Good Friday, Great Friday Långfredagen, Great fredag

General Information Allmän information

Good Friday is the Friday immediately preceding Easter, celebrated by Christians as the anniversary of Christ's crucifixion. Långfredagen är fredag ​​omedelbart före påsk, firas av kristna årsdagen av Kristi korsfästelse. The name Good Friday is generally believed to be a corruption of God's Friday. Namnet Långfredagen allmänt tros vara en korruption av Guds fredag. Since the time of the early church, the day has been dedicated to penance, fasting, and prayer. Sedan tiden för den tidiga kyrkan har dagen ägnats åt botgöring, fasta och bön.

In the Roman Catholic church, the Good Friday liturgy is composed of three distinct parts: readings and prayers, including the reading of the Passion according to St. John; the veneration of the cross; and a general communion service (formerly called the Mass of the Presanctified), involving the reception of preconsecrated hosts by the priest and faithful. I den romersk-katolska kyrkan är långfredagen liturgi som består av tre olika delar: uppläsningar och böner, inklusive avläsning av Passion enligt Johannes, vördnaden av korset, och en allmän gemenskap tjänst (tidigare kallat Massa av den Presanctified), som omfattar mottagning av preconsecrated värdar genom prästen och troende.

From the 16th century on, the Good Friday service took place in the morning; in 1955 Pope Pius XII decreed that it be held in the afternoon or evening. Från 16-talet på, tog långfredagen tjänsten plats på morgonen, i 1955 Pope Pius XII bestämt att hållas i eftermiddag eller kväll. As a result, such traditional afternoon devotions as the Tre Ore (Italian, "three hours"), consisting of sermons, meditations, and prayers centering on the three-hour agony of Christ on the cross, were almost entirely discontinued in the Roman Catholic church. Som ett resultat har sådana traditionella eftermiddagen andakt som Tre Ore (italienska, "tre timmar"), som består av predikningar, meditationer och böner centrering på tre timmar våndan av Kristus på korset, nästan helt upphörde den romersk-katolska kyrka.

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
In most of Europe, in South America, in the United Kingdom and many parts of the Commonwealth, and in several states of the US, Good Friday is a legal holiday. I större delen av Europa, i Sydamerika, i Storbritannien och många delar av samväldet, och i flera delstater i USA är långfredag ​​en officiell helgdag.


Good Friday LÅNGFREDAG

Advanced Information Avancerad information

Good Friday is the Friday before Easter Day. Långfredagen är fredagen före påskdagen. Its origins as a special holy day go back to the development of Holy Week in Jerusalem in the late fourth century. Dess ursprung som en särskild helig dag går tillbaka till utvecklingen av Stilla veckan i Jerusalem i slutet av fjärde århundradet. In the East it came to be called "Great" and in the West "Good" Friday. I öst kom att kallas "Stor" och i väst "Bra" Fredag. It is observed in the Western nations in many ways. Det observeras i västra nationerna på många sätt. For example, in Roman Catholicism the liturgy of the day, used between 3:00 PM and 8:00 PM, has three parts, readings and prayers, adoration of the cross, and Holy Communion with bread consecrated a day beforehand. Till exempel i romersk katolicism liturgin i dag, som används från 15:00 till 8:00, har tre delar, uppläsningar och böner, tillbedjan av korset, och nattvarden med bröd invigde en dag i förväg. There is no celebration of the Eucharist on this day. Det finns ingen firandet av eukaristin på denna dag. In Anglicanism there is variety, including the use of the Roman liturgy, a three hour service (noon to 3:00 PM), or a simple service of morning or evening prayer. I anglikanismen finns variation, inklusive användning av den romerska liturgin, en tre timmars service (middag till 3:00 PM), eller en enkel tjänst morgonen eller kvällen bön. In some Protestant denominations there is a celebration of the Lord's Supper. I vissa protestantiska samfund finns ett firande av Herrens nattvard.

P Toon P Toon
(Elwell Evangelical Dictionary) (Elwell evangelikal ordbok)


Good Friday LÅNGFREDAG

Catholic Information Katolsk information

Definition and etymology Definition och etymologi

Good Friday, called Feria VI in Parasceve in the Roman Missal, he hagia kai megale paraskeue (the Holy and Great Friday) in the Greek Liturgy, Holy Friday in Romance Languages, Charfreitag (Sorrowful Friday) in German, is the English designation of Friday in Holy Week -- that is, the Friday on which the Church keeps the anniversary of the Crucifixion of Jesus Christ. Långfredagen, som kallas Feria VI i Parasceve i den romerska missalet, är han hagia kai megale paraskeue (den heliga och stora fredag) i den grekiska liturgin, Heliga fredag ​​i romanska språk, Charfreitag (smärtorika fredag) på tyska, engelska beteckning fredag i Stilla veckan - det vill säga fredag ​​som kyrkan håller årsdagen av korsfästelsen av Jesus Kristus.

Parasceve, the Latin equivalent of paraskeue, preparation (ie the preparation that was made on the sixth day for the Sabbath; see Mark 15:42), came by metonymy to signify the day on which the preparation was made; but while the Greeks retained this use of the word as applied to every Friday, the Latins confined its application to one Friday. Parasceve, den latinska motsvarigheten paraskeue, förberedelse (dvs. preparatet som gjordes på den sjätte dagen för sabbaten, se Mark 15:42), kom genom metonymi att betyda den dag då beredningen gjordes, men medan grekerna behöll denna användning av ordet som tillämpas på varje fredag, latinerna begränsat sin ansökan till en fredag. Irenaeus and Tertullian speak of Good Friday as the day of the Pasch; but later writers distinguish between the Pascha staurosimon (the passage to death), and the Pascha anastasimon (the passage to life, ie the Resurrection). Irenaeus och Tertullianus tala om långfredagen som dagen för Pasch, men senare författare skilja mellan Pascha staurosimon (passagen till döden) och Pascha anastasimon (passagen till liv, det vill säga uppståndelsen). At present the word Pasch is used exclusively in the latter sense. För närvarande ordet Pasch används uteslutande i den senare betydelsen. The two Paschs are the oldest feasts in the calendar. De två Paschs är de äldsta högtiderna i kalendern.

From the earliest times the Christians kept every Friday as a feast day; and the obvious reasons for those usages explain why Easter is the Sunday par excellence, and why the Friday which marks the anniversary of Christ's death came to be called the Great or the Holy or the Good Friday. Från äldsta tider de kristna höll varje fredag ​​som en fest dag, och de uppenbara orsakerna till dessa användningsområden förklara varför påsken är söndag par excellence, och varför fredag ​​som markerar årsdagen av Kristi död kom att kallas den store eller den heliga eller långfredagen. The origin of the term Good is not clear. Ursprunget av begreppet god är inte klart. Some say it is from "God's Friday" (Gottes Freitag); others maintain that it is from the German Gute Freitag, and not specially English. Vissa säger att det är från "Guds fredag" (Gottes Freitag), andra hävdar att det är från den tyska Gute Freitag, och inte särskilt engelska. Sometimes, too, the day was called Long Friday by the Anglo-Saxons; so today in Denmark. Ibland var också dagen kallas Long fredag ​​av anglosaxarna, så i dag i Danmark.

Office and ceremonial Kontor och ceremoniella

There is, perhaps, no office in the whole liturgy so peculiar, so interesting, so composite, so dramatic as the office and ceremonial of Good Friday. Det är kanske ingen kontor i hela liturgin så konstigt, så intressant, så komposit, så dramatisk som kontor och ceremoniella på långfredagen. About the vigil office, which in early times commenced at midnight in the Roman, and at 3 am in the Gallican Church, it will suffice to remark that, for 400 years past, it has been anticipated by five or six hours, but retains those peculiar features of mourning which mark the evening offices of the preceding and following day, all three being known as the Tenebrae. Om vaka kontoret, som i äldre tid inleddes vid midnatt i den romerska, och vid 3 am i Gallican kyrkan, räcker det att påpeka att för 400 år tidigare, har det förutsetts av fem eller sex timmar, men behåller de särdrag av sorg som markerar kväll kontor föregående och följande dag, varvid alla tre kallas Tenebrae.

The morning office is in three distinct parts. Morgonen säte i tre separata delar. The first part consists of three lessons from Sacred Scripture (two chants and a prayer being interposed) which are followed by a long series of prayers for various intentions; the second part includes the ceremony of unveiling and adoring the Cross, accompanied by the chanting of the Improperia; the third part is known as the Mass of the Presanctified, which is preceded by a procession and followed by vespers. Den första delen består av tre lektioner från den heliga Skrift (två sånger och en bön är insatt) som följs av en lång rad böner för olika avsikter, den andra delen innehåller ceremonin avtäckningen och beundrande korset, tillsammans med sjunger den Improperia, den tredje delen kallas massa Presanctified, som föregås av en procession och följs av vesper. Each of these parts will be briefly noticed here. Var och en av dessa delar kommer att kortfattat märkt här.

The Hour of None being finished, the celebrant and ministers, clothed in black vestments, come to the altar and prostrate themselves for a short time in prayer. Timmen av Inga som klar de firande och ministrar, klädda i svarta dräkter, kom till altaret och kasta sig ner för en kort tid i bön. In the meantime, the acolytes spread a single cloth on the denuded altar. Under tiden sprider lovprisar en trasa på blottade altaret. No lights are used. Inga lampor används. When the celebrant and ministers ascend the altar, a lector takes his place on the epistle side, and reads a lesson from Osee 6. När de firande och ministrar stiger altaret, tar en lektor sin plats i brevet sidan och läser lärdom av Osee 6. This is followed by a tract sung by the choir. Detta följs av en tarmkanalen sjöngs av kören. Next comes a prayer sung by the celebrant, which is followed by another lesson from Exodus 12, chanted by the subdeacon. Därefter kommer en bön sjungs av de firande, som följs av en annan lärdom Mosebok 12, skanderade av subdiakonen. This is followed by another tract (Psalm 139), at the close of which the third lesson, viz. Detta följs av ett annat tarmkanalen (Psalm 139), i slutet av det tredje lektionen, dvs. the Passion according to St. John, is sung by the deacons or recited from a bare pulpit --"dicitur passio super nudum pulpitum". Passion enligt Johannes, sjungs av diakonerna eller reciterade ur en bar predikstolen - "dicitur Passio super nudum pulpitum". When this is finished, the celebrant sings a long series of prayers for different intentions, viz. När detta är klart, sjunger de firande en lång rad böner för olika intentioner, dvs. for the Church, pope, bishop of the diocese, for the different orders in the Church, for the Roman Emperor (now omitted outside the dominions of Austria), for catechumens .... för kyrkan, påven, biskopen av stiftet, för de olika order i kyrkan, för den romerske kejsaren (nu utelämnats utanför besittningar Österrike), för catechumens .... The above order of lessons, chants, and prayers for Good Friday is found in our earliest Roman Ordines, dating from about AD 800. Ovanstående ordning lektioner, sånger och böner för långfredagen finns i våra tidigaste romerska Ordines, från omkring år 800. It represents, according to Duchesne (234), "the exact order of the ancient Synaxes without a liturgy", ie the order of the earliest Christian prayer meetings, at which, however, the liturgy proper, ie the Mass, was not celebrated. Det representerar, enligt Duchesne (234), "den exakta ordning de gamla Synaxes utan liturgi", dvs ordningen av de tidigaste kristna bönemöten, där dock liturgin korrekt, dvs massan, inte firades. This kind of meeting for worship was derived from the Jewish Synagogue service, and consisted of lessons, chants, and prayers. Denna typ av möte för dyrkan härrör från den judiska synagogan tjänsten och bestod av lektioner, sånger och böner. In the course of time, as early perhaps as AD 150 (see Cabrol's "Origines Liturgiques" 137), the celebration of the Eucharist was combined with this purely euchological service to form one solemn act of Christian worship, which came to be called the Mass. It is to be noted that the Mass is still in two parts, the first consisting of lessons, chants, and prayers, and the second being the celebration of the Eucharist (including the Offertory, Canon, and Communion). Under tiden, så tidigt kanske som AD 150 (se Cabrol s "Origines Liturgiques" 137), var firandet av eukaristin i kombination med denna rent euchological tjänst att bilda en högtidlig handling av kristen dyrkan, som kom att kallas Mass . Det bör noteras att mässan fortfarande i två delar, den första bestående av lektioner, sånger och böner, och den andra är firandet av eukaristin (inklusive OFFERTORIUM, Canon och kommunionen). While the Judica, introit, and the Gloria in Excelsis have been added to this first part of the Mass and the long series of prayers omitted from it, the oldest order of the Synaxis, or meeting without Mass, has been retained in the Good Friday service. Medan Judica, Introit och Gloria in Excelsis har lagts till i den första delen av mässan och den långa serien av böner utelämnas från den, har den äldsta ordningen för synaxis eller möte utan mässan, kvar i det Långfredagen tjänsten. The form of the prayers deserves to be noticed. Den form av bönerna förtjänar att uppmärksammas. Each prayer in three parts. Varje bön i tre delar.

The celebrant invites the congregation to pray for a specified intention. Celebranten uppmanar församlingen att be för en angiven avsikt. The deacon then says "Let us kneel" (Flectamus genua); then the people were supposed to pray for a time kneeling in silence, but at present immediately after the invitation to kneel the subdeacon invites them to stand up (Levate). Diakonen säger sedan "Låt oss knäböja" (Flectamus Genua), sedan folket skulle be för en tid knä i tystnad, men för närvarande omedelbart efter inbjudan att knäböja på subdiakonen uppmanar dem att stå upp (Levate).

The celebrant collects, as it were, all their prayers, and voices them aloud. Celebranten samlar in, så att säga, alla deras böner, och röster dem högt.

The modern collect is the representative of this old solemn form of prayer. Den moderna samla är representant för denna gamla högtidliga form av bön. The first part is reduced to the Oremus, the second part has disappeared, and the third part remains in its entirety and has come to be called the collect. Den första delen reduceras till Oremus, den andra delen har försvunnit, och den tredje delen är i sin helhet och har kommit att kallas samlar in. It is curious to note in these very old Good Friday prayers that the second part is omitted in the prayers for the Jews, owing, it is said, to their having insulted Christ by bending the knee in mockery before Him. Det är märkligt att notera i dessa mycket gamla långfredagen böner att den andra delen utelämnas i bönerna för judarna på grund, sägs det, att de hade förolämpat Kristus genom att böja knä i hån inför honom. These prayers were not peculiar to Good Friday in the early ages (they were said on Spy Wednesday as late as the eighth century); their retention here, it is thought, was inspired by the idea that the Church should pray for all classes of men on the day that Christ died for all. Dessa böner var inte utmärkande för långfredagen i tidig ålder (de sade på Spy onsdag så sent som det åttonde århundradet), att bevara här, är det tänkt, var inspirerad av idén att kyrkan bör be för alla typer av män samma dag som Kristus dog för alla. Duchesne (172) is of opinion that the Oremus now said in every Mass before the Offertory, which is not a prayer, remains to show where this old series of prayers was once said in all Masses. Duchesne (172) är av uppfattningen att den Oremus nu sagt i varje mässa innan OFFERTORIUM, som inte är en bön, återstår att visa var denna gamla serie av böner var en gång sa i alla massorna.

Adoration of the Cross Tillbedjan av Korset

The dramatic unveiling and adoration of the Cross, which was introduced into the Latin Liturgy in the seventh or eighth century, had its origin in the Church of Jerusalem. Den dramatiska avslöjandet och tillbedjan av korset, som infördes i den latinska liturgin i sjunde eller åttonde århundradet, hade sitt ursprung i kyrkan i Jerusalem. The "Peregrinatio Sylviae" (the real name is Etheria) contains a description of the ceremony as it took place in Jerusalem towards the close of the fourth century. Den "Peregrinatio Sylviae" (det riktiga namnet är Etheria) innehåller en beskrivning av ceremonin som ägde rum i Jerusalem mot slutet av det fjärde århundradet.

Then a chair is placed for the Bishop in Golgotha behind the Cross... Sedan en stol placeras för biskopen i Golgata bakom korset ... a table covered with a linen cloth is placed before him; the Deacons stand around the table, and a silver-gilt casket is brought in which is the wood of the holy Cross. ett bord täckt med en linneduk placeras före honom, diakonerna står runt bordet, och en silver-förgylld kista förs in som är trä av den heliga korset. The casket is opened and (the wood) is taken out, and both the wood of the Cross and the Title are placed upon the table. Kistan öppnas och (trä) tas ut, och både trä av korset och titel placeras på bordet. Now, when it has been put upon the table, the Bishop, as he sits, holds the extremities of the sacred wood firmly in his hands, while the Deacons who stand around guard it. Nu, när det har lagt på bordet, biskopen, när han sitter, håller extremiteter den heliga trä stadigt i sina händer, medan diakonerna som står runt vakta den. It is guarded thus because the custom is that the people, both faithful and catechumens, come one by one and, bowing down at the table, kiss the sacred wood and pass on. Det vaktas så att den anpassade är att människor, både troende och katekumenerna, kom en efter en, och böjer sig ned vid bordet, kyssa den heliga trä och föra vidare. (Duchesne, tr. McClure, 564) (Duchesne, tr. McClure, 564)

Our present ceremony is an obvious development of this, the manner of worshipping the True Cross on Good Friday observed at Jerusalem. Vår nuvarande ceremoni är en självklar utveckling av detta observerade sättet att dyrka det Sanna Korset på långfredagen i Jerusalem. A veiled image of the Crucifix is gradually exposed to view, while the celebrant, accompanied by his assistants, sings three times the "Ecce lignum Crucis", etc. (Behold the wood of the Cross on which hung the salvation of the world), to which the choir answers, each time, "Venite adoremus" (Come let us adore). En beslöjad bild av krucifixet gradvis utsätts för att visa, medan de firande tillsammans med sina assistenter, sjunger tre gånger "Ecce lignum Crucis", etc. (Se, trä av korset som hängde världens frälsning), som kören svarar varje gång, "Venite adoremus" (Kom, låt oss älska). During the singing of this response the whole assembly (except the celebrant) kneel in adoration. Under sång av detta svar hela enheten (utom de firande) knäböjer i tillbedjan. When the Cross is completely unveiled the celebrant carries it to the foot of the altar, and places it in a cushion prepared for it. När korset helt presenterade de firande bär den till foten av altaret, och placerar den i en kudde beredd på det. He then takes off his shoes and approaches the Cross (genuflecting three times on the way) and kisses it. Han tar sedan av sig sina skor och tillvägagångssätt korset (genuflecting tre gånger på vägen) och kysser den. The deacon and subdeacon also divest themselves of their shoes (the deacon and subdeacon may take off their shoes, if that be the custom of the place, SCR, n. 2769, ad X, q. 5), and act in like manner. Den diakon och subdiakonen avyttra sig också av sina skor (diakonen och subdiakonen kan ta av sig skorna, om det är bruket av platsen, SCR, n.. 2769, ad X, q. 5), och agera på samma sätt. For an account of the peculiarly impressive ceremony known as the "Creeping to the Cross", which was once observed in England, see article CROSS. För en redogörelse för egendomligt imponerande ceremonin kallas "Creeping till korset", som en gång observerades i England, se artikeln kors. The clergy two and two follow, while one or two priests vested in surplice and black stole take crosses and present them to the faithful present to be kissed. Prästerskapet två och två följande, medan en eller två präster som utövas MÄSSKJORTA och svart stal ta kors och presentera dem för de troende närvarande för att bli kysst. During this ceremony the choir sings what are called Improperia, the Trisagion (in Greek as well as Latin), if time permits the hymn Crux fidelis ...(Oh, Cross, our hope...). Under denna ceremoni kören sjunger så kallade Improperia den Trisagion (på grekiska och latin), om tiden tillåter psalmen Crux Fidelis ... (Oh, kors, vårt hopp ...). The Improperia are a series of reproaches supposed to be addressed by Christ to the Jews. De Improperia är en serie förebråelser tänkt att tas upp i Kristus till judarna. They are not found in the old Roman Ordines. De finns inte i de gamla romerska Ordines. Duchesne (249) detects, he thinks, a Gallican ring in them; while Martene (III, 136) has found some of them alternating with the Trisagion in ninth century Gallican documents. Duchesne (249) upptäcker, tänker han, en Gallican ring i dem, medan Martene (III, 136) har funnit några av dem omväxlande med Trisagion i nionde århundradet Gallican dokument. They appear in a Roman Ordo, for the first time, in the fourteenth century, but the retention of the Trisagion in Greek goes to show that it had found a place in the Roman Good Friday service before the Photian schism (ninth century). De visas i en romersk Ordo, för första gången, i det fjortonde århundradet, men bibehållandet av Trisagion på grekiska går att visa att det hade funnit en plats i den romerska långfredagen tjänst innan den Photian schismen (nionde århundradet). A non-Catholic may say that this is all very dramatic and interesting, but allege a grave deordination in the act of adoration of the Cross on bended knees. En icke-katolsk kan säga att detta är alla mycket dramatisk och intressant, men hävdar en allvarlig deordination i agera av tillbedjan av korset på böjda knän. Is not adoration due to God alone? Är inte tillbedjan tillkommer Gud ensam? The answer may be found in our smallest catechism. Svaret kan finnas i vår minsta katekes. The act in question is not intended as an expression of absolute supreme worship (latreia) which, of course, is due to God alone. Rättsakten i fråga är inte avsett som ett uttryck för absolut högsta dyrkan (latreia) som naturligtvis beror på Gud allena. The essential note of the ceremony is reverence (proskynesis) which has a relative character, and which may be best explained in the words of the Pseudo-Alcuin: "Prosternimur corpore ante crucem, mente ante Dominium. Veneramur crucem, per quam redempti sumus, et illum deprecamur, qui redemit" (While we bend down in body before the cross we bend down in spirit before God. While we reverence the cross as the instrument of our redemption, we pray to Him who redeemed us). Den väsentliga del av ceremonin är vördnad (proskynesis) som har en relativ karaktär, och som kan bäst förklaras i ord Pseudo-Alcuin: "Prosternimur corpore ante crucem, Mente ante Dominium Veneramur crucem per quam redempti sumus,. et Illum deprecamur, qui redemit "(Medan vi böja sig ner i kroppen innan korset vi böja sig ner i anden inför Gud. Medan vi vörda korset som instrument för vår frälsning, ber vi honom som friköpte oss). It may be urged: why sing "Behold the wood of the Cross", in unveiling the image of the Cross? Det kan uppmanas: varför sjunger "Se trä av korset", att avslöja bilden av korset? The reason is obvious. Anledningen är uppenbar. The ceremony originally had immediate connexion with the True Cross, which was found by St. Helena in Jerusalem about the year AD 326. Ceremonin hade ursprungligen omedelbar anslutning med det Sanna Korset, som hittades av St Helena i Jerusalem omkring år e.Kr. 326. Churches which procured a relic of the True Cross might imitate this ceremony to the letter, but other churches had to be with an image which in this particular ceremony represents the wood of the True Cross. Kyrkor som upphandlas en kvarleva av det Sanna Korset kan härma denna ceremoni till punkt och pricka, men andra kyrkor skulle vara med en bild som i detta ceremoni representerar träet av det Sanna Korset. As might be expected, the ceremony of the unveiling and adoration of the Cross gave rise to peculiar usages in particular Churches. Som kan förväntas, gav ceremonin med avtäckningen och tillbedjan av korset upphov till märkliga användningsområden, särskilt kyrkor. After describing the adoration and kissing of the Cross in the Anglo-Saxon Church, Rock (The Church of Our Fathers, IV, 103) goes on to say: "Though not insisted on for general observance, there was a rubric that allowed a rite, at this part of the office, to be followed, which may be called The Burial of the Rood. At the hind part of the altar ... there was made a kind of sepulchre, hung all about with a curtain. Inside this recess...the cross, after the ceremony of kissing it had been done, was carried by its two deacons, who had, however, first wrapped it up in a linen cloth or winding-sheet. As they bore their burden along, they sang certain anthems till they reached this spot, and there they left the cross; and it lay thus entombed till Easter morn, watched all that while by two, three, or more monks, who chanted psalms through day and night. When the Burial was completed the deacon and subdeacon came from the sacristy with the reserved host. Then followed The Mass of the Pre-sanctified. A somewhat similar ceremony (called the Apokathelosis) is still observed in the Greek Church. An image of Christ, laid on a bier, is carried through the streets with a kind of funeral pomp, and is offered to those present to be worshipped and kissed. Efter att ha beskrivit tillbedjan och kyssa av korset i den anglosaxiska kyrkan går Rock (kyrkan Our Fathers, IV, 103) med att säga: "Även om de inte insisterade på för allmän efterlevnad, det var en rubrik som gjorde en rit vid denna del av kontoret, som ska följas, vilket kan kallas Jordfästningen av Rood. På den bakre delen av altaret ... det blev ett slags grav, hängde allt om med en gardin. Inuti denna fördjupning ... korset, efter ceremonin att kyssa det hade gjorts, bars av sina två diakoner, som hade, dock först svepte den i en linneduk eller likvidation ark. När de bar sin börda tillsammans, sjöng de vissa hymner tills de nådde denna plats, och där de lämnade korset, och den låg alltså begravas till påsk morn, såg allt att även med två, tre eller flera munkar, som skanderade psalmer genom dag och natt när begravningen avslutades. diakonen och subdiakonen kom från sakristian med den reserverade värden. Därefter följde massan av Pre-helgade. En något liknande ceremoni (kallas Apokathelosis) fortfarande observeras i den grekiska kyrkan. En bild av Kristus, lagt på en bår, sker genom gatorna med ett slags begravning pompa och erbjuds de närvarande att dyrka och kysste.

Mass of the Presanctified Massa av Presanctified

To return to the Roman Rite, when the ceremony of adoring and kissing the Cross is concluded, the Cross is placed aloft on the altar between lighted candles, a procession is formed which proceeds to the chapel of repose, where the second sacred host consecrated in yesterday's Mass has since lain entombed in a gorgeously decorated urn and surrounded by lights and flowers. För att återgå till den romerska riten, då ceremonin beundrande och kyssa korset är avslutad, är korset placeras väders på altaret mellan tända ljus, en procession bildas som fortsätter till kapellet av vila, där den andra heliga värden invigdes i gårdagens Mass har sedan legat begravda i en gorgeously dekorerad urna och omgiven av ljus och blommor. This urn represents the sepulchre of Christ (decree of SCR, n. 3933, ad I). Denna urna representerar grav av Kristus (dekret av SCR, n.. 3933, ad I). The Most Holy Sacrament is now carried back to the altar in solemn procession, during which is sung the hymn "Vexilla Regis prodeunt" (The standards of the King advance). Det allra heligaste sakramentet nu genomförs tillbaka till altaret i högtidlig procession, under vilken sjungit psalmen "Vexilla Regis prodeunt" (Normerna för kungen förväg). Arrived in the sanctuary the clergy go to their places retaining lighted candles, while the celebrant and his ministers ascend the altar and celebrate what is called the Mass of the Presanctified. Anlände i helgedomen prästerskapet till sina platser bibehåller levande ljus, medan de firande och hans ministrar uppför altaret och fira vad som kallas massa Presanctified. This is not a Mass in the strict sense of the word, as there is no consecration of the sacred species. Detta är inte en mässa i egentlig bemärkelse, eftersom det inte finns någon invigning av de heliga arter. The host which was consecrated in yesterday's Mass (hence the word presanctified) is placed on the altar, incensed, elevated ("that it may be seen by the people"), and consumed by the celebrant. Värd som invigdes i gårdagens mässa (därav ordet presanctified) placeras på altaret, förbittrad, förhöjd ("att det kan ses av folket"), och konsumeras av de firande. It is substantially the Communion part of the Mass, beginning with the "Pater noster" which marks the end of the Canon. Det är väsentligt kommunionen delen av mässan, som börjar med "Pater Noster", som markerar slutet av Canon. From the very earliest times it was the custom not to celebrate the Mass proper on Good Friday. Från de allra äldsta tider var det sed att inte fira mässan rätt på långfredagen. Speaking about this ceremony Duchesne (249) says, På tal om denna ceremoni Duchesne (249) säger,

It is merely the Communion separated from the liturgical celebration of the Eucharist properly so called. Det är bara kommunionen skild från den liturgiska firandet av eukaristin i egentlig mening. The details of the ceremony are not found earlier than in books of the eighth or ninth century, but the service must belong to a much earlier period. Detaljerna i ceremonin inte finns tidigare än böcker åttonde eller nionde århundradet, men tjänsten måste tillhöra en mycket tidigare period. At the time when synaxes without liturgy were frequent, the 'Mass of the Presanctified' must have been frequent also. Vid den tidpunkt då synaxes utan liturgi var ofta måste "massa Presanctified" har varit frekvent också. In the Greek Church it was celebrated every day in Lent except on Saturdays and Sundays, but in the Latin Church it was confined to Good Friday. I den grekiska kyrkan var det firas varje dag i fastan förutom på lördagar och söndagar, men i den latinska kyrkan det var begränsad till långfredagen.

At present [1909] the celebrant alone communicates, but it appears from the old Roman Ordines that formerly all present communicated (Martene, III, 367). För närvarande [1909] de firande ensam kommunicerar, men det framgår av de gamla romerska Ordines som tidigare alla närvarande kommunicerade (Martene, III, 367). The omission of the Mass proper marks in the mind of the Church the deep sorrow with which she keeps the anniversary of the Sacrifice of Calvary. Utelämnandet av massan rätt varumärket gör i kyrkan den djupa sorg som hon håller årsdagen av offret på Golgata. Good Friday is a feast of grief. Långfredagen är en fest av sorg. A black fast, black vestments, a denuded altar, the slow and solemn chanting of the sufferings of Christ, prayers for all those for whom He died, the unveiling and reverencing of the Crucifix, these take the place of the usual festal liturgy; while the lights in the chapel of repose and the Mass of the Presanctified is followed by the recital of vespers, and the removal of the linen cloth from the altar ("Vespers are recited without chant and the altar is denuded"). En svart snabbt, svarta dräkter, en blottad altare, de långsamma och högtidliga sjungandet av Kristi lidanden, böner för alla dem som han dog, avslöjandet och vördnad för krucifix, dessa ersätta den vanliga festal liturgi, medan lamporna i kapellet vila och massa Presanctified följs av skälet vesper, och avlägsnandet av linneduk från altaret ("är Vesper reciteras utan sång och altaret är utblottad").

Other ceremonies Andra ceremonier

The rubrics of the Roman Missal prescribe no further ceremonial for this day, but there are laudable customs in different churches which are allowed. Rubrikerna i romerska missalet föreskriva längre ceremoniella för denna dag, men det finns lovvärda seder i olika kyrkor som är tillåtna. For example, the custom (where it exists) of carrying in procession a statue of Our Lady of Sorrows is expressly permitted by decrees of the S. Con. Till exempel är anpassade (där den finns) att bära i procession en staty av Our Lady of Sorrows uttryckligen tillåts av dekret S. Con. of Rites (n. 2375, and n. 2682); also the custom (where it exists) of exposing a relic of the Holy Cross on the high altar (n. 2887), and the custom of carrying such a relic in procession within the walls of the church, not, however, during the usual ceremonies (n. 3466), are expressly permitted. av Rites (n. 2375, och n 2682.), även den egna (där den finns) för att exponera en kvarleva av det heliga korset på högaltaret (nr 2887), och seden att bära en sådan relik i procession inom väggarna i kyrkan, dock inte under de vanliga ceremonier (N. 3466), uttryckligen tillåtet. Rock (op. cit. 279, 280) notes, with interesting detail, a custom followed at one time in England of submitting voluntarily to the rod of penance on Good Friday. Rock (op. cit. 279, 280) noterar, med intressant detalj följde en anpassad vid en tid i England för att lämna frivilligt vid ledstången av botgöring på långfredagen.

Publication information Written by TP Gilmartin. Publikation information Skrivet av TP Gilmartin. Transcribed by Joseph P. Thomas. Kopierat av Joseph P. Thomas. In memory of Mr. Cherian Poovathumkal The Catholic Encyclopedia, Volume VI. Till minne av Mr Cherian Poovathumkal Den katolska encyklopedien, volym VI. Published 1909. Publicerad 1909. New York: Robert Appleton Company. New York: Robert Appleton Företag. Nihil Obstat, September 1, 1909. Nihil Obstat, 1 September, 1909. Remy Lafort, Censor. Remy Lafort, Censor. Imprimatur. Imprimatur. +John M. Farley, Archbishop of New York + John M. Farley, ärkebiskop av New York



Se, också:
Jesus på det argt
Uppstå av Jesus

Detta betvingar presentation i det original- engelska språket


Överför en e-post ifrågasätter eller kommenterar till oss: E-post

De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är: