (Matt 3:3; Luk 3:4-6, 4: 16-41, Joh 12:38, Apg 8:28, Rom. 10 :16-21). Universal och ihållande tradition har tillskrivits hela boken till en författare.

Besides this, the internal evidence, the similarity in the language and style, in the thoughts and images and rhetorical ornaments, all points to the same conclusion; and its local colouring and allusions show that it is obviously of Palestinian origin. Förutom detta, den interna bevis, likheten i språk och stil, i tankar och bilder och retoriska ornament, alla pekar mot samma slutsats, och dess lokala färg och anspelningar visar att det uppenbarligen är av palestinskt ursprung. The theory therefore of a double authorship of the book, much less of a manifold authorship, cannot be maintained. Teorin därför ett dubbelt författare till boken, mycket mindre av ett grenrör författarskap, kan inte upprätthållas. The book, with all the diversity of its contents, is one, and is, we believe, the production of the great prophet whose name it bears. Boken, med all sin mångfald av innehåll, är en, och är, vi tror att produktionen av den store profeten, vars namn det bär.

(Easton Illustrated Dictionary) (Easton illustrerad ordbok)


Isaias Isaias

Catholic Information Katolsk information

Among the writers whom the Hebrew Bible styles the "Latter Prophets" foremost stands "Isaias, the holy prophet . . . the great prophet, and faithful in the sight of God" (Eccliasticus 48:23-25). Bland de författare som den hebreiska bibeln stilar på "Latter profeterna" främst står "Isaias, den heliga profeten... Den store profeten, och trogen i Guds ögon" (Eccliasticus 48:23-25).

I. LIFE I. Life

The name Isaias signifies "Yahweh is salvation". Namnet Isaias betyder "Jahve är frälsning". It assumes two different forms in the Hebrew Bible: for in the text of the Book of Isaias and in the historical writings of the Old Testament, for example in 2 Kings 19:2; 2 Chronicles 26:22; 32:20-32, it is read Yeshá`yahu, whereas the collection of the Prophet's utterances is entitled Yeshá`yah, in Greek `Esaías, and in Latin usually Isaias, but sometimes Esaias. Det förutsätter två olika former i den hebreiska Bibeln: i texten på Book of Isaias och i den historiska skrifter i Gamla testamentet, till exempel i 2 Kungaboken 19:2, 2 Krönikeboken 26:22, 32:20-32, den läses Yeshá "yahu medan insamlingen av Profetens uttalanden har rätt Yeshá" yah, på grekiska "Esaias, och på latin vanligtvis Isaias, men ibland Esaias. Four other persons of the same name are mentioned in the Old Testament (Ezra 8:7; 8:19; Nehemiah 11:7; 1 Chronicles 26:25); while the names Jesaia (1 Chronicles 25:15), Jeseias (1 Chronicles 3:21; 25:3) may be regarded as mere variants. Fyra andra personer med samma namn nämns i Gamla Testamentet (Esra 8:7, 8:19, Nehemja 11:7, 1 Krönikeboken 26:25), medan namnen Jesaia (1 Krönikeboken 25:15), Jeseias (1 Chronicles 3:21, 25:3) kan betraktas som rena varianter. From the Prophet himself (i, 1; ii, 1) we learn that he was the son of Amos. Från Profeten själv (I, 1, ii, 1) lär vi oss att han var son till Amos. Owing to the similarity between Latin and Greek forms of this name and that of the Shepherd-Prophet of Thecue, some Fathers mistook the Prophet Amos for the father of Isaias. På grund av likheten mellan latinska och grekiska former av detta namn och den Herden-profet Thecue, misstog några Fäder profeten Amos för far Isaias. St. Jerome in the preface to his "Commentary on Amos" (PL, XXV, 989) points out this error. Hieronymus i förordet till hans "Kommentarer till Amos" (PL, XXV, 989) påpekar felet. Of Isaias's ancestry we know nothing; but several passages of his prophecies (iii, 1-17, 24; iv, 1; viii, 2; xxxi, 16) lead us to believe that he belonged to one of the best families of Jerusalem. Av Isaias anor vi inte vet någonting, men flera ställen i sina profetior (iii, 1-17, 24, iv, 1, VIII, 2, XXXI, 16) får oss att tro att han tillhörde en av de bästa familjer i Jerusalem. A Jewish tradition recorded in the Talmud (Tr. Megilla, 10b.) held him to be a nephew of King Amasias. En judisk tradition registreras i Talmud (Tr. Megilla, 10b.) Höll honom vara en brorson till kung Amasias. As to the exact time of the Prophet's birth we lack definite data; yet he is believed to have been about twenty years of age when he began his public ministry. Vad gäller den exakta tiden för profetens födelse vi saknar konkreta uppgifter, men han tros ha varit omkring tjugo år när han började sin offentliga verksamhet. He was a citizen, perhaps a native, of Jerusalem. Han var en medborgare, kanske en infödd, i Jerusalem. His writings give unmistakable signs of high culture. From his prophecies (vii and viii) we learn that he married a woman whom he styles "the prophetess" and that he had two sons, She`ar-Yashub and Maher-shalal-hash-baz. Hans skrifter ger omisskännliga tecken på hög kultur. Från hans profetior (VII och VIII) får vi veta att han gifte sig med en kvinna som han stilar "profetissan" och att han hade två söner, She `ar-Yashub och Maher-Shalal-hash - baz. Nothing whatever indicates that he was twice married as some fancy on the gratuitous and indefensible supposition that the `almah of vii, 14, was his wife. Absolut ingenting tyder på att han var gift två gånger så några fancy på frivilliga och oförsvarligt antagandet att "almah av VII, 14, var hans hustru.

The prophetical ministry of Isaias lasted wellnigh half a century, from the closing year of Ozias, King of Juda, possibly up to that of Manasses. The profetiska ämbetet av Isaias varade wellnigh ett halvt sekel, från det sista året i Ozias, kung av Juda, möjligen upp till den av Manasses. This period was one of great prophetical activity. Denna period var en stor profetiska verksamhet. Israel and Juda indeed were in sore need of guidance. Israel och Juda var faktiskt i stort behov av vägledning. After the death of Jeroboam II revolution followed upon revolution and the northern kingdom had sunk rapidly into an abject vassalage to the Assyrians. Efter död Jerobeam II revolution följde på revolutionen och den norra riket hade sjunkit snabbt till en eländig vasallstat till assyrierna. The petty nations of the West, however, recovering from the severe blows received in the beginning of the eighth century, were again manifesting aspirations of independence. De små nationerna i väst, men har återhämtat sig från allvarliga blåser emot i början av det åttonde talet åter manifesterar ambitioner självständighet. Soon Theglathphalasar III marched his armies towards Syria; heavy tributes were levied and utter ruin threatened on those who would show any hesitation to pay. Snart Theglathphalasar III marscherade sina arméer mot Syrien, tunga hyllningar togs ut och total ruin hotade på dem som skulle visa att tveka att betala. In 725 Osee, the last King of Samaria, fell miserably under the onslaught of Salmanasar IV, and three years later Samaria succumbed to the hands of the Assyrians. I 725 Osee, föll den siste kungen av Samarien kapitalt under den anstormande Salmanasar IV, och tre år senare Samarien dukade under händerna på assyrierna. In the meantime the Kingdom of Juda hardly fared better. Under tiden kungariket Juda knappast gått bättre. A long period of peace had enervated characters, and the young, inexperienced, and unprincipled Achaz was no match for the Syro-Israelite coalition which confronted him. En lång period av fred hade kraftlös tecken, och den unga, oerfarna och principlösa Achaz var ingen match för den syrisk-israelitiska koalition som möter honom. Panic-stricken he, in spite of the remonstrances of Isaias, resolved to appeal to Theglathphalasar. The help of Assyria was secured, but the independence of Juda was thereby practically forfeited. Skräckslagen han, trots de föreställningar av Isaias, beslöt att vädja till Theglathphalasar. Hjälp av Assyrien säkrades, men oberoende av Juda var därmed praktiskt förverkad. In order to explain clearly the political situation to which so many allusions are made in Isaias's writings there is here subjoined a brief chronological sketch of the period: 745, Theglathphalasar III, king of Assyria; Azarias (AV Uzziah), of Juda; Manahem (AV Menahem) of Samaria; and Sua of Egypt; 740, death of Azarias; Joatham (AV Jotham), king of Juda; capture of Arphad (AV Arpad) by Theglathphalasar III (Isaiah 10:9); 738, campaign of Theglathphalasar against Syria; capture of Calano (AV Calno) and Emath (AV Hamath); heavy tribute imposed upon Manahem (2 Kings 15:19-20); victorious wars of Joatham against the Ammonites (2 Chronicles 27:4-6); 736, Manahem succeeded by Phaceia (AV Pekahiah); 735, Joatham succeeded by Achaz (2 Kings 16:1); Phaceia replaced by Phacee (AV Pekah), son of Remelia (AV Remaliah), one of his captains; Jerusalem besieged by Phacee in alliance with Rasin (AV Rezin), king of Syria (2 Kings 16:5; Isaiah 7:1-2); 734, Theglathphalasar, replying to Achaz' request for aid, marches against Syria and Israel, takes several cities of North and East Israel (2 Kings 15:29), and banishes their inhabitants; the Assyrian allies devastate part of the territory of Juda and Jerusalem; Phacee slain during a revolution in Samaria and succeeded by Osee (AV Hoshea); 733, unsuccessful expeditions of Achaz against Edom (2 Chronicles 28:17) and the Philistines (20); 732, campaign of Theglathphalasar against Damascus; Rasin besieged in his capital, captured, and slain; Achaz goes to Damascus to pay homage to the Assyrian ruler (2 Kings 16:10-19); 727, death of Achaz; accession of Ezechias (2 Kings 18:1); in Assyria Salmanasar IV succeeds Theglathphalasar III, 726, campaign of Salmanasar against Osee (2 Kings 17:3); 725, Osee makes alliance with Sua, king of Egypt (2 Kings 17:4); second campaign of Salmanasar IV, resulting in the capture and deportation of Osee (2 Kings 17:4); beginning of the siege of Samaria; 722, Sargon succeeds Salmanasar IV in Assyria; capture of Samaria by Sargon; 720, defeat of Egyptian army at Raphia by Sargon; 717, Charcamis, the Hittite stronghold on the Euphrates, falls into the hands of Sargon (Isaiah 10:8); 713, sickness of Ezechias (2 Kings 20:1-11; Isaiah 38); embassy from Merodach Baladan to Ezechias (2 Kings 20:12-13; Isaiah 39); 711, invasion of Western Palestine by Sargon; siege and capture of Azotus (AV Ashdod; Isaiah 20); 709, Sargon defeats Merodach Baladan, seizes Babylon, and assumes title of king of Babylon; 705, death of Sargon; accession of Sennacherib; 701, expedition of Sennacherib against Egypt; defeat of latter at Elteqeh; capture of Accaron (AV Ekron); siege of Lachis; Ezechias's embasy; the conditions laid down by Sennacherib being found too hard the king of Juda prepares to resist the Assyrians; destruction of part of the Assyrian army; hurried retreat of the rest (2 Kings 18; Isaiah 36:37); 698, Ezechias is succeeded by his son Manasses. För att förklara tydligt den politiska situation som så många syftningar görs Isaias skrifter finns här subjoined en kortfattad kronologisk skiss av perioden: 745, Theglathphalasar III, kung av Assyrien, Azarias (AV Ussia), Juda, Manahem ( AV Menahem) i Samarien, och Sua Egypten, 740, död Azarias, Joatham (AV Jotham), kung av Juda, fånga Arphad (AV Arpad) genom Theglathphalasar III (Jesaja 10:9), 738, kampanj för Theglathphalasar mot Syrien; fånga Calano (AV Calno) och Emath (AV Hamath), tunga hyllning ålagts Manahem (2 Kungaboken 15:19-20), segrande krig Joatham mot Ammons (2 Krönikeboken 27:4-6), 736, Manahem efterträds av Phaceia (AV Pekachja), 735, Joatham efterträds av Achaz (2 Kungaboken 16:1); Phaceia ersättas Phacee (AV Pekah), son till Remelia (AV Remaliah), en av hans kaptener, Jerusalem belägrades av Phacee i allians med Rasin (AV Resin), kung av Syrien (2 Kungaboken 16:5, Jesaja 7:1-2), 734, Theglathphalasar, svara på Achaz begäran om stöd tar marscherar mot Syrien och Israel, flera städer i Nord-och East Israel (2 Kung 15:29), och tar bort deras invånare, den assyriska allierade ödelägga en del av territoriet i Juda och Jerusalem, Phacee dräpt under en revolution i Samarien och efterträddes av Osee (AV Hoshea), 733, misslyckade expeditioner av Achaz mot Edom (2 Krön 28:17) och filistéerna (20), 732, kampanj av Theglathphalasar mot Damaskus, Rasin belägrad i sin huvudstad, tillfångatogs och slagna, Achaz går till Damaskus för att hylla den assyriska härskare (2 Kungaboken 16 :10-19), 727, död Achaz, anslutning Ezechias (2 Kungaboken 18:1), i Assyrien Salmanasar IV efterträder Theglathphalasar III, 726, kampanj för Salmanasar mot Osee (2 Kungaboken 17:3), 725, Osee gör allians med Sua, kung av Egypten (2 Kungaboken 17:4), andra omgången av Salmanasar IV, vilket resulterar i att fånga och utvisning av Osee (2 Kungaboken 17:4); början av belägringen av Samarien, 722, Sargon efterträder Salmanasar IV i Assyrien, fånga i Samarien av Sargon, 720, nederlag egyptiska armén vid Raphia av Sargon, 717, Charcamis, hetiten fäste vid Eufrat, faller i händerna på Sargon (Jesaja 10:8), 713, sjukdom i Ezechias ( 2 Kungaboken 20:1-11, Jes 38); ambassaden Merodach Baladan till Ezechias (2 Kungaboken 20:12-13, Jesaja 39), 711, invasion av västra Palestina Sargon, belägring och fånga Azotus (AV Ashdod, Isaiah 20), 709, besegrar Sargon Merodach Baladan griper Babylon, och antar titeln kung av Babylon, 705, död Sargon, anslutning av Sanherib, 701, expedition Sanherib mot Egypten, nederlag senare i Elteqeh, fånga Accaron (AV Ekron), belägringen av Lachis, Ezechias s embasy, de villkor som fastställts av Sanherib att ha befunnits alltför hård kungen av Juda förbereder att göra motstånd mot assyrierna, förstörelse av en del av den assyriska armén, skyndade reträtt resten (2 Kungaboken 18, Jesaja 36 : 37), 698 Ezechias efterträds av sin son Manasses. The wars of the ninth century and the peaceful security following them produced their effects in the latter part of the next century. Krigen i det nionde århundradet och fredlig säkerhet efter dem produceras deras effekter i senare delen av nästa sekel. Cities sprang up; new pursuits, although affording opportunities of easy wealth, brought about also an increase of poverty. Städer sprang upp, nya sysselsättningar, men ger möjligheter lätt förmögenhet, som tog sig också en ökning av fattigdomen. The contrast between class and class became daily more marked, and the poor were oppressed by the rich with the connivance of the judges. Kontrasten mellan klass och klass blev dagligen mer markanta, och de fattiga var förtryckta av de rika med tyst medgivande av domarna. A social state founded on iniquity is doomed. Välfärdsstaten bygger på ondska är dömd. But as Israel's social corruption was greater than Juda's, Israel was expected to succumb first. Men som Israels social korruption var större än Juda s, Israel förväntades duka först. Greater likewise was her religious corruption. Större också var hennes religiösa korruption. Not only did idolatrous worship prevail there to the end, but we know from Osee what gross abuses and shameful practices obtained in Samaria and throughout the kingdom, whereas the religion of the people of Juda on the whole seems to have been a little better. Inte nog med idolbilder tillbedjan råder där till slut, men vi vet från Osee vad grova övergrepp och skamliga metoder som erhållits i Samarien och i hela riket, medan religionen för folket i Juda på det hela verkar ha varit lite bättre. We know, however, as regards these, that at the very time of Isaias certain forms of idolatrous worship, like that of Nohestan and of Moloch, probably that also of Tammur and of the "host of heaven", were going on in the open or in secret. Vi vet dock, när det gäller dessa, att vid en tidpunkt av Isaias vissa former av avgudadyrkan tillbedjan, likt Nohestan och Molok, förmodligen att även Tammur och "host of heaven", pågick i öppna eller i hemlighet.

Commentators are at variance as to when Isaias was called to the prophetical office. Kommentatorer är oense om när Isaias kallades till profetiska ämbete. Some think that previous to the vision related in vi, 1, he had received communications from heaven. Vissa tror att tidigare till visionen närstående i VI, 1, hade han fått meddelanden från himlen. St. Jerome in his commentary on the passage holds that chapters iv ought to be attributed to the last years of King Ozias, then ch. Hieronymus i sin kommentar till det avsnitt anser att kapitel IV bör tillskrivas de sista åren av kung Ozias, därefter CH. vi would commence a new series begun in the year of the death of that prince (740 BC; PL, XXIV, 91; cf. St. Gregory Nazianzen, Orat. ix; PG, XXXV, 820). vi skulle påbörja en ny serie som inleddes i år död som prins (740 f.Kr., PL, XXIV, 91, jfr. St Gregory Nazianzen, Örat. IX, PG, XXXV, 820). It is more commonly held, however, that ch. Det är oftare hålls dock att ch. vi refers to the first calling of the Prophet; St. Jerome himself, in a letter to Pope Damasus seems to adopt this view (PL, XXII, 371; cf. Hesychius "In Is.", PG XCIII, 1372), and St. John Chrysostom, commenting upon Is., vi, 5, very aptly contrasts the promptness of the Prophet with the tergiversations of Moses and Jeremias. vi hänvisar till den första kallelse Profeten, Hieronymus själv i ett brev till påven Damasus tycks anta denna uppfattning (PL, XXII, 371, jfr. Hesychios "I Is." PG xciii, 1372), och St . Johannes Chrysostomos, kommenterar på Is., VI, 5, mycket träffande kontrasterar skyndsamhet av profeten med tergiversations Moses och Jeremias. On the other hand, since no prophecies appear to be later than 701 BC, it is doubtful if Isaias saw the reign of Manasses at all; still a very old and widespread tradition, echoed by the Mishna (Tr. Yebamoth, 49b; cf. Sanhedr., 103b), has it that the Prophet survived Ezechias and was slain in the persecution of Manasses (2 Kings 21:16). Å andra sidan, eftersom inga profetior tycks vara senare än 701 f.Kr., är det tveksamt om Isaias såg regeringstid Manasses alls, fortfarande en mycket gammal och utbredd tradition, som upprepades av Mishna (Tr. Yebamoth, 49b, jfr. Sanhedr., 103b), har det att profeten överlevde Ezechias och stupade i förföljelsen av Manasses (2 Kung 21:16). This prince had him convicted of blasphemy, because he had dared say: "I saw the Lord sitting upon a throne" (vi, 1), a pretension in conflict with God's own assertion in Exod., xxxiii, 20: "Man shall not see me and live". Detta prinsen hade han dömts för hädelse, för att han vågat säga: "Jag såg Herren sitta på en tron" (VI, 1), ett anspråk i konflikt med Guds eget påstående i Exod., XXXIII, 20: "Man skall inte se mig och leva ". He was accused, moreover, of having predicted the ruin of Jerusalem and called the holy city and the people of Juda by the accursed names of Sodom and Gomorrah. Han anklagades dessutom för att ha förutspådde ruin Jerusalem och som kallas den heliga staden och folket i Juda av fördömda namnen Sodom och Gomorra. According to the "Ascension of Isaias", the Prophet's martyrdom consisted in being sawed asunder. Enligt "himmelsfärd Isaias", bestod Profetens martyrskap att vara sågade sönder. Tradition shows this to have been unhesitatingly believed. Tradition visar att detta har unhesitatingly trott. The Targum on 2 Kings 21:6, admits it; it is preserved in two treatises of the Talmud (Yebamoth, 49b; Sanhedr., 103b); St. Justin (Dial. c. Tryph., cxx), and many of the Fathers adopted it, taking as unmistakable allusions to Isaias those words of the Heb., xi, 37, "they (the ancients) were cut asunder" (cf. Tertullian, "De patient.", xiv; PL, I, 1270; Orig., "In Is., Hom." I, 5, PG, XIII, 223; "In Matt.", x, 18, PG, XIII, 882; "In Matt.", Ser. 28, PG, XIII, 1637; "Epist. ad Jul. Afr.", ix, PG, XI, 65; St. Jerome, "In Is.", lvii, 1, PL, XXIV, 546-548; etc.). The Targum på 2 Kungaboken 21:6, medger det, det finns bevarad i två verk i Talmud (Yebamoth, 49b, Sanhedr., 103b), St Justin (Dial. ca Tryph., Cxx), och många av de Fäder antog den, med så omisskännliga anspelningar på Isaias dessa ord Heb., xi, 37, "De (antiken) skars sönder" (jfr Tertullianus, "De patienten.", XIV, PL, I, 1270; orig. "I Is., Hom." I, 5, PG, XIII, 223, "I Matt.", x, 18, PG, XIII, 882, "I Matt." Ser. 28, PG, XIII Är 1637; "Epist. annonsen juli Afr." ix, PG, XI, 65, Hieronymus, "In." LVII, 1, PL, XXIV, 546-548, etc.). However, little trust should be put in the strange details mentioned in the "De Vit. Prophet." Bör dock begränsat förtroende läggas i märkliga uppgifter som ingår i "De Vit. Profeten." of pseudo-Epiphanius (PG, XLIII, 397, 419). pseudo-Epiphanius (PG, XLIII, 397, 419). The date of the Prophet's demise is not known. Datumet för profetens död är inte känd. The Roman Martyrology commemorates Isaias on 6 July. Den romerska martyrologium minne Isaias den 6 juli. His tomb is believed to have been in Paneas in Northern Palestine, whence his relics were taken to Constantinople in AD 442. Hans grav tros ha varit i Paneas i norra Palestina, varifrån hans reliker fördes till Konstantinopel i AD 442.

The literary activity of Isaias is attested by the canonical book which bears his name; moreover allusion is made in II Par., xxvi, 22, to "Acts of Ozias first and last . . . written by Isaias, the son of Amos, the prophet". Den litterära verksamhet Isaias intygas genom den kanoniska boken som bär hans namn, och för övrigt hänsyftning görs II Par., Xxvi, 22, att "Rättsakter Ozias första och sista... Skriven av Isaias, son till Amos, den profet ". Another passage of the same book informs us that "the rest of the acts of Ezechias and his mercies, are written in the Vision of Isaias, son of Amos, the prophet", in the Book of the Kings of Juda and Israel. Ett annat ställe i samma bok informerar oss om att "resten av rättsakter Ezechias och hans barmhärtighet, är skrivna i visionen av Isaias, son till Amos, profeten", i boken om kungar Juda och Israel. Such at least is the reading of the Massoretic Bible, but its text here, if we may judge from the variants of the Greek and St. Jerome, is somewhat corrupt. Sådan är åtminstone läsningen av Massoretic Bibeln, men dess text här, om vi får döma av de varianter av den grekiska och Hieronymus, är något skadad. Most commentators who believe the passage to be authentic think that the writer refers to Is., xxxvi-xxxix. De flesta kommentatorer som anser att passagen är äkta, tror att författaren hänvisar till är., XXXVI-XXXIX. We must finally mention the "Ascension of Isaias", at one time attributed to the Prophet, but never admitted into the Canon. Vi måste slutligen nämna "himmelsfärd Isaias", vid en tidpunkt som tillskrivs profeten, men aldrig släpptes in i Canon.

II. II. THE BOOK OF ISAIAS BOK Isaias

The canonical Book of Isaias is made up of two distinct collections of discourses, the one (chapters 1-35) called sometimes the "First Isaias"; the other (chapters 40-66) styled by many modern critics the "Deutero- (or Second) Isaias"; between these two comes a stretch of historical narrative; some authors, as Michaelis and Hengstenberg, holding with St. Jerome that the prophecies are placed in chronological order; others, like Vitringa and Jahn, in a logical order; others finally, like Gesenius, Delitzsch, Keil, think the actual order is partly logical and partly chronological. Kanoniska Book of Isaias består av två olika samlingar av diskurser, en (kapitel 1-35) kallas ibland "första Isaias", den andra (kapitlen 40-66) stylad av många moderna kritiker för "Deutero-(eller sekund) Isaias "mellan dessa två kommer en sträcka av historisk berättelse, vissa författare, som Michaelis och Hengstenberg, lagerhållning Hieronymus att profetiorna är placerade i kronologisk ordning, andra, som Vitringa och Jahn, i en logisk ordning, andra Slutligen vill Gesenius, Delitzsch, Keil, tycker faktiskt att det delvis logisk och delvis kronologisk. No less disagreement prevails on the question of the collector. Inte mindre oenighet råder om frågan om samlare. Those who believe that Isaias is the author of all the prophecies contained in the book generally fix upon the Prophet himself. De som tror att Isaias är upphovsman till alla de profetior som finns i boken i allmänhet bestämma på Profeten själv. But for the critics who question the genuineness of some of the parts, the compilation is by a late and unknown collector. Men för de kritiker som ifrågasätter äktheten av vissa delar, är en sammanställning av en sena och okänd samlare. It would be well, however, before suggesting a solution to analyse cursorily the contents. Det vore bra, dock innan föreslå en lösning analysera summariskt innehållet.

First Isaias Första Isaias

In the first collection (cc. i-xxxv) there seems to be a grouping of the discourses according to their subject-matter: (1) cc. I den första samlingen (cc. i-xxxv) tycks det finnas en grupp av diskurserna utifrån deras alster: (1) cc. i-xii, oracles dealing with Juda and Israel; (2) cc. I-XII, orakel hantera Juda och Israel, (2) cc. xiii-xxiii, prophecies concerning (chiefly) foreign nations; (3) cc. xiii-xxiii, profetior om (huvudsakligen) främmande nationer, (3) cc. xxiv-xxvii, an apocalypse; (4) cc. XXIV-XXVII, en apokalyps, (4) cc. xxviii-xxxiii, discourses on the relations of Juda to Assyria; (5) cc. xxviii-xxxiii, diskurser om relationer Juda till Assyrien, (5) cc. xxxiv-xxxv, future of Edom and Israel. xxxiv, xxxv, framtid Edom och Israel.

First section Första avsnittet

In the first group (i-xii) we may distinguish separate oracles. I den första gruppen (I-XII) kan vi urskilja olika orakel. Ch. Ch. i arraigns Jerusalem for her ingratitude and unfaithfulness; severe chastisements have proved unavailing; yet forgiveness can be secured by a true change of life. Jag arraigns Jerusalem för sin otacksamhet och otrohet, svår tuktan har visat sig fruktlösa, men förlåtelse kan säkras genom en verklig förändring av livet. The ravaging of Juda points to either the time of the Syro-Ephraimite coalition (735) or the Assyrian invasion (701). The härjar i Juda punkter till antingen tiden för syrisk-Ephraimite koalitionen (735) eller den assyriska invasionen (701). Ch. Ch. ii threatens judgment upon pride and seems to be one of the earliest of the Prophet's utterances. ii hotar dom över stolthet och verkar vara en av de tidigaste av Profetens uttalanden. It is followed (iii-iv) by a severe arraignment of the nation's rulers for their injustice and a lampoon against the women of Sion for their wanton luxury. Den följs (III-IV) av en allvarlig neka av nationens ledare för orättvisor och en nidvisa mot kvinnor i Sion för lättsinnig lyx. The beautiful apologue of the vineyard serves as a preface to the announcement of the punishment due to the chief social disorders. Den vackra apologue på vingården fungerar som en inledning till offentliggörandet av straffet på grund av de främsta sociala störningar. These seem to point to the last days of Joatham, or the very beginning of the reign of Achaz (from 736-735 BC). Dessa tycks peka på de sista dagarna av Joatham, eller alldeles i början av kejsar Achaz (736-735 f.Kr.). The next chapter (vi), dated in the year of the death of Ozias (740), narrates the calling of the Prophet. Nästa kapitel (VI), daterat i år död Ozias (740), berättar den uppringande av Profeten. With vii opens a series of utterances not inappropriately called "the Book of Emmanuel"; it is made up of prophecies bearing on the Syro-Ephraimite war, and ends in a glowing description (an independent oracle?) of what the country will be under a future sovereign (ix, 1-6). Med VII öppnar en rad uttalanden inte felaktigt kallas "bok Emmanuel", det består av profetior betydelse för den syrisk-Ephraimite krig, och slutar i en lysande beskrivning (en oberoende orakel?) Av vad landet kommer att vara under en framtida suverän (ix, 1-6). Ch. Ch. ix, 7-x, 4, in five strophes announces that Israel is foredoomed to utter ruin; the allusion to rivalries between Ephraim and Manasses possibly has to do with the revolutions which followed the death of Jeroboam II; in this case the prophecy might date some time between 743-734. ix, 7-x, 4, i fem strofer meddelar att Israel är foredoomed att uttala ruin, den anspelning på rivaliteten mellan Efraim och Manasses möjligen har att göra med de revolutioner som följde död Jerobeam II i detta fall profetian kan datum någon gång mellan 743-734. Much later is the prophecy against Assur (x, 5-34), later than the capture of Arshad (740), Calano (738), or Charcamis (717). Mycket är senare profetian mot Assur (x, 5-34), senare än att fånga Arshad (740), Calano (738), eller Charcamis (717). The historical situation therein described suggests the time of Sennacherib's invasion (about 702 or 701 BC). Den historiska situationen däri beskrivs föreslår tiden Sanherib invasion (cirka 702 eller 701 f.Kr.). Ch. Ch. xi depicts the happy reign to be of the ideal king, and a hymn of thanksgiving and praise (xii) closes this first division. xi skildrar den lyckliga regering vara av den ideala kung, och en psalm av tacksägelse och lovprisning (xii) stänger den högsta divisionen.

Second section Andra avsnittet

The first "burden" is aimed at Babylon (viii, 1-xiv, 23). Den första "börda" syftar till Babylon (viii, 1-xiv, 23). The situation presupposed by the Prophet is that of the Exile; a fact that inclines some to date it shortly before 549, against others who hold it was written on the death of Sargon (705). Situationen förutsätts av Profeten är den i Exile, ett faktum som lutar en del ännu är strax före 549, mot andra som har det skrevs om död Sargon (705). Ch. Ch. xiv, 24-27, foretelling the overthrow of the Assyrian army on the mountains of Juda, and regarded by some as a misplaced part of the prophecy against Assur (x, 5-34), belongs no doubt to the period of Sennacherib's campaign. xiv, 24-27, förutsäga störtandet av den assyriska armén på bergen i Juda, och anses av vissa som en felplacerad del av profetian mot Assur (x, 5-34), hör utan tvekan till den period Sanherib kampanj. The next passage (xiv, 28-32) was occasioned by the death of some foe of the Philistines: the names of Achaz (728), Theglathphalasar III (727), and Sargon (705) have been suggested, the last appearing more probable. I nästa avsnitt (xiv, 28-32) var på grund av död några fiender, filistéernas: namnen på Achaz (728), Theglathphalasar III (727), och Sargon (705) har föreslagits, det sista som finns mer trolig . Chapters xv-xvi, "the burden of Moab", is regarded by many as referring to the reign of Jeroboam II, King of Israel (787-746); its date is conjectural. Kapitel XV-XVI, "bördan av Moab", anses av många som att regeringstid Jerobeam II, kung av Israel (787-746), och dess datum är ovisst. The ensuing "burden of Damascus" (xvii, 1-11), directed against the Kingdom of Israel as well, should be assigned to about 735 BC Here follows a short utterance on Ethiopia (prob. 702 or 701). Det efterföljande "börda Damaskus" (XVII, 1-11), riktad mot Konungariket Israel så väl, bör tilldelas cirka 735 f.Kr. Här följer en kort yttrandes om Etiopien (prob. 702 eller 701). Next comes the remarkable prophecy about Egypt (xix), the interest of which cannot but be enhanced by the recent discoveries at Elephantine (vv. 18, 19). Därnäst kommer den märkvärdiga profetian om Egypten (xix), kan det intresse som inte utan att öka genom den senaste tidens upptäckter Elefantine (vv. 18, 19). The date presents a difficulty, the time ranging, according to diverse opinions, from 720 to 672 BC. Datumet presenterar en svårighet, tiden varierar, beroende på olika åsikter, från 720 till 672 f.Kr.. The oracle following (xx), against Egypt and Ethiopia, is ascribed to the year in which Ashdod was besieged by the Assyrians (711). Oraklet följande (xx), mot Egypten och Etiopien, kan tillskrivas det år då Ashdod belägrades av assyrierna (711). Just what capture of Babylon is alluded to in "the burden of the desert of the sea" (xxi, 1-10) is not easy to determine, for during the lifetime of Isaias Babylon was thrice besieged and taken (710, 703, 696 BC). Precis vad erövringen av Babylon är hänvisade till i "bördan av öknen i havet" (XXI, 1-10) är inte lätt att avgöra, för under livstiden för Isaias Babylon var tre gånger belägrades och tas (710, 703, 696 BC). Independent critics seem inclined to see here a description of the taking of Babylon in 528 BC, the same description being the work of an author living towards the close of the Babylonian Captivity. Oberoende kritiker tycks benägna att se här en beskrivning av vidtagande av Babylon i 528 f.Kr., samma beteckning är arbetet av en författare som bor mot slutet av den babyloniska fångenskapen. The two short prophecies, one on Edom (Duma; xxi, 11-12) and one on Arabia (xxi, 13-17), give no clue as to when they were uttered. De två korta profetior, en på Edom (duman, XXI, 11-12) och en om Arabien (XXI, 13-17), ge någon ledtråd om när de yttrades. Ch. Ch. xxii, 1-14, is a rebuke addressed to the inhabitants of Jerusalem. xxii, 1-14, är en tillrättavisning riktar sig till invånarna i Jerusalem. In the rest of the chapter Sobna (Shebna) is the object of the Prophet's reproaches and threats (about 701 BC). The section closes with the announcement of the ruin and the restoration of Tyre (xxiii). I resten av kapitlet Sobna (Shebna) är föremål för profetens bannor och hot (cirka 701 f.Kr.). Avsnittet avslutas med tillkännagivandet av ruinen och återställandet av Tyros (xxiii).

Third section Tredje avsnittet

The third section of the first collection includes chapters xxiv-xxviii, sometimes called "the Apocalypse of Isaias". Den tredje delen av den första kollektionen finns kapitlen xxiv-xxviii, ibland kallad "the Apocalypse av Isaias". In the first part (xxiv-xxvi, 29) the Prophet announces for an undetermined future the judgment which shall precede the kingdom of God (xxiv); then in symbolic terms he describes the happiness of the good and the punishment of the wicked (xxv). I den första delen (xxiv-xxvi, meddelar 29) Profeten på obestämd framtid den dom som skall föregå Guds rike (xxiv), sedan i symboliska termer han beskriver lyckan i det goda och straffa de onda (xxv ). This is followed by the hymn of the elect (xxvi, 1-19). Detta följs av sången av de utvalda (xxvi, 1-19). In the second part (xxvi, 20-xxvii) the Prophet depicts the judgment hanging over Israel and its neighbours. I den andra delen (xxvi, 20-xxvii) Profeten skildrar dom hängande över Israel och dess grannar. The date is most unsettled among modern critics, certain pasages being attributed to 107 BC, others even to a date lower than 79 BC. Datumet är mest oroliga bland moderna kritiker, vissa pasages tillskrivs 107 f.Kr., andra, även till en dag lägre än 79 f.Kr.. Let it be remarked, however, that both the ideas and the language of these four chapters support the tradition attributing this apocalypse to Isaias. Låt det vara sagt, dock att både idéer och språket i dessa fyra kapitel stödja tradition tillskriva denna apokalyps till Isaias. The fourth division opens with a pronouncement of woe against Ephraim (and perhaps Juda; xxviii, 1-8), written prior to 722 BC; the historical situation implied in xxviii, 9-29, is a strong indication that this passage was written about 702 BC To the same date belong xxix-xxxii, prophecies concerned with the campaign of Sennacherib. Den fjärde divisionen inleds med ett uttalande från ve mot Efraim (och kanske Juda, xxviii, 1-8), skriftligt innan till 722 f.Kr.; den historiska situationen antyds i xxviii, 9-29, är en stark indikation på att detta avsnitt skrevs om 702 f.Kr. till samma datum tillhöra XXIX-XXXII, profetior sysslar med kampanjen Sanherib. This series fittingly concludes with a triumphant hymn (xxxiii), the Prophet rejoicing in the deliverance of Jerusalem (701). Denna serie avslutar passande med en triumferande psalm (xxxiii), profeten jubel i befrielsen av Jerusalem (701). Chapters xxxi-xxxv, the last division, announce the devastation of Edom, and the enjoyment of bountiful blessings by ransomed Israel. Kapitlen XXXI-xxxv, den sista divisionen, meddela förstörelsen av Edom och åtnjutande av frikostiga välsignelser genom lösen Israel. These two chapters are thought by several modern critics to have been written during the captivity in the sixth century. Dessa två kapitel är egentligen av flera moderna kritiker ha skrivits under fångenskapen i det sjätte århundradet. The foregoing analysis does not enable us to assert indubitably that this first collection as such is the work of Isaias; yet as the genuineness of almost all these prophecies cannot be seriously questioned, the collection as a whole might still possibly be attributed to the last years of the Prophet's life or shortly afterwards. Ovanstående analys går det inte att vi kan hävda otvivelaktigt att denna första samling som sådant arbete Isaias, men som äkta i nästan alla dessa profetior inte kan allvarligt ifrågasättas, samlingen som helhet fortfarande kan möjligen tillskrivas de senaste åren av profetens liv eller strax därefter. If there really be passages reflecting a later epoch, they found their way into the book in the course of time on account of some analogy to the genuine writings of Isaias. Om det verkligen vara passager som återspeglar en senare epok, fann de sig in i boken under tiden på grund av viss analogi till äkta skrifter Isaias. Little need be said of xxxvii-xxxix. Little behöver sägas om XXXVII-xxxix. The first two chapters narrate the demand made by Sennacherib–the surrender of Jerusalem, and the fulfillment of Isaias's predictions of its deliverance; xxxviii tells of Ezechias's illness, cure, and song of thanksgiving; lastly xxxix tells of the embassy sent by Merodach Baladan and the Prophet's reproof of Ezechias. De två första kapitlen berätta efterfrågan från Sanherib-överlämnande av Jerusalem, och för uppfyllandet av Isaias förutsägelser om sin befrielse, xxxviii berättar Ezechias sjukdom, bota, och lovsång, slutligen xxxix berättar om ambassaden skickas med Merodach Baladan och Profetens tillrättavisning av Ezechias.

Second Isaias Second Isaias

The second collection (xl-lvi) deals throughout with Israel's restoration from the Babylonian exile. Den andra samlingen (XL-lvi) behandlar hela med Israels restaurering från den babyloniska fångenskapen. The main lines of the division as proposed by the Jesuit Condamine are as follows: a first section is concerned with the mission and work of Cyrus; it is made up of five pieces: (a) xl-xli: calling of Cyrus to be Yahweh's instrument in the restoration of Israel; (b) xlii, 8-xliv, 5: Israel's deliverance from exile; (c) xliv, 6-xlvi, 12: Cyrus shall free Israel and allow Jerusalem to be built; (d) xlvii: ruin of Babylon; (e) xlviii: past dealings of God with his people are an earnest for the future. Huvudlinjerna i den fördelning som föreslås av jesuiten Condamine är följande: ett första avsnittet handlar om uppdrag och arbete Cyrus, det består av fem delar: (a) XL-xli: kallelse Cyrus vara Yahwehs instrument för renovering av Israel, (b) xlii, 8-XLIV, 5: Israels befrielse från exil, (c) XLIV, 6-xlvi, 12: Cyrus får gratis Israel och låta Jerusalem byggas, (d) xlvii: ruin av Babylon, (e) xlviii: tidigare samarbetet mellan Gud och hans folk är en allvarlig för framtiden. Next to be taken up is another group of utterances, styled by German scholars "Ebed-Jahweh-Lieder"; it is made up of xlix-lv (to which xlii, 1-7, should be joined) together with lx-lxii. Nästa att tas upp är en annan grupp av uttalanden, stylad av tyska lärda "Ebeds-Jahweh-Lieder", består den av xlix-lv (som xlii, 1-7, skall förenas) tillsammans med LX-lxii. In this section we hear of the calling of Yahweh's servant (xlix, 1-li, 16); then of Israel's glorious home-coming (li, 17-lii, 12); afterwards is described the servant of Yahweh ransoming his people by his sufferings and death (xlii, 1-7; lii, 13-15; liii, 1-12); then follows a glowing vision of the new Jerusalem (liv, 1-lv, 13, and lx, 1-lxii, 12). I detta avsnitt hör vi av kallelse Yahwehs tjänare (xlix, 1-li, 16), sedan Israels härliga hemkomst (li, 17-LII, 12), därefter beskrivs tjänare Jahve lösen sitt folk genom sin lidande och död (xlii, 1-7, LII, 13-15, liii, 1-12), sedan följer en glödande vision av det nya Jerusalem (Liv, 1-lv, 13, och LX, 1-lxii, 12) . Ch. Ch. lvi, 1-8, develops this idea, that all the upright of heart, no matter what their former legal status, will be admitted to Yahweh's new people. LVI, 1-8, utvecklar denna idé, att alla upprätt i hjärtat, oavsett deras tidigare juridisk status, kommer att tas upp till Yahwehs nya människor. In lvi, 9-lvii, the Prophet inveighs against the idolatry and immorality so rife among the Jews; the sham piety with which their fasts were observed (lvii). I LVI, 9-LVII, avigt inställd profeten mot avgudadyrkan och omoral så utbredd bland judarna, det simulerade fromhet som deras fastor observerades (LVII). In lix the Prophet represents the people confessing their chief sins; this humble acknowledgment of their guilt prompts Yahweh to stoop to those who have "turned from rebellion". I lix Profeten representerar folket bekände sin chef synder, denna ödmjuka erkännande av deras skuld uppmanas Jahve att böja sig för dem som har "vänt från uppror". A dramatic description of God's vengeance (lxiii, 1-7) is followed by a prayer for mercy (lxiii, 7-lxiv, 11), and the book closes upon the picture of the punishment of the wicked and the happines of the good. En dramatisk beskrivning av Guds hämnd (LI, 1-7) följs av en bön om nåd (LI, 7-lxiv, 11), och boken avslutas på bilden för att bestraffa de ogudaktiga och lycka till det bra. Many perplexing questions are raised by the exegesis of the "Second Isaias". Många förvirrande frågor som tagits upp av exegetik av "Second Isaias". The "Ebed-Jahweh-Lieder", in particular, suggest many difficulties. Den "Ebeds-Jahweh-Lieder", i synnerhet föreslå många svårigheter. Who is this "servant of Yahweh"? Vem är denna "tjänare Jahve"? Does the title apply to the same person throughout the ten chapters? Gäller rätten till samma person hela tio kapitel? Had the writer in view some historical personage of past ages, or one belonging to his own time, or the Messias to come, or even some ideal person? Hade författaren tanke vissa historiska personlighet för tidigare åldrar, eller en som tillhörde hans egen tid, eller Messias komma, eller ens någon idealisk person? Most commentators see in the "servant of Yahweh" an individual. De flesta kommentatorer ser i "tjänare av Jahve" en individ. But is that individual one of the great historical figures of Israel? Men är det individuella ett av de stora historiska gestalter i Israel? No satisfactory answer has been given. Inget tillfredsställande svar har givits. The names of Moses, David, Ozias, Ezechias, Isaias, Jeremias, Josias, Zorobabel, Jechonias, and Eleazar have all been suggested as being the person. Namnen på Moses, David, Ozias, Ezechias, Isaias, Jeremias, Josias, Zorobabel, Jechonias, Eleasar har alla föreslagits vara den personen. Catholic exegesis has always pointed out the fact that all the features of the "servant of Yahweh" found their complete realization in the person of Our Lord Jesus Christ. Katolska exegetik har alltid påpekat det faktum att alla funktioner i "tjänare Jahve" hittades dess fullständiga förverkligande i den person till vår herre Jesus Kristus. He therefore should be regarded as the one individual described by the Prophet. Han bör därför betraktas som en person beskrivs av Profeten. The "Second Isaias" gives rise to other more critical and less important problems. "Andra Isaias" ger upphov till andra mer kritiska och mindre viktiga problem. With the exception of one or two passages, the point of view throughout this section is that of the Babylonian Captivity; there is an unmistakable difference between the style of these twenty-seven chapters and that of the "First Isaias"; moreover, the theological ideas of xl-lxvi show a decided advance on those found in the first thirty-nine chapters. Med undantag för en eller två stycken, synvinkel hela detta avsnitt är att i den babyloniska fångenskapen, det finns en otvetydig skillnad mellan samma stil som dessa tjugosju kapitel och att den "första Isaias", och för övrigt den teologiska idéer XL-lxvi visa en beslutat förskott på i det första trettionio kapitel. If this be true, does it not follow that xl-lxvi are not by the same author as the prophecies of the first collection, and may there not be good grounds for attributing the authorship of these chapters to a "second Isaias" living towards the close of the Babylonian Captivity? Om detta är sant, följer det inte att XL-lxvi är inte av samma författare som profetiorna i den första samlingen, och kanske det inte finns goda skäl att tillskriva upphovsmannaregeln av dessa kapitel till en "andra Isaias" levande mot Stäng av den babyloniska fångenskapen? Such is the contention of most of the modern non-Catholic scholars. Sådan är påståendet att de flesta av de moderna icke-katolska forskare.

This is hardly the place for a discussion of so intricate a question. Detta är knappast platsen för en diskussion om så komplicerade fråga. We therefore limit ourselves to stating the position of Catholic scholarship on this point. Vi begränsar oss därför att ange position katolska stipendium på denna punkt. This is clearly set out in the decision issued by the Pontifical Biblical Commission, 28 June, 1908. Detta är tydligt i det beslut som utfärdats av Påvliga bibliska kommissionen, 28 juni 1908. (1) Admitting the existence of true prophecy; (2) There is no reason why "Isaias and the other Prophets should utter prophecies concerning only those things which were about to take place immediately or after a short space of time" and not "things that should be fulfilled after many ages". (1) Att medge att det finns sann profetia, (2) Det finns ingen anledning "Isaias och de andra profeterna skulle uttala profetior om endast det som var på väg att ske omedelbart eller efter en kort tid" och inte "saker som bör uppfyllas efter många åldrar ". (3) Nor does anything postulate that the Prophets should "always address as their hearers, not those who belonged to the future, but only those who were present and contemporary, so that they could be understood by them". (3) finns inte heller något postulerar att Profeterna skulle "alltid adress som sina åhörare, inte de som tillhörde framtiden, men endast de som var närvarande och samtida, så att de kunde förstås av dem". Therefore it cannot be asserted that "the second part of the Book of Isaias (xl-lxvi), in which the Prophet addresses as one living amongst them, not the Jews who were the contemporaries of Isaias, but the Jews mourning in the Exile of Babylon, cannot have for its author Isaias himself, who was dead long before, but must be attributed to some unknown Prophet living among the exiles". Därför inte kan göras gällande att "den andra delen av boken om Isaias (XL-lxvi), där profeten adresser som ett levande bland dem, inte judarna som var samtida med Jesaja, men judarna sorg i exil Babylon, inte kan ha för sina författare Isaias själv, som var död långt innan, men måste bero på någon okänd profet som levde bland de landsflyktiga ". In other words, although the author of Isaias xl-lxvi does speak from the point of view of the Babylonian Captivity, yet this is no proof that he must have lived and written in those times. Med andra ord, trots att författaren till Isaias XL-lxvi talar ur synvinkel av den babyloniska fångenskapen, men det finns inga bevis för att han måste ha levt och skrivit på den tiden. (4) "The philological argument from language and style against the identity of the author of the Book of Isaias is not to be considered weighty enough to compel a man of judgment, familiar with Hebrew and criticism, to acknowledge in the same book a plurality of authors". (4) "Den filologiska argument från språk och stil mot vem som författaren till boken med Isaias inte anses tungt nog för att tvinga en man med dom, bekant med hebreiska och kritik, erkänna i samma bok en mångfald av författare ". Differences of language and style between the parts of the book are neither denied nor underrated; it is asserted only that such as they appear, they do not compel one to admit the plurality of authors. Skillnader i språk och stil mellan de delar av boken är varken förnekas underrated eller, som det hävdas att endast såsom de förekommer, inte tvinga de inte en att erkänna den mångfald av författarna. (5) "There are no solid arguments to the fore, even taken cumulatively, to prove that the book of Isaias is to be attributed not to Isaias himself alone, but to two or rather to many authors". (5) "Det finns inga solida argument i förgrunden, även tagit sammantaget, att bevisa att boken av Isaias ska inte tillskrevs Isaias sig ensam, men att två eller snarare att många författare".

III. III. APPRECIATION OF THE WORK OF ISAIAS TACK FÖR ARBETE Isaias

It may not be useless shortly to set forth the prominent features of the great Prophet, doubtless one of the most striking personalities in Hebrew history. Without holding any official position, it fell to the lot of Isaias to take an active part during well nigh forty troublesome years in controlling the policy of his country. Det kanske inte är meningslöst kort att framställa de framträdande dragen i den store profeten, utan tvekan en av de mest slående personligheterna i hebreiska historia. Utan att hålla någon officiell ställning, föll den till mycket Isaias ta aktiv del under det närmaste fyrtio besvärliga år för kontroll av politik i sitt land. His advice and rebukes were sometimes unheeded, but experience finally taught the rulers of Juda that to part from the Prophet's views meant always a set-back for the political situation of Juda. Hans råd och tillrättavisar var tomma ord ibland, men erfarenheten slutligen lärde härskare Juda som att skiljas från profeten synpunkter innebar alltid ett bakslag för den politiska situationen i Juda. In order to understand the trend of his policy it is necessary to remember by what principle it was animated. För att förstå utvecklingen av hans politik är det nödvändigt att komma ihåg vilken princip som det var animerade. This principle he derived from his unshaken faith in God governing the world, and particularly His own people and the nations coming in contact with the latter. Denna princip han från sin orubblig tro på Gud som styr världen, och särskilt hans eget folk och nationer kommer i kontakt med dessa. The people of Juda, forgetful of their God, given to idolatrous practices and social disorders of many kinds, had paid little heed to former warnings. Folket i Juda, glömsk av sin Gud, som ges till avgudadyrkan och sociala störningar av många slag, hade betalat lite hänsyn till tidigare varningar. One thing only alarmed them, namely that hostile nations were threatening Juda on all sides; but were they not the chosen people of God? Certainly He would not allow His own nation to be destroyed, even as others had been. En sak bara oroade dem, nämligen att fientliga nationer hotade Juda på alla sidor, men de var inte det utvalda folket av Gud? Visst han inte skulle låta sin egen nation måste förstöras, även som andra hade. In the meantime prudence dictated that the best possible means be taken to save themselves from present dangers. Under tiden försiktighet dikterade att på bästa möjliga sätt skall vidtas för att rädda sig från nuvarande faror. Syria and Israel were plotting against Juda and her king; Juda and her king would appeal to the mighty nation of the North, and later to the King of Egypt. Syrien och Israel var konspiration mot Juda och hennes kung, Juda och hennes kung vädjar till det mäktiga landet i norr, och senare till kung av Egypten.

Isaias would not hear aught of this short-sighted policy, grounded only on human prudence, or a false religious confidence, and refusing to look beyond the moment. Isaias vill inte höra något om denna kortsiktiga politik, grundad enbart på mänskliga klokheten, eller en falsk religiös förtroende, och vägrar att se bortom tillfället. Juda was in terrible straits; God alone could save her; but the first condition laid down for the manifestation of His power was moral and social reformation. Juda var fruktansvärt sund, Gud allena kunde rädda henne, men det första villkoret för en manifestation av hans makt var moralisk och social reformation. Syrians, Ephraimites, Assyrians, and all the rest were but the instruments of the judgment of God, the purpose of which is the overthrow of sinners. Syrier, efraimiterna, assyrier, och alla de andra var, men instrumenten för Guds dom, vars syfte är störtandet av syndarna. Certainly Yahweh will not allow His people to be utterly destroyed; His covenant He will keep; but it is vain to hope that well-deserved chastisement may be escaped. Visst Jahve inte låter sitt folk vara spillo, Hans förbund Han kommer att hålla, men det är fåfängt att hoppas att välförtjänta straff får undvikas. From this view of the designs of God never did the faith of Isaias waver. Från denna vy av de mönster av Gud aldrig gjorde tro Isaias vackla. He first proclaimed this message at the beginning of the reign of Achaz. Han förkunnade första meddelandet i början av kejsar Achaz. The king and his counsellors saw no salvation for Juda except in an alliance with, that is an acknowledgment of vassalage to, Assyria. Kungen och hans rådgivare såg ingen frälsning för Juda utom i en allians med, det är en bekräftelse vasallstat till Assyrien. This the Prophet opposed with all his might. Detta profeten emot med all sin kraft. With his keen foresight he had clearly perceived that the real danger to Juda was not from Ephraim and Syria, and that the intervention of Assyria in the affairs of Palestine involved a complete overthrow of the balance of power along the Mediterranean coast. Med sitt skarpa förutseende hade han tydligt märker att den verkliga faran att Juda var inte från Efraim och Syrien, och att interventionen i Assyrien i händelserna i Palestina inneburit en fullständig omvälvning av maktbalansen längs Medelhavskusten. Moreover, the Prophet entertained no doubt but that sooner or later a conflict between the rival empires of the Euphrates and the Nile must arise, and then their hosts would swarm over the land of Juda. Dessutom underhöll profeten ingen tvekan om att förr eller senare en konflikt mellan de rivaliserande rikena Eufrat och Nilen skall uppstå, och då deras värdar skulle svärma över landet Juda. To him it was clear that the course proposed by Juda's self-conceited politicians was like the mad flight of "silly doves", throwing themselves headlong into the net. För honom stod det klart att kursen föreslagits av Juda självkritik inbilsk politiker var som galna flykt "Silly duvor", kasta sig huvudstupa in i nätet. Isaias's advice was not followed and one by one the consequences he had foretold were realized. Isaias råd följdes inte och ett av de konsekvenser han hade förutsagt förverkligades. However, he continued to proclaim his prophetical views of the current events. Men, fortsatte han att utropa sin profetiska syn på den aktuella händelser. Every new event of importance is by him turned into a lesson not only to Juda but to all the neighbouring nations. Varje ny händelse av vikt är att han förvandlas till en läxa inte bara till Juda, utan till alla angränsande länder. Damascus has fallen; so will the drunkards and revellers of Samaria see the ruin of their city. Damaskus har sjunkit, så kommer drinkare och festprissar i Samarien se ruinen av sin stad. Tyre boasts of her wealth and impregnable position; her doom is no less decreed, and her fall will all the more astound the world. Däck skryter över sin rikedom och ointaglig ställning, hennes undergång är inte mindre förordnas, och hennes fall kommer desto förvåna världen. Assyria herself, fattened with the spoils of all nations, Assyria "the rod of God's vengeance", when she will have accomplished her providential destiny, shall meet with her fate. Assyrien själv, göds med bytet av alla nationer, Assyrien "stav Guds hämnd", när hon har åstadkommit henne försynens öde skall möta sitt öde. God has thus decreed the doom of all nations for the accomplishment of His purposes and the establishment of a new Israel cleansed from all past defilements. Gud har alltså påbjöd undergång i alla länder för att fullgöra sina syften och inrättandet av en ny Israel renade från alla tidigare orenheter.

Judean politicians towards the end of the reign of Ezechias had planned an alliance with the King of Egypt against Assyria and carefully concealed their purpose from the Prophet. Judean politiker mot slutet av kejsar Ezechias hade planerat en allians med kungen av Egypten mot Assyrien och omsorgsfullt dolda syftet från profeten. When the latter came to know the preparations for rebellion, it was already too late to undo what had been done. När den senare kom att känna förberedelserna för upproret, var det redan för sent att ångra det som skett. But he could at least give vent to his anger (see Isaiah 30), and we know both from the Bible and Sennacherib's own account of the campaign of 701 how the Assyrian army routed the Egyptians at Altaku (Elteqeh of Joshua 19:44), captured Accaron, and sent a detachment to ravage Juda; Jerusalem, closely invested, was saved only by the payment of an enormous ransom. Men han kunde åtminstone ge utlopp för sin ilska (se Jesaja 30), och vi vet både från Bibeln och Sanherib egen berättelse om kampanjen på 701 hur den assyriska armén besegrade egyptierna vid Altaku (Elteqeh i Josua 19:44), fångas Accaron, och skickade en trupp att härja Juda, Jerusalem, tätt investerat, räddades bara genom att betala en enorm lösensumma. The vindication of Isaias's policy, however, was not yet complete. The rättfärdigande av Isaias politik var dock ännu inte avslutad. The Assyrian army withdrew; but Sennacherib, apparently thinking it unsafe to leave in his wake a fortified city like Jerusalem, demanded the immediate surrender of Ezechias's capital. Den assyriska armén drog sig tillbaka, men Sanherib, tydligen tyckte det riskabelt att lämna in sin vakna en befäst stad som Jerusalem, krävde omedelbart överlämnar Ezechias huvudstad. At the command of Ezechias, no answer was given to the message; but the king humbly bade Isaias to intercede for the city. På kommando av Ezechias, inget svar gavs till budskapet, men kungen ödmjukt bad Isaias att be för staden. The Prophet had for the king a reassuring message. Profeten hade för kungen ett lugnande budskap. But the respite in the Judean capital was short. Men andrum i Judean kapital var kort. Soon a new Assyrian embassy arrived with a letter from the king containing an ultimatum. Snart en ny assyrisk ambassad kom med ett brev från kungen som innehåller ett ultimatum. In the panic-stricken city there was a man of whom Sennacherib had taken no account; it was by him that the answer was to be given to the ultimatum of the proud Assyrians: "The virgin, the daughter of Sion hath despised thee and laughed thee to scorn; . . . He shall not come into this city, nor shoot an arrow into it. . . . By the way that he came, he shall return, and into this city he shall not come, saith the Lord" (xxxvii, 22, 33). I den panikslagna staden fanns en man om vilken Sanherib hade tagit någon hänsyn, och det var av honom att svaret skulle ges till ultimatum av stolt assyrier ", jungfrun, dotter Sion föraktade Hath dig och skrattade dig att förakta,... Han får inte komma in i denna stad, eller skjuta en pil i den.... genom det sätt som han kom, skall han lämna tillbaka, och i denna stad får han inte komma, säger Herren "( XXXVII, 22, 33). We know in reality how a sudden catastrophe overtook the Assyrian army and God's promise was fulfilled. Vi vet egentligen hur en plötslig katastrof hann den assyriska armén och Guds löfte var uppfyllt. This crowning vindication of the Divinely inspired policy of Isaias prepared the hearts of the Jews for the religious reformation brought about by Ezechias, no doubt along lines laid down by the Prophet. Denna kröning hyllning till de gudomligt inspirerade politik Isaias beredd hjärtan judarna för reformationen till följd av Ezechias, ingen tvekan om enligt riktlinjer som fastställts av Profeten.

In reviewing the political side of Isaias's public life, we have already seen something of his religious and social ideas; all these view-points were indeed most intimately connected in his teaching. I granskningen av den politiska sidan av Isaias det offentliga livet, har vi redan sett något av hans religiösa och sociala idéer och samtliga dessa view-points var faktiskt mest intimt förbunden i sin undervisning. It may be well now to dwell a little more fully on this part of the Prophet's message. Det kan vara bra nu uppehålla mig lite bättre om denna del av profetens budskap. Isaias's description of the religious condition of Juda in the latter part of the eighth century is anything but flattering. Isaias beskrivning av religiösa tillstånd Juda under den senare delen av det åttonde århundradet är allt annat än smickrande. Jerusalem is compared to Sodom and Gomorrah; apparently the bulk of the people were superstitious rather than religious. Jerusalem är i jämförelse med Sodom och Gomorra, uppenbarligen merparten av befolkningen var vidskepliga snarare än religiös. Sacrifices were offered out of routine; withcraft and divination were in honour; nay more, foreign deities were openly invoked side by side with the true God, and in secret the immoral worship of some of these idols was widely indulged in, the higher-class and the Court itself giving in this regard an abominable example. Offrade av rutin, withcraft och spådom var i ära, ja mer, främmande gudar åberopades öppet sida vid sida med den sanne Guden, och i hemlighet de omoraliska dyrkan av vissa av dessa idoler var bortskämd allmänt i den högre klassen och domstolen själv ger i detta avseende ett avskyvärt exempel. Throughout the kingdom there was corruption of higher officials, ever-increasing luxury among the wealthy, wanton haughtiness of women, ostentation among the middle-class people, shameful partiality of the judges, unscrupulous greed of the owners of large estates, and oppression of the poor and lowly. I hela riket fanns korruption av högre tjänstemän, allt mer lyx bland de rika, hänsynslösa stolthet för kvinnor, flärd bland medelklassen folk, skamliga partiskhet av domarna, skrupelfria girighet ägarna till stora egendomar, och förtryck av fattig och ödmjuk. The Assyrian suzerainty did not change anything in this woeful state of affairs. Den assyriska överhöghet inte ändra någonting i denna sorgsna situation. In the eyes of Isaias this order of things was intolerable; and he never tired repeating it could not last. The first condition of social reformation was the downfall of the unjust and corrupt rulers; the Assyrians were the means appointed by God to level their pride and tyranny with the dust. I ögonen på Isaias denna tingens ordning var olidlig, och han tröttnade aldrig på att upprepa det kunde inte sista. Det första villkoret för social reformationen var undergången för orättvisa och korrupta ledare, assyrierna var de medel som utsetts av Gud att nivån deras stolthet och tyranni med dammet. With their mistaken ideas about God, the nation imagined He did not concern Himself about the dispositions of His worshippers. But God loathes sacrifices offered by ". . . hands full of blood. Wash yourselves, be clean, . . . relieve the oppressed, judge for the fatherless, defend the widow. . . . But if you will not, . . . the sword shall devour you" (i, 15-20). Med sina felaktiga idéer om Gud, föreställde nationen han inte bekymra sig om dispositioner av Hans tillbedjare. Men Gud avskyr uppoffringar som gjorts av "... Händerna fulla av blod. Tvätta er, vara rena,... Befriar de förtryckta, domare för de faderlösa, försvara änkan.... Men om du inte kommer... svärdet skall förtära er "(I, 15-20). God here appears as the avenger of disregarded human justice as much as of His Divine rights. Gud här visas som hämnare bortse mänsklig rättvisa så mycket som av Hans gudomliga rättigheter. He cannot and will not let injustice, crime, and idolatry go unpunished. Han kan inte och kommer inte låta orättvisor, brott och avgudadyrkan ostraffat. The destruction of sinners will inaugurate an era of regeneration, and a little circle of men faithful to God will be the first-fruits of a new Israel free from past defilements and ruled by a scion of David's House. Förstörelsen av syndare kommer att inviga en tid av förnyelse och en liten cirkel av män trogen Gud kommer att bli den första frukterna av en ny Israel fri från tidigare orenheter och styrdes av en ättling till David's House. With the reign of Ezechias began a period of religious revival. Just how far the reform extended we are not able to state; local sanctuaries around which heathenish abuses had gathered were suppressed, and many `asherîm and masseboth were destroyed. Med regeringstid Ezechias började en tid av religiös väckelse. Exakt hur långt den reform utökade vi inte klarar av att staten, lokala helgedomar runt som hedniskt missbruk hade samlat slogs ned, och många "förstördes asherîm och masseboth. It is true the times were not ripe for a radical change, and there was little response to the appeal of the Prophet for moral amendment and redress of social abuses. Det är sant att tiden inte var mogen för en radikal förändring, och det var lite svar på överklagandet av profeten för moraliska ändring och rättelse av sociala missförhållanden.

The Fathers of the Church, echoing the eulogy of Jesus, son of Sirach (Ecclesiasticus 48:25-28), agree that Isaias was the greatest of the literary Prophets (Eusebius, "Præp. Evang.", v, 4, PG, XXII, 370; "Synops. Script. S.", among the works of St. Athan., PG, XXXVIII, 363; St. Cyril of Jerusalem, "In Is., Prooem.", PG, LXX, 14; St. Isidore of Pelus., "Epist.", i, 42, PG, LXXVIII, 208; Theodoret., "In Is. Argum.", PG, LXXXI, 216; St. Jerome, "Prol. in Is.", PL, XXIV, 18; "Præf. ad Paul. et Eustoch.", PL, XXXII, 769; "De civ. Dei", XVIII, xxix, 1, PL, XLI, 585, etc.). Fäderna av kyrkan att upprepa det beröm av Jesus, son till Jesus Syraks vishet (Syraks 48:25-28), är överens om att Isaias var den störste av de litterära Prophets (Eusebius, "Præp. Evang.", V, 4, PG, XXII, 370, "Synops. Script. S.", bland verk St Athan., PG, XXXVIII, 363, S: t Kyrillos av Jerusalem, "I Is., Prooem.", PG, LXX, 14, St . Isidor av Pelus. "Epist.", I, 42, PG, LXXVIII, 208, Theodoret. "I Is. argum.", PG, LXXXI, 216, Hieronymus, "Prol. in är.", PL, XXIV, 18, "Præf. annons Paul. et Eustoch.", PL, XXXII, 769, "De civ. Dei", XVIII, XXIX, 1, PL, XLI, 585, etc.). Isaias's poetical genius was in every respect worthy of his lofty position as a Prophet. Isaias poetiska genius var i alla avseenden värd sin höga ställning som en profet. He is unsurpassed in poetry, descriptive, lyric, or elegiac. Han är oöverträffad i poesi, beskrivande, text, eller Elegiac. There is in his compositions an uncommon elevation and majesty of conception, and an unparalleled wealth of imagery, never departing, however, from the utmost propriety, elegance, and dignity. Det finns i hans kompositioner en ovanlig höjd och majestät utformning, och en enastående rikedom av bildspråk, aldrig avgår dock från största anständighet, elegans och värdighet. He possessed an extraordinary power of adapting his language both to occasions and audiences; sometimes he displays most exquisite tenderness, and at other times austere severity; he successively assumes a mother's pleading and irresistible tone, and the stern manner of an implacable judge, now making use of delicate irony to bring home to his hearers what he would have them understand, and then pitilessly shattering their fondest illusions or wielding threats which strike like mighty thunderbolts. Han ägde en utomordentlig makt att anpassa sitt språk både tillfällen och publik, ibland han visar mest utsökta ömhet, och andra gånger kärva stränghet, han successivt förutsätter en mors inlaga och oemotståndlig ton, och den stränga ordalag av en oförsonlig domare, nu gör användning av känslig ironi i att till sina åhörare vad han skulle få dem att förstå, och sedan skoningslöst krossade deras käraste illusioner eller svingar hot som slår som väldiga blixtar. His rebukes are neither impetuous like those of Osee nor blustering like those of Amos; he never allows the conviction of his mind or the warmth of his heart to overdraw any feature or to overstep the limits assigned by the most exquisite taste. Hans tillrättavisar varken häftig liksom de Osee eller stormig liksom de Amos; han aldrig gör det möjligt att domen mot hans sinne eller värmen från hans hjärta att DRA någon funktion eller att överskrida de gränser som tilldelats av de mest utsökta rätter. Exquisite taste indeed is one of the leading features of the Prophet's style. Utsökt smak är verkligen en av de ledande funktionerna i profetens stil. This style is rapid, energetic, full of life and colour, and withal always chaste and dignified. Denna stil är snabb, energisk, full av liv och färg, och därjämte alltid kyska och värdigt. It moreover manifests a wonderful command of language. Den märks dessutom en underbar behärskar språket. It has been justly said that no Prophet ever had the same command of noble throughts; it may be as justly added that never perhaps did any man utter lofty thoughts in more beautiful language. Det har sagts med rätta att ingen profet någonsin hade samma kunskaper i ädel throughts, det som kan vara rättvist tilläggas att kanske aldrig gjort någon människa uttala höga tankar vackrare språk. St. Jerome rejected the idea that Isaias's prophecies were true poetry in the full sense of the word (Præf. in Is., PL, XXVIII, 772). Hieronymus avvisade tanken att Isaias profetior var sanna poesi i full bemärkelse (Præf. i Is., PL, XXVIII, 772). Nevertheless the authority of the illustrious Robert Lowth, in his "Lectures on the Sacred Poetry of the Hebrews" (1753), esteemed "the whole book of Isaiah to be poetical, a few passages excepted, which if brought together, would not at most exceed the bulk of five or six chapters". Men myndigheten i lysande Robert Lowth i sin "föreläsningar om Heliga poesi Hebreerbrevet" (1753), värderade "hela Jesajas bok som poetiskt, några undantagna ställen, som om den läggs samman, skulle inte de flesta överstiga den största delen av fem eller sex kapitel ". This opinion of Lowth, at first scarcely noticed, became more and more general in the latter part of the nineteenth century, and is now common among Biblical scholars. Detta yttrande Lowth, först knappt märkte, blev mer och mer allmänt i den senare delen av artonhundratalet, och är nu vanligt bland bibelforskare.

Publication information Written by Charles L. Souvay. Information om publikation skriven av Charles L. Souvay. Transcribed by WGKofron. Kopierat av WGKofron. With thanks to St. Mary's Church, Akron, Ohio The Catholic Encyclopedia, Volume VIII. Tack till St Mary's Church, Akron, Ohio The Catholic Encyclopedia, Volume VIII. Published 1910. År 1910. New York: Robert Appleton Company. New York: Robert Appleton Company. Nihil Obstat, October 1, 1910. Nihil Obstat, 1 oktober 1910. Remy Lafort, STD, Censor. Imprimatur. Remy Lafort, STD, censurerar. Imprimatur. +John Cardinal Farley, Archbishop of New York + John huvudsakliga Farley, ärkebiskop av New York

Bibliography Bibliografi

In addition to general and special commentaries consult: CHEYNE, Book of Isaiah chronologically arranged (London, 1870); IDEM, Prophecies of Isaiah (London, 1880); IDEM, Introd. Förutom allmänna och särskilda kommentarer kontakta: Cheyne, Jesaja bok kronologiskt ordnade (London, 1870); IDEM Prophecies of Jesaja (London, 1880); IDEM Introd. to the Book of Isaiah (London, 1895); DRIVER, Isaiah: his life and times and the writings which bear his name (London, 1888); LOWTH, Isaiah, translation, dissert. till Jesajas bok (London, 1895), DRIVER, Jesaja: hans liv och leverne och skrifter som bär hans namn (London, 1888); Lowth, Jesaja, översättning, dissert. and notes (London, 1778); SKINNER, Isaiah (Cambridge, 1896); GA SMITH, Book of Isaiah (Expositor's Bible, 1888-1890); WR SMITH, The Prophets of Israel and their place in history (London, 1882); KNABENBAUER, Comment. och anteckningar (London, 1778), Skinner, Jesaja (Cambridge, 1896), GA SMITH, Jesaja bok (Expositor bibel, 1888-1890), WR SMITH, Israels profeter och deras plats i historien (London, 1882); KNABENBAUER, Kommentar. in Isaiam prophetam (Paris, 1887); CONDAMINE, Livre d'Isaie, trad. i Isaiam prophetam (Paris, 1887); Condamine, Livre d'Isaie, trad. critique avec notes et comment. critique avec anteckningar et kommentar. (Paris, 1905; a volume of introduction to the same is forthcoming); LE HIR, Les trois grandes prophètes, Isaïe, Jérémie, Ezéchiel (Paris, 1877); IDEM, Etudes Bibliques (Paris, 1878); DELITZSCH, Commentar über das Buch Jesaja; tr. (Paris, 1905, en volym introduktion till de samma är förestående), LE HIR, Les trois grandes prophètes, Isaïe, Jérémie, Hesekiel (Paris, 1877); IDEM Etudes Bibliques (Paris, 1878); Delitzsch, Commentar über das Buch Jesaja, tr. (Edinburgh, 1890); DUHM, Das Buch Jesaia (Gottingen, 1892); GESENIUS, Der Prophet Jesaja (Leipzig, 1820-1821); EWALD, Die Propheten des Alten Bundes (Tübingen, 1840-1841); tr. (Edinburgh, 1890); Duhm, Das Buch Jesaia (Göttingen, 1892); GESENIUS, Der profeten Jesaja (Leipzig, 1820-1821), Ewald, Die Propheten des Alten Bundes (Tübingen, 1840-1841), tr. by F. SMITH, (London, 1876–); HITZIG, Der Prophet Jesaja übers. av F. Smith, (London, 1876 -); Hitzig, Der profeten Jesaja übers. und ausgelegt (Heidelberg, 1833); KITTEL, Der Prophet Jesaia, 6th ed. und ausgelegt (Heidelberg, 1833), Kittel, Der Prophet Jesaia, 6th ed. of DILLMANN's work of the same title (Leipzig, 1898); KNABENBAUER, Erklärung des Proph. av Dillmann arbete med samma titel (Leipzig, 1898); KNABENBAUER, Erklärung des Proph. Isaias (Freiburg, 1881); MARTI, Das Buch Jesaja (Tübingen, 1900). Isaias (Freiburg, 1881), Martí, Das Buch Jesaja (Tübingen, 1900).


Book of Isaiah Jesaja bok

Jewish Perspective Information Jewish Perspective Information

ARTICLE HEADINGS: ARTIKEL rubriker:

The Call of the Prophet. Call of Profeten.

Reliance on Assyria. Beroendet av Assyrien.

Alliance with Egypt. Allians med Egypten.

Book of Judgments. Bok av domar.

The Question of Ch. Frågan om Ch. xl.-lxvi. xl.-lxvi.

The Critical Problem. Det stora problemet.

The "Variety" of Isaiah. Den "Variety" i Jesaja.

Periods of the Prophecy. Perioder av profetian.

The chief note of the Book of Isaiah is Chefen uppmärksammar Jesajas bok är

variety-variety of tone, of style, of thought, and of historical background. sort-olika ton, av stil, tanke-, och historiska bakgrund. The first step in the study of Isaiah is to realize this variety by taking a survey of the contents. Det första steget i studiet av Jesaja är att förverkliga denna variation genom att ta en undersökning av innehållet. The heading (i. 1) prepares the reader to expect a collection of closely related prophecies (hence called a "vision," in the singular) concerning Judah and its capital. Rubriken (I. 1) förbereder läsaren att förvänta sig en samling av närbesläktade profetior (därför kallas en "vision" i singularis) angående Juda och dess huvudstad. It is plain, therefore, that ch. Det är uppenbart, därför att ch. xiii.-xxiii. were only inserted as an afterthought; for, with the exception of ch. XIII.-XXIII. infördes först i efterhand, för, med undantag av kap. xxii., they all relate to foreign nations; ch. xxii. avse de alla utländska nationer, ch. xiv. xiv. 24-27, xvii. 12-14, xxii. 24-27, xvii. 12-14, xxii. 1-14, and 15-25 (which relate to Judah or Jerusalem) may be regarded as fragments which would have perished if an editor had not thought of inserting them in this group. 1-14, och 15-25 (som rör Juda och Jerusalem) kan betraktas som fragment som skulle ha omkommit om en redaktör inte hade tänkt att infoga dem i denna grupp. Ch. Ch. xxiv.-xxvii., also, can only have been admitted through an extension of the original plan, for they speak primarily of a judgment upon the earth at large, and when they do digress to Israel it is in obscure language, which the men of "Judah and Jerusalem" could not generally have understood. xxiv.-XXVII., också, bara kan ha blivit antagna genom en utvidgning av den ursprungliga planen, ty de talar främst av en dom på jorden i stort, och när de gör avstickare till Israel är det i dunkelt språk, som männen av "Juda och Jerusalem" inte generellt kunde ha förstått. Similarly, ch. Likaså ch. xxxiv.-xxxv. xxxiv.-xxxv. can have formed no part of the original vision, for the larger part (xxxiv.) is concerned, not with Judah, but with Edom. kan ha bildat någon del av den ursprungliga visionen, att större delen (xxxiv.) är inblandade, inte med Juda, men med Edom. Ch. Ch. xxxvi.-xxxix. xxxvi.-xxxix. speak of Isaiah in the third person, and largely coincide with II Kings xviii. tala om Jesaja i tredje person, och till stor del sammanfaller med II Kings xviii. 13-xx. 19. 13-xx. 19. Ch. Ch. xl.-lxvi. xl.-lxvi. have for their background, at any rate to a considerable extent, Jerusalem in ruins and her people in captivity. In following, therefore, that instinct of order, which is, of course, not the same thing as criticism, but is at least one element in it, the first impressions of Isaiah must be obtained from ch. i.-xii. har för sin bakgrund, i alla fall till stor del, Jerusalem i ruiner och dess folk i fångenskap. I följande därför att instinkt av ordning, vilket naturligtvis inte samma sak som kritik, men är åtminstone en element i den, måste de första intrycken av Jesaja erhållas från ch. i.-XII. and xxviii.-xxxiii. och xxviii.-XXXIII.

Ch. Ch. i.: One of the finest specimens of prophetic rhetoric known. I.: Ett av de finaste exemplaren av profetiska känd retorik. It is in its present form a general prophecy, full of edification for all periods of Israel's history, thòugh the prominence given in verses 29, 30 to the heathen worship practised in the recesses of gardens would not have seemed perfectly natural in the later period of strict religious purity. Det är i sin nuvarande form en allmän profetia, full av uppbyggelse för alla perioder av Israels historia, om den lyfter i vers 29, 30 till hedniska dyrkan tillämpas i skrymslen trädgårdar skulle inte ha känts helt naturligt under den senare perioden strikta religiösa renhet. There are four leading ideas: Israel's ingratitude to its God; the false repentance of oblations; the true repentance of a changed life; purification from without, failing purification from within. Det finns fyra ledande idéer: Israels otacksamhet mot sin Gud, den falska ånger oblations, den sanna ånger av ett förändrat liv, rening utifrån, inte rening inifrån.

Ch. Ch. ii.-iv.: A series of denunciations of the national corruption enclosed between two pictures of the ideal age. ii.-iv.: En rad uppsägningar av nationella korruption inneslutna mellan två bilder på den ideala ålder. Here Isaiah goes into greater detail, both as to the nature of Judah's sin and as to the inevitable punishment. Här Jesaja går in mer i detalj, både vad gäller typ av Juda synd och att det oundvikliga straffet. Like a thunder-storm the wrath of God will overthrow the proud, and sweep away the heathenish luxury of the grandees of the land; all classes will be disturbed from their pleasant security; the ablest citizens will go into captivity, for theirs is the greatest guilt; nor shall the women of Jerusalem escape (comp. Amos iv. 1-3). Liksom ett åskväder Guds vrede kommer att störta den stolta, och sopa bort hedniskt lyx grander i landet, alla klasser blir störda av deras trevliga säkerhet, de skickligaste medborgare kommer att gå i fångenskap, dem tillhör de största skuld, inte heller skall kvinnorna i Jerusalem escape (rum Amos IV. 1-3).

Ch. Ch. v.: A briefer utterance with similar scope. v.: En kortare yttrandes med liknande omfattning. It begins with a bright parable on the vineyard of God, the moral of which is the danger of Judah's ingratitude; then follows a series of "wos" on the chief national sins, and a weird, mysterious announcement of terrible invaders. Det börjar med en lysande liknelse om vingården Guds, den moraliska som är faran Juda s otacksamhet, sedan följer en rad "WOS" upp den viktigaste nationella synder, och en konstig, mystisk tillkännagivande av fruktansvärda inkräktare.

The Call of the Prophet. Call of Profeten.

Ch. Ch. vi.: This chapter might well have stood at the head of the whole book. VI.: Detta kapitel kan mycket väl ha stått i spetsen för hela boken. It describes the call of the prophet. Det beskriver ett samtal av profeten. A vision, such as all prophets may expect to have (though abundance of visions is no proof of the goodness of a "man of God"), came to Isaiah, and in this vision-the sum of which was the glorified and idealized Temple-God and Isaiah interchanged these words: "Whom shall I send?" En vision som alla profeter kan förvänta sig att ha (men gott om visioner finns inga bevis på det goda i en "Guds man"), kom till Jesaja, och i syn-summan som var förhärligas och idealiserad Temple -Gud och Jesaja byter dessa ord: "Vem skall jag skicka?" "Send me." No passage is so important as is this one for the true biography of Isaiah. "Skicka mig." Ingen passage är så viktigt som detta är en för den sanna biografi Jesaja.

Ch. Ch. vii.-ix. vii.-ix. 7: Partly historical, partly prophetical. 7: Delvis historiska, delvis profetiska. It is unfortunate that this precedent is not followed more frequently. Det är olyckligt att denna praxis inte följs oftare. It is now known that Isaiah sought to influence Ahaz, but was repelled by the king. Det är nu känt att Jesaja försökt att påverka Ahas, men slogs av kungen. Judah was in sore peril from the invaders Pekah and Rezin (not the invaders to whom he pointed so mysteriously in v. 26 et seq.), and there was a conflict between the two principles-reliance on outside human help and implicit trust in Israel's God. Juda var öm fara från inkräktarna Pekah och Resin (inte att angriparna som han pekade så mystiskt i v. 26 ff.), Och det fanns en konflikt mellan de två principerna övertro på utanför mänsklig hjälp och implicita förtroende för Israels gud. Ahaz stood for the first, Isaiah for the second. Ahas stod för det första, Jesaja för andra. One result there was which Ahaz could never have anticipated: the sign of Immanuel has supplied material for controversy to the present hour. Ett resultat var det som Ahas aldrig kunde ha förutsett: tecknet Immanuel har levererat material till kontroverser till denna timme. It might be thought that it was a promise of safety. Man skulle kunna tro att det var ett löfte om säkerhet. But Isaiah could not "speak peace when there was no peace." Men Jesaja inte kunde "tala fred när det inte fanns någon fred." It is desolation, and not deliverance, which the unbelief of Ahaz will ultimately bring on his unhappy country (vii. 17-25). Det är ödslighet, och inte befrielse, som otro Ahas kommer till slut att leda till hans olyckliga land (VII. 17-25). In ch. Kap. viii. 1-4 Isaiah reaffirms his declaration (vii. 7-9) of a judgment swiftly coming to Damascus and Samaria. viii. 1-4 Jesaja bekräftar sin deklaration (VII. 7-9) i en dom snabbt kommer till Damaskus och Samarien. But will Judah escape? Men kommer Juda fly? No, but the kernel of the nation will escape. Nej, men kärnan av nationen kommer undan. Judgment will bring about purification. Dom kommer att leda till rening. A deliverer already exists in the counsels of God, and he will restore the kingdom of David in an idealized form (ix. 1-7). Ch. En befriare finns redan i rådslag Gud, och han kommer att återställa kungadömet David i en idealiserad form (IX. 1-7). Ch. ix. ix. 8-x. 8-x. 4: A highly poetical picture of the approaching ruin of the Northern Kingdom, though there are also glances at Judah. 4: En mycket poetisk bild av annalkande undergång i norra Sverige, men det finns också blickar på Juda. The rivalry of factions in the state and the fall of the incompetent rulers on the field of battle are graphically described. Rivaliteten av fraktioner i staten och minskningen av inkompetenta ledare på slagfältet är grafiskt beskrivna.

Reliance on Assyria. Beroendet av Assyrien.

Ch. Ch. x. x. 5-xii. 5-xii. 6: There is more religious thought, however, in the discourses contained in these chapters. 6: Det finns mer religiöst tänkande, men i de diskurser som finns i dessa kapitel. The variety of imagery, too, is highly remarkable. Mångfalden av bildspråk, är också mycket anmärkningsvärt. Assyria (that is, its king; comp. the use of "France" and "England" in Shakespeare) is the staff or the ax in God's hand. Assyrien (dvs dess kung, comp. Användningen av "Frankrike" och "England" på Shakespeare) är anställda eller yxan i Guds hand. Its army is like a forest. Dess armé är som en skog. Assyria's lust of conquest is like the sport of bird-nesting. Assyrien lusta erövringar är som idrotten av fåglar som häckar. See the astonishingly rapid march of the armed hosts! Se förvånansvärt snabb marsch av väpnade värdar! Some with their leader "shake their hands" at the sacred mountain. Vissa med sin ledare "skaka sina händer" vid det heliga berget. The Davidic kingdom will, as it seems, be cut down. But so, too, Assyria will be cut down; and while a "shoot" (RV) will "come forth out of the stock of Jesse," no such prospect is held out for Assyria. The Davids rike kommer, som det verkar, skäras ned. Men det kommer också att Assyrien skäras ned, och medan en "shoot" (RV) kommer att "komma ut ur beståndet av Jesse," inget sådant perspektiv hålls ut till Assyrien. Not to Babylon, but to Jerusalem, will the nations repair. Inte till Babylon, men till Jerusalem, kommer nationerna reparera. Not in Assyria, but in the land of Israel, will the peace of paradise be exemplified. Inte i Assyrien, men i Israels land, kommer freden i paradiset kan exemplifieras. Thither will all Israel's exiles be brought back, singing psalms of devout and grateful joy. Ch. Dit kommer alla Israels exil föras tillbaka och sjöng psalmer av hängiven och tacksam glädje. Ch. xxviii.-xxxiii.: These chapters also are full of variety. xxviii.-XXXIII.: Dessa kapitel också är fulla av sorten. From the first the prophet alternates between judgment and salvation. Från den första profeten alternerar mellan dom och frälsning. The proud crown of the drunkards (princely drunkards!) of Ephraim is trodden down; for the residue there is a crown of glory (Samaria fell 722 BC). Den stolta krona drinkare (furstliga drinkare!) Efraim är trampas ner, för återstoden finns en krona ära (Samaria föll 722 f.Kr.). But there are drunkards (priestly drunkards!) in Judah too, trusting in a "refuge of lies" instead of in the "sure foundation" stone (xxviii. 15-17). Men det finns berusade (prästerliga drinkare!) I Juda också, lita på en "tillflykt av lögner" i stället för i "säkra grundvalen" sten (xxviii. 15-17). At another time the teacher seems to have adopted a different tone. En annan gång läraren verkar ha antagit en annan ton. A few, perhaps, became dejected by Isaiah's frequent reference to destruction. Några, kanske, blev nedslagen av Jesajas refererar ofta till förstörelse. Would this plowing and thrashing go on forever? Skulle plöja och tröska fortsätta för evigt? No; an earthly husbandman is too wise for that; and the heavenly husbandman knows best of all that destruction is justified only by the object of sowing some useful plant when the soil has been prepared (xxviii. 23-29). Nej, en jordisk bonde är för klok för det, och det himmelska bonde vet bäst av allt som förstörts är endast motiveras av föremålet för sådd några användbara planta när jorden har upprättats (xxviii. 23-29).

It is true, as ch. Det är sant, som ch. xxix. XXIX. shows, the great majority were quite otherwise impressed by Isaiah's preaching. visar, de allra flesta var helt annorlunda imponerad av Jesajas förkunnelse. A deep lethargy clouded the senses of the rulers (verses 10-12). En djup dvala grumlade sinnen som de styrande (vers 10-12). But the crash of thunder will awaken them. Men en olycka med åska kommer att väcka dem. Within a year Jerusalem will be besieged, and in the midst of the siege God Himself will fall upon Jerusalem and punish her (1-4, 6). Inom ett år Jerusalem blir belägrat, och mitt i belägringen Gud själv kommer att falla över Jerusalem och straffa henne (1-4, 6). But fear not; the foe will suffer most; God will not permit the nations to destroy Mount Zion (5, 7, 8). Men frukta inte, fienden kommer att drabbas värst, Gud kommer inte att tillåta länder att förstöra Mount Zion (5, 7, 8). Wo to the formalists and to the unbelieving politicians of Judah! Wo till formalists och de otroende politikerna Juda! (13-15). But all the best blessings are to the poor and the meek. (13-15). Men alla de bästa välsignelser till de fattiga och de ödmjuka.

Alliance with Egypt. Allians med Egypten.

The cause of Isaiah's wrath against the politicians was an alliance with Egypt which was being planned in secret. Orsaken till Jesajas vrede mot politikerna var en allians med Egypten som planerades i hemlighet. This is shown by ch. xxx. Detta framgår av kap. Xxx. Isaiah predicts the disappointment which awaits the ambassadors, and the terrible results which willfollow from this short-sighted statecraft. Jesaja förutsäger den besvikelse som väntar ambassadörer, och den fruktansvärda resultat som willfollow från denna kortsiktiga statskonst. But here again the usual contrast is introduced. Men även här den vanliga kontrast införs. Storm and sunshine compete with each other. Storm och solsken konkurrerar med varandra. The Golden Age will yet come; Nature will participate in the happiness of regenerate Judah. The Golden Age kommer ännu kommit, natur kommer att delta i lycka regenerera Juda. Assyria will be crushed, and meantime the Jews will sing, as in the night of the feast-day (the vigil of the Passover; comp. Ex. xii. 42). Assyrien kommer att krossas, och tiden judarna kommer att sjunga, som i natt av fest-dag (vaka av Påsken, comp. Ex. Xii. 42). In ch. Kap. xxxi.-xxxii. xxxi.-XXXII. 8 the prophet still hovers about the same theme, while in xxxii. 8 profeten svävar fortfarande ungefär samma tema, medan XXXII. 9-20 the careless security of the women is chastised (comp. iii. 16 et seq.), the desolation soon to be wrought by the invader is described, and, as a cheering contrast, the future transformation of the national character and of the physical conditions of life are once more confidently announced. 9-20 den slarviga säkerheten för kvinnor är tuktade (rum III. 16 ff.) Ödeläggelsen snart som förorsakats av inkräktaren beskrivs, och som en jublande kontrast, den framtida omvandlingen av nationell karaktär och de fysiska förutsättningarna för liv är återigen tillförsikt aviserat. Ch. Ch. xxxiii. XXXIII. is one of the most singular of the extant specimens of prophetic writing. är en av de mest enastående av den ännu existerande exemplar av profetiska skrift. There is no apparent arrangement, and some of the verses seem to be quite isolated. Det finns inget uppenbart arrangemang, och några av verserna verkar vara ganska isolerade. It is a kind of vision which is described. Det är en slags vision som beskrivs. The land is being laid waste. Den mark som är ödelagda. O Lord, help! Herre, hjälp! But see! Men se! the hostile hordes suddenly disappear; Zion's God is her security. fientliga horderna plötsligt försvinna, Sions Gud är hennes säkerhet. Alas! Ack not yet. ännu. The highways still lie waste. The whole country from Lebanon to Sharon mourns. Motorvägarna ligga stilla avfall. Hela landet från Libanon till Sharon sörjer. Yes, it is God's time to arise. Ja, det är Guds tid att uppstå. He has, in fact, arisen, and the "godless" (the converted Jews) tremble, while the righteous are assured of salvation. Han har faktiskt uppstått, och den "gudlösa" (de konverterade judar) darra, medan de rättfärdiga är säkra på frälsning. How happy will the retrospect of their past troubles make them! Hur lycklig kommer efterhand om deras tidigare bekymmer gör dem! (verse 18). (vers 18). Then, too, it will be plain that Zion's load of guilt has been removed. Då också är det klart att Sions belastning av skuld har tagits bort.

Book of Judgments. Bok av domar.

The idea which pervades the first of the five lesser books (ch. xiii.-xxiii., xxiv.-xxvii., xxxiv.-xxxv., xxxvi.-xxxix., and xl.-lxvi.) which still await consideration may be expressed in Isaiah's own words (they are taken here provisionally to be Isaiah's): "This is the purpose that is purposed upon the whole earth: and this is the hand that is stretched out upon all the nations" (xiv. 26). Tanken som genomsyrar den första av de fem mindre böcker (Kap. XIII.-xxiii., Xxiv.-XXVII., Xxxiv.-xxxv., Xxxvi.-xxxix. Och xl.-lxvi.) Som fortfarande väntar på behandling kan uttryckas i Jesaja egna ord (de fattas här preliminärt vara Jesajas): "Detta är det syfte som är ämnat på hela jorden och detta är den hand som sträcks ut över alla folk" (xiv. 26). It is, in fact, a Book of Judgments on the nations, except that four passages have found admission into it which relate, not to the world outside, but to the little people which, as Isaiah may have thought, out-weighed in the eyes of God all the other nations put together. Det är faktiskt en bok av domar på nationerna, förutom att fyra stycken har funnit införsel till det som gäller, inte till världen utanför, men den lilla folket som, som Jesaja kanske trodde, ut-vägs i Guds ögon alla andra nationer tillsammans. These four passages are as follows: Dessa fyra avsnitt är följande:

Ch. Ch. xiv. xiv. 24-27 is a short prophecy declaring the purpose of Israel's God to tread Assyria under foot upon the "mountains" of Judah, to which is appended a solemn declaration, part of which is quoted above (verses 26, 27). 24-27 är en kort profetia förklara syftet med Israels Gud att trampa Assyrien under fötterna på "berg" av Juda, som är bifogat en högtidlig deklaration, som delvis är ovan citerade (vers 26, 27). In ch. Kap. xvii. xvii. 12-14 there is a graphic prophecy of the destruction of the "many nations" which attack Jerusalem (comp. viii. 9, 10; xxix. 7, 8); no special nation is singled out. 12-14 finns en grafisk profetia om förstörelsen av de "många nationer" som angriper Jerusalem (rum viii. 9, 10, XXIX. 7, 8), finns ingen speciell nation utpekas. In ch. Kap. xxii. xxii. 1-14 there is an indignant rebuke of the people of Jerusalem, who are in no degree sobered by the danger, just now removed, from the Assyrians; instead of examining into their ways, ceasing to do evil, and learning to do well, they indulge in wild revelry. 1-14 finns det en upprörd kritik mot folket i Jerusalem, som befinner sig i någon grad nyktrat av fara, just nu bort från assyrierna, i stället för att undersöka i sin väg, och upphör att göra ont, och lära sig att göra bra, de hänger sig åt vilda festande. In ch. Kap. xxii. xxii. 15-25 an invective against the vizier of the day (Shebna) is followed by a promise of his office to a worthier man (Eliakim), to which an appendix is attached announcing this second vizier's fall. 15-25 ett skällsord mot visir på dagen (Shebna) följs av ett löfte från sitt ämbete till ett värdigare man (Eljakim), som en bilaga bifogas som upplyser om denna andra vesir höst.

Of the judgments upon definite nations, other than the Jewish, the first (ch. xiii.) declares the doom of Babylon, and to it is appended a fine, artistic ode of triumph on the King of Babylon (xiv. 4b-21). Av domarna på bestämda nationerna än den judiska, den första (kapitel XIII.) Förklarar undergång i Babylon, och att det bifogas en vacker, konstnärlig ode av triumf på kungen av Babylon (xiv. 4b-21) . Observe that the prophet distinctly speaks as if the Medes were already mustering for the march on Babylon. Observera att profeten tydligt talar som om mederna redan hemförlovningen för marsch på Babylon. Is it to be supposed that Isaiah was at the time in an ecstasy? Är det antas att Jesaja var vid tiden i en extas? Ch. Ch. xiv. xiv. 22-23 is a prophecy, summing up Babylon's doom in more prosaic style. Ch. 22-23 är en profetia, sammanfattar Babylons undergång i mer prosaisk stil. Ch. xiv. xiv. 28-32 contains the doom of the Philistines, who are in premature exultation at the "breaking" of some terrible "rod." 28-32 innehåller undergång filistéerna, som är i tidigt jubel på "bryta" av något fruktansvärt "spö". Ch. xv.-xvi. Ch. Xv.-XVI. 12 are highly dramatic; they begin with a picture of the consternation of the Moabites at the havoc wrought by an invader, describe the flight' of the people in much detail, mention how an appeal to Mount Zion for help was rejected, make sympathetic references to the lamentations of the Moabites over their ruined vines, and then, without any apparent connection, assert that no appeal to Chemosh for aid will be effectual. 12 är mycket dramatisk, de börjar med en bild av bestörtning från Moab på den förödelse som förorsakats av en inkräktare, beskriva flygning "av folket i stor detalj, tala om hur ett överklagande till berget Sion för att få hjälp avslogs göra sympatisk referenser till klagan från Moab över deras förstörda vinrankor, och sedan, utan några uppenbara sammanhang hävda att ett överklagande inte att Chemosh om stöd kommer att vara ineffektivt. To this is added (verses 13, 14) a solemn declaration that the prophecy which had been delivered at some previous period shall be fulfilled within three years. Till detta skall läggas (vers 13, 14) en högtidlig försäkran att profetian som hade levererats till någon tidigare period skall uppfyllas inom tre år.

Ch. Ch. xvii. xvii. 1-11 is directed against Damascus (that is, Syria) and Ephraim (that is, Israel). 1-11 riktas mot Damaskus (det vill säga, Syrien) och Efraim (dvs Israel). These two powers have set themselves against the true God, and must suffer the same doom. Dessa två befogenheter har ställt sig mot den sanne Guden, och skall drabbas av samma öde. However, the few who are left in Israel will turn to the holy God, and give up lower forms of worship. Men de få som är kvar i Israel kommer att vända sig till en helig Gud, och ge upp lägre former av tillbedjan.

Ch. Ch. xviii. xviii. was apparently intended to be an address to Ethiopia. avsåg uppenbarligen att vara en adress till Etiopien. But already (verse 3) the prophet turns to the world at large, and bids men take heed of the signs of the divine approach. Men redan (vers 3) profeten vänder sig till världen i stort, och bud män fäster avseende vid tecken på den gudomliga metoden. When the power hostile to God is ripe for destruction, it will be cut off. När strömmen fientlig till Gud är mogen för destruktion, kommer det att bli avskurna. Then will the Ethiopians send presents to Jerusalem. Då kommer etiopierna skicka presenter till Jerusalem. The doom, therefore, is really confined to verses 4-6. The Doom, därför är verkligen begränsas till verserna 4-6.

Ch. Ch. xix. xix. describes the utter collapse of Egypt, owing to its conquest by a "cruel lord" (verse 4). beskriver den fullständiga sammanbrott Egypten, på grund av sin erövring av en "grym herre" (vers 4). The main interest, however, lies in verses 18-24, which apparently contain circumstantial predictions of the establishment of Jewish colonies in five cities of Egypt, including the "city of the sun"; of the erection of a sanctuary in Egypt to Israel's God; of the deliverance of the Jews (?) in Egypt in their sore distress; of the conversion of the Egyptians; and of the providential discipline of Egypt, which henceforth will be a member of a sacred triad of closely connected nations-Egypt, Assyria, and Israel. De huvudsakliga intresse ligger dock i vers 18-24, som tydligen innehåller omständligt förutsägelser om etablerandet av judiska kolonier i fem städer i Egypten, bland annat "City of the Sun", för uppförande av en fristad i Egypten till Israels Gud ; av befrielse av judarna (?) i Egypten i sina öm nöd, av omvandlingen av egyptierna, och försynen disciplin i Egypten, som i fortsättningen kommer att vara medlem i en helig triad av nära samman nationerna Egypten, Assyrien och Israel.

The prophecy in ch. Profetian i ch. xx. xx. gives a second judgment upon Egypt, and a perfectly new judgment on Ethiopia. ger en andra dom över Egypten, och en helt ny dom om Etiopien. It stands in marked contrast both to ch. Det står i bjärt kontrast till både ch. xviii. xviii. and to ch. och ch. xix. xix. Its possession of a historical introduction would have led to its being grouped with ch. Sitt innehav av en historisk introduktion skulle ha lett till att grupperas med ch. vii.-ix. vii.-ix. 7 and ch. 7 och ch. xxxvi.-xxxix.; but doubtless it was too short to stand alone. xxxvi.-xxxix., men utan tvekan det var alltför kort för att stå ensam.

Ch. Ch. xxi. xxi. contains three "burdens" (or oracles)- that of the "wilderness of the sea" (RV), relative to the destruction of Babylon by Elam and Media (contingents in the assailing army?), that of Dumah (that is, Edom), and that of the "Dedanites" (RV), entitled by the early editors of the Hebrew text "in Arabia," words apparently derived from the opening words "in the forest in Arabia." The oracles in ch. innehåller tre "bördor" (eller orakel) - som i "vildmarken på havet" (RV), i förhållande till förstörelsen av Babylon by Elam och Media (kontingenter i assailing armén?), som Duma (dvs Edom ), och den "Dedanites" (RV), som är behörig enligt de tidiga redaktörerna för den hebreiska texten "i Arabien", ord, tydligen härstammar från de inledande orden "i skogen i Arabien." Den orakel i CH. xxi. xxi. contain great textual difficulties. The only remaining prophecy in this section is that on Tyre. innehåller mycket text svårigheter. Den enda återstående profetia i detta avsnitt är att på Däck. It has a strongly elegiac character, and its reference is much disputed. Here, again,textual problems have to be settled before any attempts at exegesis. Har en starkt Elegiac karaktär, och dess referens är mycket omstridd. Även här texten problem måste lösas innan något försök till exegetik. But it is clear that the standpoint of verses 15-18 is not that of verses 1-14. Men det är klart att synpunkten av verserna 15-18 är inte det att verserna 1-14. It is an epilogue, and expresses a much more hopeful spirit than the original prophecy. Det är en epilog, och uttrycker en mycket mer hoppfull anda än den ursprungliga profetian. Tyre will one day be of importance to the people of Jerusalem; its prosperity is therefore to be desired. Däcket kommer en dag vara av betydelse för folket i Jerusalem, dess välstånd är därför att önska. Here, then, the note of variety or contrast is as strongly marked as in any part of Isaiah. Här är alltså tonen sort eller kontrasten så kraftigt markerat som i någon del av Jesaja.

Still more remarkable is the variety in the contents of the second of the lesser books (ch. xxiv.-xxvii.). Ännu mer anmärkningsvärt är variationen i innehållet i den andra av de mindre böcker (Kap. xxiv.-xxvii.). It is observed by RG Moulton that, dramatic as this fine passage is, one looks in vain for temporal succession, and finds instead "the pendulum movement dear to Hebrew imagination, alternating between judgment and salvation." Det följs av RG Moulton som konstaterar dramatisk som denna vackra passage är, letar man förgäves efter tidsmässigt efter varandra, och istället "pendelns rörelse kär hebreiska fantasi, växelvis mellan dom och frälsning." However, the parts of this "rhapsody" can not safely be distributed among the dramatis personæ, for it is no literary whole, but a "rhapsody" in a sense not intended by Moulton, a collection of fragments, large or small, stitched, as it were, together. Däremot kan de delar av "Rhapsody" inte säkert fördelas mellan Dramatis personae, för det är ingen litterär helhet, men en "Rhapsody" på ett sätt som inte avsetts av Moulton, en samling fragment, stora eller små, sydda, som det var, tillsammans. It might also be called a "mosaic," and, since very little, if any, attempt has been made to fuse the different elements, one might, with much advantage, read this composite work in the following order: Man skulle också kunna kallas en "mosaik", och sedan mycket liten, om någon, har försök gjorts att säkringen de olika delarna kan man, med stor fördel läsa denna sammansatta arbete i följande ordning:

(1) xxiv. (1) xxiv. 1-23: The Last Judgment. 1-23: The Last Judgment.

(2) xxv. (2) xxv. 6-8: The Feast of Initiation into communion with God, spread not only for Israel, but for all peoples. 6-8: The Feast of Initiation i gemenskap med Gud, sprider inte bara för Israel utan för alla folk.

(3) xxvi. (3) XXVI. 20, 21: Summons to the Jews to shut themselves up, while God carries out the awful doom of the wicked (comp. Ex. xii. 22b, 23). 20, 21: Kallelse till judarna att stänga sig själva, medan Gud utför hemska öde de onda (rum Ex. Xii. 22b, 23).

(4) xxvii. (4) XXVII. 1, 12: Mystic prophecy of the Leviathan's doom, and the restoration of the entire body of dispersed Jews. 1, 12: Mystic Prophecy av Leviathan: s undergång, och restaurering av hela kroppen med gles judar.

(5) xxvii. (5) XXVII. 7-11: Conditions of salvation for the Jews. 7-11: Villkor för frälsning för judarna.

(6) xxvi. (6) XXVI. 1-19: Song of praise for the deliverance of the Righteous, which passes into a meditative retrospect of recent events, and closes with a prophecy of the resurrection of those who have been faithful unto death. 1-19: lovsång för befrielse of the Righteous, som går in i ett meditativt efterhand av de senaste händelserna, och avslutas med en profetia av uppståndelsen för dem som har varit trogen intill döden.

(7) xxv. (7) xxv. 1-5: Song of praise for the destruction of an insolent city. 1-5: lovsång för förstörelse av en fräck stad.

(8) xxv. (8) xxv. 9-12: Praise for deliverance, and anticipations of the downfall of Moab. 9-12: Beröm för befrielse, och aningar om undergången Moab.

(9) xxvii. (9) XXVII. 2-5: Song concerning God's vineyard, Israel. Ch. 2-5: Sång om Guds vingård, Israel. Ch. xxxiv.-xxxv. xxxiv.-xxxv. show the same oscillation between judgment and salvation which has been previously noted. visar samma svängningen mellan dom och frälsning som har noterats tidigare. The judgment upon all nations (especially Edom) is depicted in lurid tints; upon this, with no link of transition, follows a picture of salvation and of the restoration of the Jewish exiles. Domen över alla länder (särskilt Edom) skildras i spöklik nyanser, på detta, utan någon koppling övergången följer en bild av frälsning och återupprättandet av den judiska landsflyktiga.

Ch. Ch. xxxvi.-xxxix. xxxvi.-xxxix. are a mixture of narrative, prophecy, and poetry. The great deliverance from Assyria under Hezekiah, in which Isaiah plays an important part, is related. är en blandning av berättande, profetia, och poesi. Den stora befrielse från Assyrien under Hiskia som Jesaja spelar en viktig roll, är närstående. An ode on the fall of the King of Assyria (recalling xiv. 4b-21) shows Isaiah (if it be Isaiah) to be a highly gifted poet (xxxvii. 21b-29); and a kind of psalm (see xxxviii. 20), ascribed to Hezekiah, tells how the speaker had recovered from a severe illness, and recognized in his recovery a proof of the complete forgiveness of his sins. Ett ode om hösten kungen av Assyrien (ERINRAR xiv. 4b-21) visar Jesaja (om det Jesaja) skall vara en mycket begåvad poet (xxxvii. 21b-29), och ett slags psalm (se xxxviii. 20 ), tillskrivs Hiskia, berättar hur högtalaren hade återhämtat sig från en svår sjukdom, och redovisas i sin återhämtning ett bevis på fullständig förlåtelse för sina synder. A historical preface elucidates this. En historisk förordet belyser detta. Both the ode in ch. Både ode i CH. xxxvii. XXXVII. and the psalm in ch. xxxviii. och psalmen i kap. XXXVIII. are accompanied with circumstantial prophecies, not in a poetic style, addressed to Hezekiah. kompletteras med omständligt profetior, inte i en poetisk stil, riktad till Hiskia. Ch. Ch. xxxix. xxxix. contains a prediction of a Babylonian captivity, also addressed to Hezekiah, and a historical preface. innehåller en förutsägelse av en babyloniska fångenskapen, också till Hiskia och en historisk förord.

The Question of Ch. Frågan om Ch. xl.-lxvi. xl.-lxvi.

There still remain ch. Det återstår fortfarande ch. xl.-lxvi., which follow abruptly on ch. xxxvi.-xxxix., though a keen eye may detect a preparation for "Comfort ye, comfort ye," in the announcement of the spoiling of Jerusalem and the carrying away of Hezekiah's sons to Babylon in ch. xxxix. xl.-lxvi., som följer tvärt på CH. xxxvi.-xxxix., men ett skarpt öga kan upptäcka en förberedelse för "Comfort ye, Comfort ye" i tillkännagivandet av förstörs Jerusalem och för bort en av Hiskia söner till Babylon i kap. xxxix. Ch. Ch. xl.-lxvi. xl.-lxvi. are often called "The Prophecy of Restoration," and yet it requires no great cleverness to see that these twenty-seven chapters are full of variety in tone and style and historical background. kallas ofta för "Profetian om Restaurering," men det kräver ingen större skicklighet att se att dessa tjugosju kapitel är fulla av variation i ton och stil och historiska bakgrund. A suggestion of this variety may be presented by giving a table of the contents. Ett förslag av denna sort kan presenteras genom att ge en tabell över innehållet. Alike from a historical and from a religious point of view, these chapters will reward the most careful study, all the more so because controversy is rendered less acute respecting these prophecies than respecting the prophecies in ch. Både ur ett historiskt och ur religiös synvinkel, kommer dessa kapitel belöna de mest noggranna studier, desto mer eftersom kontrovers har blivit mindre akut respektera dessa profetior än respekt för profetiorna i CH. i-xxxix. I-XXXIX. The word "prophecies," however, has associations which may mislead; they are better described as "unspoken prophetic and poetical orations." Ordet "profetior" har dock föreningar som kan vilseleda, de är bättre beskrivs som "outtalade profetiska och poetiska anföranden."

(1) Good news for the Exiles (xl. 1-11). (1) Goda nyheter för Exiles (xl. 1-11).

(2) Reasoning with the mental difficulties of Israel (xl. 12-31). (2) En motivering med psykiska svårigheter i Israel (xl. 12-31).

(3) The Lord, the only true God, proved to be so by the prophecy concerning Cyrus (xli. 20). (3) Herren, den ende sanne Guden, visade sig vara så som profetian om Cyrus (xli. 20).

(4) Dispute between the true God and the false deities (xli. 21-29). (4) Tvist mellan den sanne Guden och falska gudar (xli. 21-29).

(5) Contrast between the ideal and the actual Israel, with lofty promises (xlii. 1-xliii. 7). (5) kontrast mellan det ideala och det faktiska Israel, med höga löften (xlii. 1-xliii. 7).

(6) How Israel, blind as it is, must bear witness for the true God, who is the God of prophecy: the argument from prophecy is repeatedly referred to (xliii. 8-13). (6) Hur Israel, blind som den är, måste bära vittne för den sanne Guden, som är Gud profetia: argumentet från profetia har upprepade gånger hänvisat till (xliii. 8-13).

(7) The fall of Babylon and the second Exodus (xliii. 14-21). (7) Nedgången i Babylon och andra Exodus (xliii. 14-21).

(8) The Lord pleads with careless Israel (xliii. 22-xliv. 5). (8) Herren vädjar till vårdslös Israel (xliii. 22-XLIV. 5).

(9) Once more, the argument for the true God from prophecy, together with a sarcastic description of the fabrication of idols (xliv. 6-23). (9) Ännu en gång, argumentet för den sanne Guden från profetia, tillsammans med en sarkastisk beskrivning av tillverkning av idoler (xliv. 6-23).

(10) The true object of the victories of Cyrus-Israel's deliverance (xliv. 24-xlv. 25). (10) det verkliga syftet med segrar Cyrus-Israels frälsning (xliv. 24-xlv. 25).

(11) The deities of Babylon contrasted with the God of Israel (xlvi. 1-13). (11) gudomligheter i Babylon kontrast med Israels Gud (xlvi. 1-13).

(12) A song of derision concerning Babylon (xlvii. 1-15). (12) En sång hån om Babylon (xlvii. 1-15).

(13) The old prophecies (those on Cyrus' victories) were great; the new ones (those on Israel's restoration) are greater (xlviii.). (13) De gamla profetior (som om Kyros segrar) var stor, den nya (som om Israels restaurering) är större (xlviii.).

(14) Israel and Zion, now that they are (virtually) restored, are the central figures in the divine work (xlix. 1-13). (14) Israel och Zion, nu när de är (nästan) återställd, är de centrala uppgifterna i den gudomliga arbetet (xlix. 1-13).

(15) Consolations for Zion and her children (xlix. 14-l. 3). (15) Consolations för Sion och hennes barn (xlix. 14-l. 3).

(16) The true servant of the Lord, at once confessor and martyr, soliloquizes (l. 4-11). (16) Den sanna Herrens tjänare, på en gång biktfader och martyr, soliloquizes (l. 4-11).

(17) Exhortation and comfort, with a fervid ejaculatory prayer (li. 1-16). (17) maning och komfort, med en glödande ejaculatorius bön (li. 1-16).

(18) Words of cheer to prostrate Zion (li. 17-lii. 12). (18) Ord av mod till utsträckt Zion (li. 17-lii. 12).

(19) The martyrdom of the true servant of the Lord, and his subsequent exaltation (lii. 13-liii. 12). (19) martyrium verkliga Herrens tjänare, och hans efterföljande upphöjelse (lii. 13-liii. 12).

(20) Further consolations for Zion, who is once more the Lord's bride, under a new and everlasting covenant (liv.). (20) Ytterligare tröst för Sion, som är en gång Herrens brud, i ett nytt och evigt förbund (liv.).

(21) An invitation to the Jews of the Dispersion to appropriate the blessings of the new covenant, followed by more prophecies of deliverance (lv.). (21) En inbjudan till judarna i förskingringen till lämpliga välsignelser det nya förbundet, följt av flera profetior befrielse (lv.).

(22) Promises to proselytes and to believing eunuchs (lvi. 1-8). (22) Löften om att proselyter och att tro eunucker (lvi. 1-8).

(23) An invective against the bad rulers of Jerusalem and against the evil courses of heretical or misbelieving persons, with promises to humble-minded penitents (lvi. 9-lvii. 21). (23) Ett skällsord mot de onda härskarna i Jerusalem och mot det onda kurser kätterska eller misbelieving personer, med löften att ödmjuka sinnade botgörare (lvi. 9-LVII. 21).

(24) Practical discourse on fasting and Sabbath-observance (lviii.). (24) Praktiskt diskurs om fasta och sabbat efterlevnad (lviii.).

(25) Partly denunciation of immorality, partly confession of sins (lix. 1-15a). (25) Delvis uppsägning av omoral, delvis syndabekännelse (lix. 1-15a).

(26) A vision of deliverance, with a promise of the permanence of regenerate Israel's mission (lix. 15b-21). (26) En vision av befrielse, med ett löfte om beständighet regenerera Israels mission (lix. 15b-21).

(27) A poetic description of glorified Zion (lx.). (27) En poetisk beskrivning av förhärligad Zion (lx.).

(28) The true servant of the Lord, or, perhaps, the prophetic writer, soliloquizes concerning the gracious message entrusted to him, and the Lord confirms his word (lxi. 1-12). (28) Den sanna Herrens tjänare, eller kanske den profetiska författare, soliloquizes om nådig budskap som anförtrotts honom, och Herren bekräftar hans ord (lxi. 1-12).

(29) Vision of the divine warrior returning from Edom (lxiii. 1-6). (29) Vision av gudomlig krigare återvänder från Edom (lxiii. 1-6).

(30) Exhausted and almost despairing, Israel complains to the Lord (lxiii. 7-lxiv. 12). (30) Utmattad och nästan förtvivlade, klagar Israel till Herren (lxiii. 7-lxiv. 12).

(31) Threatenings to the heretical and misbelieving faction, and promises to the faithful (lxv.). (31) hotelser till kättersk och misbelieving fraktion, och lovar att de trogna (lxv.).

(32) Polemic against those who would erect a rival temple to that of Jerusalem (lxvi. 1-4). (32) polemik mot dem som vill uppföra en rival tempel till Jerusalem (lxvi. 1-4).

(33) The fates of Jerusalem and all her opponents contrasted (lxvi. 5-24). (33) öden Jerusalem och alla hennes motståndare kontrast (lxvi. 5-24).

The Critical Problem. Det stora problemet.

The reader who has not shrunk from the trouble of the orderly perusal of Isaiah which is here recommended will be in a position to judge to some extent between the two parties into which, as it may strike one who is not an expert, the theological world is divided. The study of criticism, as it is commonly called, apart from exegesis, is valueless; he is the best critic of Isaiah who knows the exegetical problems best, and to come into touch with the best critics the student must give his days and nights to the study of the text of this book. Den läsare som inte har minskat från besväret att den ordnade läsning av Jesaja som här rekommenderas kommer att vara i stånd att bedöma i viss mån mellan de båda parterna i vilket, eftersom det kan slå en som inte är någon expert, den teologiska världen delas. Studiet av kritik, som det ofta kallas, förutom exegetik, är värdelös, han är den bästa kritikern av Jesaja som vet exegetical problem bästa, och att komma i beröring med de bästa kritikerna skall studenten lämna sina dagar och nätter till att studera texten i denna bok. An attempt will now be made to give some idea of the main critical problem. Ett försök kommer nu att göras för att ge en uppfattning om de viktigaste kritiska problem. Many persons think that the question at issue is whether ch. Många personer tror att frågan handlar om huruvida ch. i.-xxxix. I.-xxxix. were (apart from slight editorial insertions) written by Isaiah, and ch. var (bortsett från smärre redaktionella insertions) skriven av Jesaja, och Ch. xl.-lxvi. xl.-lxvi. by some other writer of a much later age. genom någon annan författare i en mycket senare ålder. This is a mistake. Detta är ett misstag. A series of prophetic announcements of deliverances from exile is interspersed at intervals throughout the first half of Isaiah, and the date of these announcements has in each case to be investigated by the same methods as those applied to the different parts of Isa. En rad profetiska tillkännagivanden av deliverances från exil är varvat med jämna mellanrum under den första halvan av Jesaja, samt datum för dessa tillkännagivanden har i varje fall utredas av samma metoder som gäller för de olika delarna av Isa. xl.-lxvi. xl.-lxvi.

The "parts" of Isa. Den "delar" av Isa. xl.-lxvi. xl.-lxvi. are referred to because here again there exists a widely prevalent error. kallas därför även här finns det en allmänt utbredd fel. That the second part of Isaiah has no literary unity will be obvious to any reader of the preceding synopsis. Att den andra delen av Jesaja har ingen litterär enhet kommer att bli uppenbart för varje läsare av föregående synopsis. To argue the question whether the so-called Book of Isaiah has one or two authors is to beat the air. Argumentera frågan om den så kallade Jesaja bok har en eller två författarna är att slå i luften. If there was more than one Isaiah, there must have been more than two, for the same variety of idea, phraseology, and background which is by so many scholars taken to prove that "Comfort ye, comfort ye my people, saith your God" (xl. 1) was not written by Isaiah can be taken to prove that "Cry aloud, spare not, lift up thy voice like a trumpet, and declare unto my people their transgressions" (lviii. 1, RV) was not written by the author of "Comfort ye, comfort ye my people." Om det fanns mer än en Jesaja, måste det ha varit fler än två, för samma mängd idé, fraseologi och bakgrund som är av så många tagit forskare bevisa att "Comfort ye, komfort ni mitt folk, säger er Gud" (xl. 1) skrevs inte av Jesaja kan vidtas för att bevisa att "Ropa inte reservdelar, lyfter upp din röst såsom en basun och förkunna mitt folk deras överträdelser" (lviii. 1, RV) skrevs inte av författare till "Comfort ye, comfort ni mitt folk."

The "Variety" of Isaiah. Den "Variety" i Jesaja.

By "variety" is not, of course, meant total, absolute difference. Med "sort" är naturligtvis inte innebar totalt, absolut skillnad. It stands to reason that a great prophet like Isaiah would exert considerable influence on subsequent prophetic writers. Det är självklart att en stor profet som Jesaja skulle utöva stort inflytande på efterföljande profetiska författare. There is no justification, therefore, for arguing that because the phrases "the Holy One of Israel" and "the Mighty One of Israel" occur in both halves of Isaiah (the second phrase, however, is varied in Isa. xl. et seq. by the substitution of "Jacob" for "Israel"), the same prophet must have written both portions. Det finns ingen anledning därför, för att hävda att eftersom fraserna "Helige Israel" och "den Mäktige Israel" förekommer i båda halvorna av Jesaja (andra meningen är dock varierande Jes. Xl. Ff . Ersättningen av "Jacob" för "Israel"), måste samma profeten har skrivit bägge delar. A correspondence of isolated phrases which is not even uniformly exact is of little value as an argument, and may be counterbalanced by many phrases peculiar to the disputed prophecies. En korrespondens enstaka fraser som inte ens är enhetligt exakt är av ringa värde som ett argument, och kan uppvägas av många fraser som är utmärkande för de omtvistade profetior. Still more unwise would it be to argue, from a certain general likeness between the idea of God in the prophecies of the two parts of Isaiah, that the two parts had the same prophetic author, especially now that the extent of Isaiah's contributions to the first half of the book is being so keenly debated. Ännu mer oklokt skulle det vara att argumentera, från en viss allmän likhet mellan föreställningen om Gud i profetiorna i två delar av Jesaja, att de två delarna hade samma profetiska författare, särskilt nu när omfattningen av Jesajas bidrag till den första hälften av boken är så livligt diskuteras. Most unwise of all would it be to attach any weight to a tradition of Isaiah's authorship of the whole book which goes back only to Ecclesiasticus (Sirach) xlviii. Mest oklokt av allt skulle det vara att fästa någon vikt till en tradition av Jesajas författarskap av hela boken, som går tillbaka bara Syraks (Jesus Syraks vishet) XLVIII. 24, 25: "By a spirit of might he saw the end, and comforted the mourners of Zion, forever he declared things that should be, and hidden things before they came" (Hebr.). 24, 25: "Genom en anda av kan han såg slutet och tröstar de sörjande i Sion, forever förklarade han saker som bör, och dolda saker innan de kom" (Hebr.).

Two eminent Jewish rabbis, Abraham ibn Ezra and Isaac Abravanel, were the first who showed a tendency to disintegrate the Book of Isaiah, but their subtle suggestion had no consequences. Practically, the analytic criticism of Isaiah goes back to Koppe, the author of the notes to the German edition of Bishop Lowth's "Isaiah" (1779-81). Två framstående judiska rabbiner, Abraham ibn Ezra och Isaac Abravanel, var de första som visade en tendens att sönderfalla Jesajas bok, men subtil antydan hade inga konsekvenser. Praktiken går den analytiska kritik av Jesaja tillbaka till Koppe, författaren till noter till den tyska upplagan av biskop Lowth's "Jesaja" (1779-81). The chief names connected with this criticism in its first phase are those of Hitzig, Ewald, and Dillmann; a new phase, however, has for some time appeared, the opening of which may perhaps be dated from the article "Isaiah" in "Encyc. Brit." Den främsta namn som förknippas med denna kritik i sin första fas är de som Hitzig, Ewald, och Dillmann, en ny fas, men har sedan en tid visade sig, öppnandet av dem kan kanske dateras från artikeln "Jesaja" i "Encyc . Brit. " (1881) and two articles in "JQR" (July and Oct., 1891), all by TK Cheyne; to which may be added the fruitful hints of Stade in his "Gesch. des Volkes Israel" (1889, vol. i.), and the condensed discussions of Kuenen in the second edition of his "Investigations into the Origin and Collection of the Books of the Old Testament" (part ii., 2d ed., 1889). (1881) och två artiklar i "JQR" (juli och oktober, 1891), som alla av TK Cheyne, kan läggas givande tips från Stade i hans "Gesch. Des Volkes Israel" (1889, vol. I. ), och den kortfattade diskussioner Kuenen i den andra upplagan av hans "Utredningar om ursprung och uppbörd av böckerna i Gamla Testamentet" (del II., 2d ed., 1889). To these add Duhm's and Marti's recent commentaries, and the "Introduction" (1895) by TK Cheyne. Till dessa lägga Duhm s och Marti senaste kommentarer, och "Inledning" (1895) av TK Cheyne. Prof. GA Smith's two volumes on Isaiah reflect the variations of opinion in a candid mind, influenced at first, somewhat to excess, by the commentary of Dillmann. Prof. GA Smiths två volymer om Jesaja hänsyn till variationer i opinionen i en uppriktig sinne, påverkas först, något till överdrift, som i kommentarerna till Dillmann. For a convenient summary of the present state of criticism the reader may consult Kautzsch's "Outline of the History of the Literature of the Old Testament" (1898), translated by John Taylor, and "Isaiah," in Cheyne-Black, "Encyc. Bibl." För en praktisk sammanfattning av det rådande kritik läsaren kan konsultera Kautzsch's "Kort redogörelse för historia litteraturen i Gamla Testamentet" (1898), översatt av John Taylor och "Jesaja" i Cheyne-Black "Encyc. Bibl. (1901). (1901). The former work shows how much light is thrown on the different parts of the Book of Isaiah by reading them as monuments of definite historical periods. Den tidigare arbete visar hur mycket ljus kastas på olika delar av Jesajas bok genom att läsa dem som monument av bestämda historiska perioder. For a much less advanced position Driver's "Life and Times of Isaiah" (1st ed., 1888) may be consulted; for an impartial sketch of different theories consult the sixth edition of the same writer's "Introduction to the Literature of the Old Testament." För ett mindre avancerat läge Driver's "Life and Times of Isaiah" (1st ed.,) 1888 kan läsas, en opartisk skiss av olika teorier samråda med den sjätte utgåvan av samma författare är "Introduktion till litteraturen i Gamla testamentet. "

Periods of the Prophecy. Perioder av profetian.

It must suffice here to give a few hints as to the probable periods of the chief prophecies. Det får räcka här för att ge några tips för att den troliga perioder av de viktigaste profetior. Three great national crises called forth the most certainly genuine prophecies of Isaiah-the Syro-Israelitish invasion (734), the siege and fall of Samaria (722), and the campaign of Sennacherib (701). Tre stora nationella kriser framkallade mest säkert äkta profetior i Jesajas-den syrisk-israelitiska invasion (734), belägringen och fall Samarien (722), och kampanjen för Sanherib (701). Among the non-Isaian prophecies, there are two exilic prophecies of the fall of Babylon (xiii. 1-xiv. 23, and, as most suppose, xxi. 1-10); a probably post-exilic prophecy, or elegy, on the ruin of Moab (xv.-xvi.); prophecies on Egypt and on Tyre, both post-exilic, and the former furnished with a late appendix belonging to the Greek period. Bland de icke-Isaian profetior finns det två exilen profetior av nedgången i Babylon (XIII. 1-XIV. 23, och, som de flesta tror, xxi. 1-10), en troligen efter tiden i exil profetian, eller elegy, på ruinen i Moab (xv.-XVI.) profetior om Egypten och på däck, både efter tiden i exil, och den tidigare försedd med ett sent tillägg som tillhör den grekisk tid. The strange and difficult work here called a "rhapsody" or a "mosaic" (ch. xxiv.-xxvii.) belongs at earliest to the fall of the Persian and the rise of the Greco-Macedonian empire. Den främmande och svårt arbete här kallas en "Rhapsody" eller en "mosaik" (Kap. xxiv.-xxvii.) Hör hemma på den tidigaste till minskningen av de persiska och ökningen av den grekisk-makedoniska imperiet. Ch. Ch. xxxiv.-xxxv. xxxiv.-xxxv. are so weak that it is not worth while to dogmatize on their date, which is certainly very late. är så svaga att det inte är värt mödan att dogmatisera på dagen, vilket är verkligen mycket sent. The Prophecy of Restoration is, of course, a late exilic work; it is disputed whether it closes properly at ch. xlviii. Profetian om återställande är, naturligtvis, en sen exilen arbete det är omtvistat huruvida det stängs ordentligt på ch. Xlviii. or at ch. eller ch. lv. lv. The subsequent prophecies are additions, belonging presumably to the times of Nehemiah and Ezra. De efterföljande profetior är tillägg, hör förmodligen till de tider av Nehemja och Ezra. The latest editor of ch. Den senaste redaktör för CH. xl.-lxvi. xl.-lxvi. seems to have given a semblance of unity to thevarious prophecies by dividing the entire mass into three nearly equal books, the two former of which close with nearly the same words (xlviii. 22, lvii. 21). tycks ha gett ett sken av enighet för att thevarious profetior genom att dela upp hela massan i tre nästan lika stora böcker, de två tidigare avslutades med nästan samma ord (xlviii. 22, LVII. 21).

Emil G. Hirsch, Thomas Kelly Cheyne Emil G. Hirsch, Thomas Kelly Cheyne

Jewish Encyclopedia, published between 1901-1906. Jewish Encyclopedia, publicerade mellan 1901-1906.

Bibliography: Bibliografi

I. Commentaries, Translations, and Critical Editions: GD Luzzatto, Il Profeta Isaia, Padua, 1855 (Jewish); R. I. kommentarer, översättningar och Critical Editions: GD Luzzatto, Il Profeta Isaia, Padua, 1855 (judisk), R. Lowth, Isaiah, a new translation with preliminary dissertation and notes, London, 1778; E. Lowth, Jesaja, en ny översättning av preliminära doktorsavhandling och konstaterar, London, 1778, E. Henderson, Book of the Prophet Isaiah, 2d ed. Henderson, bok av profeten Jesaja, 2d ed. ib. ib. 1840; JA Alexander, Commentary, Edinburgh, 1865; TK Cheyne, The Book of Isaiah Chronologically Arranged, London, 1870; idem, Prophecies of Isaiah, a new translation, with commentary and appendixes, ib. 1840; JA Alexander, Kommentar, Edinburgh, 1865; TK Cheyne, Jesajas bok kronologiskt ordnad, London, 1870; idem, Prophecies av Jesaja, en ny översättning, med kommentarer och bilagor, ib. 1880-82; GA Smith, Isaiah, in Expositor's Bible, ib. 1880-82; GA Smith, Jesaja, i Expositor bibel, ib. 1888-90; J. 1888-90; J. Skinner, Isaiah, in Cambridge Bible for Schools and Colleges, Cambridge, 1896-98; HG Mitchell, Isaiah, a Study of Chapters i.-xii. Skinner, Jesaja, i Cambridge Bibeln för skolor och högskolor, Cambridge, 1896-98, HG Mitchell, Jesaja, en studie av kapitlen i.-XII. New York, 1897; TK Cheyne, Isaiah, translation and notes, in SBOT New York and London, 1898 (Hebrew ed. with notes, Leipsic, 1899); Ed. New York, 1897; TK Cheyne, Jesaja, översättning och noter, i SBOT New York och London, 1898 (hebreiska ed. Med noter, Leipzig, 1899), Ed. König, The Exiles' Book of Consolation, Edinburgh, 1899; Camp. König, Exiles "Book of Consolation, Edinburgh, 1899; Camp. Vitringa, Commentary, 2 vols., Leeuwarden, 1714-1720; JC Döderlein, Esaias (translation with notes), Nuremberg, 1789; E. Vitringa, Commentary, 2 vols., Leeuwarden, 1714-1720, JC Döderlein, Esaias (översättning med noter), Nürnberg, 1789, E. Reuss, Les Prophètes, 1876; W. Reuss, Les Prophètes, 1876; W. Gesenius, Der Prophet Jesaja Uebersetzt; mit einem Vollständigen Philologischen, Kritischen, und Historischen Commentar, Leipsic, 1820-21; F. Gesenius, Der Profeten Jesaja Uebersetzt, mit einem Vollständigen Philologischen, Kritischen, und historischen Commentar, Leipzig, 1820-21, F. Hitzig, Der Prophet Jesaja, Heidelberg, 1833; H. Hitzig, Der profeten Jesaja, Heidelberg, 1833, H. Ewald, Die Propheten des Alten Bundes, Tübingen, 1810-41 (2d ed. Göttingen, 1867-68; Eng. transl. by JF Smith, 1875-81); A. Ewald, Die Propheten des Alten Bundes, Tübingen, 1810-41 (2d ed. Göttingen, 1867-68, Eng. Övers. Av JF Smith, 1875-81), A. Knobel, Der Prophet Jesaja, Leipsic, 1843 (3d ed. 1861); Franz Delitzsch, Biblischer Commentar über das Buch Jesaja, Leipsic 1866 (4th ed. entirely recast, 1889; Eng. transl. 1892); CJ Bredenkamp, Der Prophet Jesaja Erläutert, Erlangen, 1887; Conrad von Orelli, Die Propheten Jesaja und Jeremias, Nördlingen, 1887 (Eng. transl. by Banks, 1889); Aug. Knobel, Der profeten Jesaja, Leipzig, 1843 (3d ed. 1861), Franz Delitzsch, Biblischer Commentar über das Buch Jesaja, Leipsic 1866 (4th ed. Omarbetas helt, 1889; Eng. Övers. 1892), CJ Bredenkamp, Der Prophet Jesaja erläutert, Erlangen, 1887; Conrad von Orelli, Die Propheten Jesaja und Jeremias, Nördlingen, 1887 (Eng. övers. Banks, 1889); augusti Dillmann, Der Prophet Jesaja, Leipsic. Dillmann, Der profeten Jesaja, Leipzig. 1890; Duhm, Das Buch Jesaja, Göttingen, 1892; Aug. 1890; Duhm, Das Buch Jesaja, Göttingen, 1892; augusti Klostermann, Deuterojesaia, Munich, 1893 (a critical edition of ch. xl.-lxvi.); H. Klostermann, Deuterojesaia, München, 1893 (en textkritisk utgåva av ch. Xl.-lxvi.) H. Guthe and V. Ryssel, Jesaja, in Kautzsch, Die Heilige Schrift, vol. Guthe och V. Ryssel, Jesaja, i Kautzsch, Die Heilige Schrift, vol. xv., Freiburg-im-Breisgau and Leipsic, 1894; K. xv., Freiburg-im-Breisgau och Leipzig, 1894; K. Marti, Das Buch Jesaja, Tübingen, 1900. II. Marti, Das Buch Jesaja, Tübingen, 1900. II. Illustrative and Comprehensive Notes: SR Driver and Ad. Neubauer, The 53d Chapter of Isaiah According to Jewish Interpretations (with introduction by EB Pusey), Oxford, 1876-77; Belysande och omfattande Anteckningar: SR Driver och Ad. Neubauer, The 53d kapitel i Jesaja Enligt judisk tolkningar (med introduktion av EB Pusey), Oxford, 1876-77;

G. Vance Smith, The Prophecies Relating to Nineveh and the Assyrians, London, 1857; R. G. Vance Smith, Profetior Beträffande Nineve och assyrierna, London, 1857; R. Payne Smith, The Authenticity and Messianic Interpretation of the Prophecies of Isaiah Vindicated, Oxford and London, 1862 (the lines of Jewish interpretations are well sketched); Sir E. Strachey, Jewish History and Politics in the Times of Sargon and Sennacherib, 2d ed. Payne Smith, autenticitet och messianska tolkning av profetiorna i Jesaja Vindicated, Oxford och London, 1862 (är i linje med judiska tolkningar väl skissat), Sir E. Strachey, judisk historia och politik i The Times Sargon och Sanherib, 2d ed . London, 1874; TK Cheyne, Introduction, to the Book of Isaiah, ib. London, 1874; TK Cheyne, Introduktion till Jesajas bok, ib. 1895; W. 1895; W. Robertson Smith, The Prophets of Israel, Edinburgh, 1882 (2d ed. London, 1896); AH Sayce, Life of Isaiah, London, 1883; CHH Wright, Pre-Christian Jewish Interpretations of Isaiah liii. Robertson Smith, Israels profeter, Edinburgh, 1882 (2d ed. London, 1896), AH Sayce, Life of Jesaja, London, 1883; CHH Wright, förkristna judiska tolkningar av Jesaja liii. in The Expositor (London), May, 1888; SR Driver, Isaiah, His Life and Times, and the Writings Which Bear His Name, London, 1888; J. i The Expositor (London), maj 1888; SR Driver, Jesaja, hans liv och leverne, samt skrifter som bär hans namn, London, 1888; J. Kennedy, Argument for the Unity of Isaiah, ib. Kennedy, argument för enighet Jesaja, ib. 1891; CHH Wright, Isaiah, in Smith's Dict. 1891; CHH Wright, Jesaja, i Smiths Dict. of the Bible, 2d ed. av Bibeln, 2d ed. 1893; 1893;

G. Douglas, Isaiah One and His Book One, London, 1895; CF Kirkpatrick, Doctrine of the Prophets, ib. G. Douglas, Isaiah One och hans bok One, London, 1895; CF Kirkpatrick, lära profeterna, ib. 1892; Max L. Keliner, The Prophecies of Isaiah, an Outline Study in Connexion with the Assyrian-Babylonian Records, Cambridge, Mass., 1895; JF McCurdy, History, Prophecy, and the Monuments, New York and London, 1894; FH Krüger, Essai sur la Théologie d'Esaie xl.-lxvi. 1892; Max L. Keliner, profetiorna i Jesaja, en disposition Studera i Connexion med assyrisk-babyloniska Records, Cambridge, Mass, 1895; JF McCurdy, Historia, profetia, och monumenten, New York och London, 1894; FH Krüger, Essai sur la Theologie d'Esaie xl.-lxvi. Paris, 1861; CP Caspari, Beiträge zur Einleitung in das Buch Jesaja, Berlin, 1848; idem, Ueber den Syrisch-Ephraimit. Paris, 1861, CP Caspari, Beiträge zur Einleitung in das Buch Jesaja, Berlin, 1848; idem, Ueber den Syrisch-Ephraimit. Krieg Unter Jotham und Ahaz, Christiania, 1849; L. Krieg Unter Jotham und Ahas, Christiania, 1849; L. Seinecke, Der Evangelist des Alten Testaments, Leipsic, 1870; H. Seinecke, Der Evangelist des Alten Testamentet, Leipzig, 1870; H. Guthe, Das Zukunftsbild, des Jesaja, ib. Guthe, Das Zukunftsbild, des Jesaja, ib. 1885; Fr. 1885; Fr. Giesebrecht, Beiträge zur Jesaiakritik, Göttingen, 1890; M. Giesebrecht, Beiträge zur Jesaiakritik, Göttingen 1890, M. Schian, Die Ebed-Jahwe Lieder, Halle, 1895); H. Schian, Die Ebeds-Jahwe Lieder, Halle, 1895), H. Lane, Die Ebed-Jahwe Lieder, Wittenberg, 1898; E. Lane, Die Ebeds-Jahwe Lieder, Wittenberg, 1898, E. Sellin, Serubbabel, Leipsic, 1898; A. Sellin, Serubbabel, Leipsic, 1898, A. Bertholet, Zu Jesaja liii.: Ein, Erklärungsversuch, Freiburg-im-Breisgau, 1899; H. Bertholet, Zu Jesaja liii.: Ein, Erklärungsversuch, Freiburg-im-Breisgau, 1899; H. Winckler, Alttestamentliche Untersuchungen, Leipsic, 1897; idem, Altorientalische Forschungen, ib. Winckler, Alttestamentliche Untersuchungen, Leipzig, 1897; idem, Altorientalische Forschungen, ib. 1897; J. 1897; J. Meinhold, Jesaja und Seine Zeit, Freiburg-im-Breisgau, 1898; idem, Die Jesajaerzählungen, Jesaja xxxvi.-xxxix. Meinhold, und Jesaja Seine Zeit, Freiburg-im-Breisgau, 1898, dito, Die Jesajaerzählungen, Jesaja xxxvi.-xxxix. Göttingen, 1898. See also the various histories of Israel, introductions to the Old Testament, and Old Testament theologies.EGHTKC Göttingen, 1898. Se även de olika historier Israel, introduktioner till Gamla testamentet, och Gamla testamentet theologies.EGHTKC


Isaiah Jesaja

Jewish Perspective Information Jewish Perspective Information

ARTICLE HEADINGS: ARTIKEL rubriker:

-Biblical Data: -Bibliska Data:

-In Rabbinical Literature: -I rabbinska Litteratur:

-Biblical Data: -Bibliska Data:

The greatest of the Hebrew prophets of whom literary monuments remain. Den största av de hebreiska profeter varav litterärt monument kvar. He resided at Jerusalem, and so contrasts with Micah, the prophet of the country districts. Han bodde i Jerusalem, och så i kontrast till Mika, profeten av landets distrikt. He was married (Isa. viii. 3), and had children (vii. 3, viii. 3). Han var gift (Jes. VIII. 3), och fick barn (VII. 3, VIII. 3). His bearing indicates that he could maintain his dignity in the highest society, as is shown by his freedom toward Ahaz (vii.) and his acquaintance with Uriah, the chief priest (viii. 2). Hans hållning tyder på att han kunde behålla sin värdighet i högsta samhället, vilket visas av sin frihet mot Ahas (VII.) och hans bekantskap med Uriah, högste prästen (VIII. 2). The heading in Isa. Rubriken i Jes. i. i. 1 refers to Uzziah, Jotham, Ahaz, and Hezekiah as the kings under whom he prophesied. This and similar headings, however, have no historical authority, being the work of later writers whose statements had no documentary basis and were purely inferential. 1 hänvisar till Ussia, Jotham, Ahas och Hiskia som kungar under vilken han förutsagt. Detta och liknande rubriker har emellertid inga historiska, som kan vara arbete senare författare vars uttalanden hade inga dokumenterade fall och var rent inferential. It is true, moreover, that no prophecy can be shown to be as early as Uzziah's time, except indeed the kernel of ch. Det är också sant, att ingen profetia kan visas att så tidigt som Ussia tid, utom i själva verket kärnan i kap. vi. VI. "In the year that King Uzziah died I saw the Lord," etc. (vi. 1, RV), seems to come from a cycle of prophetic narratives, some of which (comp. viii. 1-3, 5; ii. 16), rightly or wrongly, claimed the authorship of Isaiah. "Under det år som kungen Ussia dog såg jag Herren," etc. (VI. 1, RV), verkar komma från en cykel av profetisk berättelser, varav en del (rum VIII. 1-3, 5, II. 16), med rätt eller orätt, hävdade författarskap av Jesaja. Certainly the whole man is reflected in the grand vision of ch. Visst hela människan återspeglas i den stora visionen om ch. vi. VI. No personal consideration holds him back (contrast Jeremiah) from offering himself as the Lord's spokesman, and though assured that no exhortation will affect the callous consciences of his hearers, he still goes in and out among his people as if hope existed; and perhaps (human nature is inconsistent) hope still persisted even when reason altogether denied its right. Inga personliga övervägande håller honom tillbaka (kontrast Jeremia) från att erbjuda sig som Herrens talesman, och även säker på att ingen uppmaning kommer att påverka känslokalla samvetet hos sina åhörare, att han fortfarande går in och ut bland sitt folk som om hopp fanns, och kanske ( mänskliga naturen är inkonsekvent) hoppas fortfarande kvarstår även när orsaken helt förvägras sin rätt.

The story of him who "by vileness made the great refusal" (to apply Dante's well-known words), who might have led his people to social and personal reformation, by the wise counsel of the prophet, is recorded in ch. Historien om honom som "genom vileness gjorde stor vägran" (att gälla Dante's välkända ord), som kan ha lett sitt folk till social och personlig reformation, med kloka råd till profeten, registreras i kap. vii. vii. Isaiah was no statesman, and yet the advice which he gave the king was as good from a political as from a religious point of view. Jesaja var ingen statsman, men de råd som han gav kungen var så bra ur politisk så ur religiös synvinkel. For why should Ahaz pay Assyria for doing work whichan enlightened regard for its own interest would certainly impel it to perform? För varför skulle Ahas betala Assyrien för detta arbete whichan upplyst av sina egna intressen skulle säkert förmå den att genomföra? Why should he take the silver and gold in the Temple and in the palace, and send it as tribute to the Assyrian king? Varför skulle han ta silver och guld i templet och i palatset, och skicka den som hyllning till den assyriska kungen?

It is to be noted that in ch. Det bör noteras att i kap. viii. viii. Isaiah's wife is called "the prophetess." Jesajas hustru kallas "profetissa". By her solidarity with her husband she is detached from the unholy people among whom she dwells, and made, as it were, sacrosanct. Genom sin solidaritet med sin make att hon är avskild från den oheliga människor, bland vilka hon bor, och gjorde så att säga, helig. His children, too, are "signs and omens" of divine appointment; and one may conjecture that if Isaiah ever pictured the worst disaster coming to Jerusalem, he saw himself and his family, like Lot of old, departing in safety (for some work reserved for them by God) from the doomed city. Sina barn, också är "tecken och omen" av gudomlig utnämning, och man kan gissa att om Jesaja någonsin föreställde den värsta katastrofen kom till Jerusalem, såg han sig själv och sin familj, liksom många gamla, som avgår i säkerhet (för vissa arbeten reserverats för dem av Gud) från de dödsdömda staden. Ch. Ch. xx. xx. describes the strange procedure by which Isaiah, as it were, "gave an acted prediction" of the fate in store for Mizraim and Cush (Egypt and Ethiopia), or, as others think, for Mizrim and Cush (North Arabia), on which the peoples of Palestine had counted so much as allies. beskriver den underliga förfarande genom vilket Jesaja, så att säga, "gav ett handlat prognos" om det öde som väntar Mizraim och Cush (Egypten och Etiopien), eller, som andra tycker, för Mizrim och Cush (norra Sverige), som folken i Palestina hade räknat med så mycket som allierade. From ch. xxxvi.-xxxix., perhaps, much assistance can not be expected in the biography of Isaiah, for in their present form they are certainly rather late. Från ch. Xxxvi.-xxxix. Kanske kan mycket stöd inte kan förväntas i biografin av Jesaja, i sin nuvarande form inte är säkert ganska sent. No more can be said of Isaiah from direct documentary information. Inga mer kan sägas om Jesaja från direkt skriftlig information. His words are his true biography. Hans ord är hans sanna biografi. In them is seen the stern, unbending nature of the man, who loved his people much, but his God more. I dem syns i aktern, oböjlig karaktär mannen som älskade sitt folk mycket, men hans Gud mer.

Isaiah has all the characteristics of a classic writer-terseness, picturesqueness, and originality. Jesaja har alla kännetecken av en klassisk författare-terseness, pittoreska och originalitet. But was he also a poet? Men han var också en poet? It is hard to think so. Det är svårt att tänka så. Could such a man condescend to the arts necessary to the very existence of poetry? Kan en sådan man nedlåta sig till konsten som krävs för att själva förekomsten av poesi? Isa. Isa. xxxvii. XXXVII. 22-29 is assigned to him. But the narration in which it is placed is thought by many critics to be late, and the phraseology of the poem itself seems to point away from Isaiah. 22-29 tillskrivs honom. Men berättarrösten där den är placerad anses av många kritiker att komma för sent, och formuleringar av dikten själv tycks peka bort från Jesaja. On the late tradition of the martyrdom of Isaiah in the reign of Manasseh see Isaiah, Ascension of.EGHTKC På sena tradition av martyrskap Jesaja i regeringstid Manasses se Jesaja, Ascension of.EGHTKC

-In Rabbinical Literature: -I rabbinska Litteratur:

According to the Rabbis Isaiah was a descendant of Judah and Tamar (Soṭah 10b). Enligt rabbinerna Jesaja var en ättling till Juda och Tamar (Soṭah 10b). His father was a prophet and the brother of King Amaziah (Meg. 15a). Hans far var en profet och bror till kung Amaziah (Meg. 15a). While Isaiah, says the Midrash, was walking up and down in his study he heard God saying, "Whom shall I send ?" Then Isaiah said, "Here am I; send me!" Medan Jesaja, säger Midrash, gick upp och ner i hans arbetsrum hörde han Gud sade: "Vem skall jag skicka?" Då Jesaja sade: "Här är jag, sänd mig!" Thereupon God said to him," My children are trouble-some and sensitive; if thou art ready to be insulted and even beaten by them, thou mayest accept My message; if not, thou wouldst better renounce it" (Lev. R. x.). Därpå Gud sade till honom: "Mina barn är besvärande och känsliga, om du är redo att bli förolämpade och till och med stryk av dem, du må acceptera Mitt budskap, om inte, skulle du bättre avsvära sig den" (Mos R. x .). Isaiah accepted the mission, and was the most forbearing, as well as the most ardent patriot, among the Prophets, always defending Israel and imploring forgiveness for its sins. Jesaja accepterade uppdraget, och var den mest skonsam, liksom de ivrigaste patriot, bland profeterna, alltid försvarar Israel och bedjande om förlåtelse för sina synder. He was therefore distinguished from all other prophets in that he received his communications directly from God and not through an intermediary (ib.). Han utmärkte sig således från alla andra profeter i att han fick sin kommunikation direkt från Gud och inte via en mellanhand (ib.). When Isaiah said, "I dwell in the midst of a people of unclean lips" (vi. 5) he was rebuked by God for speaking in such terms of His people (Cant. R. i. 6). När Jesaja sade: "Jag bor mitt i ett folk som har orena läppar" (VI. 5) han tillrättavisas av Gud för att tala i sådana termer av sitt folk (Cant. R. i. 6).

In the order of greatness Isaiah is placed immediately after Moses by the Rabbis; in some respects Isaiah surpasses even Moses, for he reduced the commandments to six: honesty in dealing; sincerity in speech; refusal of illicit gain; absence of corruption; aversion for bloody deeds; contempt for evil (Mak. 24a). I storleksordningen storhet Jesaja placeras omedelbart efter Mose av rabbinerna, i vissa avseenden Jesaja överträffar Moses, ty han reducerade bud till sex: ärlighet i behandlingen, uppriktighet i tal, vägran olaglig vinning, frånvaro av korruption, olust inför blodiga gärningar; förakt för ont (Mak. 24a). Later he reduced the six to two-justice and charity (ib.). Senare han reducerade sex till två, rättvisa och kärlek (ib.). The chief merit of Isaiah's prophecies is their consoling character, for while Moses said, "Thou shalt perish in the midst of the nation," Isaiah announced deliverance. Den främsta fördelen Jesajas profetior är deras tröstande karaktär, för medan Moses sa, "Du skall förgås mitt i nationen" Jesaja meddelade befrielse. Ezekiel's consoling addresses compared with Isaiah's are as the utterances of a villager to the speech of a courtier (Ḥag. 14a). Hesekiels tröstande adresser jämfört med Jesajas är utsagor av en bybo till tal av en hovman (Ḥag. 14a). Therefore consolation is awaiting him who sees Isaiah in a dream (Ber. 57b). Därför tröst är väntar på honom, som ser Jesaja i en dröm (Ber. 57b).

It is related in the Talmud that Rabbi Simeon ben 'Azzai found in Jerusalem an account wherein it was written that Manasseh killed Isaiah. Det berättas i Talmud som Rabbi Simeon ben "Azzai funna i Jerusalem ett konto vari det skrivits att Manasse dödade Jesaja. Manasseh said to Isaiah, "Moses, thy master, said, 'There shall no man see God and live' [Ex. xxxiii. 20, Hebr.]; but thou hast said, 'I saw the Lord seated upon his throne'" (Isa. vi. 1, Hebr.); and went on to point out other contradictions-as between Deut. Manasse sade till Jesaja: "Moses, din herre, sade:" Det skall ingen människa kan se Gud och leva "[Ex. XXXIII. 20, Hebr.], Men du har sagt," Jag såg Herren sittande på sin tron "" (Jes. VI. 1, Hebr.), och fortsatte med att påpeka andra motsättningar, mellan Mos. iv. iv. 7 and Isa. 7 och Isa. lv. lv. 6; between Ex. 6, mellan Ex. xxxiii. XXXIII. 26 and II Kings xx. 6. 26 och II Kings xx. 6. Isaiah thought: "I know that he will not accept my explanations; why should I increase his guilt?" Jesaja tänkte: "Jag vet att han inte kommer att acceptera min förklaring, varför skulle jag öka sin skuld?" He then uttered the Unpronounceable Name, a cedar-tree opened, and Isaiah disappeared within it. Han uttalade då outtalbara namn, en ceder-träd öppnades, och Jesaja försvann i den. Then Manasseh ordered the cedar to be sawn asunder, and when the saw reached his mouth Isaiah died; thus was he punished for having said, "I dwell in the midst of a people of unclean lips" (Yeb. 49b). Då Manasse beordrade ceder som ska sågas sönder, och då såg nådde hans mun Jesaja dog och därför straffades han för att ha sagt, "Jag bor mitt i ett folk som har orena läppar" (Yeb. 49b). A somewhat different version of this legend is given in the Yerushalmi (Sanhedrin x.). En något annorlunda version av denna legend finns i Yerushalmi (Sanhedrin x.). According to that version Isaiah, fearing Manasseh, hid himself in a cedar-tree, but his presence was betrayed by the fringes of his garment, and Manasseh caused the tree to be sawn in half. Enligt denna version Jesaja, rädd Manasse, gömde sig i en ceder-träd, men hans närvaro var förrådd av fransar på hans mantel, och Manasse orsakade ett träd som ska sågas itu. A passage of the Targum to Isaiah quoted by Jolowicz ("Die Himmelfahrt und Vision des Prophets Jesajas," p. 8) states that when Isaiah fled from his pursuers and took refuge in the tree, and the tree was sawn in half, the prophet's blood spurted forth. En passage Targum till Jesaja citeras av Jolowicz ( "Die Himmelfahrt und Bild des profeterna Jesajas" s. 8) att när Jesaja flytt från sina förföljare och tog sin tillflykt i trädet och trädet var sydd i en halv, profetens blodet sprutade ut. From Talmudical circles the legend of Isaiah's martyrdom was transmitted to the Arabs ("Ta'rikh," ed. De Goeje, i. 644).SI Br. Från Talmudical cirklar legenden om Jesajas martyrium överlämnades till araberna ( "Ta'rikh," ed. De Goeje, I. 644). SI Br.

Emil G. Hirsch, Thomas Kelly Cheyne, Isidore Singer, Isaac Broydé Emil G. Hirsch, Thomas Kelly Cheyne, Isidore Singer, Isaac Broydé

Jewish Encyclopedia, published between 1901-1906. Jewish Encyclopedia, publicerade mellan 1901-1906.


This subject presentation in the original English language Denna fråga presenteras i den ursprungliga engelska språket


Send an e-mail question or comment to us: E-mailSkicka ett e-mail eller kommentar till oss: E-post

The main BELIEVE web-page (and the index to subjects) is at De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är