Saint Thomas Aquinas Thomas av Aquino

Advanced Information Avancerad information

St. Thomas Aquinas was a Philosopher, theologian, doctor of the Church (Angelicus Doctor), patron of Catholic universities, colleges, and schools. Thomas av Aquino var en filosof, teolog, läkare i kyrkan (Angelicus Doctor), beskyddare av katolska universitet, högskolor och skolor. Born at Rocca Secca in the Kingdom of Naples, 1225 or 1227; died at Fossa Nuova, 7 March, 1274. Född på Rocca Secca i kungariket Neapel, 1225 eller 1227, dog vid Fossa Nuova, 7 mars 1274.

I. LIFE I. LIFE

The great outlines and all the important events of his life are known, but biographers differ as to some details and dates. De stora dragen och alla viktiga händelser i hans liv är kända, men biografer skiljer sig i vissa detaljer och datum. Death prevented Henry Denifle from executing his project of writing a critical life of the saint. Döden förhindrade Henry Denifle från att köra sitt projekt att skriva en kritisk liv helgon. Denifle's friend and pupil, Dominic Prümmer, OP, professor of theology in the University of Fribourg, Switzerland, took up the work and published the "Fontes Vitae S. Thomae Aquinatis, notis historicis et criticis illustrati"; and the first fascicle (Toulouse, 1911) has appeared, giving the life of St. Thomas by Peter Calo (1300) now published for the first time. Denifle vän och elev, Dominic Prümmer, OP, professor i teologi vid universitetet i Fribourg, Schweiz, tog upp arbetet och publicerade "Fontes Vitae S. Thomae Aquinatis, Notis historicis et criticis ILLUSTRATI", och den första fascicle (Toulouse, 1911) har visat, vilket ger liv Thomas av Peter Calo (1300) publicerar nu för första gången. From Tolomeo of Lucca . Från Tolomeo av Lucca. . . . . we learn that at the time of the saint's death there was a doubt about his exact age (Prümmer, op. cit., 45). vi veta att vid tidpunkten för helgonets död fanns en tvekan om hans exakta ålder (Prümmer, op. cit., 45). The end of 1225 is usually assigned as the time of his birth. I slutet av 1225 utses oftast när tiden för hans födelse. Father Prümmer, on the authority of Calo, thinks 1227 is the more probable date (op. cit., 28). Fader Prümmer, på uppdrag av Calo, tycker 1227 är mer sannolikt datum (op. cit., 28). All agree that he died in 1274. Alla överens om att han dog 1274.

Landulph, his father, was Count of Aquino; Theodora, his mother, Countess of Teano. Landulph, hans far var greve av Aquino, Theodora, hans mor, Grevinna av Teano. His family was related to the Emperors Henry VI and Frederick II, and to the Kings of Aragon, Castile, and France. Hans familj var relaterat till kejsarna Henrik VI och Frederick II och till Kings of Aragon, Castilla och Frankrike. Calo relates that a holy hermit foretold his career, saying to Theodora before his birth: "He will enter the Order of Friars Preachers, and so great will be his learning and sanctity that in his day no one will be found to equal him" (Prümmer, op. cit., 18). Calo berättar att en helig eremit förutsade hans karriär, säger till Theodora före hans födelse: "Han kommer att gå in beställa av FriarsPreachers, och så stor är hans lärande och helighet som på hans tid kommer ingen att finnas till lika honom" ( Prümmer, op. cit., 18). At the age of five, according to the custom of the times, he was sent to receive his first training from the Benedictine monks of Monte Cassino. Vid fem års ålder, enligt sed i tiden, skickades han att få sin första träning från benediktinermunkar i Monte Cassino. Diligent in study, he was thus early noted as being meditative and devoted to prayer, and his preceptor was surprised at hearing the child ask frequently: "What is God?" Flitig i studien, var han så tidigt noteras som meditativ och ägnas åt bön och hans uppfostrare var förvånad över att höra barnet frågar ofta: "Vad är Gud?" About the year 1236 he was sent to the University of Naples. Omkring år 1236 sändes han till universitetet i Neapel. Calo says that the change was made at the instance of the Abbot of Monte Cassino, who wrote to Thomas's father that a boy of such talents should not be left in obscurity (Prümmcr, op. cit., 20). Calo berättar att förändringen skedde på initiativ av abboten av Monte Cassino, som skrev till Thomas far att en pojke av sådana talanger inte bör lämnas i dunkel (Prümmcr, op. Cit., 20). At Naples his preceptors were Pietro Martini and Petrus Hibernus. I Neapel hans handledare var Pietro Martini och Petrus Hibernus. The chronicler says that he soon surpassed Martini at grammar, and he was then given over to Peter of Ireland, who trained him in logic and the natural sciences. Krönikören berättar att han snart överträffade Martini på grammatik och han gavs sedan över till Peter av Irland, som utbildade honom i logik och naturvetenskap. The customs of the times divided the liberal arts into two courses: the Trivium, embracing grammar, logic, and rhetoric; the Quadrivium, comprising music, mathematics, geometry, and astronomy . Tullen i tiden delat de fria konsterna i två kurser: en Trivium, omfattar grammatik, logik och retorik, den Quadrivium, bestående musik, matematik, geometri och astronomi. . . . . . . Thomas could repeat the lessons with more depth and lucidity than his masters displayed. Thomas kunde upprepa lektioner med mer djup och klarhet än hans mästare visas. The youth's heart had remained pure amidst the corruption with which he was surrounded, and he resolved to embrace the religious life. Ynglingen hjärta hade förblivit ren mitt i korruptionen som han omgavs, och han beslöt att omfamna det religiösa livet.

Some time between 1240 and August, 1243, he received the habit of the Order of St. Dominic, being attracted and directed by John of St. Julian, a noted preacher of the convent of Naples. Någon gång mellan 1240 och augusti 1243, fick han för vana att beställa av St Dominic, som lockade och regisserad av John av St Julian, en välkänd predikant av klostret i Neapel. The city wondered that such a noble young man should don the garb of poor friar. Staden undrade att en sådan ädel ung man bör ta på dräkt av dålig friar. His mother, with mingled feelings of joy and sorrow, hastened to Naples to see her son. Hans mor, med blandade känslor av glädje och sorg, skyndade till Neapel för att se sin son. The Dominicans, fearing she would take him away, sent him to Rome, his ultimate destination being Paris or Cologne. Dominikaner, som fruktade att hon skulle ta bort honom, skickade honom till Rom, hans slutdestination var Paris eller Köln. At the instance of Theodora, Thomas's brothers, who were soldiers under the Emperor Frederick, captured the novice near the town of Aquapendente and confined him in the fortress of San Giovanni at Rocca Secca. På initiativ av Theodora, fångade Thomas bröder, som var soldater under kejsar Fredrik, novisen nära staden Aquapendente och begränsade honom i fästningen San Giovanni på Rocca Secca. Here he was detained nearly two years, his parents, brothers, and sisters endeavouring by various means to destroy his vocation. Här var han häktad nästan två år, hans föräldrar, bröder och systrar försöker på olika sätt att förstöra hans kallelse. The brothers even laid snares for his virtue, but the pure-minded novice drove the temptress from his room with a brand which he snatched from the fire. Bröderna lade även snaror för hans dygd, men den rena sinnade nybörjare körde fresterskan från sitt rum med ett varumärke som han ryckte från elden. Towards the end of his life, St. Thomas confided to his faithful friend and companion, Reginald of Piperno, the secret of a remarkable favour received at this time. Mot slutet av sitt liv, anförtrodde Thomas till sin trogna vän och följeslagare, Reginald i Piperno, hemligheten med en märklig tjänst mottagits vid denna tidpunkt. When the temptress had been driven from his chamber, he knelt and most earnestly implored God to grant him integrity of mind and body. När fresterskan hade fördrivits från sin kammare, knäföll han och uppriktigt bad Gud att ge honom integritet kropp och själ. He fell into a gentle sleep, and, as he slept, two angels appeared to assure him that his prayer had been heard. Han föll i en mild sömn, och som han sov, verkade två änglar att försäkra honom om att hans bön hade hörts. They then girded him about with a white girdle, saying: "We gird thee with the girdle of perpetual virginity." De omgjordade då honom med en vit gördel och sade: ". Vi omgjorda dig med gördel evig oskuld" And from that day forward he never experienced the slightest motions of concupiscence. Och från den dagen han aldrig upplevt den minsta rörelser concupiscence.

The time spent in captivity was not lost. Tiden i fångenskap inte förlorat. His mother relented somewhat, after the first burst of anger and grief; the Dominicans were allowed to provide him with new habits, and through the kind offices of his sister he procured some books - the Holy Scriptures, Aristotle's Metaphysics, and the "Sentences" of Peter Lombard. Hans mor gav efter något, efter den första explosion av ilska och sorg, dominikanerna fick ge honom nya vanor, och genom de vänliga kontor hans syster han skaffade några böcker - de heliga skrifterna, Aristoteles metafysik, och "dömer" Peter Lombard. After eighteen months or two years spent in prison, either because his mother saw that the hermit's prophecy would eventually be fulfilled or because his brothers feared the threats of Innocent IV and Frederick II, he was set at liberty, being lowered in a basket into the arms of the Dominicans, who were delighted to find that during his captivity "he had made as much progress as if he had been in a studium generale" (Calo, op. cit., 24). Efter arton månader eller två år i fängelse, antingen på grund av hans mor såg att eremit profetia så småningom skulle uppfyllas eller för att hans bröder fruktade hoten från Innocentius IV och Fredrik II, han satt på fri fot, sänks i en korg i armar dominikanerna, som var glad över att finna att under sin fångenskap "han hade gjort så stora framsteg som om han hade varit i en studium generale" (Calo, op. cit., 24).

Thomas immediately pronounced his vows, and his superiors sent him to Rome. Thomas uttalade omgående hans löften, och hans överordnade sände honom till Rom. Innocent IV examined closely into his motives in joining the Friars Preachers, dismissed him with a blessing, and forbade any further interference with his vocation. Innocentius IV undersökte närmare på hans motiv för att ansluta sig till Friarspreachersna avvisade honom med en välsignelse, och förbjöd all vidare inblandning med sin kallelse. John the Teutonic, fourth master general of the order, took the young student to Paris and, according to the majority of the saint's biographers, to Cologne, where he arrived in 1244 or 1245, and was placed under Albertus Magnus, the most renowned professor of the order. Johannes teutoniska, fjärde mästare allmänna av ordern, tog den unge studenten till Paris och, enligt majoriteten av helgonets biografer, till Köln, där han kom 1244 eller 1245, och placerades under Albertus Magnus, den mest kända professorn av ordern. In the schools Thomas's humility and taciturnity were misinterpreted as signs of dullness, but when Albert had heard his brilliant defence of a difficult thesis, he exclaimed: "We call this young man a dumb ox, but his bellowing in doctrine will one day resound throughout the world." I skolor Thomas ödmjukhet och tystlåtenhet var misstolkas som tecken på slöhet, men när Albert hade hört hans briljanta försvar av en svår avhandling utropade han: "Vi kallar den här unge mannen en dum oxe, men hans böla i doktrin en dag ljuder hela världen. "

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
In 1245 Albert was sent to Paris, and Thomas accompanied him as a student. År 1245 Albert skickades till Paris, och Thomas följde honom som student. In 1248 both returned to Cologne. År 1248 båda återvände till Köln. Albert had been appointed regent of the new studium generale, erected that year by the general chapter of the order, and Thomas was to teach under him as Bachelor. Albert hade utsetts regent av nya studium generale, uppfördes samma år av den allmänna kapitel i ordning, och Thomas var att lära under honom som kandidat. (On the system of graduation in the thirteenth century see ORDER OF PREACHERS -- II, A, 1, d). (Om systemet för examen i det trettonde århundradet se beslut av Preachers - II, A, 1, d). During his stay in Cologne, probably in 1250, he was raised to the priesthood by Conrad of Hochstaden, archbishop of that city. Under sin vistelse i Köln, troligen 1250, var han upp till prästerskapet av Conrad av Hochstaden, ärkebiskop av den stad. Throughout his busy life, he frequently preached the Word of God, in Germany, France, and Italy. Under hela sitt hektiska liv, predikade han ofta Guds ord, i Tyskland, Frankrike och Italien. His sermons were forceful, redolent of piety, full of solid instruction, abounding in apt citations from the Scriptures. Hans predikningar var kraftfull, fyllda av fromhet, full av fast undervisning, rik på apt citat från Bibeln.

In the year 1251 or 1252 the master general of the order, by the advice of Albertus Magnus and Hugo a S. Charo (Hugh of St. Cher), sent Thomas to fill the office of Bachelor (sub-regent) in the Dominican studium at Paris. Under år 1251 eller 1252 befälhavaren general ordern, genom råd av Albertus Magnus och Hugo ett S. Charo (Hugh av St Cher), skickade Thomas att fylla kontor kandidatexamen (sub-regent) i Dominikanska Studium i Paris. This appointment may be regarded as the beginning of his public career, for his teaching soon attracted the attention both of the professors and of the students. Denna utnämning kan betraktas som början av hans offentliga karriär, för hans undervisning snart uppmärksammats både av professorerna och av studenterna. His duties consisted principally in explaining the "Sentences" of Peter Lombard, and his commentaries on that text-book of theology furnished the materials and, in great part, the plan for his chief work, the "Summa theologica". Sina uppgifter bestod huvudsakligen i att förklara "Meningar" av Peter Lombard, och hans kommentarer på denna lärobok i teologi möblerade material och till stor del, planen för hans högsta arbete, "Summa theologica".

In due time he was ordered to prepare himself to obtain the degree of Doctor in Theology from the University of Paris, but the conferring of the degree was postponed, owing to a dispute between the university and the friars. I sinom tid han beordrades att förbereda sig för att erhålla doktorsexamen i teologi vid universitetet i Paris, men ger i examen sköts upp på grund av en tvist mellan universitetet och friarsna. The conflict, originally a dispute between the university and the civic authorities, arose from the slaying of one of the students and the wounding of three others by the city guard. Konflikten, ursprungligen en tvist mellan universitetet och de medborgerliga myndigheterna, uppstod från slakten av en av studenterna och såra av tre andra av stadens vakt. The university, jealous of its autonomy, demanded satisfaction, which was refused. Universitetet, avundsjuk på sin självständighet, krävde tillfredsställelse, som avslogs. The doctors closed their schools, solemnly swore that they would not reopen them until their demands were granted, and decreed that in future no one should be admitted to the degree of Doctor unless he would take an oath to follow the same line of conduct under similar circumstances. Läkarna stängt sina skolor, högtidligt svor att de inte skulle öppna dem förrän deras krav beviljades och bestämde att det i framtiden ingen ska kunna ansluta sig till doktorsexamen om han skulle ta en ed att följa samma handlingslinje under liknande omständigheter. The Dominicans and Franciscans, who had continued to teach in their schools, refused to take the prescribed oath, and from this there arose a bitter conflict which was at its height when St. Thomas and St. Bonaventure were ready to be presented for their degrees. Dominikanerna och franciskanerna, som hade fortsatt att undervisa i sina skolor, vägrade att ta den ordinerade eden, och från denna uppstod en bitter konflikt som var på sin höjd när St Thomas och St Bonaventure var redo att läggas fram för sin examen . William of St-Amour extended the dispute beyond the original question, violently attacked the friars, of whom he was evidently jealous, and denied their right to occupy chairs in the university. William av St-Amour utvidgats tvisten utanför den ursprungliga frågan, våldsamt attackerade friarsna, som han var tydligen svartsjuk, och förvägras sin rätt att ockupera stolar vid universitetet. Against his book, "De periculis novissimorum temporum" (The Perils of the Last Times), St. Thomas wrote a treatise "Contra impugnantes religionem", an apology for the religious orders (Touron, op. cit., II, cc. vii sqq.). Mot sin bok, "De periculis novissimorum temporum" (farorna med den sista tiden) skrev Thomas en avhandling "Contra impugnantes religionem", en ursäkt för religiösa ordnar (Touron, op. Cit., II, cc. VII följ.). The book of William of St-Amour was condemned by Alexander IV at Anagni, 5 October, 1256, and the pope gave orders that the mendicant friars should be admitted to the doctorate. Boken av William St-Amour fördömdes av Alexander IV i Anagni, 5 Oktober 1256 och påven gav order om att tiggarmunkarna bör tillträde till doktorsexamen.

About this time St. Thomas also combated a dangerous book, "The Eternal Gospel" (Touron, op. cit., II, cxii). Ungefär vid denna tid Thomas bekämpas också en farlig bok, "Den eviga evangeliet" (Touron, op. Cit., II, CXII). The university authorities did not obey immediately; the influence of St. Louis IX and eleven papal Briefs were required before peace was firmly established, and St. Thomas was admitted to the degree of Doctor in Theology. Universitetets myndigheterna inte lyda omedelbart, påverkan av St Louis IX och elva påvliga Briefs krävdes innan freden var fast etablerad, och Thomas medgavs till doktorsexamen i teologi. The date of his promotion, as given by many biographers, was 23 October, 1257. Datumet för hans befordran, som ges av många biografer, var 23 Oktober 1257. His theme was "The Majesty of Christ". Hans tema var "den majestätiska Kristus". His text, "Thou waterest the hills from thy upper rooms: the earth shall be filled with the fruit of thy works" (Psalm 103:13), said to have been suggested by a heavenly visitor, seems to have been prophetic of his career. Hans text: "Du vattnar bergen från dina övre rum: jorden skall fyllas med frukten av dina verk" (Ps 103:13), sägs ha föreslagit en himmelsk besökare, verkar ha varit profetisk av sin karriär . A tradition says that St. Bonaventure and St. Thomas received the doctorate on the same day, and that there was a contest of humility between the two friends as to which should be promoted first. En tradition säger att St Bonaventure och Thomas fick doktorsexamen samma dag, och att det fanns en tävling av ödmjukhet mellan de två vännerna om vilka bör främjas först.

From this time St. Thomas's life may be summed up in a few words: praying, preaching, teaching, writing, journeying. Från denna tid Thomas liv kan sammanfattas i några få ord: be, predika, undervisa, skriva, resande. Men were more anxious to hear him than they had been to hear Albert, whom St. Thomas surpassed in accuracy, lucidity, brevity, and power of exposition, if not in universality of knowledge. Män var mer angelägna om att höra honom än de hade varit att höra Albert, som St Thomas överträffas i exakthet, klarhet, korthet, och makt utläggning, om inte i universell kunskap. Paris claimed him as her own; the popes wished to have him near them; the studia of the order were eager to enjoy the benefit of his teaching; hence we find him successively at Anagni, Rome, Bologna, Orvieto, Viterbo, Perugia, in Paris again, and finally in Naples, always teaching and writing, living on earth with one passion, an ardent zeal for the explanation and defence of Christian truth. Paris hävdade honom som sin egen, påvarna ville ha honom nära dem, den Studia av ordern var ivriga att dra nytta av hans undervisning, varför vi finner honom successivt på Anagni, Rom, Bologna, Orvieto, Viterbo, Perugia, i Paris igen, och slutligen i Neapel, alltid undervisning och skriva, leva på jorden med en passion, en brinnande iver för förklaring och försvar av kristen sanning. So devoted was he to his sacred task that with tears he begged to be excused from accepting the Archbishopric of Naples, to which he was appointed by Clement IV in 1265. Så ägnas han sin heliga uppgift som med tårar han bad att bli befriade från att godta ärkebiskopsämbetet i Neapel, som han utsågs av Clemens IV i 1265. Had this appointment been accepted, most probably the "Summa theologica" would not have been written. Hade denna utnämning godkänts, troligtvis den "Summa theologica" inte skulle ha skrivit.

Yielding to the requests of his brethren, he on several occasions took part in the deliberations of the general chapters of the order. Ger av ansökningarna från sina bröder, han vid flera tillfällen deltagit i överläggningarna i den allmänna kapitlen i ordning. One of these chapters was held in London in 1263. En av dessa kapitel hölls i London i 1263. In another held at Valenciennes (1259) he collaborated with Albertus Magnus and Peter of Tarentasia (afterwards Pope Innocent V) in formulating a system of studies which is substantially preserved to this day in the studia generalia of the Dominican Order (cf. Douais, op. cit.). I en annan höll på Valenciennes (1259) samarbetade han med Albertus Magnus och Peter i Tarentasia (efteråt påven Innocentius V) att formulera ett system av studier som väsentligt bevaras i dag i studiageneraliaen i Dominikanska Order (jfr Douais, op . cit.).

It is not surprising to read in the biographies of St. Thomas that he was frequently abstracted and in ecstasy. Det är inte förvånande att läsa i biografier Thomas att han ofta var uttagna och i extas. Towards the end of his life the ecstasies became more frequent. Mot slutet av sitt liv på extaser blivit vanligare. On one occasion, at Naples in 1273, after he had completed his treatise on the Eucharist, three of the brethren saw him lifted in ecstasy, and they heard a voice proceeding from the crucifix on the altar, saying "Thou hast written well of me, Thomas; what reward wilt thou have?" Vid ett tillfälle, i Neapel 1273, efter att han hade avslutat sin avhandling om eukaristin, såg tre av bröderna honom lyfte i extas, och de hörde en röst som kommer från krucifixet på altaret, säger "du har skrivit väl om mig Thomas, vad belöning vill du ha? " Thomas replied, "None other than Thyself, Lord" (Prümmer, op. cit., p. 38). Thomas svarade: "Ingen annan än dig själv, Herre" (Prümmer, op. Cit., Sid. 38). Similar declarations are said to have been made at Orvieto and at Paris. Liknande uttalanden sägs ha gjorts på Orvieto och i Paris.

On 6 December, 1273, he laid aside his pen and would write no more. Den 6 december 1273, lade han ifrån sig pennan och skulle skriva något mer. That day he experienced an unusually long ecstasy during Mass; what was revealed to him we can only surmise from his reply to Father Reginald, who urged him to continue his writings: "I can do no more. Such secrets have been revealed to me that all I have written now appears to be of little value" (modica, Prümmer, op. cit., p. 43). Den dagen han upplevde en ovanligt lång extas under mässan, det som uppenbarats för honom att vi bara kan gissa från sitt svar till Fader Reginald, som uppmanade honom att fortsätta hans handstilar:. "Jag kan inte göra mer sådana hemligheter har uppenbarats för mig att allt jag har skrivit verkar nu vara av ringa värde "(Modica, Prümmer, op. cit., sid. 43). The "Summa theologica" had been completed only as far as the ninetieth question of the third part (De partibus poenitentiae). Den "Summa theologica" hade genomförts endast så långt som till 90. Frågan om den tredje delen (De partibus poenitentiae).

Thomas began his immediate preparation for death. Thomas började sin omedelbara förberedelse för döden. Gregory X, having convoked a general council, to open at Lyons on 1 May, 1274, invited St. Thomas and St. Bonaventure to take part in the deliberations, commanding the former to bring to the council his treatise "Contra errores Graecorum" (Against the Errors of the Greeks). Gregorius X, som har sammankallat ett allmänt råd, för att öppna på Lyons den 1 maj 1274, bjöd St Thomas och St Bonaventure att delta i överläggningarna, befaller den förra för att få till rådet hans avhandling "Contra errores Graecorum" ( Mot Fel av grekerna). He tried to obey, setting out on foot in January, 1274, but strength failed him; he fell to the ground near Terracina, whence he was conducted to the Castle of Maienza, the home of his niece the Countess Francesca Ceccano. Han försökte att lyda och ange till fots i januari 1274, men styrka svek honom, han föll till marken i närheten av Terracina, han varifrån utfördes för slottet Maienza, hem hans brorsdotter grevinnan Francesca Ceccano. The Cistercian monks of Fossa Nuova pressed him to accept their hospitality, and he was conveyed to their monastery, on entering which he whispered to his companion: "This is my rest for ever and ever: here will I dwell, for I have chosen it" (Psalm 131:14). De cisterciensermunkar av Fossa Nuova tryckte honom att acceptera deras gästfrihet, och han fördes till deras kloster, kommer in som han viskade till sin kamrat: "Detta är min vila i evigheters evighet: här kommer jag bo, ty jag har valt det "(Psaltaren 131:14). When Father Reginald urged him to remain at the castle, the saint replied: "If the Lord wishes to take me away, it is better that I be found in a religious house than in the dwelling of a lay person." När fader Reginald uppmanade honom att stanna kvar på slottet, svarade helgonet: "Om Herren vill ta bort mig, det är bättre att jag finnas i ett religiöst hus än i bostaden för en lekman." The Cistercians were so kind and attentive that Thomas's humility was alarmed. Cisterciansen var så vänliga och uppmärksamma att Thomas ödmjukhet blev förskräckt. "Whence comes this honour", he exclaimed, "that servants of God should carry wood for my fire!" "Varifrån kommer denna heder", utropade han, "att Guds tjänare bör göra trä för min eld!" At the urgent request of the monks he dictated a brief commentary on the Canticle of Canticles. På uppmaning av munkarna han dikterade en kort kommentar till Höga visan.

The end was near; extreme unction was administered. Slutet var nära, extrem smörjelse administrerades. When the Sacred Viaticum was brought into the room he pronounced the following act of faith: När det heliga Viaticum fördes in i rummet han uttalade följande troshandling:

If in this world there be any knowledge of this sacrament stronger than that of faith, I wish now to use it in affirming that I firmly believe and know as certain that Jesus Christ, True God and True Man, Son of God and Son of the Virgin Mary, is in this Sacrament . Om det i den här världen finns det någon kunskap om detta sakrament starkare än tron, vill jag nu att använda det i att bekräfta att jag är övertygad om och vet så säkert att Jesus Kristus, sann Gud och sann människa, Guds Son och Son Jungfru Maria, är i detta sakrament. . . . . I receive Thee, the price of my redemption, for Whose love I have watched, studied, and laboured. Jag får dig, priset på min frälsning, för vars kärlek jag har sett, studerat och arbetat. Thee have I preached; Thee have I taught. Dig har jag predikat, Dig har jag lärt. Never have I said anything against Thee: if anything was not well said, that is to be attributed to my ignorance. Aldrig har jag sagt något emot dig; om något inte var bra sagt, det är att hänföra till min okunnighet. Neither do I wish to be obstinate in my opinions, but if I have written anything erroneous concerning this sacrament or other matters, I submit all to the judgment and correction of the Holy Roman Church, in whose obedience I now pass from this life. Jag vill inte heller att vara envis i mina åsikter, men om jag har skrivit något felaktig om detta sakrament eller andra frågor, jag skickar alla till domen och korrigeringen av den heliga romerska kyrkan, i vars lydnad jag nu gå från detta liv.

He died on 7 March, 1274. Han dog den 7 mars, 1274. Numerous miracles attested his sanctity, and he was canonized by John XXII, 18 July, 1323. Talrika mirakel intygas hans helighet, och han helgonförklarades av John XXII, 18 Juli 1323. The monks of Fossa Nuova were anxious to keep his sacred remains, but by order of Urban V the body was given to his Dominican brethren, and was solemnly translated to the Dominican church at Toulouse, 28 January, 1369. Munkarna i Fossa Nuova var angelägna att hålla sina heliga kvarlevor, men på order av Urban V kroppen fick hans dominikanska bröder och högtidligen översattes till Dominikanska kyrkan i Toulouse, 28 Januari 1369. A magnificent shrine erected in 1628 was destroyed during the French Revolution, and the body was removed to the Church of St. Sernin, where it now reposes in a sarcophagus of gold and silver, which was solemnly blessed by Cardinal Desprez on 24 July, 1878. En magnifik helgedom uppfördes 1628 förstördes under franska revolutionen, och kroppen togs bort till kyrkan St Sernin, där det nu vilar i en sarkofag av guld och silver, som högtidligt välsignades av kardinal Desprez den 24 jul 1878 . The chief bone of his left arm is preserved in the cathedral of Naples. Den främsta ben av hans vänstra arm bevaras i katedralen i Neapel. The right arm, bestowed on the University of Paris, and originally kept in the St. Thomas's Chapel of the Dominican church, is now preserved in the Dominican Church of S. Maria Sopra Minerva in Rome, whither it was transferred during the French Revolution. Höger arm, skänkte på universitetet i Paris, och ursprungligen förvaras i St Thomas kapell Dominikanska kyrkan, nu bevarad i Dominikanska kyrkan S. Maria Sopra Minerva i Rom, det vart överfördes under den franska revolutionen. A description of the saint as he appeared in life is given by Calo (Prümmer, op. cit., p. 401), who says that his features corresponded with the greatness of his soul. En beskrivning av helgonet som han dök upp i livet ges av Calo (Prümmer, op. Cit., Sid. 401), som säger att hans drag motsvarade storheten i hans själ. He was of lofty stature and of heavy build, but straight and well proportioned. Han var upphöjd gestalt och tung bygga, men rak och väl proportionerliga. His complexion was "like the colour of new wheat": his head was large and well shaped, and he was slightly bald. Hans hy var "som färgen på nya vete": hans huvud var stort och välformat, och han var något flintskallig. All portraits represent him as noble, meditative, gentle yet strong. Alla porträtt företräda honom som ädelt, meditativ, mjuk men ändå stark. St. Pius V proclaimed St. Thomas a Doctor of the Universal Church in the year 1567. St Pius V proklamerade Thomas en doktor den universella kyrkan i år 1567. In the Encyclical "Aeterni Patris", of 4 August, 1879, on the restoration of Christian philosophy, Leo XIII declared him "the prince and master of all Scholastic doctors". I encyklikan "Aeterni Patris", av 4 augusti 1879, om återupprättandet av kristen filosofi, förklarade Leo XIII honom "prinsen och befälhavaren på alla Scholastic läkare". The same illustrious pontiff, by a Brief dated 4 August, 1880, designated him patron of all Catholic universities, academies, colleges, and schools throughout the world. Samma lysande påven, med en kort daterad 4 augusti, 1880, betecknade honom beskyddare av alla katolska universitet, akademier, högskolor och skolor över hela världen.

IIa. Ila. WRITINGS (GENERAL REMARKS) Skrifter (Allmänna anmärkningar)

Although St. Thomas lived less than fifty years, he composed more than sixty works, some of them brief, some very lengthy. Även Thomas bodde mindre än 50 år, komponerade han mer än 60 verk, några av dem kort, några mycket långa. This does not necessarily mean that every word in the authentic works was written by his hand; he was assisted by secretaries, and biographers assure us that he could dictate to several scribes at the same time. Detta betyder inte nödvändigtvis att varje ord i de autentiska verken skrevs av hans hand, han fick hjälp av sekreterare och biografer försäkrar oss att han kunde diktera till flera skriftlärda samtidigt. Other works, some of which were composed by his disciples, have been falsely attributed to him. Andra verk, av vilka några bestående av hans lärjungar, har falskt tillskrivits honom.

In the "Scriptores Ordinis Praedicatorum" (Paris, 1719) Fr. I "Scriptores Ordinis Praedicatorum" (Paris, 1719) Fr. Echard devotes eighty-six folio pages to St. Thomas's works, the different editions and translations (I, pp. 282-348). Echard ägnar 86 foliosidor till St Thomas verk, de olika upplagor och översättningar (I, s. 282-348). Touron (op. cit., pp. 69 sqq.) says that manuscript copies were found in nearly all the libraries of Europe, and that, after the invention of printing, copies were multiplied rapidly in Germany, Italy, and France, portions of the "Summa theologica" being one of the first important works printed. Touron (op. cit., Sid 69 ff.) Säger att handskrivna kopior fanns i nästan alla bibliotek i Europa, och att efter uppfinningen av tryckning, var kopior multipliceras snabbt i Tyskland, Italien och Frankrike, delar av den "Summa theologica" är en av de första tryckta viktiga verk. Peter Schöffer, a printer of Mainz, published the "Secunda Secundae" in 1467. Peter Schöffer, en skrivare av Mainz, publicerade "Secunda Secundae" i 1467. This is the first known printed copy of any work of St. Thomas. Detta är den första kända tryckta exemplar av något arbete av St Thomas. The first complete edition of the "Summa" was printed at Basle, in 1485. Den första fullständiga utgåvan av "Summa" trycktes i Basel, i 1485. Many other editions of this and of other works were published in the sixteenth and seventeenth centuries, especially at Venice and at Lyons. Många andra utgåvor av denna och andra verk publicerades i sextonde och sjuttonde århundradena, speciellt på Venedig och på Lyons. The principal editions of all the work (Opera Omnia) were published as follows: Rome, 1570; Venice, 1594, 1612, 1745; Antwerp, 1612; Paris, 1660, 1871-80 (Vives); Parma, 1852-73; Rome, 1882 (the Leonine). De viktigaste utgåvorna av allt arbete (Opera Omnia) publicerades följande: Rom, 1570, Venedig, 1594, 1612, 1745, Antwerpen, 1612, Paris, 1660, 1871-1880 (Vives), Parma, 1852-73; Rom , 1882 (i Leoninska). The Roman edition of 1570, called "the Piana", because edited by order of St. Pius V, was the standard for many years. Den romerska upplagan av 1570, kallad "Piana", eftersom redigerad av beställa av St Pius V, var standarden i många år. Besides a carefully revised text it contained the commentaries of Cardinal Cajetan and the valuable "Tabula Aurea" of Peter of Bergamo. Förutom en noggrant reviderad text den innehöll kommentarerna från kardinal Cajetan och värdefulla "Tabula Aurea" av Peter i Bergamo. The Venetian edition of 1612 was highly prized because the text was accompanied by the Cajetan-Porrecta commentaries . Den venetianska upplaga av 1612 var mycket uppskattad eftersom texten åtföljdes av Cajetan-Porrecta kommentarer. . . . . . . The Leonine edition, begun under the patronage of Leo XIII, now continued under the master general of the Dominicans, undoubtedly will be the most perfect of all. Den Leoninska upplagan, inleddes under beskydd av Leo XIII, fortsatte nu under befälhavaren general dominikanerna, utan tvekan kommer att vara den mest perfekta av alla. Critical dissertations on each work will be given, the text will be carefully revised, and all references will be verified. Kritiska avhandlingar på varje arbete kommer att ges, kommer texten att noggrant revideras och alla hänvisningar skall kontrolleras. By direction of Leo XIII (Motu Proprio, 18 Jan., 1880) the "Summa contra gentiles" will be published with the commentaries of Sylvester Ferrariensis, whilst the commentaries of Cajetan go with the "Summa theologica". Genom riktning av Leo XIII (Motu Propriet, 18 Jan 1880) de "Summa contra hedningar" kommer att publiceras med kommentarer i Sylvester Ferrariensis, medan kommentarerna i Cajetan går med "Summa theologica".

The latter has been published, being volumes IV-XII of the edition (last in 1906). Den senare har publicerats, som volymerna IV-XII av upplagan (sist i 1906). St. Thomas's works may be classified as philosophical, theological, scriptural, and apologetic, or controversial. St Thomas verk kan klassificeras som filosofiska, teologiska, bibliska och ursäktande, eller kontroversiella. The division, however, cannot always be rigidly maintained. Divisionen, emellertid, inte alltid kan upprätthållas styvt. The "Summa theologica", eg, contains much that is philosophical, whilst the "Summa contra gentiles" is principally, but not exclusively, philosophical and apologetic. Den "Summa theologica", t.ex., innehåller mycket som är filosofiska, medan "Summa contra hedningar" är huvudsakligen, men inte uteslutande, filosofiska och ursäktande. His philosophical works are chiefly commentaries on Aristotle, and his first important theological writings were commentaries on Peter Lombard's four books of "Sentences"; but he does not slavishly follow either the Philosopher or the Master of the Sentences (on opinions of the Lombard rejected by theologians, see Migne, 1841, edition of the "Summa" I, p. 451). Hans filosofiska verk är främst kommentarer om Aristoteles, och hans första viktiga teologiska skrifter var kommentarer om Peter Lombard fyra böcker "Meningar", men han inte slaviskt följer varken filosof eller befälhavaren på dömer (på åsikter från Lombard avvisas av teologer, se Migne, 1841, upplaga av "Summa" I, s.. 451).

IIb. Ilb. WRITINGS (HIS PRINCIPAL WORKS) Skrifter (Hans huvudsakliga verk)

Amongst the works wherein St. Thomas's own mind and method are shown, the following deserve special mention: Bland verken där Thomas eget sinne och metod visas, följande förtjänar särskilt omnämnande:

(1) "Quaestiones disputatae" (Disputed Questions) -- These were more complete treatises on subjects that had not been fully elucidated in the lecture halls, or concerning which the professor's opinion had been sought. (1) "Quaestiones disputatae" (omtvistade frågorna) - Dessa var mer kompletta avhandlingar i ämnen som inte hade helt klarlagd i föreläsningssalar eller om vilken professorns åsikt hade sökt. They are very valuable, because in them the author, free from limitations as to time or space, freely expresses his mind and gives all arguments for or against the opinions adopted. De är mycket värdefulla, eftersom de författare, fri från begränsningar beträffande tid eller rum, fritt uttrycker sitt sinne och ger alla argument för eller emot de yttranden som antagits. These treatises, containing the questions "De potentia", "De malo", "De spirit. creaturis", "De anima", "De unione Verbi Incarnati", "De virt. in communi", "De caritate", "De corr. fraterna", "De spe", "De virt. cardinal.", "De veritate", were often reprinted, eg recently by the Association of St. Paul (2 vols., Paris and Fribourg, Switzerland, 1883). Dessa avhandlingar, som innehåller frågor "De potentia", "De malo", "De anda. Creaturis", "De anima", "De Unione Verbi Incarnati", "De virt. På kommunikation", "De caritate", "De korr. Fraterna "," De SPE "," var De virt. kardinal. "," De Veritate ", ofta omtryckt, t.ex. nyligen av Association of St Paul (2 vol., Paris och Fribourg, Schweiz, 1883).

(2) "Quodlibeta" (may be rendered "Various Subjects", or "Free Discussions") -- They present questions or arguments proposed and answers given in or outside the lecture halls, chiefly in the more formal Scholastic exercises, termed circuli, conclusiones, or determinationes, which were held once or twice a year. (2) "Quodlibeta" (kan göras "olika ämnen", eller "Gratis Diskussioner") - De presenterar frågor eller förslag argument och svar ges i eller utanför föreläsningssalar, främst i de mer formella Scholastic övningar, kallas circuli, conclusiones eller determinationes som hölls en eller två gånger om året.

(3) "De unitate intellectus contra Averroistas" -- This opusculum refuted a very dangerous and widespread error, viz., that there was but one soul for all men, a theory which did away with individual liberty and responsibility. (3) "De unitate intellectus contra Averroistas" - Detta opusculum tillbakavisade en mycket farlig och utbredd fel, nämligen att det fanns men en själ för alla män, en teori som gjorde bort med individuell frihet och ansvar.. (See AVERROES) (Se Averroës)

(4) "Commentaria in Libros Sententiarum" (mentioned above) -- This with the following work are the immediate forerunners of the "Summa theologica". (4) "Commentaria i Libros Sententiarum" (se ovan) - Detta med följande arbete är de omedelbara föregångarna i "Summa theologica".

(5) "Summa de veritate catholicae fidei contra gentiles" (Treatise on the Truth of the Catholic Faith, against Unbelievers) -- This work, written at Rome, 1261-64, was composed at the request of St. Raymond of Pennafort, who desired to have a philosophical exposition and defence of the Christian Faith, to be used against the Jews and Moors in Spain. (5) "Summa de Veritate catholicae fidei kontraindikationer hedningar" (avhandling på sanningen av den katolska tron, mot otrogna) - Detta arbete, skrivna i Rom, 1261-64, komponerades på begäran av St Raymond av Pennafort, som önskade att ha en filosofisk utläggning och försvar av den kristna tron, för att användas mot judarna och morerna i Spanien. It is a perfect model of patient and sound apologetics, showing that no demonstrated truth (science) is opposed to revealed truth (faith). Det är en perfekt modell för patient och apologetik ljud, vilket visar att ingen visade sanning (vetenskap) motsätter sig uppenbarad sanning (tro). The best recent editions are those of Rome, 1878 (by Uccelli), of Paris and Fribourg, Switzerland, 1882, and of Rome, 1894. De bästa nya upplagor är de i Rom, 1878 (av Fåglar), i Paris och Fribourg, Schweiz, 1882 och i Rom, 1894. It has been translated into many languages. Den har översatts till många språk. It is divided into four books: I. Of God as He is in Himself; II. Den är uppdelad i fyra böcker: I. om Gud som Han är i sig själv; II. Of God the Origin of Creatures; III. Guds ursprung varelser, III. Of God the End of Creatures; IV. Guds slutet av varelser, IV. Of God in His Revelation. Av Gud i Hans uppenbarelse. It is worthy of remark that the Fathers of the Vatican Council, treating the necessity of revelation (Constitution "Dei Filius", c. 2), employed almost the very words used by St. Thomas in treating that subject in this work (I, cc. iv, V), and in the "Summa theologica" (I:1:1). Det är värt att påpeka att fäderna av Vatikankonciliet, behandlar nödvändigheten av uppenbarelse (konstitution "Dei Filius", c. 2), anställd nästan samma ord som används av St Thomas vid behandling denna fråga i detta arbete (I, . cc IV, V), och i "Summa theologica" (I: 1:1).

(6) Three works written by order of Urban IV -- (6) Tre verk skrivna på order av Urban IV -

The "Opusculum contra errores Graecorum" refuted the errors of the Greeks on doctrines in dispute between them and the Roman Church, viz., the procession of the Holy Ghost from the Father and the Son, the primacy of the Roman pontiff, the Holy Eucharist, and purgatory. Den "Opusculum contra errores Graecorum" vederlagt fel grekerna på doktriner i tvister mellan dem och den romerska kyrkan, dvs., Processionen av den heliga anden från Fadern och Sonen, företräde den romerska påven, den heliga eukaristin och skärselden. It was used against the Greeks with telling effect in the Council of Lyons (1274) and in the Council of Florence (1493). Den användes mot grekerna med att berätta effekt i rådet av Lyons (1274) och i rådet i Florens (1493). In the range of human reasonings on deep subjects there can be found nothing to surpass the sublimity and depth of the argument adduced by St. Thomas to prove that the Holy Ghost proceeds from the Father and the Son (cf. Summa I:36:2); but it must be borne in mind that our Faith is not based on that argument alone. I området mänskliga resonemang om djupa ämnen kan det finnas något att överträffa det sublima och djup argumentet åberopas av St Thomas för att bevisa att den Helige Ande utgår från Fadern och Sonen (jfr Summa I: 36:2 ), men det måste ha i åtanke att vår tro inte är baserad på det argumentet ensam.

"Officium de festo Corporis Christi". "Officium de Festo corporis Christi". Mandonnet (Ecrits, p. 127) declares that it is now established beyond doubt that St. Thomas is the author of the beautiful Office of Corpus Christi, in which solid doctrine, tender piety, and enlightening Scriptural citations are combined, and expressed in language remarkably accurate, beautiful, chaste, and poetic. Mandonnet (Ecrits, sid. 127) förklarar att det nu är etablerat bortom tvivel att Thomas är författare till den vackra Office of Corpus Christi, där fast doktrin, anbud fromhet och upplysande bibliska citat kombineras och uttrycks i språket anmärkningsvärt korrekta, vacker, kysk och poetiskt. Here we find the well-known hymns, "Sacris Solemniis", "Pange Lingua" (concluding in the "Tantum Ergo"), "Verbum Supernum" (concluding with the "O Salutaris Hostia") and, in the Mass, the beautiful sequence "Lauda Sion". Här finner vi de välkända psalmer, "sacris Solemniis", "Pange Lingua" (sluta i "tantum Ergo"), "Verbum Supernum" (avslutar med "O Salutaris Hostia") och, i mässan, den vackra sekvens "Lauda Sion". In the responses of the office, St. Thomas places side by side words of the New Testament affirming the real presence of Christ in the Blessed Sacrament and texts from the Old Testament referring to the types and figures of the Eucharist. I svaren från kontoret placerar Thomas sida vid sida ord i Nya Testamentet bekräftar den verkliga Kristi närvaro i sakramentet och texter från Gamla testamentet hänvisar till de typer och siffror av eukaristin. Santeuil, a poet of the seventeenth century, said he would give all the verses he had written for the one stanza of the "Verbum Supernum": "Se nascens dedit socium, convescens in edulium: Se moriens in pretium, Se regnans dat in praemium" -- "In birth, man's fellow-man was He, His meat, while sitting at the Board: He died his Ransomer to be, He reigns to be his Great Reward" (tr. by Marquis of Bute). Santeuil, en poet av sextonhundratalet, sade att han skulle ge alla verser han skrivit för en strof av "Verbum Supernum": "Se nascens dedit socium, convescens i edulium: Se moriens i pretium, Se regnans dat i praemium "-" I födelse, var människans medmänniska han, hans kött, medan du sitter på styrelsen: Han dog hans Ransomer att vara, regerar han att vara hans stora belöning "(tr. av Marquis of Bute). Perhaps the gem of the whole office is the antiphon "O Sacrum Convivium" (cf. Conway, "St. Thomas Aquinas", London and New York, 1911, p. 61). Kanske pärla av hela kontoret är Antifon "O Sacrum Convivium" (jfr Conway, "Thomas av Aquino", London och New York, 1911, sid. 61).

The "Catena Aurea", though not as original as his other writings, furnishes a striking proof of St. Thomas's prodigious memory and manifests an intimate acquaintance with the Fathers of the Church. Den "Catena Aurea", men inte som original som hans övriga skrifter, tillhandahåller en slående bevis på St Thomas enorma minne och manifesterar en intim bekantskap med kyrkofäderna. The work contains a series of passages selected from the writings of the various Fathers, arranged in such order that the texts cited form a running commentary on the Gospels. Arbetet innehåller en rad passager som valts från handstilarna av de olika fäderna, ordnade i sådan ordning att texterna citerade bilda en löpande kommentar på evangelierna. The commentary on St. Matthew was dedicated to Urban IV. Kommentaren till Matteus ägnades till Urban IV. An English translation of the "Catena Aurea" was edited by John Henry Newman (4 vols., Oxford, 1841-1845; see Vaughan, op. cit., vol. II,) pp. 529 sqq.. En engelsk översättning av "Catena Aurea" redigerades av John Henry Newman (4 vols, Oxford, 1841-1845,. Se Vaughan, aa, vol II,...) Sid 529 ff ..

(7) The "Summa theologica"-- This work immortalized St. Thomas. (7) Den "Summa theologica" - Detta arbete förevigat St Thomas. The author himself modestly considered it simply a manual of Christian doctrine for the use of students. Författaren själv ansåg blygsamt det helt enkelt en handbok av den kristna doktrinen för användning av studenter. In reality it is a complete scientifically arranged exposition of theology and at the same time a summary of Christian philosophy (see SUMMÆ). I verkligheten är det en komplett vetenskapligt arrangerad exposition av teologin och samtidigt en sammanfattning av kristen filosofi (se SUMMÆ). In the brief prologue St. Thomas first calls attention to the difficulties experienced by students of sacred doctrine in his day, the causes assigned being: the multiplication of useless questions, articles, and arguments; the lack of scientific order; frequent repetitions, "which beget disgust and confusion in the minds of learners". I den korta prologen Thomas 1. Erinrar om de svårigheter som elever heliga läran i sin dag, orsakar tilldelat att vara: förökningen av meningslösa frågor, artiklar och argument, bristen på vetenskapliga ordning, ofta repetitioner ", som avla avsky och förvirring i medvetandet hos elever ". Then he adds: "Wishing to avoid these and similar drawbacks, we shall endeavour, confiding in the Divine assistance, to treat of these things that pertain to sacred doctrine with brevity and clearness, in so far as the subject to he treated will permit." Han tillägger: "Önskar att undvika dessa och liknande nackdelar, ska vi sträva efter, anförtro i den gudomliga hjälp att behandla dessa saker som hänför sig till heliga läran med korthet och klarhet, i den mån motivet för han behandlade tillåter. "

In the introductory question, "On Sacred Doctrine", he proves that, besides the knowledge which reason affords, Revelation also is necessary for salvation first, because without it men could not know the supenatural end to which they must tend by their voluntary acts; secondly, because, without Revelation, even the truths concerning God which could be proved by reason would be known "only by a few, after a long time, and with the admixture of many errors". I den inledande frågan, "På heliga läran", visar han att, förutom kunskaper varför ger Uppenbarelseboken också är nödvändigt för frälsningen först, eftersom utan den män inte kunde veta supenatural slut som de måste tenderar deras frivilliga handlingar; andra eftersom utan Uppenbarelseboken, skulle även de sanningar om Gud som kunde bevisas på grund vara känd "endast av ett fåtal, efter en lång tid, och med inblandning av många fel". When revealed truths have been accepted, the mind of man proceeds to explain them and to draw conclusions from them. När uppenbarade sanningar har godkänts, till människans sinne fortsätter förklara dem och dra slutsatser av dem. Hence results theology, which is a science, because it proceeds from principles that are certain (Answer 2). Därför resulterar teologi, vilket är en vetenskap, eftersom det utgår från principer som är säkert (Svara 2). The object, or subject, of this science is God; other things are treated in it only in so far as they relate to God (Answer 7). Objektet, eller föremål av denna vetenskap är Gud, andra saker behandlas endast i den mån de hänför sig till Gud (svar 7). Reason is used in theology not to prove the truths of faith, which are accepted on the authority of God, but to defend, explain, and develop the doctrines revealed (Answer 8). Anledningen används i teologi inte bevisa trons sanningar, som accepteras på Guds auktoritet, utan att försvara, förklara och utveckla de uppenbarade läror (Svar 8). He thus announces the division of the "Summa": "Since the chief aim of this sacred science is to give the knowledge of God, not only as He is in Himself, but also as He is the Beginning of all things, and the End of all, especially of rational creatures, we shall treat first of God; secondly, of the rational creature's advance towards God (de motu creaturae rationalis in Deum); thirdly, of Christ, Who, as Man, is the way by which we tend to God." Han meddelar alltså uppdelningen av "Summa": "Eftersom det främsta syftet med denna heliga vetenskapen är att ge kunskap om Gud, inte bara som han är i sig själv, men också som han är början på allt, och slutet av allt, speciellt av rationella varelser, skall vi behandla först Gud, dels för rationell varelse förskott mot Gud (de motu creaturae rationalis i Deum), för det tredje, om Kristus, som, som människa, är det sätt som vi brukar till Gud. " God in Himself, and as He is the Creator; God as the End of all things, especially of man; God as the Redeemer -- these are the leading ideas, the great headings, under which all that pertains to theology is contained. Gud själv, och eftersom han är Skaparen, Gud som slutet på allt, särskilt människan, Gud som Frälsaren - dessa är de ledande idéerna, de stora rubriker, där alla som avser teologi finns.

(a) Sub-divisions (A) delsektionerna

The First Part is divided into three tracts: Den första delen är uppdelad i tre skrifter:

On those things which pertain to the Essence of God; På de saker som hänför sig till Guds väsen;

On the distinction of Persons in God (the mystery of the Trinity); På skillnaden av personer i Gud (mysterium Treenigheten);

On the production of creatures by God and on the creatures produced. På produktionen av varelser av Gud och på varelserna producerade.

The Second Part, On God as He is in the End of man, is sometimes called the Moral Theology of St. Thomas, ie, his treatise on the end of man and on human acts. Den andra delen, på Gud som han är i slutet av människan, kallas ibland moralisk teologi i St Thomas, dvs hans avhandling på slutet av människan och de mänskliga handlingar. It is subdivided into two parts, known as the First Section of the Second (I-II, or 1a 2ae) and the Second of the Second (II-II, or 2a 2ae). Det delas upp i två delar, som kallas den första delen av den andra (I-II, eller 1a 2AE) och den andra av de andra (II-II, eller 2a 2AE).

The First of the Second. Den första av de andra. The first five questions are devoted to proving that man's last end, his beatitude, consists in the possession of God. De första fem frågorna ägnas åt att bevisa att människans sista slut, hans salighet består i besittning av Gud. Man attains to that end or deviates from it by human acts, ie by free, deliberate acts. Människan uppnår detta syfte eller avviker från den genom mänskliga handlingar, dvs gratis, avsiktliga handlingar. Of human acts he treats, first, in general (in all but the first five questions of the I-II), secondly, in particular (in the whole of the II-II). Av mänskliga handlingar han behandlar dels i allmänhet (i alla utom de första fem frågorna I-II), för det andra, i synnerhet (i hela II-II). The treatise on human acts in general is divided into two parts: the first, on human acts in themselves; the other, on the principles or causes, extrinsic or intrinsic, of those acts. Den avhandling om mänskliga handlingar i allmänhet är uppdelad i två delar: den första, om mänskliga handlingar i sig, den andra om principerna eller orsakerna, yttre eller inre, av dessa handlingar. In these tracts and in the Second of the Second, St. Thomas, following Aristotle, gives a perfect description and a wonderfully keen analysis of the movements of man's mind and heart. I dessa skrifter och i den andra av den andra, St Thomas, efter Aristoteles, ger en perfekt beskrivning och en härligt angelägen analys av rörelser människans sinne och hjärta.

The Second of the Second considers human acts, ie, the virtues and vices, in particular. Den andra av de andra anser mänskliga handlingar, det vill säga, de dygder och laster, i synnerhet. In it St. Thomas treats, first, of those things that pertain to all men, no matter what may be their station in life, and, secondly, of those things that pertain to some men only. I det Thomas behandlar dels av de saker som avser alla män, oavsett vad som kan vara deras ställning i livet, och för det andra av de saker som avser vissa män. Things that pertain to all men are reduced to seven headings: Faith, Hope, and Charity; Prudence, Justice, Fortitude, and Temperance. Saker som avser alla män reduceras till sju rubriker: Tro, hopp och kärlek, klokhet, rättfärdighet, själsstyrka och måttlighet. Under each title, in order to avoid repetitions, St. Thomas treats not only of the virtue itself, but also of the vices opposed to it, of the commandment to practise it, and of the gift of the Holy Ghost which corresponds to it. Under varje titel för att undvika upprepningar, behandlar Thomas inte bara dygd i sig, men också för de laster emot det, av budet att utöva den, och av gåvan av den Helige Ande, som motsvarar den. Things pertaining to some men only are reduced to three headings: the graces freely given (gratia gratis datae) to certain individuals for the good of the Church, such as the gifts of tongues, of prophecy, of miracles; the active and the contemplative life; the particular states of life, and duties of those who are in different states, especially bishops and religious. Saker som rör vissa män bara reduceras till tre rubriker: den nåd frivilligt (gratia gratis datae) till vissa individer för det goda i kyrkan, såsom gåvor tungor, av profetia, av mirakel, den aktiva och det kontemplativa livet , de särskilda tillstånd i livet, och uppgifter som är i olika stater, särskilt biskopar och religiösa.

The Third Part treats of Christ and of the benefits which He has conferred upon man, hence three tracts: On the Incarnation, and on what the Saviour did and suffered; On the Sacraments, which were instituted by Christ, and have their efficacy from His merits and sufferings; On Eternal Life, ie, on the end of the world, the resurrection of bodies, judgment, the punishment of the wicked, the happiness of the just who, through Christ, attain to eternal life in heaven. Den tredje delen behandlar Kristus och de fördelar som han har tilldelats människan, alltså tre skrifter: På inkarnationen och om vad frälsaren gjorde och led, på sakramenten, som inrättats genom Kristus, och har sin verkan från hans meriter och lidanden, på evigt liv, dvs på slutet av världen, uppståndelse kroppar, dom, straffet för det onda, lycka till vem, genom Kristus, nå fram till evigt liv i himlen.

Eight years were given to the composition of this work, which was begun at Rome, where the First Part and the First of the Second were written (1265-69). Åtta år gavs till sammansättningen av detta arbete, som påbörjades i Rom, där den första delen och den första av de andra skrevs (1265-69). The Second of the Second, begun in Rome, was completed in Paris (1271). Den andra av de andra, som inleddes i Rom, slutfördes i Paris (1271). In 1272 St. Thomas went to Naples, where the Third Part was written, down to the ninetieth question of the tract On Penance (see Leonine edition, I, p. xlii). År 1272 Thomas gick till Neapel, där den tredje delen skrevs ner till 90. Frågan om tarmkanalen på Penance (se Leoninska upplagan, I, s.. Xlii). The work has been completed by the addition of a supplement, drawn from other writings of St. Thomas, attributed by some to Peter of Auvergne, by others to Henry of Gorkum. Arbetet har genomförts genom tillsats av ett tillägg, hämtade från andra skrifter av St Thomas, tillskrivs av vissa Peter av Auvergne, av andra för att Henrik av Gorkum. These attributions are rejected by the editors of the Leonine edition (XI, pp. viii, xiv, xviii). Dessa tillskrivningar avvisas av redaktörerna för Leoninska upplagan (XI, s. VIII, XIV, xviii). Mandonnet (op. cit., 153) inclines to the very probable opinion that it was compiled by Father Reginald de Piperno, the saint's faithful companion and secretary. Mandonnet (op. cit., 153) lutar den mycket troligt anser att det har sammanställts av fader Reginald de Piperno, helgonets trogna följeslagare och sekreterare.

The entire "Summa" contains 38 Treatises, 612 Questions, subdivided into 3120 articles, in which about 10,000 objections are proposed and answered. Hela "Summa" innehåller 38 avhandlingar, 612 Frågor, uppdelat i 3120 artiklar, där cirka 10.000 invändningar föreslås och besvaras. So admirably is the promised order preserved that, by reference to the beginning of the Tracts and Questions, one can see at a glance what place it occupies in the general plan, which embraces all that can be known through theology of God, of man, and of their mutual relations . Så beundransvärt är den utlovade ordning bevaras att, med hänvisning till början av Tracts och frågor kan man se en översikt vilken plats den upptar i den allmänna planen, som omfattar allt som kan vara kända genom teologi om Gud, om människan, och deras inbördes relationer. . . . . "The whole Summa is arranged on a uniform plan. Every subject is introduced as a question, and divided into articles. . . . Each article has also a uniform disposition of parts. The topic is introduced as an inquiry for discussion, under the term Utrum, whether -- eg Utrum Deus sit? The objections against the proposed thesis are then stated. These are generally three or four in number, but sometimes extend to seven or more. The conclusion adopted is then introduced by the words, Respondeo dicendum. At the end of the thesis expounded the objections are answered, under the forms, ad primum, ad secundum, etc." "Hela Summa arrangeras på ett enhetligt plan. Varje ämne införs som en fråga, och delas in i artiklar .... Varje artikel har också en enhetlig disposition av delar. Ämnet införs som en förfrågan för diskussion, under begreppet Utrum, om - t.ex. Utrum Deus sitta Invändningarna mot det föreslagna avhandlingen sedan anges Dessa är i allmänhet tre eller fyra till antalet, men ibland utvidgas till sju eller fler Slutsatsen antogs därefter inleds med orden, Respondeo dicendum?... I slutet av den tolkat avhandlingen invändningarna besvaras enligt de former, ad primum, ad secundum etc. " . . . . . . . . The "Summa" is Christian doctrine in scientific form; it is human reason rendering its highest service in defence and explanation of the truths of the Christian religion. Den "Summa" är kristna läran i vetenskaplig form, det är det mänskliga förnuftet gör sin högsta service i försvar och förklaring av sanningarna i den kristna religionen. It is the answer of the matured and saintly doctor to the question of his youth: What is God? Det är svaret på mognat och helgonlika läkare att frågan om hans ungdom: Vad är Gud? Revelation, made known in the Scriptures and by tradition; reason and its best results; soundness and fulness of doctrine, order, conciseness and clearness of expression, effacement of self, the love of truth alone, hence a remarkable fairness towards adversaries and calmness in combating their errors; soberness and soundness of judgment, together with a charmingly tender and enlightened piety -- these are all found in this "Summa" more than in his other writings, more than in the writings of his contemporaries, for "among the Scholastic doctors, the chief and master of all, towers Thomas Aquinas, who, as Cajetan observes (In 2am 2ae, Q. 148, a. 4) 'because he most venerated the ancient doctors of the Church in a certain way seems to have inherited the intellect of all'" (Encyclical, "Aeterni Patris", of Leo XIII). Uppenbarelse, tillkännages i Skriften och traditionen, förnuftet och sitt bästa resultat, sundhet och fullhet läran, ordning, koncisa och klarhet av uttryck, utplåning av jaget, kärleken till sanningen ensam, därför en anmärkningsvärd rättvisa mot motståndare och lugn i bekämpa deras fel, nykterhet och sunt omdöme, tillsammans med ett charmigt anbud och upplyst fromhet - dessa finns alla i denna "Summa" mer än i hans andra skrifter, mer än i skrifter av hans samtida, för "bland Scholastic läkare, chef och befälhavaren på alla, torn Thomas av Aquino, som, som Cajetan konstaterar (I 2:00 2AE, Q. 148, en. 4) "eftersom han mest vördade de gamla läkarna i kyrkan på ett visst sätt tycks ha ärvt intellektet för alla "" (encyklika "Aeterni Patris" av Leo XIII).

(b) Editions and Translations (B) utgåvor och översättningar

It is impossible to mention the various editions of the "Summa", which has been in constant use for more than seven hundred years. Det är omöjligt att nämna de olika upplagorna av "Summa", som har varit i konstant bruk i mer än 700 år. Very few books have been so often republished. Mycket få böcker har så ofta publiceras. The first complete edition, printed at Basle in 1485, was soon followed by others, eg, at Venice in 1505, 1509, 1588, 1594; at Lyons in 1520, 1541, 1547, 1548, 1581, 1588, 1624,1655; at Antwerp in 1575. Den första fullständiga utgåvan, tryckt i Basel i 1485, följdes snart av andra, t.ex. på Venedig i 1505, 1509, 1588, 1594, på Lyons i 1520, 1541, 1547, 1548, 1581, 1588, 1624,1655, vid Antwerpen 1575. These are enumerated by Touron (op. cit., p. 692), who says that about the same time other editions were published at Rome, Antwerp, Rouen, Paris, Douai, Cologne, Amsterdam, Bologna, etc. The editors of the Leonine edition deem worthy of mention those published at Paris in 1617, 1638, and 1648, at Lyons in 1663, 1677, and 1686, and a Roman edition of 1773 (IV, pp. xi, xii). Dessa räknas av Touron (op. cit., Sid. 692), som säger att ungefär samtidigt andra utgåvor publicerades i Rom, Antwerpen, Rouen, Paris, Douai, Köln, Amsterdam, Bologna, etc. redaktörer Leoninska upplaga anser värda att nämna som offentliggjordes i Paris 1617, 1638 och 1648, på Lyons i 1663, 1677 och 1686, och en romersk upplaga av 1773 (IV, s. XI, XII). Of all old editions they consider the most accurate two published at Padua, one in 1698, the other in 1712, and the Venice edition of 1755. Av alla gamla utgåvor de anser mest exakta två publicerade i Padua, en i 1698, den andra i 1712, och Venedig upplagan av 1755. Of recent editions the best are the following: the Leonine; the Migne editions (Paris, 1841, 1877); the first volume of the 1841 edition containing the "Libri quatuor sententiarum" of Peter Lombard; the very practical Faucher edition (5 vols. small quarto, Paris, 1887), dedicated to Cardinal Pecci, enriched with valuable notes; a Roman edition of 1894. Senaste utgåvorna bästa är följande: den Leoninska, de Migne upplagor (Paris, 1841, 1877), den första volymen av 1841 upplaga innehåller "Libri Quatuor sententiarum" av Peter Lombard, den mycket praktiska Faucher upplagan (5 vols. liten quarto, Paris, 1887), tillägnad kardinal Pecci, berikad med värdefulla anteckningar, en romersk upplaga av 1894. The "Summa" has been translated into many modern languages as well. Den "Summa" har översatts till många moderna språk.

IIc. Lic. WRITINGS (METHOD AND STYLE) Skrifter (METOD OCH STIL)

It is not possible to characterize the method of St. Thomas by one word, unless it can be called eclectic. Det är inte möjligt att karakterisera metod Thomas med ett ord, om det inte kan kallas eklektisk. It is Aristotelean, Platonic, and Socratic; it is inductive and deductive; it is analytic and synthetic. Det är Aristotelean, platonska och sokratiska, det är induktiv och deduktiv, det är analytisk och syntetisk. He chose the best that could he found in those who preceded him, carefully sifting the chaff from the wheat, approving what was true, rejecting the false. Han valde det bästa som kunde han fann hos dem som föregick honom, försiktigt från vetet siktning agnarna, godkänner vad som var sant, förkasta falska. His powers of synthesis were extraordinary. Hans befogenheter syntes var extra. No writer surpassed him in the faculty of expressing in a few well-chosen words the truth gathered from a multitude of varying and conflicting opinions; and in almost every instance the student sees the truth and is perfectly satisfied with St. Thomas's summary and statement. Ingen författare överträffade honom i fakulteten uttrycka i några väl valda ord sanningen samlats in från en mängd olika och motstridiga åsikter, och i nästan varje fall den studerande ser sanningen och är helt nöjd med St Thomas sammanfattning och uttalande. Not that he would have students swear by the words of a master. Inte för att han skulle få eleverna svär ord en mästare. In philosophy, he says, arguments from authority are of secondary importance; philosophy does not consist in knowing what men have said, but in knowing the truth (In I lib. de Coelo, lect. xxii; II Sent., D. xiv, a. 2, ad 1um). I filosofi, säger han, argument från auktoritet är av underordnad betydelse, filosofi består inte i att veta vad män har sagt, men att veta sanningen (I jag lib de Coelo, lect XXII,... II Sent, D. XIV, en. 2, ad 1um). He assigns its proper place to reason used in theology (see below: Influence of St. Thomas), but he keeps it within its own sphere. Han tilldelar sin rätta plats att resonera som används i teologi (se nedan: Påverkan av St Thomas), men han håller det inom det egna området. Against the Traditionalists the Holy See has declared that the method used by St. Thomas and St. Bonaventure does not lead to Rationalism (Denzinger-Bannwart, n. 1652). Mot traditionalisterna Heliga stolen har förklarat att den metod som används av St Thomas och St Bonaventure inte leder till Rationalism (Denzinger-Bannwart, n.. 1652). Not so bold or original in investigating nature as were Albertus Magnus and Roger Bacon, he was, nevertheless, abreast of his time in science, and many of his opinions are of scientific value in the twentieth century. Inte så fet eller original för att utreda naturen som var Albertus Magnus och Roger Bacon var han ändå à jour med sin tid i vetenskap, och många av hans åsikter är av vetenskapligt värde i det tjugonde århundradet. Take, for instance, the following: "In the same plant there is the two-fold virtue, active and passive, though sometimes the active is found in one and the passive in another, so that one plant is said to be masculine and the other feminine" (3 Sent., D. III, Q. ii, a 1). Ta till exempel följande: "I samma anläggning finns det två gånger dygd, aktiv och passiv, men ibland det aktiva finns i en och passiva i en annan, så att en anläggning sägs vara maskulin och andra kvinnliga "(3 Skickat., D. III, Q. ii, en 1).

The style of St. Thomas is a medium between the rough expressiveness of some Scholastics and the fastidious elegance of John of Salisbury; it is remarkable for accuracy, brevity, and completeness. Stilen i St Thomas är ett medium mellan den grova uttrycksfullhet vissa Scholastics och sparsmakad elegans John av Salisbury, det är anmärkningsvärt för noggrannhet, korthet och fullständighet. Pope Innocent VI (quoted in the Encyclical, "Aeterni Patris", of Leo XIII) declared that, with the exception of the canonical writings, the works of St. Thomas surpass all others in "accuracy of expression and truth of statement" (habet proprietatem verborum, modum dicendorum, veritatem sententiarum). Innocentius VI (som citeras i encyklikan "Aeterni Patris" av Leo XIII) förklarade att, med undantag för de kanoniska skrifter, verk Thomas överträffar alla andra i "noggrannhet uttryck och sanning uttalande" (habet proprietatem verborum, Modum dicendorum, veritatem sententiarum). Great orators, such as Bossuet, Lacordaire, Monsabré, have studied his style, and have been influenced by it, but they could not reproduce it. Stora talare som Bossuet, Lacordaire, Monsabré, har studerat hans stil, och har påverkats av det, men de kunde inte reproducera den. The same is true of theological writers. Detsamma gäller för teologiska författare. Cajetan knew St. Thomas's style better than any of his disciples, but Cajetan is beneath his great master in clearness and accuracy of expression, in soberness and solidity of judgment. Cajetan visste Thomas stil bättre än någon av hans lärjungar, men Cajetan är under hans stora mästare i klarhet och noggrannhet uttryck i nykterhet och soliditet dom. St. Thomas did not attain to this perfection without an effort. Thomas har inte nå denna fulländning utan ansträngning. He was a singularly blessed genius, but he was also an indefatigable worker, and by continued application he reached that stage of perfection in the art of writing where the art disappears. Han var en synnerligen välsignad geni, men han var också en outtröttlig arbetare, och genom fortsatt tillämpning han uppnått det stadiet i perfektion i konsten att skriva där konsten försvinner. "The author's manuscript of the Summa Contra Gentiles is still in great part extant. It is now in the Vatican Library. The manuscript consists of strips of parchment, of various shades of colour, contained in an old parchment cover to which they were originally stitched. The writing is in double column, and difficult to decipher, abounding in abbreviations, often passing into a kind of shorthand. Throughout many passages a line is drawn in sign of erasure" (Rickaby, Op. cit., preface: see Ucelli ed., "Sum. cont. gent.", Rome, 1878). "Författarens manuskript av Summa Contra hedningarna fortfarande till stor del bevarade. Det är nu i Vatikanbiblioteket. Manuskriptet består av remsor av pergament, av olika nyanser av färg, som finns i ett gammalt pergament lock som de ursprungligen sydda . Skrivandet är i dubbel kolumn och svåra att tolka, stor i förkortningar, ofta passerar in ett slags stenografi Under många passager en linje dras i tecken på utplåning "(Rickaby, aa, förord:... se Ucelli ed . "Sum. forts. gent.", Rom, 1878).

III. III. INFLUENCES EXERTED ON ST. Influenser utövas på ST. THOMAS THOMAS

How was this great genius formed? Hur var detta stora geni bildas? The causes that exerted an influence on St. Thomas were of two kinds, natural and supernatural. De orsaker som utövade ett inflytande på St Thomas var av två slag, naturliga och övernaturliga.

A. Natural Causes A. naturliga orsaker

(1) As a foundation, he "was a witty child, and had received a good soul" (Wisdom 8:19). (1) Som en stiftelse, han "var en kvick barn och hade fått en god själ" (Visheten 8:19). From the beginning he manifested precocious and extraordinary talent and thoughtfulness beyond his years. Från början han manifesterade brådmogen och extra talang och eftertänksamhet bortom sina år.

(2) His education was such that great things might have been expected of him. (2) Hans utbildning var sådan att stora saker kan ha förväntas av honom. His training at Monte Cassino, at Naples, Paris, and Cologne was the best that the thirteenth century could give, and that century was the golden age of education. Sin utbildning på Monte Cassino, i Neapel, Paris och Köln var det bästa som det trettonde århundradet kunde ge, och att talet var den gyllene åldern av utbildning. That it afforded excellent opportunities for forming great philosophers and theologians is evident from the character of St. Thomas's contemporaries. Att det ges goda möjligheter att bilda stora filosofer och teologer framgår av karaktären av St Thomas samtida. Alexander of Hales, Albertus Magnus, St. Bonaventure, St. Raymond of Pennafort, Roger Bacon, Hugo a S. Charo, Vincent of Beauvais, not to mention scores of others, prove beyond all doubt that those were days of really great scholars. Alexander av Hales, Albertus Magnus, St Bonaventure, St Raymond av Pennafort, Roger Bacon, Hugo ett S. Charo, Vincent av Beauvais, för att inte tala massor av andra, bevisa bortom allt tvivel att de var dagar av riktigt bra forskare. (See Walsh, "The Thirteenth, Greatest of Centuries", New York, 1907.) The men who trained St. Thomas were his teachers at Monte Cassino and Naples, but above all Albertus Magnus, under whom he studied at Paris and Cologne. (Se Walsh, "The trettonde, Greatest århundraden", New York, 1907.) De män som tränade St Thomas var hans lärare i Monte Cassino och Neapel, men framför allt Albertus Magnus, under vilken han studerade i Paris och Köln.

(3) The books that exercised the greatest influence on his mind were the Bible, the Decrees of the councils and of the popes, the works of the Fathers, Greek and Latin, especially of St. Augustine, the "Sentences" of Peter Lombard, the writings of the philosophers, especially of Plato, Aristotle, and Boethius. (3) De böcker som utövade störst inflytande på hans sinne var Bibeln, dekreten av råden och påvar, verk av fäderna, grekiska och latin, särskilt i St Augustine, de "Meningar" av Peter Lombard , skrifter filosoferna, speciellt Platon, Aristoteles och Boethius. If from these authors any were to be selected for special mention, undoubtedly they would be Aristotle, St. Augustine, and Peter Lombard. Om från dessa författare en skulle väljas för särskilt omnämnande, utan tvekan de skulle vara Aristoteles, Augustinus, och Peter Lombard. In another sense the writings of St. Thomas were influenced by Averroes, the chief opponent whom he had to combat in order to defend and make known the true Aristotle. I en annan mening skrifter Thomas påverkades av Averroes, chefen motståndare som han hade att bekämpa för att försvara och tillkännage den sanna Aristoteles.

(4) It must be borne in mind that St. Thomas was blessed with a retentive memory and great powers of penetration. (4) Det bör erinras om att Thomas var välsignad med en kvarhållande minne och stormakter av penetration. Father Daniel d'Agusta once pressed him to say what he considered the greatest grace he had ever received, sanctifying grace of course excepted. Fader Daniel d'Agusta tryckte honom en gång att säga vad han anses vara den största nåd han någonsin fått, helgande nåd naturligtvis undantagna. "I think that of having understood whatever I have read", was the reply. "Jag tror att för att ha förstått vad jag har läst", var svaret. St. Antoninus declared that "he remembered everything be had read, so that his mind was like a huge library" (cf. Drane, op. cit., p. 427; Vaughan, op. cit., II, p. 567). St Antoninus förklarade att "han mindes allt vara hade läst, så att hans sinne var som ett stort bibliotek" (jfr Drane, aa, s. 427,...... Vaughan, aa, II, s. 567) . The bare enumeration of the texts of Scripture cited in the "Summa theologica" fills eighty small-print columns in the Migne edition, and by many it is not unreasonably supposed that he learned the Sacred Books by heart while he was imprisoned in the Castle of San Giovanni. Den nakna uppräkning av texterna i Skriften nämns i "Summa theologica" fyller 80 små print kolumner i Migne upplagan, och av många att det inte är orimligt tänkt att han lärde sig det sakralt bokar utantill medan han var fängslad i slottet San Giovanni. Like St. Dominic he had a special love for the Epistles of St. Paul, on which he wrote commentaries (recent edition in 2 vols., Turin, 1891). Liksom St Dominic hade han en speciell kärlek till epistlarna av St Paul, där han skrev kommentarer (senaste utgåvan i 2 vols., Turin, 1891).

(5) Deep reverence for the Faith, as made known by tradition, characterizes all his writings. (5) djup vördnad för tron, som tillkännages av tradition, präglar alla hans skrifter. The consuetudo ecclesiae -- the practice of the Church -- should prevail over the authority of any doctor (Summa II-II:10:12). Den consuetudo Ecclesiae - bruket av kyrkan - bör ha företräde framför myndigheten om varje läkare (Summa II-II: 10:12). In the "Summa" he quotes from 19 councils, 41 popes, and 52 Fathers of the Church. I "Summa" citerar han från 19 kommuner, 41 påvar och 52 Kyrkofäderna. A slight acquaintance with his writings will show that among the Fathers his favourite was St. Augustine (on the Greek Fathers see Vaughan, op. cit., II, cc. iii sqq.). En liten bekantskap med hans skrifter visar att bland fäderna hans favorit var Augustinus (på grekiska fäderna se Vaughan, op. Cit., II, cc. Iii ff.).

(6) With St. Augustine (II De doctr. Christ., c. xl), St. Thomas held that whatever there was of truth in the writings of pagan philosophers should be taken from them, as from "unjust possessors", and adapted to the teaching of the true religion (Summa I:84:5). (6) Med Augustinus (II De doctr. Kristus., C.. Xl), höll Thomas att oavsett var i sanning i skrifter av hedniska filosofer bör tas från dem, som från "orättvisa innehavare", och anpassas till undervisning i den sanna religionen (Summa I: 84:5). In the "Summa" alone he quotes from the writings of 46 philosophers and poets, his favourite authors being Aristotle, Plato, and, among Christian writers, Boethius. I "Summa" ensam han citerar från handstilarna av 46 filosofer och poeter, hans favoritförfattare är Aristoteles, Platon och bland kristna författare, Boethius. From Aristotle he learned that love of order and accuracy of expression which are characteristic of his own works. Från Aristoteles lärde han sig att kärleken ordning och noggrannhet uttryck som är kännetecknande för hans egna verk. From Boethius he learned that Aristotle's works could be used without detriment to Christianity. Från Boethius han fick veta att Aristoteles verk kan användas utan att skada kristendomen. He did not follow Boethius in his vain attempt to reconcile Plato and Aristotle. Han följde inte Boethius i hans fåfänga försök att förena Platon och Aristoteles. In general the Stagirite was his master, but the elevation and grandeur of St. Thomas's conceptions and the majestic dignity of his methods of treatment speak strongly of the sublime Plato. I allmänhet Stagirite var hans herre, men höjden och storslagna Sankt Thomas föreställningar och den majestätiska värdighet hans behandlingsmetoder talar starkt för det sublima Platon.

B. Supernatural Causes B. övernaturliga orsaker

Even if we do not accept as literally true the declaration of John XXII, that St. Thomas wrought as many miracles as there are articles in the "Summa", we must, nevertheless, go beyond causes merely natural in attempting to explain his extraordinary career and wonderful writings. Även om vi inte accepterar så bokstavligen sant förklaringen av Johannes XXII, som Thomas åstadkommit så många mirakel som det finns artiklar i "Summa" måste vi ändå gå längre än orsakar bara naturligt att försöka förklara sin extraordinära karriär och underbara skrifter.

(1) Purity of mind and body contributes in no small degree to clearness of vision (see St. Thomas, "Commentaries on I Cor., c. vii", Lesson v). (1) renhet kropp och själ bidrar i någon liten grad klarhet syn (se St Thomas, "kommentarer om jag Kor., C. Vii", lektion v). By the gift of purity, miraculously granted at the time of the mystic girdling, God made Thomas's life angelic; the perspicacity and depth of his intellect, Divine grace aiding, made him the "Angelic Doctor". Genom gåvan av renhet, mirakulöst beviljats ​​vid tiden för den mystiska girdling gjorde Gud Thomas liv änglalik, den klarsynthet och djupet av hans intellekt, gudomlig nåd medhjälp, gjorde honom till "Angelic doktorn".

(2) The spirit of prayer, his great piety and devotion, drew down blessings on his studies. (2) bönens ande, drog sin stora fromhet och hängivenhet, ned välsignelser över sina studier. Explaining why he read, every day, portions of the "Conferences" of Cassian, he said: "In such reading I find devotion, whence I readily ascend to contemplation" (Prümmer, op. cit., p. 32). Förklarar varför han läste, varje dag, delar av "Konferenser" av Cassian, sade han: "I ett sådant läsning jag hängivenhet, varifrån jag lätt stiga till kontemplation" (Prümmer, aa, s. 32...). In the lessons of the Breviary read on his feast day it is explicitly stated that he never began to study without first invoking the assistance of God in prayer; and when he wrestled with obscure passages of the Scriptures, to prayer he added fasting. I lärdom av BREVIARIUM läsa på hans högtidsdag det uttryckligen att han aldrig började studera utan att först anropa hjälp av Gud i bön, och när han brottades med dunkla passager av Skriften, till bön tillade han fasta.

(3) Facts narrated by persons who either knew St. Thomas in life or wrote at about the time of his canonization prove that he received assistance from heaven. (3) Fakta berättad av personer som antingen kände St Thomas i livet eller skrev om tidpunkten för hans helgonförklaring visa att han fick hjälp från himlen. To Father Reginald he declared that he had learned more in prayer and contemplation than he had acquired from men or books (Prümmer, op. cit., p. 36). Till Fader Reginald förklarade han att han hade lärt sig mer i bön och kontemplation än han hade fått från män eller böcker (Prümmer, op. Cit., Sid. 36).

These same authors tell of mysterious visitors who came to encourage and enlighten him. Samma författare berättar om mystiska besökare som kom för att uppmuntra och upplysa honom. The Blessed Virgin appeared, to assure him that his life and his writings were acceptable to God, and that he would persevere in his holy vocation. Jungfru dök för att försäkra honom om att hans liv och hans skrifter var godtagbara för Gud, och att han skulle framhärda i sin heliga kallelse. Sts. M.. Peter and Paul came to aid him in interpreting an obscure passage in Isaias. Petrus och Paulus kom för att hjälpa honom att tolka en obskyr passage i Isaias. When humility caused him to consider himself unworthy of the doctorate, a venerable religious of his order (supposed to be St. Dominic) appeared to encourage him and suggested the text for his opening discourse (Prümmer, op. cit., 29, 37; Tocco in "Acta SS.", VII Mar.; Vaughan, op. cit., II, 91). När ödmjukhet fick honom att tänka sig ovärdig doktorsexamen, dök en ärevördig religiös av sin beställning (ska vara St Dominic) för att uppmuntra honom och föreslog texten för sitt öppningsanförande diskurs (Prümmer, aa, 29, 37.,. Tocco i "Acta SS.", VII mars,.. Vaughan, aa, II, 91). His ecstasies have been mentioned. Hans extaser har nämnts. His abstractions in presence of King Louis IX (St. Louis) and of distinguished visitors are related by all biographers. Hans abstraktioner i närvaro av kung Ludvig IX (St. Louis) och framstående besökare är relaterade av alla biografer. Hence, even if allowance be made for great enthusiasm on the part of his admirers, we must conclude that his extraordinary learning cannot be attributed to merely natural causes. Därför, även om hänsyn tas till stor entusiasm hos sina beundrare, måste vi dra slutsatsen att hans extraordinära lärande inte kan hänföras till enbart naturliga orsaker. Of him it may truly be said that he laboured as if all depended on his own efforts and prayed as if all depended on God. Av honom kan verkligen säga att han arbetade som om allt berodde på hans egna ansträngningar och bad som om allt berodde på Gud.

IVa. IVa. INFLUENCE OF ST. PÅVERKAN AV ST. THOMAS (ON SANCTITY) THOMAS (ON Helighet)

The great Scholastics were holy as well as learned men. De stora Scholastics var helig och lärda män. Alexander of Hales, St. Albertus Magnus, St. Thomas, and St. Bonaventure prove that learning does not necessarily dry up devotion. Alexander av Hales, St Albertus Magnus, Thomas och St Bonaventure bevisa att lärande inte nödvändigtvis torka upp hängivenhet. The angelic Thomas and the seraphic Bonaventure represent the highest types of Christian scholarship, combining eminent learning with heroic sanctity. Den änglalika Thomas och serafiska Bonaventure representerar de högsta typerna av kristna stipendium som kombinerar framstående lärande med heroisk helighet. Cardinal Bessarion called St. Thomas "the most saintly of learned men and the most learned of saints". Kardinal Bessarion kallade Thomas "den mest helgonlika av lärda män och den mest lärde av helgon". His works breathe the spirit of God, a tender and enlightened piety, built on a solid foundation, viz. Hans verk andas Guds ande, ett anbud och upplyst fromhet, byggd på en solid grund, dvs. the knowledge of God, of Christ, of man. kunskapen om Gud, Kristus, av människan. The "Summa theologica" may he made a manual of piety as well as a text-book for the study of theology (Cf. Drane, op. cit., p. 446). Den "Summa theologica" kan han en handbok med fromhet samt en lärobok för studier av teologi (jfr Drane, op. Cit., Sid. 446). St. Francis de Sales, St. Philip Neri, St. Charles Borromeo, St. Vincent Ferrer, St. Pius V, St. Antoninus constantly studied St. Thomas. St Francis de Sales, St Philip Neri, St Charles Borromeo, St Vincent Ferrer, St Pius V, studerade St Antoninus ständigt St Thomas. Nothing could be more inspiring than his treatises on Christ, in His sacred Person, in His life and sufferings. Ingenting kunde vara mer inspirerande än hans avhandlingar på Kristus, i hans heliga person, i hans liv och lidande. His treatise on the sacraments, especially on penance and the Eucharist, would melt even hardened hearts. Hans avhandling om sakramenten, särskilt på bot och eukaristin, skulle smälta även förhärdade hjärtan. He takes pains to explain the various ceremonies of the Mass ("De ritu Eucharistiae" in Summa III:83), and no writer has explained more clearly than St. Thomas the effects produced in the souls of men by this heavenly Bread (Summa III:79). Han tar smärtor att förklara de olika ceremonier av mässan ("De Ritu Eucharistiae" i Summa III: 83), och ingen författare har förklarat tydligare än St Thomas de effekter som produceras i själar män av denna himmelska bröd (Summa III : 79). The principles recently urged, in regard to frequent Communion, by Pius X ("Sacra Trid. Synodus", 1905) are found in St. Thomas (Summa III:79:8, III:80:10), although he is not so explicit on this point as he is on the Communion of children. Principerna uppmanade nyligen när det gäller frekvent kommunionen, av Pius X ("Sacra Trid Synodus.", 1905) finns i St Thomas (Summa III: 79:8, III: 80:10), även om han inte är så tydliga på denna punkt eftersom han är på kommunion av barn. In the Decree "Quam Singulari" (1910) the pope cites St. Thomas, who teaches that, when children begin to have some use of reason, so that they can conceive some devotion to the Blessed Sacrament, they may be allowed to communicate (Summa III:80:9). I förordningen "Quam Singulari" (1910) påven citerar Thomas, som undervisar att när barn börjar ha någon användning av förnuftet, så att de kan tänka lite hängivenhet till det heliga sakramentet, kan de tillåtas att kommunicera ( summa III: 80:9). The spiritual and devotional aspects of St. Thomas's theology have been pointed out by Father Contenson, OP, in his "Theologia mentis et cordis". De andliga och hängiven aspekter av Thomas teologi har påpekats av fader Contenson, OP, i hans "teologins Mentis et CORDIS". They are more fully explained by Father Vallgornera, OP, in his "Theologia Mystica D. Thomae", wherein the author leads the soul to God through the purgative, illuminative, and unitive ways. De är mer fullständigt förklaras av fader Vallgornera, OP, i hans "teologins Mystica D. Thomae", där författaren leder själen till Gud genom laxermedel, belysning och förenande sätt. The Encyclical Letter of Leo XIII on the Holy Spirit is drawn largely from St. Thomas, and those who have studied the "Prima Secundae" and the "Secunda Secundae" know how admirably the saint explains the gifts and fruits of the Holy Ghost, as well as the Beatitudes, and their relations to the different virtues Nearly all good spiritual writers seek in St. Thomas definitions of the virtues which they recommend. Encyklikan Letter of Leo XIII på den Helige Ande dras till stor del från St Thomas, och de som har studerat "Prima Secundae" och "Secunda Secundae" vet hur beundransvärt helgonet förklarar gåvor och frukter den Helige Anden, som samt saligprisningarna och deras relationer till de olika dygder Nästan alla bra andliga författare söker i St Thomas definitioner av de dygder som de rekommenderar.

IVb. IVb. INFLUENCE OF ST. PÅVERKAN AV ST. THOMAS (ON INTELLECTUAL LIFE) THOMAS (PÅ intellektuella livet)

Since the days of Aristotle, probably no one man has exercised such a powerful influence on the thinking world as did St. Thomas. Ända sedan Aristoteles, har förmodligen ingen människa utövas så starkt inflytande på den tänkande världen som gjorde St Thomas. His authority was very great during his lifetime. Hans auktoritet var mycket stor under hans livstid. The popes, the universities, the studia of his order were anxious to profit by his learning and prudence. Påvarna, universiteten, var Studia av sin beställning angelägen att dra nytta av sin inlärning och klokhet. Several of his important works were written at the request of others, and his opinion was sought by all classes. Flera av hans viktiga verk skrevs på begäran av andra, och hans åsikt söktes av alla klasser. On several occasions the doctors of Paris referred their disputes to him and gratefully abided by his decision (Vaughan, op. cit., II, 1 p. 544). Vid flera tillfällen läkarna i Paris enligt sina tvister till honom och tacksamt följt hans beslut (Vaughan, op. Cit., II, 1 sid. 544). His principles, made known by his writings, have continued to influence men even to this day. Hans principer, tillkännagiven av hans skrifter, har fortsatt att påverka män än i dag. This subject cannot be considered in all its aspects, nor is that necessary. Denna fråga kan inte anses i alla dess aspekter, inte heller är det nödvändigt. His influence on matters purely philosophical is fully explained in histories of philosophy. Hans inflytande i frågor rent filosofiska helt förklaras i historia av filosofi. (Theologians who followed St. Thomas will be mentioned in THOMISM. See also ORDER OF PREACHERS -- II, A, 2, d) His paramount importance and influence may be explained by considering him as the Christian Aristotle, combining in his person the best that the world has known in philosophy and theology. (Teologer som följde St Thomas kommer att nämnas i Thomism Se även BESLUT AV Preachers -. II, A, 2, d) Hans största vikt och inflytande kan förklaras genom att betrakta honom som den kristna Aristoteles, som kombinerar i sin person bäst att världen har känt i filosofi och teologi. It is in this light that he is proposed as a model by Leo XIII in the famous Encyclical "Aeterni Patris". Det är mot denna bakgrund som han föreslås som modell av Leo XIII i den berömda encyklikan "Aeterni Patris". The work of his life may be summed up in two propositions: he established the true relations between faith and reason; he systematized theology. Arbetet med hans liv kan sammanfattas i två propositioner: han etablerade de sanna relationerna mellan tro och förnuft, han systematiserade teologi.

(1) Faith and Reason (1) Tro och förnuft

The principles of St. Thomas on the relations between faith and reason were solemnly proclaimed in the Vatican Council. Principerna för St Thomas på relationerna mellan tro och förnuft var högtidligt tillkännages i Vatikankonciliet. The second, third, and fourth chapters of the Constitution "Dei Filius" read like pages taken from the works of the Angelic Doctor. Den andra, tredje och fjärde kapitel i konstitutionen "Dei Filius" läsas som sidor tagna från verk av den Angelic doktorn. First, reason alone is not sufficient to guide men: they need Revelation; we must carefully distinguish the truths known by reason from higher truths (mysteries) known by Revelation. Först anledning inte tillräckligt för att vägleda män: de behöver Uppenbarelseboken, vi måste noga skilja de sanningar som är kända på grund av högre sanningar (mysterier) kända Uppenbarelseboken. Secondly, reason and Revelation, though distinct, are not opposed to each other. Andra skäl och Uppenbarelseboken, men distinkt, inte är emot varandra. Thirdly, faith preserves reason from error; reason should do service in the cause of faith. För det tredje bevarar tron ​​anledning av fel, orsak bör göra tjänst i sak av tro. Fourthly, this service is rendered in three ways: Fjärde är denna tjänst som utförts på tre sätt:

reason should prepare the minds of men to receive the Faith by proving the truths which faith presupposes (praeambula fidei); Därför bör förbereda sinnen män att ta emot tron ​​genom att bevisa sanningar som tro förutsätter (praeambula fidei);

reason should explain and develop the truths of Faith and should propose them in scientific form; Därför bör förklara och utveckla trons sanningar och föreslå dem i vetenskaplig form,

reason should defend the truths revealed by Almighty God. Därför bör försvara de sanningar avslöjas av Gud allsmäktig.

This is a development of St. Augustine's famous saying (De Trin., XIV, c. i), that the right use of reason is "that by which the most wholesome faith is begotten . . . is nourished, defended, and made strong." Detta är en utveckling av Augustinus berömda talesättet (De Trin., XIV, c.. I), att rätt användning av orsaken är "att genom vilka de mest hälsosamma tron ​​är född ... får näring, försvaras, och gjorde en stark . " These principles are proposed by St. Thomas in many places, especially in the following: "In Boethium, da Trin. Proem.", Q. ii, a. Dessa principer föreslås av Thomas på många ställen, särskilt i följande: ". I Boethium, da Trin Proem." Q. ii, en. 1; "Sum. cont. gent.", I, cc. 1, "Sum forts Gent...", I, cc. iii-ix; Summa I:1:1, I:1:5, I:1:8, I:32:1, I:84:5. iii-ix, Summa I: 1:1, I: 1:5, I: 1:8, I: 32:1, I: 84:5. St. Thomas's services to the Faith are thus summed up by Leo XIII in the Encyclical "Aeterni Patris": "He won this title of distinction for himself: that singlehanded he victoriously combated the errors of former times, and supplied invincible arms to put to rout those which might in after times spring up. Again, clearly distinguishing, as is fitting, reason and faith, he both preserved and had regard for the rights of each; so much so, indeed, that reason, borne on the wings of Thomas, can scarcely rise higher, while faith could scarcely expect more or stronger aids from reason than those which she has already obtained through Thomas." St Thomas tjänster till tron ​​är således sammanfattas av Leo XIII i encyklikan "Aeterni Patris": "Han vann titeln utmärkelse för sig själv: det singlehanded han segerrikt bekämpat misstag förr, och levereras oövervinnelig armar ställa till rout de som kan in efter tider våren igen, klart särskiljande, vilket är passande, förnuft och tro, bevarade han både och hade hänsyn till rättigheterna för varje,. så mycket, faktiskt, att anledningen bäras på vingar Thomas kan knappast stiga högre, medan tro kunde knappast räkna med fler eller starkare hjälpmedel från skäl än de som hon har redan fått genom Thomas. "

St. Thomas did not combat imaginary foes; he attacked living adversaries. Thomas har inte bekämpa imaginära fiender, han attackerade levande motståndare. The works of Aristotle had been introduced into France in faulty translations and with the misleading commentaries of Jewish and Moorish philosophers. Verk av Aristoteles hade införts i Frankrike i felaktiga översättningar och med vilseledande kommentarer av judiska och moriska filosofer. This gave rise to a flood of errors which so alarmed the authorities that the reading of Aristotle's Physics and Metaphysics was forbidden by Robert de Courçon in 1210, the decree being moderated by Gregory IX in 1231. Detta gav upphov till en flod av fel som så larmade myndigheterna att läsningen av Aristoteles fysik och metafysik förbjöds av Robert de Courcon i 1210, varvid dekret modereras av Gregorius IX i 1231. There crept into the University of Paris an insidious spirit of irreverence and Rationalism, represented especially by Abelard and Raymond Lullus, which claimed that reason could know and prove all things, even the mysteries of Faith. Där kröp in universitetet i Paris en smygande anda av vanvördnad och rationalism, representerad särskilt genom Abelard och Raymond Lullus, som hävdade att anledningen kunde veta och bevisa allt, även mysterier tro. Under the authority of Averroes dangerous doctrines were propagated, especially two very pernicious errors: first, that philosophy and religion being in different regions, what is true in religion might be false in philosophy; secondly, that all men have but one soul. Under överinseende av Averroes farliga läror propagerades, speciellt två mycket skadliga fel: för det första, att filosofi och religion är i olika regioner, vad som är sant i religionen kan vara falsk i filosofi, för det andra, att alla män har men en själ. Averroes was commonly styled "The Commentator", but St. Thomas says he was "not so much a Peripatetic as a corruptor of Peripatetic philosophy" (Opusc. de unit. intell.). Averroes var allmänt utformade "kommentatorn", men Thomas säger att han var "inte så mycket en Ambulerande som mutar med Ambulerande filosofi" (Opusc. de enhet. Intell.). Applying a principle of St. Augustine (see I:84:5), following in the footsteps of Alexander of Hales and Albertus Magnus, St. Thomas resolved to take what was true from the "unjust possessors", in order to press it into the service of revealed religion. Tillämpa en princip om Augustinus (se I: 84:5), följer i fotspåren av Alexander av Hales och Albertus Magnus, St Thomas beslöt att ta vad som var sant från "orättvisa innehavare", i syfte att pressa den till tjänst uppenbarad religion. Objections to Aristotle would cease if the true Aristotle were made known; hence his first care was to obtain a new translation of the works of the great philosopher. Invändningar mot Aristoteles skulle upphöra om den sanna Aristoteles gjordes kända, och därför hans första omsorg var att få en ny översättning av verk av den store filosofen. Aristotle was to be purified; false commentators were to be refuted; the most influential of these was Averroes, hence St. Thomas is continually rejecting his false interpretations. Aristoteles skulle renas, falska kommentatorer skulle avvisas, den mest inflytelserika av dessa var Averroes, därav Thomas kontinuerligt avslå hans falska tolkningar.

(2) Theology Systematized (2) Teologi systematiseras

The next step was to press reason into the service of the Faith, by putting Christian doctrine into scientific form. Nästa steg var att trycka anledning till tjänsten av tron, genom att den kristna läran i vetenskaplig form. Scholasticism does not consist, as some persons imagine, in useless discussions and subtleties, but in this, that it expresses sound doctrine in language which is accurate, clear, and concise. Skolastiken består inte, som vissa personer föreställa sig, i meningslösa diskussioner och nyanser, men i detta, att det uttrycker sunda läran i språk som är korrekt, tydlig och koncis. In the Encyclical "Aeterni Patris" Leo XIII, citing the words of Sixtus V (Bull "Triumphantis", 1588), declares that to the right use of philosophy we are indebted for "those noble endowments which make Scholastic theology so formidable to the enemies of truth", because "that ready coherence of cause and effect, that order and array of a disciplined army in battle, those clear definitions and distinctions, that strength of argument and those keen discussions by which light is distinguished from darkness, the true from the false, expose and lay bare, as it were, the falsehoods of heretics wrapped around by a cloud of subterfuges and fallacies". I encyklikan "Aeterni Patris" Leo XIII, med hänvisning ord Sixtus V (Bull "Triumphantis", 1588), förklarar att till rätt användning av filosofin som vi står i skuld för "de ädla donationer som gör Scholastic teologi så formidabla till fiender av sanning ", eftersom" det färdiga samstämmigheten i orsak och verkan, att ordning och uppsättning av en disciplinerad armé i strid, är de tydliga definitioner och distinktioner, som styrka argument och de angelägna diskussioner som ljus skiljer sig från mörker, det sanna från det falska, avslöja och blotta, så att säga, de osanningar för kättare lindade runt av ett moln av undanflykter och lögner ". When the great Scholastics had written, there was light where there had been darkness, there was order where confusion had prevailed. När de stora Scholastics skrivit, det var ljus där det hade varit mörker, fanns ordning där förvirring hade segrat. The work of St. Anselm and of Peter Lombard was perfected by the Scholastic theologians. Arbetet med St Anselm och Peter Lombard fulländades av Scholastic teologer. Since their days no substantial improvements have been made in the plan and system of theology, although the field of apologetics has been widened, and positive theology has become more important. Eftersom deras dagar inga väsentliga förbättringar har gjorts i planen och teologiskt system, även om området apologetics har utvidgats, och positiv teologi har blivit allt viktigare.

IVc. IVc. INFLUENCE OF ST. PÅVERKAN AV ST. THOMAS (HIS DOCTRINE FOLLOWED) THOMAS (hans lära följs)

Within a short time after his death the writings of St. Thomas were universally esteemed. Inom en kort tid efter hans död skrifter Thomas var allmänt aktad. The Dominicans naturally took the lead in following St. Thomas. Dominikanerna tog naturligtvis ledningen att följa St Thomas. The general chapter held in Paris in 1279 pronounced severe penalties against all who dared to speak irreverently of him or of his writings. Den allmänna kapitel hölls i Paris 1279 uttalade stränga straff mot alla som vågade tala vanvördigt om honom eller hans skrifter. The chapters held in Paris in 1286, at Bordeaux in 1287, and at Lucca in 1288 expressly required the brethren to follow the doctrine of Thomas, who at that time had not been canonized (Const. Ord. Praed., n. 1130). De kapitel som hölls i Paris 1286, i Bordeaux i 1287, och i Lucca i 1288 uttryckligen krävs bröderna att följa läran om Thomas, som vid denna tid inte hade kanoniserade (Const. Ord. Praed., N.. 1130). The University of Paris, on the occasion of Thomas's death, sent an official letter of condolence to the general chapter of the Dominicans, declaring that, equally with his brethren, the university experienced sorrow at the loss of one who was their own by many titles (see text of letter in Vaughan, op. cit., II, p. 82). Universitetet i Paris, med anledning av Thomas död, sände ett officiellt kondoleansbrev till den allmänna kapitel av dominikanerna, förklarade att, lika med sina bröder, universitetet erfarna sorg över förlusten av en som var deras egna genom många titlar (se text brev i Vaughan, op. cit., II, sid. 82). In the Encyclical "Aeterni Patris" Leo XIII mentions the Universities of Paris, Salamanca, Alcalá, Douai, Toulouse, Louvain, Padua, Bologna, Naples, Coimbra as "the homes of human wisdom where Thomas reigned supreme, and the minds of all, of teachers as well as of taught, rested in wonderful harmony under the shield and authority of the Angelic Doctor". I encyklikan "Aeterni Patris" Leo XIII nämner universiteten i Paris, Salamanca, Alcalá de Douai, Toulouse, Louvain, Padua, Bologna, Neapel, Coimbra som "hemma hos mänsklig visdom där Thomas härskade och sinnet hos alla, lärare samt av lärs ut, vilade i underbar harmoni under skölden och myndigheten i den änglalika doktorn ". To the list may be added Lima and Manila, Fribourg and Washington. Till listan kan läggas Lima och Manila, Fribourg och Washington.

Seminaries and colleges followed the lead of the universities. Seminarier och högskolor följt exemplet från universiteten. The "Summa" gradually supplanted the "Sentences" as the textbook of theology. Den "Summa" ersatts gradvis "Meningar" som lärobok i teologi. Minds were formed in accordance with the principles of St. Thomas; he became the great master, exercising a world-wide influence on the opinions of men and on their writings; for even those who did not adopt all of his conclusions were obliged to give due consideration to his opinions. Minds bildades i enlighet med principerna i St Thomas, han blev den store mästaren, utöva en världsomspännande inflytande på yttrandena från män och deras skrifter, för även de som inte antar alla hans slutsatser skyldig att ge vederbörlig hänsyn till hans åsikter. It has been estimated that 6000 commentaries on St. Thomas's works have been written. Det har uppskattats att 6000 kommentarer om St Thomas verk har skrivits. Manuals of theology and of philosophy, composed with the intention of imparting his teaching, translations, and studies, or digests (études), of portions of his works have been published in profusion during the last six hundred years and today his name is in honour all over the world (see THOMISM). Manualer teologi och filosofi, som består i avsikt att förmedla sin undervisning, översättning, och studier, eller smälter (études), av delar av hans verk har publicerats i överflöd under de senaste 600 åren och idag hans namn är för att hedra över hela världen (se Thomism).

In every one of the general councils held since his death St. Thomas has been singularly honoured. I var och en av de allmänna råden efter hans död Thomas har ovanligt hedrad. At the Council of Lyons his book "Contra errores Graecorum" was used with telling effect against the Greeks. Vid rådet av Lyons sin bok "Contra errores Graecorum" användes med att berätta effekt mot grekerna. In later disputes, before and during the Council of Florence, John of Montenegro, the champion of Latin orthodoxy, found St. Thomas's works a source of irrefragable arguments. I senare tvister, före och under rådets i Florens, Johannes Montenegro, förkämpe för latinska ortodoxin fann St Thomas verk en källa till OVEDERSÄGLIG argument. The "Decretum pro Armenis" (Instruction for the Armenians), issued by the authority of that council, is taken almost verbatim from his treatise, "De fidei articulis et septem sacramentis" (see Denzinger-Bannwart, n. 695). Den "Decretum pro Armenis" (Instruktion för armenierna), utfärdat av myndigheten i denna rådets tas nästan ordagrant från hans avhandling, "De fidei articulis et septem sacramentis" (se Denzinger-Bannwart, n.. 695). "In the Councils of Lyons, Vienne, Florence, and the Vatican", writes Leo XIII (Encyclical "Aeterni Patris"), "one might almost say that Thomas took part in and presided over the deliberations and decrees of the Fathers contending against the errors of the Greeks, of heretics, and Rationalists, with invincible force and with the happiest results." "I råden i Lyon, Wien, Florens och Vatikanen", skriver Leo XIII (encyklikan "Aeterni Patris"), "en nästan kunna säga att Thomas deltog i och presiderade över överläggningarna och förordningar av fäderna stridande mot fel grekerna, av kättare och rationalister, med oövervinnerlig kraft och med de lyckligaste resultat. "

But the chief and special glory of Thomas, one which he has shared with none of the Catholic doctors, is that the Fathers of Trent made it part of the order of the conclave to lay upon the altar, together with the code of Sacred Scripture and the decrees of the Supreme Pontiffs, the Summa of Thomas Aquinas, whence to seek counsel, reason, and inspiration. Men chefen och särskild ära Thomas, en som han har delat med någon av de katolska läkare, är att fäderna av Trent gjorde det en del av ordningen för konklaven att lägga på altaret tillsammans med koden för Heliga Skrift och dekreten av högsta påvarna, vid Summa av Thomas av Aquino, varifrån att söka råd, orsak och inspiration. Greater influence than this no man could have. Större inflytande än detta ingen kunde ha.

Before this section is closed mention should be made of two books widely known and highly esteemed, which were inspired by and drawn from the writings of St. Thomas. Innan detta avsnitt är stängd omnämnande bör göras av två böcker välkända och högt aktade, som inspirerats av och dras från handstilarna av St Thomas. The Catechism of the Council of Trent, composed by disciples of the Angelic Doctor, is in reality a compendium of his theology, in convenient form for the use of parish priests. Katekes rådet av Trent, som består av lärjungar till Angelic doktorn, är i själva verket en sammanställning av hans teologi, i lämplig form för användning av församlingens präster. Dante's "Divina Commedia" has been called "the Summa of St. Thomas in verse", and commentators trace the great Florentine poet's divisions and descriptions of the virtues and vices to the "Secunda Secundae". Dantes "Divina Commedia" har kallats "Summa av St Thomas i vers" och kommentatorer spåra stora florentinska poet divisioner och beskrivningar av de dygder och laster till "Secunda Secundae".

IVd. IVd. INFLUENCE OF ST. PÅVERKAN AV ST. THOMAS (APPRECIATION) THOMAS (appreciering)

(1) In the Church (1) I kyrkan

The esteem in which he was held during his life has not been diminished, but rather increased, in the course of the six centuries that have elapsed since his death. Den aktning som han hölls under sitt liv har inte minskat, utan snarare ökat, under de sex århundraden som gått sedan hans död. The position which he occupies in the Church is well explained by that great scholar Leo XIII, in the Encyclical "Aeterni Patris", recommending the study of Scholastic philosophy: "It is known that nearly all the founders and framers of laws of religious orders commanded their societies to study and religiously adhere to the teachings of St. Thomas. . . To say nothing of the family of St. Dominic, which rightly claims this great teacher for its own glory, the statutes of the Benedictines, the Carmelites, the Augustinians, the Society of Jesus, and many others, all testify that they are bound by this law." Positionen som han intar i kyrkan är väl förklaras av den stora forskare Leo XIII, i encyklikan "Aeterni Patris" och rekommenderade att studera Scholastic filosofi: "Det är känt att nästan alla grundarna och upphovsmän lagar religiösa ordnar befallde deras samhällen för att studera och religiöst följa läror Thomas ... att inte tala om familjen St Dominic, som med rätta hävdar denna stora lärare för sin egen ära, stadgar benediktinerna, Karmelitorden, den Augustinians , Society of Jesus och många andra, allt vittnar om att de är bundna av denna lag. " Amongst the "many others" the Servites, the Passionists, the Barnabites, and the Sulpicians have been devoted in an especial manner to the study of St. Thomas. Bland de "många andra", de Servites har Passionists, de Barnabites och Sulpicians ägnats på ett speciellt sätt till studiet av St Thomas. The principal ancient universities where St. Thomas ruled as the great master have been enumerated above. De viktigaste antika universitet där Thomas regerade som den store mästaren har räknats upp ovan. The Paris doctors called him the morning star, the luminous sun, the light of the whole Church. Paris läkarna kallade honom morgonstjärnan, den lysande solen, ljuset av hela kyrkan. Stephen, Bishop of Paris, repressing those who dared to attack the doctrine of "that most excellent Doctor, the blessed Thomas", calls him "the great luminary of the Catholic Church, the precious stone of the priesthood, the flower of doctors, and the bright mirror of the University of Paris" (Drane, op. cit., p. 431). Stephen, biskop av Paris, undertrycka dem som vågade attackera läran om "att de flesta utmärkt doktor, den välsignade Thomas", kallar honom "den stora ljuskälla av den katolska kyrkan, den dyrbara stenen av prästadömet, blomman av läkare, och den ljusa spegel vid universitetet i Paris "(Drane, op. cit., sid. 431). In the old Louvain University the doctors were required to uncover and bow their heads when they pronounced the name of Thomas (Goudin, op. cit., p. 21). I den gamla Louvain universitetet läkarna var tvungna att avslöja och böja sina huvuden när de uttalade namnet Thomas (Goudin, op. Cit., Sid. 21).

"The ecumenical councils, where blossoms the flower of all earthly wisdom, have always been careful to hold Thomas Aquinas in singular honour" (Leo XIII in "Aeterni Patris"). "De ekumeniska råd, där blommar blomman av alla jordiska visdom, har alltid varit noga med att hålla Thomas av Aquino i singularis ära" (Leo XIII i "Aeterni Patris"). This subject has been sufficiently treated above. Detta ämne har tillräckligt behandlats ovan. The "Bullarium Ordinis Praedicatorum", published in 1729-39, gives thirty-eight Bulls in which eighteen sovereign pontiffs praised and recommended the doctrine of St. Thomas (see also Vaughan, op. cit., II, c. ii; Berthier, op. cit., pp. 7 sqq.). Den "Bullarium Ordinis Praedicatorum", publicerad i 1729-39, ger 38 tjurar som arton suveräna prästerna prisade och rekommenderade läran om St Thomas (se även Vaughan, aa, II, C II,... Berthier, op. cit., sid 7 ff.). These approbations are recalled and renewed by Leo XIII, who lays special stress on "the crowning testimony of Innocent VI: `His teaching above that of others, the canons alone excepted, enjoys such an elegance of phraseology, a method of statement, a truth of proposition, that those who hold it are never found swerving from the path of truth, and he who dare assail it will always be suspected of error (ibid.).'" Leo XIII surpassed his predecessors in admiration of St. Thomas, in whose works he declared a remedy can be found for many evils that afflict society (see Berthier, op. cit., introd.). Dessa störningsdämpning Godkännanden återkallas och förnyas av Leo XIII, som lägger särskild vikt vid "kronan vittnesbörd Innocent VI:` Hans undervisning över andras, kanonerna enbart undantagna, har en sådan elegans fraseologi, en metod för uttalande, en sanning av förslag, att de som håller den är aldrig hittat swerving från sanningens väg, och den som vågar angripa det kommer alltid att misstänkt fel (ibid.). "Leo XIII överträffade sina föregångare i beundran av St Thomas, i vars verk han förklarade ett botemedel finns för många onda som drabbar samhället (se Berthier, op. cit., Introd.). The notable Encyclical Letters with which the name of that illustrious pontiff will always be associated show how he had studied the works of the Angelic Doctor. De anmärkningsvärda encyklika bokstäver som namnet på den lysande påven kommer alltid att förknippas visa hur han hade studerat verk av den änglalika doktorn. This is very noticeable in the letters on Christian marriage, the Christian constitution of states, the condition of the working classes, and the study of Holy Scripture. Detta är mycket tydligt i bokstäverna på kristna äktenskapet, den kristna konstitution stater, tillstånd de arbetande klasserna, och studiet av heliga skrift. Pope Pius X, in several letters, eg in the "Pascendi Dominici Gregis" (September, 1907), has insisted on the observance of the recommendations of Leo XIII concerning the study of St. Thomas. Pope Pius X, i flera brev, t.ex. i "Pascendi Dominici Gregis" (september 1907), har insisterat på efterlevnaden av rekommendationerna i Leo XIII om studiet av St Thomas. An attempt to give names of Catholic writers who have expressed their appreciation of St. Thomas and of his influence would be an impossible undertaking; for the list would include nearly all who have written on philosophy or theology since the thirteenth century, as well as hundreds of writers on other subjects. Ett försök att ge namn på katolska författare som uttryckt sin uppskattning av St Thomas och hans inflytande skulle vara en omöjlig uppgift, för listan skulle omfatta nästan alla som har skrivit på filosofi eller teologi eftersom det trettonde århundradet, liksom hundratals av författare på andra ämnen. Commendations and eulogies are found in the introductory chapters of all good commentaries. Kommendationer och lovtal finns i de inledande kapitlen i alla goda kommentarer. An incomplete list of authors who have collected these testimonies is given by Father Berthier (op. cit., p. 22). En ofullständig lista över författare som har samlats dessa vittnesmål ges av fader Berthier (op. cit., Sid. 22). . . . . . .

(2) Outside the Church (2) Utanför kyrkan

(a) Anti-Scholastics -- Some persons have been and are still opposed to everything that comes under the name of Scholasticism, which they hold to be synonymous with subtleties and useless discussions. (A) Anti-Scholastics - Vissa personer har varit och är fortfarande emot allt som kommer under namnet SKOLASTIK, som de innehar för att vara synonymt med subtiliteter och onödiga diskussioner. From the prologue to the "Summa" it is clear that St. Thomas was opposed to all that was superfluous and confusing in Scholastic studies. Från prologen till "Summa" det är uppenbart att Thomas var emot allt som var överflödig och förvirrande i Scholastic studier. When people understand what true Scholasticism means, their objections will cease. När människor förstår vad sann SKOLASTIK innebär, kommer deras invändningar upphör.

(b) Heretics and Schismatics -- "A last triumph was reserved for this incomparable man -- namely, to compel the homage, praise, and admiration of even the very enemies of the Catholic name" (Leo XIII, ibid.). (B) kättare och schismatics - "var en sista triumf reserverats för detta ojämförliga människan - nämligen att tvinga hyllning, beröm och beundran av även själva fiender katolska namn" (Leo XIII, ibid.). St. Thomas's orthodoxy drew upon him the hatred of all Greeks who were opposed to union with Rome. St Thomas ortodoxi drog honom hatet av alla greker som var motståndare till unionen med Rom. The united Greeks, however, admire St. Thomas and study his works (see above Translations of the "Summa"). Förenta greker, dock beundra Thomas och studera hans verk (se ovan Översättningar av "Summa"). The leaders of the sixteenth-century revolt honoured St. Thomas by attacking him, Luther being particularly violent in his coarse invectives against the great doctor. Ledarna för det sextonde-talet revolten hedrade St Thomas genom att attackera honom, Luther är särskilt våldsam i sina grova invektiv mot den stora läkare. Citing Bucer's wild boast, "Take away Thomas and I will destroy the Church", Leo XIII (ibid.) remarks, "The hope was vain, but the testimony has its value". Värdera Bucer vilda skryta, "Ta bort Thomas och jag kommer att förstöra kyrkan", Leo XIII (ibid.) kommentarer, "Förhoppningen var förgäves, men vittnesmål har sitt värde".

Calo, Tocco, and other biographers relate that St. Thomas, travelling from Rome to Naples, converted two celebrated Jewish rabbis, whom he met at the country house of Cardinal Richard (Prümmer, op. cit., p. 33; Vaughan, op. cit., I, p. 795). Calo, Tocco och andra biografer avser att St Thomas, reser från Rom till Neapel, konverterade två firade judiska rabbiner, som han träffade på landet hus kardinal Richard (Prümmer, aa, s. 33,... Vaughan, op . cit., I, s.. 795). Rabbi Paul of Burgos, in the fifteenth century, was converted by reading the works of St. Thomas. Rabbi Paul av Burgos, i femtonde århundradet, omvandlades genom att läsa verk av St Thomas. Theobald Thamer, a disciple of Melancthon, abjured his heresy after he had read the "Summa", which he intended to refute. Theobald Thamer, en lärjunge till Melanchton, förnekat sin kätteri, efter han hade läst "Summa", som han avsåg att vederlägga. The Calvinist Duperron was converted in the same way, subsequently becoming Archbishop of Sens and a cardinal (see Conway, OP, op. cit., p. 96). Den kalvinistiska Duperron omvandlades på samma sätt, därefter blir ärkebiskop av Sens och kardinal (se Conway, OP, op. Cit., Sid. 96).

After the bitterness of the first period of Protestantism had passed away, Protestants saw the necessity of retaining many parts of Catholic philosophy and theology, and those who came to know St. Thomas were compelled to admire him. Efter bitterhet den första perioden av protestantismen hade gått bort, såg protestanter nödvändigheten att behålla stora delar av katolsk filosofi och teologi, och de som lärde känna Thomas tvingades att beundra honom. Überweg says "He brought the Scholastic philosophy to its highest stage of development, by effecting the most perfect accommodation that was possible of the Aristotelian philosophy to ecclesiastical orthodoxy" (op. cit., p. 440). Überweg säger "Han förde Scholastic filosofi till sin högsta utvecklingsstadium, genom att utföra den mest perfekta boende som var möjligt för aristoteliska filosofin till kyrkliga ortodoxi" (op. cit., Sid. 440). R. Seeberg in the "New Schaff-Herzog Religious Encyclopedia" (New York, 1911) devotes ten columns to St. Thomas, and says that "at all points he succeeded in upholding the church doctrine as credible and reasonable" (XI, p. 427). R. Seeberg i "Nya Schaff-Herzog Religious Encyclopedia" (New York, 1911) ägnar tio kolumner till St Thomas, och säger att "vid alla punkter han lyckades upprätthålla kyrkans lära som trovärdiga och rimlig" (XI, s. . 427).

For many years, especially since the days of Pusey and Newman, St. Thomas has been in high repute at Oxford. Under många år, särskilt sedan de dagar av Pusey och Newman har Thomas varit högt anseende i Oxford. Recently the "Summa contra gentiles" was placed on the list of subjects which a candidate may offer in the final honour schools of Litterae Humaniores at that university (cf. Walsh, op. cit., c. xvii). Nyligen har "Summa contra hedningar" placerades på listan över ämnen som en kandidat kan erbjuda i den slutliga ära skolor Litterae Humaniores vid det universitetet (jfr Walsh, op. Cit., C.. Xvii). For several years Father De Groot, OP, has been the professor of Scholastic philosophy in the University of Amsterdam, and courses in Scholastic philosophy have been established in some of the leading non-Catholic universities of the United States. Under flera år Far De Groot, OP, har varit professor i Scholastic filosofi vid universitetet i Amsterdam, och kurser i skolastisk filosofi har etablerats i några av de ledande icke-katolska universitet i USA. Anglicans have a deep admiration for St. Thomas. Anglikaner har en djup beundran för St Thomas. Alfred Mortimer, in the chapter "The Study of Theology" of his work entitled "Catholic Faith and Practice" (2 vols., New York, 1909), regretting that "the English priest has ordinarily no scientific acquaintance with the Queen of Sciences", and proposing a remedy, says, "The simplest and most perfect sketch of universal theology is to be found in the Summa of St. Thomas" (vol. II, pp. 454, 465). Alfred Mortimer, i kapitlet "studiet av teologi" av hans arbete med titeln "katolsk tro och praktik" (2 vol., New York, 1909), beklagade att "den engelska prästen har vanligen inga vetenskapliga bekantskap med drottningen of Sciences" och föreslår en lösning, säger: "Den enklaste och mest perfekta skiss av universell teologi är att finna i Summa av St Thomas" (vol. II, sid 454, 465).

V. ST. V. ST. THOMAS AND MODERN THOUGHT Thomas och moderna tänkandet

In the Syllabus of 1864 Pius IX condemned a proposition in which it was stated that the method and principles of the ancient Scholastic doctors were not suited to the needs of our times and the progress of science (Denzinger-Bannwart, n. 1713). I kursplanen för 1864 Pius IX fördömde en proposition där det angavs att metoden och principerna för de gamla Scholastic läkarna inte anpassade till behoven hos våra tider och vetenskapens framsteg (Denzinger-Bannwart, n.. 1713).

In the Encyclical "Aeterni Patris" Leo XIII points out the benefits to be derived from "a practical reform of philosophy by restoring the renowned teaching of St. Thomas Aquinas". I encyklikan "Aeterni Patris" Leo XIII påpekar de fördelar som kan härledas från "en praktisk reform av filosofin genom att återställa den berömda undervisning i St Thomas Aquinas". He exhorts the bishops to "restore the golden wisdom of Thomas and to spread it far and wide for the defence and beauty of the Catholic Faith, for the good of society, and for the advantage of all the sciences". Han förmanar biskoparna att "återställa den gyllene visdom Thomas och sprida det vida för försvar och skönhet den katolska tron, till gagn för samhället och för nytta av alla de vetenskaper". In the pages of the Encyclical immediately preceding these words he explains why the teaching of St. Thomas would produce such most desirable results: St. Thomas is the great master to explain and defend the Faith, for his is "the solid doctrine of the Fathers and the Scholastics, who so clearly and forcibly demonstrate the firm foundations of the Faith, its Divine origin, its certain truth, the arguments that sustain it, the benefits it has conferred on the human race, and its perfect accord with reason, in a manner to satisfy completely minds open to persuasion, however unwilling and repugnant". I sidorna av encyklikan omedelbart före dessa ord han förklarar varför undervisningen i St Thomas skulle producera sådana mest önskvärda resultat: St Thomas är den store mästaren att förklara och försvara tron, för hans är "den fasta doktrinen av fäderna och Scholastics, som så tydligt och våld visar de fasta grundvalarna för tron, dess gudomliga ursprung, dess viss sanning, de argument som upprätthåller det, de fördelar det har tilldelats den mänskliga rasen och dess perfekt accord med anledning, i ett sätt att tillfredsställa helt sinnen öppna för övertalning, men ovillig och motbjudande ". The career of St. Thomas would in itself have justified Leo XIII in assuring men of the nineteenth century that the Catholic Church was not opposed to the right use of reason. Karriär St Thomas i sig skulle ha motiverat Leo XIII till att säkerställa män av det nittonde århundradet som den katolska kyrkan inte var emot en riktig användning av förnuftet. The sociological aspects of St. Thomas are also pointed out: "The teachings of Thomas on the true meaning of liberty, which at this time is running into license, on the Divine origin of all authority, on laws and their force, on the paternal and just rule of princes, on obedience to the highest powers, on mutual charity one towards another -- on all of these and kindred subjects, have very great and invincible force to overturn those principles of the new order which are well known to be dangerous to the peaceful order of things and to public safety" (ibid.). De sociologiska aspekterna av St Thomas är också påpekade: "läror Thomas på den sanna innebörden av frihet, som vid denna tid att köra in licens på den gudomliga ursprunget till all auktoritet, om lagar och sin kraft, på faderliga och bara härska av furstar, om lydnad till de högsta befogenheterna, om ömsesidigt välgörenhet en mot en annan - om alla dessa och besläktade ämnen, har mycket stor och oövervinnlig kraft att störta dessa principer i den nya ordning som är väl kända för att vara farliga till en fredlig ordning saker och den allmänna säkerheten "(ibid.).

The evils affecting modern society had been pointed out by the pope in the Letter "Inscrutabili" of 21 April, 1878, and in the one on Socialism, Communism, and Nihilism ("The Great Encyclicals of Leo XIII", pp. 9 sqq.; 22 sqq.). De onda som påverkar moderna samhället hade påpekats av påven i brev "Inscrutabili" av den 21 april 1878, och i en av socialismen, kommunismen och Nihilism ("The Great encyclicals av Leo XIII", s. 9 ff. , 22 ff).. How the principles of the Angelic Doctor will furnish a remedy for these evils is explained here in a general way, more particularly in the Letters on the Christian constitution of states, human liberty, the chief duties of Christians as citizens, and on the conditions of the working classes (ibid., pp. 107, 135, 180, 208). Hur principerna för Angelic Doctor kommer ge ett botemedel mot dessa onda förklaras här på ett allmänt sätt, närmare bestämt i bokstäverna på den kristna konstitution stater, mänsklig frihet, de viktigaste uppgifterna för kristna som medborgare och om villkoren för de arbetande klasserna (ibid., s. 107, 135, 180, 208).

It is in relation to the sciences that some persons doubt the reliability of St. Thomas's writings; and the doubters are thinking of the physical and experimental sciences, for in metaphysics the Scholastics are admitted to be masters. Det är i förhållande till de vetenskaper som vissa personer tvivlar på tillförlitligheten i St Thomas skrifter, och tvivlarna tänker de fysiska och experimentella vetenskaper, i metafysik Scholasticsen är upptagna till vara mästare. Leo XIII calls attention to the following truths: (a) The Scholastics were not opposed to investigation. Leo XIII påtalar följande sanningar: (a) Scholasticsen inte motsatte sig undersökningen. Holding as a principle in anthropology "that the human intelligence is only led to the knowledge of things without body and matter by things sensible, they well understood that nothing was of greater use to the philosopher than diligently to search into the mysteries of nature, and to be earnest and constant in the study of physical things" (ibid., p. 55). Holding som en princip i antropologi "att den mänskliga intelligensen endast ledde till kunskapen om saker utan kropp och materia av saker förnuftiga, förstod de väl att ingenting var till större nytta för filosofen än flitigt för att söka i mysterierna i naturen, och att vara allvar och konstant i studien av fysiska saker "(ibid., sid. 55). This principle was reduced to practice: St. Thomas, St. Albertus Magnus, Roger Bacon, and others "gave large attention to the knowledge of natural things" (ibid., p. 56). Denna princip reducerades till praktik: St Thomas, St Albertus Magnus, Roger Bacon och andra "gav stor uppmärksamhet åt kunskap om naturliga saker" (ibid., s. 56.). (b) Investigation alone is not sufficient for true science. (B) Utredning räcker inte för sann vetenskap. "When facts have been established, it is necessary to rise and apply ourselves to the study of the nature of corporeal things, to inquire into the laws which govern them and the principles whence their order and varied unity and mutual attraction in diversity arise" (p. 55). "När fakta har fastställts, är det nödvändigt att stiga och ägna oss åt att studera vilken typ av kroppsliga saker, att undersöka de lagar som styr dem och principerna varifrån deras ordning och varierad enighet och ömsesidig attraktion i mångfald uppstår" ( sid. 55).

Will the scientists of today pretend to be better reasoners than St. Thomas, or more powerful in synthesis? Kommer forskarna i dag låtsas vara bättre reasoners än Thomas, eller mer kraftfull i syntes? It is the method and the principles of St. Thomas that Leo XIII recommends: "If anything is taken up with too great subtlety by the Scholastic doctors, or too carelessly stated; if there be anything that ill agrees with the discoveries of a later age or, in a word, is improbable in any way, it does not enter into our mind to propose that for imitation to our age" (p. 56). Det är metoden och principerna för Thomas att Leo XIII rekommenderar: "Om något tas upp med alltför stor finess av Scholastic läkare eller alltför slarvigt anges, om det finns något som sjuk håller med upptäckter en senare ålder eller, med ett ord, är osannolik på något sätt, inte ange det inte i vårt sinne att föreslå att för imitation till vår ålder "(sid. 56). Just as St. Thomas, in his day, saw a movement towards Aristotle and philosophical studies which could not be checked, but could be guided in the right direction and made to serve the cause of truth, so also, Leo XIII, seeing in the world of his time a spirit of study and investigation which might be productive of evil or of good, had no desire to check it, but resolved to propose a moderator and master who could guide it in the paths of truth. Precis som Thomas, på sin tid, såg en rörelse mot Aristoteles och filosofiska studier som inte kunde kontrolleras, men kan styras i rätt riktning och att tjäna sanningens sak, så också, Leo XIII, se i värld av sin tid en anda av studie-och utredning som kan vara produktiv av ondska eller bra, hade ingen lust att kolla upp det, men beslutat att föreslå en moderator och mästare som kunde vägleda den i vägar sanning. No better guide could have been chosen than the clear-minded, analytic, synthetic, and sympathetic Thomas Aquinas. Inget bättre guide kunde ha valts än klartänkt, analytisk, syntetisk och sympatisk Thomas av Aquino. His extraordinary patience and fairness in dealing with erring philosophers, his approbation of all that was true in their writings, his gentleness in condemning what was false, his clear-sightedness in pointing out the direction to true knowledge in all its branches, his aptness and accuracy in expressing the truth -- these qualities mark him as a great master not only for the thirteenth century, but for all times. Hans extraordinära tålamod och rättvisa i hanteringen av felande filosofer, hans gillande av allt som var sant i deras skrifter, hans mildhet att fördöma vad som var falskt, hans klarsynthet att peka ut riktningen för sann kunskap i alla dess grenar, hans lämplighet och noggrannhet uttrycka sanningen - dessa egenskaper markerar honom som en stor mästare, inte bara för det trettonde århundradet, men för alla tider. If any persons are inclined to consider him too subtle, it is because they do not know how clear, concise, and simple are his definitions and divisions. Om några personer är benägna att betrakta honom alltför subtil, är det för att de inte vet hur tydlig, koncis och enkel är hans definitioner och uppdelningar. His two summae are masterpieces of pedagogy, and mark him as the greatest of human teachers. Hans två summae är mästerverk av pedagogik, och markera honom som den störste av mänskliga lärare. Moreover, he dealt with errors similar to many which go under the name of philosophy or science in our days. Dessutom behandlas han med fel liknande många som går under namnet filosofi eller vetenskap i våra dagar. The Rationalism of Abelard and others called forth St. Thomas's luminous and everlasting principles on the true relations of faith and reason. Den rationalism Abelard och andra framkallade St Thomas ljusa och eviga principer de verkliga relationer tro och förnuft. Ontologism was solidly refuted by St. Thomas nearly six centuries before the days of Malebranche, Gioberti, and Ubaghs (see Summa I:84:5). Ontologism var stabilt motbevisas av Thomas nästan sex århundraden innan tiden för Malebranche, Gioberti och Ubaghs (se Summa I: 84:5). The true doctrine on first principles and on universals, given by him and by the other great Scholastics, is the best refutation of Kant's criticism of metaphysical ideas (see, eg, "Post. Analyt.", I, lect. xix; "De ente et essentia", c. iv; Summa I:17:3 corp. and ad 2um; I:79:3; I:84:5; I:84:6 corp and ad 1um; I:85:2 ad 2um; I:85:3 ad 1um, ad 4um; Cf. index to "Summa": "Veritas", "Principium", "Universale"). Den sanna läran om första principer och Universals, ges av honom och de andra stora Scholastics, är den bästa vederläggning av Kants kritik av metafysiska idéer (se t.ex., jag, lect xix "Post Analyt..". "De ente et essentia ", C IV, Summa I:. 17:03 corp och ad 2um, I:. 79:3; I: 84:5, I: 84:6 corp och ad 1um, I: 85:2 ad 2um , I: 85:3 ad 1um, ad 4um, jfr index "Summa": ". Veritas", "principium", "Universale"). Modern psychological Pantheism does not differ substantially from the theory of one soul for all men asserted by Averroes (see "De unit. intell." and Summa I:76:2; I:79:5). Modern psykologisk Panteism skiljer sig inte väsentligt från teorin om en själ för alla män hävdas av Averroes (se "De enhet Intell.." Och Summa I: 76:2, I: 79:5). The Modernistic error, which distinguishes the Christ of faith from the Christ of history, had as its forerunner the Averroistic principle that a thing might be true in philosophy and false in religion. Den modernistiska fel som skiljer Kristus av tro från Kristus historien hade som sin föregångare den Averroistic principen att en sak kan vara sant i filosofi och falskt i religionen.

In the Encyclical "Providentissimus Deus" (18 November, 1893) Leo XIII draws from St. Thomas's writings the principles and wise rules which should govern scientific criticism of the Sacred Books. I encyklikan "Providentissimus Deus" (18 November, 1893) Leo XIII drar från St Thomas skrifter de principer och kloka regler som bör styra vetenskaplig kritik av heliga böcker. From the same source recent writers have drawn principles which are most helpful in the solution of questions pertaining to Spiritism and Hypnotism. Från samma källa senaste författare har dragit principer som är mest användbara i lösningen av frågor som rör spiritism och hypnos. Are we to conclude, then, that St. Thomas's works, as he left them, furnish sufficient instruction for scientists, philosophers, and theologians of our times? Skall vi sluta då, att St Thomas verk, som han lämnade dem, lämna tillräckliga instruktioner för forskare, filosofer och teologer i vår tid? By no means. Ingalunda. Vetera novis augere et perficere -- "To strengthen and complete the old by aid of the new" -- is the motto of the restoration proposed by Leo XIII. Vetera Novis augere et perficere - "Att stärka och komplettera den gamla genom hjälp av det nya" - är mottot för restaurering föreslagit Leo XIII. Were St. Thomas living today he would gladly adopt and use all the facts made known by recent scientific and historical investigations, but he would carefully weigh all evidence offered in favour of the facts. Var St Thomas lever idag skulle han gärna anta och använda alla de faktiska omständigheterna kända senaste vetenskapliga och historiska undersökningar, men han skulle noggrant väga all bevisning som till förmån för fakta. Positive theology is more necessary in our days than it was in the thirteenth century. Positiv teologi är mer nödvändigt i våra dagar än det var i det trettonde århundradet. Leo XIII calls attention to its necessity in his Encyclical, and his admonition is renewed by Pius X in his Letter on Modernism. Leo XIII påtalar dess nödvändighet i hans encyklika, och hans förmaning förnyas av Pius X i sitt brev till modernismen. But both pontiffs declare that positive theology must not be extolled to the detriment of Scholastic theology. Men båda prästerna förklara att en positiv teologi inte får lovprisade på bekostnad av Scholastic teologi. In the Encyclical "Pascendi", prescribing remedies against Modernism, Pius X, following in this his illustrious predecessor, gives the first place to "Scholastic philosophy, especially as it was taught by Thomas Aquinas", St. Thomas is still "The Angel of the Schools". I encyklikan "Pascendi", förskrivning åtgärder mot modernismen, Pius X, efter detta hans berömda föregångare, ger det första stället att "skolastisk filosofi, särskilt som det lärdes ut av Thomas av Aquino", är Thomas fortfarande "The Angel of skolorna ".

Publication information Information om publikation
Written by DJ Kennedy. Skrivet av DJ Kennedy. Transcribed by Kevin Cawley. Kopierat av Kevin Cawley. The Catholic Encyclopedia, Volume XIV. Den katolska encyklopedien, volym XIV. Published 1912. Publicerad 1912. New York: Robert Appleton Company. New York: Robert Appleton Företag. Nihil Obstat, July 1, 1912. Nihil Obstat, 1 juli, 1912. Remy Lafort, STD, Censor. Remy Lafort, STD, Censor. Imprimatur. Imprimatur. +John Cardinal Farley, Archbishop of New York + John huvudsakliga Farley, ärkebiskop av New York




Detta betvingar presentation i det original- engelska språket


Överför en e-post ifrågasätter eller kommenterar till oss: E-post

De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är: