Inerrancy and Infallibility of the Bible Ofelbarhet och ofelbarhet i Bibeln

Editor's Note Redaktörens anmärkning

Inerrancy regarding the Bible is rather different than what a lot of people think it is! Ofelbarhet om Bibeln är ganska annorlunda än vad många människor tycker att det är! Skeptics can easily show many differences in wording between different (English translations of) Bibles. Skeptiker kan enkelt visa många skillnader i ordalydelse mellan olika (engelska översättningar av) biblar. They also seem to know a list of Verses in the (modern English language) Bible that seem to contradict otherwise known details or even itself. De verkar också veta en lista med verser i (modern engelska) Bibeln som tycks strida annars känd detaljer eller ens sig själv. Therefore, they claim that Inerrancy is not true of the Bible. Därför hävdar de att ofelbarhet är inte fallet med Bibeln.

If the actual subject at hand was the modern English-language Bible, they might be right. Om själva föremålet till hands var den moderna engelska Bibeln, de kan vara rätt. But scholars never really claim that ANY modern Bible is absolutely inerrant. Men forskare aldrig riktigt påstående om att en modern Bibeln är absolut inerrant. They claim that the Original Manuscripts were! De hävdar att de ursprungliga manuskripten var! If it is accepted that God Inspired the writing of the Books of the Bible, then to claim otherwise would imply that either He made or permitted mistakes in the Bible or that He is nowhere near as all-knowing as we believe He is. Om det godtas att Gud inspirerad att skriva om böcker i Bibeln, så att påstå något annat skulle innebära att antingen han gjorde eller tillåts misstag i Bibeln eller att han är långt ifrån så allvetande som vi tror är han. So, the claim of Inerrancy in the Bible is only made regarding the Original Manuscripts. Så, anspråk på ofelbarhet i Bibeln är den enda som gjorts för de ursprungliga manuskripten. As far as anyone knows, all of those Original Manuscripts have long since disintegrated, and only Scribe-made copies of any of them still exist, so the claim of Inerrancy regarding the Original Manuscripts is probably beyond any possible proof. När det gäller alla vet, alla dessa manuskript har sedan länge upplöst, och endast Scribe-gjort kopior av någon av dem fortfarande finns, så anspråk på ofelbarhet beträffande de ursprungliga manuskripten är antagligen utan något som helst bevis.

In any event, skeptics and critics might be correct regarding some minor errors about details in modern English Bibles, but their criticism is claimed to not apply to the Original Manuscripts. Under alla omständigheter, och kritiker kan skeptiker vara korrekt vad gäller vissa mindre fel om detaljer i moderna engelska Biblar, men deras kritik påstås inte tillämpas på de ursprungliga manuskripten.


Inerrancy and Infallibility of the Bible Ofelbarhet och ofelbarhet i Bibeln

Advanced Information Avancerad information

The question of authority is central for any theology. Frågan om myndigheten är central för all teologi. Since Protestant theology has located authority in the Bible, the nature of biblical authority has been a fundamental concern. The Reformation passed to its heirs the belief that ultimate authority rests not in reason or a pope, but in an inspired Scripture. Thus, within conservative Protestantism the question of inerrancy has been much debated. Eftersom protestantiska teologi som ligger myndigheten i Bibeln, arten av bibliska myndighet har ett grundläggande problem. Reformationen gick till sin arvtagare tron att yttersta auktoriteten vilar inte i skäl eller en påve, men i en inspirerad Skrift. Därmed inom konservativa protestantismen frågan om ofelbarhet har varit mycket omdiskuterat.

BELIEVE Religious Information Source web-siteTRO
Religiösa
Information
Källa
webbplats
Our List of 1,000 Religious Subjects Vår lista över 1000 religiösa Ämnesområden
E-mailE-post
The two words most often used to express the nature of scriptural authority are "inerrant" and "infallible." Though these two terms are, on etymological grounds, approximately synonymous, they are used differently. De två ord som oftast används för att uttrycka vilken typ av bibliska myndigheten "inerrant" och "ofelbar." Även om dessa två termer är på etymologiska grunder ungefär synonyma används de på olika sätt. In Roman Catholic theology "inerrant" is applied to the Bible, "infallible" to the church, particularly the teaching function of pope and magisterium. I Katolsk teologi "inerrant" tillämpas på Bibeln, "ofelbar" till kyrkan, i synnerhet undervisning funktion av påven och läroämbete. Since Protestants reject the infallibility of both the pope and the church, the word has been used increasingly of the Scriptures. Eftersom protestanter avvisa ofelbarhet både påven och kyrkan, ordet har använts alltmer av skrifterna. More recently "infallible" has been championed by those who hold to what BB Warfield called limited inspiration but what today is better called limited inerrancy. På senare tid "ofelbara" har kämpat för de som innehar vad BB Warfield kallade begränsad inspiration men det som idag är bättre kallas begränsad ofelbarhet. They limit the Bible's inerrancy to matters of faith and practice, particularly soteriological issues. Stephen T Davis reflects this tendency when he gives a stipulative definition for infallibility: the Bible makes no false or misleading statements about matters of faith and practice. In this article the two terms shall be used as virtually synonymous. De begränsar Bibelns ofelbarhet att frågor om tro och praxis, särskilt soteriological frågor. Stephen T Davis återspeglar denna tendens när han ger en stipulativa definition för ofelbarhet: Bibeln ger inga falska eller vilseledande påståenden om frågor om tro och praxis. I denna artikel två termer skall användas som praktiskt taget synonyma.

Definition of Inerrancy Definition av ofelbarhet

Inerrancy is the view that when all the facts become known, they will demonstrate that the Bible in its original autographs and correctly interpreted is entirely true and never false in all it affirms, whether that relates to doctrine or ethics or to the social, physical, or life sciences. Ofelbarhet är uppfattningen att när alla fakta blir kända kommer de att visa att Bibeln i sin ursprungliga autografer och tolkas är helt sant och aldrig falskt i allt den påstår, vare sig det handlar om läran eller etik eller till sociala, fysiska, eller biovetenskap.

A number of points in this definition deserve discussion. Inerrancy is not presently demonstrable. Human knowledge is limited in two ways. Ett antal punkter i denna definition förtjänar diskussion. Ofelbarhet är för närvarande inte påvisas. Mänsklig kunskap är begränsad på två sätt. First, because of our finitude and sinfulness, human beings misinterpret the data that exist. For instance, wrong conclusions can be drawn from inscriptions or texts. Först på grund av vår ändlighet och syndfullhet, människor misstolka de uppgifter som finns. Exempelvis slutsatser kan felaktigt tas från inskrifter eller texter. Second, we do not possess all the data that bear on the Bible. Some of that data may be lost forever, or they may be awaiting discovery by archaeologists. För det andra, inte vi har inte alla data som bär på Bibeln. En del av dessa data kan gå förlorad för alltid, eller så kan de väntar på upptäckt av arkeologer. By claiming that inerrancy will be shown to be true after all the facts are known, one recognizes this. The defender of inerrancy argues only that there will be no conflict in the end. Genom att hävda att ofelbarhet kommer att visa sig vara sant efter alla fakta är kända, erkänner en här. Försvarare ofelbarhet hävdar bara att det inte blir någon konflikt i slutändan.

Further, inerrancy applies equally to all parts of the Bible as originally written. This means that no present manuscript or copy of Scripture, no matter how accurate, can be called inerrant. Vidare gäller ofelbarhet lika för alla delar av Bibeln som ursprungligen skrevs. Detta innebär att inga nuvarande manuskript eller annat exemplar av Skriften, oavsett hur noggrann, kan kallas inerrant.

This definition also relates inerrancy to hermeneutics. Denna definition avser också ofelbarhet till hermeneutik. Hermeneutics is the science of biblical interpretation. Hermeneutik är läran om Bibelns tolkning. It is necessary to interpret a text properly, to know its correct meaning, before asserting that what a text says is false. Det är nödvändigt att tolka en text korrekt, känna till dess rätta betydelse, innan hävdar att vad en text säger är falskt. Moreover, a key hermeneutical principle taught by the Reformers is the analogy of faith, which demands that apparent contradictions be harmonized if possible. If a passage appears to permit two interpretations, one of which conflicts with another passage and one of which does not, the latter must be adopted. Dessutom viktiga hermeneutiska princip lärt en av reformatorerna är trons analogi, vilken innebär att uppenbara motsägelser som skall harmoniseras, om möjligt. Om en passage verkar tillåta två tolkningar, varav en konflikt med en annan passage och en som inte har Dessa skall antas.

Probably the most important aspect of this definition is its definition of inerrancy in terms of truth and falsity rather than in terms of error. Förmodligen den viktigaste aspekten av denna definition är definitionen av ofelbarhet i termer av sanning och falskhet snarare än i termer av misstag. It has been far more common to define inerrancy as "without error," but a number of reasons argue for relating inerrancy to truth and falsity. Det har varit mycket vanligare att definiera ofelbarhet som "utan fel", men flera skäl talar för samband ofelbarhet till sanning och lögn. To use "error" is to negate a negative idea. För att använda "fel" är att hindra en negativ tanke.

Truth, moreover, is a property of sentences, not words. Sanningen är för övrigt en egenskap hos meningar, inte ord. Certain problems are commonly associated with views related to "error." Finally, "error" has been defined by some in the contemporary debate in such a way that almost every book ever written will qualify as inerrant. Vissa problem är vanligen associerat med utsikt relaterade till "fel." Slutligen, "fel" har definierats som några i den samtida debatten på ett sådant sätt att nästan varenda bok som någonsin skrivits kommer att räknas som inerrant. Error, they say, is willful deception; since the Bible never willfully deceives its readers, it is inerrant. Fel, säger de, är uppsåtligt vilseledande, eftersom Bibeln aldrig medvetet vilseleder sina läsare, är det inerrant. This would mean that almost all other books are also inerrant, since few authors intentionally deceive their readers. Detta skulle innebära att nästan alla andra böcker har också inerrant, eftersom få författare medvetet lura sina läsare.

Some have suggested that the Bible itself might help in settling the meaning of error. Några har föreslagit att Bibeln själv kan bidra till att lösa innebörden av misstag. At first this appears to be a good suggestion, but there are reasons to reject it. Till en början verkar vara ett bra förslag, men det finns skäl att avvisa det. First, "inerrancy" and "error" are theological rather than biblical terms. Först "ofelbarhet" och "fel" är teologisk snarare än bibliska termer. This means that the Bible applies neither word to itself. Detta innebär att Bibeln varken är tillämplig ord till sig själv. This does not mean that it is inappropriate to use these words of the Bible. Detta betyder inte att det är olämpligt att använda dessa ord i Bibeln. Another theological term is "trinity." En annan teologisk term är "treenighet". It is, however, more difficult to define such words. Det är dock svårare att definiera sådana ord. Second, a study of the Hebrew and Greek words for error may be classified into three groups: cases of error where intentionality cannot be involved (eg, Job 6:24; 19:4), cases of error where intentionality may or may not be involved (eg, 2 Sam. 6:7), and cases where intentionality must be involved (eg, Judg. 16:10 - 12). För det andra undersökning av den hebreiska och grekiska ord för misstag får en delas in i tre grupper: fall av fel när avsikter kan inte vara (t.ex. Job 6:24, 19:4), fall av fel när uppsåt eller inte kan inblandade (t.ex. 2 Sam. 6:7) och fall där avsiktlighet måste involveras (t.ex. dom. 16:10 - 12). Error, then, has nothing to do with intentionality. Fel har alltså ingenting att göra med intentionalitet.

Admittedly, precision of statement and measurement will not be up to modern standards, but as long as what is said is true, inerrancy is not in doubt. Visserligen av uttalandet och mätningar kommer att precisionen inte vara upp till modern standard, men så länge det som sägs är sant, är ofelbarhet inte är ifrågasatt.

Finally, the definition states that inerrancy covers all areas of knowledge. Slutligen har definitionen att ofelbarhet omfattar alla kunskapsområden. Inerrancy is not limited to matters of soteriological or ethical concern. Ofelbarhet är inte begränsat till frågor som soteriological eller etiska hänsyn. It should be clear that biblical affirmations about faith and ethics are based upon God's action in history. Det bör stå klart att bibliska påståenden om tro och etik är baserade på Guds handlande i historien. No neat dichotomy can be made between the theological and factual. Ingen snygg dikotomi kan göras mellan de teologiska och sakliga.

Arguments for Inerrancy Argument för ofelbarhet

The primary arguments for inerrancy are biblical, historical, and epistemological in nature. Den primära argument för ofelbarhet är bibliska, historiska och epistemologiska karaktär.

The Biblical Argument Det bibliska Argument

At the heart of the belief in an inerrant, infallible Bible is the testimony of Scripture itself. I hjärtat av tron på en inerrant, Bibeln är ofelbar vittnesmål Skriften själv. There is some disagreement as to whether Scripture teaches this doctrine explicitly or implicitly. The consensus today is that inerrancy is taught implicitly. Det råder viss oenighet om huruvida Skriften lär denna lära uttryckligen eller underförstått. Enighet i dag är att ofelbarhet lärs implicit.

First, the Bible teaches its own inspiration, and this requires inerrancy. Först Bibeln lär sin egen inspiration, och detta kräver ofelbarhet. The Scriptures are the breath of God (2 Tim. 3:16), which guarantees they are without error. Skriften är en fläkt av Gud (2 Tim. 3:16), vilket garanterar de är utan fel.

Second, in Deut. Andra, i Mos. 13:1 - 5 and 18:20 - 22 Israel is given criteria for distinguishing God's message and messenger from false prophecies and prophets. 13:1 - 5 och 18:20 - 22 Israel ges kriterier för att skilja Guds budskap och budbärare från falska profetior och profeter. One mark of a divine message is total and absolute truthfulness. A valid parallel can be made between the prophet and the Bible. Ett tecken på ett gudomligt budskap är total och absolut sanning. En giltig parallell kan göras mellan profeten och Bibeln. The prophet's word was usually oral, although it might be recorded and included in a book; the writers of Scripture communicated God's word in written form. Profeten ord var vanligen oralt, även om det kan registreras och ingå i en bok, författarna Skriftens meddelas Guds ord i skriftlig form. Both were instruments of divine communication, and in both cases the human element was an essential ingredient. Båda instrumenten för gudomlig kommunikation, och i båda fallen den mänskliga faktorn var en viktig ingrediens.

Third, the Bible teaches its own authority, and this requires inerrancy. För det tredje, Bibeln lär sin egen myndighet, och detta kräver ofelbarhet. The two most commonly cited passages are Matt. De två vanligaste målet passager Matt. 5:17 - 20 and John 10: 34 - 35. 5:17 - 20 och John 10: 34 - 35. Both record the words of Jesus. Både registrera Jesu ord. In the former Jesus said that heaven and earth will pass away before the smallest detail of the law fails to be fulfilled. I det första Jesus sade att himmel och jord skall förgå innan i minsta detalj av lagen inte är uppfyllda. The law's authority rests on the fact that every minute detail will be fulfilled. Lagens myndigheten vilar på det faktum att varje liten detalj kommer att uppfyllas. In John 10:34 - 35 Jesus says that Scripture cannot be broken and so is absolutely binding. I Johannes 10:34 - 35 Jesus säger att Skriften inte kan brytas och så är absolut bindande. While it is true that both passages emphasize the Bible's authority, this authority can only be justified by or grounded in inerrancy. Det är sant att båda passagerna betonar Bibelns auktoritet, myndighet kan detta endast motiveras av eller förankrade i ofelbarhet. Something that contains errors cannot be absolutely authoritative. Något som innehåller fel kan inte vara absolut auktoritet.

Fourth, Scripture uses Scripture in a way that supports its inerrancy. För det fjärde använder Skriften Skriften på ett sätt som stöder dess ofelbarhet. At times an entire argument rests on a single word (eg, John 10:34 - 35 and "God" in Ps. 82:6), the tense of a verb (eg, the present tense in Matt. 22:32), and the difference between a singular and a plural noun (eg, "seed" in Gal. 3:16). If the Bible's inerrancy does not extend to every detail, these arguments lose their force. The use of any word may be a matter of whim and may even be an error. Ibland en hel argument vilar på ett enda ord (t.ex. John 10:34 - 35 och "Gud" i Ps. 82:6), den spända av ett verb (t.ex. presens i Matt. 22:32) och skillnaden mellan en singular och plural substantiv (t.ex. "frö" i Gal. 3:16). Om Bibelns ofelbarhet inte sträcker sig till varje detalj, dessa argument förlora sin kraft. Användningen av ett ord kan vara en fråga av infall och rentav kan vara ett misstag. It might be objected that the NT does not always cite OT texts with precision, that as a matter of fact precision is the exception rather than the rule. Det kan invändas att NT alltid inte citera Gamla Testamentets texter med precision, det som i själva verket precision är snarare undantag än regel. This is a fair response, and an adequate answer requires more space than is available here. A careful study of the way in which the OT is used in the NT, however, demonstrates that the NT writers quoted the OT not cavalierly but quite carefully. Detta är ett rättvist svar och en lämplig lösning kräver mer utrymme än det finns här. En noggrann undersökning av det sätt på vilket OT används i NT, men visar att NT författare citerade OT inte cavalierly men ganska noggrant.

Finally, inerrancy follows from what the Bible says about God's character. Repeatedly, the Scriptures teach that God cannot lie (Num. 23:19; 1 Sam. 15:29; Titus 1:2; Heb. 6:18). Slutligen följer ofelbarhet från vad Bibeln säger om Guds karaktär. Upprepade gånger, Skriften lär att Gud kan inte ljuga (Num. 23:19, 1 Sam. 15:29, Titus 1:2; Heb. 6:18). If, then, the Bible is from God and his character is behind it, it must be inerrant and infallible. Om då Bibeln är från Gud och hans karaktär är bakom den, måste det inerrant och ofelbar.

The Historical Argument Den historiskt argument

A second argument for biblical inerrancy is that this has been the view of the church throughout its history. Ett andra argument för Bibelns ofelbarhet är att detta har varit av utsikten över kyrkan genom hela sin historia. One must remember that if inerrancy was part of the corpus of orthodox doctrine, then in many discussions it was assumed rather than defended. Man måste komma ihåg att om ofelbarhet var en del av corpus av ortodoxa läran, sedan i många diskussioner utgått i stället försvaras. Further, the term "inerrancy" may be a more modern way of expressing the belief in the English language. Nevertheless, in each period of the church's history one can cite clear examples of those who affirm inerrancy. Vidare begreppet "ofelbarhet" kan vara ett modernare sätt att uttrycka tron på det engelska språket. Men i varje period av kyrkans historia man kan citera tydliga exempel på de som bekräftar ofelbarhet.

In the early church Augustine writes, "I have learned to yield this respect and honour only to the canonical books of Scripture: of these alone do I most firmly believe that the authors were completely free from error." I den tidiga kyrkan Augustinus skriver: "Jag har lärt mig att ge detta avseende och ära bara för att de kanoniska böckerna i Skriften: av dessa ensam jag mest övertygad om att författarna var helt fria från fel."

The two great Reformers, Luther and Calvin, bear testimony to biblical infallibility. De två stora reformatorerna, Luther och Calvin, vittnar om biblisk ofelbarhet. Luther says, "But everyone, indeed, knows that at times they (the fathers) have erred as men will; therefore I am ready to trust them only when they prove their opinions from Scripture, which has never erred." While Calvin does not use the phrase "without error," there can be little question that he embraced inerrancy. Luther säger: "Men alla verkligen vet att ibland de (papporna) har fel som män kommer, därför är jag beredd att lita på dem först när de visar sina åsikter i Skriften, som aldrig har begått ett fel." Även Calvin inte använda uttrycket "utan fel," det kan ingen tvekan om att han omfamnade ofelbarhet. Of the writers of the Gospels he comments, "The Spirit of God . . . appears purposely to have regulated their style in such a manner, that they all wrote one and the same history, with the most perfect agreement, but in different ways." Av författarna till evangelierna säger han, "Guds Ande... Verkar medvetet ha reglerat sin stil på ett sådant sätt, att de alla skrev en och samma historia, med den mest perfekta avtalet, men på olika sätt. "

In modern times one could cite the works of Princeton theologians Archibald Alexander, Charles Hodge, AA Hodge, and BB Warfield as modern formulators and defenders of the full inerrancy and infallibility of Scripture. I modern tid en skulle kunna nämna verk av Princeton teologer Archibald Alexander, Charles Hodge, AA Hodge, och BB Warfield som moderna formulerare och försvarare av den fullständiga ofelbarhet och ofelbarhet av Skriften.

The biblical and historical arguments are clearly more important than the two that follow. Should they be shown to be false, inerrancy would suffer a mortal blow. Den bibliska och historiska argument är klart viktigare än de två som följer. Om de visar sig vara falsk, skulle ofelbarhet drabbas ett dråpslag.

The Epistemological Argument De kunskapsteoretiska Argument

Because epistemologies differ, this argument has been formulated in at least two very different ways. For some, knowledge claims must, to be justified, be indubitable or incorrigible. It is not enough that a belief is true and is believed on good grounds. Eftersom epistemologier olika, argument har detta på åtminstone två mycket olika sätt. För vissa krav måste kunskap, vara motiverade, vara fullständigt säker eller oförbätterlig. Det räcker inte att en tro är sant och anses på goda grunder. It must be beyond doubt and question. For such an epistemology inerrancy is essential. Det måste ifrågasättas och fråga. För att en sådan epistemologi ofelbarhet är viktigt. Inerrancy guarantees the incorrigibility of every statement of Scripture. Therefore, the contents of Scripture can be objects of knowledge. Ofelbarhet garanterar incorrigibility varje uttalande av Skriften. Därför innehållet i Skriften kan vara föremål för kunskap.

Epistemologies that do not require such a high standard of certitude result in this argument for inerrancy: If the Bible is not inerrant, then any claim it makes may be false. Epistemologier som inte kräver en så hög standard säkerhet fastställa resultera i detta argument för ofelbarhet: Om Bibeln är inte inerrant skall en talan den gör kan vara falsk. This means not that all claims are false, but that some might be. Detta innebär inte att alla påståenden är falska, men att en del kan vara. But so much of the Bible is beyond direct verification. Men så mycket av Bibeln är bortom direkt kontroll. Thus, only its inerrancy assures the knower that his or her claim is justified. Sålunda, dess ofelbarhet försäkrar endast den som känner att hans eller hennes begäran är berättigad.

The Slippery Slope Argument Gå utför Argument

Finally, some see inerrancy as so fundamental that those who give it up will soon surrender other central Christian doctrines. A denial of inerrancy starts one down a slope that is slippery and ends in even greater error. Slutligen, några ser ofelbarhet som så grundläggande att de som ger upp snart kommer att överlämna andra centrala kristna doktriner. Ett avslag på ofelbarhet startar en nedför en sluttning som är hal och slutar i ännu större misstag.

Objections to Inerrancy Invändningar mot ofelbarhet

The arguments for inerrancy have not gone unchallenged. Argumenten för ofelbarhet har inte gått oemotsagda. In what follows, responses by those who object to each argument will be given and answers will be offered. I det följande av dem som motsätter sig varje argument som kommer svaren att ges och svaren kommer att erbjudas.

The Slippery Slope Argument Gå utför Argument

This argument is both the least important and most disliked by those who do not hold to inerrancy. What kind of relationship exists between the doctrine of inerrancy and other central Christian doctrines, they ask, that the denial of all inerrancy will of necessity lead to a denial of other doctrines? Detta argument är både det minst viktiga och mest illa omtyckt av dem som inte har till ofelbarhet. Vilken typ av förhållande mellan läran om ofelbarhet och andra centrala kristna doktriner, de frågar, att stoppa allt ofelbarhet kommer med nödvändighet att leda till en förnekande av andra läror? Is it a logical relationship? Är det ett logiskt samband? Is it a causal or psychological relationship? Är det ett orsakssamband eller psykologisk relation? On close examination, none of these seems to be the case. På närmare granskning, ingen av dessa tycks vara fallet. Many people who do not affirm inerrancy are quite clearly orthodox on other matters of doctrine. Många människor som inte bekräftar ofelbarhet uppenbarligen ortodoxa andra frågor av läran.

What has been said to this point is true. Det som har sagts att detta är sant. It should be noted, however, that numerous cases do support the slippery slope argument. Det bör dock noteras att flera fall har stöd för hal is argument. For many individuals and institutions the surrender of their commitment to inerrancy has been a first step to greater error. För många individer och institutioner tillåter att deras åtagande att ofelbarhet har varit ett första steg till större fel.

The Epistemological Argument De kunskapsteoretiska Argument

The epistemological argument has been characterized by some as an example of overbelief. A single error in the Bible should not lead one to conclude that it contains no truth. If one finds one's spouse wrong on some matter, one would be wrong to conclude that one's spouse can never be trusted on any matter. Den epistemologiska argument har kännetecknats av vissa som ett exempel på overbelief. Ett enda misstag i Bibeln bör inte leda till slutsatsen att det inte innehåller någon sanning. Om man hittar en make fel på vissa frågor, skulle en vara fel att dra slutsatsen att en s make kan aldrig lita på någon fråga.

This objection, however, overlooks two very important matters. First, while it is true that one error in Scripture would not justify the conclusion that everything in it is false, it would call everything in Scripture into question. We could not be sure that everything in it is true. Denna invändning är dock utsikt över två mycket viktiga frågor. För det första, medan det är riktigt att ett fel i Skriften inte skulle leda till slutsatsen att allt i den är falsk, skulle det kalla allt som står i Skriften i fråga. Vi kunde inte vara säkra på att allt i det är sant. Since the theological is based on the historical and since the historical is open to error, how can one be sure that the theological is true? Eftersom den teologiska baseras på historiska och eftersom de historiska är öppen för fel, hur kan man vara säker på att den teologiska är sant? There is no direct means for verification. Det finns inget direkt medel för kontrollerna. Second, while the case of the errant spouse is true as far as it goes, it does not account for all the issues involved in inerrancy. Andra, även fallet med den vandrande maken är riktigt så långt det går, inte står för alla de frågor som är inblandade i ofelbarhet. One's spouse does not claim to be inerrant; the Bible does. En make inte anspråk på att vara inerrant, Bibeln gör. One's spouse is not omniscient and omnipotent; the God of the Bible is. En make är inte allvetande och allsmäktig, att Bibelns Gud är. God knows everything, and he can communicate with man. Gud vet allt, och han kan kommunicera med människan.

The Historical Argument Den historiskt argument

Those who reject inerrancy argue that this doctrine is an innovation, primarily of the Princeton theologians in the nineteenth century. De som avvisar ofelbarhet hävdar att denna lära är en innovation, främst av Princeton teologer under artonhundratalet. Throughout the centuries the church believed in the Bible's authority but not its total inerrancy. Genom århundraden har kyrkan trodde på Bibelns auktoritet, men inte dess totala ofelbarhet. The doctrine of inerrancy grew out of an apologetic need. Classical liberalism and its growing commitment to an increasingly radical biblical criticism made the orthodox view of Scripture vulnerable. Therefore, the Princeton theologians devised the doctrine of total inerrancy to stem the rising tide of liberalism. Läran om ofelbarhet växte fram ur ett ursäktande behov. Klassiska liberalismen och dess växande engagemang för en allt mer radikal biblisk kritik som den ortodoxa syn på Skriften utsatta. Därför Princeton teologer utarbetat den doktrinen om totala ofelbarhet att hejda den ökande liberalismen. This represented a departure from the views of their predecessors in the orthodox tradition. Detta utgjorde en avvikelse från de åsikter som deras föregångare i den ortodoxa traditionen.

Calvin, for example, speaks of God "accommodating" himself to man in the communication of his revelation. Calvin, till exempel, talar om Gud "emot" sig till människan i meddelandet av hans uppenbarelse. Calvin also says that the Bible's teaching does not need to be harmonized with science, and that anyone who wishes to prove to the unbeliever that the Bible is God's Word is foolish. Calvin säger också att Bibelns undervisning inte behöver harmoniseras med vetenskap, och att alla som vill bevisa för den otrogne att Bibeln är Guds ord är dumt.

These objections to the historical argument do not do justice to the evidence. They fail to reckon with the host of clear affirmations of inerrancy by Christian theologians throughout the church's history, only a few of which were given above. Dessa invändningar till den historiska argument gör inte rättvisa åt bevisen. De misslyckas med att räkna med de många tydliga bekräftelser av ofelbarhet av kristna teologer under hela kyrkans historia, bara ett fåtal som gavs ovan.

Moreover, the treatment of figures like Calvin is unfair. Dessutom är behandling av siffror som Calvin orättvist. While Calvin talks about accommodation, he does not mean accommodation to human error. Medan Calvin talar om boende, inte han menar inte boende på den mänskliga faktorn. He means that God condescended to speak in language that finite human beings could understand. Han menar att Gud nedlät sig att tala ett språk som ändliga människan kunde förstå. In one place he says that God spoke only baby talk. På ett ställe säger han att Gud talade bara bebisspråk. He never implies that what God said is in error. Han innebär aldrig att det Gud säger är felaktigt. On matters of science and proof, the same sort of thing is true. Om frågor av vetenskap och bevis, samma sak är sann. Calvin nowhere says that the Scriptures cannot be harmonized with science or that they cannot be proven to be the Word of God. Calvin säger ingenstans att Skriften inte kan harmoniseras med vetenskapen eller att de inte skulle visa sig vara Guds Ord. He felt rather that such an exercise is futile in itself because of man's sin. Han kände snarare att en sådan översyn är meningslös i sig på grund av människans synd. Hence, he relied on the testimony of the Holy Spirit to the unbeliever. Därför grundade han sig på vittnesmål av den Helige Ande att den otrogne. The problem is in man, not in the Scriptures or the evidence for their origin. Problemet är i människan, inte i Skriften eller bevis på deras ursprung. The theologians of the church may have been wrong in their belief, but they did believe in an inerrant Bible. Teologerna i kyrkan kan ha fel i sin tro, men de trodde på en inerrant Bibeln.

The Biblical Argument Den bibliska Argument

A common objection to the biblical argument is that the Bible nowhere teaches its own inerrancy. En vanlig invändning mot den bibliska argument är att Bibeln inte någonstans lär sin egen ofelbarhet. The point seems to be a subtle one. Poängen verkar vara en hårfin. Those who make this point mean that the Bible nowhere says "all Scripture is inerrant" in the way that it teaches "all Scripture is given by inspiration of God" (11 Tim. 3:16). While it is true that no verse says explicitly that Scripture is inerrant, biblical inerrancy is implied by or follows from a number of things the Bible does teach explicitly. De som gör detta betyder att Bibeln inte någonstans säger "Hela Skriften är inerrant" på det sätt som den lär "Hela Skriften är utandad av Gud" (11 Tim. 3:16). Det är visserligen sant att ingen vers säger uttryckligen att Skriften är inerrant, ofelbarhet är biblisk följer av eller följer ett antal saker i Bibeln lär uttryckligen.

Another objection is that inerrancy is unfalsifiable. En annan invändning är att ofelbarhet är unfalsifiable. Either the standard for error is so high that nothing can qualify (eg, even contradictions have difficulty in qualifying), or the falsity or truth of scriptural statements cannot be demonstrated until all the facts are known. Antingen standard för fel är så hög att inget kan få (till exempel med motsägelser har svårt i kvalet), eller falskhet eller sanning av bibliska uttalanden inte kan påvisas förrän alla fakta är kända. The doctrine of inerrancy is not, however, unfalsifiable in principle; it is unfalsifiable only at present. Not everything that bears on the truth and falsity of the Bible is yet available. How then is it possible to affirm so strongly the doctrine of inerrancy now? Läran om ofelbarhet är dock inte unfalsifiable i princip, det är unfalsifiable bara för närvarande. Inte allt som bär på sanningen och falskheten i Bibeln är ännu inte tillgängliga. Hur är det då möjligt att hävda så starkt läran om ofelbarhet nu ? Should one be more cautious or even suspend judgment? Bör man vara mer försiktig eller avbryta dom? The inerrantist wants to be true to what he or she thinks the Bible teaches. The inerrantist vill vara sann mot vad han eller hon tycker att Bibeln lär. And as independent data have become available (eg, from archaeology), they have shown the Bible to be trustworthy. Och som oberoende uppgifter blivit tillgängliga (t.ex. från arkeologi) har de visat att Bibeln är tillförlitlig.

Another criticism is that inerrancy fails to recognize sufficiently the human element in the writing of Scripture. The Bible teaches that it is a product of human as well as divine authorship. En annan kritik är att ofelbarhet inte erkänner tillräckligt den mänskliga faktorn i skrivandet av Skriften. Bibeln lär att det är en produkt av mänskliga och gudomliga författarskap. This objection, though, underestimates the divine element. Denna invändning är dock underskattar gudomliga elementet. The Bible is a divine - human book. Bibeln är en gudomlig - mänsklig bok. To de-emphasize either side of its authorship is a mistake. För att de-betona endera sidan av sitt författarskap är ett misstag. Furthermore, this criticism misunderstands man, implying that humanity requires error. Vidare kritik missförstått den här mannen, vilket innebär att mänskligheten kräver misstag. This is false. The spokesmen of God were human, but inspiration kept them from error. Detta är falskt. Talesmännen för Gud var mänskligt, men inspirationen höll dem från fel.

The objection has been raised that if one uses the methods of biblical criticism, one must accept its conclusions. Invändningen har framförts att om man använder metoder för bibliska kritik, måste man acceptera dess slutsatser. But why? Men varför? One need accept only the methods that are valid and the conclusions that are true. Man behöver bara acceptera de metoder som är giltiga och de slutsatser som är sanna.

Finally, it has been objected that since the original autographs no longer exist and since the doctrine applies only to them, inerrancy is meaningless. Slutligen har man invänt att eftersom de ursprungliga autografer inte längre existerar och eftersom doktrinen gäller bara för dem är ofelbarhet meningslöst. The identification of inerrancy with the original autographs is a neat hedge against disproof. Whenever an "error" is pointed out, the inerrantist can say that it must not have existed in the original autographs. Identifieringen av ofelbarhet med den ursprungliga autografer är en snygg häck mot vederlägga. När ett "fel" påpekas, inerrantist kan säga att det inte får ha funnits i den ursprungliga autografer.

Limiting inerrancy to the original autographs could be such a hedge, but it need not be. Att begränsa ofelbarhet till den ursprungliga autografer kan vara en sådan häck, men det behöver inte vara. This qualification of inerrancy grows out of the recognition that errors crop up in the transmission of any text. Denna status av ofelbarhet växer ur insikten om att fel dyker upp vid överföringen av någon text. There is, however, a great difference between a text that is initially inerrant and one that is not. The former, through textual criticism, can be restored to a state very near the inerrant original; the latter leaves far more doubt as to what was really said. Det finns dock en stor skillnad mellan en text som är först inerrant och en som inte är. Den förra, genom textkritik, kan återställas till ett tillstånd mycket nära inerrant original, det senare lämnar mycket mer tvivel om vad som var verkligen sagt.

It might be argued that the doctrine of inerrant originals directs attention away from the authority of our present texts. Perhaps inerrantists sometimes fail to emphasize the authority of our present texts and versions as they should. Is the remedy, however, to undercut the base for their authority? Det skulle kunna hävdas att läran om inerrant original riktar uppmärksamheten från myndigheten i vår nuvarande texter. Kanske inerrantists ibland misslyckas med att betona den myndighet i vårt nuvarande texter och versioner som de ska. Är åtgärda dock att bjuda grunden för deras myndighet? To deny the authority of the original is to undermine the authority of the Bible the Christian has today. Att förneka den myndighet i det ursprungliga är att undergräva Bibelns auktoritet den kristna har idag.

PD Feinberg PD Feinberg
(Elwell Evangelical Dictionary) (Elwell Evangelical Dictionary)

Bibliography Bibliografi
For inerrancy För ofelbarhet
DA Carson and JD Woodbridge, eds., Scripture and Truth; NL Geisler, ed., Inerrancy; JW Montgomery, ed., God's Inerrant Word: An International Symposium on the Trustworthiness of Scripture; BB Warfield, The Inspiration and Authority of the Bible; JD Woodbridge, Biblical Authority: A Critique of the Rogers / McKim Proposal. DA Carson och JD Woodbridge, eds., Skriften och sanning, NL Geisler, ed., Ofelbarhet, JW Montgomery, ed., Guds Inerrant Word: ett internationellt symposium om trovärdigheten i Skriften, BB Warfield, inspiration och Bibelns auktoritet , JD Woodbridge, biblisk auktoritet: en kritik av Rogers / McKim förslag.

Against inerrancy Mot ofelbarhet
DM Beegle, Scripture, Tradition and Infallibility; SA Davis, The Debate About the Bible; J Rogers, ed., Biblical Authority; J Rogers and D McKim, The Interpretation and Authority of the Bible. DM Beegle, Skrift, Tradition och ofelbarhet, Davis SA, debatten om Bibeln, J Rogers, ed., Bibliska myndigheten, J Rogers och D McKim, tolkning och Bibelns auktoritet.


Also, see: Se även:
Infallibility OFELBARHET

This subject presentation in the original English language Denna fråga presenteras i den ursprungliga engelska språket


Send an e-mail question or comment to us: E-mailSkicka ett e-mail eller kommentar till oss: E-post

The main BELIEVE web-page (and the index to subjects) is at De viktigaste TROR web-sida (och indexet till personer) är