Eusebius of Caesarea, Eusebius of Cæsarea Eusebius av Caesarea, Eusebius av Caesarea

Catholic Information Katolsk information

Eusebius Pamphili, Bishop of Cæsarea in Palestine, the "Father of Church History"; b. Eusebius Pamphili, biskop av Caesarea i Palestina, "fadern av kyrkans historia", b. about 260; d. omkring 260; d.. before 341. före 341.

LIFE LIV

It will save lengthy digression if we at once speak of a document which will often have to be referred to on account of its biographical importance, viz., the letter written by Eusebius to his diocese in order to explain his subscription to the Creed propounded by the Council of Nicæa. Det kommer att spara långa utvikning om vi genast tala om en handling som ofta måste anges på grund av dess biografiska betydelse, dvs., Det brev som Eusebius till sitt stift för att förklara sin prenumeration på Creed hämtad från Kyrkomötet i Nicaea. After some preliminary remarks, the writer proceeds: "We first transmit to you the writing concerning the faith which was put forward by us, and then the second, which they have published after putting in additions to our expressions. Now the writing presented by us, which when read in the presence of our most religious emperor was declared to have a right and approved character was as follows: [The Faith put forward by us]. As we have received from the bishops before us both in our first catechetical instruction and when we were baptized, and as we have learned from the Divine Scriptures, and as we have believed and taught in the presbyterate and in the office of bishop itself so now likewise believing we offer to you our faith and it is thus." Efter några inledande anmärkningar, fortsätter författaren: "Vi först sända till dig skriftligen om den tro som lades fram av oss, och sedan den andra, som de har publicerats efter att sätta i tillägg till våra uttryck Nu skrivandet presenteras av oss. som när den läses i närvaro av våra mest religiösa kejsaren förklarades ha rätt och godkänd karaktär var följande: [The Faith lagts fram av oss] Som vi har fått från biskoparna framför oss både i vår första katekesundervisning och. När vi döptes, och som vi har lärt oss från det gudomliga skrifterna, och som vi har trott och lärs ut i presbyteriet och på kontoret i biskopens själv så nu också tro att vi erbjuder dig vår tro och det är därför. " Then follows a formal creed [Theodoret, Hist., I, 11; Socrates, Hist., I, 8; St. Athanasius, de Dec. Syn. Sedan följer en formell trosbekännelse [Theodoret, Hist, jag, 11,. Sokrates, Hist, jag, 8,. St Athanasius, de december Syn. Nic. Nic. (appendix) and elsewhere. (Bilaga) och på andra ställen. Translated by Newman with notes in the Oxford Library of the Fathers (Select Treatises of St. Athanasius, p. 59) and St. Athanasius, vol. Översatt av Newman med anteckningar i Oxford biblioteket av fäderna (Välj avhandlingar av St Athanasius, sid. 59) och St Athanasius, vol. I. The translation given here is Dr. Hort's. I. Översättningen ges här är Dr Hort-talet. The words in brackets are probably genuine though not given by Socrates and St. Athanasius]. Orden inom parentes är förmodligen äkta men inte ges av Sokrates och St Athanasius].

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
Dr. Hort in 1876 ("Two Dissertations", etc., pp. 56 sqq.) pointed out that this creed was presumably that of the Church of Cæsarea of which Eusebius was bishop. Dr Hort i 1876 ("Två Avhandlingar" etc. pp 56 ff.) Påpekade att denna trosbekännelse var förmodligen att i kyrkan av Caesarea som Eusebius var biskop. This view is widely accepted (cf. Lightfoot, art. "Euseb." in "Dict. of Christ. Biog." - All references to Lightfoot, unless otherwise stated, are to this article. - Sanday, "Journal of Theolog. Studies", vol. I, p. 15; Gwatkin, "Studies of Arianism", p. 42, 2nd edition; McGiffert, "Prolog. to CH of Euseb." in "Select Library of Nic. and post-Nic. Fathers"; Duchesne, "Hist. de l'Eglise", vol. II, p. 149). Denna uppfattning är allmänt accepterade (jfr Lightfoot, konst "Euseb." På ". Dict Kristi Biog..." - Alla hänvisningar till Lightfoot, om inte annat anges, är att denna artikel -.. Sanday, "Journal of Theolog studier ", vol I, s. 15,.. Gwatkin," Studier av Arianism ", sid 42, 2: a upplagan,. McGiffert," Prolog till CH i Euseb "i" Välj bibliotek Nic och efter Nic fäder ".... ,.. Duchesne, ". Hist de l'Eglise", vol II, s. 149). According to this view it is natural to regard the introduction, "As we have received" etc., as autobiographical, and to infer that Eusebius had exercised the office of priesthood in the city of Cæsarea before he became its bishop, and had received his earliest religious instruction and the sacrament of Baptism there also. Enligt detta synsätt är det naturligt att betrakta inledningen, "Som vi har fått" osv, som självbiografiskt, och att dra slutsatsen att Eusebius hade utövat kontoret av prästerskapet i staden Caesarea innan han blev dess biskop, och hade fått sin tidigaste religionsundervisning och dopets sakrament där också. But other interpretations of this document are given, one of which destroys, while the other diminishes, its biographical value: (a) According to some the creed proferred by Eusebius was drawn up as a formula to be subscribed by all the bishops. Men andra tolkningar av detta dokument får, varav förstör, medan den andra minskar dess biografiska värde: (a) Enligt vissa creed proferred av Eusebius utarbetades som en formel som tecknas av alla biskopar. It was they who were to say that it embodied what they had been taught as catechumens and had taught as priests and bishops. Det var de som skulle säga att det förkroppsligade vad de hade lärt som katekumenerna och hade lärt som präster och biskopar. This seems to have been the view generally held before Hort, and was Kattenbusch's view in 1804 (Das apostolische Symbol, vol. I, p. 231). Detta verkar ha varit den allmänna föreställningen inför Hort, och var Kattenbusch syn år 1804 (Das apostolische Symbol, vol. I, s.. 231). One objection to this view may be noted. En invändning mot detta synsätt kan noteras. It makes all the bishops equivalently say that before they received the episcopate they had for some time exercised the duties of the priesthood. Det gör alla biskopar ekvivalent säger att innan de fick biskopsämbetet de hade för en tid utövade de uppgifter av prästerskapet. (b) Others maintain that this creed was not the local creed of Cæsarea, but one drawn up by Eusebius in his own justification as embodying what he had always believed and taught. (B) Andra hävdar att denna trosbekännelse var inte den lokala trosbekännelse av Caesarea, men en som upprättats av Eusebius i sin egen motivering förkroppsligar vad han alltid hade trott och lärt. According to this interpretation the preliminary statement still remains autobiographical; but it merely informs us that the writer exercised the office of priest before he became a bishop. Enligt denna tolkning det preliminära uttalandet fortfarande självbiografiska, men det bara informerar oss om att författaren utövat kontor prästen innan han blev biskop. This interpretation has been adopted by Kattenbusch in his second volume (p. 239) published in 1900. Denna tolkning har antagits av Kattenbusch i hans andra volym (sid. 239) publicerades i 1900. One of the reasons which he gives for his change of view is that when he was preparing his first volume he used Socrates, who does not give the superscription which we have printed in brackets. En av de skäl som han ger till sin förändring uppfattning är att när han förberedde sin första volym som han använde Sokrates, som inte ger överskrift som vi har skrivit inom parentes. It is a vital matter with writers of the school of Kattenbusch not to accept what seems the natural interpretation of Eusebius's words, viz., that the creed he read before the council was actually the one he had always used. Det är en viktig fråga med författare från skola Kattenbusch inte acceptera vad som verkar naturliga tolkningen av Eusebius ord, dvs., Att tro han läste innan rådet var faktiskt en han alltid. If this is admitted, "then", to quote Dr. Sanday, "I cannot but think that the theory of Kattenbusch and Harnack [viz. that the Eastern creds were daughters of the early Roman creed, and this latter did not reach the East till about AD 272] breaks breaks down altogether. Bishop Lightfoot … puts the birth of Eusebius about 260 AD, so that he would be something like twelve years old when Aurelian intervened in the affairs of Antioch. In other words he was in all probability already baptized, and had already been catechised in the Cæsarean creed at a time when, in the Kattenbusch-Harnack hypothesis, the parent of that creed had not yet reached Antioch - much less Cæsarea or Jerusalem" (Journ. Th. Studies, I, 15). Om detta medges, "sedan", för att citera Dr Sanday, "Jag kan inte låta bli att tänka att teorin om Kattenbusch och Harnack [dvs. Att östra creds var döttrar till den tidiga romerska Creed, och den senare inte nådde öst till omkring år 272] raster bryts ned helt och hållet. biskop Lightfoot ... sätter födelse Eusebius cirka 260 e.Kr., så att han skulle bli något i stil med tolv år gammal när Aurelian intervenerat i angelägenheter Antiokia. Med andra ord var han med all sannolikhet redan döpte, och hade redan catechised i Caesarean tro vid en tidpunkt då i Kattenbusch-Harnack hypotes hade överordnade att tro ännu inte nått Antiochia - mycket mindre Caesarea eller Jerusalem "(Journ. Th Studies, I, 15. ).

The passage just quoted shows that the date of Eusebius's birth is more than a merely curious question. Passagen citerade bara visar att datumet för Eusebius födelse är mer än en bara nyfiken fråga. According to Lightfoot, it cannot have been "much later than AD 260" (p. 309); according to Harnack, "it can hardly be placed later than 260-265" (Chronologie, I, p. 106). Enligt Lightfoot, det kan inte ha varit "mycket senare än AD 260" (s. 309), enligt Harnack, "kan det knappast placeras senare än 260-265" (Chronologie, I, s. 106.). The data from which they argue are the persons and events which Eusebius describes as belonging to "our own times". Uppgifterna som de hävdar är de personer och händelser som Eusebius beskriver som tillhörande "vår egen tid". Thus, at the end of his account of the epistles of Dionysius of Alexandria, he says he is now going to relate the events of "our own times" (kath- 'emâs. - HE, VII, 26). Således, i slutet av sin redogörelse för breven i Dionysios av Alexandria, säger han att han nu kommer att relatera händelserna "vår egen tid" (kath-"EMAS -. HE, VII, 26). He then recounts how, at Rome, Pope Dionysius (259-268) succeeded Xystus, and about the same time Paul of Samosata became Bishop of Antioch. Han berättar sedan hur i Rom, påven Dionysius (259-268) efterträdde Xystus, och ungefär samma tid Paulus av Samosata blev biskop i Antiokia.

Elsewhere (HE, V, 28) he speaks of the same Paul as reviving "in our own time" (kath- 'emâs) the heresy of Artemon. På andra håll (HE, V, 28) talar han om samma Paulus som återuppliva "i vår egen tid" (kath-'EMAS) kätteri Artemon. He also speaks of the Alexandrian Dionysius (d. 265) in the same way (HE, III, 28). Han talar också om Alexandria Dionysius (död 265) på samma sätt (HE, III, 28). He calls Manes, whom he places (HE, VII, 31) during the episcopate of Felix (270-274), "the maniac of yesterday and our own timess" (Theophania, IV, 30). Han kallar Manes, som han platser (HE, VII, 31) under episcopaten Felix (270-274), "galningen i går och vår egen timess" (Theophania, IV, 30). An historian might of course refer to events recent, but before his own birth, as belonging to "our own times"; eg a man of thirty might speak thus of the Franco-German war in 1870. En historiker kan naturligtvis hänvisa till händelser Senaste, men innan hans egen födelse, som tillhörande "vår egen tid", t.ex. en man 30 kan tala således av fransk-tyska kriget 1870. But the reference to Manes as "the maniac of yesterday" certainly suggests a writer who is alluding to what happened within his own personal recollection. Men hänvisningen till Manes som "galning i går" antyder verkligen en författare som syftar på vad som hände i hans egen personliga minnen. Concerning Eusebius's parentage we know absolutely nothing; but the fact that he escaped with a short term of imprisonment during the terrible Diocletian persecution, when his master Pamphilus and others of his companions suffered martyrdom, suggests that he belonged to a family of some influence and importance. När det gäller Eusebius s härstamning vet vi absolut ingenting, men det faktum att han kom undan med en kort fängelsestraff under fruktansvärda Diocletianus förföljelse, när hans herre pamphilus och andra av hans följeslagare led martyrdöden, tyder på att han tillhörde en familj av ett visst inflytande och betydelse . His relations, later on, with the Emperor Constantine point to the same conclusion. Hans relationer, senare, med kejsaren Konstantin punkten till samma slutsats. At some time during the last twenty years of the third century he visited Antioch, where he made the acquaintance of the priest Dorotheus, and heard him expound the Scriptures (HE, VII, 32). Någon gång under de senaste 20 åren av det tredje århundradet besökte han Antiokia, där han gjorde bekantskap med prästen Dorotheus, och hörde honom förklara skrifterna (HE, VII, 32). By a slip of the pen or the memory, Lightfoot (p. 309) makes Dorotheus a priest of the Church of Cæsarea. Genom en skrivfel eller minnet, gör Lightfoot (s. 309) Dorotheus präst i kyrkan av Caesarea. In 296 he saw for the first time the future Emperor Constantine, as he passed through Palestine in the company of Diocletian (Vit. Const., I, 19). År 296 såg han för första gången den framtida kejsaren Konstantin, som han passerade Palestina i sällskap med Diocletianus (Vit. Const., I, 19).

At a date which cannot be fixed Eusebius made the acquaintance of Pamphilus, the founder of the magnificent library which remained for several centuries the great glory of the Church of Cæsarea. Vid en tidpunkt som inte kan fasta Eusebius gjort bekantskap med pamphilus, grundaren av den magnifika biblioteket som återstod för flera århundraden den stora härlighet kyrkan av Caesarea. Pamphilus came from Phœnicia, but at the time we are considering resided at Cæsarea, where he presided over a college or school for students. Pamphilus kom från Fenicien, men samtidigt som vi funderar bott i Caesarea, där han presiderade över en högskola eller skola för elever. A man of noble birth, and wealthy, he sold his patrimony and gave the proceeds to the poor. En man av ädel börd, och rika, sålde han sin arv och gav intäkter till de fattiga. He was a great friend to indigent students, supplying them to the best of his ability with the necessaries of life, and bestowing on them copies of the Holy Scriptures. Han var en stor vän till fattiga studenter, som levererar dem till bästa förmåga med livets nödtorft, och skänka dem kopior av Den heliga skrift. Too humble to write anything himself, he spent his time in preparing accurate copies of the Scriptures and other books, especially those of Origen. För ödmjuk för att skriva något själv, tillbringade han sin tid att förbereda exakta kopior av Bibeln och andra böcker, särskilt de Origen. Eloquent testimonies to the care bestowed by Pamphilus and Eusebius on the sacred text are found in Biblical MSS. Vältaliga vittnesbörd till vård skänkt av pamphilus och Eusebius om den heliga texten finns i biblisk MSS. which have reproduced their colophons. som återges sina colophons. We give three specimens. Vi ger tre exemplar. (1) the following is prefixed to Ezechiel in the codex Marchalianus. (1) skall följande prefix för att Hesekiel i Codex Marchalianus. A facsimile of the original will be found in Mai's "Bib. nov. Pat.", IV, p. En faksimil av originalet kommer att finnas i Mais "Bib. November Pat.", IV, sid. 218, and in Migne. 218, och i Migne. It is printed in ordinary type in Swete's OT in Greek (vol. III, p. viii). Det skrivs i vanliga typ i Swete s OT på grekiska (vol. III, sid. Viii). It must be remembered that Origen's own copy of the Hexapla was in the library of Pamphilus. Man måste komma ihåg att Origenes egen kopia av Hexapla var i biblioteket på pamphilus. It had probably been deposited there by Origen himself. Det hade antagligen deponerats där av Origenes själv.

The following was transcribed from a copy of the Father Apollinarius the Coenobiarch, to which these words are subjoined: "It was transcribed from the editions of the Hexapla and was corrected from the Tetrapla of Origen himself which also had been corrected and furnished with scholia in his own handwriting, whence I, Eusebius, added the scholia, Pamphilus and Eusebius corrected." Följande var transkriberat från en kopia av Fadern Apollinarius att Coenobiarch, som dessa ord subjoined: "Det transkriberades från utgåvorna av Hexapla och korrigerades från Tetrapla av Origenes själv som också hade korrigerats och inredda med scholia i sin egen handstil, varifrån jag, Eusebius, tillade scholia, pamphilus och Eusebius korrigeras. "

(2) At the end of the Book of Esdras, in the codex Sinaiticus, there is the following note:- (2) I slutet av bok Esra, i Codex Sinaiticus, finns följande anteckning: -

It was compared with a very ancient copy that had been corrected by the hand of the blessed martyr Pamphilus to which is appended in his own hand this subscription: "It was transcribed and corrected according to the Hexapla of Origen, Antoninus compared, I, Pamphilus, corrected." Det jämfördes med en mycket gammal kopia som hade korrigerats i handen av de välsignade martyren pamphilus som är bifogade i sin egen hand detta abonnemang: "Det var transkriberades och korrigeras i enlighet med Hexapla av Origenes, Antoninus jämföras jag, pamphilus korrigerats. " (Swete, vol. II, p. 212.) (Swete, vol. II, sid. 212.)

(3) The same codex and also the Vatican and Alexandrine quote a colophon like the above, with the difference that Antoninus has become a confessor, and Pamphilus is in prison - "Antoninus the confessor compared, Pamphilus corrected". (3) Samma codex och även Vatikanen och Alexandrine citat en kolofon som ovan, med den skillnaden att Antoninus har blivit en biktfader, och pamphilus sitter i fängelse - "Antoninus Bekännaren jämförs korrigerad pamphilus". The volume to which this colophon was subjoined began with I Kings and ended with Esther. Volymen som detta kolofon var subjoined började med I Kings och slutade med Esther. Pamphilus was certainly not idle in prison. Pamphilus var verkligen inte sysslolös i fängelset. To most of the books in the Syro- Hexaplar is subjoined a note to the effect that they were translated from the Hexapla in the library of Cæsarea and compared with a copy subscribed: "I, Eusebius, corrected [the above] as carefully as I could" (Harnack, "Altchrist. Lit.", pp. 544, 545). För de flesta av böckerna i den syrisk-Hexaplar är subjoined en anteckning om att de översattes från Hexapla i biblioteket av Caesarea och jämfördes med en tecknat kopia: "Jag, Eusebius, korrigerad [ovan] så noggrant som jag kunde "(Harnack," Altchrist. Lit. ", sid 544, 545).

May not the confessor Antoninus be the same person as the priest of that name who, later on, with two companions interrupted the governor when he was on the point of sacrificing, and was beheaded? Får inte biktfadern Antoninus vara samma person som prästen med det namnet som senare, med två kompanjoner avbröt guvernören när han var på väg att offra, och blev halshuggen? (Mart. Pal., 9.) One member of Pamphilus's household, Apphianus, had done the same a few years before; and another, Ædesius, after being tortured and sent to the mines, on obtaining his release provoked martyrdom at Alexandria by going before the governor and rebuking him. (.. Mart. Pal, 9) En medlem av pamphilus hushåll, Apphianus hade gjort samma sak några år innan, och en annan, Ædesius, efter att ha torterats och skickats till gruvorna, på att få hans frisläppande provocerade martyrskap på Alexandria genom att gå innan guvernören och tillrättavisa honom. Towards the end of 307 Pamphilus was arrested, horribly tortured, and consigned to prison. Mot slutet av 307 pamphilus greps, fruktansvärt torterad och förpassas till fängelse. Besides continuing his work of editing the Septuagint, he wrote, in collaboration with Eusebius, a Defence of Origen which was sent to the confessors in the mines - a wonderful gift from a man whose sides had been curried with iron combs, to men with their right eyes burned out and the sinews of their left legs cauterized. Förutom att fortsätta sitt arbete med att redigera Septuaginta, skrev han, i samarbete med Eusebius, en försvar av Origen som sändes till bekännare i gruvorna - en underbar gåva från en man vars sidor hade curried med järn kammar till män med sina högra ögat utbränd och senor i sina vänstra ben flamberats. Early in 309 Pamphilus and several of his disciples were beheaded. I början av 309 pamphilus och flera av hans lärjungar halshöggs. Out of devotion to his memory Eusebius called himself Eusebius Pamphili, meaning, probably, that he wished to be regarded as the bondsman of him whose name "it is not meet that I should mention … without styling him my lord" (Mart. Pal., ed. Cureton, p. 37). Av hängivenhet till hans minne Eusebius kallade sig Eusebius Pamphili, mening, förmodligen, att han ville betraktas som borgensman av honom vars namn "det är inte lämpligt att jag bör nämna ... utan styling honom min herre" (Mart. Pal. , red. Cureton, sid. 37). Mr. Gifford, in the introduction to his translation of the "Præp. Evang.", has suggested another explanation on the authority of an ancient scholion emanating from Cæsarea which calls Eusebius the "son of Pamphilus". Mr Gifford, i inledningen till sin översättning av "Præp. Evang.", Har föreslagit en annan förklaring på myndigheten av en gammal scholion härrör från Caesarea, som kallar Eusebius den "son pamphilus". He argues further that Pamphilus, in order to make Eusebius his heir, took the necessary step of adopting him. Han hävdar vidare att pamphilus, för att göra Eusebius hans arvinge, tog det nödvändiga steget att anta honom. During the persecution Eusebius visited Tyre and Egypt and witnessed numbers of martyrdoms (HE, VIII, vii and ix). Under förföljelsen Eusebius besökte Däck och Egypten och bevittnat antal martyrskap (HE, VIII, VII och IX). He certainly did not shun danger, and was at one time a prisoner. Han verkligen inte skyr fara och var en gång en fånge. When, where, or how he escaped death or any kind of mutilation, we do not know. När, var, eller hur han flydde död eller någon form av stympning, vet vi inte. An indignant bishop, who had been one of his fellow-prisoners and "lost an eye for the Truth", demanded at the Council of Tyre how "he came off scathless". En indignerad biskop, som hade varit en av hans medfångar och "förlorade ett öga för sanningen", krävde i rådet av Tyros hur "han kom ut scathless". To this taunt - it was hardly a question - made under circumstances of great provocation, Eusebius deigned no reply (Epiphan., Hær., lxviii, 8; cf. St. Athanas., "Apol. c. Arian.", viii, 1). Till detta hån - det var knappast en fråga - gjord under förhållanden av stor provokation, behagade Eusebius inget svar (Epiphan., Haer, lxviii, 8, jfr St Athanas, "Apol c. Arian...", VIII,... 1). He had many enemies, yet the charge of cowardice was never seriously made - the best proof that it could not have been sustained. Han hade många fiender, men laddningen av feghet var aldrig allvarligt gjordes - det bästa beviset på att det inte kan ha uppkommit. We may assume that, as soon as the persecution began to relax, Eusebius succeeded Pamphilus in the charge of the college and library. Vi kan anta att så snart förföljelsen började slappna av, lyckades Eusebios pamphilus i laddningen av college och bibliotek. Perhaps he was ordained priest about this time. Kanske han prästvigdes vid denna tid. By 315 he was already a bishop, for he was present in that capacity at the dedication of a new basilica at Tyre, on which occasion he delivered a discourse given in full in the last book of the Church history. Genom 315 var han redan en biskop, för han var närvarande i denna egenskap vid invigningen av en ny basilika på däck, på vilket tillfälle höll han en predikan i sin helhet i den sista boken i kyrkans historia.

Alexander, Bishop of Alexandria, excommunicated Arius about the year 320. Alexander, biskop i Alexandria, exkommunicerade Arius om året 320. The Arians soon found that for all practical purposes Eusebius was on their side. Arierna fann snart att i praktiken Eusebius var på deras sida. He wrote to Alexander charging him with misrepresenting the teaching of the Arians and so giving them cause "to attack and misrepresent whatever they please" (see below). Han skrev till Alexander laddning honom förvränga undervisning i arierna och så ge dem orsaka "att attackera och förvränga vad de vill" (se nedan). A portion of this letter has been preserved in the Acts of the second Council of Nicæa, where it was cited to prove that Eusebius was a heretic. En del av detta brev har bevarats i de rättsakter från andra konciliet i Nicea, där det nämndes att bevisa att Eusebius var en kättare. He also took part in a synod of Syrian bishops who decided that Arius should be restored to his former position, but on his side he was to obey his bishop and continually entreat peace and communion with him (Soz., HE, I, 15). Han deltog också i en synod syriska biskopar som beslutade att Arius skulle återställas till sin forna position, men på hans sida skulle han lyda sin biskop och ständigt bönfaller fred och gemenskap med honom (Soz., HE, I, 15) . According to Duchesne (Hist. de l'Eglise, II, 132), Arius, like Origen before him, found an asylum at Cæsarea. Enligt Duchesne (Hist. de l'Eglise, II, 132), Arius, som Origenes före honom, fann en fristad i Caesarea. At the opening of the Council of Nicæa Eusebius occupied the first seat on the right of the emperor, and delivered the inaugural address which was "couched in a strain of thanksgiving to Almighty God on his, the emperor's behalf" (Vit. Const., III, 11; Soz., HE, I, 19). Vid öppnandet av Kyrkomötet i Nicaea Eusebius ockuperade den första stolen till höger om kejsaren och levererade installationstal som "formulerad i en stam av tacksägelse till Gud allsmäktig på hans, kejsarens räkning" (Vit. Const., III, 11,. Soz, HE, I, 19). He evidently enjoyed great prestige and may not unreasonably have expected to be able to steer the council through the via media between the Scylla and Charybdis of "Yes" and "No". Han njöt uppenbarligen stor prestige och kanske inte orimligt ha förväntat sig att kunna styra rådet genom via medierna mellan Scylla och Charybdis av "Ja" och "Nej". But if he entertained such hopes they were soon disappointed. Men om han underhöll sådana förhoppningar de snart besvikna. We have already spoken of the profession of faith which he brought forward to vindicate his own orthodoxy, or perhaps in the hope that the council might adopt it. Vi har redan talat om trosbekännelse som han förde fram att rättfärdiga sin egen ortodoxi, eller kanske i hopp om att rådet skulle anta den. It was, in view of the actual state of the controversy, a colourless, or what at the present day would be called a comprehensive, formula. Det var med tanke på det aktuella läget i tvisten, skulle en färglös, eller vad nu för tiden kallas en heltäckande, formel. After some delay Eusebius subscribed to the uncompromising creed drawn up by the council, making no secret, in the letter which he wrote to his own Church, of the non-natural sense in which he accepted it. Efter en viss fördröjning Eusebius prenumererar på kompromisslös tro utarbetats av rådet, vilket gör ingen hemlighet, i det brev som han skrev till sin egen kyrka, den icke-naturlig känsla som han accepterade det. Between 325 and 330 a heated controversy took place between Eusebius and Eustathius, Bishop of Antioch. Mellan 325 och 330 en uppvärmd kontrovers ägde rum mellan Eusebius och Eustathius, biskop i Antiokia.

Eustathius accused Eusebius of tampering with the faith of Nicæa; the latter retorted with the charge of Sabellianism. Eustathius anklagade Eusebius av manipulering av tro i Nicaea, den senare svarade med ansvar för Sabellianism. In 331 Eusebius was among the bishops who, at a synod held in Antioch, deposed Eustathius. År 331 Eusebius var bland de biskopar som vid en synod som hölls i Antioch, avsatta Eustathius. He was offered and refused the vacant see. Han erbjöds och vägrade lediga se. In 334 and 335 he took part in the campaign against St. Athanasius at the synods held in Cæsarea and Tyre respectively. Under 334 och 335 han deltog i kampanjen mot St Athanasius vid synoder hölls i Caesarea och däck respektive. From Tyre the assembly of bishops were summoned to Jerusalem by Constantine, to assist at the dedication of the basilica he had erected on the site of Calvary. Från däck montering av biskopar kallades till Jerusalem av Konstantin, för att bistå vid invigningen av basilikan han uppfört på platsen för Golgata. After the dedication they restored Arius and his followers to communion. Efter invigningen de restaurerade Arius och hans anhängare till nattvarden. From Jerusalem they were summoned to Constantinople (336), where Marcellus was condemned. Från Jerusalem de kallades till Konstantinopel (336), där Marcellus dömdes. The foilowing year Constantine died. Den foilowing år Konstantin dog. Eusebius survived him long enough to write his Life and two treatises against Marcellus, but by the summer of 341 he was already dead, since it was his successor, Acacius, who assisted as Bishop of Cæsarea at a synod held at Antioch in the summer of that year. Eusebius överlevde honom tillräckligt länge för att skriva sitt liv och två avhandlingar mot Marcellus, men till sommaren 341 var han redan död, eftersom det var hans efterträdare, Acacius, som hjälpte som biskop av Caesarea vid en synod som hölls i Antiochia sommaren det året.

WRITINGS BÖCKER

We shall take Eusebius's writings in the order given in Harnack's "Altchrist. Lit.", pp. 554 sqq. Vi ska ta Eusebius skrifter i den ordning som anges i Harnacks "Altchrist. Lit.", S. 554 ff.

A. Historical A. Historisk

(1) The lost Life of Pamphilus, often referred to by Eusebius, of which only a single fragment, describing Pamphilus' liberality to poor students, quoted by St. Jerome (c. Ruffin., I, ix), survives. (1) Den förlorade liv pamphilus, ofta kallad av Eusebius, varav endast ett enda fragment, som beskriver pamphilus "frikostighet till fattiga studenter, som citeras av Hieronymus (c. Ruffin., I, ix), överlever.

(2) A collection of Ancient Martyrdoms, used by the compiler of Wright's Syriac Martyrology, also lost. (2) En samling av antika martyrskap, som används av kompilatorn av Wrights syrianska Martyrology, också förlorat.

(3) On the Martyrs of Palestine. (3) På martyrer i Palestina. There are two distinct forms of this work, both drawn up by Eusebius. Det finns två distinkta former av detta arbete, både som utarbetats av Eusebius. The longer is only extant in a Syriac version which was first edited and translated by Cureton in 1861. Ju längre bara bevarad i en syrisk version som först redigerades och översattes av Cureton 1861. The shorter form is found in most MSS. Den kortare formen finns i de flesta MSS. (not, however, in the best) of the Church History, sometimes at the end of the last book, generally between books VIII and IX, also in the middle of book VIII. (Dock inte i bästa) i kyrkohistoria, ibland i slutet av den sista boken, i allmänhet mellan böcker VIII och IX, även i mitten av boken VIII. The existence of the same work in two different forms raises a number of curious literary problems. Förekomsten av samma arbete i två olika former väcker en rad nyfikna litterära problem. There is, of course, the question of priority. Det finns, naturligtvis, frågan om prioritet.

Here, with two notable exceptions, scholars seem to be agreed in favour of the longer form. Här med två anmärkningsvärda undantag, forskare verkar vara överens om till förmån för den längre formen. Then comes the question, why Eusebius abridged it and, finally, how the abridgment found its way into the Church History. Sedan kommer frågan, varför Eusebius förkortad den och slutligen hur förkortning funnit sin väg in i kyrkans historia. The shorter form lacks some introductory remarks, referred to in c. Den kortare formen saknar vissa inledande kommentarer som avses i c.. xiii, which defined the scope of the book. xiii, vilket räckvidden av boken. It also breaks off when the writer is about to "record the palinode" of the persecutors. Det bryter också av när författaren är på väg att "spela in PALINOD" av förföljarna. It seems probable that part of the missing conclusion is extant in the form of an appendix to the eighth book of the Church History found in several MSS. Det verkar troligt att en del av den saknade slutsats är bevarade i form av ett tillägg till den åttonde boken i kyrkans historia finns i flera handskrifter. This appendix contrasts the miserable fate of the persecutors with the good fortune of Constantine and his father. Denna bilaga kontrast den eländiga öde förföljarna med lyckan av Konstantin och hans far. From these data Lightfoot concludes that what we now possess formed "part of a larger work in which the sufferings of the Martyrs were set off against the deaths of the persecutors". Från dessa data Lightfoot drar slutsatsen att det vi nu har bildat "del av ett större arbete där lidandet of the Martyrs var kvittas mot död förföljarna". It must, however, be remembered that the missing parts would not add much to the book. Det måste dock komma ihåg att de saknade delarna inte skulle lägga mycket till boken. So far as the martyrs are concerned, it is evidently complete, and the fate of the persecutors would not take long in the telling. Såvitt martyrerna beträffar, är det tydligen klar och öde förföljarna skulle inte ta lång tid i talande. Still, the missing conclusion may explain why Eusebius curtailed his account of the Martyrs. Ändå kan den saknade slutsats förklara varför Eusebius förkortade hans konto av martyrer. The book, in both forms, was intended for popular reading. Boken, i båda formerna, var avsett för populär läsning. It was therefore desirable to keep down the price of copies. Det var därför önskvärt att hålla nere priset på kopior. If this was to be done, and new matter (ie the fate of the persecutors) added, the old matter had to be somewhat curtailed. Om detta skulle göras, och nya material (dvs. öde förföljarna) tillsätts, hade den gamla frågan vara något begränsad. In 1894, in the Theologische Literaturzeitung (p. 464) Preuschen threw out the idea that the shorter form was merely a rough draft not intended for publication. År 1894, i Theologische Literaturzeitung (s. 464) Preuschen kastade ut idén att den kortare formen var bara ett utkast som inte skall offentliggöras. Bruno Violet, in his "Die Palästinischen Martyrer" (Texte u. Untersuch., XIV, 4, 1896) followed up this idea and pointed out that, whereas the longer form was constantly used by the compilers of Martyrologies, Menologies, and the like, the shorter form was never used. Bruno Violet, i hans "Die Palästinischen Martyrer" (Texte u.. Untersuch., XIV, 4, 1896) följde upp denna idé och påpekade att medan den längre formen ständigt används av sammanställer martyrologies, Menologies och liknande , var den kortare formen aldrig används. In a review of Violet (Theolog. Litz, 1897, p. 300), Preuschen returns to his original idea, and further suggests that the shorter form must have been joined to the Church History by some copyist who had access to Eusebius's MSS. I en genomgång av violett (Theolog. Litz, 1897, sid. 300), återgår Preuschen till sin ursprungliga idé, och ytterligare tyder på att den kortare formen måste ha gått till kyrkan historia av någon renskrivaren som hade tillgång till Eusebius s MSS. Harnack (Chronologie, 11, 115) holds to the priority of the longer form, but he thinks that the shorter form was composed almost at the same time for readers of the Church History. Harnack (Chronologie, 11, 115) har till prioriteringen av den längre formen, men han tror att den kortare formen bestod nästan samtidigt för läsare av kyrkans historia.

(4) The Chronicle (see separate article, EUSEBIUS, CHRONICLE OF). (4) I krönikan (se separat artikel, Eusebius, krönika av).

(5) The Church History. (5) Kyrkan historia. It would be difficult to overestimate the obligation which posterity is under to Eusebius for this monumental work. Det skulle vara svårt att överskatta den skyldighet som eftervärlden är under att Eusebius för denna monumentala verk. Living during the period of transition, when the old order was changing and all connected with it was passing into oblivion, he came forward at the critical moment with his immense stores of learning and preserved priceless treasures of Christian antiquity. Living under övergångsperioden, när den gamla ordningen var förändras och alla anslutna med det passerade i glömska, kom han fram till det kritiska ögonblicket med sina enorma förråd av lärande och bevarade ovärderliga skatter av kristna antiken. This is the great merit of the Church History. Detta är den stora förtjänsten med kyrkans historia. It is not a literary work which can be read with any pleasure for the sake of its style. Det är inte ett litterärt verk som kan läsas med någon glädje av hänsyn sin stil. Eusebius's "diction", as Photius said, "is never pleasant nor clear". Eusebius s "diktion", som Photius sade, "är aldrig roligt eller klart". Neither is it the work of a great thinker. Inte heller är det ett verk av en stor tänkare. But it is a storehouse of information collected by an indefatigable student. Men det är ett magasin av information som samlats in av en outtröttlig elev. Still, great as was Eusebius's learning, it had its limitations. Ändå var stor som Eusebius lärande, det hade sina begränsningar. He is provokingly ill-informed about the West. Han är provokingly dåligt informerade om västvärlden. That he knows very little about Tertullian or St. Cyprian is due, no doubt, to his scant knowledge of Latin; but in the case of a Greek writer, like Hippolytus, we can only suppose that his works somehow failed to make their way to the libaries of the East. Att han vet mycket lite om Tertullianus eller Cyprianus beror utan tvivel på hans knappa kunskaper i latin, men i fallet med en grekisk författare, som Hippolytos, kan vi bara anta att hans verk på något sätt misslyckats med att ta sig till de libaries i öst. Eusebius's good faith and sincerity has been amply vindicated by Lightfoot. Eusebius goda tro och uppriktighet har utförligt försvarats av Lightfoot. Gibbon's celebrated sneer, about a writer "who indirectly confesses that he has related whatever might redound to the glory, and that he has suppressed all that could tend to the disgrace, of religion", can be sufficiently met by referring to the passages (HE, VIII, ii; Mart. Pal. c. 12) on which it is based. Gibbon hyllade hånleende, om en författare "som indirekt erkänner att han har berättat vad kan lända till ära, och att han har undertryckt allt som kunde tendera till skam, religion", är tillräckligt kan tillgodoses genom att hänvisa till de delar (RP , VIII, II,... Mart Pal c 12) som den bygger på. Eusebius does not "indirectly confess", but openly avows, that he passes over certain scandals, and he enumerates them and denounces them. Eusebius inte "indirekt erkänna", men medger öppet att han går över vissa skandaler, och han räknar dem och fördömer dem. "Nor again", to quote Lightfoot, "can the special charges against his honour as a narrator be sustained. There is no ground whatever for the charge that Eusebius forged or interpolated the passage from Josephus relating to our Lord quoted in HE, I, 11, though Heinchen is disposed to entertain the charge. Inasmuch as this passage is contained in all our MSS., and there is sufficient evidence that other interpolations (though not this) were introduced into the text of Josephus long before his time (see Orig., c. Cels., I, 47, Delarue's note) no suspicion can justly attach to Eusebius himself. Another interpolation in the Jewish historian, which he quotes elsewhere (11, 23), was certainly known to Origen (lc). Doubtless also the omission of the owl in the account of Herod Agrippa's death (HE, 11, 10) was already in some texts of Josephus (Ant., XIX, 8, 2). The manner in which Eusebius deals with his numerous quotations elsewhere, where we can test his honesty, is a sufficient vindication against this unjust charge" (L., p. 325). "Inte igen", för att citera Lightfoot, "kan de särskilda anklagelser mot hans ära som berättare upprätthållas. Det finns ingen grund helst för den avgift som Eusebius smidda eller interpolerade övergången från Josefus om vår Herre citeras i HE, jag, 11, även om Heinchen är beredd att underhålla avgiften. Eftersom denna passage finns i alla våra mobila satellittjänster., och det finns tillräckliga bevis för att andra interpoleringar (men inte här) infördes i texten i Josephus långt före sin tid (se Orig ., c.. Cels., I, 47, Delarue anm) ingen misstanke kan rätta fäster Eusebius själv. annan interpolering i den judiska historikern, som han citerar någon annanstans (11, 23), var säkert känd Origenes (LC). Utan tvekan också utelämnandet av ugglan i berättelsen om Herodes Agrippa död (han, 11, 10) var redan i några texter av Josephus (Ant., XIX, 8, 2). Det sätt på vilket Eusebius handlar hans talrika citat håll, där vi kan testa hans ärlighet, är ett tillräckligt rättfärdigande mot denna orättvisa avgift "(L., sid. 325).

The notices in the Church History bearing on the New Testament Canon are so important that a word must be said about the rule followed by Eusebius in what he recorded and what he left unrecorded. Meddelandena i kyrkan historia betydelse för Nya Testamentet Canon är så viktigt att ett ord måste sägas om regeln följs av Eusebius i vad han in och vad han lämnade oinspelade. Speaking generally, his principle seems to have been to quote testimonies for and against those books only whose claims to a place in the Canon had been disputed. Generellt sett verkar hans princip ha varit att citera vittnesbörd för och emot dessa böcker endast vars fordringar till en plats i Canon hade ifrågasatts. In the case of undisputed books he gave any interesting information concerning their composition which he had come across in his reading. När det gäller obestridda böcker han gav någon intressant information om deras sammansättning som han hade stött på i sin läsning. The subject was most carefully investigated by Lightfoot in an article in "The Contemporary" (January, 1875, reprinted in "Essays on Supernatural Religion"), entitled "The Silence of Eusebius". Ämnet var mest omsorgsfullt undersökas av Lightfoot i en artikel i "The Contemporary" (januari 1875, omtryckt i "Essays on Supernatural religion") med titeln "Tystnaden av Eusebius". In regard to the Gospel of St. John, Lightfoot concludes: "The silence of Eusebius respecting early witnesses to the Fourth Gospel is an evidence in its favour." När det gäller evangeliet av St John, avslutar Lightfoot: "Den tystnad Eusebius respekt tidiga vittnen till det fjärde evangeliet är ett bevis till sin fördel." For the episcopal lists in the Church History, see article on the Chronicle. För det biskops listorna i Kyrkans historia, se artikel på krönikan. The tenth book of the Church History records the defeat of Licinius in 323, and must have been completed before the death and disgrace of Crispus in 326, for it refers to him as Constantine's "most pious son". Den tionde bok Kyrkans historia registrerar nederlag Licinius i 323, och måste ha avslutats innan död och vanära för Crispus i 326, för det hänvisar till honom som Konstantins "mest fromma son". The ninth book was completed between the defeat of Maxentius in 312, and Constantine's first rupture with Licinius in 314. Den nionde boken klar mellan nederlag Maxentius i 312, och Konstantin första brytning med Licinius i 314.

(6) The Life of Constantine, in four books. (6) The Life of Constantine, i fyra böcker. This work has been most unjustly blamed, from the time of Socrates downwards, because it is a panegyric rather than a history. Detta arbete har mest orättvist anklagade, från tiden för Sokrates nedåt, eftersom det är en panegyrik snarare än en historia. If ever there was a man under an obligation to respect the maxim, De mortuis nil nisi bonum, this man was Eusebius, writing the Life of Constantine within three years after his death (337). Om det någonsin fanns en man skyldig att respektera maximen, De mortuis noll Nisi Bonum, var denne man Eusebius, skriver livet av Konstantin inom tre år efter hans död (337). This Life is especially valuable because of the account it gives of the Council of Nicæa and the earlier phases of the Arian controversy. Detta liv är särskilt värdefullt på grund av kontot ger av den Nicea och de tidigare faserna av Arian kontroverser. It is well to remember that one of our chief sources of information for the history of that council is a book written to magnify Constantine. Det är bra att komma ihåg att en av våra främsta informationskällor för historia att rådet är en bok skriven för att förstora Konstantin.

B. Apologetic B. Apologetic

(7) Against Hierocles. (7) Mot Hierocles. Hierocles, who, as governor in Bithynia and in Egypt, was a cruel enemy of the Christians during the persecution, before the persecution had attacked them with the pen. Hierocles, som i egenskap av guvernör i Bithynia och i Egypten, var en grym fiende de kristna under förföljelsen, innan förföljelsen hade anfallit dem med pennan. There was nothing original about his work except the use he made of Philostratus's Life of Apollonius of Tyana to institute a comparison between the Lord and Apollonius in favour of the latter. Det var inget original om sitt arbete utom användningen han gjort av Philostratus liv Apollonius av Tyana att införa en jämförelse mellan Herren och Apollonius till förmån för den senare. In his reply Eusebius confined himself to this one point. I sitt svar Eusebius begränsat sig till denna punkt.

(8) "Against Porphyry", a work in twenty-five books of which not a fragment survives. (8) "Mot Porfyr", ett verk i 25 böcker av vilka inte ett fragment överlever.

(9) The "Præparatio Evangelica", in fifteen books. (9) Den "Præparatio Evangelica" i femton böcker.

(10) The "Demonstratio Evangelica", in twenty books, of which the last ten, with the exception of a fragment of the fifteenth, are lost. (10) Den "Demonstratio Evangelica", i 20 böcker, varav de sista tio, med undantag av ett fragment av den femtonde, förloras. The object of these two treatises, which should be regarded as two parts of one comprehensive work, was to justify the Christian in rejecting the religion and philosophy of the Greeks in favour of that of the Hebrews, and then to justify him in not observing the Jewish manner of life. Syftet med dessa två avhandlingar, som bör betraktas som två delar av en omfattande arbete, var att motivera kristna att avvisa religion och filosofi av grekerna till förmån för den i Hebreerbrevet, och sedan motivera honom inte observera judiskt sätt att leva. The "Præparatio" is devoted to the first of these objects. Den "Præparatio" ägnas åt den första av dessa objekt. The following summary of its contents is taken from Mr. Gifford's introduction to his translation of the "Præparatio": "The first three books discuss the threefold system of Pagan Theology, Mythical, Allegorical, and Political. The next three, IV-VI, give an account of the chief oracles, of the worship of dæmons, and of the various opinions of Greek Philosophers on the doctrines of Plato and Free Will. Books VII- IX give reasons for preferring the religion of the Hebrews founded chiefly on the testimony of various authors to the excellency of their Scriptures and the truth of their history. In Books X-XII Eusebius argues that the Greeks had borrowed from the older theology and philosophy of the Hebrews, dwelling especially on the supposed dependence of Plato upon Moses. In the last three books the comparison of Moses with Plato is continued, and the mutual contradictions of other Greek Philosophers, especially the Peripatetics and Stoics, are exposed and criticized." Följande sammanfattning av dess innehåll är hämtat från Mr Gifford introduktion till hans översättning av "Præparatio": "De första tre böckerna diskutera trefaldiga system Pagan teologi, mytiska, allegoriska och politiska Nästa tre, IV-VI,. redogöra för de viktigaste orakel av dyrkan av demoner, och de olika åsikter grekiska filosofer på läror Platon och fri vilja. Böcker VII-IX motivera föredrar religion hebréerna grundade främst på vittnesmål från olika författare till excellens i sina skrifter och sanningen om deras historia. På böcker X-XII Eusebius hävdar att grekerna hade lånat från den äldre teologi och filosofi i Hebreerbrevet, bostad särskilt på den förmodade beroendet av Platon på Mose. I senaste tre böcker jämförelse av Moses med Platon fortsätter och de ömsesidiga motsättningar andra grekiska filosofer, särskilt Peripatetics och stoikerna, exponeras och kritiseras. "

The "Præparatio" is a gigantic feat of erudition, and, according to Harnack (Chronologie, II, p. 120), was, like many of Eusebius's other works, actually composed during the stress of the persecution. Den "Præparatio" är ett gigantiskt bedrift av lärdom, och enligt Harnack (Chronologie, II, sid. 120), var, liksom många av Eusebius andra verk, som faktiskt består under stress förföljelsen. It ranks, with the Chronicle, second only to the Church History in importance, because of its copious extracts from ancient authors whose works have perished. Den rankas, med krönikan, näst efter Kyrkans historia i betydelse på grund av dess rikliga utdrag ur antika författare vars verk har omkommit. The first book of the Demonstratio chiefly deals with the temporary character of the Mosaic Law. Den första boken i Demonstratio erbjudanden främst med den tillfälliga karaktären av den mosaiska lagen. In the second the prophecies concerning the vocation of the Gentiles and the rejection of the Jews are discussed. I den andra profetiorna om att ambitionen är att hedningarna och förkastandet av judarna diskuteras. In the remaining eight the testimonies of the prophets concerning Christ are treated of. I de återstående åtta vittnesmål av profeterna om Kristus behandlas av.

We now pass to three books, of which nothing is known save that they were read by Photius, viz. Vi passerar nu till tre böcker, varav inget är känt utom att de läses av Photius, dvs. (11), The "Præparatio Ecclesiastica", (12), the "Demonstratio Ecclesiastica", and (13) Two Books of Objection and Defence, of which, from Photius's account, there seem to have been two separate editions. (11), The "Præparatio Ecclesiastica", (12), den "Demonstratio Ecclesiastica" och (13) Två böcker av invändningar och försvar, varav från Photius konto, det verkar ha varit två separata utgåvor. (14) The "Theophania" or "Divine Manifestation". (14) Den "Theophania" eller "gudomlig manifestation". Except for a few fragments of the original, this work is only extant in a Syriac version dsicovered by Tattam, edited by Lee in 1842, and translated by the same in 1843. Med undantag för några få fragment av den ursprungliga, är detta arbete endast bevarad i en syrisk version dsicovered av Tattam, redigerad av Lee 1842, och översattes av samma i 1843. It treats of the cosmic function of the Word, the nature of man, the need of revelation, etc. The fourth and fifth books are particularly remarkable as a kind of anticipation of modern books on Christian evidences. Den behandlar den kosmiska funktion Ordet, människans natur, behovet av uppenbarelse, etc. fjärde och femte böcker är särskilt anmärkningsvärt som ett slags föregripande av moderna böcker om kristna bevis. A curious literary problem arises out of the relations between the "Theophania" and the work "De Laudibus Constantini". En nyfiken litterär problem uppstår ur relationerna mellan "Theophania" och arbetet "De Laudibus Constantini". There are entire passages which are almost verbatim the same in both works. Det finns hela passager som är nästan ordagrant samma i båda verken. Lightfoot decides in favour of the priority of the first-named work. Lightfoot beslutar i enlighet prioriteten för den förstnämnda arbete. Gressel, who has edited the "Theophania" for the Berlin edition of the Greek Fathers, takes the opposite view. Gressel, som har redigerat "Theophania" för Berlin upplagan av de grekiska fäderna, har intagit motsatt ståndpunkt. He compares the parallel passages and argues that they are improved in the "De Laudibus Constantini". Han jämför de parallella passager och hävdar att de är bättre i "De Laudibus Constantini".

(15) "On the Numerous Progeny of the Ancients". (15) "Den talrik avkomma av De gamla". This work is referred to by Eusebius twice, in the "Præp. Ev.", VII, 8, and in the "Dem. Ev.", VII, 8; and also (Lightfoot and Harnack think) by St. Basil ("De Spir. Sanct.", xxix), where he says, "I draw attention to his [Eusebius's] words in discussing the difficulties started in connexion with ancient polygamy." Detta arbete kallas av Eusebius två gånger, i "Præp Ev..", VII, 8, och i, VII, 8 "Dem Ev..", Och även (Lightfoot och Harnack tror) av St Basil (" De Spir. Sanct. "xxix), där han säger:" Jag uppmärksamma hans [Eusebius s] ord i diskutera svårigheter började i anslutning med gamla polygami. " Arguing from St. Basil's words, Lightfoot thinks that in this treatise Eusebius dealt with the difficulty presented by the Patriarchs possessing more than one wife. Argumentera från St Basil ord, tänker Lightfoot att i denna avhandling Eusebius behandlas svårigheten fram av patriarkerna innehar mer än en hustru. But he overlooked the reference in the "Dem. Ev.", from which it would appear that the difficulty dealt with was, perhaps, a more general one, viz., the contrast presented by the desire of the Patriarchs for a numerous offspring and the honour in which continence was held by Christians. Men han förbisett hänvisningen i "Dem. Ev.", Som det verkar som det är svårt behandlat var kanske en mer allmän en, dvs., Kontrasten fram av önskan patriarkerna för en talrik avkomma och äran som avhållsamhet hölls av kristna.

C. Exegetical C. Exegetical

(16) Eusebius narrates, in his Life of Constantine (IV, 36, 37), how he was commissioned by the emperor to prepare fifty sumptuous copies of the Bible for use in the Churches of Constantinople. (16) Eusebius berättar, i hans liv av Constantine (IV, 36, 37), hur han fick i uppdrag av kejsaren för att förbereda 50 överdådig exemplar av Bibeln för användning i kyrkor Konstantinopel. Some scholars have supposed that the Codex Sinaiticus was one of these copies. Vissa forskare har antagit att Codex Sinaiticus var en av dessa kopior. Lightfoot rejects this view chiefly on the ground that "the Text of the codex in many respects differs too widely from the readings found in Eusebius". Lightfoot avvisar denna syn främst på grund av att "texten i Codex i många avseenden skiljer sig alltför mycket från de avläsningar som finns i Eusebius".

(17) Sections and Canons. (17) Avsnitt och kanoner. Eusebius drew up ten canons, the first containing a list of passages common to all four Evangelists; the second, those common to the first three and so on. Eusebius upprättade tio kanoner, den första innehåller en lista över passager gemensamma för alla fyra evangelisterna, den andra de gemensamma för de första tre och så vidare. He also divided the Gospels into sections numbered continuously. Han delade också evangelierna i sektioner numrerade kontinuerligt. A number, against a section, referred the reader to the particular canon where he could find the parallel sections or passages. Ett antal mot ett avsnitt hänvisade läsaren till särskilda kanon där han kunde hitta de parallella sektioner eller passager.

(18) The labours of Pamphilus and Eusebius in editing the Septuagint have already been spoken of. (18) De arbeten av pamphilus och Eusebius i redigering Septuaginta har redan talat om. They "believed (as did St. Jerome nearly a century afterwards) that Origen had succeeded in restoring the old Greek version to its primitive purity". De "trodde (liksom Hieronymus nästan ett sekel efteråt) att Origenes hade lyckats återställa den gamla grekiska versionen till dess primitiva renhet". The result was a "mischievous mixture of the Alexandrian version with the versions of Aquila and Theodotion" (Swete, "Introd. to OT in Greek", pp. 77, 78). Resultatet blev en "busig blandning av alexandrinska versionen med de versioner av Aquila och Theodotion" (Swete, "Introd. Till OT på grekiska", sid 77, 78). For the labours of the two friends on the text of the NT the reader may be referred to Rousset, "Textcritische Studien zum NT", c. För arbete i de två vänner på texten i NT läsaren kan refereras till Rousset, "Textcritische Studien zum NT", c. ii. ii. Whether as in the case of the Old Testament, they worked on any definite critical principles is not known. Oavsett om det gäller Gamla Testamentet, arbetade de på några bestämda kritiska principer är inte känd.

(19) (a) Interpretation of the ethnological terms in the Hebrew Scriptures; (b) Chronography of Ancient Judaea with the Inheritances of the Ten Tribes; (c) A plan of Jerusalem and the Temple; (d) on the Names of Places in the Holy Scriptures. (19) (a) Tolkning av etnologiska termer i de hebreiska skrifterna, (b) Chronography av forntida Judeen med Arv av de tio stammarna, (c) En plan över Jerusalem och templet, (d) om namnen på platser i den Heliga Skrift. These four works were written at the request of Eusebius's friend Paulinus. Dessa fyra verk skrevs på begäran av Eusebius vän Paulinus. Only the fourth is extant. Endast den fjärde är bevarade. It is known as the "Topics," or the "Onomasticon". Det är känt som "Ämnen", eller "Onomasticon".

(20) On the nomenclature of the Book of the Prophets. (20) om nomenklaturen avseende bok av profeterna. This work gives a short biography of each Prophet and an account of his prophecies. Detta arbete ger en kort biografi av varje profet och en redogörelse för hans profetior.

(21) Commentary on the Psalms. (21) Kommentarer till Psaltaren. There are many gaps in the MSS. Det finns många luckor i MSS. of this work, and they end in the 118th Psalm. av detta arbete, och de slutar i 118. Psaltaren. The missing portions are in part supplied by extracts from the Catenae. De saknade delarna delvis levereras av utdrag ur Catenae. An allusion to the discovery of the Holy Sepulchre fixes the date at about 330. En anspelning på upptäckten av den heliga graven fastställer datum cirka 330. Lightfoot speaks very highly of this commentary. Lightfoot talar mycket väl om denna kommentar.

(22) Commentary on Isaiah, written after the persecution. (22) Kommentarer till Jesaja, skriven efter förföljelsen.

(23 to 28) Commentaries on other books of Holy Scripture, of some of which what may be extracts are preserved. (23-28) kommentarer om andra böcker i den Heliga Skrift, av vissa av dem vad som kan vara utdrag bevaras.

(29) Commentary on St. Luke, of which what seem to be extracts are preserved. (29) Kommentarer till Lukas, varav det verkar vara utdrag bevaras.

(30) Commentary on I Cor., the existence of which seems to be implied by St. Jerome (Ep. xlix). (30) Kommentarer till I Kor., Vars existens tycks vara underförstått av Hieronymus (Ep. xlix).

(31) Commentary on Hebrews. (31) Kommentarer till Hebreerbrevet. A passage that seems to belong to such a commentary was discovered and published by Mai. En passage som verkar tillhöra en sådan kommentar upptäcktes och publicerades av Mai.

(32) On the Discrepancies of the Gospels, in two parts. (32) På Avvikelser i evangelierna, i två delar. An epitome, very probably from the hand of Eusebius, of this work was discovered and published by Mai in 1825. En symbol, mycket troligen från hand Eusebius, i detta arbete upptäcktes och publicerades av Mai i 1825. Extracts from the original are preserved. Utdrag från den ursprungliga bevaras. Of the two parts, the first, dedicated to a certain Stephen, discusses questions respecting the genealogies of Christ; the second, dedicated to one Marinus, questions concerning the Resurrection. Av de två delarna, den första, avsedda för en viss Stephen, diskuterar frågor som respekterar genealogier av Kristus, den andra, tillägnad en Marinus, frågor om uppståndelsen. The Discrepancies were largely borrowed from by St. Jerome and St. Ambrose, and have thus indirectly exercised a considerable influence on Biblical studies. Avvikelserna stor del lånat från Hieronymus och St Ambrose, och har därmed indirekt utövat ett stort inflytande på bibliska studier.

(33) General Elementary Introduction, consisting of ten books, of which VI-IX are extant under the title of "Prophetical Extracts". (33) Allmänt elementära introduktion, bestående av tio böcker, varav VI-IX bevarade under rubriken "profetiska extrakt". These were written during the persecution. Dessa skrevs under förföljelsen. There are also a few fragments of the remaining books. Det finns också några fragment av de återstående böckerna. "This work seems to have been a general introduction to theology, and its contents were very miscellaneous as the extant remains show" (L., p. 339). "Detta arbete tycks ha varit en allmän introduktion till teologi, och dess innehåll var mycket diverse som bevarade resterna visa" (L., sid. 339).

D. Dogmatic D. Dogmatisk

(34) The Apology for Origen. (34) Det ursäkt för Origenes. This work has already been mentioned in connexion with Pamphilus. Detta arbete har redan nämnts i anslutning med pamphilus. It consisted of six books, the last of which was added by Eusebius. Det bestod av sex böcker, den sista som läggs av Eusebius. Only the first book is extant, in a translation by Rufinus. Endast den första boken är bevarade, i en översättning av Rufinus.

(35) "Against Marcellus, Bishop of Ancyra", and (36) "On the Theology of the Church", a refutation of Marcellus. (35) "Mot Marcellus, biskop av Ancyra" och (36) "På Teologi för kyrkan", en vederläggning av Marcellus. In two articles in the "Zeitschrift für die Neutest. Wissenschaft" (vol. IV, pp. 330 sqq. and vol. VI, pp. 250 sqq.), written in English, Prof. Conybeare has maintained that our Eusebius could not have been the author of the two treatises against Marcellus. I två artiklar i "Zeitschrift für die Neutest. Wissenschaft" (vol. IV, s. 330 ff. Och vol. VI, sid 250 ff.), Skriven på engelska, har professor Conybeare hävdat att våra Eusebius inte kunde ha varit författaren till två avhandlingar mot Marcellus. His arguments are rejected by Prof. Klostermann, in his introduction to these two works published in 1905 for the Berlin edition of the Greek Fathers. Hans argument avvisas av Prof. Klostermann, i sin inledning till dessa två verk publicerades i 1905 för Berlin upplagan av de grekiska fäderna. The "Contra Marcellum" was written after 336 to justify the action of the sylnod held at Constantinople when Marcellus was deposed; the "Theology" a year or two later. Den "Contra Marcellum" skrevs efter 336 för att motivera den åtgärd för sylnod hölls i Konstantinopel när Marcellus deposed, den "teologi" ett eller två år senare.

(37) "On the Paschal Festival" (a mystical interpretation). (37) "På påsk Festival" (en mystisk tolkning). This work was addressed to Constantine (Vit. Const., IV, 35, 3l6). Detta arbete riktades till Constantine (Vit. Const., IV, 35, 3L6). A long fragment of it was discovered by Mai. En lång fragment av den upptäcktes av Mai.

(38) A treatise against the Manichæans is perhaps implied by Epiphanius (Hær., lxvi, 21). (38) En avhandling mot Manichæans är kanske följer av Epiphanius (Hær., LXVI, 21).

E. Orations and Sermons E. Orations och predikningar

(39) At the Dedication of the Church in Tyre (see above). (39) vid invigningen av kyrkan i Tyros (se ovan).

(40) At the Vicennalia of Constantine. (40) Vid Vicennalia i Constantine. This seems to have been the opening address delivered at the Council of Nicæa. Detta verkar ha varit öppningen anförande vid konciliet i Nicaea. It is not extant. Det är inte bevarad.

(41) On the Sepulchre of the Saviour, AD 325 (Vit. Const., IV, 33) not extant. (41) På graven av Frälsaren, AD 325 (Vit. Const., IV, 33) inte bevarad.

(42) At the Tricennalia of Constantine. (42) Vid Tricennalia i Constantine. This work is generally known as the "De Laudibus Constantini". Detta arbete är allmänt känt som "De Laudibus Constantini". The second part (11-18) seems to have been a separate oration joined on to the Tricennalia. Den andra delen (11-18) tycks ha varit en separat oration gick vidare till Tricennalia.

(43) "In Praise of the Martyrs". (43) "In Praise of the Martyrs". This oration is preserved in the same MS. Denna oration bevaras i samma medlemsstat. as the "Theophania" and "Martyrs of Palestine". som "Theophania" och "martyrernas av Palestina". It was published and translated in the "Journal of Sacred Literature" by Mr. HB Cowper (New Series, V, pp. 403 sqq., and ibid. VI, pp. 129 sqq.). Den publicerades och översattes i "Journal of Sacred litteratur" av Mr HB Cowper (ny serie, V, pp 403 ff., Och ibid. VI, s. 129 ff.).

(44) On the Failure of Rain, not extant. (44) På Fel på regn, inte bevarade.

F. Letters F. Letters

The history of the preservation of the three letters, (45) to Alexander of Alexandria, (46) to Euphrasion, or Euphration, (47) to the Empress Constantia, is sufficiently curious. Historien om bevarandet av de tre bokstäverna, (45) till Alexander av Alexandria, (46) till Euphrasion eller Euphration, (47) till kejsarinnan Constantia, är tillräckligt nyfiken. Constantia asked Eusebius to send her a certain likeness of Christ of which she had heard; his refusal was couched in terms which centuries afterwards were appealed to by the Iconoclasts. Constantia bad Eusebius att skicka henne en viss likhet med Kristus som hon hade hört, hans vägran var avfattad i ordalag som århundraden efteråt var vädjade till de Iconoclasts. A portion of this letter was read at the Second Council of Nicæa, and against it were set portions from the letters to Alexander and Euphrasion to prove that Eusebius "was delivered up to a reprobate sense, and of one mind and opinion with those who followed the Arian superstition" (Labbe, "Conc.", VIII, 1143-1147; Mansi, "Conc.", XIII, 313-317). En del av detta brev lästes vid det andra konciliet i Nicaea, och mot den sattes delar från brev till Alexander och Euphrasion att bevisa att Eusebius "levererades till en förtappade känsla, och en själ och yttrande med dem som följde Arian vidskepelse "(Labbe," Konc ", VIII, 1143-1147, Mansi,".. Konc ", XIII, 313-317). Besides the passage quoted in the council, other parts of the letter to Constantia are extant. Förutom ovannämnda avsnitt i rådet andra delar av brevet till Constantia är bevarade.

(48) To the Church of Cæsarea after the Council of Nicæa. (48) Till kyrkan av Caesarea efter konciliet i Nicaea. This letter has already been described. Detta brev har redan beskrivits.

FJ BACCHUS FJ BACCHUS
Transcribed by WGKofron Dedicated to Rev. David J. Collins, SJ The Catholic Encyclopedia, Volume V Copyright © 1909 by Robert Appleton Company Nihil Obstat, May 1, 1909. Kopierat av WGKofron Dedikerad till Rev David J. Collins, SJ Den katolska encyklopedien, volym V. Copyright © 1909 av Robert Appleton Företag Nihil Obstat, 1 maj 1909. Remy Lafort, Censor Imprimatur. Remy Lafort, Censor imprimatur. +John M. Farley, Archbishop of New York + John M. Farley, ärkebiskop av New York


Detta betvingar presentation i det original- engelska språket


Överför en e-post ifrågasätter eller kommenterar till oss: E-post

De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är: