Book of Judges Boka domare

General Information Allmän information

Judges, the seventh book of the Old Testament of the Bible, traces Israel's history from the death of Joshua, the lieutenant and successor of Moses, to the beginning of the monarchy under Saul. Domare, den sjunde boken i Gamla testamentet i Bibeln, spår Israels historia från död Josua, löjtnanten och efterträdare till Mose, till början av monarkin under Saul. Its title is derived from the figures who serve as the protagonists in most of the book. Dess titel kommer från de siffror som fungerar som huvudpersonerna i de flesta av boken. Their Hebrew designation is normally translated "judge," but the word has a broader meaning and should perhaps be translated "ruler." Deras hebreiska beteckningen är normalt översätts "domare", men ordet har en bredare betydelse och borde kanske översättas "härskare". Where sufficient information is related about individual "judges," they consistently appear in the role of war leader or ruler, not judge. När tillräcklig information gäller om enskilda "domare", de konsekvent verkar i rollen som krig ledare eller härskare, inte döma. Deborah, the prophetess, however, may be an exception, and some scholars hold that the minor judges, mentioned only in lists, were officials of the tribal league with judicial functions quite distinct from the role of the major figures like Gideon and Samson. Deborah, profetissan kan dock vara ett undantag, och några forskare finna att den underårige domare, som endast nämns i listorna, tjänstemän i stammens ligan med dömande verksamhet helt skild från roll i de stora siffrorna som Gideon och Simson.

These major figures appear to have been of only regional importance and may have overlapped chronologically; the neat chronological structure of the book based on their succession is certainly late and artificial. Dessa stora siffror tycks endast ha varit regional betydelse och kan ha överlappade kronologiskt, de prydliga kronologiska strukturen i boken bygger på deras arv är förvisso sent och artificiell. Judges is part of the Deuteronomistic History, the name given by scholars to the books of Deuteronomy, Joshua, Judges, 1 and 2 Samuel, and 1 and 2 Kings, all of which appear to share the same complex history of composition. Domare är en del av Deuteronomistic historia, det namn som forskare till böcker Mosebok, Josua, domare, 1 och 2 Samuel, samt 1 och 2 Kings, som alla tycks ha samma komplex historia sammansättning. Many early oral and written sources, including the premonarchical song of Deborah, were incorporated into the general editorial framework provided by the final editor of the history in the time of Josiah (c. 640 - 609 BC). Många tidigare muntliga och skriftliga källor, inklusive premonarchical sång av Deborah, införlivades i den allmänna redaktionella ramar som fastställts av den slutliga redaktören för historia i tiden för Josiah (ca 640 till 609 f.Kr.).

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
JJM Roberts JJM Roberts

Bibliography Bibliografi
M Bal, Death and Dissymetry (1988); J Gray, Joshua, Judges, and Ruth (1967). M Bal, Döden och Dissymetry (1988), J Gray, Josua, domare, och Ruth (1967).


Book of Judges Boka domare

Brief Outline Kort återblick

  1. Introduction (1:1-2:10) Inledning (1:1-2:10)
  2. Main body of book, describing cycles of failure, oppression and relief by judges. Huvuddelen av boken beskriver cykler av misslyckande, förtryck och befrielse av domare. Activities of 13 judges are described (2:11-16:31) Verksamhet 13 domare beskrivs (2:11-16:31)
  3. Appendix (17-21) Tillägg (17-21)


Book of Judges Boka domare

Advanced Information Avancerad information

The Book of Judges is so called because it contains the history of the deliverance and government of Israel by the men who bore the title of the "judges." Bok domare kallas så eftersom det innehåller historien om befrielse och Israels regering av de män som bar titeln "domare". The book of Ruth originally formed part of this book, but about AD 450 it was separated from it and placed in the Hebrew scriptures immediately after the Song of Solomon. The Book of Ruth ursprungligen var en del av denna bok, men omkring år 450 var skild från det och placeras i de hebreiska skrifterna omedelbart efter visan.

The book contains, (1.) An introduction (1-3:6), connecting it with the previous narrative in Joshua, as a "link in the chain of books." Boken innehåller, (1.) En introduktion (1-3:6), som förbinder den med den tidigare berättelsen i Josua, som en "länk i kedjan av böcker." (2.) The history of the thirteen judges (3:7-ch. 16:31) in the following order: (2.) Historien om tretton domare (3:7-ch. 16:31) i följande ordning:

In all 410 years. I alla 410 år.

Samson's exploits probably synchronize with the period immediately preceding the national repentance and reformation under Samuel (1 Sam. 7:2-6). Samson bedrifter synkronisera förmodligen med den period som omedelbart föregår den nationella omvändelse och reformation under Samuel (1 Sam. 7:2-6). After Samson came Eli, who was both high priest and judge. Efter Samson kom Eli, som var både överstepräst och domare. He directed the civil and religious affairs of the people for forty years, at the close of which the Philistines again invaded the land and oppressed it for twenty years. Han regisserade civila och religiösa angelägenheter av folket i fyrtio år, i slutet av som filistéerna gång invaderade landet och förtryckta det i tjugo år. Samuel was raised up to deliver the people from this oppression, and he judged Israel for some twelve years, when the direction of affairs fell into the hands of Saul, who was anointed king. Samuel var uppväckt att leverera folk från detta förtryck, och han domare i Israel för ungefär tolv år, när inriktningen på frågor föll i händerna på Saul, som var smord kung. If Eli and Samuel are included, there were then fifteen judges. Om Eli och Samuel ingår, då fanns femton domare. But the chronology of this whole period is uncertain. Men kronologi av hela denna period är osäker. (3.) The historic section of the book is followed by an appendix (17-21), which has no formal connection with that which goes before. (3.) Den historiska delen av boken följs av en bilaga (17-21), som har något formellt samband med det som går före. It records (a) the conquest (17, 18) of Laish by a portion of the tribe of Dan; and (b) the almost total extinction of the tribe of Benjamin by the other tribes, in consequence of their assisting the men of Gibeah (19-21). Den spelar in (a) erövring (17, 18) av Lais med en del av Dans stam, och (b) den nästan totala utrotningen av Benjamins stam av andra stammar, till följd av deras medhjälpande männen i Gibea (19-21).

This section properly belongs to the period only a few years after the death of Joshua. Detta avsnitt hör väl till tiden bara några år efter döden av Joshua. It shows the religious and moral degeneracy of the people. Det visar den religiösa och moraliska förfall av folket. The author of this book was most probably Samuel. Författaren till denna bok var troligtvis Samuel. The internal evidence both of the first sixteen chapters and of the appendix warrants this conclusion. Den interna bevis både för den första sexton kapitlen och tillägget motiverar denna slutsats. It was probably composed during Saul's reign, or at the very beginning of David's. Den bestod troligen under Sauls regering, eller i början av Davids. The words in 18:30, 31, imply that it was written after the taking of the ark by the Philistines, and after it was set up at Nob (1 Sam. 21). Orden i 18:30, 31, innebär att det är skrivet efter det att de arken av filistéerna, och efter det sattes upp på Nob (1 Sam. 21). In David's reign the ark was at Gibeon (1 Chr. 16:39) I Davids regeringstid arken var Gibeon (1 Chr. 16:39)

(Easton Illustrated Dictionary) (Easton illustrerad ordbok)


Judges Domare

Catholic Information Katolsk information

The seventh book of the Old Testament, second of the Early Prophets of the Hebrew canon. Sjunde bok i Gamla Testamentet, andra av de tidiga profeterna i den hebreiska kanon.

I. TITLE I. AVDELNING

The Hebrew name of the book was transliterated by Origen Safateím, and by St. Jerome Sophtim; it was translated by Melito and Origen Kritaí, by the Septuagint ì tôn kritôn bíblos or tôn kritôn, so, too, by the Greek Fathers; the Latins translated liber Judicum or Judicum. Det hebreiska namnet på boken var översatt av Origenes Safateím, och Hieronymus Sophtim, det har översatts av Melito och Origenes Kritaí, av Septuaginta I ton Kriton bíblos eller tôn Kriton, så även de grekiska kyrkofäderna, latinska översatt Liber Judicum eller Judicum.

The Hebrew verb meant originally "to act as a Divine judge", and was applied to God (Genesis 18:25), and to Moses acting as the specially inspired lawgiver and judge of Israel (Exodus 18:13, 16). Den hebreiska verb betydde ursprungligen "att fungera som en gudomlig domare", och har använts till Gud (Mos 18:25) och Moses fungera som särskilt inspirerade lagstiftare och domare i Israel (Andra Mosebok 18:13, 16). In time the elders of the people became the "judges" (vv. 25, 26). Med tiden de äldste i folket blev "domare" (vv. 25, 26). In this book the term judges (shôphatîm) is applied to the leaders of Israel, and would seem to indicate that their right was Divine (Judges 10:2, 3). I denna bok termen domare (shôphatîm) tillämpas på Israels ledare, och tycks tyda på att deras rätt var Divine (Domarboken 10:2, 3). The office of judge differed from that of king only in the absence of hereditary succession (xii, 7-15). Tjänstgjorde som domare skilde sig från kung endast i frånvaro av ärftliga arv (xii, 7-15). It is worth noting that the Phoenicians, according to Livy, called their chief magistrate suffetes (XXVIII, xxxvii), and gave to the suffetes of Carthage a power analogous to that of the Roman consul (XXX, vii; XXXIV, lxi). Det är värt att notera att fenicierna, enligt Livius, kallade sin Överdomaren suffetes (XXVIII, xxxvii) och gav till suffetes av Kartago en effekt jämförbar med den i den romerska konsuln (XXX, VII, XXXIV, lxi).

II. II. CONTENTS INNEHÅLL

(1) Introduction (i-xx, 5). (1) Inledning (i-xx, 5). A summary of the conquest of Chanaan (i, 1-36). En sammanfattning av erövringen av Chanaan (I, 1-36). The angel of Jahweh reproves the tribes that made league with the stranger (ii, 1-5). Ängel Jahweh bannar de stammar som gjorde förbund med främlingen (ii, 1-5). (2) The history of Israel under the judges (ii, 6-xvi), introduced by a summary of its contents -- Israel's forsaking of Jahweh, turning to Baal and Astaroth, defeat by her enemies, and deliverance by Jahweh (ii, 6-iii, 6). (2) Israels historia under domarna (II, 6-xvi), inledd av en sammanfattning av dess innehåll - Israels avkall på Jahweh, vänder sig till Baal och Astaroth, genom att besegra sina fiender, och befrielse från Jahweh (ii, 6-III, 6). Then follow the wonderful deeds of the judges, of whom Gedeon and Samson are the chief heroes; to them are devoted seven chapters. Följ sedan underbara gärningar domare, varav Gedeon och Simson är de främsta hjältar, för dem är ägnade sju kapitel. (3) Two more stories of the times of the judges -- the migration of Dan and their idolatrous worship of the idol of Michas (xvii-xviii), the crime of the Benjamites and their punishment by Israel (xix-xxi). (3) Ytterligare två berättelser av tider på domare - migrationen av Dan och avgudadyrkare dyrkan av idol Michas (XVII-XVIII), brottet av Benjamites och bestraffning av Israel (xix-xxi). For fuller analysis see Cornely, "Introd. Spec. in Hist. VT Lib.", I, Paris, 1887, 109-14. För utförligare analys se Cornely, "Introd. Spec. I Hist. VT Lib.", I, Paris, 1887, 109-14.

III. III. CANONICITY CANONICITY

The Book of Judges is admitted by all to belong to the canons of the Jews of Palestine, the Jews of the Dispersion (the Alexandrian canon), and the Christians. Bok domare är erkänt av alla tillhöra normer för judarna i Palestina, judarna i förskingringen (den alexandrinska kanon), och de kristna. Only the authority of the infallible Church can determine the canon of Sacred Scripture, and define the inspired meaning of the Books. Endast myndighet ofelbar kyrka kan bestämma kanoniska heliga Skrift, och definierar inspirerade innebörden av böcker. Hence Catholics may not go the way of Rationalists and of Protestants in the matter of the so-called late and manifold redaction of Judges. Därför katoliker får inte gå samma öde till rationalister och protestanter i frågan om så kallade sent och mångfaldiga bortredigeringsverktyg domare.

IV. IV. AUTHENTICITY AUTHENTICITY

The chief arguments for the authenticity of Judges are given below under Historicity and Sources. De främsta argumenten för äkthet domare anges nedan under historicitet och källor. We now appeal to: Vi vädjar nu till:

The canonizing of the book by Jews and Christians as an authentic narrative of part of Israel's history; The canonizing av boken av judar och kristna som en autentisk berättelse av en del av Israels historia;

the life-like style of the work; liv-liknande stil av arbetet;

the minute and accurate details of the narrative; de ytterst små och exakta detaljer i berättelsen;

the evident purpose of the narrator to give a history of the things whereof he knows. uppenbara syftet med berättaren att ge en historia av de saker varav han vet.

V. PURPOSE V. SYFTE

Although the purpose of the narrator is evidently to give a history of the events that took place in Israel between the days of Josue and of Samuel, yet that purpose is rather epic and didactic than historical in the modern sense of the word. Även om syftet med berättarens är uppenbarligen att ge en historia av de händelser som ägde rum i Israel mellan dagar Josue och Samuel, men detta är ganska episka och didaktiska än tidigare i modern bemärkelse.

(1) The narrator does not purpose history in the modern sense; he does not narrate in historical order all the important events of the period. (1) Berättaren inte syftet historia i modern mening, han inte berätta i ett historiskt för alla de viktigaste händelserna under perioden. This fact is clear from the appendixes (xvii-xxi), which give very important events outside their proper historical order. Detta faktum framgår av bilagor (XVII-XXI), som ger mycket viktiga händelser utanför deras rätta historiska ordning.

(2) The historian of Judges has an epic purpose, as early historians (eg Herodotus) often had. (2) Historikern domare har en episk syfte, så tidigt historiker (t.ex. Herodotos) ofta hade. The epos, or theme, of the historian of Judges is evolved in the summary (ii, 6-iii, 6), wherewith he introduces the history proper; he has it ever in mind to unfold why Jahweh allowed the foe to abide so long in the promised land, and even to defeat the chosen people, and why He raised up the judges. Den epos, eller tema, historikern domare har utvecklats i sammanfattningen (II, 6-III, 6), varmed han introducerar historia väl, han har aldrig ihåg att veckla ut varför Jahweh får fienden att hålla sig så länge i det förlovade landet, och även för att besegra det utvalda folket, och varför han uppväckt domare. The idolatry of Israel is the reason. The avgudadyrkan i Israel är orsaken.

(3) The didactic purpose of the book is to teach Israel that the commandments of Jahweh should be obeyed (iii, 4). (3) Den didaktiska Syftet med boken är att lära Israel att bud Jahweh bör följas (iii, 4). When Israel leaves Jahweh, Jahweh leaves Israel, at least for the while; the foes of Israel triumph (cf. Aug., "De Civ. Dei", xvi, 43). När Israel lämnar Jahweh, lämnar Jahweh Israel, åtminstone för tiden, de fiender Israels triumf (jfr augusti, "De civ. Dei", xvi, 43).

VI. VI. SOURCES KÄLLOR

The problem is complicated. Problemet är komplicerat. Most contradictory theories have been proposed. According to Moore (see "Internat. Crit. Comm." on "Judges", also art. in "Encycl. Bibl."), the body of the book (ii, 6-xvi, 33) is Deuteronomistic; the general setting of the stories and the purpose of that setting show characteristics of the seventh and sixth centuries, the influence of Deuteronomy and of the great Prophets Jeremias and Ezechiel. Flesta motstridiga teorier har föreslagits. Enligt Moore (se "Internat. Crit. Comm." On "domare", även konst. I "Encycl. Bibl.."), Det organ i boken (II, 6-xvi, 33 ) är Deuteronomistic, den allmänna inställningen av berättelser och syftet med den inställningen visar egenskaper sjunde och sjätte århundradena, inflytande Mosebok och stora profeter Jeremias och Hesekiel. The stories of the book, out of their setting and apart from their set purpose in the Book of Judges, are pre-Deuteronomic; they show no Deuteronomic traces except in the introductions and the links that chain the various stories together. Berättelserna i boken, ur deras inställning och bortsett från deras uppsättning ändamål i boka av domare, är pre-Deuteronomic, de visar inga Deuteronomic spår utom i introduktioner och de länkar som kedjan de olika berättelserna tillsammans. Indeed, Moore would have it that this redaction and unification of the sources was the work of a pre-Deuteronomic editor; this editor is not admitted by Kittel. Det skulle Moore få det att denna redaktionella och enandet av källorna var ett verk av en pre-Deuteronomic redaktör, vilket redaktören inte är tillåten av Kittel. To sum up, then, the opinion of Moore, one of the most eminent Protestant students of Judges, the book itself (ie ii, 6-xvi, 31) is made up of two strands (J and E), united not later than 621 BC by a pre-Deuteronomic redactor (RJE), and re-edited shortly thereafter, during the Deuteronomic reform of Josias and the influence of Jeremias, by the Deuteronomic editor of the Hexateuch (D). Sammanfattningsvis då, yttrande Moore, en av de mest framstående protestantiska studenter av domarna själva boken (dvs. II, 6-XVI, 31) består av två delar (J och E), United senast 621 f.Kr. av en pre-Deuteronomic REDAKTÖR (rje), och omarbetades kort därefter, under Deuteronomic reform av Josias och påverkan av Jeremias, som Deuteronomic redaktör för Hexateuch (D). Many critics refuse to assign any strata of Judges to the Hexateuchal fictions -- J, E, JH, P or R, and D, even though they postulate many and late sources for the book in its present state. Många kritiker vägra att tilldela varje skikt av domarna på Hexateuchal fiktioner - J, E, JH, P eller R och D, även om de postulat många och sena källor för boken i dess nuvarande skick. Among Catholic scholars a few, who wrote before the Biblical Commission issued its decrees about the Pentateuch, have accepted the late redaction. Bland katolska forskare några, som skrev innan bibliska kommissionen ett dekret om Moseböckerna, har accepterat sent bortredigeringsverktyg. Most Catholic scholars, however, are unanimous against these few who have left the traditional positions of Catholic Bible-study. Flesta katolska forskare är dock eniga mot de få som har lämnat det traditionella ståndpunkter katolska bibeln-studie. In the matter of historical criticism of Judges, as of the Pentateuch, Catholic scholars do not deny the use of various sources by the inspired writer, but postulate that these documents shall have been written and put together very much earlier than the Rationalists wish. I fråga om historiska kritik av domare, som i Moseböckerna, inte katolska akademiker inte neka användningen av olika källor som inspirerat författare, men förutsättningen att dessa handlingar skall vara skrivna och sätta samman mycket tidigare än rationalister önskar. There is no proof whatsoever of the late and manifold redactions of these documents in our present book. Det finns inget bevis för sent och mångfaldiga redactions av dessa dokument i vår nuvarande bok. Cornely (loc. cit., 214-22) and Hummelauer (In Lib. Jud. et Ruth, 27) both consider that the writer of Judges was probably Samuel; and both admit that the work shows signs of the use of pre-existing documents. Cornely (anfört ställe., 214-22) och Hummelauer (I Lib. Jud. Et Ruth, 27) båda anser att författaren domare troligen var Samuel, och båda medger att arbetet visar tecken på användning av befintliga dokument. Such is the opinion also of Kaulen ("Einleitung in die heilige Schrift", 3rd ed., Freiburg, 1890, 181). Så är det även av Kaulen ( "Einleitung in die Heilige Schrift", 3rd ed., Freiburg, 1890, 181).

(1) Judges, in its present state, cannot have been written before Israel had a king. (1), domare kan i dess nuvarande form, inte har skrivits innan Israel hade en kung. Only in the time of a king could the writer have said: "In those days there was no king in Israel, but every one did that which seemed right to himself" (xvii, 6; cf. xviii, 1; xxi, 24). Endast i samband med en kung kunde författaren ha sagt: "På den tiden fanns ingen kung i Israel, men var och en gjorde det som verkade rätt till sig själv" (XVII, 6, jfr. Xviii, 1; XXI, 24) . These words appear only in the appendix (xvii-xxi), which we admit to be later than some of the sources used by the sacred writer; this apendix is generally admitted to be part of the work done by the last editor of Judges. Dessa ord förekommer endast i tillägget (XVII-xxi), som vi erkänner att bli senare än några av de källor som används av den heliga författaren, är detta apendix allmänt erkänt att vara en del av det arbete som den sista redaktör för domare. This editor, then, wrote while Israel had a king. Denna editor, sedan, skrev medan Israel hade en kung.

(2) The book was not written after Solomon had done evil. (2) Boken var inte skriven efter Salomo hade gjort ont. The writer deems the lack of a king to be the explanation of the idolatry of the Danites and the misdeeds of the tribe of Benjamin. Författaren anser att det saknas en kung vara förklaringen av avgudadyrkan av Danites och ogärningar av Benjamins stam. Such an explanation would have been out of the question had the writer known either of the idolatry brought in by Jeroboam and encouraged by Solomon or of the separation of Juda from Israel. En sådan förklaring skulle ha varit uteslutet hade författaren känt något av avgudadyrkan som införs genom Jerobeam och uppmuntras av Solomon eller separation av Juda från Israel.

(3) This last editor must have written before David had reigned seven years. (3) Denna sista redaktör måste ha skrivit innan David hade regerade sju år. For Jerusalem was still called Jebus and was occupied by the Jebusites (xix, 11); whereas, in the seventh year of his reign, David took the citadel of Sion, called it the city of David, and destroyed the Jebusites (2 Samuel 5). För Jerusalem fortfarande hette Jebus och ockuperades av jebuséerna (xix, 11), medan det i det sjunde året av sin regeringstid, tog David citadellet i Sion, kallade den Davids stad, och förstörde jebuséerna (2 Samuel 5 ).

(4) Finally, it is likely that Judges antedates even the first seven years of David's reign and the last years of Saul's. (4) Slutligen är det troligt att domarna tillkom innan ens de första sju åren av Davids regeringstid och de sista åren av Sauls. The book purposes to keep the children of Israel from idolatry and from the Divine punishments thereof. Boken syfte att bevara Israels barn från avgudadyrkan och från den gudomliga straff detta. In the beginning of David's and the end of Saul's reign there was no need of such purpose: Saul had "rooted out the magicians and soothsayers from the land" (1 Samuel 28:9). I början av Davids och slutet av Sauls regeringstid var det inte nödvändigt för detta ändamål: Saul hade "utrotas av trollkarlar och spåmän ur landet" (1 Samuelsboken 28:9). Moreover, in that period the writer would have seen that even a "king in Israel" did not prevent the tribal and internal dissensions of the days of the judges. Dessutom under denna period författaren skulle ha sett att även en "kung i Israel" inte hindrade stamfolk och interna meningsskiljaktigheter av dagarna av domarna.

(5) Since, then, Judges was most likely written in the first years of Saul's reign, there is no more probable writer thereof than Samuel. (5) Sedan var då domarna troligen skrivet under de första åren av Sauls regering, det finns inget mer sannolik författare detta än Samuel. He had yielded to Israel's clamours, and set up Saul as king. Han hade gett Israels clamours, och inrätta Saul som kung. A new war was impending. Ett nytt krig var nära förestående. There was none in Israel more likely to make the people ready for that war by driving home to them the thesis of Judges -- that fidelity to Jahweh meant success against the foe of Israel. Det fanns ingen i Israel större chans att få folket redo för krig genom att köra hem dem tesen domare - som trohet Jahweh innebar framgång mot fiende Israel.

(6) The use of previous documents by Samuel sufficiently explains the varied literary style on account of which the Rationalists frame their various hypotheses. (6) Användningen av tidigare handlingar Samuel tillräckligt förklarar de olika litterära stil på grund av vilka rationalister utforma sina olika hypoteser. The song of Debbora (v) is archaic by contrast with the language of its setting. The Song of Debbora (v) är ålderdomlig till skillnad från språket i sin inställning. The story of Gedeon is originally from a different hand than that of the first writer of Samson's history. Historien om Gedeon kommer ursprungligen från en annan hand än den första författare av Samsons historia. spirit of the Lord rushed [xxxxxx] upon Samson" (xiv, 6, 19; xv, 14). Herrens Ande rusade [xxxxxx] på Samson "(xiv, 6, 19, xv, 14).

Catholic commentators of old assigned the Book of Judges to many hands. Katolska kommentatorer gamla tilldelas bok av domarna på många händer. So Maldonatus (Comm. in Matt., ii, 23), Pineda (In Job, præf., iii), Clair (p. 10), and many others. Så Maldonatus (Comm. i Matt., II, 23), Pineda (I Job, præf., Iii), Clair (s. 10), och många andra. Hummebauer (In Jud., 27) argues that the longer narratives -- those of Aod (iii, 15-30), Barac (iv and v), Gedeon (avi-viii), Abimelech (ix), Jephte (xi, 1-xii, 7), and Samson (xiii-xvi) -- are distinct accounts, written by separate authors, who were contemporary or almost contemporary with the events they narrated. Hummebauer (I Jud., 27) hävdar att ju längre berättelser - de AOD (iii, 15-30), Barac (IV och V), Gedeon (avi-VIII), Abimelek (ix), Jephte (xi, 1 -XII, 7), och Samson (xiii-xvi) - är skilda konton, skrivna av olika författare, som var samtida eller nästan samtida med de händelser berättas. These varied narratives Samuel incorporated much as he found them; he drew from tradition for the minor details which he gives about the lesser judges. Dessa varierade berättelser Samuel ingår mycket som han fann dem, han drog av tradition för de små detaljerna som han ger om mindre domare. While setting these stories together, Samuel was inspired in regard to the complete thoughts he culled from others, as well as the introductions, links, and remarks he superadded. Även om dessa historier ihop, inspirerades Samuel i fråga om fullständig tankar han avlivats av andra, samt introduktioner, länkar och kommentarer han superadded.

VII. VII. HISTORICITY HISTORICITET

(1) Internal Evidence (1) Interna Evidence

The writer of Judges was contemporary with some of the events which he narrated; used documents written by those who were contemporary, or all but contemporary, with the deeds they told; and shows every sign of sincerity, care, and truth. The very concern of the writer to give the truth explains the manifold literary style of the book. Författaren domare var samtida med några av de händelser som han berättad; använda dokument skrivna av dem som var samtida, eller alla utom samtida med de gärningar de berättade, och visar alla tecken på uppriktighet, vård och sanning. Den mycket oro av författaren att ge sanningen förklarar de många litterära stilen i boken. He has preserved to us unchanged the style of the song of Debbora and that of the fable of Joatham. Han har bevarats till oss oförändrad stil med sång Debbora och den fabel Joatham. He has transmitted sayings peculiar to place and to person (ii, 5; iv, 5; vi, 24, 32; xv, 19; xviii, 12, 29). Han har lämnat talesätt utmärkande för plats och person (II, 5, iv, 5, VI, 24, 32, xv, 19, xviii, 12, 29). The nationalistic objections to the miraculous in the stories of Gedeon and Samson are generally accepted by Protestant writers, who look upon these portions of Judges as legendary; to Catholics these are as historical as any other portion of the work. De nationalistiska invändningar mot den mirakulösa i berättelser om Gedeon och Simson är allmänt accepterade av protestantiska författare, som ser över dessa delar av domare som legendariska, att katoliker dessa är lika historisk som någon annan del av arbetet. The enemies to the historicity of the book in vain insist that these stories are set down as legends to please the Israelites. Fienderna till historicitet av boken förgäves kräva att dessa historier är fastlagda i legender att behaga israeliterna. The writer of Judges so berates the Israelites for idolatry and inter-tribal dissension that it is unscientific to accuse him of truckling to their pride in their heroes. Författaren domare berates så israeliterna för avgudadyrkan och inter-tribal oenighet om att det är ovetenskapligt att anklaga honom för truckling deras stolthet över sina hjältar.

(2) External Evidence (2) yttre bevis

(a) Catholic tradition is clear. (a) katolska traditionen är tydlig. The Fathers look upon the narrative of Judges as fact-narrative; their unanimity is admitted by all who deem that unanimity worth consideration. Fäderna betraktar berättelsen domare som fakta-narrative; deras enhällighet är erkänt av alla som anser att enhällighet bör beaktas.

(b) O.-T. (b) O.-T. testimony is manifold. vittnesbörd är många. The opening summary (i, 1-ii, 5) gives details the historical value of which is attested by Josue: Juda's siege of Dabir (1:10-15; Joshua 15:14-19), the Jebusites in Jerusalem (1:21; Joshua 15:63), the Chanaanite in Gazer along with Ephraim (1:29; Joshua 16:10), the Chanaanite dwelling with Manasses (1:27; Joshua 17:11). Öppnandet Sammanfattning (I, 1-II, 5) ger närmare den historiska värde som intygas genom Josue: Juda belägring av Dabir (1:10-15, Joshua 15:14-19), jebuséerna i Jerusalem (1: 21, Joshua 15:63), den Chanaanite i Gazer tillsammans med Efraim (1:29; Joshua 16:10), den Chanaanite bostad med Manasses (1:27; Josua 17:11). Like details are the death of Josue (2:6-9; Joshua 24:28-31), the capture of Lesem by Dan (17:18; Joshua 19:47). Liksom detaljer är död Josue (2:6-9, Joshua 24:28-31), erövringen av Lesem av Dan (17:18, Joshua 19:47). The Books of Kings tell us as facts much that we read in Judges. The Books of Kings berätta så mycket fakta som vi läst i domare. Israel's forgetfulness of Jahweh, her defeat by the foe and salvation by the judges (1 Samuel 12:9-11); the death of Abimelech, son of Gedeon (9:53; 2 Samuel 11:21). The Psalms dwell proudly on the deeds of the judges: the fate of Sisara, Jabin, Oreb, Zeb, Zebee, and Salmana (vii, 22, 25; iv, 15; viii, 21; Ps. lxxxii, 10-12); the entire history of Judges in outline (Ps. cv, 34-46). Israels glömska Jahweh, hennes nederlag av fienden och frälsning från domarna (1 Samuelsboken 12:9-11), död Abimelek, son till Gedeon (9:53, 2 Samuel 11:21). The Psalms uppehålla mig stolt på gärningar domarna: öde Sisara, Jabin, Oreb, Zeb, Zebee och Salmana (vii, 22, 25, iv, 15, viii, 21, Ps. lxxxii, 10-12), hela historia domare i kontur (Ps. cv, 34-46). The Prophets refer to real facts given in Judges: the defeat of Madian by Gedeon (Isaiah 9:4; 10:26); the crime at Gabaa (Hosea 9:9; 10:9). Profeter hänvisar till verkliga fakta som ges i domare nederlag Madian av Gedeon (Jesaja 9:4; 10:26), brottet på GABAA (Hosea 9:9; 10:9).

(c) In the New Testament, St. Paul mentions the judges in their proper place between Josue and Samuel (Acts 13:20); praises some of the judges along with certain kings (Hebrews 11:32). (c) I Nya testamentet nämner Paulus domarna i deras rätta plats mellan Josue och Samuel (Apg 13:20), prisar några av de domare tillsammans med vissa kungar (Hebreerbrevet 11:32).

VIII. VIII. TEXT TEXT

(1) Hebrew. (1) hebreiska. Kittel's edition shows that the Masoretic text is in very good condition. Kittel upplaga visar att masoretiska texten är i mycket gott skick. "It is better preserved than any other of the historical books" (Moore, "Judges", 43). "Det är bättre bevarad än någon annan av de historiska böcker" (Moore, "domare", 43). The only serious difficulties are in the song of Debbora. Den enda allvarliga svårigheter i sång Debbora.

(2) Greek. (2) grekiska. We have two distinct Septuagint forms (cf. Lagarde, "Septuaginta-Studien", 1892, 1-72): one is seen in the Alexandrinus (A), Coislinianus (P), Basiliano-Vaticanus (V), and many cursives; the other version is represented by the Vatican (B), and a considerable number of cursives. Vi har två olika Septuaginta former (jfr Lagarde, "Septuaginta-Studien", 1892, 1-72): är ett sett i Alexandrinus (A), Coislinianus (P), Basiliano-Vaticanus (V), och många cursives; Den andra versionen representeras av Vatikanen (B), och ett stort antal cursives.

(3) Latin. (3) Latin. St. Jerome's version is one of his most careful efforts at translation of the Masorah, and is of the greatest exegetical importance. Hieronymus version är en av hans mest noggranna arbete på översättning av Masorah, och är av största vikt exegetical.

Publication information Written by Walter Drum. Publikation information Skrivet av Walter Drum. Transcribed by WGKofron. Kopierat av WGKofron. With thanks to St. Mary's Church, Akron, Ohio The Catholic Encyclopedia, Volume VIII. Tack till St Mary's Church, Akron, Ohio The Catholic Encyclopedia, Volume VIII. Published 1910. År 1910. New York: Robert Appleton Company. New York: Robert Appleton Company. Nihil Obstat, October 1, 1910. Nihil Obstat, 1 oktober 1910. Remy Lafort, STD, Censor. Imprimatur. Remy Lafort, STD, censurerar. Imprimatur. +John Cardinal Farley, Archbishop of New York + John huvudsakliga Farley, ärkebiskop av New York

Bibliography Bibliografi

Fathers: THEODORET, Quæstiones in Librum Judicorum in PG, LXXX, 485; PROCOPIUS OF GAZA, Comm. Fäder Theodoret, Quæstiones i Librum Judicorum i PG, LXV, 485; Prokopios från Gaza, Comm. in Judices in PG, LXXXVII, 1041; ST. i Judices i PG, LXXXVII, 1041, ST. AUGUSTINE, Quæstiones in Heptateuchium in PL, XXXIV, ;701. Augustine, Quæstiones i Heptateuchium i PL, XXXIV,, 701. Modern commentators mentioned in the body of the article. Moderna kommentatorer anges i själva artikeln. See also BONFRÈRE, Comm. Se även BONFRÈRE, Comm. in Jos., Jud., et Ruth (Paris, 1631); SERARIUS, Jud. i Jos, Jud., et Ruth (Paris, 1631); SERARIUS, Jud. et Ruth explanati (Mainz, 1609); CLAIR, Les Juges et Ruth (Paris, 1878). et Ruth explanati (Mainz, 1609), Clair, Les Juges et Ruth (Paris, 1878). Protestant commentators of worth are MOORE, KEIL, BUDDE, BERTHEAU. Protestantiska kommentatorer av värde är MOORE, Keil, Budde, Bertheau.


Book of Judges Boka domare

Jewish Perspective Information Jewish Perspective Information

ARTICLE HEADINGS: ARTIKEL rubriker:

§ I. Name: § I. Namn:

§ II. § II. Synopsis of Contents: Synopsis of Contents:

Sections of Book. Avsnitt av boken.

§ III. § III. Sources: The Main Text, iii. Källor: huvudtexten III. 7-xvi. 7-xvi. 31: 31:

Song of Deborah. Song of Deborah.

Account of Gideon. Hänsyn Gideon.

Original Book. Original Book.

The Priest of Micah. Prästen i Mikas.

§ IV. § IV. Combination and Revision of The Sources: Kombination och revidering av Källor:

Additions by Deuteronomist. Tillägg av Deuteronomist.

§ V. Age of the Sources: § V. ålder Källor:

Story of Samson. Story of Samson.

§ VI. § VI. Literary Characteristics: Literary Kännetecken:

In the Hebrew canon, the second book of the Earlier Prophets, placed between Joshua and Samuel. I den hebreiska kanon, den andra boken av de tidigare profeterna, placerad mellan Josua och Samuel.

§ I. Name: § I. Namn:

The book derives its name from the fact that it deals with the "Judges," a term which, according to the statements found in the book (comp. ii. 11-19 and the constantly recurring formulas in iii. 7, vi. 1; iii. 12, iv. 1, x. 6, xiii. 1; iii. 8, iv. 2, 9, x.7), designates men who dealt out justice to the oppressed people (comp. , Ps. x. 18); hence it is used in the sense of = "rescuer" (ii. 16, 18). Boken har fått sitt namn från det faktum att det handlar om "domare", en term som, enligt de uppgifter som finns i boken (rum II. 11-19 och den ständigt återkommande formler i iii. 7, VI. 1 iii. 12, iv. 1, X. 6, xiii. 1, iii. 8, IV. 2, 9, X.7), utser män som utdelade rättvisa åt de förtryckta (rum, Ps. x. 18), varför det används i betydelsen = "räddare" (II. 16, 18). The word, however, means more than this and more than the modern "judge": it means the leaders or rulers (comp. the Suffetes [= ] in Carthage) who took charge of the affairs of the several tribes in case of war with the Canaanites or other neighboring peoples, and who also assumed leadership of their respective tribes in the succeeding times of peace. Ordet innebär dock mer än detta och mycket mer än den moderna "domare": det betyder ledare eller härskare (rum the Suffetes [=] i Karthago) som tog hand om angelägenheter av flera stammar i krig med kananéerna eller andra närliggande folk, och som också antas ledning av sina respektive stammar i efterföljande fredstid. In accordance with the needs of the time, their functions were primarily judicial (iv. 5). I enlighet med behoven av tiden, var deras primärt fungerar rättsväsendet (IV. 5). The book itself announces that it will deal with the time of the Judges from the death of Joshua; but the description of Joshua's death at the beginning of the book is doubtless a later addition, and the introduction repeats (i. 1-ii. 5) the theme of the Book of Joshua, namely, the conquest of the country west of the Jordan. Boken själv meddelar att det kommer att handla om tidpunkten för domare från de döda i Josua, men beskrivningen av Josuas död i början av boken är utan tvekan ett senare tillägg, och införandet upprepas (i. 1-II. 5 ) Temat för Josua, nämligen erövringen av landet väster om Jordan. Nor does the Book of Judges give the conclusion of the history of the Judges; for the two stories appended to the book in its present form belong not to the end of that period, but to its beginning, and the narratives forming the kernel of the book break off before the period of the Judges ends. Inte heller boka av domare ge ingående av historien om domare, för de två berättelser som bifogas boken i sin nuvarande form hör inte till slutet av denna period, men att dess början, och de berättelser som utgör kärnan av Boken avbryta innan den period som domare slutar. The thread is taken up again in the Book of Samuel. Tråden tas upp igen i bok Samuel. It may be assumed, however, that the original Book of Judges was carried down to the end of the period and concluded with the story of Eli and Samuel, which forms the beginning of I Samuel. Det kan dock antas att den ursprungliga bok domare bars ner till slutet av perioden och avslutades med berättelsen om Eli och Samuel, som utgör början för jag Samuel.

§ II. § II. Synopsis of Contents: Synopsis of Contents:

Before discussing the several parts and their origin, it may be well to note the peculiar composition of the book. Innan vi diskuterar olika delar och deras ursprung, kan det vara bra att notera den speciella sammansättningen av boken. The introduction and additions may clearly be separated from the main text, giving the following three divisions: (1) introduction; (2) Book of Judges proper; and (3) appendixes. Införandet och tillägg kan klart skiljas från huvudtexten, vilket ger följande tre divisioner: (1) Inledning, (2) Boka domare korrekt, och (3) Bilagor.

(1) Introduction: (1) Inledning:

(a) i. (a) i. 1-ii. 1-II. 5, a general view of the conquest of Canaan. 5, en allmän bild av erövringen av Kanaan. The story is evidently intended to portray the great tribulations of the time of the Judges, which God inflicted because the Israelites partially spared the Canaanites in spite of His command to the contrary (see ii. 1-5, especially verse 3). Historien är tydligen ville visa det stora prövningar av tiden på de domare, som Gud orsakade eftersom israeliterna delvis slipper kananéerna trots sitt befäl på motsatsen (se II. 1-5, särskilt vers 3).

(b) ii. (b) ii. 6-iii. 6-III. 6, a general description of the conditions obtaining at the time of the Judges. 6, en allmän beskrivning av de villkor som gällde vid tidpunkten för domare. The chief characteristic of this time is found in the recurring change from apostasy and punishment to repentance and deliverance. Den främsta kännetecknet för denna tid finns i den återkommande förändringen från avfällingar och straff till omvändelse och frälsning. The account forms the introduction to the following stories, which are, as it were, summarized in ii. 11-19. Kontot utgör inledningen till följande berättelser, som är, så att säga, sammanfattas i ii. 11-19.

Sections of Book. Avsnitt av boken.

(2) The Book of Judges Proper, iii. (2) bokfört domare Proper, iii. 7-xvi. 7-xvi. 31: This describes Israel's delivery, through divinely appointed judges, from the subjugation to the Canaanites and the neighboring peoples which it had brought upon itself. 31: Denna beskriver Israels leverans, genom gudomligt utsedda domare, från underkastelsen till kananéerna och närliggande folk som hade ådragit sig. The accounts of the activities of the several judges vary considerably in length; only the five so-called "Great Judges" are treated in detail. Räkenskaperna för verksamheten i flera domare varierar avsevärt i längd, endast fem så kallade "Stora domare behandlas i detalj. The narratives may be summarized as follows: Berättelser kan sammanfattas enligt följande:

(a) iii. (a) iii. 12-30, account of the Benjamite Ehud, who overthrew the tyranny of the Moabites; 12-30, hänsyn till benjaminit Ehud, som störtade tyranni moabiterna;

(b) iv.-v., story of Barak (and Deborah), who overthrew the tyranny of the Canaanites (but see § III.); (b) iv.-v., berättelsen om Barak (och Deborah) störtade som tyranni kananéerna (men se § III.);

(c) vi. (c) VI. 1-viii. 1-VIII. 32, story of Gideon of western Manasseh, who overthrew "the Midianites and the Amalekites and all the children of the East"; 32, berättelsen om Gideons i västra Manasse, som störtade "Midjan och amalekiterna och alla barnen i East";

(d) x. (d) x. 6-xii. 6-XII. 7, story of Jephthah the Gileadite of the tribe of Gad, who vanquished the Ammonites; 7, berättelsen om Jefta av gileaditen av stammen Gad, som besegrade Ammons;

(e) xiii.-xvi., account of the Danite Samson, who vanquished the Philistines; (e) XIII.-xvi., hänsyn till Danite Samson, som besegrade filistéerna;

(f) iii. (f) iii. 7-11, story of the Kenazite Othniel, from the tribe of Judah, who vanquished Chushan-rishathaim (iii. 10); together with various incidental remarks relating to the so-called Minor Judges: 7-11, historien om Kenazite Othniel, från Juda stam, som besegrade Chushan-rishathaim (III. 10), tillsammans med olika tillfällig kommentarer som hör till den så kallade Minor domare:

(g) iii. (g) iii. 31, story of Shamgar; 31, berättelsen om Shamgar;

(h) x. (h) x. 1-5, stories of Tola of Issachar and Jair of Gilead (eastern Manasseh); and 1-5, berättelser om Tola Isaskars och Jair i Gilead (östra Manasse), och

(i) xii. (i) xii. 8-15, stories of Ibzan of Beth-lehem, Elon the Zebulonite, and Abdon the Pirathonite of the tribe of Ephraim. 8-15, berättelser Ibzan av Beth-Lehem, Elon Zebulonite och Abdon the Pirathonite av Efraims stam. With the exception of the priestly tribe of Levi and the two tribes of Reuben and Simeon, which soon became extinct, each of the tribes is represented by at least one judge. Med undantag av den prästerliga Levi stam och de två stammar av Ruben och Simeon, som snart dog ut, var och en av stammarna representeras av minst en domare. The section viii. Avsnittet VIII. 33-ix. 33-IX. 57, dealing with the leadership of Abimelech, is not strictly of the same order as the rest. 57, som handlar om ledarskap Abimelek, är inte helt i samma storleksordning som de övriga.

(3) Appendixes: Two stories from the time of the Judges: (3) Bilagor: Två berättelser från tiden för domare

(a) xvii. (a) xvii. and xviii., the campaign of the Danites, and the transference to Dan (Laish) of the sanctuary of Micah the Ephraimite; och xviii., kampanjen för Danites, och överföringen till Dan (Lais) i helgedom Mikas the Ephraimite;

(b) xix.-xxi., the outrage at Gibeah, and the resultant punitive war against Benjamin, which is almost destroyed; the measures taken for the preservation of the tribe. (b) xix.-XXI. den upprördhet över Gibea, och den resulterande bestraffande kriget mot Benjamin, vilket är nästan förstört, de åtgärder som vidtagits för att bevara stammen.

§ III. § III. Sources: The Main Text, iii. Källor: huvudtexten III. 7-xvi. 7-xvi. 31: 31:

The earliest sources are found in the stories relating to the five Great Judges: De tidigaste källorna finns i berättelserna om de fem stora domare:

(1) The account of Ehud, iii. (1) Redovisningen av Ehud, iii. 12-30, which, with the exception of the Deuteronomistic framework (verses 12-15 and 30), is a uniform story, based doubtless on ancient tradition. 12-30, som, med undantag av Deuteronomistic ramen (vers 12-15 och 30), är en enhetlig berättelse, baserad säkert på gammal tradition.

Song of Deborah. Song of Deborah.

(2) The story of Barak and Deborah, iv. (2) Historien om Barak och Deborah, iv. and v., in which must be distinguished: och v., där måste skiljas:

(a) the Song of Deborah, v. 2-31, describing the sufferings and the victory of the people, and which was doubtless composed by an eye-witness. (a) Song of Deborah, v. 2-31, beskriver lidande och seger för folket, och som bestod säkert av ett ögonvittne. It is uncertain, however, whether Deborah herself composed this. Det är dock osäkert huruvida Deborah själv sammansatt detta. Doubt arises from the exhortation (v. 12) "utter a song," and from the fact that the introduction does not say that she composed it, but only that Deborah and Barak sang it (ib. verse 1). Nor does it follow absolutely from the word (verse 7) that Deborah composed the Song. Tvivel beror på uppmaning (v. 12) "fullständig sången" och av det faktum att införandet inte säga att hon författat den, utan endast att Debora och Barak sjöng den (ib. vers 1). Inte heller följa helt från ordet (vers 7) att Deborah komponerade Song. Although is probably intended as the first person and has been so interpreted down to recent times, yet it may also have been intended as an address to Deborah, as the second person feminine singular (= ; comp. , Jer. ii. 33) - "until thou hast arisen, Deborah!" Även om det förmodligen tänkt som den första personen och har varit det tolkats ned på senare tid, men det kan också ha varit avsedd som en postlåda Deborah, som en andra person femininum singular (=; comp., Jer. Ii. 33) -- "tills du har uppstått, Deborah!" And even its interpretation as the third person feminine singular (= , old form of , in which the Och även sin tolkning som den tredje personen femininum singular (=, gammal form, där would be secondary, conditioned by the traditional conception, according to which the expression is in the first person) is not excluded, and the reading may be, "until Deborah arose." skulle vara sekundär, beroende av den traditionella uppfattningen, enligt vilken uttrycket är i första person) är inte uteslutet, och läsning kan vara, "tills Deborah uppstod." Nor is the first person in verse 3 decisive, as it may refer to any poet. Inte heller är den första personen i vers 3 avgörande, eftersom det kan hänvisa till någon poet. The exhortation in verse 12, "Awake, awake, Deborah: awake, awake, utter a song," formerly considered a direct proof of Deborah's authorship, really excludes this possibility, unless it is assumed that it is a poetic address of the author to herself. Uppmaningen i vers 12, "Vakna, vakna, Deborah: vakna, vakna, yttrar en låt," tidigare som ett direkt bevis på Deborah författarskap, utesluter verkligen denna möjlighet, om man antar att det är en poetisk adress författaren att själv. Aside from these doubtful arguments, the context, with its striking references to the deeds and thoughts of women (Deborah, Jael, Sisera's mother and her "wise women"), might point to apoetess as the author. Förutom dessa tveksamt argument, sammanhang, med sin slående hänvisningar till handlingar och tankar om kvinnor (Deborah, Jael, Sisera mamma och hennes "vise män"), skulle kunna tyda på apoetess som författare. Even if the Song was not composed by Deborah, it was at least the work of a contemporary; and as such it is the earliest source for the history of Israel, and a historical document of supreme value. Även om Song bestod inte av Deborah var det åtminstone ett verk av en samtida, och som sådan är den tidigaste källan för Israels historia och ett historiskt dokument av högsta värde. It not only recounts a historical fact, but breathes the wild spirit of a heroic age, and with elemental force portrays especially the pitiless delight in battle and bloodshed, and the joy of deliverance from the yoke of tyranny. Den inte bara beskriver ett historiskt faktum, men andas vilda anda en heroisk ålder, och med elementär kraft skildrar särskilt obarmhärtiga glädje i strid och blodsutgjutelse, och glädje över befrielsen från oket av tyranni.

(b) The prose historical account in ch. (b) Den prosa historiska konto i ch. iv. iv. stands in a peculiar relation to the Song, inasmuch as the poetical account has been clearly changed into a historical narrative, which presents various contradictions to and exaggerations of the Song in regard to numbers and events. står i en speciell relation till låten, eftersom den poetiska konto tydligt har ändrats till en historisk berättelse, som presenterar flera motsägelser till och överdrifter av låten i fråga om siffror och evenemang. This prose account based upon the Song of Deborah is, however, only a part of the story told in ch. Denna prosa konto baserat på Song of Deborah är dock sagt bara en del av historien i CH. iv.; for, in the first place, the story of the victory of Barak and the tribes of Zebulun and Naphtali over King Jabin of Hazor (iv. 10) is joined to it, and, in the second place, there are other details which are not found in the Song, and which therefore were derived from independent tradition, especially the reference to the attack made by the Israelites from Mount Tabor. iv.; för, i första hand, är berättelsen om en seger för Barak och stammar Sebulon och Naftali över konung Jabin i Hasor (IV. 10) anslöt sig till den, och för det andra finns det andra detaljer som inte finns i låten, och som därför togs in från oberoende tradition, särskilt hänvisningen till attack från israeliterna från berget Tabor. The story in ch. Berättelsen i ch. iv., taken for the most part from the Song, and which may be called the story of Sisera in contrast to the story of Jabin, narrates the victory of Deborah and of Barak of Issachar over Sisera at the Kishon, and the death of the last-named at the hands of Jael. iv. tagit till största delen från sången, och som kan kallas historia Sisera i motsats till berättelsen om Jabin, berättar seger Debora och Barak Isaskars över Sisera på Kishon, och död sistnämnda i händerna på Jael. In consequence of the fusion of the stories, Sisera in the account in ch. Till följd av sammanslagningen av de berättelser, Sisera på kontot i ch. iv. iv. does not appear as the head of a coalition of the Canaanite kings, as he is represented in the Song, where he is the chief personage, but merely as the general of King Jabin. verkar inte som ledare för en koalition av de kanaaneiska kungar, som han är representerad i Song, där han är chef personlighet, utan endast som en allmän konung Jabin. The stories are so closely fused that they can no longer be separated, this being doubtless due to the confounding of two heroes of the name of Barak (= "lightning"; comp. the surname in "Hamilcar Barcas"); namely, Barak of Kedesh of the tribe of Naphtali (iv. 5 [AV 6]) and Barak of Issachar (v. 15). Berättelserna är så nära smält att de inte längre kan skiljas, detta är utan tvekan på en samverkan av två hjältar namnet Barak (= "blixt", comp. Efternamnet på "Hamilkar Barcas"), nämligen Barak av Kedes av stammen Naftali (IV. 5 [AV 6]) och Barak Isaskars (v. 15).

Account of Gideon. Hänsyn Gideon.

(3) The account of Gideon, vi.-viii., consisting of two separate narratives brought into harmony by the passages vii. (3) hänsyn till Gideon, VI.-VIII. Bestående av två separata berättelser bringas i harmoni med de avsnitt VII. 25 and viii. 10. 25 och VIII. 10. According to the main text, including vi. Enligt huvudtexten, däribland vi. 2-6, 11-24, 33 et seq., vii. 2-6, 11-24, 33 ff., Vii. 1, and vii. 1, och vii. 9-25 (except verse 12), as well as the passages vi. 9-25 (utom vers 12), samt de delar vi. 35; vii. 35, vii. 2-8, 14, 16-22, preserved only in revised form, Gideon delivered the whole of Israel from the inroads of the Midianites, whose camp on Mount Gilboa he surprised. 2-8, 14, 16-22, bevaras endast i reviderad form, levereras Gideon hela Israel från inbrytningar i Midjan, vars läger på berget Gilboa han förvånad. The Ephraimites then captured and killed the fugitives together with their kings Oreb and Zeeb at the fords of the Jordan (comp. especially vii. 24). According to another account, which forms a connected series of additions to the main text (ie, to vi. 2-viii. 3), and which includes vi. The efraimiterna sedan fångas och dödas de flyende tillsammans med sina kungar Oreb och Zeeb vid vadställen i Jordanien (rum speciellt vii. 24). Enligt ett annat konto, som bildar en sammanhängande serie tillägg till huvudtexten (dvs. att VI. 2-VIII. 3), och som omfattar VI. 7-10, 25-32, 36-40 as well as the Deuteronomically revised passage viii. 7-10, 25-32, 36-40 samt Deuteronomically reviderade viii passage. 4-27, Gideon with 300 men captured the Midianite kings Zebah and Zalmunna beyond the Jordan, whither he had pursued them. 4-27, Gideon med 300 man fångat Midianite kungar Zebah och Zalmunna bortom Jordan, dit han förföljde dem.

A valuable remnant of the earliest Hebrew history has been preserved in the story of Abimelech, which is appended to the story of Gideon. Jotham's daring and original parable of the trees in search of a king, included in this story, was (as appears from ix. 57) probably added at a later time by an editor who took it from a source earlier than that of the main story. En värdefull rest av de tidigaste hebreiska historia har bevarats i berättelsen om Abimelek, som bifogas berättelsen om Gideon. Jotham vågade och originella liknelse av träden på jakt efter en kung, som ingår i denna berättelse, var (som framgår av ix. 57) läggs troligen vid ett senare tillfälle av en redaktör som tog den från en källa tidigare än huvudhandlingen. This parable, one of the few remnants of purely secular writing, can not have originated in the time of Abimelech, who reigned only three years at Shechem, as its criticism of the king was evidently the result of a clearer insight than could have been possessed by a contemporary. Denna liknelse, kan en av de få rester av rent sekulär skrift, inte har sitt ursprung i tiden för Abimelek, som regerade bara tre år vid Sikem, i sin kritik mot kungen var tydligen ett resultat av en bättre inblick än vad som kunde blivit besatt en samtida. It was probably a product of the Northern Kingdom, where the people had unfortunate experiences with elected kings. Det var förmodligen en produkt av norra Sverige, där folket hade olyckliga erfarenheter med valda kungar.

(4) The story of Jephthah, xi. (4) Berättelsen om Jefta, xi. 1-xii. 1-XII. 7, is in general uniform; the first two verses, however, are probably revised, as they do not fit in with verse 7, nor with the passage xi. 7, i allmänhet enhetlig, de två första verserna, men är förmodligen revideras, eftersom de inte passar in i vers 7, inte heller med passagen xi. 12-29, which appears as a learned disquisition applying in no wise to the Ammonites, to whom the message was to be addressed, but to the Moabites. 12-29, som visas som en lärd AVHANDLING tillämpas ingalunda till ammoniterna, till vilken meddelandet som ska åtgärdas, men till Moab. In xi. In xi. 35-40, also, the editor, intent on abbreviating, seems to have made changes in order not to dwell on the human sacrifice which must have been described in the original narrative. 35-40, också, redaktör verkar inställda på förkortad, att ha gjort ändringar för att inte älta den mänskliga offer som måste ha beskrivits i den ursprungliga berättelsen.

(5) The story of Samson, xiii-xvi., narrating in twelve sketches his deeds and tragic death. (5) The story of Samson, xiii-xvi., Berätta i tolv skisser hans gärningar och tragiska död. This, also, is a uniform composition, with the exception of a revision in xiii. Detta är också en enhetlig sammansättning, med undantag av en översyn xiii. and xiv., and is evidently the work of a single author. och XIV., och är tydligen ett verk av en enda författare.

In general, it may be noted in regard to these old heroic stories of the Book of Judges that there is some resemblance in language and manner of description to the narrative sources of the Pentateuch; for this reason Cornill has designated the first version of the story of Gideon, the story of Samson, and the basis of x. I allmänhet kan det noteras i fråga om dessa gamla heroiska berättelser om bok bedömer att det finns vissa likheter i språk och sätt för beskrivning av berättande källor av Moseböckerna, av denna anledning Cornill har utsett den första versionen av historien Gideons, berättelsen om Simson, och grunden för x. 6-16 as Jahvistic in character, and the story of Sisera, the second version of the story of Gideon, together with the stories of Abimelech and Jephthah, as Elohistic (other scholars, however, as Budde, think differently). 6-16 som Jahvistic karaktär, och historien om Sisera, den andra versionen av berättelsen om Gideon, tillsammans med berättelser om Abimelek och Jefta, som Elohistic (andra forskare, men liksom Budde, tänka annorlunda). These resemblances are so slight that they may be explained as contemporaneous work or imitation, rather than as a continuation of the Pentateuch sources. Dessa likheter är så ringa att de kan förklaras som en samtida arbete eller imitationer, snarare än som en fortsättning på de fem Moseböckerna källor.

Original Book. Original Book.

The main text of Judges, including the above-named stories, constituted, with the exception of later additions, the earlier book, which began therefore with ii. Huvudtext domare, inklusive ovan angivna berättelser, utgjorde, med undantag för senare tillägg, den tidigare boken, som började därför med ii. 6; and as the initial words, "And when Joshua had let the people go," correspond with the words introducing the first valedictory in Josh. 6, och som de inledande orden: "Och när Josua hade låtit folket gå," överensstämmer med orden introducerar den första AVSKEDSTAL i Josh. xxiii. xxiii. 2, it follows that the original Book of Judges continued the original Book of Joshua. Furthermore, it follows that the second valedictory with the accompanying statements in Josh. 2 följer att den ursprungliga bok domare fortsatte ursprungliga Josua. Vidare framgår det att den andra AVSKEDSTAL med åtföljande uttalanden Josh. xxiv., and the first account of Joshua's death, in Judges ii. xxiv., och den första hänsyn Joshua död i domare II. 8 et seq., as well as the present introduction to Judges, were added later; this is also apparent from the present beginning of Judges: "Now after the death of Joshua it came to pass." 8 ff., Liksom den nuvarande introduktion till domare, tillkom senare, vilket också framgår i början av domare: "Nu efter döden av Joshua det hände."

The Introduction: It has been shown that the introduction is a later addition; and the fact is further proved by its contents, the story of the conquest of the country west of the Jordan, which is the theme of Joshua, being here repeated. Inledningen: Det har visats att införandet är ett senare tillägg, och faktum är ytterligare bevisas av dess innehåll, historien om erövringen av landet väster om Jordan, som är temat i Josua, som här upprepas. But while the Book of Joshua narrates the story of the complete destruction of the Canaanites by the people of Israel under one commander-in-chief, the introduction to Judges says that the tribes of Israel fought singly; and it does not refer to the complete destruction of the Canaanites (comp. Judges i. 27-33, ii. 1-3). Men medan Josua berättar historien om den fullständiga förstörelsen av kananéerna av Israels folk under en commander-in-chief, säger inledningen till domare att Israels stammar stred var för sig, och det inte hänvisas till den fullständiga destruktion av kananéerna (rum domare i. 27-33, II. 1-3). Ofthese two accounts the introduction to Judges is doubtless more objective, and shows a better comprehension of the actual facts, while the narrative in Joshua is founded on the Deuteronomistic revision. Ofthese två konton i inledningen till domare är utan tvekan mer objektiv, och visar en bättre förståelse för de faktiska omständigheterna, medan berättelsen i Josua bygger på Deuteronomistic revidering. The introduction itself, however, is not uniform; according to i. Införandet själv är dock inte enhetlig, enligt i. 8, the children of Judah conquered and burned Jerusalem and killed its inhabitants, while, according to i. 21, the children of Benjamin did not drive the Jebusites out of that city, but dwelt together with them in Jerusalem "unto this day" (according to the parallel account in Josh. xv. 63, some scholars read in this passage instead of , which is derived from Josh. xviii. 28). 8, Juda barn erövrat och bränt Jerusalem och dödade dess invånare, och gjorde enligt I. 21, Benjamins barn inte driva jebuséerna ur denna stad, men bodde tillsammans med dem i Jerusalem "intill denna dag" ( enlighet med den parallella konto i Josh. xv. 63 Vissa forskare läsa i detta stycke i stället för, som härrör från Josh. xviii. 28). Cornill ascribes a Jahvistic origin to the passages i.-ii. Cornill tillskriver en Jahvistic ursprung till de avsnitt i.-ii. 1a, 5b, 23a; iii. 1a, 5b, 23a, iii. 2-3, and an Elohistic origin to i. 2-3, och en Elohistic ursprung i. la; ii. 13, 20-22a; iii. la ii. 13, 20-22a, iii. 5-6. 5-6.

The Priest of Micah. Prästen i Mikas.

The Appendixes: The first appendix, xvii. Tilläggen: Den första tillägget, xvii. and xviii., is a very valuable old story. och xviii., är en mycket värdefull gammal historia. Bertheau, Budde, Kittel, Cornill, and others assert that two accounts must be here distinguished. Bertheau, Budde, Kittel, Cornill, och andra hävdar att två konton måste vara här urskiljas. According to one, the Ephraimite Micah made an ephod and teraphim, and hired a Levite to be to him "a father and priest"; 600 Danites then persuaded the Levite to go with them and become their priest, whereupon they conquered Laish and set up there for their tribal sanctuary the image that Micah had made. Enligt den ena gjorde Ephraimite Mika en efoden och teraphim, och anställde en levit att vara för honom "en fader och präst", 600 Danites sedan övertalade leviten att gå med dem och bli deras präst, varpå de erövrade Lais och ställa in där för deras stammar fristad bilden som Mika hade gjort. According to the other account, Micah made a "pesel" (graven image) and "massekah" (molten image), and engaged a young Levite as priest, whom he held as a son; but the Danites, who stole the pesel and massekah, made Jonathan, Moses' grandson, their tribal priest instead of the Levite, and through the descendants of Jonathan the priesthood was transmitted in the tribe of Dan. Enligt det andra kontot, gjort Micah en "pesel" (bildstod) och "massekah" (smält bild), och anställt en ung levit som präst, som han höll som en son, men det Danites, som stal pesel och massekah , gjorde Jonathan, Moses sonson, deras tribal präst i stället för leviten, och genom ättlingar Jonathan prästerskapet överlämnades i Dans stam. But according to Oort, Wellhausen, Kuenen, Baudissin, and others, it is more probable that the discrepancies in the narrative may be explained on the ground of interpolations (compare and , which always follow and ). Men enligt Oort, Wellhausen, Kuenen, Baudissin, och andra, är det mer sannolikt att skillnaderna i berättelsen kan förklaras på grund av interpolationer (jämför och, som alltid följer och). The story itself is unique in that it describes a cult and a priesthood which are nowhere else found in the Old Testament. Berättelsen i sig är unikt genom att det beskriver en kult och ett prästerskap som ingen annanstans finns i Gamla testamentet. This fact itself points to an early date of composition. Detta faktum i sig pekar på ett tidigt datum för sammansättning.

As two dates are given in the text, xviii. Eftersom två datum anges i texten, xviii. 30 and 31, the question arises which of these two statements is the original-that is, the earlier-one. 30 och 31, uppstår frågan vilken av dessa två uttalanden är originalet, det är det äldre-en. The first statement, xviii. Den första uttalande, xviii. 30, points to the time of the fall of Ephraim (722 BC), or at least to that of the deportation of the northern and eastern inhabitants of the country (735 BC); the second, to a time near the beginning of the royal house of Israel, as the destruction of the Temple of Shiloh probably occurred during the Philistine wars, in which the priestly house of Eli, officiating at Shiloh, perished. 30 poäng till tidpunkten för hösten Efraim (722 f.Kr.), eller åtminstone som deportering av norra och östra invånare i landet (735 f.Kr.), den andra, till en tid nära början av den kungliga Israels hus, såsom förstörelsen av templet i Silo skedde troligen under filisté krig där prästerliga hus Eli, som tjänstgör vid Shiloh, omkom. The first statement, also, originated at a time that had become remote to later generations, as is shown by the fact that the ascription of these deeds to a grandson of Moses caused offense to the people, and a copyist tried to remove it by interpolating a Det första uttalandet, även uppstod vid en tidpunkt som blivit fjärrkontrollen till senare generationer, vilket visas av det faktum att den benämning av dessa handlingar till en sonson till Moses orsakade förargelse till folket, och en renskrivaren försökte ta bort det med hjälp av interpolering en in so as to change the name to (this has recently been denied by Sinker). i syfte att ändra namnet till (har detta nyligen nekats av Sinker).

The second appendix, xix.-xxi., in its main text, which can now hardly be determined with certainty, might similarly be traced back to an ancient story, as is indicated by expressions similar to those found in the first appendix; eg, the Levite sojourning as a stranger in the country (xix. 1). Det andra tillägget, xix.-xxi., I huvudtexten, som nu knappast kan bestämmas med säkerhet kan på liknande sätt kan spåras tillbaka till en gammal historia, vilket framgår av uttryck liknande de som finns i det första tillägget, t.ex., leviten sojourning som en främling i landet (xix. 1). The formula common to both appendixes, "in those days there was no king in Israel, but every man did that which was right in his own eyes" (xvii. 6, xxi. 25; comp. xviii. 1, xix. 1), perhaps also indicates that the original text was composed before the Exile; although it is possible that in the second appendix it is a later addition, or was introduced by the author in imitation of the first appendix. Formeln är gemensamma för båda tilläggen, "på den tiden fanns ingen kung i Israel, utan var och en gjorde det som var rätt i sina egna ögon" (xvii. 6, xxi. 25, comp. Xviii. 1, xix. 1) , kanske också tyder på att den ursprungliga texten bestod före Exile, även om det är möjligt att det i andra tillägget att det är ett senare tillägg, eller infördes av författaren i efterbildning av det första tillägget. For the story as a whole dates from a very late period, since there is evidence that it is based on the Priestly Code. För historien som helhet är från en mycket sen tid, eftersom det finns belägg för att den är baserad på Priestly koden. This is especially evident in the fact that the community of Israel is represented as a compact body pronouncing punishment upon Benjamin as with one voice, while elsewhere in Judges every tribe attends to its own affairs. Detta är särskilt tydligt i det faktum att samhället i Israel framställs som en kompakt kropp uttala straff på Benjamin som med en röst, medan andra håll i domare varje stam sköter sina egna angelägenheter. The fact that all the personages named, with the exception of Aaron's grandson Phinehas in xx. Det faktum att alla de personer, namn, med undantag av Arons sonson Phinehas i xx. 28, are anonymous indicates that this is a piece of fiction and not a historical narrative. 28, är anonyma tyder på att detta är ett stycke fiktion och inte en historisk berättelse. The story may have some historical foundation; for Hosea (x. 9), speaking of course quite independently of this story, also mentions the sin of Israel since the days of Gibeah. Berättelsen kan ha vissa historiska grunden, för Hosea (X. 9), talar naturligtvis helt oberoende av denna berättelse, nämner också synd Israel ända sedan Gibea. Nor is it impossible that the story, as Nöldeke was the first to assume, describes the ruin of Benjamin by the war between David and Saul's son and the insurrections under David. Det är inte heller omöjligt att berättelsen, som Nöldeke var först med att ta på sig, beskriver ruinen av Benjamin av kriget mellan David och Sauls son och upproren under David.

§ IV. § IV. Combination and Revision of The Sources: Kombination och revidering av Källor:

Additions by Deuteronomist. Tillägg av Deuteronomist.

The earlier Book of Judges, a compilation of the stories of the five Great Judges together with the additions of the redactor, was practically Judges in its present form, with the exception of the Deuteronomistic framework (together with the story of Othniel), the six Minor Judges, and some later revised additions. Den tidigare bok domare, en sammanställning av berättelser av de fem stora domare tillsammans med tillägg av REDAKTÖR, var praktiskt taget domare i sin nuvarande form, med undantag för Deuteronomistic ramen (tillsammans med berättelsen om Othniel), de sex Mindre domare, och några senare reviderade tillägg. The Deuteronomistic editor added to the earlier book the following passages; namely, ii. The Deuteronomistic redaktör läggs till den tidigare boken följande avsnitt, nämligen II. 6-9 and iii. 6-9 och III. 7-11 (the account of Othniel being taken from Josh. xv. 17), all the additions by which he adapted the old material to his conception of history, and the strictly chronological arrangement taken from I Kings vi. 7-11 (räkning Othniel tas från Josh. Xv. 17), alla de tillägg som han anpassade den gamla materialet till sin uppfattning av historien, och den strikt kronologisk ordning tas från I Kings vi. 1, the 480 years being divided by him into 12x40 years or generations, 20, 40, or 80 years respectively being assigned to each of the judges. 1, är det 480 år delat med honom i 12x40 år eller generationer, 20, 40 eller 80 år respektive tilldelas var och en av domarna. This Deuteronomistic arrangement was again supplemented by an editor following the Priestly Code, who partly revised the work, inserted passages of his own (viii. 29-31 and x. 17, 18), and added the portions relating to the five Minor Judges (x. 2-5 and xii. 8-15), in order to round out the number of the twelve judges. Detta Deuteronomistic arrangemang kompletterades återigen med en redaktör efter Priestly koden, som delvis reviderat arbetet, in delar av sin egen (VIII. 29-31 och X. 17, 18), och till de delar som rör de fem Minor domare ( X. 2-5 och XII. 8-15), för att spetsa till nummer tolv domare. This last-named portion has been skilfully harmonized with the chronological arrangement of the Deuteronomistic editor; for the sum of the years of office of the five Minor Judges (23 + 22 + 7 + 10 + 8 = 70) is practically equal to that of the years of oppression under the five Great Judges (8 + 18 + 20 + 7 + 18 = 71). Denna sistnämnda del har skickligt harmoniseras med den kronologiska ordningen av Deuteronomistic redaktör, för summan av åren av mandatperioden för fem Minor domare (23 + 22 + 7 + 10 + 8 = 70) är praktiskt taget lika stor som åren av förtryck under de fem stora domare (8 + 18 + 20 + 7 + 18 = 71). The last editor, finally, added to iii. Sista redaktör slutligen tillsätts III. 31 the personage of Shamgar (from the Song of Deborah, v. 6) because at his time the judgeship of Abimelech caused offense, and the editor wished to remove Abimelech without disturbing the number of the judges. 31 gestalt av Shamgar (från sång Deborah, v. 6) eftersom det vid hans tid domarämbete för Abimelek orsakade förargelse, och redaktören ville ta bort Abimelek utan att störa antalet domare.

§ V. Age of the Sources: § V. ålder Källor:

Story of Samson. Story of Samson.

The sources from which the material for the various heroic stories was taken are in part very old, the Song of Deborah having originated as early as the time of the Judges.These old sources, however, were committed to writing a considerable time after the date of the events which they narrate. De källor från vilka material för olika heroiska berättelser togs är delvis mycket gamla, har Song of Deborah härstammar så tidigt som tiden för den Judges.These gamla källor, var dock åtagit sig att skriva en lång tid efter det av de händelser som de berätta. Samson certainly lived a long time before the account of his life was written down, because it has a very evident admixture of mythic elements, as, for instance, his heroic deeds and the virtue ascribed to his hair. Samson levde visserligen lång tid innan berättelsen om sitt liv skrevs ned, eftersom den har en mycket tydlig inblandning av mytiska element, som till exempel hans hjältedåd och dygd tillskrivas hans hår. His deeds remind one of the deeds of Hercules, and his name ( = "the sunny") shows a resemblance in attributes to the Phenician sun-god Melkart, the prototype of the Greek Herakles. Hans gärningar påminna en av gärningar Hercules, och hans namn (= "soliga") visar en likhet i attribut till Phenician solguden Melkart, prototypen för den grekiska Herakles. Although the story of Samson may be based on historical fact, it must be noted that Samson's deeds differ from those of the other warrior judges in that these latter are "saviors of their tribe" while Samson fights with the Philistines on his own account. Även om historien om Simson kan grundas på historiska fakta, bör det noteras att Samsons gärning skiljer sig från de andra krigare domarna i att dessa är "räddare sin stam" medan Simson slåss med filistéerna för egen räkning. Hence the compilation of the stories of the five Great Judges must be dated soon after the division of the kingdom. Därför sammanställning av berättelser av de fem stora domare skall vara daterade strax efter delningen av riket. Single passages, like the basis of ch. Single passager, som enligt kap. xvii. xvii. and xviii., may be much older. och xviii., kan vara mycket äldre. The editor who combined his own additions with the book containing the stories, producing thereby the earlier Book of Judges, probably wrote in the last decades of the kingdom of Israel. Redaktören som kombinerade sitt eget tillägg med boken innehåller berättelser och producerar därmed tidigare boka av domare, förmodligen skrev under de sista årtiondena av kungariket Israel. The Deuteronomistic edition was undertaken during the Exile, at which time the other additions were probably also incorporated. The two appendixes were added very much later, as appears not only from the date of composition of the second appendix (xix.-xxi.), but also from the fact that the Deuteronomistic revision, which may be traced throughout the Book of Judges down to ch. Den Deuteronomistic utgåva gjordes under Exile, då den andra tillägg som var antagligen också införlivats. De två bilagor tillkommit mycket senare, vilket framgår inte bara från dagen för sammansättningen av den andra tillägget (xix.-xxi.) men också från det faktum att Deuteronomistic omarbetning, vilket kan spåras genom hela boken domare ner till ch. xvi., did not include the two appendixes. xvi., inte omfattade de två bilagorna. Had they been added earlier, moreover, they would have been inserted in a different place, namely, in the beginning, where they belong, according to the dates mentioned in them (xviii. 30 and xx. 28). Hade de lagts tidigare, dessutom skulle de ha satts in på ett annat ställe, nämligen i början, där de hör hemma, enligt de tidpunkter som anges i dem (XVIII. 30 och xx. 28). Although these references to the time may be glosses, they can not have been added after the book was completed. Även om dessa hänvisningar till tiden kan skyler, kan de inte ha tillkommit efter boken var klar.

§ VI. § VI. Literary Characteristics: Literary Kännetecken:

As a result of difference in sources originating at different times, the book has no literary unity. Som ett resultat av skillnader i källor med ursprung vid olika tidpunkter, har boken inga litterära enhet. Side by side with the stereotyped formulas, which reveal the historical point of view of the compiler of the earlier Book of Judges (iii. 7, vi. 1; iii. 12, iv. 1, x. 6, xiii. 1; iv. 2, 9, x. 7), and the passages added in the spirit of these formulas, there are stories popular in character, to which have been added snatches of old folk-poetry, old proverbs, descriptions of popular customs, popular etymologies, and other characteristics of naive popular composition. Sida vid sida med den stereotypa formler, som avslöjar den historiskt perspektiv på den sammanställer tidigare bok domare (III. 7, VI. 1, iii. 12, iv. 1, X. 6, xiii. 1 iv . 2, 9, X. 7), och de avsnitt läggs i en anda av dessa formler, det finns berättelser populära karaktär, till vilka har tillsatts rycker gamla folk-poesi, gamla ordspråk, beskrivningar av populära tull, populär etymologier , och andra egenskaper hos naiv populär sammansättning. The mythological elements, which are especially predominant in the story of Samson, are also derived from popular beliefs. Den mytologiska element som är särskilt framträdande i berättelsen om Simson, också från folktro. Yet the historical narrative, in spite of various legendary additions, is on the whole true to fact, as appears from the frankness with which religious and moral conditions, widely differing from later customs, are discussed. Än det historiska skeendet, trots olika legendariska tillägg, är på det hela trogna faktum, såsom framgår av den uppriktighet som religiösa och moraliska villkor, vitt skilda från senare tullen, diskuteras.

Emil G. Hirsch, Victor Ryssel Emil G. Hirsch, Victor Ryssel

Jewish Encyclopedia, published between 1901-1906. Jewish Encyclopedia, publicerade mellan 1901-1906.

Bibliography: Bibliografi

Commentaries: GL Studer, Das Buch der Richter, 2d ed. Kommentarer: GL Studer, Das Buch der Richter, 2d ed. 1842; J. 1842; J. Bachmann, Das Buch der Richter, mit Besonderer Rücksicht auf die Gesch. Bachmann, Das Buch der Richter, mit Besonderer Rücksicht auf die Gesch. Seiner Auslegung und Kirchlichen Verwendung Erklärt, vol. Seiner Auslegung und Kirchlichen Verwendung erklärt, vol. i., ch. i., ch. i.-v., 1868-1869; E. i.-v., 1868-1869, E. Bertheau, Das Buch der Richter und Ruth, in Kurzgefasstes Exegetisches Handbuch, 1845, 1883; P. Bertheau, Das Buch der Richter und Ruth, i Kurzgefasstes Exegetisches Handbuch, 1845, 1883, s. Cassel, in Lange's Theologisch-Homiletisches Bibelwerk. Cassel, i Langes Theologisch-Homiletisches Bibelwerk. 2d ed. 1887; CF Keil, Josua, Richter, Ruth, in Biblischer Kommentar, 2d ed. 1874; S. 2d ed. 1887, CF Keil, Josua, Richter, Ruth, i Biblischer Kommentar, 2d ed. 1874, S. Oettli, Das Deuteronomium und die Bücher Josua und Richter, in Strack and Zöckler, Kurzgefasster Kommentar, 1893; GF Moore, A Critical and Exegetical Commentary on Judges, in The International Critical Commentary, 1895; K. Oettli, und das Deuteronomium die Bücher Josua und Richter, i Strack och Zöckler, Kurzgefasster Kommentar, 1893; GF Moore, en kritisk och exegetisk Kommentarer till domare, i The International Critical Commentary, 1895; K. Budde, Das Buch der Richter, in KHC 1897; W. Budde, Das Buch der Richter, i KHC 1897; W. Nowack, Richter und Ruth, in Nowack's Hand-Kommentar, 1900. Criticism of Sources: Th. Nowack, und Richter Ruth, i Nowack's Hand-Kommentar, 1900. Kritiken Källor: Th. Nöldeke, Untersuchungen zur Kritik des AT 1869, pp. Nöldeke, Untersuchungen zur Kritik des AT 1869, pp. 173-198; J. 173-198; J. Wellhausen, in Bleek's Einleitung, 4th ed. Wellhausen i Bleek s Einleitung, 4th ed. 1878, pp. 1878, pp. 181-205; idem, Prolegomena zur Gesch. 181-205, idem, Prolegomena zur Gesch. Israels, 4th ed. Israels, 4th ed. 1895, pp. 1895, pp. 229-247; B. 229-247 B. Stade, in Stade's Zeitschrift, 1881, i. Stade, i Stade s Zeitschrift, 1881, i. 339-343; SR Driver, in JQR 1889, i. 339-343; SR förare i JQR 1889, i. 258-270; K. 258-270 K. Budde, Die Bücher Richter und Samuel, Ihre Quellen und lhr Aufbau, 1890, pp. Budde, Die Bücher Richter und Samuel, Ihre Quellen und LHR Aufbau, 1890, pp. 1-166; Rudolph Kittel, Die, Pentateuchischen Urkunden in den Büchern Richter und Samuel, in Theologische Studrien und Kritiken, 1892, pp. 44-71; G. 1-166, Rudolf Kittel, Die, Pentateuchischen Urkunden i den Büchern Richter und Samuel, i Theologische Studrien und Kritiken, 1892, pp. 44-71, G. Kalkoff, Zur Quellenkritik des Richterbuches (Gymnasial-Programm), Aschersleben, 1893; W. Kalkoff, Zur Quellenkritik des Richterbuches (Gymnasial-Programm), Aschersleben, 1893; W. Frankenberg, Die Composition des Deuteronomischen Richterbuches (Richter ii. 2-xvi.) Nebst einer Kritik von Richter xvii-xxi. Frankenberg, Die Komposition des Deuteronomischen Richterbuches (Richter II. 2-XVI.) Nebst einer Kritik von Richter xvii-xxi. 1895; G. 1895; G. Moore, Judges, in Cheyne and Black, Encyc. Moore, domare, i Cheyne och Black, Encyc. Bibl.; H. Bibl. H. Winckler, Alttestamentliche Untersuchungen, 1892, pp. Winckler, Alttestamentliche Untersuchungen, 1892, pp. 55-59 (on Judges iii. 12-31), and 42 et seq., 93 (on vi.-ix.); and the following articles in Stade's Zeitschrift: Ed. 55-59 (om domare III. 12-31), och 42 ff., 93 (på vi.-ix.) och följande artiklar i Stade's Zeitschrift: Ed. Meyer, in i. 117 et seq., B. Stade, in i. Meyer, in i. 117 ff., B. Stade, in i. 146 et seq., and K. Budde, in vii. 93-166 and in viii. 146 ff., Och K. Budde, i vii. 93-166 och VIII. 148, on Judges i. 148, om domarna I. 1-ii. 1-II. 5; W. 5; W. Böhme, in v. 86, 251 et seq. Böhme, i v. 86, 251 ff. on Judges vi.-ix.; B. om domare vi.-ix. B. Stade, in iv. Stade, i iv. 250-256, and W. Böhme, in v. 251-274, on Judges xiii. 250-256, och W. Böhme, i v. 251-274, på domare xiii. et seq.; K. ff. K. Budde, in viii. Budde, i VIII. 285-300 on Judges xvii-xxi.; W. 285-300 på domare xvii-XXI.; W. Böhme, in v. 30-36 on Judges xxi.; Güdemann, in Monatsschrift, xviii. Böhme, i v. 30-36 för domare xxi.; Güdemann i Monatsschrift, xviii. 357 et seq. Criticism of Texts and Translations: OF Fritzsche, Liber Judicum Secundum LXX Interpretes, 1867; A. 357 ff. Kritik av texter och översättningar: OF Fritzsche, Liber Judicum Alt efter LXX Interprètes, 1867, A. van Doorninck, Bijdrage tot de Tekstkritick van Richteren i.-xvi. 1879; P. van Doorninck, Bijdrage tot de Tekstkritick van Richteren i.-XVI. 1879, s. de Lagarde, Septuaginta-Studien, 1892, pp. de Lagarde, Septuaginta-Studien, 1892, pp. 1-72 (Abhandlungen der K. Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen, 1891, xxxvii.); A. 1-72 (Abhandlungen der K. Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen, 1891, XXXVII.), A. Mez, Die Bibel des Josephus, 1895. MEZ, Die Bibel des Josephus, 1895.

On the historical substance of the book see bibliography to Judges, Period of; and on the mythological elements of the story of Samson see F. Schwally, Semitische Kriegsaltertümer: I. Der Heilige Krieg im Alten Israel, 1901. For the Song of Deborah: J. Marquart, Fundamente Israelitischer und Jüdischer Gesch. På det historiska innehållet i boken se litteraturförteckningen till domare, Period av, och om mytologiska inslag i berättelsen om Simson se F. Schwally, Semitische Kriegsaltertümer: I. Der Heilige Krieg im Alten Israel, 1901. För Song of Deborah: J. Marquart, und Fundamente Israelitischer Jüdischer Gesch. 1896, pp. 1896, pp. 1-10; GA Cooke, The History and Song of Deborah, 1896; C. 1-10, GA Cooke, historia och Song of Deborah, 1896; C. Bruston, Le Cantique de Debora, 1901; Bruston, Le Cantique de Debora, 1901;

and the bibliography to Deborah, The Song of. Text: edition GF Moore, in SBOTEGHV Ry. och bibliografi till Deborah, sång. Text: utgåva GF Moore, i SBOTEGHV Ry.


This subject presentation in the original English language Denna fråga presenteras i den ursprungliga engelska språket


Send an e-mail question or comment to us: E-mailSkicka ett e-mail eller kommentar till oss: E-post

The main BELIEVE web-page (and the index to subjects) is at De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är