The Roman Breviary, Roman Catholic Breviary Den Romerska Breviaryen, Romersk-Katolska Breviarium

General Information Allmän information

Prayer before Divine Service Bön före gudstjänst

Open thou, O Lord, my mouth to bless thy holy Name; cleanse also my heart from all vain, evil, and wandering thoughts; enlighten my understanding; enkindle my affections; that I may say this Office worthily, with attention and devotion, and so be meet to be heard in the presence of thy divine Majesty. Öppna du, Herre, min mun att välsigna ditt heliga namn, rena även mitt hjärta från alla fåfänga, onda och vandrande tankar, upplysa mitt förstånd, UPPTÄNDA mina känslor, så att jag kan säga detta kontor värdigt, med uppmärksamhet och hängivenhet, och så var träffas att höras i närvaro av din gudomliga majestät. Through Christ our Lord. Genom Kristus vår Herre. Amen. Amen.

O Lord, in union with that divine intention wherewith thou thyself on earth didst render thy praises to God, I desire to offer this my Office of prayer unto thee Herre, i förening med den gudomliga avsikten hvarmed du dig själv på jorden lät render din lovsånger till Gud, önskar jag att erbjuda detta till min Office of bön till dig


The Roman Breviary, Roman Catholic Breviary Den romerska breviaryen, romersk-katolska BREVIARIUM

Catholic Information Katolsk information

This subject may be divided, for convenience of treatment, as follows: Denna fråga kan delas, för att underlätta behandling, enligt följande:

I. DEFINITION; I. DEFINITION;
II. II. CONTENTS; INNEHÅLL;
III. III. THE HOURS; Timmarna;
IV. IV. COMPONENT PARTS OF THE OFFICE; Ingående delarna i kontoret,
V. HISTORY OF THE BREVIARY; V. HISTORIA AV BREVIARIUM;
VI. VI. REFORMS. REFORMER.

I. DEFINITION I. DEFINITION

This word breviary (Lat. Breviarium ), signifies in its primary acceptation an abridgment, or a compendium. Detta ord breviarium (lat. Breviarium), betyder i sin primära acceptation en förkortning eller ett kompendium. It is often employed in this sense by Christian authors, eg Breviarium fidei, Breviarium in psalmos, Breviarium canonum, Breviarium regularum. In litugical language Breviary has a special meaning, indicating a book furnishing the regulations for the celebration of Mass or the canonical Office, and may be met with under the titles Breviarium Ecclesiastici Ordinis , or Breviarium Ecclesiæ Rominsæ (Romanæ). In the ninth century Alcuin uses the word to designate an office abridged or simplified for the use of the laity. Det är ofta anställda i denna mening av kristna författare, t.ex. Breviarium fidei, Breviarium i psalmos, Breviarium canonum, Breviarium regularum. I litugical språk BREVIARIUM har en speciell betydelse, vilket indikerar en bok inredning reglerna för firandet av mässan eller den kanoniska Office, och kan mötas med under titlarna Breviarium Ecclesiastici Ordinis eller Breviarium Ecclesiae Rominsæ (Romanæ). På nionde århundradet Alcuin använder ordet för att beteckna ett kontor förkortad eller förenklats för användning av lekmän. Prudentius of Troyes, about the same period, composed a Breviarium Psalterii (v. inf. V. HISTORY). Prudentius av Troyes, ungefär samma tid, komponerat en Breviarium Psalterii (v. inf. V. historia). In an ancient inventory occurs Breviarium Antiphonarii , meaning "Extracts from the Antiphonary". I en gammal inventering sker Breviarium Antiphonarii, som betyder "Utdrag ur Antiphonary". In the "Vita Aldrici" occurs "sicut in plenariis et breviariis Ecclesi æ ejusdem continentur". I "Vita Aldrici" förekommer "sicut i plenariis et breviariis Ecclesi æ ejusdem continentur". Again, in the inventories in the catalogues, such notes as these may be met with: "Sunt et duo cursinarii et tres benedictionales Libri; ex his unus habet obsequium mortuorum et unus Breviarius", or, "Præter Breviarium quoddam quod usque ad festivitatem S. Joannis Baptistæ retinebunt", etc. Monte Cassino about AD 1100 obtained a book entitled "Incipit Breviarium sive Ordo Officiorum per totam anni decursionem" Återigen kan i förteckningarna i kataloger, sådana anteckningar som dessa mötas med: "Sunt et duo cursinarii et tres benedictionales Libri, ex hans Unus habet obsequium mortuorum et Unus Breviarius", eller, "Præter Breviarium quoddam Quod usque ad festivitatem S . Joannis Baptistæ retinebunt "fick osv Monte Cassino omkring år 1100 en bok med titeln" Incipit Breviarium omfattande Ordo Officiorum per totam anni decursionem "

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiös
Information
Källa
webbplats
Our List of 2,300 SubjectsVårt lista av 1.000 som klosterbrodern betvingar
E-mailE-post
From such references, and from others of a like nature, Quesnel gathers that by the word Breviarium was at first designated a book furnishing the rubrics, a sort of Ordo. The title Breviary , as we employ it -- that is, a book containing the entire canonical office -- appears to date from the eleventh century. Från sådana referenser, och från andra av en liknande karaktär, samlar Quesnel att med ordet Breviarium var först utsett en bok inredning rubrikerna, ett slags Ordo Titeln BREVIARIUM, som vi använder det -. Dvs en bok som innehåller hela kanoniska kontor - verkar härstamma från det elfte århundradet.

St. Gregory VII having, indeed, abridged the order of prayers, and having simplified the Liturgy as performed at the Roman Court, this abridgment received the name of Breviary , which was suitable, since, according to the etymology of the word, it was an abridgment. St Gregorius VII har faktiskt förkortad ordning böner och efter att ha förenklat liturgin som utförs på den romerska domstolen fick denna förkortning namnet BREVIARIUM, som var lämplig, eftersom det enligt etymologin av ordet, var det en förkortning. The name has been extended to books which contain in one volume, or at least in one work, liturgical books of different kinds, such as the Psalter, the Antiphonary, the Responsoriary, the Lectionary, etc. In this connection it may be pointed out that in this sense the word, as it is used nowadays, is illogical; it should be named a Plenarium rather than a Breviarium , since, liturgically speaking, the word Plenarium exactly designates such books as contain several different compilations united under one cover. Namnet har utvidgats till böcker som innehåller i en volym, eller åtminstone i en arbete, liturgiska böcker av olika slag, till exempel Psaltaren, den Antiphonary, den Responsoriary, den Evangeliebok etc. I detta sammanhang kan det påpekas att i denna mening ordet, eftersom det används idag, är ologiskt, det bör namnges en Plenarium snarare än en Breviarium, eftersom liturgiskt sett betecknar ordet Plenarium exakt sådana böcker som innehåller flera olika sammanställningar förenas i en pärm. This is pointed out, however, simply to make still clearer the meaning and origin of the word; and section V will furnish a more detailed explanation of the formation of the Breviary. Detta påpekas dock att helt enkelt göra ännu tydligare innebörd och ursprung av ordet, och avsnitt V kommer ge en mer detaljerad förklaring av bildandet av BREVIARIUM.

II. II. CONTENTS INNEHÅLL

The Roman Breviary, which with rare exceptions (certain religious orders, the Ambrosian and Mozarabic Rites, etc.) is used at this day throughout the Latin Church, is divided into four parts according to the seasons of the year: Winter, Spring, Summer, and Autumn. Den romerska breviaryen, som med få undantag (vissa religiösa ordnar, de Ambrosian och mozarabiska riter, etc.) används vid denna dag under den latinska kyrkan, är uppdelad i fyra delar enligt årstiderna: vinter, vår, sommar och hösten. It is constructed of the following elements: (a) the Psalter; (b) the Proper of the Season; (c) Proper of the Saints; (d) the Common; (e) certain special Offices. Den är konstruerad på följande sätt: (a) Psalter, (b) Korrekt av säsongen, (c) Korrekt av de heliga, (d) det gemensamma (e) vissa speciella kontor.

(a) The Psalter (A) Psalter

The Psalter is the most ancient and the most venerable portion of the Breviary. The Psalter är den äldsta och mest anrika delen av BREVIARIUM. It consists of 150 psalms, divided in a particular way, to be described later. Den består av 150 psalmer, uppdelat på ett särskilt sätt, som kommer att beskrivas senare. These psalms formed the groundwork of the Liturgy of the Jews for twelve centuries before Christ, and He certainly made use of these formularies for His prayers, and quoted them on several occasions. Dessa psalmer bildade grunden av liturgin av judarna under tolv århundraden före Kristus, och han verkligen utnyttjat dessa formler för sina böner, och citerade dem vid flera tillfällen. The Apostles followed His example, and handed down to the Christian Churches the inheritance of the Psalter as the chief form of Christian prayer. Apostlarna följde hans exempel, och räckte ner till de kristna kyrkorna arvet av Psalter som chefen formen av kristen bön. The Church has carefully preserved them during the lapse of centuries and has never sought to replace them by any other formularies. Kyrkan har noggrant bevarat dem under tidens århundraden och har aldrig försökt ersätta dem med några andra formuleringarna. Attempts have been made from time to time to compose Christian psalms, such as the Gloria in excelsis , the Te Deum , the Lumen Hilare , the Te Decet Laus , and a few others; but those which the Church has retained and adopted are singularly few in number. Försök har gjorts från tid till annan att komponera Christian psalmer, såsom Gloria i excelsis, Te Deum, den Lumen Hilare, Te Decet Laus, och några andra, men de som kyrkan har behållit och antagit är synnerligen få i antal. The rhythmic hymns date from a period later than the fourth and fifth centuries, and at best hold a purely secondary place in the scheme of the Office. De rytmiska psalmer datum från en period senare än de fjärde och femte århundradena, och i bästa fall håller rent sekundär plats i systemet för byrån. Thus the Book of Psalms forms the groundwork of Catholic prayer; the lessons which fill so important a place in this prayer are not, after all, prayer properly so called; and the antiphons, responsories, versicles, etc., are but psalms utilized in a particular manner. Således Psaltaren utgör grunden för katolska bönen, de lärdomar som fyller en så viktig plats i denna bön är inte, trots allt, bön egentlig mening, och de antiphons, responsories, versicles etc. är bara psalmer som används i ett speciellt sätt.

In the Breviary, however, the Psalter is divided according to a special plan. I breviaryen, emellertid Psalter fördelas enligt en särskild plan. In the earliest period the use of the Book of Psalms in the Office was doubtless exactly similar to that which prevailed amongst the Jews. Under den tidigaste perioden användningen av Psaltaren på kontoret var utan tvekan just liknande det som rådde bland judarna. The president of the choir chose a particular psalm at his own will. Ordföranden för kören valde en viss psalm på hans egen vilja. Some psalms, such as xxi, seem specially appropriate to the Passion. Några psalmer, som XXI, verkar speciellt lämpligt för Passion. Another was adapted to the Resurrection, a third suited the Ascension, while others again are specially referable to the Office of the Dead. En annan var anpassad till uppståndelsen, passar tredjedel Kristi himmelsfärd, medan andra åter är speciellt hänföras till kontoret för döda. Some psalms provide morning prayers, others those for night. Några psalmer ger morgonbön, andra de för natten. But the choice was left in the hands of the bishop or president of the choir. Men valet var kvar i händerna på biskopen eller ordförande kören. Later, probably from the fourth century, certain psalms began to be grouped together, to respond to the divers requirements of the Liturgy. Senare, troligen från det fjärde århundradet, började vissa psalmer som ska grupperas tillsammans, för att svara mot de dykare krav liturgin.

Another cause led to these groupings and arrangements of the Psalter. Some monks were in the habit of reciting daily the whole of the 150 psalms. En annan orsak ledde till dessa grupperingar och arrangemang av Psaltaren. Vissa munkar var för vana att recitera dagligen hela 150 psalmer. But this form of devotion, apart from lessons and other formularies, occupied so much time that they began to spread the recitation of the entire Psalter over a whole week. Men denna form av hängivenhet, bortsett från lektioner och andra formuleringarna, ockuperade så mycket tid som de började sprida recitationen av hela Psalter över en hel vecka. By this method each day was divided into hours, and each hour had its own portion of the Psalter. From this arrangement arose the idea of dividing the Psalter according to specially devised rules. Genom denna metod varje dag delades i timmar, och varje timme hade sin egen del av Psalter. Från detta arrangemang Idén att dela Psalter enligt speciellt utarbetat regler. St. Benedict was one of the earliest to set himself to this task, in the sixth century. St Benedict var en av de första att ställa sig denna uppgift, i det sjätte århundradet. In his Rule he gives minute directions how, at that period, the psalms were to be distributed at the disposition of the abbot; and he himself drew up such an arangement. I sin artikel som ger minut riktningar hur vid denna tid, var psalmerna att fördelas på disposition av abboten, och han själv utarbetade en sådan arangement. Certain psalms were set apart for the night offices, others for Lauds, others for Prime, Terce, Sext, and None, others for Vespers and Compline. Vissa psalmer sattes isär för natten kontor, andra för gläds, andra för Prime, Terce, Sext, och ingen, andra för Vesper och Compline.

It is a subject of discussion amongst liturgists whether this Benedictine division of the psalms is anterior or posterior to the Roman Psalter. Det är ett ämne för diskussion mellan liturgists om denna benediktinska uppdelning av psalmerna är främre eller bakre till den romerska Psaltaren. Although it may not be possible to prove the point definitely, still it would seem that the Roman arrangement is the older of the two, because that drawn up by St. Benedict shows more skill, and would thus seem to be in the nature of a reform of the Roman division. Även om det kanske inte är möjligt att bevisa punkten definitivt fortfarande det verkar som den romerska arrangemanget är den äldre av de två, eftersom det utarbetats av St Benedict visar mer skicklighet, och således verkar vara i form av en reform av den romerska divisionen. In any case, the Roman arrangement of the Psalter reaches back to a hoary antiquity, at least to the seventh or eight century, since when it has not undergone any alteration. I varje fall når den romerska arrangemang av Psalter tillbaka till en grått antiken, åtminstone till den sjunde eller åtta talet, sedan dess inte har genomgått någon förändring. The following is its disposition. Följande är dess disposition.

Psalms i-cviii are recited at Matins, twelve a day; but Sunday Matins have six more psalms divided between the three nocturns. Psaltaren i-CVIII reciteras på Matins, tolv per dag, men söndag Matins har sex mer psalmer fördelas mellan de tre nocturns. Thus: Sålunda:

The psalms omitted in this series, namely, iv, v, xxi-xxv, xlii, l, liii, lxii, lxiv, lxvi, lxxix-xcii, and xciv, are, on account of their special aptitude, reserved for Lauds, Prime, and Compline. Psaltaren utelämnats i denna serie, nämligen, IV, V, xxi-xxv, XLII, l, LIII, LXII, LXIV, lxvi, LXXIX-XCII och XCIV, är på grund av deras speciella fallenhet, reserverad för gläds, Prime , och Compline.

The series, from Ps. Serien, från Ps. cix to Ps. CIX till Ps. Cxlvii inclusively, are used at Vespers, five each day, except Psalms cxvii, cxviii, and cxlii, reserved for other hours. Cxlvii inklusivt, används vid vesper, fem varje dag, utom Psaltaren CXVII, cxviii och cxlii, reserverade för andra timmar. The last three, cxlviii, cxlix, and cl, which are specially called the psalms of praise (Laudes), because of the word Laudate which forms their leitmotiv, are always used in the morning Office, which thus gets its name of Lauds. Den sista tre, cxlviii, cxlix och cl, som är särskilt kallas psalmer av beröm (Laudes), på grund av ordet Laudate som bildar deras ledmotiv, alltid används på morgonen kontoret, som därmed får sitt namn gläds.

A glance at the above tables will show that, broadly speaking, the Roman Church did not attempt to make any skilful selection of the psalms for daily recitation. En blick på tabellerna ovan visar att i stort sett har den romerska kyrkan inte försöka göra någon skicklig val av psalmerna för daglig recitation. She took them in order as they came, except a very few set apart for Lauds, Prime, and Compline, and selected Ps. Hon tog dem i den ordning de kom, utom ett fåtal avskild för gläds, Prime och Compline och valde Ps. cxviii for the day hours. cxviii för dagen timmar. Other Liturgies, as the Ambrosian, the Mozarabic, and the Benedictine, or monastic, have Psalters drawn up on wholly different lines; but the respective merits of these systems need not be here discussed. Andra liturgier, som ambrosianska, den mozarabiska och Benedictine eller klosterliv, har Psalters utarbetats för helt olika linjer, men de respektive fördelarna med dessa system behöver inte vara här diskuteras. The order of the ferial Psalter is not followed for the festivals of the year or for the feasts of saints; but the psalms are selected according to their suitableness to the various occasions. Ordningen på Ferial Psalter följs inte för festivaler under året eller för högtider helgon, men den psalmerna är utvalda enligt deras suitableness till de olika tillfällena.

The history of the text of this Psalter is interesting. Historien om texten i denna Psalter är intressant. The most ancient Psalter used in Rome and in Italy was the "Psalterium Vetus", of the Itala version, which seems to have been introduced into the Liturgy by Pope St. Damasus (d. 384). Den äldsta Psalter används i Rom och i Italien var "Psalterium Vetus", av Itälä version, som verkar ha införts i liturgin av påven St Damasus (död 384). He it was who first ordered the revision of the Itala by St. Jerome, in AD 383. Han var som först beställt översynen av Itälä av Hieronymus, i AD 383. On this account it has been called the "Psalterium Romanum", and it was used in Italy and elsewhere till the ninth century and later. På detta konto har det kallats "Psalterium Romanum", och det användes i Italien och på andra håll tills det nionde århundradet och senare. It is still in use in St. Peter's at Rome, and many of the texts of our Breviary and Missal still show some variants (Invitatory an Ps. xciv, the antiphons of the Psalter and the responsories of the Proper of the Season, Introits, Graduals, Offertories, and Communions). Det är fortfarande i bruk i Peterskyrkan i Rom, och många av texterna i vår BREVIARIUM och missalet fortfarande visar några varianter (Invitatory en Ps. XCIV de antiphons i Psaltaren och responsories av rätt av säsongen, Introits, Graduals, Offertories och nattvard). The Roman Psalter also influences the Mozarabic Liturgy, and was used in England in the eighth century. Den romerska Psalter påverkar också den mozarabiska liturgin, och användes i England i det åttonde århundradet. But in Gaul and in other countries north of the Alps, another recension entered into competition with the "Psalterium Romanum" under the somewhat misleading title of the "Psalterium Gallicanum"; for this text contained nothing distinctively Gallican, being simply a later correction of the Psalter made by St. Jerome in Palestine, in AD 392. Men i Gallien och i andra länder norr om Alperna, trädde en annan recension i konkurrens med "Psalterium Romanum" under något missvisande titeln "Psalterium Gallicanum", för denna text innehöll något distinkt Gallican, som helt enkelt en senare korrigering av Psalter gjort Hieronymus i Palestina, i AD 392. This recension diverged more completely than the earlier one form the Itala; and in preparing it St. Jerome had laid Origen's Hexapla under contribution. Denna recension avvikit mer fullständigt än den tidigare formen av Itälä, och i att förbereda det Hieronymus hade lagt Origenes Hexapla i bidrag. It would seem that St. Gregory of Tours, in the sixth century, introduced this translation into Gaul, or at any rate he was specially instrumental in spreading its use; for it was this Psalter that was employed in the Divine psalmody celebrated at the much honoured and frequented tomb of St. Martin of Tours. Det verkar som St Gregorius av Tours, i det sjätte århundradet introducerade denna översättning till Gallien, eller i varje fall var han speciellt avgörande för att sprida dess användning, för det var det Psalter som var anställd i den gudomliga PSALMBOK firas på mycket hedrad och besöks Tomb of St Martin av Tours. From that time this text commenced its "triumphal march across Europe". Från den tiden denna text började sin "segertåg över Europa". Walafrid Starbo states that the churches of Germany were using it in the eighth century: -- "Galli et Germanorum aliqui secundum emendationem quam Hieronymus pater de LXX composuit Psalterium cantant". Walafrid Starbo anger att kyrkorna i Tyskland använde det i det åttonde århundradet: - "Galli et Germanorum aliqui secundum emendationem Quam Hieronymus Pater de LXX composuit Psalterium cantant". About the same time England gave up the "Psalterium Romanum" for the "Gallicanum". Ungefär samtidigt England gav upp "Psalterium Romanum" för "Gallicanum". The Anglo-Saxon Psalter already referred to was corected and altered in the ninth and tenth century, to make it accord with the "Gallicanum". Den anglosaxiska Psalter enligt redan var corected och ändras i den nionde och tionde århundradet, för att göra det överensstämmer med den "Gallicanum". Ireland seems to have followed the Gallican version since the seventh century, as may be gathered from the famous Antiphonary of Bangor. Irland verkar ha följt Gallican versionen eftersom det sjunde århundradet, som kan samlas in från den berömda Antiphonary i Bangor. It even penetrated into Italy after the ninth century, thanks to the Frankish influence, and there enjoyed a considerable vogue. Den trängde även in Italien efter det nionde århundradet, tack vare den frankiska inflytandet, och det hade en betydande modet. After the Council of Trent, St. Pius V extended the use of the "Psalterium Gallicanum" to the whole Church, St. Peter's in Rome alone still keeping to the ancient Roman Psalter. Efter rådet av Trent, förlängd St Pius V användningen av "Psalterium Gallicanum" till hela kyrkan, Peterskyrkan i Rom bara fortfarande hålla den antika romerska Psaltaren. The Ambrosian Church of Milan has also its own recension of the Psalter, a version founded, in the middle of the fourth century, on the Greek. Den ambrosianska kyrkan Milano har också en egen recension av Psalter, en version grundades i mitten av det fjärde århundradet, på den grekiska.

(b) The Proper of Season (B) Rätt av säsong

This portion of the Breviary contains the Office of the different liturgical seasons. Denna del av BREVIARIUM innehåller Byrån för olika liturgiska årstider. As is well known, these periods are now thus arranged: Advent, Christmastide, Septuagesima, Lent, Holy Week, paschal time, and the time after Pentecost. Som bekant är dessa perioder nu så ordnade: Advent, JULDAGARNA, Septuagesima, fastan, påsk, påsk tid och tiden efter pingstdagen. But ony by slow degrees did this division of the liturgical year develop its present form. Men ony av långsamma grader gjorde denna uppdelning av det liturgiska året utveckla sin nuvarande form. It must be traced through its various stages. Det måste spåras genom dess olika stadier. It may indeed be said that originally there was no such thing as a liturgical year. Det kan faktiskt sägas att ursprungligen var det något sådant som en liturgisk år. Sunday, the day above all of the Eucharistic celebration, is at once the commemoration of the Passion, Death, and Resurrection of Jesus Christ; men spoke of the "Pasch of the Crucifixion", of the "Pasch of the Ressurection" -- pascha staurosimon; pascha anastasimon ; every Sunday was a renewal of the paschal festival. Söndag, dagen framför allt det eukaristiska firandet, är på gång minne av lidande, död och uppståndelse Jesus Kristus, män talade om "Pasch för Korsfästelsen", av "Pasch av Ressurection" - Pascha staurosimon, Pascha anastasimon, varje söndag var en förnyelse av den påsk festivalen. It was only natural that on the actual anniversary the feast shouldbe kept with peculiar solemnity, for it was the foremost Christian feast, and the centre of the liturgical year. Det var bara naturligt att den faktiska årsdagen festen shouldbe hålls med säregen högtidlighet, ty det var den främste kristna högtiden, och i mitten av det liturgiska året. Easter drew in it is train Pentecost, which was fixed as the fiftieth day after the Resurrection; it was the festival commemorating the Descent of the Holy Ghost on the Apostles. Påsken drog i det är tåg Pingst, vilket fastställts som den femtionde dagen efter uppståndelsen, det var festivalen minne nedstigningen av den Helige Ande på apostlarna. These fifty days made up an unbroken festival, a Jubilee, a time of joy during which there was no fasting and when penitential exercises were suspended. Dessa 50 dagar består en obruten festival, en Jubilee, en tid av glädje då det inte fanns någon fasta och när BOT övningar avbröts. These two feasts thus linked together are mentioned by ecclesiastical writers from the second century onwards. Dessa två högtider så sammanlänkade nämns av kyrkliga författare från det andra århundradet och framåt.

Just as Easter was followed by fifty days of rejoicing, so it had its period of preparation by prayer and fasting, from which arose the season of Lent, which, after various changes, commenced finally forty days before Easter, whence its name of Quadragesima. The other rallying-point of the liturgical year is the feast of Christmas, the earliest observance of which is of very remote antiquity (the third century at least). Precis som påsken följdes av 50 dagars glädje, så det hade sin period av förberedelser genom bön och fasta, som uppstod säsongen av fastan, som efter olika förändringar, började slutligen 40 dagar före påsk, varifrån dess namn FÖRSTA SÖNDAGEN I FASTAN. Den andra rally-punkt i liturgiska året är högtid julen, den tidigaste iakttas som är av mycket avlägsen forntid (det tredje århundradet åtminstone). Like Easter, Christmas had its time of preparation, called Advent, lasting nowadays four weeks. Liksom påsk hade julen sin tid av förberedelse, som kallas Advent, varar numera fyra veckor. The remainder of the year had to fit in between these two feasts. Resten av året hade att passa in mellan dessa två högtider. From Christmas to Lent two currents may be observed : into one fell the feasts of the Epiphany and the Purification, and six Sundays after the Epiphany, constituting Christmastide. The remaining weeks after these Sundays fall under the influence of Lent and, under the name of Septuagesima, create a sort of introduction to it, since these three weeks, Septuagesima, Sexagesima, and Quinquagesima, really belong to Lent by reason of their character of preparation and penance. Från jul till fastan två strömmar kan observeras:. In en föll högtider Trettondagen och rening och sex söndagar efter trettondagen, utgör JULDAGARNA De återstående veckor efter dessa söndagar faller under inflytande av fastan och under namnet Septuagesima, skapa ett slags introduktion till det, eftersom dessa tre veckor, Septuagesima, Sexagesima och Quinquagesima, verkligen tillhör fastan på grund av sin karaktär av förberedelse och botgöring.

The long period between Pentecost and Advent, from May to December, still remains to be dealt with. Den långa perioden mellan Pingst och advent, från maj till december, återstår att behandlas. A certain number of Sundays cluster round special great festivals, as those of St. John the Baptist (24 June), the holy Apostles Peter and Paul (29 June), St. Lawrence (10 August), and St. Michael (29 September). Ett visst antal söndagar kluster runt speciella stora festivaler, som de Johannes Döparen (24 juni), den heliga apostlarna Petrus och Paulus (29 juni), Lawrence (10 augusti), och St Michael (29 september ). At later date these days, which did not fit very conveniently into the general scheme, tended to disappear, and were absorbed into the common time after Pentecost, made up of twenty-four Sundays, thereby uniting Pentecost with Advent; and thus the cycle of the liturgical year is completed. Vid senare dessa dagar, som inte passar mycket bekvämt i det allmänna systemet, tenderade att försvinna, och absorberades i den gemensamma tiden efter pingstdagen, som består av 24 söndagar, vilket förenar pingst med Advent, och därmed cykel kyrkoåret är klar.

The Proper of the Season contains, therefore, the Office of all the Sundays and festivals belonging to it, with special lessons, extracts from the Gospels, and frequently also proper antiphons, responsories, and psalms, adapted to the peculiar character of these different periods. Den Korrekt av säsongen innehåller därför kontoret av alla söndagar och festivaler som hör till det, med särskilda lektioner, utdrag ur evangelierna, och ofta också rätt antiphons, responsories och psalmer, anpassade till den speciella karaktären hos dessa olika perioder . It is in the composition of this Liturgy that the Roman Church has displayed her gifts of critical judgment, liturgical taste, and theological acumen. Det är i sammansättningen av denna liturgi som den romerska kyrkan har visat sina gåvor av kritisk bedömning, liturgiska smak och teologisk skarpsinne. The difference in the character of these periods may be studied in such works as Dom Guéranger's "Liturgical Year". Skillnaden i karaktär dessa perioder kan studeras i sådana verk som Dom Guéranger s "liturgiska året".

(c) Proper of the Saints (C) Korrekt av de heliga

Following on the Proper of the Season comes in the Breviary the Proper of the Saints, that is to say, that part which contains the lessons, psalms, antiphons, and other liturgical formularies for the feasts of the saints. Efter den egentliga av säsongen kommer i BREVIARIUM Proper av de heliga, det vill säga den del som innehåller lektioner, psalmer, antiphons och andra liturgiska formuleringarna för högtider de heliga. In reality this Proper commemorates a very large number of saints who find mention in the ecclesiastical Calendar; this, however, meed not be given here, as it can easily be consulted. I verkligheten Proper firar ett mycket stort antal helgon som befinner nämner i den kyrkliga kalendern, detta dock inte meed ges här, eftersom det lätt kan konsulteras. But it may be noted that the greater number of the days of the year -- at least nine-tenths - are appropriated to special feasts; and the question has therefore been seriously debated, every time a movement for the reform of the Breviary has arisen, as to how to save the Divine Office from being overwhelmed by these feasts, and as to how to restore to the ferial Office its rightful ascendancy. Men det kan noteras att fler dagar på året - minst nio tiondelar - disponeras till speciella fester, och frågan har därför allvarligt diskuterats, varje gång en rörelse för reform av BREVIARIUM har uppstått , om hur man sparar den gudomliga kontoret från att överväldigas av dessa högtider, och om hur man återställer den Ferial kontoret sin rättmätiga övertaget. This is not the place for the discussion of such a problem; but it may be said that this invasion of the Proper of the Season has reached such proportions imperceptilbly. Detta är inte platsen för diskussioner om ett sådant problem, men det kan sägas att denna invasion av rätt av säsongen har nått sådana proportioner imperceptilbly. It was not always thus; in the beginning, up to the seventh, and even up to ninth, century, the feasts of saints observed in the Breviary were not numerous, as may be proved by comparing modern Calendars with such ancient ones as may be seen in "An Ancient Syrian Martyrology", "Le calendrier de Philocalus", "Martyrologium Hieronymianum", "Kalendarium Carthaginense". Det var inte alltid så, i början, fram till den sjunde, och ända upp till nionde, århundrade, var högtider helgon observerats i breviaryen inte många, som kan bevisas genom att jämföra moderna kalendrar med sådana forntida som kan vara ses i "En forntida syriansk Martyrology", "Le calendrier de Philocalus", "Martyrologium Hieronymianum", "Kalendarium Carthaginense". These Calendars contain little more than the following list, beyond the great festivals of the Church: Dessa kalendrar innehåller lite mer än följande lista, bortom de stora festivalerna i kyrkan:

(d) The Common (D) Den gemensamma

Under this designation come all the lessons, Gospels, antiphons, responsories, and versicles which are not reserved to a special occasion, but may be employed for a whole group of saints. Inom ramen för denna beteckning kommer alla lektioner, Evangelierna, antiphons, responsories och versicles som inte är förbehållna ett speciellt tillfälle, men kan användas för en hel grupp av helgon. These Commons are those of Apostles, Evangelists, Martyrs, Confessors Pontiffs, Confessors non-Pontiffs, Abbots, Virgins, and Holy Women. Dessa Commons är de apostlar, evangelister, martyrer, bekännare pontiffs, bekännare icke-pontiffs, Abbots, jungfrur, och heliga kvinnor. To these may be added the Offices of the Dedication of the Churches, and of the Blessed Virgin. Till dessa kan läggas kontor invigningen av kyrkor och av den heliga jungfrun. The Office of the Dead occupies a place apart. Byrån of the Dead intar en särställning. It is most difficult to fix the origin of these Offices. Det är svårast att åtgärda ursprunget till dessa byråer. The most ancient seem to belong to the ninth, the eighth, and even the seventh century, and through special formularies may even date still further back. Den äldsta verkar tillhöra den nionde, den åttonde, och även det sjunde århundradet, och genom särskilda formuleringarna kan även datum ännu längre tillbaka. To give one example, the antiphons of the Common of Martyrs in paschal time, "Sancti tui, Domine, florebunt sicut lilium, et sicut odor balsami erunt ante te", "Lux perpetua lucebit sanctis tuis, Domine et Aeternitas temporum", are taken from the Fourth Book of Esdras (apocryphal), which was rejected almost everywhere about the end of the fourth century; these verses, therefore, must probably have been borrowed at a period anterior to that date. För att ge ett exempel, de antiphons i den gemensamma för martyrerna i påsk tid, "Sancti TUI, Domine, florebunt sicut lilium et sicut lukt balsami ERUNT ante te", "Lux Perpetua lucebit Sanctis tuis, Domine et Aeternitas temporum", taget från den fjärde boken i Esra (apokryfiska), som avvisades nästan överallt om slutet av det fjärde århundradet, dessa verser måste därför förmodligen lånats på en period anterior till detta datum. Probably, also, in the very beginning, the most ancient of these Common Offices were Proper Offices, and in some of them special features supporting this supposition may be noticed. Förmodligen, också i början, var den äldsta av dessa gemensamma kontor Korrekt kontor och i några av dem särskilda egenskaper som stöder detta antagande kan märkas. Thus, the Common of Apostles is apparently referable to the Office of Sts. Således är gemensamma för apostlarna tydligen hänföras till Office of Sts. Peter and Paul and must bave been adapted later for all the Apostles. Petrus och Paulus och måste Båve anpassats senare för alla apostlarna. Such versicles as the following in the Common of Martyrs: "Volo, Pater, ut ubi ego sum, illic sit et minister meus", "Si quis mihi ministraverit, honorificabit illum Pater meus", seem to point to a martyr-deacon ( diakonos , minister), and may perhaps specially refer to St. Lawrence, on account of the allusion to the words of his Acts: "Quo, sacerdos sancte, sine ministro properas?" Sådana versicles som följande i den gemensamma för martyrernas: "Volo, Pater, ut UBI ego sum, illic sitta et minister Meus", "Si QUIS mihi ministraverit, honorificabit Illum Pater Meus", tycks peka på en martyr-diakon (diakonos , minister) och kan kanske speciellt hänvisa till St Lawrence, på grund av anspelning på ord hans handlingar: "Quo, Sacerdos sancte, sinus Ministro properas?" Also, the numerous allusions to a crown or a palm in these same antiphons refer without doubt to the holy martyrs, Stephen, Lawrence, and Vincent, whose names are synonyms for the crown and laurel of victory. Även de många anspelningar på en krona eller en palm i samma antiphons avser utan tvekan till den heliga martyrer, Stephen, Lawrence, och Vincent, vars namn är synonymer för kronan och lagerblad i seger. The details necessary for the proof of this hypothesis could only be given in a fuller treatise than this; suffice it to say that from the literary standpoint, as from that of archæology or liturgy, these Offices of the Common contain gems of great artistic beauty, and are of very great interest. De uppgifter som är nödvändiga för att bevisa denna hypotes endast kan ges i en fylligare avhandling än detta, det räcker att säga att från den litterära synpunkt från den för arkeologi och liturgi, dessa kontor i den gemensamma innehålla pärlor av stor konstnärlig skönhet, och är av mycket stort intresse.

(e) Special Offices (E) Särskilda kontor

The Office of the Blessed Virgin, also very ancient in some of its parts, is of great dogmatic importance; but students of this subject are referred to the Rev. EL Taunton's "The Little Office of Our Lady". Byrån av Jungfru, också mycket gammal i några av dess delar, är av stor dogmatisk betydelse, men studenter detta ämne hänvisas till Rev EL Taunton s "The Little kontor Our Lady".

The Office of Dead is, without a shadow of doubt, one of the most venerable and ancient portions of the Breviary, and deserves a lengthy study to itself. Office of Dead är utan en skugga av tvivel, en av de mest ärevördiga och gamla delar av BREVIARIUM, och förtjänar en lång studie till sig själv. The Breviaries also contain Offices proper to each diocese, and certain special Offices of modern origin, which, consequently, need not here detain us. I Breviaries innehåller också Kontor korrekt att varje stift, och vissa särskilda kontor för moderna ursprung som följaktligen inte behöver här uppehålla oss.

III. III. THE HOURS Timmarna

The prayer of the Breviary is meant to be used daily; each day has its own Office; in fact it would be correct to say that each hour of the day has its own office, for, liturgically, the day is divided into hours founded on the ancient Roman divisions of the day, of three hours apiece -- Prime, Terce, Sext, None, and Vespers, and the night Vigils. Den bön BREVIARIUM är tänkt att användas dagligen, varje dag har ett eget kontor, i själva verket skulle det vara riktigt att säga att varje timme på dagen har sitt eget kontor, för, liturgiskt är dagen uppdelad i timmar bygger på de antika romerska uppdelningar av dagen, av tre timmar styck - Prime, Terce, Sext, Ingen och vesper och vakor natt. In conformity with this arrangement, the Office is portioned out into the prayers of the night vigils, that is to say Matins and Lauds. I enlighet med detta arrangemang Office portioneras ut i böner natten vakor, det vill säga Matins och gläds. Matins itself is subdivided into three nocturns, to correspond with the three watches of the night: nine o'clock at night, midnight, and three o'clock in the morning. The office of Lauds was supposed to be recited at dawn. The day offices corresponded more or less to the following hours: Prime to 6 AM, Terce to 9 AM, Sext to midday, None to 3 PM, Vespers to 6 PM It is necessary to note the words more or less , for these hours were regulated by the solar system, and therefore the length of the periods varied with the season. Matins själv är uppdelad i tre nocturns, för att motsvara de tre klockor i natten:. 09:00 på natten, midnatt, och 3:00 på morgonen kontor gläds var tänkt att reciteras i gryningen dagen. kontor motsvarade mer eller mindre följande tider: Prime till 6 AM, Terce till 9 AM, Sext till middag, Ingen till 3 PM, till 6 PM Det är nödvändigt att notera orden mer eller mindre, för dessa timmar Vespers reglerades av solsystemet, och därför längden av de perioder varierade med säsongen.

The office of Compline, which falls somewhat outside the above division, and whose origin dates later than the general arrangement, was recited at nightfall. Kontoret i Compline, som faller något utanför ovanstående uppdelning och vars ursprung går senare än den allmänna ordningen, var reciterade vid skymningen. Nor does this division of the hours go back to the first Christian period. Inte heller denna uppdelning av timmarna går tillbaka till den första kristna perioden. So far as can be ascertained, there was no other public or official prayer in the earliest days, outside the Eucharistic service, except the night watches, or vigils, which consisted of the chanting of psalms and of readings from Holy Scripture, the Law, and the Prophets, the Gospels and Epistles, and a homily. Såvitt kan fastställas, det fanns inga andra offentliga eller officiellt bön i de tidigaste dagarna, utanför den eukaristiska tjänst, förutom natten klockor eller vakor, som bestod av sjungandet av psalmer och läsningar från den Heliga Skrift, lagen, och profeterna, evangelierna och epistlarna, och en predikan. The offices of Matins and Lauds thus represent, most probably, these watches. Kontor Matins och gläds representerar därmed sannolikt, dessa klockor. It would seem that beyond this there was nothing but private prayer; and at the dawn of Christianity the prayers were said in the Temple, as we read in the Acts of the Apostles. Det verkar som utöver detta fanns ingenting men privat bön, och i början av kristendomen bönerna sades i templet, som vi läser i Apostlagärningarna. The hours equivalent to Terce, Sext, None, and Vespers were already known to the Jews as times of prayer and were merely adopted by the Christians. Timmarna motsvarande Terce, Sext, Ingen och vesper redan kända för judarna som tider av bön och var bara antagits av kristna. At first meant for private prayer, they became in time the hours of public prayer, especially when the Church was enriched with ascetics, virgins, and monks, by their vocation consecrated to prayer. Vid första avsedd för privat bön, blev de med tiden de timmar offentliga bönen, särskilt när kyrkan berikad med asketer, oskulder, och munkar, genom sin kallelse helgad åt bön. From that time, ie from the end of the third century, the monastic idea exercised a preponderant influence on the arrangement and formation of the canonical Office. Från den tiden, dvs från slutet av det tredje århundradet, utövade klosterliv idén ett avgörande inflytande på arrangemanget och bildandet av den kanoniska Office. It is possible to give a fairly exact account of the establishment of these Offices in the second half of th fourth century by means of a document of surpassing importance for the history we are now considering: the "Peregrinatio ad Loca Sancta", written about AD 388, by Etheria, a Spanish abbess. Det är möjligt att ge en ganska exakt redogörelse för fastställandet av dessa kontor under andra halvåret av th fjärde århundradet genom ett dokument att överträffa betydelse för historien vi nu överväger: den "Peregrinatio ad Loca Sancta", skriven om AD 388, genom Etheria, en spansk abbedissa. This narrative is specifically a description of the Liturgy followed in the Church of Jerusalem at that date. Denna berättelse är specifikt en beskrivning av liturgin följde i kyrkan i Jerusalem vid denna tidpunkt.

The Offices of Prime and Compline were devised later, Prime at the end of the fourth century, while Compline is usually attributed to St. Benedict in the sixth century; but it must be acknowledged that, although he may have given it its special form for the West, there existed before his time a prayer for the close of the day corresponding to it. Kontor Prime och Compline utarbetades senare Prime i slutet av det fjärde århundradet, medan Compline brukar tillskrivas St Benedict i det sjätte århundradet, men det måste erkännas att även han kan ha gett den dess särskilda blankett för väst fanns det före hans tid en bön för slutet av dagen motsvarar det.

IV. IV. COMPONENT PARTS OF THE OFFICE Ingående delarna i BYRÅN

Each of the hours of the Office in the Roman Liturgy is composed of the same elements: psalms (and now and then canticles), antiphons, responsories, hymns, lessons, versicles, little chapters, and collects (prayers). Varje timmar kontoret i den romerska liturgin består av samma element: psalmer (och då och då visan), antiphons, responsories, psalmer, lektioner, versicles, små kapitel och samlar (böner).

A few words must be said about each of these elements from the particular point of view of the Breviary. Några ord måste sägas om var och en av dessa element från den särskilda synvinkel på BREVIARIUM.

(a) Psalms and Canticles (A) Psaltaren och visan

Nothing need here be added to what has already been said in section II concerning the psalms, except that they are used in the Breviary sometimes in order of sequence, as in the ferial Offices of Matins and Vespers, sometimes by special selection, independently of the order of the Psalter, as in Lauds, Prime, Compline, and, in general, in the Offices of the Saints and other feasts. Ingenting behöver här läggas till vad som redan sagts i avsnitt II om psalmer, förutom att de används i BREVIARIUM ibland för av sekvens, som i Ferial kontor för Matins och Vespers, ibland särskilt urval, oberoende av order av Psalter, som i laudes, Prime, Compline, och i allmänhet, i kontor för Saints och andra högtider. Another point of notice in the composition of the Roman Office is that it allows of the inclusion of a certain number of canticles, or songs, drawn from other portions of Holy Writ than the Psalter, but put on the same footing as the psalms. En annan punkt av meddelande i sammansättningen av den romerska kontoret är att det tillåter upptagande av ett visst antal visan, eller låtar hämtade från andra delar av helig skrift än Psalter, men sätta på samma villkor som psalmerna. These are: the Canticle of Moses after the passage of the Red Sea (Exodus, xv); the Canticle of Moses before his death (Deut., xxxii); the Prayer of Anne the mother of Samuel (I Kings, ii); the Prayer of Jonas (Jon., ii); the Canticle of Habacuc (Habacuc, iii); the Canticle of Ezechias (Is., xxxviii); The Benedicite (Dan., iii, lii); lastly, the three canticles drawn from the New Testament: the Magnificat, the Benedictus, and the Nunc dimittis. Dessa är: canticlen av Moses efter passagen av Röda havet (Exodus, xv), den Canticle Moses före sin död (Mos, xxxii), bön Anne mor Samuel (I Kings, ii), den Bön av Jonas (Jon., ii) canticlen av Habacuc (Habacuc, iii), den Höga Ezechias (Jes., XXXVIII), The Benedicite (Dan, III, LII), slutligen, de tre sånger hämtade från den Nya testamentet: Magnificat, den Benedictus och Nunc dimittis.

This list of canticles coincides more or less with those used in the Greek church. Denna förteckning över visan sammanfaller mer eller mindre med de som används i den grekiska kyrkan. St. Benedict admits these canticles into his Psalter, specifically stating that he borrows them from the Church of Rome, and thus providing a further argument for the priority of the Roman Office over the monastic. St Benedict medger dessa sånger i hans Psalter, särskilt om att han lånar dem från kyrkan i Rom, och på så sätt ger ytterligare ett argument för prioriteringen av den romerska kontoret över monastiska.

(b) Antiphons (B) antiphons

The antiphons which are read nowadays in the Breviary are abridged formularies which almost always serve to introduce a psalm or canticle. De antiphons som läses numera i BREVIARIUM är förkortade formler som nästan alltid tjänar att införa en psalm eller lovsång. They consist sometimes of a verse taken from a psalm, sometimes of a sentence selected from the Gospels or Holy Scripture, eg "Euge, serve bone, in modico fidelis, intra in gaudium Domini tui"; occasionally they consist of phrases not culled from the Bible, but modelled on its style, ie they are the invention of a liturgical author, for example: "Veni, Sponsa Christi,accipe coronam, quam tibi Dominus præparavit in æternum". De består ibland av en vers som tagits från en psalm, ibland av en mening väljs från evangelierna eller den Heliga Skrift, t.ex. "Euge, tjäna ben i modico Fidelis, intra i Gaudium Domini TUI", ibland består de av fraser som inte gallrats från Bibeln, men förebild sin stil, dvs de är uppfinningen av en liturgisk författare, till exempel: "Veni, sponsa Christi, accipe coronam, quam Tibi Dominus præparavit i Aeternum". Originally, the meaning of the word, and the function fulfilled by the antiphon, was not what it is now. Ursprungligen var innebörden av ordet, och funktionen uppfylls av Antifon, inte vad det är nu. Although it is difficult to determine precisely the origin and purport of the term, it seems that it is derived from antiphona ( antiphone ) or from the adjective antiphonos , and that it signified a chant by alternate choirs. Även om det är svårt att avgöra exakt ursprung och innebörd av begreppet, verkar det som det kommer från antiphona (antiphone) eller från adjektivet antiphonos, och att det innebar en sång av suppleanter körer. The singers or the faithful were divided into two choirs; the first choir intoned the first verse of a psalm, the second continued with the second verse, the first followed with the third verse, and so on to the end of the psalm. Sångarna eller troende delades upp i två körer, den första kören mässade den första versen av en psalm, den andra fortsatte med den andra versen, den första följde med den tredje versen, och så vidare till slutet av psalmen. The antiphoned chant is thus recitation by two choirs alternately. Den antiphoned sjunga är alltså recitation av två körer växelvis. This term has given rise to technical discussions which cannot here be entered into. Denna term har gett upphov till tekniska diskussioner som inte kan här ingås.

(c) Responsory (C) responsory

Responsory, whose composition is almost the same as that of the antiphon -- verse of a psalm, sentence out of Holy Scripture or of ecclesiastical authorship -- nevertheless differs from it entirely as to the nature of its use in recitation or chant. Responsory, vars sammansättning är nästan densamma som i antiphon - vers av psalm, mening ur den Heliga Skrift eller kyrkliga författarskap - skiljer dock från det helt om arten av dess användning i recitation eller sång. The precentor sang or recited a psalm; the choir or the faithful replied, or repeated either one of the verses or simply the last words of the precentor. Klockaren sjöng eller läste en psalm, kören eller de troende svarade eller upprepad antingen en av verserna eller helt enkelt de sista orden i klockaren. This form, like the antiphon, had already been in use amongst the Jews, and appears even in the construction of certain psalms, as in cxxxv, "Laudate Dominum quoniam bonus", where the refrain, "Quoniam in æternum misericordia ejus", which recurs in each verse, certainly corresponds to a responsory. Denna form, som antifon hade redan varit i bruk bland judarna, och visas även i byggandet av vissa psalmer, som i cxxxv, "Laudate Dominum quoniam bonus", där refrängen, "Quoniam i Aeternum Misericordia ejus", som återkommer i varje vers, svarar säkert att en responsory.

(d) Hymns (D) Psalmer

The term hymn has a less definite meaning than those of antiphon or responsory , and in the primitive liturgies its use is somewhat uncertain. Termen psalm har en mindre bestämd innebörd än antifon eller responsory, och i de primitiva liturgier dess användning är något osäker. In the Roman Breviary, at each hour either of the day or of the night there is a little poem in verses of different measures, usually very short. I den romerska BREVIARIUM vid varje timme antingen på dagen eller på natten finns det en liten dikt i verserna av olika åtgärder, oftast mycket kort. This is the hymn. Detta är psalmen. These compositions were originally very numerous. Dessa kompositioner var ursprungligen mycket talrika. Traces of hymns may be discerned in the New Testament, eg, in St. Paul's Epistles. Spår av psalmer kan urskiljas i Nya testamentet, t.ex. i St Paulus brev. In the fourth and fifth centuries hymnology received a great impetus. I fjärde och femte århundradena hymnology fick en stor drivkraft. Prudentius, Synesius, St. Gregory of Nazianzus, St. Hilary, and St. Ambrose composed a great many. Prudentius, Synesius, St Gregorius av Nazianzus, St Hilary och St Ambrose består väldigt många. But it was above all in the Middle Ages that this style of composition most developed, and collections of them were made, filling several volumes. Men det var framför allt under medeltiden som denna typ av komposition mest utvecklade, och samlingar av dem gjordes, fyller flera volymer. The Roman Breviary contains but a moderate number of hymns, forming a real anthology. Den romerska breviaryen innehåller men ett måttligt antal psalmer och bildar en riktig antologi. Some of them are masterpieces of art. Några av dem är mästerverk av konst. It was at a comparatively late date (about the twelfth century) that the Roman Liturgy admitted hymns into its Breviary. Det var på en jämförelsevis sent datum (om det tolfte århundradet) att den romerska liturgin medgav psalmer i sin BREVIARIUM. In its primitive austerity it had hitherto rejected them, without, however, condemning their employment in other liturgies. I sin primitiva åtstramningar hade hittills avvisat dem, utan att fördöma sin anställning i andra liturgier.

(e) Lessons (E) Lektioner

By this term is meant the choice of readings or of extracts in the Breviary, taken either from Holy Writ or from the Acts of the Saints, or from the Fathers of the Church. Med denna term menas valet av avläsningar eller utdrag i BREVIARIUM, tas antingen från Heliga Skrift eller från rättsakter heliga, eller från kyrkofäderna. Their use is in accordance with the ancient Jewish custom, which, in the services of the Synagogues, enjoined that after the chanting of psalms, the Law and the Prophets should be read. Deras användning är i enlighet med den gamla judiska sed, som i de tjänster synagogorna, ålade att efter sjunger psalmer, bör lagen och profeterna läsas. The primitive Church partly adopted this service of the Synagogue, and thus brought into being the service of the night watches. Den primitiva kyrkan antog delvis denna tjänst av synagogan, och därmed fått till stånd en tjänst i natten klockor. But the course of readings was altered; after a lesson from the Old Testament, the Epistles of the Apostles or their Acts or the Gospels were read. Men under avläsningar ändrades, efter en lektion från Gamla Testamentet, var brev av apostlarna eller deras handlingar eller evangelierna läser. Some Churches somewhat extended this usage; for it is certain that the letters of St. Clement of Rome, of St. Ignatius, and of Barnabas, and the "Pastor" of Hermas were read. Vissa kyrkor förlängas något i användning, för det är säkert att bokstäverna i S: t Clemens av Rom, St Ignatius, och Barnabas, och "Pastor" av Hermas lästes. Some Churches, indeed, less well instructed, allowed books not wholly orthodox, like the Gospel of Peter, to be read. Vissa kyrkor faktiskt mindre uppdrag, får böcker inte helt ortodox, liksom evangelium Peter, som ska läsas. In time lists were made out to fixwhat books might be read. Med tiden listor gjordes ut till fixwhat böcker kan läsas. Muratori's "Canon" and, still better, the "Decrees of Gelasius" may be studied from this point of view with profit. Muratori s "Canon" och ännu bättre, "dekreten av Gelasius" kan studeras ur denna synvinkel med vinst. Later on men were not content to confine themselves to the reading of the holy books; certain Churches wished to read the Acts of the Martyrs. Senare män var inte med att begränsa sig till läsning av de heliga böckerna, vissa kyrkor ville läsa Apostlagärningarna of the Martyrs. The Church of Africa, which possessed Acts of great value, signalized itself in this respect. Kyrkan av Afrika, som hade Rättsakter stort värde, signalerade sig i detta avseende. Others followed its example. Andra följde dess exempel. When the Divine Office was more developed, probably under monastic influence, it became customary to read, after Holy Writ, the commentaries of the Fathers and of other ecclesiastical writers on the passage of the Bible just previously heard. När det gudomliga kontoret var mer utvecklade, förmodligen under monastiska inflytande, blev det vanligt att läsa efter den heliga skrift, bara kommentarerna av fäderna och andra kyrkliga författare på passagen i Bibeln tidigare hört. This innovation, which probably began in the sixth, or even in the fifth, century, brought into the Divine Office the works of St. Augustine, St. Hilary, St. Athanasius, Origen, and others. Denna innovation, som troligen började i den sjätte, eller ens i femte, århundrade, förs in i tidegärden verk av Augustinus, St Hilary, St Athanasius, Origenes, och andra. To these, later, were added those of St. Isidore, St. Gregory the Great, the Venerable Bede, and so on. Till dessa senare sattes de av St Isidore, St Gregorius den store, den Bede, och så vidare. This new developmentof the Office gave rise to the compilation of special books. Denna nya developmentof kontoret gav upphov till sammanställningen av särskilda böcker. In primitive times the Book of Psalms and the books of the Old Testament sufficed for the Office. I primitiva tider Psaltaren och böckerna i Gamla testamentet räckte för byrån. Later, books were compiled giving extracts from the Old and New Testaments (Lectionary, Gospel, and Epistle Books) for each day and each feast. Senare var böcker sammanställts ge utdrag ur gamla och nya testamentet (Evangeliebok, evangelium, och brev böcker) för varje dag och varje fest. Then followed books of homilies (Homiliaries) -- collections of sermons or of commentaries of the Fathers for use in the Office. Sedan följde böcker predikningar (Homiliaries) - samlingar av predikningar eller kommentarer av fäderna för användning på kontoret. All these books should be studied, for they form the constituent elements which later combined into the Breviary. Alla dessa böcker bör studeras, för de utgör beståndsdelarna som senare kombineras i BREVIARIUM.

Further, as regards these lessons, it is well to notice that, as in the case of the psalmody, two lines of selection were followed. Vidare, när det gäller dessa lektioner är det väl att märka att, som i fallet med PSALMBOK har två rader med valet följs. The first, that of the order of ferial Offices, ensures the reading of the Scripture, from Genesis to the Apocalypse, in sequence; the second, that of the order for feasts of the saints and festivals, breaks in upon this orderly series of readings and substitutes for them a chapter or a portion of a chapter specially applicable to the feast which is being celebrated. Den första, som i storleksordningen Ferial Kontor, säkerställer läsning av Skriften, från Första Moseboken till Uppenbarelseboken, i följd, den andra att i beslutet om högtider helgon och festivaler, pauser på denna ordnade serier av mätvärden och ersätter dem ett kapitel eller en del av ett kapitel speciellt tillämplig på festen som firas.

The following is the table of lessons from the Bible. Följande är tabellen över lärdomarna från Bibeln. In its essential features, it goes back to a very venerable antiquity: I sina huvuddrag, det går tillbaka till en mycket vördnadsvärd antiken:

(f) Versicles and Little Chapters (F) versicles och Little kapitlen

The Capitulum , or Little Chapter, is really a very short lesson which takes the place of lessons in those hours which have no special ones assigned to them. Den capitulum, eller Little kapitel, är verkligen en mycket kort lektion som tar plats lektioner i dessa timmar som inte har några speciella sådana som tilldelats dem. These are: Lauds, Prime, Terce, Sext, None, Vespers, and Compline. Dessa är: gläds, Prime, Terce, Sext, Ingen, vesper och Compline. By reason of their brevity and of their unimportance, they are much less complicated than the longer ones, and no more need here be said about them. På grund av deras korthet och deras saknar betydelse, är de mycket mindre komplicerad än de längre sådana, och inte mer behöver här sägas om dem. The Versicles belong to the psalmody, like responsories and antiphons; usually they are taken from a psalm, and belong to the category of liturgical acclamations or shouts of joy. De versicles tillhör PSALMBOK, som responsories och antiphons, vanligtvis de tas ur en psalm, och tillhör kategorin liturgiska acclamations eller jubel. They are usually employed after lessons and little chapters, and often take the place of responsories; they are, in fact, brief responsories. De är vanligen efter lektionerna och små kapitel, och ofta ersätta responsories, de är i själva verket korta responsories. The ferial Preces and the Litanies probably belong to the category of versicles. De Ferial Preces och litanior tillhör förmodligen kategorin versicles.

(g) Collects (G) Samlar

Collects, also called prayers, are not psalmodic prayers; they are of a completely different character. Samlar, även kallad böner inte psalmodic böner, de är av en helt annan karaktär. Their place in the Breviary changes little; they come towards the end of the Office, after the psalmody, the lessons, little chapters, and versicles, but preceded by the Dominus vobiscum , and they gather up in a compendious form the supplications of the faithful. Deras plats i BREVIARIUM förändras inte, de kommer mot slutet av byrån efter att PSALMBOK, de lektioner, små kapitel och versicles, men föregås av Dominus vobiscum, och de samlas upp i en KORTFATTAD bildar böner för de troende . Their historical origin is as follows: During the earliest period, the president of the assembly, usually the bishop, was entrusted with the task of pronouncing, after the psalmody, chants, and litanies, a prayer in the name of all the faithful; he therefore addressed himself directly to God. Deras historiska ursprung är följande: Under den tidigaste perioden var ordförande i församlingen, vanligtvis biskopen, med uppgift att uttala efter PSALMBOK, ramsor och litanior, en bön i namn av alla troende, han Därför riktar sig direkt till Gud. At first this prayer was an improvisation. Till en början denna bön var en improvisation. The oldest examples are to be found in the Didache ton Apostolon and in the Epistle of St. Clement of Rome, and in certain Epistles of St. Cyprian. De äldsta exemplen återfinns i Didache ton Apostolon och episteln av St Clemens av Rom, och i vissa epistlarna av St Cyprianus. In time, towards the fourth century, collections of prayers were made for those who were not adepts in the art of improvisation; these were the earliest forerunners of Sacramentaries and Orationals, which later occupied so important a place in the history of the Liturgy. Med tiden, mot det fjärde århundradet, var samlingar av böner gjorda för de som inte var adepter i konsten att improvisation, dessa var de tidigaste föregångare sacramentaries och Orationals, som senare ockuperade så viktig plats i historien om liturgin. The Leonine, Gelasian, and Gregorian Sacramentaries form the chief sources whence are drawn the collects of our Breviary. Den Leoninska, Gelasian och gregoriansk sacramentaries utgör den främsta källorna varifrån dras de samlar i vår BREVIARIUM. It may be observed that they are of great theological importance, and usually sum up the main idea dominating a feast; hence, in them the significance of a festival is to be sought. Det kan konstateras att de är av stor teologisk betydelse, och oftast sammanfatta huvudtanken dominerar en fest, varför i dem betydelsen av en festival är att sökas.

V. HISTORY OF THE BREVIARY V. HISTORIA AV BREVIARIUM

In the preceding paragraphs, a certain portion of the history of the Breviary, as a choir book at least, has been given. I föregående punkter, åtminstone en viss del av historien om BREVIARIUM, som kör bok, har gett. At first, there was no choir book, properly so called; the Bible alone sufficed for all needs, for therein were the psalms for recitation and the books which furnished the various lessons. Till en början fanns det ingen kör bok egentlig mening, Bibeln ensam räckte för alla behov, där var psalmer för recitation och de böcker som lämnat olika lektioner. It is of course most probable that the Psalter is the most ancient choir book; it was published apart to fulfil this special function, but with divisions -- marks to indicate the portions to be read; and at the end were copied out the canticles recited in the Office like the psalms, and sometimes, following each psalm, came one or more prayers. Det är naturligtvis mest troligt att Psalter är den äldsta kören bok, den publicerades isär för att uppfylla denna särskilda funktion, men med divisioner - som en indikation på de delar som ska läsas, och i slutet kopierades ut visan reciterade i Office som psalmer, och ibland efter varje psalm kom en eller flera böner. A study of manuscript Psalters, which has not as yet been methodically undertaken, would be extremely useful for the Liturgy. En studie av manuskript Psalters, som inte ännu har metodiskt genomförts, skulle vara till stor nytta för liturgin. Then, little by little, as the canonical Office was evolved, books were drawn up to meet the wants of the day -- Antiphonaries, Collectaria, etc. In the twelfth century John Beleth, a liturgical author, enumerates the books needed for the due performance of the canonical Office, namely: -- the Antiphonary, the Old and New Testaments, the Passionary (Acts of the Martyrs), the Legendary (Legends of the Saints), the Homiliary, or collection of homilies on the Gospels, the Sermologus , or collection of sermons, and the treatises of the Fathers. Sedan småningom, eftersom den kanoniska Office utvecklades, var böcker som upprättats för att möta de önskemål av dagen - Antiphonaries, Collectaria, etc. I det tolfte århundradet John Beleth, en liturgisk författare, räknar de böcker som krävs för grund prestanda kanoniska Office nämligen - Antiphonary, Gamla och Nya testamentet, de Passionary (Apg of the Martyrs), den legendariska (Legends of de heliga), den Homiliary, eller insamling av predikningar på evangelierna, den Sermologus , eller insamling av predikningar och avhandlingar av fäderna. In addition to these should be mentioned the Psalterium, Collectarium for the prayers, the Martyrology, etc. Thus, for the recitation of the canonical Office, quite a library was required. Utöver dessa bör nämnas Psalterium, Collectarium för böner, den Martyrology etc. Således, för recitation av den kanoniska Office var ganska ett bibliotek krävs. Some simplification became imperative, and the pressure of circumstances brought about a condensation of these various books into one. Vissa förenklingar blev nödvändigt, och trycket av omständigheter medfört en kondensation av dessa olika böcker till ett. This is the origin of the Breviary. Detta är ursprunget till BREVIARIUM. The word and the thing it represents appeared -- confusedly, it might be -- at the end of the eighth century. Ordet och saken det representerar dök - förvirrat, kan det vara - i slutet av det åttonde århundradet. Alcuin is the author of an abridgment of the Office for the laity -- a few psalms for each day with a prayer after each psalm, on an ancient plan, and some other prayers; but without including lessons or homilies. Alcuin är författare en förkortning av Byrån för lekmännen - några psalmer för varje dag med en bön efter varje psalm på en gammal plan och några andra böner, men utan att inkludera lektioner eller predikningar. It might rather be called a Euchology than a Breviary. Det kan snarare kallas en Euchology än en breviaryen. About the same time Prudentius, Bishop of Troyes, inspired by a similar motive, drew up a Breviarium Psalterii. But we must come down to the eleventh century to meet with a Breviary properly so called. Ungefär samtidigt Prudentius, biskop i Troyes, inspirerad av en liknande motiv, utarbetade en Breviarium Psalterii. Men vi måste komma ner till det elfte århundradet att träffa en breviaryen egentlig mening. The most ancient manuscript known as containing within one volume the whole of the canonical Office dates from the year 1099; it comes from Monte Cassino, and at the present time belongs to the Mazarin Library. Den äldsta manuskript som kallas innehåller inom en volym hela den kanoniska Office är från år 1099, det kommer från Monte Cassino, och för närvarande tillhör Mazarin biblioteket. It contains, in addition to other matter which does not concern the present inquiry, the Psalter, canticles, litanies, hymnary, collects, blessings for the lessons, little chapters, antiphons, responsories, and lessons for certain Offices. Den innehåller, förutom övriga frågor som inte rör den aktuella undersökningen, den Psalter, visan, litanior, hymnary, samlar, välsignelser för lektionerna, små kapitel, antiphons, responsories och lektioner för vissa kontor. Another manuscript, contemporary with the preceding, and also coming from Monte Cassino, contains Propers of the Season and of the Saints, thus serving to complete the first-mentioned one. Annan manuskript, samtida med föregående, och också kommer från Monte Cassino, innehåller Propers av säsongen och de heliga, vilket tjänar till att komplettera det förstnämnda en. Other examples of the Breviary exist dating from the twelfth century, still rare and all Benedictine. Andra exempel på BREVIARIUM existerar anor från tolfte århundradet, fortfarande sällsynta och alla Benedictine. The history of these origins of the Breviary is still somewhat obscure; and the efforts at research must continue tentatively till a critical study of these manuscript Breviaries has been made on the lines of such workers as Delisle, Ebner, or Ehrensperger, on the Sacramentaries and Missals. Historien om dessa ursprung BREVIARIUM är fortfarande något oklar, och insatserna på forskning måste fortsätta preliminärt tills en kritisk studie av dessa manuskript Breviaries har gjorts i linje med dessa arbetstagare som Delisle, Ebner, eller Ehrensperger på sacramentaries och mässböcker.

It was under Innocent III (1198-1216) that the use of Breviaries began to spread outside Benedictine circles. Det var under Innocentius III (1198-1216) att användningen av Breviaries började spridas utanför Benedictine cirklar. At Rome, no longer solely for the Roman Basilicas, but still for the Roman Court alone, Breviaria were drawn up, which, from their source, are called Breviaria de Camerâ , or Breviaria secundum usum Romanæ Curiæ. Texts of this period (beginning of thirteenth century) speak of "Missalia, Breviaria, cæterosque libros in quibus Officium Ecclesiasticum continetur", and Raoul de Tongres specifically refers to this Roman Breviary. I Rom, inte längre enbart för de romerska kyrkor, men fortfarande för den romerska domstolen enbart har Breviaria upprättas som från sin källa, kallas Breviaria de kamera eller Breviaria secundum usum Romanæ curiae. Texter från denna period (början av trettonde århundradet) talar om "Missalia, Breviaria, cæterosque Libros i Quibus Officium Ecclesiasticum continetur", och Raoul de Tongres uttryckligen hänvisar till denna romerska BREVIARIUM. But this use of the Breviary was still limited, and wa a kind of privilege reserved for the Roman Court. Men denna användning av BREVIARIUM fortfarande begränsad, och wa ett slags privilegium reserverat för den romerska domstolen. A special cause was needed to give the use of this Breviary a greater extension. En särskild orsak behövdes för att ge användningen av denna breviaryen större utsträckning. The Order of Friars Minor, or Franciscans, lately founded, undertook the task of popularizing it. Beställa av Friars Minor, eller franciskanerna, nyligen grundade åtog sig uppgiften att popularisera den. It was not a sedentary order vowed to stability, like those of the Benedictines or Cistercians,or like the Regular Canons, but was an active, missionary, preaching order. Det var inte en stillasittande ordning svor till stabilitet, liksom de benediktinerna eller Cistercinerordnarna, eller som de återkommande Canons, men var en aktiv, missionär, predika ordning. It therefore needed an abridged Office, convenient to handle and contained in a single volume small enough to be carried about by the Friars on their journeys. Det behövs därför en förkortad Office, bekvämt att hantera och som ingår i en enda volym tillräckligt liten för att bäras omkring av Friars på sina resor. This order adopted the Breviarium Curiæ with certain modifications which really constitute, as it were, a second edition of this Breviary. Denna order antog Breviarium curiae med vissa modifikationer som verkligen utgör så att säga, en andra upplaga av detta breviaryen. It is sometimes called the Breviary of Gregory IX because it was authorized by that pontiff. Det kallas ibland BREVIARIUM av Gregorius IX eftersom det godkänts av samma påven. One of the chief modifications effected by the Friars Minor was the substitution of the Gallican version of the Psalter for the Roman. En av de viktigaste ändringarna som utförts av Friars Minor var substitution av Gallican versionen av Psalter för den romerska. The cause was won; this eminently popular and active order spread the use of this Breviary everywhere. Antiphonaries, Psalters, Legendaries, and Responsoraries disappeared by degrees before the advance of the single book which replaced them all. Still more, by a kind of jus postliminii -- a right of resumption -- the Church of Rome, under Nicholas III (1277-80), adopted the Breviary of the Friars not merely for the Curia, but also for the Basilicas; and, as an inevitable consequence, this Breviary was bound, sooner or later, to become that of the Universal Church. Orsaken vanns, vilket i högsta grad populär och aktiv ordning sprida användningen av denna breviaryen överallt Antiphonaries, Psalters, Legendaries och Responsoraries försvann gradvis innan före enda bok som ersatte dem Ännu mer, genom ett slags jus.. postliminii - rätt till återupptagande - kyrkan i Rom, under Nikolaus III (1277-1280) antog BREVIARIUM av Friars inte bara för Curia, men också för basilikorna och, som en oundviklig konsekvens detta breviaryen bands, förr eller senare, att bli som den universella kyrkan.

VI. VI. REFORMS OF THE BREVIARY Reformer av BREVIARIUM

In the preceding sections, the history of the ecclesiatical Office has been unfolded from its inception. I föregående avsnitt, har historien om ecclesiatical kontoret har ovikt från början. If this history could be put into few words, though neccesarily forming an incomplete statement, it might be said that from the first to the fifth century it was in formation; from the fifth to the eleventh century it was in process of development and expansion; and during the twelfth and thirteenth centuries the Breviary properly so called was emerging into being. Om denna historia skulle sättas i några ord, men neccesarily bildar en ofullständig förklaring kan man säga att från den första till den femte århundradet var i formation, från femte till elfte århundradet var det i processen för utveckling och expansion, och under tolfte och trettonde århundradena BREVIARIUM egentlig mening var på väg till. From then till now (that is, from the fourteenth century onwards) might be termed the period of reform. Från och med då till nu (det vill säga från det fjortonde århundradet och framåt) skulle kunna kallas perioden reformen. The fourteenth and fifteenth centuries represent for the Liturgy, as for the greater number of other ecclesiastical institutions, a period of decline, for it is the time of schisms, and in that one word everything harmful is summed up. De fjortonde och femtonde århundradena utgör för liturgin, som för det större antalet andra kyrkliga institutioner, en period av nedgång, för det är dags för schismer, och i det enda ord allt skadligt sammanfattas. The few documents that are available for the liturgical history of that time attest this, as, for example, the "Gesta Benedicti XIII" and the "XV Ordo Romanus". De få dokument som är tillgängliga för den liturgiska historia av den tiden vittnar detta, som till exempel "Gesta Benedicti XIII" och "XV Ordo Romanus". Disorder and abuses crept into the Liturgy as into everything else. Oordning och missbruk kröp in i liturgin som i allt annat.

Dom Bäumer, in his "Histoire du bréviaire", repeatedly points out that it is impossible to separate the history of the Liturgy from the occurrences that make up the general history of the Church, and that the phases through which the general history takes us are reflected in the evolution of the Liturgy. Dom Baumer, i hans "Histoire du bréviaire" upprepade gånger påpekat att det är omöjligt att skilja historia liturgin från händelser som utgör den allmänna kyrkans historia, och att de faser genom vilka den allmänna historien tar oss är återspeglas i utvecklingen av liturgin. It is not surprising, therefore, that the sojourn of the popes at Avignon and the Great Schism have exerted their baneful influence on the history of the Liturgy. Det är därför inte förvånande att vistelse i påvarna i Avignon och den stora schismen har utövat sin fördärvliga inflytande på historien om liturgin. And the reaction is still being felt. Och reaktionen fortfarande kännbara. Raoul de Tongres, who died early in the fifteenth century, was even at that early period a critic and a reformer; in his famous work "De observantiâ Canonum" he agitated for some settlement of liturgical rules. Raoul de Tongres, som dog i början av femtonde århundradet, var även vid denna tidiga period kritiker och en reformator, i sin berömda verk "De observantiâ Canonum" han upprörd för någon reglering av liturgiska regler. The "XV Ordo Romanus" already referred to, the work of Amelius, sacristan to Urban V and librarian to Gregory XI, breathes the same idea. Den "XV Ordo Romanus" som redan nämnts, arbete Amelius, klockaren till Urban V och bibliotekarie till Gregorius XI, andas samma idé. The abuses pointed out by the different authors of the time may be reduced to the following: Övergreppen som påpekats av olika författare av tiden kan reduceras till följande:

The Humanism of the Renaissance, which had its ardent champions even in the Church -- as Bembo, Sadoletus, etc., to say nothing of certain popes -- caused the idea of a special reform of the Breviary, in the direction of greater literary purity and prefection, to be entertained in certain quarters. Humanism renässansen, som hade sina ivriga mästare även i kyrkan - som Bembo, Sadoletus etc, för att inte tala om vissa påvar - orsakade idén om en särskild reform av BREVIARIUM, i riktning mot större litterära renhet och prefection, bli underhållen på vissa håll. Strange schemes were propounded, little in consonance with the spirit of the Church. Konstiga ordningar uppställt, lite i samklang med andan i kyrkan. A Florentine canon, Marsiglio Ficino, and Peter Pomponatius, for instance, suggested that the clergy should read the classical authors instead of the Breviary. En florentinsk kanon, Marsiglio Ficino, och Peter Pomponatius till exempel föreslagit att prästerna skulle läsa de klassiska författarna istället för BREVIARIUM. Others, though not going so far as this, thought the diction of the Breviary barbaric, and wanted to translate it into Ciceronian Latin. Andra, men inte gå så långt som detta, trodde diktion av breviaryen barbariska och ville att översätta det till CICERONSK latin. The corrections suggested included such astounding phrases as the following: the forgiveness of sins becomes "superosque manesque placare"; the Begetting of the Word was to be "Minerva Jovis capite orta"; the Holy Ghost was "Aura Zephyri coelestis", etc. These attempts failed; nevertheless, at a later date, under Urban VIII, similar Humanist tendencies came again to the surface and this time asserted their power by an emendation of the hymns. Korrigeringarna föreslog inkluderade sådana häpnadsväckande fraser som följande: syndernas förlåtelse blir "superosque manesque placare", den tillblivelse av Ordet skulle vara "Minerva Jovis capite Orta", den helige Ande var "Aura Zephyri coelestis", etc. Dessa försök misslyckades, men trots senare under Urban VIII, kom liknande Humanist tendenser igen till ytan och den här gången hävdat sin makt genom en textförbättring av psalmerna. Amongst such attempts may be mentioned that of Ferreri. Bland sådana försök kan nämnas att i Ferreri. He was the Bishop of Guarda Alfieri in the Kingdom of Naples, a Humanist, and wrote under the auspices and patronage of Leo X. He began with the hymns. Han var biskop i Guarda Alfieri i kungariket av Naples, en Humanist, och skrev under överinseende och beskydd av Leo X. Han började med psalmerna. His work, which has been preserved, is interesting and contains some very beautiful pieces, polished in style. Hans arbete, som har bevarats, är intressant och innehåller några mycket vackra bitar, polerat med stil. A good number of them have, unfortunately, nothing more of the spirit of poetry in them than harmony and rhythm; they are wanting in inspiration and above all in the warmth of piety; nearly all are strewn with Pagan names and allusions, representing Christian verities, as "Triforme Numen Olympi" for the Trinity, "Natus Eumolpho Lyricenque Sappho . . . Thracius Orpheus", referring to the Blessed Virgin, etc. Ferreri also busied himself with a revision of the Breviary, but nothing was published, and now no trace of the materials he collected is forthcoming. Ett stort antal av dem har tyvärr inget mer av den anda av poesi i dem än harmoni och rytm, de vill i inspiration och framför allt i värmen av fromhet, nästan alla är beströdd med hedniska namn och allusioner, som representerar kristna sanningar , som "Triforme Numen Olympi" för treenigheten, "foster Eumolpho Lyricenque Sappho ... Thracius Orpheus", med hänvisning till den heliga jungfrun, sysselsatte osv Ferreri också själv med en översyn av BREVIARIUM, men ingenting publicerades, och nu inte spår av de material han samlade är förestående.

Another attempt at reform, much better known, and having results of far-reaching importance, was that of Quignonez, Cardinal of Santa Croce in Gerusalemme, who was entrusted by Clement VII with the task of completing the work begun by Ferreri. Ett annat försök till reform, mycket bättre känd och har resultat från långtgående betydelse, var det av Quignonez, kardinalen av Santa Croce in Gerusalemme, som anförtroddes av Clemens VII med uppgift att slutföra det arbete som påbörjats av Ferreri. He was a Franciscan, and had been successfully employed on various commissions. Han var en Franciscan, och hade framgång använts på olika uppdrag. His revision was the most original that has ever been attempted, and liturgical experts, like Guéranger, Edmund Bishop, and Bäumer, have studied his labours in detail. Hans revideringen var den mest originella som någonsin har försökt, och liturgiska experter, som Guéranger, Edmund biskop och Baumer, har studerat hans arbete i detalj. Only the principal points of his scheme can be mentioned here. Endast de viktigaste punkterna i hans program kan nämnas här. Considered theoretically, it cannot be denied that his Breviary is drawn up on easy, convenient, and logical lines, and, on the whole is felicitously arranged. Anses teoretiskt kan det inte förnekas att hans BREVIARIUM upprättas på enkelt, bekvämt och logiska linjer, och på det hela är felicitously arrangeras. But in the light of tradition and of liturgical principles the only possible verdict in that Quignonez' Breviary, being constructed on a priori principles, violating most of the liturgical rules, must be codemned. Men i ljuset av tradition och av liturgiska principer den enda möjliga domen i det Quignonez "BREVIARIUM, byggs på a priori principer, bryter de flesta av de liturgiska reglerna måste codemned. The author starts with the theory, contrary to all tradition, that an essential difference exists between the public celebration of the Office and its private recitation. Författaren börjar med teorin, i motsats till alla traditioner, att en väsentlig skillnad mellan det offentliga firandet av byrån och dess privata recitation. For private recitation, therfore, all such portions as antiphons, responsories, versicles, little chapters, even hymns may be eliminated, as, according to Quignonez, these are meant solely for choir use. För privat recitation kan strider därför, alla sådana delar som antiphons, responsories, versicles, små kapitel, även psalmer elimineras, eftersom, enligt Quignonez, dessa avsedda enbart för kör användning. According to his arrangement, the entire Psalter was to be recited once a week -- an excellent idea, in consonance with primitive practice; but it was applied too rigidly and narrowly, for no attention was paid to the suitability of certain psalms to special feasts. Enligt hans arrangemang var hela Psalter att reciteras en gång i veckan - en utmärkt idé, i samklang med primitiva metoder, men den tillämpades alltför strikt och snävt, utan uppmärksamhet ägnades åt lämpligheten av vissa psalmer särskilda högtider . Feasts were never to change the order of the psalms, which were to be recited successively from i to cl. Högtiderna var aldrig ändra ordningen på psalmerna, som skulle reciteras successivt från i till CL.

Every hour had three psalms; and in consequence of this severe regularity, there disappeared the deep and historical motive which gave to each hour its own characteristics. Varje timme hade tre psalmer, och som en följd av denna allvarliga regelbundenhet, det försvann den djupa och historiska motiv som gav varje timme sina egna egenskaper. The legends of the saints and the hymns underwent drastic, but designed, revision. Legenderna av helgonen och hymner genomgick drastiska, men utformade, revidering. Another principle, which would be deserving of all praise had it not been applied too rigorously, was that the entire Scriptures should be read through every year. En annan princip, som skulle förtjäna all beröm den inte hade tillämpats alltför strikt, var att hela Skriften ska läsas igenom varje år. Quignonez' Breviary, as might be expected, met both with enthusiastic approval and with determined opposition. Quignonez 'BREVIARIUM, som kan förväntas, träffade både entusiastiska godkännande och med bestämd opposition. Its success may be judged from the number of editions through which it passed. Dess framgång kan bedömas från det antal upplagor genom vilka den passerade. The Sorbonne criticized it severely, and other experts declared against Quignonez and attacked his work mercilessly. Sorbonne kritiserade det hårt, och andra experter förklarade mot Quignonez och attackerade sitt arbete skoningslöst. In the end, opposition proved the stronger, and even popes rejected it. I slutändan visade oppositionen starkare, och även påvar förkastade det. Moreover, it was supplanted by other revisions made on more orthodox liturgical lines, less ambitious in scope, and more in accordance with tradition. Dessutom var det undan av andra ändringar som gjorts på fler ortodoxa liturgiska linjer, mindre ambitiösa i omfattning, och mer i enlighet med traditionen. The newly founded Congregation of Theatines applied itself to this task with energy and enthusiasm. Den nybildade församling Theatines tillämpat sig denna uppgift med energi och entusiasm. Caraffa, one of its founders, took a share in the work, and when he became pope under the name of Paul IV (1555-59), he continued his labours, but died before seeing their completion, and it was thus reserved to others to bring them to a successful issue. Caraffa, en av grundarna, tog del i arbetet, och när han blev påve under namnet Paul IV (1555-1559), fortsatte han sitt arbete, men dog innan ser de har slutförts, och det var därför reserverad för andra att föra dem till en framgångsrik emission.

The Council of Trent, which effected reforms in so many directions, also took up the idea of revising the Breviary; a commission was appointed concerning whose deliberations we have not much information, but it began to make definite inquiries about the subject entrusted to it. Rådet av Trent, som sker reformer i så många riktningar, tog också upp idén om att revidera BREVIARIUM, en kommission utsågs angående vars överläggningar har vi inte mycket information, men det började göra bestämda förfrågningar om ämnet anförtrotts. The council separated before these preliminaries could be concluded; so it was decided to leave the task of editing a new Breviary in the pope's own hands. Rådet separerade innan dessa förberedelser kunde ingås, så man beslutade att lämna uppgiften att redigera en ny BREVIARIUM i påvens egna händer. The commission appointed by the council was not dissolved, and continued its investigations. Den kommission som tillsätts av fullmäktige inte löst, och fortsatte sina undersökningar. St. Pius V, at the beginning of his pontificate (1566), appointed new members to it and otherwise stimulated its activity, with the result that a Breviary appeared in 1568, prefaced by the famous Bull, "Quod a nobis". St Pius V, i början av sitt pontifikat (1566), utsedd nya medlemmar till det och i övrigt stimuleras sin verksamhet, med resultatet att en breviaryen dök upp i 1568, inleds med den berömda Bull, "Quod en Nobis". The commission had adopted wise and reasonable principles: not to invent a new Breviary and a new Liturgy; to stand by tradition; to keep all that was worth keeping, but at the same time to correct the multitude of errors which had crept into the Breviaries and to weigh just demands and complaints. Kommissionen hade antagit kloka och rimliga principer: att inte uppfinna en ny BREVIARIUM och en ny liturgin, att stå tradition, att hålla allt som var värt att hålla, men samtidigt att korrigera många fel som hade smugit sig in i Breviaries och väga bara krav och klagomål. Following these lines, they corrected the lessons, or legends, of the saints and revised the Calendar; and while respecting ancient liturgical formularies such as the collects, they introduced needful changes in certain details. Efter dessa rader korrigeras de lektioner eller legender, de heliga och revideras kalendern och samtidigt respektera gamla liturgiska formler som samlar in, introducerade de nödigt förändringar i vissa detaljer. More intimate accounts of this revision should be studied at length in the approved authorities on the history of the Breviary. Mer intima konton översyn bör studeras ingående i de godkända myndigheterna på historia BREVIARIUM. Here it will be enough to give a short sketch of the chief points affecting this Breviary, as it is substantially the same as that used at this date. Här kommer det att vara tillräckligt för att ge en kort skiss av de viktigaste punkterna som berör denna breviaryen, eftersom det är i huvudsak densamma som den som används vid detta datum. The celebrated Bull of approval, "Quod a nobis" (9 July, 1568), which prefaced it, explains the reasons which had weighed with Rome in putting forth an official text of public prayer, and gives an account of the labours which had been undertaken to ensure its correction; it withdrew the papal approbation from all Breviaries which could not show a prescriptive right of at least two centuries of existence. Den berömda tjuren av godkännande "Quod en nobis" (9 juli 1568), vilket inleds den, förklarar de skäl som hade vägt med Rom att sätta fram en officiell text offentliga bön och redogör för de mödor som hade åtagit sig att se till att rättelse, det drog den påvliga gillande från alla Breviaries som inte kunde visa en normativ rätt på minst två århundraden av existens. Any Church which had not such an ancient Breviary was bound to adopt that of Rome. Varje kyrka som inte hade en sådan gammal BREVIARIUM var tvungen att anta den i Rom. The new Calendar was freed from a large number of feasts, so that the ferial Office was once more accorded a chance of occupying a less obscure position than of late it had. Den nya kalendern befriades från ett stort antal högtider, så att Ferial kontoret var åter ges en chans att ockupera en mindre obskyr position än för sent hade. At the same time the real foundation of the Breviary -- the Psalter -- was respected, the principal alterations made being in the lessons. Samtidigt den verkliga grunden för BREVIARIUM - den Psalter - respekterades, gjorde de viktigaste förändringarna är i lektionerna. The legnends of the saints were carefully revised, as also the homilies. De legnends av helgonen var noga revideras eftersom även predikningar. The work was one not only of critical revision, but also of discriminating conservatism, and was received with general approval. Arbetet var en inte bara kritisk översyn, men också diskriminerande konservatism, och mottogs med allmän godkännande. The greater number of the Churches of Italy, France, Spain, Germany, England, and, generally, all the Catholic States, accepted this Breviary, saving only certain districts, as Milan and Toledo, where ancient Rites were retained. Ju större antal kyrkor i Italien, Frankrike, Spanien, Tyskland, England, och i allmänhet alla katolska staterna accepterat breviaryen sparar endast vissa områden, som Milano och Toledo, där gamla Rites behölls.

This Pian Breviary (Breviarium Pianum), while still remaining the official prayer book of the Universal Church, has undergone certain slight alterations in the course of time, and these must here be noted, but without reference to the new feasts of saints which have been added to the Calendar century by century, even though they occupy a not inconsiderable space in the ecclesiastical disposition of the year. Denna Pian BREVIARIUM (Breviarium Pianum), medan det fortfarande är den officiella bönen bok universella kyrkan, har genomgått vissa smärre förändringar under tiden, och dessa måste här noteras, men utan att hänvisa till de nya högtider helgon som har läggs till kalendern talet av talet, trots att de upptar en icke försumbar plats i den kyrkliga disposition av året. The chiefest and most important changes were made under Sixtus V. At first the text of the versions of the Bible used in the Liturgy was altered. De chiefest och viktigaste förändringarna gjordes under Sixtus V Först texten i versioner av Bibeln används i liturgin ändrades. As soon as the revision of the Vulgate undertaken during this pontificate was completed, the new text replaced the old one in all official books, particularly in the Breviary and the Missal. Så snart översynen av Vulgata genomförts under pontifikat slutfördes ersatte den nya texten gamla i alla officiella böcker, särskilt i BREVIARIUM och missalet. Sixtus V instituted a new Congregation -- that of Rites -- 1588, charging it with a study of the reforms contemplated in the Pian Breviary, which had then been in use more than twenty years. Sixtus V instiftade en ny församling - som Rites - 1588, laddar den med en studie av de reformer som planeras i Pian BREVIARIUM, som då hade varit i bruk mer än 20 år. To him is due the honour of this revision of the Breviary, although till lately it had been ascribed to Clement VIII (1592-1605). För honom beror äran av denna översyn av BREVIARIUM, men tills nyligen hade tillskrivits Clemens VIII (1592-1605). Although the first suggestion came from Sixtus V, nevertheless it was only under Clement VIII that the work was really vigorously pushed forward and brought to a conclusion. Även om den första förslag kom från Sixtus V, ändå var det bara under Clemens VIII att arbetet verkligen kraftigt drivit fram och förde till en slutsats. The revising committee had as its members such men as Baronius, Bellarmine, and Gavanti. Den översyn Kommittén hade som medlemmarna sådana män som Baronius, Bellarmine och Gavanti. The first-named especially played a most important part in this revision, and the report which he drew up has recently been published. Den förstnämnda speciellt spelat en mycket viktig roll i denna översyn, och den rapport som han utarbetade har nyligen publicerats. The emendations bore especially on the rubrics: to the Common of Saints was added that of Holy Women not Virgins; the rite of certain feasts was altered; and some new feasts were added. De emendations bar särskilt på rubrikerna: den gemensamma heliga lades som heliga kvinnor inte Virgins, riten av vissa högtider ändrades, och några nya högtider tillkom. The Bull of Clement VIII, "Cum in Ecclesiâ", enjoining the observance of these alterations, is dated 10 May, 1602. Tjuren från Clemens VIII, "Cum i Ecclesia", ålägger iakttagande av dessa förändringar, är daterat 10 maj 1602.

Further changes were made by Urban VIII (1623-44). Ytterligare ändringar gjordes av Urban VIII (1623-1644). The commission appointed by him was content to correct the lessons and some of the homilies, in the sense of making the text correspond more closely with the oldest manuscripts. Den kommission som tillsätts av honom var nöjd med att rätta till de lärdomar och några av predikningar, i den meningen att göra texten bättre överensstämma med de äldsta handskrifterna. There would therefore be no call to treat of this revision under Urban VIII at greater length but for the fact that, outside the work of this commission, he effected a still more important reform, over which even now discussion has not ceased to make itself heard. Det skulle därför vara ingen anledning att behandla med denna översyn enligt Urban VIII mer utförligt, men för det faktum att utanför arbetet i denna kommission, han sker en ännu viktigare reform över vilka redan nu diskussioner inte har upphört att göra sig hörd . It affected the hymns. Det påverkade psalmerna. Urban VIII, being himself Humanist, and no mean poet, as witness the hymns of St. Martin and of St. Elizabeth of Portugal, which are of his own composition, desired that the Breviary hymns which it must be admitted are sometimes trivial in style and irregular in their prosody, should be corrected according to grammatical rules and put into true metre. Urban VIII, att vara sig själv Humanist, och ingen genomsnittlig poet bevittna de psalmer i St Martin och St Elizabeth i Portugal, som är av hans egen komposition, önskade att de BREVIARIUM psalmer som det måste medges ibland triviala stil och oregelbundna i sin prosodi bör korrigeras enligt grammatiska regler och tas i sann mätare. To this end he called in the aid of certain Jesuits of distinguished literary attainments. I detta syfte kallade han på hjälp av vissa jesuiter av framstående litterära talanger. The corrections made by these purists were so numerous -- 952 in all -- as to make a profound alteration in the character of some of the hymns. De korrigeringar som görs av dessa purister var så många - 952 i alla - för att göra en djupgående förändring i karaktären av några av psalmerna. Although some of them without doubt gained in literary style, nevertheless, to the regret of many, they also lost something of their old charm of simplicity and fervour. Även om vissa av dem utan tvekan gjorts i litterär stil, dock med beklagande av många, förlorade de också något av sin gamla charm av enkelhet och glöd.

At the present date [1907], this revision is condemned, out of respect for ancient texts; and surprise may be expressed at the temerity that dared to meddle with the Latinity of a Prudentius, a Sedulius, a Sidonius Apollinaris, a Venantius Fortunatus, an Ambrose, a Paulinus of Aquileia, which, though perhaps lacking the purity of the Golden Age, has, nevertheless, its own peculiar charm. För närvarande datum [1907], denna översyn fördömas, av respekt för gamla texter, och överraskning kan uttryckas på dristar som vågade blanda sig med Latinity en Prudentius, en Sedulius, en Sidonius Apollinaris, en Venantius Fortunatus, en Ambrose, en Paulinus av Aquileia, som fast kanske saknar renhet guldåldern har dock sin egen säregna charm. Even the more barbarous Latinity of a Rhabanus Maurus is not without its archaic interest and value. Även mer barbariska Latinity en Rhabanus Maurus är inte utan arkaiska intresse och värde. Moreover, the revisers were ill-advised inasmuch as they adopted a via media; they stopped half-way. Dessutom var granskare oklokt eftersom de antog en via media, de slutade halvvägs. If, as it is freely admitted, the Roman Breviary contains many hymns of inferior poetic worth, and whose sentiment is perhaps commonplace, then there is no reason why they should not be eliminated altogether, and replaced by new ones. Om, som det är fritt tillträde, innehåller den romerska BREVIARIUM många psalmer sämre poetiska värde och vars känsla är kanske vanligt, då finns det ingen anledning till varför de inte bör undanröjas helt och hållet, och ersättas med nya. Many of the older ones, however, were worthy of being preserved just as they stood; and, in the light of the progress made in philology, it is certain that some of the corrections in prosody made under Urban VIII convict their authors of ignorance of certain rhythmic rules, whose existence, it is only right to say, came to be known later. Många av de äldre var dock värt att bevaras precis som de stod, och i ljuset av de framsteg som gjorts i filologi, är det säkert att en del av de korrigeringar i prosodi gjorts enligt Urban VIII döma författarna av okunnighet om vissa rytmiska regler, vars existens är det bara rätt att säga, kom att bli känd senare. However it may be, these corrections have been retained till the present time. Det kan dock vara, har dessa korrigeringar behållits tills nuvarande tid. A comparison of the older with the modern text of the hymns may be consulted in Daniel, "Thesaurus Hymnologicus", (Halle, 1841). En jämförelse av de äldre med moderna texten psalmerna kan konsulteras i Daniel, "Thesaurus Hymnologicus", (Halle, 1841).

Nothing further was done under the successors of Urban VIII, except that new Offices were added from time to time, and that thus the ferial Office began again to lose ground. Inget vidare gjordes under efterträdare Urban VIII, förutom att nya kontor lades från tid till annan, och att således Ferial kontoret började igen att tappa mark. We must come down to the pontificate of Benedict XIV, in the second half of the eighteenth century, to meet with another attempt at reform; but before doing so, reference must be made to efforts inaugurated in France during the seventeenth and eighteenth centuries, whose history has been learnedly elucidated in detail by Dom Guéranger in vol. Vi måste komma ner till pontifikat Benedictus XIV under andra hälften av sjuttonhundratalet, att träffa en annan försök till reformer, men innan du gör det måste hänvisas till insatser invigdes i Frankrike under sjuttonde och artonde århundradena, vars historia har learnedly klarlagts i detalj av Dom Guéranger i vol. II of his "Institutions liturgiques", devoted in great part to an account of this struggle. II av hans "institutioner liturgiques", ägnade till stor del på ett konto i denna kamp. The Roman Breviary, revised by Pius IV, had been received in France without opposition. Den romerska breviaryen, reviderad av Pius IV hade mottagits i Frankrike utan motstånd. Under Louis XIV, however, attempts at revision were made, inspired by a spirit of resistance and antagonism to the Roman Court. Under Ludvig XIV var dock försök till revidering görs, inspirerad av en anda av motstånd och antagonism till den romerska domstolen. They took form amongst the two parties which made open profession of Gallicanism and Jansenism. De tog form bland två parter som givit öppna yrket Gallicanism och Jansenism. The supporters of this reform, several of whom were men of learning and culture, were aided by the historical and critical works which at that time were being poured forth in France, so that in these projects for the reform of the Breviary, side by side with rash suggestions, there were many which were both useful and well judged. Anhängare av denna reform, flera av dem var män av lärande och kultur, har med hjälp av de historiska och kritiska verk som på den tiden var som utgjuten i Frankrike, så att i dessa projekt för reform av BREVIARIUM, sida vid sida med utslag förslag, det fanns många som var både nyttig och väl avvägd. One of the first schemes was that of the Paris Breviary, mooted in 1670 and pursued under the patronage of Archbishops Hardouin de Péréfixe and de Harlay. En av de första systemen var att i Paris BREVIARIUM, diskuterats i 1670 och fortsatte under beskydd av ärkebiskopar Hardouin de Péréfixe och de Harlay. The Breviary called after de Harlay appeared in 1680. Den breviaryen kallas efter de Harlay dök upp i 1680. The corrections it embodied affected in particular the legends of the saints and the homilies, but numerous other parts were also touched. Korrigeringarna det förkroppsligade påverkas särskilt legenderna helgon och predikningar, men många andra delar också berördes. The details and the examination of them may best be studied in Dom Guéranger's pages. Detaljerna och granskning av dem kan bäst studeras i Dom Guéranger sidor. Although it might have seemed that the Breviary had by then been sufficiently emended, in the following century another Archbishop of Paris, Monseigneur de Vintimille, had another Breviary drawn up, which was published in 1736, and remained in use till the middle of last century. Även om det kan ha verkat att BREVIARIUM hade då tagits tillräcklig emended i följande århundradet annan ärkebiskopen av Paris, Monseigneur de Vintimille, hade en annan breviaryen upprättas, som publicerades i 1736, och var i bruk fram till mitten av förra seklet . It partly embodied what is called the "liturgical Utopia of Quignonez". Det förkroppsligade delvis vad som kallas "liturgiska Utopia i Quignonez". Its source, however, was not above suspicion, for some of those who had laboured at its production were Jansenists. Dess källa var dock inte över misstanke, för vissa av dem som hade arbetat vid produktionen var jansenisterna. This reform, while not wanting in sound ideals, was carried out, however, regardless of liturgical traditions. Denna reform, utan vill i ljud ideal, genomfördes dock oavsett liturgiska traditioner.

What had been going on in Paris had its counterpart in other dioceses of France, where new Breviaries were were introduced, for the most part inspired by the ideas which had dominated those of de Harlay and of Vintimille. Vad hade pågått i Paris hade sin motsvarighet i andra stift i Frankrike, där nya Breviaries var infördes till största delen inspirerad av de idéer som hade dominerat de de Harlay och Vintimille. A reaction against these broke out in France between 1830 and 1840, having for its leader a Benedictine monk, Dom Guéranger, Abbot of Solesmes and an eminent liturgist, who, in his "Institutions liturgiques", arraigned the new Breviaries, exposed the mistakes underlying their construction, and proved that their authors had acted without warrant. En reaktion mot dessa bröt ut i Frankrike mellan 1830 och 1840, med för sin ledare en benediktinermunk, Dom Guéranger, abbot i Solesmes och en framstående liturgisten, som i hans "institutioner liturgiques", anklagad nya Breviaries, utsatt misstagen bakom deras konstruktion, och visade att deras författare hade agerat utan fullmakt. His onslaught met with immediate success for in twenty years the greater number of the dioceses gave up their Gallican Breviaries and adopted once more the Roman Liturgy. Hans angrepp träffade omedelbar framgång i 20 år det största antalet stiften gav upp sina Gallican Breviaries och antog en gång den romerska liturgin. The exact figures are as follows: in 1791 eighty dioceses had rejected the Roman Liturgy and had fashioned special liturgies for themselves; in 1875 Orléans, the last French diocese which had retained its ownliturgy re-entered Roman liturgical unity. De exakta siffrorna är följande: i 1791 80 stift hade avvisat den romerska liturgin och hade gammaldags speciella liturgier för sig själva, i 1875 Orléans, det sista franska stiftet som hade behållit sin ownliturgy åter in romerska liturgiska enhet.

While France, during the seventeenth and eighteenth centuries, was letting herself be carried away in the reform of her Breviaries by Gallican and Jansenist leanings, other countries were following in her wake. Medan Frankrike, under sjuttonde och artonde århundradena, lät sig föras bort i reformen av hennes Breviaries av Gallican och Jansenist böjelser, andra länder efter i hennes kölvatten. In Italy, Scipio Ricci, Bishop of Pistoia, an ardent Jansenist, drew up a new Breviary, and certain districts of Germany adopted the same course, with the result that Breviaries modelled on those of France appeared at Trier, Cologne, Aachen, Mnnster, and Mainz; and it was long before Germany returned to liturgical unity. I Italien drog Scipio Ricci, biskop i Pistoia, en ivrig Jansenist, en ny BREVIARIUM, och vissa distrikt i Tyskland antog samma kurs, vilket innebär att Breviaries modelleras på de Frankrikes visades på Trier, Köln, Aachen, Mnnster, och Mainz, och det var långt innan Tyskland återvände till liturgisk enhet.

While the Jansenists and Gallicans were creating a new Liturgy, Prosper Lambertini, one of the most learned men in Rome, who became pope under the name of Benedict XIV, determined to copy the example of some of his predecessors, and to carry out a further reform of the Breviary. Medan jansenisterna och Gallicans skapade en ny liturgi, Prosper Lambertini, en av de mest lärda män i Rom, som blev påve under namnet Benedictus XIV, fast besluten att kopiera exempel på några av hans föregångare, och att genomföra ytterligare en reform av BREVIARIUM. A congregation was instituted for the special purpose; its papers, for long unedited, have of late years been gone through by MM. En församling instiftades för speciella ändamål, dess papper, för lång oredigerad, har de senare åren har gått igenom av MM. Roskovány and Chaillot, each of whom has published considerable portions of them. Roskovány och Chaillot, har var och en av dem publicerade stora delar av dem. The first meeting of the congregation was in 1741, and the discussions which took place then and later are of interest from the liturgist's point of view, but need not detain us. Det första mötet i församlingen var 1741, och de diskussioner som ägde rum då och senare är av intresse från liturgisten synvinkel, men behöver inte uppehålla oss. Although this project of reform came to nothing, nevertheless the work accomplished by the congregation was of real value and reflects credit on its members, some of whom, like Giorgi, were eminent liturgists. Även detta projekt av reformer kom till ingenting, ändå det arbete som utförts av församlingen var av verkligt värde och speglar kredit på sina medlemmar, varav vissa, som Giorgi, var framstående liturgists. Future workers in this department of learning will have to take account of their collections. Framtida arbetare i denna Institutionen för lärande måste ta hänsyn till sina samlingar. After the death of Benedict XIV (4 May, 1758) the labours of this congregation were suspended and were never again seriously resumed. Efter döden av Benedict XIV (4 maj 1758) de mödor av denna församling avbröts och var aldrig allvarligt återupptas. Since Benedict XIV's time changes in the Breviary have been very few, and of minor importance, and can be outlined in a few words. Sedan Benedictus XIV: s tid förändringar i BREVIARIUM har varit mycket få, och av mindre betydelse, och kan beskrivas i några få ord. Under Pius VI the question of a reform of the Breviary was brought up once more. Enligt Pius VI frågan om en reform av BREVIARIUM togs upp en gång till. By that pontiff's orders a scheme was drawn up and presented to the Congregation of Rites, but it was found impossible to overcome the difficulties which surrounded an undertaking of this kind. Genom att påven order ett system utarbetades och lades fram för församlingen av riter, men det visade sig omöjligt att övervinna de svårigheter som omgav ett företag av detta slag. In 1856 Pius IX appointed a commission to examine the question: is the reform of the Breviary opportune? År 1856 Pius IX tillsatte en kommission för att undersöka frågan: är reformen av den BREVIARIUM lämpligt? But again only preliminary matters engaged their attention. Men återigen endast preliminära frågor engagerade deras uppmärksamhet. Amongst the Acts of the Vatican Council a series of propositions are to be found, whose object was the simplification or correction of the Breviary, but the inquiry never got beyond that stage. Bland de rättsakter från Vatikankonciliet en rad propositioner återfinns, vars syfte var att förenkla eller korrigering av BREVIARIUM, men utredningen fick aldrig bortom det stadiet. Finally, under Leo XIII, a commission was appointed, at the close of 1902, whose duties were a study of historico-liturgical questions. Slutligen föreskrivs Leo XIII, var en kommission utses i slutet av 1902, vars uppgifter var en studie av historisk-liturgiska frågor. Its province is a wider one, comprising not only the Breviary, but also the Missal, the Pontifical, and the Ritual. Dess provins är en bredare en, bestående av inte endast BREVIARIUM, utan även missalet, det Påvliga och ritualen. It has, further, to supervise future liturgical edittions, and thus to see that they conform as closely as possible with historical data. Det har vidare att övervaka framtida liturgiska edittions, och därmed se till att de överensstämmer så nära som möjligt med historiska data. This commission, though attached to the Congregation of Rites, is nevertheless autonomous. Detta uppdrag, men fäst församlingen av riter, är ändå självständigt. It consisted at first of five members under the presidency of Monsignor Duchesne, namely: Mgr. Den bestod till en början av fem ledamöter under ledning av Monsignor Duchesne, nämligen: Mgr. Wilpert, Father Ehrle, SJ, Father Roberti, Mgr. Wilpert, fader Ehrle, SJ, fader Roberti, Mgr. Umberto Benigni, Mgr. Umberto Benigni, Mgr. Mercati, and a few consultors. Mercati, och några consultors. What the results of their labours may be is not yet known. Vad resultatet av sitt arbete kan vara är ännu inte känt.

This sketch of the reforms of the Breviary proves, however, the desire of the Church to eliminate the blemishes which disfigure this book. Denna skiss av reformerna i breviaryen visar dock önskan av kyrkan att eliminera fläckar som vanställer den här boken. All these efforts have not been sterile; some of these revisions mark real progress; and it may be hoped that the present commission will effect certain improvements which the progress of historical studies and criticism have made the more needful. Alla dessa ansträngningar har inte varit steril, några av dessa revideringar markerar verkliga framsteg, och det kan man hoppas att den nuvarande kommissionen kommer att påverka vissa förbättringar som utvecklingen av historiska studier och kritik har gjort mer nödigt.


On the different Breviaries: Breviary of Cluny; Brigittine Breviary; Breviary of St. Bernard; Durham Breviary; Hereford Breviary; Mozarabic Breviary; Breviary of Rouen; Sarum Breviary; etc., CABROL, Introduction aux études liturgiques, sv Bréviaire, Breviarium, Breviary. På de olika Breviaries: BREVIARIUM av Cluny, Brigittine BREVIARIUM, BREVIARIUM av St Bernard, Durham BREVIARIUM, Hereford BREVIARIUM, mozarabiska BREVIARIUM, BREVIARIUM av Rouen, Sarum BREVIARIUM, etc. Cabrol, Introduktion aux études liturgiques, sv Bréviaire, Breviarium, BREVIARIUM . On the Milan Breviary, Mozarabic Breviary, and Eastern Breviaries, PROBST, in Kirchenlex, (1883), II. På Milan BREVIARIUM, mozarabiska BREVIARIUM och östra Breviaries, Probst, i Kirchenlex, (1883), II. sv Brevier; B-UMER, Geschichte des Breviers (Freiburg, 1895), the most important and most complete work on the subject, Fr. sv PETIT, B-Umer, Geschichte des Breviers (Freiburg, 1895), den viktigaste och mest kompletta arbetet, Fr. tr., with additions and corrections by BIRON, as Histoire du bréviaire (Paris, 1905). tr., med tillägg och korrigeringar Biron, som Histoire du bréviaire (Paris, 1905). ID., Breviarii Romani editio nova Tornacensis, 1882, collata Vaticanæ Urbano Papâ VIII evulgatæ, 1632 (1882); BATIFFOL, L'Histoire du bréviaire Romain (Paris, 1893; tr. London); BAUDOT, Le breviaire romain (Paris, 1727; Lat. tr., Venice, 1734); ROSKOVÁNT, De Célibatu et Breviario (1861, 1877, 1881, 1888); PROBST, Brevier und Breviergebet (Tnbingen, 1868); PIMONT, Les hymnes du bréviaire romain (Paris, 1874-84); PLEITHNER, Ælteste Geschichte des Breviergebetes (Kempten, 1887); NILLES, Kalendarium Manuale utriusque Ecclesiâ Orientalis et Occidentalis (Innsbruck, 1896); Article Brevier, Realencyklopédie, IV; GUÉRARD, Polyptique de l'abbaye de St. Rémy de Reims (Paris, 1853); BECKER, Catalogi Bibliothecarum antiqui (Rome, 1885); DUCANGE, Glossarium: Micrologus de ecclesiasticis observationibus in Bibl. ID, Breviarii Romani Editio nova Tornacensis, 1882, collata Vaticanæ Urbano Papa VIII evulgatæ, 1632 (1882),. BATIFFOL, L'Histoire du bréviaire Romain (Paris, 1893,. Tr London), Baudot, Le breviaire romain (Paris, 1727 , Lat tr, Venedig, 1734), ROSKOVÁNT, De Célibatu et Breviario (1861, 1877, 1881, 1888), Probst, PETIT und Breviergebet (Tnbingen, 1868), PIMONT, Les hymnes du bréviaire romain (Paris, 1874 -.. 84), PLEITHNER, Ælteste Geschichte des Breviergebetes (Kempten, 1887), NILLES, Kalendarium Manuale utriusque Ecclesia Orientalis et occidentalis (Innsbruck, 1896), artikel PETIT, Realencyklopédie, IV, Guerard, Polyptique de l'Abbaye de St Rémy de Reims (Paris, 1853), BECKER, Catalogi Bibliothecarum antiqui (Rom, 1885), DUCANGE, Glossarium: Micrologus de ecclesiasticis observationibus i Bibl. Vet. Vet. Patr. Patr. (Lyons), XVIII; GUÉRANGER, Instit. (Lyon), XVIII, GUÉRANGER, Instit. Liturg. Liturg. (2nd ed.), I; GERBERT, Vet. (. 2nd ed), I, Gerbert, Vet. Liturg., II; Katholik. Liturg, II,. Katholik. (1890), II, 511; KAULEN, Einleitung in die Heilige Schrift; Geschichte der Vulgata (Mainz, 1868); THOMASI, Opera, ed., VEZZOSI (Rome, 1747), II; BERGER, Histoire de la Vulgate pendant les premiers siécles du Moyen Age (Paris, 1893); Anglo-Saxon Psalter (1843); WALAFRID STRABO, De rebus ecclesiasticis in PL, CXIV, 957; MURATORI, Anecdota Ambrosiana, IV. (1890), II, 511, Kaulen, Einleitung in die Heilige Schrift, Geschichte der Vulgata (Mainz, 1868), Thomasi, Opera, ed, Vezzosi (Rom, 1747), II. Berger, Histoire de la Vulgata hänge les premiärer siécles du Moyen Age (Paris, 1893), anglosaxiska Psalter (1843), WALAFRID Strabo, De rebus ecclesiasticis i PL, CXIV, 957, Muratori, Anecdota Ambrosiana, IV. PL, LXXII, 580 sqq. PL, LXXII, 580 ff. ; WARREN, The Antiphonary of Bangor (London, 1893); CABROL, Le Livre de la Prióre Antique (Paris, 1900); CABROL, Dict. , Warren, Antiphonary från Bangor (London, 1893), Cabrol, Le Livre de la Priore Antik (Paris, 1900), Cabrol, Dict. D'archéologie et de liturgie; TAUNTON, The Little Office of Our Lady (London, 1903); Peregrinatio Etheriâ, tr., Holy Week in Jerusalem in the Fourth Century, reprinted from DUCHESNE, Christian Worship (London, 1905); Rev. d'histoire et de littérature religieuses (Paris, 1898); PROBST, Lehre und Gebet in den drei ersten Jahrh.; PITRA, Hymnographie de l'Eglise Grecque (Paris, 1867); MONE, Lateinische Hymnen des Mittelaters (Freiburg im Br., 1853-55); DANIEL, Thesaurus Hymnologicus (Halle, 1841); CHEVALIER, Topo-bibliographie, sv Hymnes; LECLERCQ, Actes des Martyrs in Dict. D'Archeologie et de liturgie, Taunton, The Little kontoret av vår Lady (London, 1903), Peregrinatio Etheria, tr, Stilla veckan i Jerusalem i det fjärde århundradet, omtryckt från Duchesne, Christian Worship (London, 1905);. Rev d'Histoire et de LITTERATUR religieuses (Paris, 1898), Probst, Lehre und Gebet in den drei ersten Jahrh,. Pitra, Hymnographie de l'Eglise Grecque (Paris, 1867), Mone, Lateinische Hymnen des Mittelaters (Freiburg im Br. , 1853-1855), Daniel, Thesaurus Hymnologicus (Halle, 1841), Chevalier, Topo-Bibliographie, sv Hymnes, Leclercq, Actes des Martyrs i Dict. d'archæol., I. 379; BRAMBACH, Psalterium. d'archæol, I. 379,. Brambach, Psalterium. Bibliographischer versuch nber die liturgischen Bncher des christl. Bibliographischer Versuch NBER die liturgischen Bncher des Christl. Abendlandes (Berlin, 1887); BELETH, Rationale Divinorum Officiorum; MOLINIER, Catalogue des mss. Abendlandes (Berlin, 1887), BELETH, Bakgrund divinorum Officiorum, Molinier, katalog des MSS. De la biblioth. De la biblioth. Mazarine; RADULPHUS TONGRENSIS, De Canonum observantiæ in Max. Mazarine, RADULPHUS TONGRENSIS, De Canonum observantiæ i Max. Biblioth. Biblioth. Vet. Vet. Patrum., XXVI; Rassegna Gregor., September-October, 1903, 397 sqq.; WICKHAM LEGG. Patrum, XXVI,. Rassegna Gregor, september-oktober, 1903, 397 ff,.. WICKHAM Legg. Some Local Reforms (London, 1901); SCHMID, Studien nber die Reform des Römischen Breviers in Theol. Vissa lokala reformer (London, 1901), Schmid, Studien NBER die Reform des Römischen Breviers i Theol. Quartalsch. Quartalsch. (Tnbingen, 1884); BERGEL, Die Emendation des Römischen Breviers in Zeitsch. (Tnbingen, 1884), Bergel, Die textförbättring des Römischen Breviers i Zeitsch. f. f.. kathol. kathol. Theol. Theol. (Innsbruck, 1884); KIRCH, Die Liturgie der Erzdiöcese Köln (Cologne, 1868); ROSKOVÁNY, Breviarium, V; CHAILLOT, Analecta Juris Pont. (Innsbruck, 1884), Kirch, Die Liturgie der Erzdiöcese Köln (Köln, 1868), ROSKOVÁNY, Breviarium, V, Chaillot, Analecta Juris Pont. (1885). (1885). XXIV; MARTIN, Omn. XXIV, MARTIN, OMN. Conc. Konc. Vatic. Vatic. Documentorum Collecto (2nd ed., Paderborn, 1873); Acta et Decreta in Collectio Lacensis (Freiburg im Br., 1890). Documentorum Collecto (2nd ed, Paderborn, 1873.) Acta et Decreta i Collectio Lacensis (Freiburg im Br, 1890.). VII; LECLERCQ; Les Martyrs (Paris, 1905),IV. VII, LECLERCQ, Les Martyrs (Paris, 1905), IV.

FERNAND CABROL FERNAND CABROL
Transcribed by Marcial David Kopierat av Marcial David

The Catholic Encyclopedia, Volume II (1907) Den katolska encyklopedien, volym II (1907)
Imprimatur. Imprimatur. John M. Farley, Archbishop of New York John M. Farley, ärkebiskop av New York



Detta betvingar presentation i det original- engelska språket


Överför en e-post ifrågasätter eller kommenterar till oss: E-post

De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är: