Righteousness, Righteous Rättfärdighet, Righteous

General Information Allmän information

Righteousness is the quality of rightness or justice. Rättfärdighet är kvalitet rätt eller rättvisa. It is an attribute of God. Det är ett attribut till Gud. As a result of Original Sin and the Fall, man is corrupt and lacking in righteousness (Rom. 3:23) and is also incapable of making himself righteous (Rom. 3:19,20). In justification , man is declared righteous through the imputed righteousness of Jesus Christ, when he has Faith (2Cor. 5:21). In sanctification , man is progressively made righteous in character and conduct (1John 1:7-9). Som en följd av arvsynden och syndafallet, man är skadad och saknas i rättfärdighet (Rom. 3:23) och är också oförmögen att göra sig själv rättfärdig (Rom. 3:19,20). Som motiv, människan förklaras rättfärdig genom imputerade rättfärdighet Jesus Kristus, när han har Faith (2 Kor 5:21). I helgelse, är människan successivt rättfärdiga i vandel (1 Joh 1:7-9).

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats

Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden

E-mailE-post

In general, the concept of righteousness is so closely related to justification that the two subjects are generally treated as one. I allmänhet är begreppet rättfärdighet så nära förknippat med motiveringen att de två områdena är i allmänhet betraktas som en. Therefore, please go to our articles on Justification. Därför kan du gå till våra artiklar på Motivering.

Our articles on Sanctification may also be informative. Våra artiklar om Helgande kan också vara informativ.

Righteousness, Righteous Rättfärdighet, Righteous

Advanced Information Avancerad information

The Hebrew word regularly translated "righteous" or "just" is saddiq and originally meant "straight" or "right." Det hebreiska ordet översatt regelbundet "rättfärdig" eller "bara" är Saddiq och ursprungligen betydde "rak" eller "höger". The corresponding Greek term is dikaios, and in Greek society referred to that which is in accordance with law or social norm. Motsvarande grekiska termen är dikaios, och i det grekiska samhället avses den som är i enlighet med lag eller social norm. The noun forms are sedeq (or sedaqa) and dikaiosyne. Substantivet formerna är sedeq (eller sedaqa) och dikaiosyne. The verbs sadak and dikaioo mean "to do justice," "to be just," "to vindicate," or "to justify" in the forensic sense of "declare righteous" or "treat as just." Verben Sadak och dikaioo betyder "att göra rättvisa", "bara vara", "att rättfärdiga" eller "för att rättfärdiga" i kriminalteknisk känsla av "förklara rättfärdig" eller "behandla som just."

OT Usage OT Usage

The God of Israel is revealed as a God of righteousness, who acts rightly in all his works and judgments (Gen. 18:25; Deut. 32:4; Ps. 11:7; Dan. 9:14). Israels Gud uppenbarar sig som en Gud av rättfärdighet, som fungerar riktigt i alla hans verk och domar (Mos 18:25; Mos. 32:4, Ps. 11:7, Dan. 9:14). The OT concept of righteousness is closely linked with God's judgeship (Pss. 9:8; 50:6; 143:2). GT Begreppet rättfärdighet är nära förknippad med Guds domarämbete (Pss. 9:8, 50:6, 143:2). God judges equitably; he does not clear the guilty or forsake the righteous, and the judges of Israel are commanded to act according to his example (Exod. 23:7; Deut. 1:16-17; 10:17-18; Ps. 98:9). Gud domare rättvist, han inte klart den skyldige eller överger den rättfärdige, och Israels domare befalls att handla i enlighet med hans exempel (Exod. 23:7, Mos. 1:16-17, 10:17-18, Ps . 98:9). Thus, the righteousness of God is revealed in his punishment of the wicked and disobedient (Neh. 9:33; Ps. 7:9-17; Lam. 1:18; Dan. 9:14). Således är Guds rättfärdighet uppenbaras i hans straff för de onda och olydiga (Neh. 9:33, Ps. 7:9-17; Lam. 1:18; Dan. 9:14). But more emphatically God's righteousness is made known in his deliverance of his people from their enemies and oppressors (I Sam. 12:6-11; Pss. 9:7-9; 51:14; Isa. 46:11-13). Men mer eftertryckligt Guds rättfärdighet blir känt i hans befria sitt folk från deras fiender och förtryckare (jag Sam. 12:6-11; Pss. 9:7-9, 51:14, Jes. 46:11-13). God as judge comes to the rescue of the poor and the oppressed, delivering them from injustice and restoring their rights (Pss. 34:16-22; 72:1-4; 82; Isa. 11:4). Gud som domare kommer till undsättning för de fattiga och förtryckta, leverera dem från orättvisor och återställa deras rättigheter (Pss. 34:16-22, 72:1-4, 82, Jes. 11:4). He even treats them as righteous, in the relative sense that they are in the right as over against their wicked oppressors (Pss. 7:6-11; 143: 1-3, 11-12). Consequently God's righteous judgment is often expressed in terms of his saving acts. Han behandlar även dem som rättfärdiga, i den relativa betydelsen att de är på rätt som gent emot sina onda förtryckare (Pss. 7:6-11; 143: 1-3, 11-12). Följaktligen Guds rättfärdiga dom uttrycks ofta när det gäller hans spara handlingar. Righteousness many times is closely related to God's salvation, mercy, and lovingkindness, especially in the Psalms and Isaiah (Pss. 40:10; 85:9-10; 98:2-3; Isa. 45:8; 46:13; 51:5; Jer. 9:24). Rättfärdighet många gånger är nära förknippat med Guds frälsning, barmhärtighet och nåd, särskilt i Psaltaren och Jesaja (Pss. 40:10, 85:9-10, 98:2-3, Jes. 45:8, 46:13; 51:5, Jer. 9:24).

This emphasis on the righteousness of God in the form of salvation should be understood within the context of God's covenant relationship with Israel. Denna betoning på Guds rättfärdighet i form av frälsning bör förstås inom ramen för Guds förbund relation med Israel. God by his grace made a covenant with Abraham and his descendants, and his righteousness is seen in his faithfulness in keeping that covenant (I Chr. 16:16-17, 35; Isa. 46:9-13; Jer. 33:25-26). Gud genom sin nåd slöt ett förbund med Abraham och hans efterkommande, och hans rättfärdighet ses i hans trofasthet hålla detta förbund (jag Chr. 16:16-17, 35, Jes. 46:9-13, Jer. 33:25 -26). The covenant does not make sinful Israel immune from divine judgment, but after chastisement God delivers his people and thus reveals his righteousness (the lesson of the Exile). Förbundet gör inte syndigt Israel immun från gudomlig dom, men efter tuktan Gud ger sitt folk och därmed avslöjar hans rättfärdighet (lärdomen av Exile). God justifies his covenant people, declaring them righteous, not because they have perfectly kept the law, but because (or on the condition that) their repentant hearts trust in him and seek to keep his covenant (Gen. 15:6; Pss. 32:10-11; 103: 17-18; Isa. 50:8; 53:11). Gud rättfärdigar sitt förbund folk, förklarar dem rättfärdiga, inte för att de har helt hållit lagen, utan för att (eller på villkor att) de ångerfulla hjärtan lita på honom och försöka hålla hans förbund (Mos 15:6; Pss. 32 :10-11, 103: 17-18, Jes. 50:8, 53:11). This judgment or forensic act of God is therefore both an act of righteousness and a gift of divine mercy. Denna dom eller kriminaltekniska Guds gärning är därför både en akt av rättfärdighet och en gåva av Guds barmhärtighet.

Modern Bible scholars often overemphasize the benevolent aspect of God's righteousness in the OT and lose sight of the legal and punitive aspects. Modern Bibeln akademiker överbetona ofta välvilliga aspekt av Guds rättfärdighet i OT och bortse från de juridiska och repressiva aspekter. But God's righteous judgeship is seen in the punishment of the lawbreaker as well as in the deliverance of the justified. Men Guds rättfärdiga domarämbete syns i straff för lagbrytare samt inlämnandet av den berättigade. It is noteworthy, however, that the positive aspect of God's righteousness is more common in the OT, while the punitive aspect is more closely associated with God's wrath. Det är dock anmärkningsvärt att den positiva aspekten av Guds rättfärdighet är vanligare i OT, medan bestraffande aspekten är nära förbunden med Guds vrede.

The climax of this positive aspect is found in the theme of Messiah, the one who will be a truly righteous king and will fulfill God's covenant purpose for Israel, bringing it and all nations to God's final righteousness (Ps. 72; Isa. 9:7; 11:3-5; 42:6; Jer. 23:5-6; 33:15-16; Zech. 9:9). Kulmen i denna positiva aspekt finns i temat för Messias, den som kommer att bli ett verkligt rättfärdig kung och kommer att uppfylla Guds förbund syfte för Israel, vilket den och alla nationer att Guds sista rättfärdighet (Ps. 72, Jes. 9: 7, 11:3-5, 42:6, Jer. 23:5-6, 33:15-16, Sak. 9:9).

NT Usage NT Usage

Much of the NT is taken up with the purpose of showing that Jesus of Nazareth is indeed the promised Messiah, and thus God's purposes of righteousness and salvation are spoken of as centered in him. Mycket av NT tas upp i syfte att visa att Jesus från Nasaret verkligen är den utlovade Messias, och därmed Guds syften med rättfärdighet och frälsning talas av så centrerad i honom. Understandably, then, we find righteousness closely linked to the NT theme of the kingdom of God (Matt. 5:10; 6:33; 13:43; Rom. 14:17), a kingdom and a righteousness for which John the Baptist prepared the way and which Jesus as the righteous Son and Redeemer brings to fulfillment (Matt. 3:15; 5:17-20; 21:32; Acts 3:14, 25-26). Förståeligt nog, så finner vi rättfärdighet nära kopplade till NT temat Guds rike (Matt. 5:10, 6:33, 13:43, Rom. 14:17), ett rike och en rättfärdighet som John the Baptist beredde vägen och som Jesus som den rättfärdige Son och frälsare tillför uppfyllelse (Matt. 3:15, 5:17-20, 21:32, Apg 3:14, 25-26).

Jesus spoke of a false righteousness which is found in those who trust in themselves as righteous or justified because of their moral accomplishments (Matt. 23:28; Luke 16:15; 18:9), but he taught that the truly justified are those who acknowledge their sin and trust in God for forgiveness and his righteousness (Matt. 5:36; Mark 2:17; Luke 18:14). Jesus talade om en falsk rättfärdighet som finns i dem som litar på sig själva som rättfärdiga eller på grund av deras moraliska prestationer (Matt 23:28, Luk 16:15, 18:9), men han lärde att den verkligt motiverade är de som erkänna sin synd och tillit till Gud om förlåtelse och hans rättfärdighet (Matt 5:36, Mark 2:17, Luk 18:14).

Again the forensic understanding of righteousness is the key, and this is brought out most fully by Paul. Återigen kriminaltekniska förståelse av rättfärdighet är nyckeln, och det är förs ut mest fullt av Paul. Following the teaching of Christ, Paul explains that no one seeking to be righteous by the works of the law can be justified in God's sight, since everyone is a sinner and has fallen short of God's righteous standard (Rom. 3:9-10, 20, 23; Gal. 2:16). Efter undervisning om Kristus, berättar Paul att ingen vill vara rättfärdig genom verk av lagen kan vara motiverat i Guds ögon, eftersom alla är syndare och har inte motsvarat Guds rättfärdiga standard (Rom. 3:9-10, 20, 23, Gal. 2:16). Therefore the righteousness of God comes as a gift which we do not merit (Rom. 3:24; 5:15-17), a gracious declaration in which God pronounces righteous the one who puts his faith in Jesus Christ (Acts 13:39; Rom. 3:22; 5:1, 18). Därför Guds rättfärdighet kommer som en gåva som vi inte förtjänar (Rom. 3:24; 5:15-17), en nådig förklaring där Gud uttalar rättfärdiga den som sätter sin tro på Jesus Kristus (Apg 13:39 , Rom. 3:22, 5:1, 18). In this declaration God forgives the sins of the justified on the basis of Christ's atoning death, so that God himself is vindicated as just in his justification of sinners (Rom. 3:25-26; 5:8-9; cf. I John 1:9; 2:2). I denna förklaring Gud förlåter synder motiveras på grundval av Kristi försonande död, så att Gud själv är upprättelse som just i sin motivering av syndare (Rom. 3:25-26, 5:8-9, jfr. Jag John 1:9; 2:2).

However, the NT makes it clear that the one who by faith is declared righteous also by faith seeks to do the deeds of righteousness and grow in righteousness by God's grace (Rom. 6:12-18; Eph. 4:24; 5:9; Phil. 1:11; Heb. 11; James 2:17-26; I Pet. 2:24; I John 2:29). Men, gör NT det klart att den som genom tron är förklarad rättfärdig också genom tron försöker göra gärningar rättfärdighet och växa i rättfärdighet genom Guds nåd (Rom. 6:12-18, Ef. 4:24; 5: 9, Phil. 1:11, Heb. 11, Jakob 2:17-26, jag Pet. 2:24; I Johannes 2:29). By this grace God also will bring the justified into a final righteousness (Gal. 5:5; Heb. 12:23; II Pet. 3:13) at the day of Christ when God will judge the whole world (Luke 14:14; Acts 17:31; II Tim. 4:8). Genom denna nåd Gud också kommer att ge den berättigade till en färdig rättfärdighet (Gal. 5:5; Heb. 12:23, II Pet. 3:13) på dagen för Kristi när Gud kommer att döma hela världen (Luk 14:14 , Apg 17:31, II Tim. 4:8).

Therefore, as in the OT so also in the NT, God's righteousness, which expresses itself in wrath and judgment against unrepentant sinners (II Thess. 1:5-9; Rom. 2:5-9; Rev. 19:2), triumphs through love in the form of salvation from sin for those who repent and claim God's covenant promise fulfilled in Christ. Därför, som i OT så även i NT, Guds rättfärdighet, som uttrycker sig i vrede och dom mot obotfärdig syndare (II Tess. 1:5-9, Rom. 2:5-9; Upp. 19:2), triumfer genom kärleken i form av frälsning från synd för de som ångrar sig och hävdar Guds förbund löfte uppfyllt i Kristus.

Theological Concepts Theological Concepts

In systematic theology righteousness or justice is seen, first of all, as an attribute of God's being (one of the moral and communicable attributes), and then derivatively as an attribute of man created in God's image. I systematisk teologi rättfärdighet eller rättvisa ses först och främst som ett attribut av Guds väsen (en av de moraliska och smittsamma attribut), och sedan derivatively som ett attribut av människan skapad till Guds avbild.

God's Righteousness (Justice) Guds rättfärdighet (rättvisa)

Righteousness is that attribute by which God's nature is seen to be the eternally perfect standard of what is right. Rättfärdighet är denna egenskap genom vilken Guds natur anses vara den evigt perfekt standard för vad som är rätt. It is closely related to God's holiness (or moral perfection), on one hand, and to God's moral law or will as an expression of his holiness, on the other hand. Det är nära besläktat med Guds helighet (eller moralisk fullkomlighet), å ena sidan, och att Guds moraliska lag eller kommer som ett uttryck för hans helighet, å andra sidan. Even though there is no distinction between righteousness and justice in the biblical vocabulary, theologians often use the former to refer to the attribute of God in himself and the latter to refer to the actions of God with respect to his creation. Även om det inte finns någon skillnad mellan rättfärdighet och rättvisa i den bibliska ordförråd, teologer använder ofta tidigare att referera till attribut Gud i sig själv och de senare att hänvisa till de åtgärder som Guds i förhållande till sin skapelse. Hence, God's justice is seen in the way he subjects the universe to various laws and endows it with various rights according to the hierarchy of beings he created. Därför är Guds rättvisa ses på det sätt han utsätter universum till olika lagar och förser den med olika rättigheter enligt den rangordning av varelser han skapat. This is "legislative justice." Detta är "lagstiftande rättvisa." In addition there is "distributive justice," in which God maintains the laws and rights by giving everything its due, or responding appropriately to created beings according to their value or place in the universe. Dessutom finns det "distributiv rättvisa", i vilken Gud upprätthåller lagar och rättigheter genom att ge allt sin grund, eller reagera på lämpligt sätt skapade varelser efter deras värde eller plats i universum. His distributive justice with respect to moral creatures is expressed in the punishment of sin or disobedience (retributive justice) and the rewarding of good or obedience (remunerative justice; Rom. 2:5-11). In systematic theology the harmony of God's justice and love is treated primarily under the doctrine of Christ's atonement. Hans distributiv rättvisa med respekt för moraliska varelser uttrycks i bestraffning för synd och olydnad (retributiv rättvisa) och belöna god eller lydnad (lönsamma rätta, Rom. 2:5-11). I systematisk teologi harmoni Guds rättvisa och kärlek behandlas i första hand är läran om Kristi försoning. In the cross God satisfies the demands of his own justice against our sin, so that by Christ's redemptive act God's "holy love" is seen as both the supreme expression of retributive justice and the supreme expression of forgiving grace. I korset Gud uppfyller kraven från sin egen rättvisa mot våra synder, så att Kristi frälsande handling Guds "heliga kärlek" är både som det högsta uttrycket för retributiv rättvisa och det högsta uttrycket för förlåtande nåd.

Man's Righteousness Människans Rättfärdighet

Doctrinally, human righteousness can be analyzed in the following fourfold way: (1) Original righteousness. Doctrinally kan mänsklig rättfärdighet skall analyseras i det följande fyrfaldiga sätt: (1) Original rättfärdighet. God made man upright or morally good (Eccles. 7:29; Gen. 1:31), but man fell from this righteous state into a state of sin. Gud skapade människan upprätt eller moraliskt god (Eccles. 7:29; Mos 1:31), men man föll från rättfärdig stat i ett tillstånd av synd. (2) Christ's righteousness. Since Adam's fall Christ is the only human being who has perfectly fulfilled God's moral law and maintained a righteous nature (Matt. 5:17; John 8:29, 46; Heb. 4:15; I Pet. 2:22). (2) Kristi rättfärdighet. Sedan syndafallet Kristus är den enda människa som har perfekt uppfyllt Guds moraliska lag och bibehållit en rättfärdig natur (Matt 5:17, Joh 8:29, 46, Hebr. 4:15, jag Pet. 2:22). Since Christ is the Godman, his righteousness is of infinite value, affording salvation for all who believe. Eftersom Kristus är den Godman, är hans rättfärdighet av oändligt värde, som erbjuder frälsning för alla som tror. (3) Imputed righteousness (justification). Justification is that step in salvation in which God declares the believer righteous. (3) Tillräknade rättfärdighet (motivering). Motivering är att steg för frälsning som Gud förklarar troende rättfärdiga. Protestant theology has emphasized that this includes the imputation of Christ's righteousness (crediting it to the believer's "account"), whereas Roman Catholic theology emphasizes that God justifies in accord with an infused righteousness merited by Christ and maintained by the believer's good works. Protestantisk teologi har betonat att detta innefattar ett tillgodoräknande av Kristi rättfärdighet (det krediteras troendes "konto"), medan Katolsk teologi framhåller att Gud motiverar i enlighet med en infunderas rättfärdighet förtjänt av Kristus och underhålls av den troendes goda gärningar. (4) Renewed righteousness (santification). (4) Förnyad rättfärdighet (santification). Having been declared righteous, the believer grows in the likeness of Christ (being renewed in the image of God) and becomes righteous in actual moral character, ie, he becomes sanctified. Har förklarats rättfärdig, växer den troende i avbild av Kristus (förnyas i bilden av Gud) och blir rättfärdig i själva moralisk karaktär, det vill säga, han blir helgade. Most theologians hold that sanctification is progressive and not complete in this earthly life. Flesta teologer finna att helgelse är progressivt och inte fullständiga i detta jordiska liv.

DW Diehl DW Diehl
Elwell Evangelical Dictionary Elwell evangelikal ordbok

Bibliography Bibliografi
JA Baird, The Justice of God in the Teaching of Jesus; H. Bavinck, The Doctrine of God; C. Brown, NIDNTT, III, 352-77; E. JA Baird, Guds rättvisa vid undervisningen i Jesus, H. Bavinck, läran om Gud, C. Brown, NIDNTT, III, 352-77, E. Brunner, The Christian Doctrine of God; PJ Achtemeier, IDB, IV, 80-99; R. Garrigou-Lagrange, God, His Existence and His Nature; AC Knudson, The Doctrine of God; L. Morris, The Apostolic Preaching of the Cross; JI Packer, Knowing God; G. Rupp, The Righteousness of God; P. Tillich, Love, Power, and Justice. Brunner, den kristna läran om Gud, PJ Achtemeier, Interamerikanska utvecklingsbanken, IV, 80-99, R. Garrigou-Lagrange, Gud, hans existens och hans natur, AC Knudson, läran om Gud, L. Morris, den apostoliska predikan Cross, JI Packer, Knowing God, G. Rupp, Guds rättfärdighet, P. Tillich, Kärlek, makt och rättvisa.

Original Righteousness Original Rättfärdighet

Advanced Information Avancerad information

The term refers to the original moral state or condition of man prior to his fall into sin. Termen syftar på den ursprungliga moraliska tillstånd eller villkor för människan innan han falla i synd. The Scripture texts which inform the concept are Gen. Skriften texter som berikar begreppet är Gen 1:31; Eccles. 1:31; Eccles. 7:29, which speak of man as created "good" and "upright," and Eph. 7:29, där man talar om människan som skapade "bra" och "upprätt" och Ef. 4:24; Col. 3:10, which speak of the renewal (in Christ) of the image of God in man in "knowledge" and "true righteousness and holiness" (cf. Rom. 8:29; II Cor. 3:18). 4:24, Kol 3:10, vilket talar för förnyelsen (i Kristus) av Guds avbild i människan i "kunskap" och "sann rättfärdighet och helighet" (jfr Rom. 8:29, II Cor. 3 : 18).

Roman Catholicism sees original righteousness as a donum supernaturale added to the "natural" image of God. Katolicismen ser ursprungliga rättfärdighet som donum supernaturale läggas till den "naturliga" Guds avbild. In the fall original righteousness (by which man had supernatural communion with God) was lost, but the natural image (consisting of man's reason, freedom, and spirituality) remained relatively intact. Hösten ursprungliga rättfärdighet (genom vilken människan hade övernaturlig gemenskap med Gud) var förlorad, men den naturliga bilden (som består av människans förstånd, frihet och andlighet) förblev relativt intakt. Luther rejected this twofold distinction, and taught that original righteousness was the very essence of man's original nature or image, not a supernatural addition to it. Luther förkastade denna dubbla skillnad, och lärde att ursprungliga rättfärdighet var själva kärnan i människans ursprungliga natur eller bild, inte en övernaturlig komplement. Thus for Luther the image as a whole was lost in the fall. Alltså för Luther bilden som helhet gick förlorad under hösten. Calvin also rejected the Catholic natural-supernatural distinction, but had a broader view of the image than did Luther. Calvin avvisade också den katolska naturligt övernaturliga skillnad, men hade en bredare syn på bilden än gjorde Luther. For Calvin the loss of original righteousness in the fall meant the thorough corruption of the image but not its total loss. För Calvin förlusten av ursprungliga rättfärdighet under hösten innebar omfattande korruptionen i bilden, men inte dess totala förlust.

Modern liberalism, influenced by evolutionary philosophy, views the Genesis narratives of man's origin as myths and finds the doctrine of original righteousness to be rather lacking in meaning. Modern liberalism, påverkas av evolutionära filosofi, ser Genesis berättelser om människans ursprung som myter och finner läran om ursprungliga rättfärdighet vara ganska saknar mening. Neo-orthodox, too, rejects a literal, primitive state of righteousness in human history, but finds the concept of original righteousness still valid and important. Neo-ortodoxa också avvisar en bokstavlig, finner primitiva tillstånd av rättfärdighet i människans historia, men begreppet ursprungliga rättfärdighet fortfarande giltig och viktig. It refers to man's "essential nature," the God-created law of man's true being (the law of love), standing in contradiction to man's sinful, existential nature (Brunner and Niebuhr). Den hänvisar till människans "väsentlig karaktär," Gud skapade lagen i människans sanna vara (lagen om kärlek), står i motsättning till människans syndiga, existentiell natur (Brunner och Niebuhr). Original righteousness is that of which man is dimly aware through his self-transcendence, and from which he inevitably has fallen through wrong use of freedom. Original rättfärdighet är den där människan är dunkelt medveten genom sin egen transcendens, och från vilken han oundvikligen har fallit genom felaktig användning av frihet. It also is that which man comes to understand most clearly through Christ. Det är också det som man kommer att förstå tydligast genom Kristus.

DW Diehl DW Diehl
(Elwell Evangelical Dictionary) (Elwell evangelikal ordbok)

Bibliography Bibliografi
L. Berkhof, Systematic Theology; DG Bloesch, Essentials of Evangelical Theology, I, 88-97, 103-9; E. Brunner, Man in Revolt; C. Hodge, Systematic Theology, III, 99-102; R. Niebuhr, The Nature and Destiny of Man, I, 265-300; P. Schoonenberg, Man and Sin. L. Berkhof, systematisk teologi, GD Bloesch, Essentials of Evangelical Theology, I, 88-97, 103-9, E. Brunner, Man in Revolt, C. Hodge, systematisk teologi, III, 99-102, R. Niebuhr, The Nature and Destiny of Man, I, 265-300, P. Schoonenberg, Man och Sin.

This subject presentation in the original English language Denna fråga presenteras i den ursprungliga engelska språket

Send an e-mail question or comment to us: E-mailSkicka ett e-mail eller kommentar till oss: E-post

The main BELIEVE web-page (and the index to subjects) is at De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är