John Damascene, John of Damascus John Damascene, Johannes av Damaskus

Advanced Information Avancerad information

Saint John Damascene, bc675, d. Saint John Damascenus, bc675, d.. Dec. 4, 749, was a Syrian Christian theologian who synthesized the doctrines of the Eastern Fathers of the Church. 4 december, 749, var en syrisk kristen teolog som syntetiseras läror östra kyrkofäderna. His father served in Damascus under the Muslim caliph as a treasury official, a high office to which John succeeded. Hans far tjänstgjorde i Damaskus i den muslimska kalifen som en skattkammare tjänsteman, ett högt ämbete som Johannes lyckades. Around 715 he entered the monastery of Saint Sabas (Mar Saba) near Jerusalem, where he studied theology and was ordained a priest. Omkring 715 han in i klostret Sankt Sabas (Mar Saba) nära Jerusalem, där han studerade teologi och prästvigdes. Between 726 and 730, Byzantine Emperor Leo III issued edicts against the cult of images. Mellan 726 och 730, utfärdat bysantinske kejsaren Leo III påbud mot kulten av bilder. John became a leading figure in the defense of icons in the iconoclastic controversy. John blev en ledande figur i försvaret av ikoner i ikonoklastiska kontroverser.

Among his many writings the Fountain of Knowledge is the main work. Bland hans många skrifter fontän av kunskap är det viktigaste arbetet. It is divided into three parts--a study of Greek philosophy, a history of heresies, and an exposition of the teaching of the Eastern Fathers on the central Christian doctrines. Den är indelad i tre delar - en studie av grekisk filosofi, en historia av heresier och en utläggning av undervisningen av de östliga fäderna på de centrala kristna läran. John is a Doctor of the Church. John är en doktor kyrkan. Feast Day: Dec. 4. Feast Dag: 4 december.

Ross Mackenzie Ross Mackenzie

Bibliography: Cassidy, FP, Molders of the Medieval Mind (1944). Bibliografi: Cassidy, FP, molders av medeltida sinnet (1944).

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post

John Damascene John Damascenus

Catholic Information Katolsk information

Born at Damascus, about 676; died some time between 754 and 787. Född i Damaskus, omkring 676, död någon gång mellan 754 och 787. The only extant life of the saint is that by John, Patriarch of Jerusalem, which dates from the tenth century (PG XCIV, 429-90). Den enda bevarade liv helgon är att av John, patriarken av Jerusalem, som är från det tionde århundradet (PG XCIV, 429-90). This life is the single source from which have been drawn the materials of all his biographical notices. Detta liv är den enda källan som har dragit material alla hans biografiska meddelanden. It is extremely unsatisfactory from the standpoint of historical criticism. Det är oerhört otillfredsställande med tanke på historisk kritik. An exasperating lack of detail, a pronounced legendary tendency, and a turgid style are its chief characteristics. En irriterande brist på detaljer, en uttalad legendarisk tendens, och svulstiga stilen är dess främsta kännetecken. Mansur was probably the name of John's father. Mansur var antagligen namnet John far. What little is known of him indicates that he was a sterling Christian whose infidel environment made no impression on his religious fervour. Vad är lite bekant av honom visar att han var en äkta kristen vars hedniska miljö gjorde inget intryck på hans religiösa glöd. Apparently his adhesion to Christian truth constituted no offence in the eyes of his Saracen countrymen, for he seems to have enjoyed their esteem in an eminent degree, and discharged the duties of chief financial officer for the caliph, Abdul Malek. Tydligen hans vidhäftning till kristna sanningen utgjorde inget brott i ögonen på sina Saracen landsmän, ty han tycks ha haft sin aktning i en framstående grad samt beviljade uppgifter ekonomichef för kalifen, Abdul Malek. The author of the life records the names of but two of his children, John and his half-brother Cosmas. Författaren till liv registrerar namnen på, men två av hans barn, John och hans halvbror Cosmas. When the future apologist had reached the age of twenty-three his father cast about for a Christian tutor capable of giving his sons the best education the age afforded. När det framtida apologet hade fyllt 23 hans far kastade omkring för en kristen lärare kan ge sina söner den bästa utbildningen ålder erbjuds. In this he was singularly fortunate. I detta var han ovanligt lycklig. Standing one day in the market-place he discovered among the captives taken in a recent raid on the shores of Italy a Sicilian monk named Cosmas. Stående en dag på torget upptäckte han bland fångarna tas i en nyligen räd på stränderna i Italien en siciliansk munk vid namn Kosmas. Investigation proved him to be a man of deep and broad erudition. Utredning visade honom att vara en man med djup och bred lärdom. Through the influence of the caliph, Mansur secured the captive's liberty and appointed him tutor to his sons. Genom påverkan av kalifen, säkrade Mansur fången s frihet och utsåg honom informator åt sina söner. Under the tutelage of Cosmas, John made such rapid progress that, in the enthusiastic language of his biographer, he soon equalled Diophantus in algebra and Euclid in geometry. Under ledning av Kosmas gjorde John så snabba framsteg att i entusiastiska språket i hans levnadstecknare, han snart motsvarade Diofantos i algebra och Euclid i geometri. Equal progress was made in music, astronomy, and theology. Lika framsteg gjordes i musik, astronomi och teologi.

On the death of his father, John Damascene was made protosymbulus, or chief councillor, of Damascus. På döden av hans fader, John Damascenus gjordes protosymbulus eller chef riksrådet, i Damaskus. It was during his incumbency of this office that the Church in the East began to be agitated by the first mutterings of the Iconoclast heresy. Det var under hans ämbetstid av detta kontor som kyrkan i öst började upprörd av de första mummel av Iconoclast kätteri. In 726, despite the protests of Germanus, Patriarch of Constantinople, Leo the Isaurian issued his first edict against the veneration of images. År 726, trots protester från Germanus, patriarken av Konstantinopel utfärdade Leo Isaurian hans första påbud mot vördnaden av bilder. From his secure refuge in the caliph's court, John Damascene immediately entered the lists against him, in defence of this ancient usage of the Christians. Från hans säkra tillflykt i kalifen hov, trädde John Damascenus omedelbart listorna mot honom, i försvar av denna urgamla användning av de kristna. Not only did he himself oppose the Byzantine monarch, but he also stirred the people to resistance. Inte nog med att han själv motsätter sig bysantinska monarken, men han har också rörs folket till motstånd. In 730 the Isaurian issued a second edict, in which he not only forbade the veneration of images, but even inhibited their exhibition in public places. År 730 av Isaurian utfärdade en andra påbud, där han inte bara förbjöd vördnaden av bilder, men även hämmade deras utställning på offentliga platser. To this royal decree the Damascene replied with even greater vigour than before, and by the adoption of a simpler style brought the Christian side of the controversy within the grasp of the common people. Till detta kungliga dekret av Damascenus svarade med ännu större kraft än tidigare och genom att anta en enklare stil kom den kristna sidan av kontroverser inom räckhåll för vanligt folk. A third letter emphasized what he had already said and warned the emperor to beware of the consequences of this unlawful action. En tredje brev betonade vad han redan sagt och varnade kejsaren att akta sig för konsekvenserna av denna olagliga verksamhet. Naturally, these powerful apologies aroused the anger of the Byzantine emperor. Naturligtvis dessa kraftfulla ursäkter väckte vrede den bysantinske kejsaren. Unable to reach the writer with physical force, he sought to encompass his destruction by strategy. Går inte att nå författaren med fysiskt våld, sökte han att omfatta sin förstörelse av strategi. Having secured an autograph letter written by John Damascene, he forged a letter, exactly similar in chirography, purporting to have been written by John to the Isaurian, and offering to betray into his hands the city of Damascus. Ha säkrat en autograf brev skrivet av John Damascene, smidda han ett brev, precis lika i chirography, utger sig för att ha skrivits av John till Isaurian och erbjuder sig att förråda i hans händer i staden Damaskus. The letter he sent to the caliph. Brevet skickade han till kalifen. Notwithstanding his councillor's earnest avowal of innocence, the latter accepted it as genuine and ordered that the hand that wrote it be severed at the wrist. Trots hans kommunalråd är allvar bekännelse av oskuld, godtog det sistnämnda som äkta och beordrade att handen som skrev det vara avskurna vid handleden. The sentence was executed, but, according to his biographer, through the intervention of the Blessed Virgin, the amputated hand was miraculously restored. Domen verkställdes, men enligt hans levnadstecknare, genom ingripande av Jungfru var amputerade handen mirakulöst återställd.

The caliph, now convinced of John's innocence, would fain have reinstated him in his former office, but the Damascene had heard a call to a higher life, and with his foster-brother entered the monastery of St. Sabas, some eighteen miles south-east of Jerusalem. Kalifen, som nu övertygad om Johns oskuld, skulle gärna ha åter honom i hans tidigare kontor, men Damascenus hade hört ett samtal till ett högre liv, och med hans fosterbror in i klostret St Sabas, några arton miles south- öster om Jerusalem. After the usual probation, John V, Patriarch of Jerusalem, conferred on him the office of the priesthood. Efter den vanliga skyddstillsyn, gav John V, patriark av Jerusalem, på honom kontoret av prästerskapet. In 754 the pseudo-Synod of Constantinople, convened at the command of Constantine Copronymus, the successor of Leo, confirmed the principles of the Iconoclasts and anathematized by name those who had conspicuously opposed them. År 754 pseudo-synoden i Konstantinopel, sammanträdde på kommando av Konstantin Copronymus, efterföljaren till Leo, bekräftade principerna i Iconoclasts och anathematized namn de som tydligt motsatt sig. But the largest measure of the council's spleen was reserved for John of Damascus. Men den största mått på kommunens mjälte var reserverad för Johannes av Damaskus. He was called a "cursed favourer of Saracens", a "traitorous worshipper of images", a "wronger of Jesus Christ", a "teacher of impiety", and a "bad interpreter of the Scriptures". Han kallades "förbannade GYNNARE av saracenerna", en "förrädiska dyrkare av bilder", en "wronger Jesu Kristi", en "lärare i gudlöshet" och en "dålig tolk av Skriften". At the emperor's command his name was written "Manzer" (Manzeros, a bastard). På kejsarens befallning hans namn var skrivet "Manzer" (Manzeros, en jävel). But the Seventh General Council of Nicea (787) made ample amends for the insults of his enemies, and Theophanes, writing in 813, tells us that he was surnamed Chrysorrhoas (golden stream) by his friends on account of his oratorical gifts. Men sjunde allmänna råd i Nicea (787) gjorde gott ändrar för förolämpningar av hans fiender, och Theophanes, skriver i 813, berättar att han hade tillnamnet Chrysorrhoas (gyllene ström) av sina vänner på grund av hans retoriska gåvor. In the pontificate of Leo XIII he was enrolled among the doctors of the Church. I pontifikat av Leo XIII han var inskriven bland läkarna i kyrkan. His feast is celebrated on 27 March. Hans fest firas den 27 mars.

John of Damascus was the last of the Greek Fathers. Johannes av Damaskus var det sista av de grekiska fäderna. His genius was not for original theological development, but for compilation of an encyclopedic character. Hans geni var inte för original teologiska utveckling, men för sammanställning av en encyklopedisk karaktär. In fact, the state of full development to which theological thought had been brought by the great Greek writers and councils left him little else than the work of an encyclopedist; and this work he performed in such manner as to merit the gratitude of all succeeding ages. Faktum är att staten full utveckling som teologisk tanke hade väckts av de stora grekiska författarna och råd lämnade honom lite annat än arbetet i en encyclopedist, och detta arbete han utförde på ett sådant sätt att de förtjänar tacksamhet alla efterföljande åldrar . Some consider him the precursor of the Scholastics, whilst others regard him as the first Scholastic, and his "De fide orthodoxa" as the first work of Scholasticism. Vissa anser honom föregångare Scholasticsen, medan andra ser honom som den första Scholastic, och hans "De fide orthodoxa" som första arbete SKOLASTIK. The Arabians too, owe not a little of the fame of their philosophy to his inspiration. De Arabians också skyldig inte lite av ryktet om deras filosofi till hans inspiration. The most important and best known of all his works is that to which the author himself gave the name of "Fountain of Wisdom" (pege gnoseos). Den viktigaste och mest kända av alla hans verk är den som författaren själv gav namnet "Fountain of Wisdom" (Pege gnoseos). This work has always been held in the highest esteem in both the Catholic and Greek Churches. Detta arbete har alltid hållits i högsta aktning i både katolska och grekiska kyrkor. Its merit is not that of originality, for the author asserts, at the end of the second chapter of the "Dialectic", that it is not his purpose to set forth his own views, but rather to collate and epitomize in a single work the opinions of the great ecclesiastical writers who have gone before him. Dess förtjänst är inte att av originalitet, för författaren hävdar, i slutet av det andra kapitlet i "dialektik", att det inte är hans syfte att sätta ut sina egna åsikter, utan snarare att sammanställa och sammanfattar i ett enda arbete yttranden från stora kyrkliga författare som har gått före honom. A special interest attaches to it for the reason that it is the first attempt at a summa theologica that has come down to us. En särskild intresse fäster den på grund av att det är det första försöket till en summa Theologica som har kommit ner till oss.

The "Fountain of Wisdom" is divided into three parts, namely, "Philosophical Chapters" (Kephalaia philosophika), "Concerning Heresy" (peri aipeseon), and "An Exact Exposition of the Orthodox Faith" (Ikdosis akribes tes orthodoxou pisteos). Den "Fountain of Wisdom" är uppdelad i tre delar, nämligen "Filosofiska kapitel" (Kephalaia philosophika), "om Heresy" (peri aipeseon) och "En exakt redogörelse för den ortodoxa tron" (Ikdosis akribes tes orthodoxou pisteos). The title of the first book is somewhat too comprehensive for its contents and consequently is more commonly called "Dialectic". Titeln på den första boken är något för omfattande för innehållet och därmed är mer allmänt kallas "dialektik". With the exception of the fifteen chapters that deal exclusively with logic, it has mostly to do with the ontology of Aristotle. Med undantag av de femton kapitel som enbart handlar med logik, har det mesta att göra med ontologi Aristoteles. It is largely a summary of the Categories of Aristotle with Porphyry's "Isagoge" (Eisagoge eis tas kategorias). Det är till stor del en sammanställning av de kategorier av Aristoteles med Porfyr s "Isagoge" (Eisagoge EIS TAS kategorias). It seems to have been John Damascene's purpose to give his readers only such philosophical knowledge as was necessary for understanding the subsequent parts of the "Fountain of Wisdom". Det verkar ha varit John Damascene avsikt att ge sina läsare endast sådana filosofiska kunskaper som var nödvändig för att förstå de efterföljande delarna av "Fountain of Wisdom". For more than one reason the "Dialectic" is a work of unusual interest. För mer än en anledning "dialektik" är ett verk av ovanlig intresse. In the first place, it is a record of the technical terminology used by the Greek Fathers, not only against the heretics, but also in the exposition of the Faith for the benefit of Christians. För det första, det är ett rekord av den tekniska terminologi som används av de grekiska fäderna, inte bara mot kättare, men även i verkstadshandboken av tron ​​till förmån för kristna. It is interesting, too, for the reason that it is a partial exposition of the "Organon", and the application of its methods to Catholic theology a century before the first Arabic translation of Aristotle made its appearance. Det är intressant också av det skälet att det är en partiell redogörelse för "Organon", och tillämpningen av sina metoder till den katolska teologin ett århundrade före den första arabiska översättningen av Aristoteles gjort sitt utseende. The second part, "Concerning Heresy", is little more than a copy of a similar work by Epiphanius, brought up to date by John Damascene. Den andra delen, "När det gäller Heresy", är lite mer än en kopia av ett liknande arbete från Epiphanius, uppdateras av John Damascene. The author indeed expressly disclaims originality except in the chapters devoted to Islamism, Iconoclasm, and Aposchitae. Författaren övrigt uttryckligen friskriver originalitet utom i de kapitel som ägnas åt islamism, Iconoclasm och Aposchitae. To the list of eighty heresies that constitute the "Panarion" of Epiphanius, he added twenty heresies that had sprung up since his time. Till listan över 80 heresier som utgör "Panarion" av Epiphanius, tillade han 20 heresier som hade vuxit upp sedan hans tid. In treating of Islamism he vigorously assails the immoral practices of Mohammed and the corrupt teachings inserted in the Koran to legalize the delinquencies of the prophet. Vid behandling av islamism han angriper kraftfullt omoraliska praxis Mohammed och de korrumperade lärorna insatta i Koranen att legalisera misskötsel av profeten. Like Epiphanius, he brings the work to a close with a fervent profession of Faith. Liksom Epiphanius, ger han arbetet till ett slut med en brinnande trosbekännelse. John's authorship of this book has been challenged, for the reason that the writer, in treating of Arianism, speaks of Arius, who died four centuries before the time of Damascene, as still living and working spiritual ruin among his people. Johns författarskap av boken har ifrågasatts, på grund av att författaren, vid behandling av Arianism, talar om Arius, som dog fyra århundraden före tidpunkten för Damascenus, som fortfarande lever och arbetar andlig ruin bland sitt folk. The solution of the difficulty is to be found in the fact that John of Damascene did not epitomize the contents of the "Panarion", but copied it verbatim. Lösningen av svårigheten är att finna i det faktum att John av damascenen inte sammanfattar innehållet i "Panarion", men kopierade ordagrant. Hence the passage referred to is in the exact words of Epiphanius himself, who was a contemporary of Arius. Därför passagen avses i de exakta ord Epiphanius själv, som var samtida med Arius.

"Concerning the Orthodox Faith", the third book of the "Fountain of Wisdom", is the most important of John Damascene's writings and one of the most notable works of Christian antiquity. "När det gäller den ortodoxa tron", är den tredje boken i "Fountain of Wisdom", den viktigaste av John Damascene skrifter och en av de mest anmärkningsvärda verk av kristna antiken. Its authority has always been great among the theologians of the East and West. Dess auktoritet har alltid varit stort bland teologer i öst och väst. Here, again, the author modestly disavows any claim of originality -- any purpose to essay a new exposition of doctrinal truth. Även här disavows författaren blygsamt anspråk på originalitet - något syfte uppsats en ny genomgång av doktrinär sanning. He assigns himself the less pretentious task of collecting in a single work the opinions of the ancient writers scattered through many volumes, and of systematizing and connecting them in a logical whole. Han tilldelar sig själv mindre pretentiös uppgiften att samla in i ett enda arbete yttrandena från de antika författare utspridda genom många volymer och systematisera och ansluta dem i en logisk helhet. It is no small credit to John of Damascus that he was able to give to the Church in the eighth century its first summary of connected theological opinions. Det är ingen liten kredit till Johannes av Damaskus som han kunde ge till kyrkan i det åttonde århundradet dess första sammanfattning av anslutna teologiska åsikter. At the command of Eugenius III it was rendered into Latin by Burgundio of Pisa, in 1150, shortly before Peter Lombard's "Book of Sentences" appeared. På kommando av Eugenius III den framfördes till latin av Burgundio av Pisa, 1150, strax innan Peter Lombard: s "Book of meningar" dök upp. This translation was used by Peter Lombard and St. Thomas Aquinas, as well as by other theologians, till the Humanists rejected it for a more elegant one. Denna översättning användes av Peter Lombard och Thomas av Aquino, liksom av andra teologer, tills humanister förkastade det för en mer elegant ett. The author follows the same order as does Theodoret of Cyrus in his "Epitome of Christian Doctrine". Författaren följer samma ordning som gör Theodoret av Cyrus i hans "Epitome av den kristna läran". But, while he imitates the general plan of Theodoret, he does not make use of his method. Men medan han imiterar den allmänna planen för Theodoret, gör han inte använder sin metod. He quotes, not only form the pages of Holy Writ, but also from the writings of the Fathers. Han citerar inte bara utgör sidorna av den heliga skrift, men också från handstilarna av fäderna. As a result, his work is an inexhaustible thesaurus of tradition which became the standard for the great Scholastics who followed. Som ett resultat, är hans arbete en outtömlig tesaurus av tradition som blev standard för de stora Scholastics som följde. In particular, he draws generously from Gregory of Nazianzus, whose works he seems to have absorbed, from Basil, Gregory of Nyssa, Cyril of Alexandria, Leo the Great, Athanasius, John Chrysostum, and Epiphanius. I synnerhet drar han generöst från Gregorius av Nazianzus, vars verk han tycks ha absorberat från Basil, Gregorius av Nyssa, Kyrillos av Alexandria, Leo den store, Athanasius, John Chrysostum och Epiphanius. The work is divided into four books. Arbetet är uppdelat i fyra böcker. This division, however, is an arbitrary one neither contemplated by the author nor justified by the Greek manuscript. Denna uppdelning är dock en godtycklig man varken tänkt av författaren eller motiveras av den grekiska manuskript. It is probably the work of a Latin translator seeking to accommodate it to the style of the four books of Lombard's "Sentences". Det är förmodligen ett verk av en latinsk översättare försöker anpassa det till stilen av de fyra böcker Lombard s "dömer".

The first book of "The Orthodox Faith" treats of the essence and existence of God, the Divine nature, and the Trinity. Den första boken i "den ortodoxa tron" behandlar det väsentliga och Guds existens, den gudomliga naturen och treenigheten. As evidence of the existence of God he cites the concurrence of opinion among those enlightened by Revelation and those who have only the light of reason to guide them. Som bevis på Guds existens han citerar samstämmiga uppfattning bland dem upplyst av uppenbarelse och de som bara har förnuftets ljus för att vägleda dem. To the same end he employs the argument drawn from the mutability of created things and that from design. I samma syfte han använder argumentet dras från föränderlighet av skapade ting och från design. Treating, in the second book, of the physical world, he summarizes all the views of his times, without, however, committing himself to any of them. Behandling, i den andra boken, den fysiska världen, sammanfattar han alla synpunkter hans tider, utan att begå sig till någon av dem. In the same treatise he discloses a comprehensive knowledge of the astronomy of his day. I samma avhandling han avslöjar en omfattande kunskap om astronomi av hans dag. Here, also, place is given to the consideration of the nature of angels and demons, the terrestrial paradise, the properties of human nature, the foreknowledge of God, and predestination. Här också, plats ges till övervägande av natur änglar och demoner, det markbundna paradis, egenskaper människans natur, foreknowledge av Gud, och predestination. Treating of man (c.xxvii), he gives what has been aptly called a "psychology in nuce". Behandling av människor (c.xxvii), ger han vad träffande har kallats en "psykologi i Nuce". Contrary to the teachings of Plotinus, the master of Porphyry, he identifies mind and soul. I motsats till läror Plotinos, befälhavare Porphyry, identifierar han sinne och själ. In the third book the personality and two-fold nature of Christ are discussed with great ability. I den tredje boken personlighet och två gånger karaktären av Kristus diskuteras med stor kapacitet. This leads up to the consideration of the Monophysite heresy. Detta leder fram till behandlingen av Monophysite kätteri. In this connexion he deals with Peter the Fuller's addition to the "Trisagion", and combats Anastasius's interpretation of this ancient hymn. I denna connexion han behandlar Peter Fullers Förutom "Trisagion" och bekämpar Anastasius tolkning av denna gamla psalm. The latter, who was Abbot of the monastery of St. Euthymius in Palestine, referred the "Trisagion" only to the Second Person of the Trinity. Den senare, som var abbot i klostret St Euthymius i Palestina, kallad den "Trisagion" bara den andra personen i Treenigheten. In his letter "Concerning the Trisagion" John Damascene contends that the hymn applies not to the Son alone, but to each Person of the Blessed Trinity. I sitt brev "När det gäller Trisagion" John Damascenus hävdat att psalmen gäller inte till Sonen ensam, men till varje person i den heliga Treenigheten. This book also contains a spirited defence of the Blessed Virgin's claim to the title of "Theotokos." Denna bok innehåller också en pigg försvar av Jungfru anspråk på titeln "Theotokos". Nestorius is vigorously dealt with for trying to substitute the title of "Mother of Christ" for "Mother of God". Nestorius är kraftigt behandlas för att försöka ersätta titeln "Kristi Moder" för "Guds moder". The Scriptures are discussed in the fourth book. Skriften diskuteras i den fjärde boken. In assigning twenty-two books to the Old Testament canon he is treating of the Hebrew, and not the Christian, Canon, as he finds it in a work of Epiphanius, "De ponderibus et mensuris". I tilldela 22 böcker till Gamla testamentet kanon han behandling av det hebreiska, och inte den kristna, Canon, som han finner det i ett verk av Epiphanius, "De ponderibus et mensuris". His treatment in this book of the Real Presence is especially satisfactory. Hans behandling i denna bok verkliga närvaro är särskilt tillfredsställande. The nineteenth chapter contains a powerful plea for the veneration of images. Den nittonde kapitlet innehåller en kraftfull vädjan för vördnaden av bilder.

The treatise, "Against the Jacobites", was written at the request of Peter, Metropolitan of Damascus, who imposed on him the task of reconciling to the Faith the Jacobite bishop. Den avhandling, "Mot Jacobitesen", skrevs på begäran av Peter, ärkebiskopen av Damaskus, som ålagts honom i uppdrag att förena med tron ​​på Jacobite biskop. It is a strong polemic against the Jacobites, as the Monophysites in Syria were called. Det är en stark polemik mot Jacobites som Monophysites i Syrien kallades. He also wrote against the Manicheans and Monothelites. Han skrev också mot Manicheans och monoteletismen. The "Booklet Concerning Right Judgment" is little more than a profession of Faith, confirmed by arguments setting forth the mysteries of the Faith, especially the Trinity and the Incarnation. Den "Häfte om rätt dom" är lite mer än en trosbekännelse, bekräftas av argument som lägger fram de mysterier tro, särskilt treenigheten och inkarnationen. Though John of Damascus wrote voluminously on the Scriptures, as in the case of so much of his writing, his work bears little of the stamp of originality. Även Johannes av Damaskus skrev voluminously på Skriften, som i fallet med så mycket av hans skrivande, bär hans arbete lite av stämpeln av originalitet. His "Select Passages" (Loci Selecti), as he himself admits, are taken largely from the homilies of St. John Chrysostom and appended as commentaries to texts from the Epistles of St. Paul. Hans "Välj Passages" (Loci Selecti), som han själv erkänner, tas i stor utsträckning från predikningar av St Johannes Chrysostomos och bifogas som kommentarer till texter från epistlarna av St Paul. The commentary on the Epistles to the Ephesians, Philippians, Colossians, and Thessalonians is taken from Cyril of Alexandria. Kommentaren till epistlarna till efesierna, Filipperbrevet Kolosserbrevet och Tess är hämtad från Kyrillos av Alexandria. The "Sacred Parallels" (Sacra parallela) is a kind of topical concordance, treating principally of God, man, virtues, and vices. Den "heliga Parallels" (Sacra parallela) är en typ av lokal konkordans, behandling huvudsakligen av Gud, människan, dygder och laster.

Under the general title of "Homilies" he wrote fourteen discourses. Enligt den allmänna titeln "predikningar" skrev han fjorton diskurser. The sermon on the Transfiguration, which Lequien asserts was delivered in the church on Mt. Predikan på Transfiguration, som Lequien hävdar levererades i kyrkan på Mt. Tabor, is of more than usual excellence. Tabor, är av mer än vanligt förträfflighet. It is characterized by dramatic eloquence, vivid description, and a wealth of imagery. Det kännetecknas av dramatiska vältalighet, levande beskrivning och en rikedom av bildspråk. In it he discourses on his favorite topic, the twofold nature of Christ, quotes the classic text of Scripture in testimony of the primacy of Peter, and witnesses the Catholic doctrine of sacramental Penance. I det han diskurser om sin favorit ämne, den tvåfaldiga naturen i Kristus, citerar den klassiska texten i Skriften i vittnesbörd om företräde Petrus och vittnen den katolska läran om sakramentala Penance. In his sermon on Holy Saturday he descants on the Easter duty and on the Real Presence. I sin predikan på Påskafton han descants på påsk varor och om verkliga närvaro. The Annunciation is the text of a sermon, now extant only in a Latin version of an Arabic text, in which he attributes various blessings to the intercession of the Blessed Virgin. Bebådelsen är texten en predikan, nu bevarade endast i en latinsk version av en arabisk text, där han tillskriver olika välsignelser till förbön av den heliga jungfrun. The second of his three sermons on the Assumption is especially notable for its detailed account of the translation of the body of the Blessed Virgin into heaven, an account, he avers, that is based on the most reliable and ancient tradition. Den andra av hans tre predikningar på antagandet är speciellt känd för sin detaljerad redovisning av översättningen av kroppen av den heliga jungfrun till himlen, ett konto, han Avers, som är baserad på den mest tillförlitliga och gammal tradition. Both Liddledale and Neale regard John of Damascus as the prince of Greek hymnodists. Både Liddledale och Neale hänsyn Johannes av Damaskus som furste grekiska hymnodists. His hymns are contained in the "Carmina" of the Lequien edition. Hans psalmer finns i "Carmina" av Lequien upplagan. The "canons" on the Nativity, Epiphany, and Pentecost are written in iambic trimeters. De "kanoner" på Jesu födelse, trettondagen, och pingst är skrivna i jambisk trimeters. Three of his hymns have become widely known and admired in their English version -- "Those eternal bowers", "Come ye faithful raise the strain", and "Tis the Day of Resurrection". Tre av hans psalmer har blivit vida känt och beundrat i deras engelska versionen - "De eviga Bowers", "Kom ni trogna höja stammen" och "Tis Domedagen". The most famous of the "canons" is that on Easter. Den mest berömda av de "kanon" är att på påsken. It is a song of triumph and thanksgiving -- the "Te Deum" of the Greek Church. Det är en sång av triumf och tacksägelse - den "Te Deum" av den grekiska kyrkan. It is a traditional opinion, lately controverted, that John Damascene composed the "Octoëchos", which contains the liturgical hymns used by the Greek Church in its Sunday services. Det är en traditionell uppfattning, nyligen controverted, att John Damascenus komponerade "Octoëchos", som innehåller de liturgiska psalmer som används av den grekiska kyrkan i söndag tjänster. Gerbet, in his "History of Sacred Music", credits him with doing for the East what Gregory the Great accomplished for the West -- substitution of notes and other musical characters for the letters of the alphabet to indicate musical quantities. Gerbet i sin "History of Sacred Music", krediterar honom med att göra för öst vad Gregorius den store uppfyllda för väst - utbyte av sedlar och andra musikaliska tecken för bokstäverna i alfabetet för att indikera musikaliska storheter. It is certain he adapted choral music to the purposes of the Liturgy. Det är säkert att han anpassade körmusik till ändamålen med liturgin.

Among the several works that are dubiously attributed to John Damascene the most important is the romance entitled "Barlaam and Josaphat". Bland de många verk som tvivelaktig tillskrivs John Damascene det viktigaste är romantik titeln "Barlaam och Josafat". Throughout the Middle Ages it enjoyed the widest popularity in all languages. Under hela medeltiden hade den bredaste popularitet i alla språk. It is not regarded as authentic by Lequien, and the discovery of a Syriac version of the "Apology of Aristides" shows that what amounts to sixteen printed pages of it was taken directly from Aristides. Det är inte som äkta av Lequien, och upptäckten av en Syriac version av "ursäkten för Aristides" visar att vad som utgör sexton utskrivna sidor av det togs direkt från Aristides. The panegyric of St. Barbara, while accepted as genuine by Lequien, is rejected by many others. Den panegyrik St Barbara, medan accepteras som äkta av Lequien, avvisas av många andra. The treatise entitled "Concerning those who have died in the Faith" is rejected as spurious by Francisco Suárez, Bellarmine, and Lequien, not only on account of its doctrinal discrepancies, but for its fabulous character as well. Den avhandling med titeln "Vad gäller de som har dött i tron" avvisas som falska av Francisco Suárez, Bellarmine och Lequien, inte bara på grund av dess doktrinära skillnader, men för dess fantastiska karaktär också. The first Greek edition of any of the works of John Damascene was that of the "Exact Exposition of the Orthodox Faith" brought out at Verona (1531) under the auspices of John Matthew Gibertus, Bishop of Verona. Den första grekiska upplagan av något av verken av John Damascene var att den "Exakt utläggning av den ortodoxa tron" förde ut i Verona (1531) under ledning av John Matthew Gibertus, biskop av Verona. Another Greek edition of the same work was published at Moldavia (1715) by John Epnesinus. En annan grekisk upplaga av samma verk publicerades i Moldavien (1715) av John Epnesinus. It was also printed in a Latin edition at Paris (1507), by James Faber. Det var också tryckt i en latinsk upplaga på Paris (1507), av James Faber. Henry Gravius, OP, published a Latin edition at Cologne (1546) which contained the following works: "Dialectic", "Elementary and Dogmatic Instruction", "Concerning the two Wills and Operations", and "Concerning Heresy". Henry Gravius, OP, publicerade en latinsk upplaga på Köln (1546) som innehöll följande verk: "dialektik", "Elementär och dogmatisk Instruktion", "När det gäller de två testamenten och operationer", och "När det gäller Heresy". A Greek-Latin edition with an introduction by Mark Hopper made its appearance at Basle (1548). En grekisk-latinska upplagan med en introduktion av Mark Hopper gjort sitt utseende i Basel (1548). A similar edition, but much more complete was published at the same place in 1575. En liknande upplaga, men mycket mer komplett publicerades på samma plats 1575. Another Latin edition, constituting a partial collection of the author's works is that by Michael Lequien,OP, published at Paris (1712) and Venice (1748). En annan latinska upplagan, utgör en partiell samling av författarens verk är att genom Michael Lequien, OP, publicerade på Paris (1712) och Venedig (1748). To the reprint of this edition, PG, XCIV-XCVI (Paris, 1864), Migne has added a supplement of works attributed by some to the authorship of John Damascene. Till nytryck av denna utgåva, PG, XCIV-XCVI (Paris, 1864), har Migne lagt ett tillägg av verk tillskrivs av vissa författarskap av John Damascene.

Publication information Written by John B. O'Connor. Publikation information Skrivet av John B. O'Connor. Transcribed by Anthony A. Killeen. Kopierat av Anthony A. Killeen. In Memory of Fr. Till minne av Fr. Cyril Power, SJ The Catholic Encyclopedia, Volume VIII. Cyril Power, SJ Den katolska encyklopedien, volym VIII. Published 1910. Publicerad 1910. New York: Robert Appleton Company. New York: Robert Appleton Företag. Nihil Obstat, October 1, 1910. Nihil Obstat, 1 oktober 1910. Remy Lafort, STD, Censor. Remy Lafort, STD, Censor. Imprimatur. Imprimatur. +John Cardinal Farley, Archbishop of New York + John huvudsakliga Farley, ärkebiskop av New York



Detta betvingar presentation i det original- engelska språket


Överför en e-post ifrågasätter eller kommenterar till oss: E-post

De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är: