Theodore of Mopsuestia Theodore av Mopsuestia

Catholic Information Katolsk information

Bishop of Mopsuestia in Cilicia and ecclesiastical writer; b. Biskop av Mopsuestia i Kilikien och kyrkliga författare, b. at Antioch about 350 (thus also known as Theodore of Antioch), of wealthy and prominent parents; d. i Antiochia omkring 350 (alltså även känd som Theodore av Antioch), av förmögna och framstående föräldrar, d. 428. 428.

I. I.

According to Syrian sources Theodore was the cousin of the somewhat younger Nestorius (Nestle, op. cit. in bibliography); Polychromius, afterwards Bishop of Apamea, was a brother of Theodore. Enligt syriska källor Theodore var kusin till något yngre Nestorius (Nestlé, aa i bibliografin..) Polychromius, efteråt biskop av Apamea, var en broder av Theodore. The clever and highly gifted youth received the education in classical literature usual to his station and studied philosophy and rhetoric in the school of the renowned pagan rhetorician Libanius. Den smarta och mycket begåvad ungdom fick utbildning i klassisk litteratur vanligt att hans station och studerade filosofi och retorik i skolan för de berömda hedniska rhetorician Libanius. He here became acquainted with his early friends, St. John Chrysostom and Maximus, later Bishop of Seleucia (perhaps as fellow-student). Han blev här bekant med hans tidiga vänner, Johannes Chrysostomos och Maximus, senare biskop i Seleucia (kanske som studiekamrat). Following the example of Chrysostom (Socrates, "Hist. eccl.", VI, iii), Theodore renounced a secular career when about eighteen years old, and devoted himself to the ascetic life in the school of Diodorus (later Bishop of Tarsus) and Carterius, situated near Antiochia. Efter förebild av Chrysostom (Socrates, "Hist. Pred.", VI, iii), avsagt Theodore en sekulär karriär då ca arton år gammal, och ägnade sig åt asketiska livet i skola Diodorus (senare biskop av Tarsus) och Carterius, ligger nära Antiochia. His youthful and too tempestuous zeal soon grew cold, and, owing chiefly to the memory of Hermione whom he intended to take as wife, he resolved to return to the world (Sozomen, "Hist. eccl.", VIII, 2; Hesychius Hieros., "Hist. eccl." in Mansi, "Concil.", IX, 248). Hans ungdomliga och alltför våldsamma iver växte snart kall, och på grund huvudsakligen till minnet av Hermione, som han avsåg att vidta som hustru, beslöt han att återvända till världen (Sozomen, "Hist Pred..", VIII, 2, Hesychius Hieros ., "Hist. Pred." under Mansi, "Concil.", IX, 248). Chrysostom's grief at this step of his friend was so great that he addressed him two letters or treatises ("Ad Theodorum lapsum" in PG, XLVII, 277 sqq.) to recall him to his early resolution. Chrysostoms sorg i detta steg av hans vän var så stor att han tilltalade honom två bokstäver eller avhandlingar ("Ad Theodorum lapsum" i PG, XLVII, 277 ff.) Att återkalla honom till hans tidiga upplösning. A little later Theodore did indeed return to the "divine philosophy" of the ascetic monastic life. Lite senare Theodore har faktiskt tillbaka till "gudomliga filosofin" av det asketiska klosterlivet. He quickly acquired a great acquaintance with the Holy Scripture. Han fick snabbt en stor bekantskap med den heliga Skrift. Impetuous and restless of character, he had already, when scarcely twenty years old (at eighteen according to Leontius, "Adv. Incorrupticolas", viii, in PG, LXXXVI, 1364), applied himself to theological compositions. Häftiga och rastlös karaktär, hade han redan då knappt 20 år gammal (vid arton enligt Leontius, "Adv. Incorrupticolas", VIII, i PG, LXXXVI, 1364) tillämpas, sig teologiska kompositioner. His first work was the commentary on the Psalms, in which his extreme exegetical tendencies in the sense of an almost exclusively grammatico-historical and realistic explanation of the text is already manifest (see below Theodore's Hermeneutics). Hans första arbete var kommentaren på psalmsna, där hans extrema exegetical tendenser i betydelsen av en nästan uteslutande grammatico-historiska och realistiska förklaring av texten är redan uppenbar (se nedan Theodore Hermeneutik). Between 383 and 386 he was ordained priest (perhaps together with Chrysostom) by his early teacher (now bishop) Flavian. Mellan 383 och 386 han prästvigdes (kanske tillsammans med Chrysostomos) av hans tidiga lärare (numera biskop) Flavian. Theodore soon displayed a very keen interest in the theologico-polemical discussions of the time, writing and preaching against the Origenists, Arians, Eunomians, Apollinarists, magicians, Julian the Apostate, etc. His keen and versatile literary activity won him the name of "Polyhistor" (Sozomen, op. cit., VIII, ii). Theodore visade snart ett mycket stort intresse i de theologico-polemiska diskussioner om tiden, skriva och predika mot Origenists, Arians, Eunomians, Apollinarists, trollkarlar, Julianus Apostata, etc. Hans angelägna och mångsidig litterär verksamhet gav honom namnet " Polyhistor "(Sozomen, op. cit., VIII, ii). Theodore apparently left Antioch before 392 to join his old teacher Diodorus, who was then Bishop of Tarsus (Hesychius Hier., op. cit., in Mansi, IX, 248). Theodore lämnade tydligen Antioch före 392 för att återförenas med sin gamle lärare Diodorus, som då var biskop av Tarsus (Hesychius Hier., Op. Cit., I Mansi, IX 248). Probably through the influence of Diodorus he was named Bishop of Mopsuestia in 392, in which capacity he was to labour thirty-six years. Förmodligen genom påverkan av Diodorus namngavs han Biskop av Mopsuestia i 392, i vilken kapacitet han skulle arbetskraft 36 år. In 394 he attended the Synod of Constantinople, and during its progress preached before the Emperor Theodosius the Great. År 394 deltog han i synoden i Konstantinopel, och under dess framsteg predikade innan kejsaren Theodosius den store. During the confusion concerning Chrysostom, Theodore remained faithful to his early friend (cf. Chrysostom, "Epp.", cxii, in PG, LII, 668; Latin translation in Facundus, loc. cit., VII, 7). Under förvirringen om Chrysostomos förblev Theodore trogen sin tidiga vän (jfr Chrysostomos, "Epp." CXII, i PG, LII, 668, latinsk översättning i Facundus, loc cit, VII, 7..). Later (about 421) he received hospitably Julian of Eclanum and other Pelagians, and doubtless allowed himself to be further influenced by their dogmatic errors. Senare (ca 421) fick han gästfritt Julian av Eclanum och andra Pelagians, och utan tvekan lät sig ytterligare påverkas av deras dogmatiska fel. However, he later associated himself with the condemnation of Pelagianism at a synod in Cilicia (Marius Merc. in PL, XLVIII, 1044). Men i samband han senare själv med fördömandet av Pelagianism vid en synod i Cilicia (Marius Merc. I PL, XLVIII, 1044). He died in 428, the year in which Nestorius succeeded to the episcopal See of Constantinople. Han dog 428, det år då Nestorius lyckades till biskopssäte i Konstantinopel. During his lifetime Theodore was always regarded as orthodox and as a prominent ecclesiastical author, and was even consulted by distant bishops on theological questions. Under sin livstid Theodore var alltid betraktas som ortodox och som en framstående kyrkliga författare och var även konsulteras av avlägsna biskopar i teologiska frågor.

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
II. II. WRITINGS BÖCKER

The most complete list of the writings of Theodore is given by Ebedjesu (d. 1318; see Assemani, "Bibl. orient.", III, 30-36). Den mest kompletta lista över skrifter Theodore ges av Ebedjesu (d. 1318, se Assemani, "Bibl orientera..", III, 30-36). According to this the following works existed in a Syrian translation. Enligt denna följande verk fanns i en syrisk översättning.

A. Exegetical Commentaries A. exegetical kommentarer

(a) On the Old Testament: (1) on Genesis, 3 books (Greek fragments in the Nicephoruscatene, Leipzig 1772; Syrian in Sachau, 1-21); (2) on the Psalms, 5 books (Greek fragments in PG, LXVI, 648; Latin translation discovered by Mercati, see bibliography; Greek text discovered by Lietzmann, but not yet edited, cf. ibid.); (3) on the twelve Minor Prophets (extant in its entirety; edited by Mai in PG LXVI, 124-632); (4) on the First and Second Books of Kings, 1 book (lost); (5) on Job, 2 books, dedicated to St. Cyril of Alexandria (only four fragments preserved in PG, loc. cit., 697 sq.); (6) on Ecclesiastes, 1 book (lost); (7) to the four Great Prophets, 4 books (lost). (A) På Gamla Testamentet: (1) om Genesis, 3 böcker (grekiska fragment i Nicephoruscatene, Leipzig 1772, syriska i Sachau, 1-21), (2) om Psaltaren, 5 böcker (grekiska fragment i PG, LXVI, 648, latinsk översättning upptäcktes av Mercati, se bibliografi, grekiska texten upptäcktes av Lietzmann, men ännu inte redigeras, se ibid),. (3). på tolv mindre profeterna (bevarade i sin helhet, redigerad av Mai i PG LXVI , 124-632), (4) om första och andra Kungaboken, 1 bok (förlorade), (5) om Job, 2 böcker, tillägnad St Kyrillos av Alexandria (endast fyra fragment bevarade i PG, loc. cit, 697 sq),. (6) på Predikaren, 1 bok (förlorade), (7) till de fyra stora profeterna, 4 böcker (förlorade). Assemani adds "Quæstiones et Responsiones in Sacram Scripturam"; the fragments mentioned by the Fifth Œcumenical Council (Mansi, IX, 225) on the Canticle of Canticles are perhaps taken from a letter. Assemani tillägger "Quaestiones et Responsiones i Sacram Scripturam", fragmenten som nämns av femte ekumeniska rådet (Mansi, IX, 225) på Höga visan är kanske tas från ett brev.

(b) On the New Testament: (1) on Matthew, I book (fragments in PG, LXVI, 705 sqq.); (2) on Luke, 1 book (fragments, ibid., 716 sqq.); (3) on John, 1 book (fragments, ibid., 728; Syrian, discovered and edited by Chabot, Paris, 1897); (4) on the Acts, 1 book (fragments in PG, LXVI, 785 sq.); (5) on all the Epistles of St. Paul (Greek fragments in PG, LXVI, 188-968) the Epistles to the Galatians, Colossians, Thessalonians, Philemon, Latin edition by HB Swete, Cambridge, 1880-82). (B) På den nya testamentet: (1) på Matthew, jag boka (fragment i PG, LXVI, 705 ff.), (2) den Luke, 1 bok (fragment, ibid, 716 ff.)., (3) på John, 1 bok (fragment, ibid, 728,. syriska, upptäcktes och redigerades av Chabot, Paris, 1897), (4) om akter, 1 bok (fragment i PG, LXVI, 785 kvm), (5) på alla epistlarna av St Paul (grekiska fragment i PG, LXVI, 188-968) epistlarna till galaterna, Kolosserbrevet, Tess, Filemon, latinsk upplaga av HB Swete, Cambridge, 1880-82).

B. Opascula B. Opascula

(1) "De sacramentis", 1 book (lost); (2) "De fide", 1 book ("Liber ad baptizatos", according to Facundus, op. cit., LX, 3; fragments in Swete, II, 323-27); (3) "De sacerdotio", 1 book (lost); (4) "De Spiritu Sancto", 2 books, against the Macedonians (lost); (5) "De Incarnatione", 15 books (cf. Facundus, IX, 3; Gennadius, 12; written at Antioch about 382-92 against the Apollinarians and Eunomians; Greek fragm. in PG, LXVI, 969 sqq., and Swete, II, 290-3l2); (6) "Contra Eunomium", 2 books (one fragment in Facundus, IX, 3; (7) "Contra dicentes: peccatum naturae inesse" 2 books (cf. Photius, "BibI.", 177); (8) "Contra magicam artem", 2 books (cf. Photius, 81); (9) "Ad monachos", 1 book (lost); (10) "De obscura locutione" 1 book (lost); (11) "De perfectione operum", 1 book (lost); (12) "Contra allegoristas", 5 books (cf. Facundus, III, 6: "De allegoria et historia"); (13) "De Assumente et Assumpto", 1 book (lost); (14) "De legislatione", 1 book (lost). Many unidentified fragments are perhaps taken from lost works. The fifteen hooks "De mysteriis" or "Opus mysticum", mentioned by Assemani (III, 1, 563), are probably identical with the "Codex mysticus" cited by Facundus (III, 2). Concerning the "Symbolum fidei" (Facundus, III, 2; Leontius, PG, LXXXVI, 1367), cf. Fritzsche in PG, LXVI, 73 sqq. Leontius Byzant. ("Advers. Incorr.", xx, in PG, LXXXVI, 1368) says, perhaps with reference to the so-called Nestorian Liturgy, that Theodore had also introduced a new Liturgy. (1) "De sacramentis", 1 bok (förlorade), (2) "De fide", 1 bok ("Liber ad baptizatos", enligt Facundus, aa, LX, 3,.. Fragment i Swete, II, 323-27), (3) "De sacerdotio", 1 bok (förlorade), (4) "De andligt Sancto", 2 böcker, mot makedonierna (förlorade), (5) "De Incarnatione", 15 böcker (jfr . Facundus, IX, 3, Gennadius, 12, skrivit på Antioch cirka 382-92 mot Apollinarians och Eunomians, grekiska fragm i PG, LXVI, 969 ff, och Swete, II, 290-3L2). (6). " Contra Eunomium ", 2 böcker (ett fragment i Facundus, IX, 3, (7)" Contra dicentes:. peccatum naturae inesse "2 böcker (jfr Photius," Bibi ", 177), (8)" Contra magicam Artem " , 2 böcker (jfr Photius, 81), (9) "Ad Monachos", 1 bok (förlorade), (10) "De obscura locutione" 1 bok (förlorade), (11) "De perfectione operum", 1 bok (förlorade), (12) "Contra allegoristas", 5 böcker (jfr Facundus, III, 6: "De allegoria et historia"), (13) "De Assumente et Assumpto", 1 bok (förlorade), (14) "De legislatione", är 1 bok (förlorade). många oidentifierade fragment kanske tas från förlorade arbeten. De femton krokar "De mysteriis" eller "Opus mysticum", som nämns av Assemani (III, 1, 563), är förmodligen identisk med . "Codex mysticus" citeras av Facundus (III, 2) om "Symbolum fidei" (Facundus, III, 2, Leontius, PG, LXXXVI, 1367)..., se Fritzsche i PG, LXVI, 73 ff Leontius Byzant ( "Advers. Incorr.", xx, i PG, LXXXVI, 1368) säger, kanske med hänvisning till den så kallade nestorianska Gudstjänst, som Theodore hade också infört ett nytt liturgin.

C. Letters C. Brev

These were collected in one volume which is now lost. Dessa uppsamlades i en volym som nu förloras.

III. III. THEODORE'S DOCTRINE THEODORE doktrin

A. Hermeneutics and Canon A. Hermeneutik och Canon

As regards the Old Testament, Theodore seems to have accepted Flavius Josephus's idea of inspiration and his canon. När det gäller Gamla Testamentet, verkar Theodore ha accepterat Flavius ​​Josephus idé om inspiration och hans kanon. He rejected as uncanonical the Book of Job, the Canticle of Canticles, the Book of Esdras, and the deutero-canonical books. Han förkastade som uncanonical Jobs bok, Höga visan, bok Esra, och de deutero-kanoniska böcker. From the New Testament he excised the Catholic Epistles (except I Peter and I John) and the Apocalypse (cf. Leontius, loc. cit., III, 13-17, in PG, LXXXVI, 1365-68). Från Nya testamentet han exciderad de katolska epistlarna (utom jag Peter och jag John) och Apocalypse (jfr Leontius, loc. Cit., III, 13-17, i PG, LXXXVI, 1365-1368). In his explanation of the Holy Writ Theodore employs primarily the prevailing historical and grammatical method of the Antiochene school. I sin förklaring av stämningen heliga Theodore använder främst den rådande historiska och grammatiska metod Antiochene skolan. Of all the Psalms he recognized only ii, vii, xiv, and cx as containing direct prophetic reference to the Messias; the Canticle of Canticles was pronounced by him a vulgar nuptial poem. Av alla Psaltaren han kände igen bara II, VII, XIV och CX som innehåller direkta profetiska hänvisning till Messias, Höga visan uttalades av honom en vulgär bröllops dikt.

B. Anthropology and Doctrine of Justification B. Antropologi och rättfärdiggörelsen

Theodore's doctrine concerning justification gave rise to very grave misgivings, even if we reject the accusations of Leontius (loc. cit., 20-37) as exaggerated. Theodore läran om motivering gav upphov till mycket allvarliga betänkligheter, även om vi avvisar de anklagelser om Leontius (på anfört ställe., 20-37) som överdriven. According to Theodore, the sin of Adam rendered himself and mankind subject to death, because he was then mutable. Enligt Theodore, gjorde synd om Adam själv och mänskligheten underkastad döden, eftersom han var då föränderlig. But that which was the consequence of sin in the case of Adam is in his descendants its cause, so that in consequence of mutability all men in some manner or other sin personally. Men det som var en följd av synden i fallet Adam är i hans ättlingar dess orsak, så att till följd av föränderlighet alla män på något sätt eller annan synd personligen. The object of the Redemption was to transfer mankind from this condition of mutability and mortality to the state of immutability and immortality. Syftet med Återbetalningsdagen var att överföra mänskligheten från detta tillstånd av föränderlighet och dödlighet till det statligt av oföränderlighet och odödlighet. This happened first in the case of Christ, fundamentally by the union with the Logos, to a greater extent at His baptism, and completely at His Resurrection. Detta hände först i fråga om Kristi grunden av förbundet med Logos, i större utsträckning på sitt dop, och helt i hans uppståndelse. In mankind this change is effected by union with Christ. I mänsklighetens denna förändring sker genom förening med Kristus. The union begins in baptism, through which (1) all (personal) sins are remitted, (2) the grace of Christ is granted, which leads us to immutability (sinlessness) and immortality. Förbundet börjar i dopet, genom vilket (1) Alla (personliga) synder är förlåtna, (2) Kristi nåd beviljas, vilket leder oss till oföränderlighet (syndfrihet) och odödlighet. At the baptism of children only this second effect occurs. Vid dop av barn endast denna andra effekt inträffar. That these ideas show a certain resemblance to the fundamental thoughts of Pelagianism is not to be denied; whether, however, Theodore influenced Pelagius and Caelestius (according to Marius Mercator, through the medium of the Syrian Rufinus; PL, XLVIII, 110), or whether these influenced Theodore, is very difficult to determine. Att dessa idéer visar en viss likhet med de grundläggande tankar Pelagianism inte ska förnekas, vare sig dock Theodore påverkade Pelagius och Caelestius (enligt Marius Mercator, genom förmedling av den syriska Rufinus, PL, XLVIII, 110), eller om dessa påverkade Theodore, är mycket svårt att avgöra.

C. Christology C. Christology

Theodore's Christology exercised a more direct and eventful influence on the doctrine of his (mediate) disciple Nestorius. Theodore kristologi utövat ett mer direkt och händelserik påverkan på doktrinen av hans (medla) lärjunge Nestorius. The contemporary polemics against Arianism and Apollinarianism led the Antiochenes (Diodorus, Theodore, and Nestorius) to emphasize energetically the perfect Divinity and the unimpaired Humanity of Christ, and to separate as sharplv as possible the two natures. De moderna polemik mot arianismen och Apollinarianism ledde Antiochenes (Diodorus, Theodore och Nestorius) för att betona energiskt perfekt Divinity och felfri mänskligheten av Kristus, och att separera så sharplv som möjligt två naturer. Thus, in a sermon which he delivered at Antioch (perhaps the first as bishop), Theodore vehemently attacked the use of the term theotokos, long employed in ecclesiastical terminology, because Mary was strictly speaking anthropotokos, and only indirectly theotokos. I en predikan som han höll i Antiokia (kanske den första som biskop), attackerade Theodore häftigt användningen av termen Theotokos, länge används i kyrkliga terminologi, eftersom Maria var strängt taget anthropotokos och endast indirekt Theotokos. It was only by recalling his words and correcting himself that Theodore could appease the excitement resulting from this view (see John of Antioch, "Epist. ad Theodosium imper." in Facundus Herm., "Pro defensione trium capp.", X, 2; PL, LXXXVII, 771). Det var bara genom att påminna om hans ord och korrigera sig själv att Theodore kunde blidka spänningen till följd av denna uppfattning (se John av Antioch, "Epist. Ad Theodosium Imper." I Facundus Herm., "Pro defensione TRIUM CAPP.", X, 2 , PL, LXXXVII, 771). It cannot indeed be denied that the Antiochene separation of the natures must result in an improper weakening of the union in Christ. Det kan visserligen inte förnekas att Antiochene separation av naturerna måste resultera i en felaktig försvagning av facket i Kristus. Like Nestorius, Theodore expressly declares that he wished to uphold the unity of person in Christ; perhaps they recognized some distinction between nature and person, but did not know exactly what was the distinguishing factor, and therefore used faulty paraphrases and comparisons, and spoke of the two natures in a way which, taken strictly, presupposed two persons. Liksom Nestorius, förklarar Theodore uttryckligen att han ville försvara enhet personen i Kristus, kanske de kände igen någon skillnad mellan natur och människa, men visste inte exakt vad som var den avgörande faktorn, och används därför felaktiga omskrivningar och jämförelser, och talade om de två naturer på ett sätt som, tagna strikt, förutsätter två personer. Thus, according to Theodore, the human nature of Christ was not only passibilis, but also really tentabilis, since otherwise His actual freedom from sin would be the result of His physical union with God, not a merit of His free wilt. Således, enligt Theodore, var den mänskliga naturen i Kristus inte bara passibilis, men också verkligen tentabilis, annars hans faktiska frihet från synden skulle vara resultatet av hans fysiska förening med Gud, inte en merit av hans fria vissnar. The union of the human and Divine nature happens not kat ousian nor kat energeian, but kat eudokian (at will), and indeed a eudokia hos en houio, which effects a enosis eis en prosopon. Förbundet för mänskliga och gudomliga naturen händer inte kat ousian eller kat energeian, men kat eudokian (efter behag), och faktiskt en eudokia Hos en houio, som åstadkommer en enosis EIS en prosopon. The two natures form a unity, "like man and wife" or "body and soul". De två naturer bildar en enhet, "som man och hustru" eller "kropp och själ". Consequently, according to Theodore, the communicato idiomatum, fundamentally speaking, is also lawful. Följaktligen, enligt Theodore, det communicato idiomatum, grunden sett är också lagligt.

IV. IV. THE CONDEMNATION OF THE DOCTRINE OF THEODORE Fördömandet av läran om THEODORE

While during his lifetime (apart from the episode at Antioch) Theodore was regarded as orthodox (cf. Theodoret, "Hist. eccl.", V, xxxix; John of Antioch, in Facundus, II, 2), a loud outcry was raised against him when the Pelagians and Nestorians appealed to his writings. Även under sin livstid (bortsett från episoden på Antioch) var Theodore betraktas som ortodoxa (jfr Theodoret, "Hist Pred..", V, XXXIX, John av Antioch, i Facundus, II, 2) har ett högt skrik upp mot honom när Pelagians och Nestorians vädjade till hans skrifter. The first to represent him as the father of Pelagianism was Marius Mercator in his work "Liber subnotationum in verba Juliani, Praef." Den första att företräda honom som far till Pelagianism var Marius Mercator i hans arbete "Liber subnotationum i Verba Juliani, Praef." (about 431; in PL, XLVIII, 111). (Omkring 431, i PL, XLVIII, 111). He was accused of Nestorianism by Hesychius of Jerusalem in his Church History (about 435) Rabulas of Edessa went so far as to pronounce anathema on Theodore. Han anklagades för Nestorianism genom Hesychius av Jerusalem i hans Kyrkohistoria (ca 435) Rabulas av Edessa gick så långt som att uttala bannlysning på Theodore. Acting under the influence of the latter, St. Cyril of Alexandria expressed himself in fairly sharp terms concerning Theodore, naming him with Diodorus the "patres Nestorii blasphemæe" ("Ep. lxxi ad Theodosium imp.", in PG. LXXVII, 34l-44); he was, however, unwilling to condemn Theodore, as he had died in peace with the Church. Agera under påverkan av den senare uttryckte Kyrillos av Alexandria själv i ganska skarpa villkor för Theodore, namnge honom med Diodorus den "patres Nestorii blasphemæe" ("Ep. LXXI ad Theodosium IMP.", I PG. LXXVII, 34L- 44), han var dock ovillig att fördöma Theodore, som han hade dött i fred med kyrkan. Meanwhile the Nestorian strife passed by without any official action being taken by the Church against Theodore, although his writings stood in higher favour among the Nestorians of Edessa and Nisibis than those of Nestorius himself. Under tiden Nestorian tvisten passerade utan någon officiell åtgärd som vidtas av kyrkan mot Theodore, men hans skrifter stod i högre favör bland Nestorians i Edessa och Nisibis än Nestorius själv. The General Council of Chalcedon seemed rather to favour Theodore, when it declared his disciples and admirers, Theodoret and Ibas of Edessa, orthodox, although the latter in his epistle to Maris had referred to Theodore in terms of the highest praise. Allmänna rådet av Chalcedon verkade ganska gynna Theodore, när den förklarade hans lärjungar och beundrare, Theodoret och Ibas av Edessa, ortodox, även om den senare i sitt brev till Maris hade hänvisat till Theodore i termer av högsta beröm. The Monophysitic reaction against the Council of Chalcedon in the sixth century first succeeded in bringing Theodore's person and writings under the ban of the ecclesiastical anathema through the ill-famed dispute of the Three Chapters. Den Monophysitic reaktion mot rådet av Chalcedon i det sjätte århundradet lyckades först få Theodores person och skrifter under förbudet av den ecklesiastiska bannlysningen genom dåligt berömda tvist av de tre kapitlen. Theodore was for the first time condemned as a heretic by the Emperor Justinian in his edict against the Three Chapters (544). Theodore var för första gången fördömdes som kättare av kejsaren Justinianus i hans påbud mot de tre kapitel (544). Under the influence of imperial pressure Pope Vigilius composed (553) at Constantinople a document in which sixty propositions taken from Theodore's writing were declared heretical. Under påverkan av kejserliga tryck bestående påven Vigilius (553) i Konstantinopel ett dokument där 60 propositioner tas från Theodore handstil förklarades kättersk. Finally, at the Fifth General Synod (553), at which, however, Vigilius did not participate, the three Chapters, including Theodore's writings and person, were placed under anathema. Slutligen, vid den femte kyrkomötet (553), där kom dock Vigilius inte delta, de tre kapitel, inklusive Theodore skrifter och person, placerades under bannlysning. It was only on 8 December that Vigilius, broken with exile, gave his approval to the decrees of the synod. Det var först den 8 december att Vigilius, brutit med exil, gav sitt godkännande till dekreten av synoden. Among the most zealous defenders of Theodore and the Three Chapters, besides Pope Vigilius (until 533), were the African Facundus of Hermiana ("Pro defensione trium capitulorum libri XII", in PL, LXVII, 527 sqq.) and the bishops, Paulinus of Aquileia and Vitalis of Milan. Bland de mest nitiska försvararna av Theodore och de tre kapitlen, förutom påven Vigilius (till 533), var den afrikanska Facundus i Hermiana ("Pro defensione TRIUM capitulorum Libri XII", i Polen, LXVII, 527 ff.) Och biskoparna, Paulinus i Aquileia och Vitalis i Milano.

Publication information Written by Chrysostom Baur. Publikation information Skrivet av Chrysostomos Baur. Transcribed by Marjorie Bravo-Leerabhandh. Kopierat av Marjorie Bravo-Leerabhandh. In loving memory of my grandmother, Rosario Bravo The Catholic Encyclopedia, Volume XIV. I kärleksfull minne av min mormor, Rosario Bravo den katolska encyklopedien, volym XIV. Published 1912. Publicerad 1912. New York: Robert Appleton Company. New York: Robert Appleton Företag. Nihil Obstat, July 1, 1912. Nihil Obstat, 1 juli, 1912. Remy Lafort, STD, Censor. Remy Lafort, STD, Censor. Imprimatur. Imprimatur. +John Cardinal Farley, Archbishop of New York + John huvudsakliga Farley, ärkebiskop av New York

Bibliography Bibliografi
The most complete edition of Theodore's works is given in PG, LXVI, 124 sqq.; see also: SWETE, Theodori Ep. Den mest kompletta upplagan av Theodore arbeten ges i PG, LXVI, 124 ff, se även:. Swete, Theodori Ep. Mopsuesteni in epistolas B Pauli. Mopsuesteni i epistolas B Pauli. The Latin Version with the Greek Fragments (2 vols., Cambridge, 1880-52)., SACHAU, Theodori Mopsuesteni fragmenta siriaca, (Leipzig, 1169); and some fragments in S. Innocenti ep. Den latinska versionen med de grekiska fragmenten (2 vols, Cambridge, 1880-52.), Sachau, Theodori Mopsuesteni fragmentering siriaca, (Leipzig, 1169),. Och vissa fragment i S. Innocenti ep. Maronioe: De his qui unum ex trinitate vel unum Subsistentiam seu personam Dominum nostrum Jesus Christurn dubitant confieri, ed. Maronioe: De hans qui Unum ex trinitate vel Unum Subsistentiam Seu personlig Dominum nostrum Jesus Christurn dubitant confieri, red. AMELLI in Spicilegium Casinensi I (1888). AMELLI i Spicilegium Casinensi I (1888). 148-54. 148-54. TILLEMONT, Memoires, XII (1732), 433 sqq.; FRIZSCHE, De Theodori Mopsuesteni vita et scriptis (Halle, 1836; reprinted in PG, LXVI. 9 sqq.; SWETE in Dict. Christ. Biog., sv; SPECHT, Der exeget Standpunkt des Theodor u. Theodoret in Auslegung der messian. Weissagungen (Munich, 1871) KIHN Theodore von M. u. Junilius Africanus als Exegeten (Freiburg 1880); ZAHN, Das Neue Testament Theodors v. M. u. der ursprungl Kanon der Syrer in Neue kirchl. Zeitschr., XI (1900), 788-806; DENNEFELD, Der alttestam, Kanon der Antiochen. Schule (Freiburg 1909). 44-61 (Bibl. Studien, 14, 4); BAETHGEN, Der Psalmenkommentar des Theodor v. M. syrischer Bearbeitung in Zeitschr. fur alttestam. Wissenschaft, V (1885) 53-101; VI (1886) 261-88, VII (1887), 1-60; LIETZMANN, Der Psalmenkommentar Theodors v. M. in Sitzungsberichteder kgl. preussichen Akademie der Wissenschaften (1902), 334-46 MERCATI, Un palimpsesto Ambrosiano dei Salmi Esapli (Turin, 1896); cf. ASCOLI, Il codice erlandese dell' Ambrosiana in Archivio glattologico itatiano, V, VI; VON DOBSCHUTZ in American Journal of Theology, II (1898), 353-87; FENDT, Die Christologie des Nesotorius (Kempten, 1910), 9-12; Theodore v. Mopsuesta; NESTLE, Theodor von M. u. Nestorius; Eine Mitteilung aus syrischen Quellen in Theolog. Studien aus Wurttemberg (1881), 210-11. Tillemont, Memoires, XII (1732), 433 ff,. FRIZSCHE, De Theodori Mopsuesteni vita et scriptis (Halle, 1836, omtryckt i PG, LXVI 9 ff,.. Swete i Dict Kristus Biog, sv,... Specht, Der . exeget Standpunkt des Theodor U Theodoret i Auslegung der Messian Weissagungen (München, 1871) Kihn Theodore von M. u. Junilius Africanus als Exegeten (Freiburg 1880),.. Zahn, Das Neue Testament Theodors v. M. u. der ursprungl Kanon der. Syrer i Neue kirchl Zeitschr, XI (1900), 788-806,.. DENNEFELD, Der alttestam, Kanon der Antiochen Schule (Freiburg 1909) 44-61 (Bibl. Studien, 14, 4),.. BAETHGEN, Der Psalmenkommentar des Theodor v. M. syrischer Bearbeitung i Zeitschr päls alttestam Wissenschaft, V (1885) 53-101,.. VI (1886) 261-88, VII (1887), 1-60, LIETZMANN, Der Psalmenkommentar Theodors V.M. i Sitzungsberichteder Kgl preussichen Akademie der Wissenschaften (1902), 334-46 Mercati, Un palimpsesto Ambrosiano dei Salmi Esapli (Turin, 1896),.. se Ascoli, Il Codice erlandese dell 'Ambrosiana i Archivio glattologico itatiano, V, VI, VON DOBSCHUTZ i American Journal of Theology, II (1898), 353-87, Fendt, Die Christologie des Nesotorius (Kempten, 1910), 9-12, Theodore mot Mopsuesta, Nestlé, Theodor von M. u. Nestorius,. Eine Mitteilung AUS syrischen Quellen i Theolog. Studien AUS Wurttemberg (1881), 210-11.


Detta betvingar presentation i det original- engelska språket


Överför en e-post ifrågasätter eller kommenterar till oss: E-post

De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är: