Codex Bezae Codex Bezae

Catholic Information Katolsk information

(CODEX CANTABRIGIENSIS), one of the five most important Greek New Testament manuscripts, and the most interesting of all on account of its peculiar readings; scholars designate it by the letter D (see BIBLICAL CRITICISM, sub-title Textual). (CODEX CANTABRIGIENSIS), en av de fem viktigaste grekiska Nya testamentet manuskript, och det mest intressanta av alla på grund av dess säregna läsningar, forskare utse den med bokstaven D (se biblisk kritik, underrubrik text). It receives its name from Theodore Beza, the friend and successor of Calvin, and from the University of Cambridge, which obtained it as a gift from Beza in 1581 and still possesses it. Den får sitt namn från Theodore Beza, vännen och efterträdare av Calvin, och från University of Cambridge, som erhöll det som en gåva från Beza i 1581 och fortfarande har det. The text is bilingual, Greek and Latin. Texten är tvåspråkig, grekiska och latin. The manuscript, written in uncial characters, forms a quarto volume, of excellent vellum, 10 x 8 inches, with one column to a page, the Greek being on the left page (considered the place of honour), the parallel Latin facing it on the right page. Manuskriptet, skriven i uncial tecken bildar en quarto volym av utmärkta veläng, 10 x 8 inches, med en kolumn till en sida, den grekiska vara på vänster sida (behandlat hedersplatsen), den parallella latinska inför det på rätt sida. It has been reproduced in an excellent photographic facsimile, published (1899) by the University of Cambridge. Det har återgivits i en utmärkt fotografisk telefax publiceras, (1899) från universitetet i Cambridge.

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
The codex contains only the Four Gospels, in the order once common in the West, Matthew, John, Luke, Mark, then a few verses (11-15), in Latin only, of the Third Epistle of St. John, and the Acts. Codex innehåller endast de fyra evangelierna, i den ordning gång vanlig i västvärlden, Matteus, Johannes, Lukas, Markus, sedan några verser (11-15), i latin endast av den tredje episteln av St John, och Apostlagärningarna. There are missing, however, from the manuscript of the original scribe, in the Greek, Matt., i, 1-20; [iii, 7-16]; vi, 20-ix, 2; xxvii, 2-12; John i, 16-iii, 26; [xviii, 14-xx, 13]; [Mk. Det saknas dock från manuskriptet av den ursprungliga skrivaren, i den grekiska, Matt, jag, 1-20,. [Iii, 7-16], VI, 20-IX, 2, XXVII, 2-12, John I, 16-III, 26, [xviii, 14-xx, 13], [Mk. xvi, 15-20]; Acts, viii, 29-x, 14; xxi, 2-10, 16-18; xxii, 10-20; xxii, 29-xxviii, 31; in the Latin, Matt., i, 1-11; [ii, 21-iii, 7]; vi,8-viii, 27; xxvi, 65-xxvii, 1; John, i, 1-iii, 16; [xviii, 2-xx, 1]; [Mk., xvi, 6-20]; Acts viii, 20-x, 4; xx, 31-xxi, 2, 7-10; xxii, 2-10; xxiii, 20- xxviii, 31. xvi, 15-20], Apg, VIII, 29-x, 14, xxi, 2-10, 16-18, xxii, 10-20, xxii, 29-xxviii, 31,. på latin, Matt, i, 1-11, [ii, 21-III, 7], vi ,8-VIII, 27, xxvi, 65-XXVII, 1, John, I, 1-iii, 16, [xviii, 2-xx, 1]; [. Mk, xvi, 6-20]; Apg VIII, 20-x, 4, xx, 31-XXI, 2, 7-10, xxii, 2-10, XXIII, 20 - xxviii, 31. The passages in brackets have been supplied by a tenth-century hand. De avsnitt inom parentes har lämnats av 1/10-talet handen. It will be noticed that St. Luke's Gospel alone, of the books contained, is preserved complete. Det kommer att märkas att Lukas evangelium enbart av de ingående böckerna, bevaras komplett. The condition of the book shows a gap between the Gospels and Acts; and the fragment of III John indicates that, as in other ancient manuscript, the Catholic Epistles were placed there. Villkoret för boken visar ett gap mellan evangelierna och Apostlagärningarna, och fragmentet av III John indikerar att, liksom i andra forntida manuskript, de katolska epistlarna placeras där. The fact that the Epistle of Jude does not immediately precede Acts is regarded as pointing to its omission from the codex; it may, however, have been placed elsewhere. Det faktum att epistel Jude inte omedelbart före Apostlagärningarna anses pekar på dess utelämnande från codex, den kan dock, har placerats på annat håll. We cannot tell whether the manuscript contained more of the New Testament, and there is no indication that it was, like the other great uncial manucripts, ever joined to the text of the Old Testament. Vi kan inte avgöra om manuskriptet innehöll mer i Nya testamentet, och det finns inget som tyder på att det var, liksom de andra uncial manucripts någonsin gick till texten i Gamla testamentet. Besides the hand of the original scribe, there are corrections in several different hands, some probably contemporary with the original, later liturgical annotations and the sortes sanctorum, or formulae for telling fortunes; all these are important for tracing the history of the manuscript Beza wrote in the letter accompanying his gift that the manuscript was obtained from the monastery of St. Irenæus in Lyons, during the war in 1562. Förutom hand ursprungliga skrivare finns korrigeringar i flera olika händer, några förmodligen samtida med de ursprungliga, senare liturgiska kommentarer och sortes Sanctorum, eller formler för spå, alla dessa är viktiga för att spåra historien om manuskriptet Beza skrev i den skrivelse som åtföljer sin gåva att manuskriptet erhölls från klostret St Irenaeus i Lyon, under kriget 1562. Lyons was sacked by the Huguenots in that year and this manuscript was probably part of the loot. Lyons plundrades av hugenotterna det året och detta manuskript var förmodligen en del av bytet. The reformer said it had lain in the monastery for long ages, neglected and covered with dust; but his statement is rejected by most modern scholars. Den reformator sa att det hade legat i klostret för långa åldrar, eftersatt och täckt med damm, men hans uttalande avvisas av de flesta moderna forskare. It is claimed, in fact, that this codex is the one which was used at the Council of Trent in 1546 by William Dupré (English writers persist in calling this Frenchman a Prato), Bishop of Clermont in Auvergne, to confirm a Latin reading of John, xxi, si eum volo manere, which is found only in the Greek of this codex. Det hävdas i själva verket att denna codex är den som användes vid rådet av Trent i 1546 av William Dupré (engelska författare framhärdar i kalla denna fransman a Prato), biskop i Clermont i Auvergne, för att bekräfta en latinsk läsning av Johannes, xxi, si EUM Volo manere, som finns endast i den grekiska detta kodex. Moreover, it is usually identified with Codex beta, whose peculiar readings were collated in 1546 for Stephens' edition of the Greek Testament by friends of his in Italy. Dessutom är det oftast identifieras med Codex beta, vars märkliga avläsningar sammanställdes i 1546 för Stephens utgåva av det grekiska testamentet av vänner av hans i Italien. Beza himself, after having first denominated his codex Lugdunensis, later called it Claromontanus, as if it came not from Lyons, but from Clermont (near Beauvais, not Clermont of Auvergne). Beza själv, efter att först ha denominerade hans codex Lugdunensis, senare kallade det Claromontanus, som om den kom inte från Lyons, men från Clermont (nära Beauvais, inte Clermont i Auvergne). All this, throwing Beza's original statement into doubt, indicates that the manuscript was in Italy in the middle of the sixteenth century, and has some bearing upon the locality of the production. Allt detta, kasta Beza ursprungliga uttalande i tvivel visar att handskriften var i Italien i mitten av det sextonde århundradet, och har viss betydelse på orten av produktionen.

It has commonly been held that the manuscript originated in Southern France around the beginning of the sixth century. Det har allmänt ansetts att manuskriptet har sitt ursprung i södra Frankrike kring början av sjätte århundradet. No one places it at a later dare, chiefly on the evidence of the handwriting. Ingen placerar den vid ett senare vågar, främst på bevis för handstil. France was chosen, partly because the manuscript was found there, partly because churches in Lyons and the South were of Greek foundation and for a long time continued the use of Greek in the Liturgy, while Latin was the vernacular- for some such community, at any rate, this bilingual codex was produced- and partly because the text of D bears a remarkable resemblance to the text quoted by St. Irenæus, even, says Nestle, in the matter of clerical mistakes, so that it is possibly derived from his very copy. Frankrike valdes, delvis på grund av manuskriptet finns där, dels för att kyrkor i Lyons och södra var av grekisk grund och under en lång tid fortsatte användningen av grekiska i liturgin, medan latin var det vernacular-för något sådant samhälle, vid alla fall, denna tvåspråkig kodex producerade dels texten i D bär en anmärkningsvärd likhet med den text som citeras av St Irenaeus, även säger Nestlé, i fråga om räknefel, så att det eventuellt kommer från hans mycket kopiera. During the past five years, however, the opinion of the best English textual critics has been veering to Southern Italy as the original home of D. It is pointed out that the manuscript was used by a church practising the Greek Rite, as the liturgical annotations concern the Greek text alone; that these annotations date from the ninth to the eleventh century, exactly the period of the Greek Rite in Southern Italy, while it had died out elsewhere in Latin Christendom, and show that the Byzantine Mass-lections were in use, which cannot have been the case in Southern France. Under de senaste fem åren har dock ett yttrande av de bästa engelska text kritiker har vridande till södra Italien som den ursprungliga hem i D. Det påpekas att manuskriptet användes av en kyrka öva den grekiska riten, som de liturgiska kommentarer gäller den grekiska texten ensam, att dessa anteckningar är från nionde till det elfte århundradet, precis den tid av den grekiska riten i södra Italien, medan det hade dött ut på andra håll i Latinamerika kristenheten, och visar att de bysantinska massa-lektioner var i bruk som inte kan ha varit fallet i södra Frankrike. The corrections, too, which concern the Greek text but rarely the Latin, the spelling, and the calendar all point to Southern Italy. Korrigeringarna också, som berör den grekiska texten men sällan den latinska, stavning och kalendern pekar alla på södra Italien. These arguments, however, touch only the home of the manuscript, not its birthplace, and manuscripts have travelled from one end of Europe to the other. Dessa argument är dock endast vidröra hem manuskriptet, inte dess födelseort, och manuskript har rest från den ena änden av Europa till den andra. Ravenna and Sardinia, where Greek and Latin influences also met, have likewise been suggested. Ravenna och Sardinien, där grekiska och latinska influenser träffade också, har också föreslagits. It can only be said that the certainty with which till recently it was ascribed to Southern France has been shaken, and the probabilities now favour Southern Italy. Det kan bara säga att säkerheten med vilken tills nyligen var det tillskrivs södra Frankrike har skakats, och sannolikheten nu favör södra Italien.

Following Scrivener, scholars universally dated it from the beginning of the sixth century, but there is a tendency now to place it a hundred years earlier.. Efter Scrivener, forskare daterade universal den från början av det sjätte århundradet, men det finns en tendens nu att placera den hundra år tidigare .. Scrivener himself admitted that the handwriting was not inconsistent with this early date, and only assigned it a later date by reason of the Latinity of the annotations. Scrivener själv medgav att handstilen inte var oförenlig med denna tidiga tidpunkt, och endast tilldelat den ett senare datum på grund av Latinity av anteckningarna. But the corrupt Latin is not itself incompatible with an earlier date, while the freedom with which the Latin NT text is handled indicates a time when the Old Latin version was still current. Men den korrupta latin är inte i sig oförenligt med ett tidigare datum, medan den frihet som den latinska NT texten hanteras anger en tid då den gamla latinska versionen var fortfarande aktuella. It probably belongs to the fifth century. Det tillhör förmodligen det femte århundradet. Nothing necessitates a later date. Ingenting kräver en senare tidpunkt.

The type of text found in D is very ancient, yet it has survived in this one Greek manuscript alone, though it is found also in the Old Latin, the Old Syriac, and the Old Armenian versions. Den typ av text i D är mycket gammal, men det har överlevt i en grekisk handskrift ensam, även om det finns också i Gamla latin, den gamla syriska, och den gamla armeniska versioner. It is the so-called Western Text, or one type of the Western Text. Det är den så kallade västerländska text, eller en typ av västerländsk text. All the Fathers before the end of the third century used a similar text and it can be traced back to sub-Apostolic times. Alla fäderna före utgången av det tredje århundradet använde en liknande text och det kan spåras tillbaka till sub-apostoliska gånger. Its value is discussed elsewhere. Dess värde diskuteras någon annanstans. D departs more widely than any other Greek codex from the ordinary text, compared with which as a standard, it is characterized by numerous additions, paraphrastic renderings, inversions, and some omissions. D avgår bredare än någon annan grekisk codex från vanlig text, jämfört med vilken som standard är det kännetecknas av många tillägg, PARAFRASTISK renderingar, inversioner och några utelämnanden. (For collation of text, see Scrivener, Bezae Codex, pp. xlix-lxiii; Nestle, Novi Test. Graeci Supplementum, Gebhardt and Tischendorf ed., Leipzig, 1896.) One interpolation is worth noting here. (För sammanställning av text, se Scrivener, Bezae Codex, pp xlix-LXIII,. Nestle, Novi Test Graeci Supplementum, Gebhardt och Tischendorf ED, Leipzig, 1896..) En interpolering är värt att notera här. After Luke, vi, 5, we read :B3On the same day seeing some one working on the Sabbath, He said to him:8CO man, if you know what you do, blessed are you; but if you do not know, you are cursed and a transgressor of the law'." The most important omission, probably, is the second mention of the cup in Luke's account of the Last Supper. Efter Lukas, VI, 5, läser vi: B3On samma dag ser någon som arbetar på sabbaten, sade han till honom: 8CO man, om du vet vad du gör, välsignad är du, men om du inte vet, du är förbannade och en överträdare av lagen. "" Det viktigaste underlåtenhet, förmodligen är det andra omnämnandet av koppen i Lukas berättelse om den sista måltiden.

The Latin text is not the Vulgate, nor yet the Old Latin, which it resembles more closely. Den latinska texten är inte Vulgata, ej heller gamla latin, som liknar närmare. It seems to be an independent translation of the Greek that faces it, though the fact that it contains two thousand variations from its accompanying Greek text have led some to doubt this. Det verkar vara en oberoende översättning av grekiska som vetter det, även det faktum att den innehåller 2000 variationer från dess medföljande grekiska text har fått en del att tvivla detta. Of this number, however, only seven hundred and sixteen are said to be real variant readings, and some of these are derived from the Vulgate. Av detta antal, dock endast 716 sägs vara riktiga variant avläsningar, och några av dessa kommer från Vulgata. If the translation be independent, both the Vulgate and Old Latin have influenced it greatly; as time went on, the influence of the Vulgate grew and probably extended even to modifications of the Greek text. Om översättningen är oberoende, har både Vulgata och gamla latinska påverkade det kraftigt, eftersom tiden gick växte påverkan av Vulgata och förmodligen utvidgas även till ändringar av den grekiska texten. Chase, however, traces many of the variants to an original Syriac influence. Chase emellertid spåren många av varianterna till en ursprunglig syriska inflytande. The text, which was in so great honour in the Early Church, possesses a fascination for certain scholars, who occasionally prefer its readings; but none professes to have really solved the mystery of its origin. Texten, som var i så stor ära i den tidiga kyrkan, besitter en fascination för vissa forskare, som ibland föredrar de värden, men ingen säger sig ha riktigt löst mysteriet med dess ursprung.

Publication information Written by John Francis Fenlon. Publikation information Skrivet av John Francis Fenlon. Transcribed by Sean Hyland. Kopierat av Sean Hyland. The Catholic Encyclopedia, Volume IV. Den katolska encyklopedien, volym IV. Published 1908. Publicerad 1908. New York: Robert Appleton Company. New York: Robert Appleton Företag. Nihil Obstat. Nihil Obstat. Remy Lafort, Censor. Remy Lafort, Censor. Imprimatur. Imprimatur. +John M. Farley, Archbishop of New York + John M. Farley, ärkebiskop av New York



Detta betvingar presentation i det original- engelska språket


Överför en e-post ifrågasätter eller kommenterar till oss: E-post

De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är: